1703 CARL XII:s BIBEL

 1703RV Carl XII:s Bibel

2 KORINTIERBREVET, 1. CAPITLET

PAULUS hälsar de Corinther, v. 1. Sedan tackar han Gud som honom hugsvalat hade i sin bedrövelse, v. 3. Och förtäljer så uti vad nöd och bedrövelse han hade varit, v. 8. Där han dock hade ett gott samvet, att han i all enfaldighet och renhet vandrade för Gud, v. 12. Sist ursäktar han sig, att han hade förändrat sitt råd, och icke var kommen till dem efter sitt löfte, v. 15. Så voro icke fördenskull, hans predikan och Guds löfte i Christo förändrade; utan de voro Ja och Amen i honom, v. 18. Berättar av vad orsak han icke är kommen till dem, v. 23.

I. Paulus hälsar de Corinther.

2Kor 1:1. PAULUS, JESU Christi Apostel, genom Guds vilja, och broderen Timotheus: den Guds Församling som är i Corintho, samt med all Helgon, som äro uti hela Achaia:

2Kor 1:2. Nåd vare med eder, och frid av Gudi vårom Fader, och HERRANOM JESU Christo. *

* Rom. 1: 7. 1. Cor. 1: 3. Eph. 1: 2. 1. Pet. 1: 2.

II. Tackar Gud som honom hugsvalat hade.

2Kor 1:3. Välsignad vare Gud och vårs HERRAS JESU Christi Fader, barmhärtighetenes Fader, och all hugsvalelses Gud; *

* Eph. 1: 3. 1. Pet. 1: 3.

2Kor 1:4. Som oss hugsvalar i all vår bedrövelse, att vi hugsvala kunne dem som i allahanda bedrövelse äro, med den hugsvalelse därmed vi själve varde hugsvalade av Gudi. *

* Rom. 15: 5. 2. Cor. 7: 6.

2Kor 1:5. Ty såsom Christi lidanden överflöda uppå oss *, så överflöder ock vår hugsvalelse genom Christum. *

* Ps. 34: 20. * Ps. 94: 19. 2. Cor. 4: 10. Col. 1: 24.

2Kor 1:6. Men vad vi trängde varde, så sker det eder till hugsvalelse och salighet *: vilken bliver kraftig i de samma lidandens tålamod, som ock vi lide: eller om vi bliva hugsvalade, så sker det ock eder till hugsvalelse och salighet: är ock vårt hopp stadigt för eder:

* 2. Cor. 4: 15, 17.

2Kor 1:7. Efter vi vete, att såsom I ären delaktige i lidanden, så varden I ock delaktige i hugsvalelsen.

III. Förtäljer sin nöd, som han hade varit uti.

2Kor 1:8. Ty vi vilje icke låta eder vara ovetterligit, bröder, vår bedrövelse, som oss vederfaren är uti Asia *: ty vi vore förtungade över måtton, och över makten, så att vi ock tvivlade om livet:

* Ap. G. 19: 23. 1. Cor. 15: 32.

2Kor 1:9. Men vi hade uti oss självom dödsdomen, att vi ingen tröst skola sätta på oss själva *; utan på Gud som uppväcker de döda.

* Jer. 17: 5, 7.

2Kor 1:10. Vilken oss av en så stor död * friat haver, och ännu friar; på vilken vi hoppas, att han skall oss ännu härefter fria,

* 1. Cor. 15: 31.

2Kor 1:11. Då ock I hjälpen tillika med bönen * för oss; på det den nådegåva på oss av många personer, må genom många med tacksägelse beprisas för oss.

* Rom. 15: 30. Phil. 1: 19. Philem. v. 22.

2Kor 1:12. Ty vår berömmelse är detta, nämliga, vårt samvets vittnesbörd, att vi uti enfaldighet och Guds renhet, icke uti köttslig vishet *, utan i Guds nåd, have vandrat på världene; men allramest när eder.

* 1. Cor. 2: 4, 13.

2Kor 1:13. Ty vi skrive eder intet annat än det I läsen, eller ock befinnen. Men mig hoppas, att I skolen ock så befinna (oss) allt in till ändan;

2Kor 1:14. Såsom I ock haven oss endels befunnit, att vi äre edor berömmelse, såsom ock I ären vår berömmelse, på HERRANS JESU dag. *

* 2. Cor. 5: 12. Phil. 2: 16. cap. 4: 1. 1. Thess. 2: 19, 20.

IV. Ursäktar sig att han icke var kommen till dem; och giver orsaken där till.

2Kor 1:15. Och i denna förtröstning ville jag kommit till eder tillförene *, att I den andra välgärningen hava måtte;

* Rom. 1: 11.

2Kor 1:16. Och genom eder stad färdas till Macedoniam *, och ifrå Macedonia komma till eder igen, och av eder fordras till Judeam.

* 1. Cor. 16: 5.

2Kor 1:17. Då jag detta så tänkte, mån jag brukat någon lättsinnighet? Eller det jag rådslår om, mån jag efter köttet rådslå? att när mig skulle vara ja, ja; och nej, nej?

2Kor 1:18. Men Gud är trofast, att vårt ord till eder är icke vordet ja och nej. *

* Matth. 5: 37. Jac. 5: 12.

2Kor 1:19. Ty Guds Son JESUS Christus, som ibland eder är predikad av oss, nämliga, av mig och Silvanum, och Timotheum, haver icke varit ja och nej, utan det var ja i honom.

2Kor 1:20. Ty all Guds tillsägelse äro ja i honom, och äro Amen (a) i honom, Gudi till äro genom oss.

2Kor 1:21. Men Gud är den oss stadfäster samt med eder i Christo, och haver smort (c) oss: *

* 1. Joh. 2: 20, 27.

2Kor 1:22. Vilken ock haver förseglat (b) oss, och givit uti vår hjärta Andans pant. * (c)

* Rom. 8: 16. 2. Cor. 5: 5. Eph. 1: 13, 14. cap. 4: 30.

2Kor 1:23. Men jag kallar Gud till vittne * på min själ, att till att skona eder, haver jag icke ännu kommit till Corinthum. *

* Rom. 9: 1. 2. Cor. 11: 31. Gal. 1: 20. Phil. 1: 8. * 2. Cor. 12: 20. cap. 13: 2, 10.

2Kor 1:24. Icke att vi regnerar * över edar tro; utan vi äre medhjälpare * till edor glädje: ty I stån i trone.

* 1. Pet. 5: 3. * 1. Cor. 3: 5.

V. 21, 22. (a) Amen) Det är: de äro viss och sann.

V. 21, 22. (b) Smort, förseglat, givit pant) Desse try Metaphoriske ord bemärka allt ett, nämliga, att Gud haver stadfäst sin löfte i oss genom sin Anda, den han i vår hjärta givit haver.

1703RV Carl XII:s Bibel

2 KORINTIERBREVET, 2. CAPITLET

APOSTELEN förklarar ytterligare, varföre han ville skriva dem till förr än han kommer, v. 1. Sedan lindrar han och ursäktar sin stränga sentens emot den horkarlen som hade tagit sin styvmoder, v. 5. Och befaller att de skulle taga honom till gunst, och anamma honom i Församlingen igen, v. 6. Berättar dem så, huru han med stor nytto och frukt hade predikat Christi Evangelium, v. 12.

I. Paulus giver orsak till sin skrivelse.

2Kor 2:1. MEN jag haver det betänkt med mig själv, att jag icke åter med ångest vill komma till eder.

2Kor 2:2. Ty om jag bedrövar eder, ho är då den som fröjdar mig, utan den som varder av mig bedrövad?

2Kor 2:3. Och det samma haver jag skrivit eder, att när jag komme till eder, icke skulle hava sorg av dem *, där jag borde hava glädje av; efter jag haver den tröst till eder alla, att min fröjd är allas edra fröjd.

* 2. Cor. 12: 21.

2Kor 2:4. Ty jag skrev eder till uti stor bedrövelse och hjärtans ångest med många tårar; icke på det I skullen bedrövas, utan på det I skullen förstå den kärlek, som jag överflödeliga haver till eder.

II. Ursäktar och lindrar sin gångna dom över horkarlen.

2Kor 2:5. Var nu någor * haver bedrövelse åstadkommit, den haver icke bedrövat mig (a), utan endels; på det jag icke skall betunga eder alla.

* 1. Cor. 5: 1.

2Kor 2:6. Det är nog (b), att den samme av mångom så straffad är; *

* 1. Cor. 5: 5.

2Kor 2:7. Så att I hellre tvärtemot skolen förlåta honom, och hugsvala honom, på det han icke skall uppsluken varda uti förmycken bedrövelse.

2Kor 2:8. Därföre förmanar jag eder, att I bevisen honom kärlek.

2Kor 2:9. Ty därföre haver jag ock skrivit eder till, att jag skulle bepröva eder, om I lydige ären i allting.

2Kor 2:10. Men den I förlåten något, den förlåter ock jag: ty ock jag, om jag något haver förlåtit, honom haver jag förlåtit för edra skull, i Christi person:

2Kor 2:11. På det vi icke skole varda bedragne av Satana: ty oss äro icke ovitterlige hans påfunder.

III. Paulus prisar sitt ämbete, och vad han uträttat hade.

2Kor 2:12. Men då jag kom till Troadem *, till att predika Christi Evangelium, och mig upplåten vart en dörr * i HERRANOM;

* Ap. G. 16: 8. * 1. Cor. 16: 9.

2Kor 2:13. Hade jag ingen ro uti min anda: därföre att jag icke fann min broder Titum; utan gjorde där min avsked, och for till Macedoniam. *

* 2. Cor. 7: 5, 6.

2Kor 2:14. Men Gudi vare lov, som gör att vi alltid triumphera i Christo; och uppenbarar lukten av sin kunskap *, genom oss allestäds.

* Col. 1: 27.

2Kor 2:15. Ty vi äre Gudi en god Christi lukt, ibland dem som salige varda och ibland dem som förtappade varda:

2Kor 2:16. Dessom väl en dödslukt till döden; men dem androm livsens lukt till livs *: ho är nu här dogse till? *

* Luc. 2: 34. * 2. Cor. 3: 5, 6.

2Kor 2:17. Ty vi äre icke såsom månge, de där förfalska (c) Guds ord; utan såsom av renhet *, och såsom av Gudi, tale vi för Gud i Christo.

* 2. Cor. 4: 2.

V. 5. (a) Icke bedrövat mig) Det är: han haver icke bedrövat mig över eder, utan eder: ty det jag vart bedrövad, det är icke skett för mina, utan för edra skull.

V. 6. (b) Det är nog) Här talar han om den som han i första Epistelen i det 5 Capitlet straffade, och befallde djävlenom; och befaller nu här, att man skall anamman igen, efter han nu så straffad var.

V. 17. (c) Förfalska) För bukens och för girighetenes skull, såsom en vintappare förfalskar vinet.

1703RV Carl XII:s Bibel

2 KORINTIERBREVET, 3. CAPITLET

EFTER Apostelen i det förra Capitlet begynte prisa sitt ämbete, och vad han däruti hade uträttat; försvarar han sig här, att oansett han icke tog prisbrev av androm därom, såsom de falske Apostlar gjorde, så voro de (nämliga, de Corinther) nog vittne och skäl där till, vad han uträttat hade, v. 1. Ändock han icke av sig själv, utan av Guds nåd hade det uträttat, v. 4. Tager så till att berömma Evangelium, och dess ämbete, över Lagen och Lagsens ämbete i mång stycker, v. 6. Särdeles, att ingen kan förstå Lagen, utan han varder omvänd, och tror Evangelio, v. 12.

I. Paulus försvarar sitt ämbetes och flits berömmelse

2Kor 3:1. SKOLE vi då åter begynna prisa oss själva? Eller behöve vi, såsom någre andre, prisbrev till eder, eller ock prisbrev ifrån eder? *

* 2. Cor. 5: 12. cap. 10: 8.

2Kor 3:2. I ären vårt brev (a) *, beskrivit uti vår hjärtan, känt och läset av alla människor:

* 1. Cor. 9: 2, 3.

2Kor 3:3. Efter I klarliga bevisen, att I ären Christi brev, berett genom vår tjänst, skrivit icke med bläck, utan med levande Guds Anda; icke i tavlor av sten *, utan i hjärtans * tavlor av kött. *

* 2. Mos. 24: 12. cap. 34: 1. * Jer. 31: 33. Ebr. 8: 10. * Hes. 11: 19. cap. 36: 26.

II. Tillskriver Gudi vad han däri uträttat hade.

2Kor 3:4. Men en sådana tröst (b) have vi till Gud, genom Christum:

2Kor 3:5. Icke att vi bekvämlige äre av oss självom något tänka, såsom av oss självom: * men vår bekvämlighet är av Gudi;

* 2. Cor. 2: 16. Phil. 2: 13.

2Kor 3:6. Vilken ock oss bekvämliga gjort haver, till att vara nya Testamentsens * tjänare *; icke bokstavsens (c), utan Andans:

* Jer. 31: 31. * 2. Cor. 5: 18. Ebr. 8: 6, 8.

III. Förhöjer Evangelii och dess ämbete över Lagsens ämbete.

Ty bokstaven dödar; men Anden (d) gör levande. *

* Rom. 2: 27, 29. cap. 7: 6, 10, 11.

2Kor 3:7. Men om dödsens ämbete uti bokstäver, som var ingraven * i stenar, skedde i klarhet, så att Israels barn icke kunde skåda på Mosi ansikte *, för hans ansiktes klarhets skull, den dock återvänder:

* 5. Mos. 10: 1. * 2. Mos. 34: 29, 30.

2Kor 3:8. Huru skulle icke mycket mer Andans ämbete vara i klarhet?

2Kor 3:9. Ty om fördömelsens ämbete var klarhet, mycket mer överflödar rättfärdighetenes ämbete i klarhet. *

* Rom. 1: 17. cap. 3: 21.

2Kor 3:10. Ty ock det, som förklarat vart, var i denna delen intet förklarat, för den översvinneliga klarhetenes skull.

2Kor 3:11. Ty var det klarhet som återvänder, mycket mer var det klarhet som varaktigt är.

IV. Lagen förstås icke förutan tron på Christum.

2Kor 3:12. Efter vi nu sådant hopp have, bruka vi mycken frimodighet; *

* Eph. 6: 19.

2Kor 3:13. Och icke såsom Moses, vilken satte * ett täckelse (e) över sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde skåda uppå dess ända, som återvänder:

* 2. Mos. 34: 33.

2Kor 3:14. Utan deras sinnen äro förstockade *: ty allt intill denna dag, bliver samma täckelse oborttaget i gamla Testamentsens läsande, vilket i Christo återvänder. *

* Esa. 6: 10. Hes. 12: 2. Ap. G. 28: 26. Rom. 11: 8. * Matth. 13: 11.

2Kor 3:15. Men intill denna dag, då Moses läsen varder, ligger täckelset över deras hjärta.

2Kor 3:16. Men när det omvänder sig till HERRAN, så vorde täckelset borttaget. *

* Esa. 25: 7. Rom. 11: 23, 26.

2Kor 3:17. Men HERREN är Andan *, och där HERRANS Ande är, där är frihet.

* Joh. 4: 24.

2Kor 3:18. Men nu skåde vi alle, såsom uti en spegel, HERRANS klarhet med upptäckt ansikte *; och förvandloms vi uti samma beläte, ifrå klarhet till klarhet, såsom av HERRANS Anda.

* 1. Cor. 13: 12.

V. 2. (a) Vårt brev) Nämliga, vårt prisbrev, som vittnar med oss vad vi uträttat havom.

V 4. (b) Sådana tröst) Att vi have berett eder till ett brev.

V. 6. (c) Bokstavsens) Detta anföres emot de falska Apostlar, som antingen förblandade Lagen och Evangelium, eller mente Lagen hava förmån för Evangelium. Lära bokstaven, är, då man lärer blotta Lagen och gärningarna, utan Guds nåds kunskap. Därmed varder känt och förståndit, att allt det människan är eller gör, är fördömt och döden värt: ty hon kan intet gott göra utan Guds nåd.

(d) Anden) Är, lära Guds nåd utan Lagen och förtjänst: därigenom varder människan levandes och salig.

V. 13. (e) Täckelse) Mose täckelse är, icke känna bokstaven och hans läro: men det upptäckta HERRANS

ansikte är, klarliga känna Guds nåd och Anda, den oss fri gör ifrå Lagen, bokstaven och hans verk, att deras klarhet och verk måste återvända

1703RV Carl XII:s Bibel

2 KORINTIERBREVET, 4. CAPITLET

VIDARE säger Apostelen, att efter han ett sådana ämbete hade, så uträttade han det ock med all flit och trohet, v. 1. Men om det hos någon intet skaffade, så skedde det hos dem som djävulen förblindade, att de icke skulle kunna se sanningen, v. 3. Dock, säger han, vore de, som detta ämbete förde, svage personer, att kraften måtte tillskrivas Gudi, v. 7. Och de måste mycket lida därföre, v. 8. Men så var detta deras tröst, att om de lede med Christo, så skulle de ock leva med honom, rc. v. 10. Om den utvärtes människan förginges, så förnyades dock den invärtes, v. 16. Och att deras lidande var timeligit; men den härlighet som de förvänte var evig, v. 17.

I. Paulus försvarar än sin trohet i det höga Evangelii ämbete.

2Kor 4:1. DÄRFÖRE, medan vi detta ämbete have, efter som vi have fått barmhärtighet, så förtröttes vi intet:

2Kor 4:2. Utan havom frånsagt oss skamlighetenes hemligheter * (a), icke vandrandes uti illfundighet, ej heller förfalskandes * Guds ord: utan med sanningenes uppenbarelse bevisom oss väl för alla människors samvet, i Guds åsyn. *

* Rom. 1: 16. * 2. Cor. 2: 17. 1. Thess. 2: 3, 5. * 2. Cor. 5: 11. cap. 6: 4.

II. Giver orsaker, varföre det hos somliga ingen frukt skaffade.

2Kor 4:3. Men om ock vårt Evangelium är förtäckt, så är det förtäckt för dem som förtappade varda: *

* 2. Thess. 2: 10.

2Kor 4:4. I vilkom denna världenes gud (b) haver förblindat de otrognas sinnen *, att dem icke skall lysa Christi klarhets * Evangelii ljus, vilken Guds beläte är. *

* Esa. 6: 10. Matth. 13: 14. Joh. 12: 31, 40. * 2. Cor. 3: 18. * Col. 1: 15. Ebr. 1: 3.

2Kor 4:5. Ty vi predike icke oss själva, utan JESUM Christum, HERRAN; men vi edra tjänare * för JESU skull.

* 2. Cor. 1: 24.

2Kor 4:6. Ty Gud som böd ljuset utu mörkret lysa *, är den, vilken lyste uti våra hjärtan, till Guds klarhets kunskap upplysning, i JESU Christi ansikte. (c)

* 1. Mos. 1: 3.

III. Han förringar sin person: förtäljer vad han måste lida; och vad han tröstade sig vid.

2Kor 4:7. Men vi have denna skatten uti lerkäril * (d), på det att den översvinneliga kraften skall vara av Gudi, och icke av oss. *

* 2. Cor. 5: 1. * 1. Cor. 2: 5.

2Kor 4:8. Vi varde allestäds trängde, men ängsles intet: vi tvivlom, men förtvivlom icke.

2Kor 4:9. Förföljde, men icke övergivne; nederslagne, men icke fördärvade. *

* Ps. 37: 24.

2Kor 4:10. Vi omföre alltid HERRANS JESU död * i lekamenom * (e): på det att ock JESU liv må på vår lekamen uppenbart varda.

* Rom. 8: 17. * Gal. 6: 17. 2. Cor. 1: 5. 2. Tim. 2: 11, 12.

2Kor 4:11. Ty vi som leve, vardom alltid övergivne i döden för JESU skull *: på det att ock JESU liv skall uppenbart varda i vårt dödeliga kött. *

* Ps. 44: 23. Matth. 5: 11. Rom. 8: 36. 1. Cor. 15: 31, 49. * Col. 3: 4.

2Kor 4:12. Så är nu döden mäktig i oss; men livet i eder.

2Kor 4:13. Men efter vi have den samma trones anda, efter det som skrivet är: Jag tror, därföre talar jag *: så tro vi ock, därföre tale vi ock:

* Ps. 116: 10.

2Kor 4:14. Vetandes, att den som haver uppväckt HERRAN JESUM *, han skall ock uppväcka oss * genom JESUM, och ställa oss med eder.

* Ap. G. 2: 24, 32. * Rom. 8: 11. 1. Cor. 6: 14.

2Kor 4:15. Ty det sker allt för edra skull: på det den överflödande nåd, må genom mångas tacksägelse överflöda till Guds äro. *

* 2. Cor. 1: 6, 11. 2. Tim. 2: 10.

2Kor 4:16. Därföre förtröttes vi intet; utan ändock vår utvärtes människa förgås, så varder dock den invärtes * förnyad dag ifrå dag.

* Rom. 7: 22. Eph. 3: 16. Col. 3: 10.

2Kor 4:17. Ty vår bedrövelse, den dock timelig och lätt är *, åstadkommer i oss (f) en evig och över alla måtto viktig härlighet: *

* Ps. 30: 6. * Matth. 5: 12. Rom. 8: 18. 2. Thess. 1: 7. 2. Tim. 4: 8.

2Kor 4:18. Vi som icke se efter de ting som synas, utan de som icke synas *: ty de ting som synas, äro timelig; men de som icke synas, äro evig.

* Rom. 8: 24.

V. 2. (a) Hemlig skam) Här stöter han på de falska Apostlar, som utvärtes härlige synas: men invärtes äro de fulle med slemhet, Matth. 23: 25.

V. 4. (b) Världenes gud) Djävulen är världenes förste och gud: ty hon tjänar honom, och är under honom.

V. 6. (c) Christi ansikte) Christi kunskap, icke Mose ansikte, som är Lagsens kunskap: ty genom Christum känne vi Gud, Joh. 6: 44, 45.

V. 7. (d) Uti lerkäril) Det är: Vi Apostlar, som före detta höga ämbetet, äre, vad våra personer tillkommer, svage och skröplige människor.

V. 10. (e) Vi omföre JESU död, rc.) Det är: såsom Christus mycket led, så lide vi ock efter hans exempel.

V. 17. (f) Föder i oss) Apostelen säger icke, att vårt lidande är en orsak eller ett värd, med vilket vi förtjäne den tillkommande härligheten; utan allena, efter vad ordning vi komme därtill: nämliga, att vi måste först lida, och sedan komma till ära och härlighet. Ty såsom Augustinus säger in Psal. 93. Quanto labore digna est requies quæ non habet finem? Si verùm vis comparare, & verùm judicare: æterna requies æterno labore emitur. Verùm hoc est: sed noli timere; misericors est Deus.

1703RV Carl XII:s Bibel

2 KORINTIERBREVET, 5. CAPITLET

ÄN säger Apostelen, var deras tröst, att om de än satte efter denna förgängeliga kroppen, så hade de dock en oförgängelig till att förvänta i himmelen, den de ock längtade efter, v. 1. Och därföre säger han, vinnlade de sig att alltid vandra Gudi behagelige, efter de måste alle komma för Christi Domstol, och få var och en som han levat haver, v. 9. Sedan försvarar han åter sitt ämbete och sin berömmelse, att vad han däruti gjorde, det gjorde han Gudi till äro, och dem till uppbyggelse, v. 11. Som han Christo skyldig var, v. 14. Säger så vad hans ämbete är; nämliga, predika den försoning som är skedd i Christo, v. 17. Därföre han ock förmanar dem till att försona sig med Gud, v. 20.

I. Paulus tröster sig, och andra, av den tillkommande härligheten.

2Kor 5:1. TY vi vete, att om denna hyddones vårt jordiska hus * nederbrutit varder, så have vi ena byggning av Gudi, ett hus, icke med händer gjort, det evigt är i himmelen. *

* 2. Cor. 4: 7. * Ebr. 11: 10. 2. Pet. 1: 13, 14.

2Kor 5:2. Ty över det samma sucke vi ock, längtandes efter att överklädas med vårt hus, som av himmelen är: *

* Rom. 8: 23.

2Kor 5:3. Dock om vi klädde, och icke nakne (a) finnes. *

* Matth. 22: 11. Gal. 3: 27. Uppenb. 3: 18. cap. 16: 15.

2Kor 5:4. Ty medan vi äre uti denna hyddone, sucke vi, och äre betungade; efter vi vilje icke avklädde, utan överklädde varda (b), på det, att det dödeliga måtte uppsvulgit varda av livet. *

* Rom. 8: 11. 1. Cor. 15: 53, 54.

2Kor 5:5. Men den oss till det samma berett haver *, är Gud, den oss ock Andans pant givit haver. *

* Esa. 29: 23. Eph. 2: 10. * Rom. 8: 16. 2. Cor. 1: 22. Eph. 4: 30.

2Kor 5:6. Så äre vi fördenskull vid goda tröst alltid, och vete, att så länge vi have hemman uti lekamen, så vandre vi ifrå HERRANOM: *

* 1. Chrön. 29: 15. Ps. 39: 13. Ps. 119: 19. Ebr. 11: 13.

2Kor 5:7. Ty vi vandrom i trone, icke i åskådandet. *

* Rom. 8: 24, 25. 1. Cor. 13: 12. 2. Cor. 4: 18. Ebr. 11: 1.

2Kor 5:8. Men vi have tröst, och have mycket mer lust till att ute vandra ifrå lekamen, och hemma vara när HERRANOM. *

* Phil. 1: 23.

2Kor 5:9. Därföre vad vi äre hemma, eller ute vandrande, vinnlägge vi oss ock, att vi måge honom täckas.

2Kor 5:10. Ty vi måste alle uppenbarade varda för Christi Domstol *: på det var och en skall få det som är gjort genom lekamen, efter som han gjort haver, evad det är gott eller ont. *

* Matth. 25: 31. Rom. 14: 10. * Ps. 62: 13. Jer. 17: 10. Rom. 14: 12. Col. 3: 24, 25.

II. Försvarar åter sitt ämbete emot de falska Apostlar, och säger vad sitt ämbete är

2Kor 5:11. Efter vi nu vete HERRANS fruktan*, övertyge vi (c) människorna; men Gudi äre vi uppenbare: och jag hoppas, att vi ock äre uppenbare uti edor samvet. *

* Job. 31: 23. Jud. Ep. v. 23. * 2. Cor. 4: 2.

2Kor 5:12. Ty vi prise oss icke åter för eder; men vi give eder tillfälle till att berömma eder av oss *: på det I något hava skolen emot dem (d), som sig efter anseendet, och icke efter hjärtat berömma. *

* 2. Cor. 1: 14. cap. 3: 1. cap. 10: 8. * cap. 11: 12.

2Kor 5:13. Ty äre vi utom oss, så äre vi det Gudi; eller äre vi måttelige, så äre vi eder måttelige. *

* 2. Cor. 11: 1, 16, 17. cap. 12: 6, 11.

2Kor 5:14. Ty Christi kärlek tvingar oss så, efter vi så döme (e), att om en är död för alla, så äro de alle döde:

2Kor 5:15. Och han är fördenskull död för alla, att de som leva, skola icke härefter leva sig självom, utan honom * som för dem död och uppstånden är.

* Rom. 5: 15. cap. 6: 11, 12. 1. Cor. 6: 19. Gal. 2: 20. 1. Thess. 5: 10. 1. Pet. 4: 2.

2Kor 5:16. Så känne vi nu ingen ifrå denna tid efter köttet (f): och om vi än have känt Christum * efter köttet, så känne vi honom dock nu intet mer.

* Matth. 12: 50. Joh. 15: 14.

2Kor 5:17. Var nu någor är i Christo, så är han ett nytt Creatur *; det gamla är förgånget: se, allting äro ny vorden. *

* Rom. 8: 10. Gal. 5: 6. cap. 6: 15. Col. 3: 11. * Esa. 43: 18, 19. Uppenb. 21: 5.

2Kor 5:18. Men alltsamman är av Gudi, den oss med sig själv försonat haver genom JESUM Christum *, och givit oss försoningenes ämbete.

* Rom. 5: 10. 1. Joh. 2: 2. cap. 4: 10.

2Kor 5:19. Ty Gud var i Christo *, som försonade världena med sig självom *, icke tillräknandes dem deras överträdelser, och haver beskickat ibland oss försoningenes Ord.

* Col. 2: 9. * Rom. 3: 24, 25. Col. 1: 20.

III. Förmanar till bättring.

2Kor 5:20. Så äre vi nu sändningabud i Christi stad: ty Gud förmanar genom oss: så bedje vi nu i Christi stad: Låter försona eder med Gud.

2Kor 5:21. Ty den där icke visste synd *, haver han för oss gjort till synd (g) *: på det vi skulle varda Guds rättfärdighet i honom. *

* Esa. 53: 6, 9, 12. 1. Pet. 2: 22. * Rom. 8: 3. Gal. 3: 13. 1. Joh. 3: 5. * Rom. 5: 19.

V. 3. (a) Dock om vi klädde, rc.) Nämliga med Christi rättfärdighet, vilken vi iklädom oss genom trona på honom.

V. 4. (b) Efter vi vilje icke avklädde, rc.) Det är: efter vi såge gärna, att vi intet skulle dö, utan hellre, om det vore Guds vilje, att vi genast komme i himmelen.

V. 11. (c) Övertyge vi) Det är: vi tyrannicere icke, eller drive folket med orätt bann, eller annat fåfängt regemente. ty vi frukte Gud.

V. 12. (d) Emot dem) Nämliga, de falska Apostlar.

V. 14. (e) Efter vi så döme, rc.) Med de följande ord, bevisar han sig vara skyldig tjäna Christo troliga i sitt ämbete.

V. 16. (f) Efter köttet) Christum icke mer känna efter köttet; är, intet köttsligit mer söka eller vänta i honom, såsom Lärjungarna gjorde för hans lidande: utan låta benöja sig åt hans ord, i vilkom man haver allt det andeligit och evigt är.

V. 21. (g) Gjort till synd) Det är: till ett offer för syndena. Se till Rom. 8: 3.

1703RV Carl XII:s Bibel

2 KORINTIERBREVET, 6. CAPITLET

SÅSOM Apostelen begynte i det förra capitlet förmana de Corinther, så fullföljer han det än: och förmanar dem här; först till att vandra Evangelio värdeliga, v. 1. I synnerhet till tålamod i allahanda nöd och bedrövelse, rc. v. 5. Och därhos tröster dem, att de intet skulle ängslas för hans skull, att han hade något hårt skrivit dem till i det förra brevet, rc. v. 11. Sedan att de icke skulle draga i ok, det är, hava mycket umgänge med de otrogna, så att de efterföljde deras leverne, v. 14.

I. Förmaning till ett ostraffeligit leverne.

2Kor 6:1. MEN vi förmane ock eder såsom medarbetare *, att I icke undfången Guds nåd fåfängt. *

* 1. Cor. 3: 9. * Ebr. 12: 15.

2Kor 6:2. Ty han säger: Jag haver bönhört dig i behagelig tid, och jag haver hulpit dig på salighetenes dag *: se, nu är den behageliga tiden; se, nu är salighetenes dag. *

* Esa. 49: 8. Luc. 4: 19. * Rom. 13: 12.

2Kor 6:3. Låter oss ingom i någon måtto förargelse giva *: på det vårt ämbete icke må lastat bliva: * 1. Cor. 10: 32.

I synnerhet till tålamod, rc.

2Kor 6:4.Utan låter oss i allting bevisa oss såsom Guds tjänare *: i mycket tålamod, i bedrövelser, i nöd, i ångest;

* 1. Cor. 4: 1. 2. Cor. 4: 2.

2Kor 6:5. I slag, i fängelser, i uppror, i arbeten *, i vakor, i fastor;

* 2. Cor. 11: 23.

2Kor 6:6. I renhet, i kunskap, i långmodighet, i mildhet, i den Helga Anda, i en oskrymtad kärlek;

2Kor 6:7. I sanningenes ord, i Guds kraft *, genom rättfärdighetenes vapen * till högra sidon, och till den vänstra:

* 1. Cor. 2: 4. Eph. 6: 11, 13. 2. Tim. 4: 7. * 2. Cor. 4: 2.

2Kor 6:8. Genom äro och smälek, genom ont rykte och gott rykte; såsom bedragare, och dock sannfärdige:

2Kor 6:9. Såsom okände, och dock kände; såsom döendes, och se, vi levom; såsom näpste, och dock icke dräpne: *

* Ps. 118: 18.

2Kor 6:10. Såsom bedrövade, och dock alltid glade; såsom fattige, och dock många rika görandes; såsom intet havandes, och dock allting ägandes. *

* Phil. 4: 11, 12.

2Kor 6:11. O I Corinther, vår mun haver öppnat sig till eder, vårt hjärta är utvidgat.

2Kor 6:12. I ären icke trängde uti oss (a): men I ären trängde uti edor hjärtan. *

* 2. Cor. 7: 2, 3.

2Kor 6:13. Men till samma vedergälllning, (jag talar med eder såsom med min barn *) : utvidgens ock I.

* 1. Cor. 4: 14.

II. Förmaning till att fly de otrognas umgänge.

2Kor 6:14. Drager icke uti främmande ok med de otrogna *: ty vad gemenskap haver rättfärdighet med orättfärdighet? Eller vad delaktighet haver Ljus med mörker? *

* 5. Mos 7: 2. 1. Cor. 5: 9. * Eph. 5: 11.

2Kor 6:15. Eller vad överensstämmelse haver Christus med Belial *? Eller vad del haver den trogne med dem otrogna?

* 1. Sam. 5: 1, rc. 1. Cor. 10: 21.

2Kor 6:16. Eller vad överenskommelse haver Guds Tempel med avgudar *? ty I ären levandes Guds Tempel *, såsom Gud säger: Jag vill bo uti dem, och vandra uti dem; och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. *

* 1. Cor. 10: 14. * 1. Cor. 3: 16. cap. 6: 19. Eph. 2: 21. Ebr. 3: 6. 1. Pet. 2: 5. * 3. Mos. 26: 12. Hes. 37: 27.

2Kor 6:17. Därföre går ut ifrå dem, och skiljens ifrå dem *, säger HERREN, och kommer intet vid det orent är; och så skall jag undfå eder;

* Esa. 52: 11. Uppenb. 18: 4.

2Kor 6:18. Och vara edar Fader, och I skolen vara mine söner och döttrar *, säger Allsvåldige HERREN.

* Jer. 31: 1, 9, 23. Uppenb. 21: 7.

V. 12. (a) I ären icke trängde uti oss) Av den förra Epistelen voro de Corinther förskräckte, och harmades, att de Apostelen förtörnat hade. Nu tröster han dem, och säger: att hans hjärta och mun är glad och utbredd. Därföre skulle de icke vara ångse eller harmas, såsom han vore dem ogunstig: men att de harmades däröver, var icke orsaken när honom; utan såsom from barn harmades de av ett gott hjärta.

1703RV Carl XII:s Bibel

2 KORINTIERBREVET, 7. CAPITLET

HÄR besluter Apostelen sin förmaning, att de skulle vakta sig för all besmittelse, och beflita sig om ett heligt leverne, v. 1. Och berättar därhos huru mycket han var hugsvalad av dem, att han hörde dem så göra, v. 3. Och att det han tillförene något hårt skrev dem till, hade tjänt dem till bättring, v. 8. Såsom ock därav, att han icke fåfängt hade berömt dem för Tito: utan Titus hade funnit dem sådana som han sagt hade, v. 13.

I. Paulus besluter sin förmaning; och berömmer deras lydno och bättring.

2Kor 7:1. EFTER vi nu have dessa löften *, mine käreste, så görom oss rena * av all köttsens och andans besmittelse (a), fullbordandes helgelsen i Guds räddhåga.

* 1. Tim. 4: 8. * 1. Joh. 3: 3.

2Kor 7:2. Fatter oss (b): vi have ingom gjort orätt *, vi have ingen fördärvat, vi have ingen besvikit.

* Ap. G. 20: 33. 2. Cor. 12: 17.

2Kor 7:3. Jag säger det icke till att fördöma eder: ty jag sade eder tillförene *, att I ären i vår hjärta till att dö och leva med eder.

* 2. Cor. 6: 11, 12, 13.

2Kor 7:4. Jag talar med mycken frimodighet till eder: jag berömmer mig mycket av eder: jag är uppfylld med hugsvalelse: jag överflödar av glädje *, i all vår bedrövelse.

* Matth. 5: 12. Ap. G. 5: 41. Phil. 2: 17. Col. 1: 24.

2Kor 7:5. Ty när vi kommom uti Macedoniam, då hade vårt kött ingen ro *, utan allstädes vorom vi uti bedrövelse *; utvärtes strider, invärtes räddhåge. *

* 2. Cor. 2: 13. * Ap. G. 16: 19, 23. * 5. Mos. 32: 25.

2Kor 7:6. Men Gud hugsvalar dem som nederslagne äro; han hugsvalade oss genom Titi tillkommelse.

2Kor 7:7. Dock icke allenast genom hans tillkommelse: utan jämväl genom den hugsvalelse, därmed han hugsvalad var av eder; och förkunnade oss edra åstundan, edar gråt, edart nit för mig, så att jag blev ändå yttermera glad.

II. Viser orsaken och nyttan av sin förriga skarpa skrivelse.

2Kor 7:8. Ty om jag ock bedrövade eder med mitt brev, det ångrar mig intet, ändock mig ångrade *: ty jag ser, att samma brev, om ock för en stund, haver bedrövat eder;

* 2. Cor. 2: 4.

2Kor 7:9. Så fröjdar jag mig nu icke därav, att I vorden bedrövade, utan att I vorden bedrövade till bättring: ty I ären bedrövade vordne efter Guds sinne, så att I ingen skada lidit haven av oss i någor måtto.

2Kor 7:10. Ty den sorg som är efter Guds sinne (c), hon kommer åstad bättring till salighet *, den man icke ångrar: men världenes sorg (d), hon kommer åstad döden.

* 2. Sam. 12: 13. Matth. 26: 75. Luc. 18: 13.

2Kor 7:11. Ty se, det samma, att I bedrövade vorden efter Guds sinne, vilken flit det haver gjort i eder; ja försvarelse, ja förtörnelse, ja räddhåga, ja åstundan, ja nit, ja hämnd: ty I haven bevisat i all stycker, att I rene ären uti den saken.

2Kor 7:12. Därföre, ändock jag skrev eder till, så är det likväl icke skett för hans skull som orätt gjort hade; icke heller för hans skull som orätt led, utan fördenskull, att vår flit till eder skulle uppenbar varda när eder för Gudi.

2Kor 7:13. Därföre äre vi hugsvalade genom edar hugsvalelse: men än mycket mer have vi glatt oss för Titi fröjds skull: ty hans ande vart vederkvickt av allom eder.

2Kor 7:14. Ty om jag något haver berömt mig om eder för honom, är jag icke kommen på skam; utan såsom vi allting i sanningen have eder sagt, så är ock vår berömmelse för Tito sanning vorden.

2Kor 7:15. Och hans hjärta är övermåtton väl till sinnes om eder, då han tänker på allas edra lydno, huruledes I undfingen honom med räddhåga och bävan. *

* Phil. 2: 12.

2Kor 7:16. Därföre fröjdar jag mig, att jag kan lita på eder i allting. *

* 2. Thess. 3: 4. Philem. v. 8. 21.

V. 1. (a) Andans besmittelse) Det är: lärones och trones besmittelse, såsom de falske Apostlar lärde.

V. 2. (b) Fatter oss) Det är: förstår huru troliga vi eder, och icke vår fördel ment havom, och giver vår förmaning rum.

V. 10. (c) Sorg efter Guds sinne) Är den som kommer av ens bedrivna synder, rc.

(d) Världenes sorg,) Är den som kommer av annor lekamlig skada eller motgång.

1703RV Carl XII:s Bibel

2 KORINTIERBREVET, 8. CAPITLET

VIDARE förtäljer Apostelen vilken rik hjälp de i Macedonia hade församlat till de fattiga Christna i Judea, och Jerusalem, v. 1. Och förmanar de Corinther, att de det samma göra ville, v. 7. Titus med några andra voro förordnade till att upptaga henne, vilke väl troliga skulle därmed umgås, v. 16.

I. Berättar om de Macedoniers hjälpsamhet emot de Christna i Judea.

2Kor 8:1. MEN vi göre eder kunnigt, bröder, om den Guds nåd som given är uti de Församlingar, som äro i Macedonia. *

* Rom. 15: 25.

2Kor 8:2. Att uti mycken bedrövelses beprö-velse, haver deras glädjes överflöd, och deras djupa fattigdom, överflödat till deras enfaldighets rikedom.*

* Rom. 12: 8. Gal. 2: 10..

2Kor 8:3. Ty de voro självviljoge efter sine makt, och över sina makt; det betygar jag:

2Kor 8:4. Bedjandes oss med mycken förmaning, att vi anamma ville välgärningen, och tjänstenes delaktighet som skickad var till Helgonen. (a) *

* Ap. G. 11: 29. Rom. 15: 26. 1. Cor. 16: 1, 2. 2. Cor. 9: 1.

2Kor 8:5. Och icke som vi hade hoppas, utan de gåvo sig själva först HERRANOM, och sedan oss, genom Guds vilja.

2Kor 8:6. Att vi måstom förmana Titum, att såsom han hade tillförene begynt, så skulle han ock nu fullfölja denna nåden när eder.

II. Förmanar de Corinther att göra det samma.

2Kor 8:7. Men såsom I uti all stycker överflöden *, i tro, och i ordom, och i kunskap, och i all flit, och i edor kärlek till oss, så flyr det så, att I ock uti denna nåden överflöden.

* 1. Cor. 1: 5.

2Kor 8:8. Jag säger det icke, som en befallning; utan efter andre äro så flitige, försöker jag ock edar kärleks uppriktighet.

2Kor 8:9. Ty I veten vårs HERRAS JESU Christi nåde, att ändock han var rik, vart han likväl fattig * för edra skull, på det I genom hans fattigdom skullen rike varda.

* Matth. 8: 20. Luc. 9: 58. Phil. 2: 6, 7.

2Kor 8:10. Och mitt råd * giver jag här uti: ty det är eder nyttigt *, efter I för ett år sedan haden tillförene begynt (b), icke allenast göra, utan jämväl vilja. *

* 1. Cor. 7: 7, 25. * Ords. 19: 17. Matth. 10: 42. * 2. Cor. 9: 2.

2Kor 8:11. Men fullföljer nu ock att göra det, att såsom villigheten var redebogen, så fullföljer ock av det I haven.

2Kor 8:12. Ty om villigheten är förhanden, så är han tacknämlig *, efter den del han haver, och icke efter det han icke haver.

* Ords. 3: 28. Marc. 12: 43. Luc. 21: 3. 2. Cor. 9: 7. 1. Pet. 4: 10.

2Kor 8:13. Ty icke sker detta i den mening, att andre skola hava ro, och I trång, utan till jämlikhet:

2Kor 8:14. Att edor överflöd må i denna tid hjälpa deras brist, att ock deras överflöd må hjälpa edor brist, att det må varda jämlikhet.

2Kor 8:15. Som skrivet är: Den där mycket samlade, han hade intet överlöpse; och den där litet samlade, honom fattades intet. *

* 2. Mos. 16: 18.

III. Berömmer Titi och andra medhjälpares trohet och flit att insamla sådan hjälp.

2Kor 8:16. Men Gudi vare tack, som samma flit givit haver uti Titi hjärta till eder.

2Kor 8:17. Ty han anammade väl den förmaningen; men då han var flitigare, for han självviljandes till eder.

2Kor 8:18. Men vi have sänt med honom en broder, den pris haver i Evangelio i alla Församlingar.

2Kor 8:19. Och icke det allenast; utan han är ock utvald av Församlingarna *, till att vara vår följeslage med denna nåden, som beställes av oss HERRANOM själver till äro, och edar villighet till pris.

* Ap. G. 11: 30.

2Kor 8:20. Och undviker detta, att ingen skall lasta oss uti detta överflöd, som av oss beställd varder:

2Kor 8:21. Ty vi sörje för det gott är, icke allenast för HERRANOM, utan ock för människom *.

* Rom. 12: 17. Phil. 4: 8. 1. Pet. 2: 12.

2Kor 8:22. Men vi have sänt med dem vår broder, den vi ofta beprövat have i mång stycke, att han flitig är, och nu mycket mer flitig: och förse vi oss storliga till eder:

2Kor 8:23. Evad det är för Titi skull, vilken min stallbroder och medhjälpare är när eder, eller för våra bröders skull, som äro Församlingarnas Apostlar, och Christi ära. (c)

2Kor 8:24. Fördenskull beviser på dem prov av edar kärlek, och vår berömmelse av eder för Församlingarna.

V. 4. (a) Tjänstenes delaktighet till Helgonen) Här förstås genom Helgonen de Christne i Judea, vilke voro nödlidande och beträngde; till vilkas understöd de Christne i Macedonia hade gjort efter sitt villkor ett rikt förskott och understöd. Vilkens tjänsts delaktighet Paulus här berömmer, och efter deras exempel uppmuntrar de Corinther till en dylik rik understöd emot samma Christna: påminnande de sig ibland annat att ifrå den orten var Evangelii predikan kommen till Hedningarna.

V. 10. (b) Begynt) I voren de förste som det villen och gjorden.

V. 23. (c) Christi ära) Apostlarna kallas Christi ära, emedan hans ära genom Lärarenas ämbete befordrad och utspridd bliver.

1703RV Carl XII:s Bibel

2 KORINTIERBREVET, 9. CAPITLET

APOSTELEN förmanar dem än om samma hjälp; först därav, att han hade redo berömt dem hos de Macedonier, för deras tillsägelse, v. 1. Sedan, att Gud skulle dem det rikeliga vedergälla, v. 6. Ja, ock med alla andelig välsignelse, v. 8. Och till det tredje, att Gud bleve därigenom lovad och prisad, v. 12.

I. Förmaning till att hjälpa de fattiga i Judea.

2Kor 9:1. TY om den tjänsten till Helgonen *, är det överflödigt att jag skriver eder till.

* Ap. G. 11: 29. Rom. 15: 26. 1. Cor. 16: 2. 2. Cor. 8: 4.

2Kor 9:2. Ty jag vet edar villighet *, av vilken jag berömmer eder för de av Macedonia, att Achaia var redo för ett år sedan; och edart nit upprette många.

* 2. Cor. 8: 10.

2Kor 9:3. Dock haver jag sänt dessa bröder, därföre att vår berömmelse om eder, icke skall fåfäng vara uti detta ärende, att I ären redo, såsom jag haver sagt om eder:

2Kor 9:4. På det om de av Macedonia med mig komma, och finna eder icke redo, vi (att vi icke måge säga, I) icke skole komma på skam uti denna berömmelses visshet.

2Kor 9:5. Därföre hölt jag det nödigt, att förmana bröderna, att de först foro till eder, och tillredde denna edar välsignelse, som tillförene förkunnad var: att hon ligger redo, sålunda, såsom en välsignelse, och icke som en girighet.

II. Försäkran om en rik vedergällning av Gudi.

2Kor 9:6. Men detta säger jag: Den som sparliga sår, han skall ock sparliga uppskära: och den som sår i välsignelser, han skall ock uppskära i välsignelser. *

* Ord. 11: 24. cap. 22: 9. Gal. 6: 8.

2Kor 9:7. Var och en give efter som han haver sig föresatt i sitt hjärta; icke av bedrövelse, eller av tvång *: ty en gladan givare älskar Gud.

* 2. Mos. 25: 2. cap. 35: 5. 5. Mos. 15: 7. Syr. 35: 11. Rom. 12: 8.

2Kor 9:8. Men Gud är mäktig så lagat, att allahanda nåd överflödar till eder, på det I uti allting mågen alltid hava nog, och överflöda till allt gott verk.

2Kor 9:9. Såsom skrivet är: Han haver utstrött, och givit de fattiga: hans rättfärdighet bliver i evig tid. *

* Ps. 112: 9.

2Kor 9:10. Men den som räcker Sädesmannenom det han sår, han skall ock räcka eder brödet till att äta, och skall föröka edra säd, och låta växa edra rättfärdighets frukt: (a)

2Kor 9:11. Att I rike bliven i allting, till all enfaldighet * (b), vilken genom oss verkar täcksägelse Gudi.

* Rom. 12: 11.

III. Gud bliver sålunda ärad och prisad.

2Kor 9:12. Ty förrättning av denna tjänst, uppfyller icke allenast Helgonens brister, utan överflödar ock genom många tacksägelser Gudi *, genom denna tjänsts beprövelse.

* 2. Cor. 1: 11. cap. 4: 15.

2Kor 9:13. Prisandes Gud för edor underdåniga bekännelse till Christi Evangelio, och för edra enfaldiga meddelan till dem till alla:

2Kor 9:14. Och för deras bön för eder: vilka ock längta efter eder, för den översvinnande Guds nåd, som är i eder.

2Kor 9:15. Men Gudi vare tack för sina osägeliga gåvo.

V. 10. (a) Edra rättfärdighets frukt) Det är: edra rättfärdiga gärnings frukt: ty han talar här icke om personens rättfärdighet, vilken kommer av trone allena: som han i Epistelen till de Romare bevist haver.

V. 11. (b) Enfaldighet) Att välgärningarna icke ske för någon nytto, lön, eller pris skull: utan av blott och fri kärlek.

1703RV Carl XII:s Bibel

2 KORINTIERBREVET, 10. CAPITLET

HÄR begynner Apostelen försvara sig emot de falska Apostlar som föraktade honom för hans ringa anseende, då han var närvarandes, och förtalade honom såsom han av köttsliga affecter skulle handla med dem; och säger, att han icke med köttslig vapen och värjo, utan med andelig var utrustad, till att nederlägga allt det som satte sig upp emot Christum och hans rike, där hade han bekommit makt till, v. 1. Svarar på deras invändningar, v. 7. Och att hans person så var med gärningarna närvarandes, som han med brev var frånvarandes, v. 9. Ändock han icke ville berömma sig själv, ock av andras arbete, som hans motståndare gjorde, v. 12.

I. Paulus försvarar sig emot de falska Apostlar.

2Kor 10:1. MEN jag Paulus själv förmanar eder, genom Christi saktmodighet och mildhet; jag som väl ringa är, när jag är när eder; men frånvarandes är jag dristig vid eder.

2Kor 10:2. Men jag beder eder, att jag icke skall nödgas närvarandes handla dristeliga, och bruka den djärvhet, som man mig tillägger, emot några, som oss räkna såsom vi vandrade efter köttet.

2Kor 10:3. Ty ändock vi vandre i köttet, likväl stride vi icke efter köttet.

2Kor 10:4. Ty vår krigsvapen äro icke köttslig, utan mäktig för Gud, att nederslå fäste: *

* Jer. 1: 10. Eph. 6: 13.

2Kor 10:5. Med vilko vi kullslå de anslag, och all höghet som sig upphäver emot Guds kunskap; och tillfångatage allt förnuft under Christi lydno:

2Kor 10:6. Och äro redobogne att hämnas alla olydno, när edor lydna fullbordad är.

II. Förlägger några emot sig gjorda invändningar.

2Kor 10:7. Sen I efter ansiktet? Om någor förlåter sig därpå, att han hörer Christo till, han tänke detta igen av sig själv, att såsom han hörer Christo till, så höre ock vi Christo till. *

* 1. Cor. 14: 37.

2Kor 10:8. Ty om jag ock något mer berömde * mig om våra makt *, vilka HERREN oss givit haver, till uppbyggelse, och icke till eder nederbrytelse, ville jag ändå icke blygas.

* 2. Cor. 12: 6. * cap. 13: 10.

2Kor 10:9. På det jag icke må synas, såsom ville jag förskräcka eder med brev.

2Kor 10:10. Ty breven, säga de, äro svår och stark; men lekamliga närvarelsen är svag, och orden föraktelig.

2Kor 10:11. Den sådana är, han tänke detta, att sådana som vi äre med orden i breven frånvarandes, så äre vi ock med gärningen närvarandes.

2Kor 10:12. Ty vi töre icke räkna eller jämföra oss själva med somliga, som sig själva prisa *: men efter de mäta sig själva vid sig själva, och jämföra sig själva med sig själva, förstå de intet.

* 2. Cor. 3: 1. cap. 5: 12.

2Kor 10:13. Men vi berömme oss icke utom vårt mått * (a): utan efter reglones mått, med vilko Gud haver utdelat åt oss, ett mått * till att hinna ock allt intill eder.

* 2. Cor. 11: 18. cap. 12: 5, 6. * 1. Cor. 12: 11.

2Kor 10:14. Ty vi försträckom oss icke över måtton, likasom vi icke hint hade intill eder: ty vi äre ju ock komne allt intill eder, med Christi Evangelio:

2Kor 10:15. Icke berömmandes oss över måtton av främmande arbeten, men vi have hopp att då edor tro växer till, blive vi uti eder utvidgade, efter våra reglo till överflöd:

2Kor 10:16. Till att predika dem Evangelium, som bo utom eder, och icke berömma oss av det genom främmande reglo tillrett är.

2Kor 10:17. Men den som berömmer sig, han berömme sig i HERRANOM. *

* Esa. 65: 16. Jer. 9: 23, 24. 1. Cor. 1: 31.

2Kor 10:18. Ty den som lovar sig själv, han är icke beprövad *; utan den HERREN lovar. *

* Ord. 27: 2. * Rom. 2: 29. 1. Cor. 4: 5.

V. 13. (a) Vårt mått) Vi vilje icke allt för vitt berömma oss, om vi icke allt intill eder komne vore, såsom de andre göra, och berömma sig av annars mans arbete, det vårt är.

1703RV Carl XII:s Bibel

2 KORINTIERBREVET, 11. CAPITLET

APOSTELEN försvarar sig än emot de falska Apostlar; först, att han var den som hade predikat dem Evangelium, och trolovat dem Christo JESU: ändock han nu fruktade att de läto förföra sig ifrå honom, av dem som dock ingen annan Christum eller Evangelium kunde predika än den samma, v. 1. Sedan, att han hade predikat dem utan lön: ändock det blev honom illa uttytt, det skulle de falske Apostlar eftergöra, v. 7. Ursäktar sig så åter, att han så måste berömma sig, och begärar de ville det lida, efter de väl mer ledo av androm, v. 16. Till det tredje, att han var av så god härkomst som de; hade mer arbetat, mera lidit och utstått, etc. för Christi Evangelium än någon annan, etc. v. 22.

I. Paulus försvarar sig än mot de falska Apostlar;

2Kor 11:1. JAG ville, att I mig något litet lida villen uti min fåvitsko: dock, I liden mig väl.

2Kor 11:2. Ty jag nitälskar eder i Guds nit *: ty jag haver fäst eder enom man, på det jag skulle framställa en ren Jungfru för Christo.

* 2. Cor. 5: 13.

1. Att han var den som hade predikat dem Evangelium.

2Kor 11:3. Men jag fruktar, att icke tilläventyrs såsom Ormen besvek Eva med sin illfundighet *; så skolen ock edra sinnen fördärvas ifrån enfaldigheten i Christo.

* 1. Mos. 3: 4. Joh. 8: 44.

2Kor 11:4. Ty, om den som till eder kommer, predikar eder en annan * JESUM, den vi icke predikade; eller om I undfån en annan Anda, den I icke undfått haven; eller ett annat Evangelium, det I icke anammat haven, så liden I dem med rätto.

* Gal. 1: 8.

2Kor 11:5. Ty jag håller mig icke ringare *, än de allrahögsta Apostlarna.

* 1. Cor. 15: 10. 2. Cor. 12: 11. Gal. 2: 6.

2Kor 11:6. Och ändock jag är enfaldig i talet *; så är jag det dock icke i kunskapen*: men vi äre uti allting uppenbare vorde när eder. *

* 1. Cor. 1: 17. cap. 2: 1, 13. * Eph. 3: 4. * 2. Cor. 4: 2. cap. 5: 11. cap. 12: 12.

2. Att han hade predikat dem utan lön.

2Kor 11:7. Eller haver jag gjort synd, förnedrandes mig självan, på det I skullen upphöjde varda? Ty jag haver förkunnat eder Guds Evangelium utan lön. *

* 1. Cor. 9: 6, 12.

2Kor 11:8. Andra Församlingar haver jag berövat, och tagit lön av dem *, till eder tjänst.

* Phil. 4: 10, 15.

2Kor 11:9. Och då jag var närvarande när eder, och mig fattades, förtungade jag ingen: ty vad mig fattades, uppfyllde de bröder som komne voro av Macedonia: och i allting hölt jag mig ifrån att vara eder till tunga *; och vill ännu så hålla mig.

* Ap. G. 20: 33. 2. Cor. 12: 13. 1. Thess. 2: 9. 2. Thess. 3: 8.

2Kor 11:10. Så visst som Christi sanning är i mig, så skall denna berömmelse mig icke tillstoppad varda * uti Achaie landsändar.

* 1. Cor. 9: 15.

2Kor 11:11. För vad sak? därföre att jag icke älskar eder? Gud vet det.

2Kor 11:12. Men det jag gör, det vill jag ock göra, på det jag skall avhugga dem tillfället, som tillfälle vilja hava; att de måge, uti det de berömma sig, varda funne såsom ock vi.

2Kor 11:13. Ty sådana falske Apostlar, bedrägelige arbetare, förskapa sig till Christi Apostlar.

2Kor 11:14. Och det är icke under: ty ock själver Satan förskapar sig uti ljusens Ängel.

2Kor 11:15. Därföre är det icke något stort, om hans tjänare också förskapa sig likasom rättfärdighetenes tjänare: vilkas ände skall varda efter deras gärningar.

Här ursäktar han åter sin berömmelse.

2Kor 11:16. Åter säger jag, att ingen må tycka mig vara fåvitsk: men var ock icke, tager mig ock an såsom en fåvitsk man, att jag ock något litet må berömma mig. *

* 2. Cor. 12: 6.

2Kor 11:17. Det jag nu talar, det talar jag icke efter HERRAN, utan såsom i fåvitskhet, uti denna berömmelses visshet.

2Kor 11:18. Efter nu månge berömma sig av köttet, vill ock så jag berömma mig. *

* 2. Cor. 10: 13. cap. 12: 5. Phil. 3: 3, 4.

2Kor 11:19. Ty I fördragen gärna de fåvitska, efter I ären själve vise.

2Kor 11:20. Ty I fördragen, om någor gör eder till trälar; om någor eder uppäter, om någor eder ifrå tager, om någor förhäver sig över eder, om någor eder slår i ansiktet.

3. Att han var av så god släkt som de; hade mer arbetat och lidit än de.

2Kor 11:21. Det säger jag efter smälighet (a), såsom vi vore svage vordne *. Vad nu någor uppå dristar, (jag talar i fåvitsko) där på dristar jag ock.

* 2. Cor. 10: 10.

2Kor 11:22. Äro de Ebreer? jag ock *; äro de Israeliter? jag ock; äro de Abrahams säd? jag ock.

* Ap. G. 22: 3. Rom. 11: 1. Phil. 3: 5.

2Kor 11:23. Äro de Christi tjänare? (jag talar i fåvitsko) jag är fast mer *; i arbeten mer *; i slag övermer; i fängelser oftare; i dödsnöd ofta.

* 1. Cor. 15: 10, 31. * Ap. G. 9: 16. cap. 21: 11. 1. Cor. 4: 11.

2Kor 11:24. Av Judomen haver jag fem resor fått fyratio slag, ett mindre. *

* 5. Mos. 25: 3.

2Kor 11:25. Tre resor haver jag varit stupad med ris *; ena reso stenad *; tre resor haver jag varit i skeppsbrott *; en natt och en dag haver jag varit i djupet.

* Ap. G. 16: 22. * cap. 14: 19. * cap. 27: 41.

2Kor 11:26. Jag haver ofta färdas; i farligheter i floder; i farligheter av rövare; i farligheter av mitt släkte; i farligheter av Hedningarna; i farligheter i staden; i farligheter i öknene; i farligheter på havet; i farligheter ibland falska bröder. *

* Gal. 2: 4.

2Kor 11:27. I mödo och arbete; i mycken vako; i hunger och törst; i mycken fasto; i frost och nakenhet. *

* 2. Cor. 6: 5.

2Kor 11:28. Förutan det som eljes påkommer, att jag dagliga överlupen varder, och bär omsorg för alla Församlingar. *

* Ap. G. 20: 18, rc.

2Kor 11:29. Ho är svag (b), och jag är icke svag *? Ho förargas *, och jag brinner icke? (d)

* 1. Cor. 9: 22. * cap. 8: 13.

2Kor 11:30. Om jag måste berömma mig, så vill jag berömma mig av de ting, som till min svaghet höra. *

* 2. Cor. 12: 5.

2Kor 11:31. Gud och vårs HERRAS JESU Christi Fader, vilken är välsignad i evighet, vet att jag icke ljuger. *

* Gal. 1: 20.

2Kor 11:32. Landshövdingen uti Damasco, på Konung Arete vägna, förvarade de Damasceners stad, och ville gripit mig.

2Kor 11:33. Och jag vart i en korg genom ett fönster över muren nedersläppt *, och undslapp hans händer.

* Ap. G. 9: 25.

V. 21. (a) Smälighet) Det är: vi skickom oss nu såsom de där svage äro, vilka I lida måsten, det oss dock en skam är, efter vi skulle lida eder.

V. 29. (b) Ho är svag) För deras skull som svage voro i trone, gjorde han och lät mång stycke, där han väl annars hade mått, såsom han ock säger, 1. Cor. 9: 22.

(d) Jag brinner icke) Det är: honom gjorde ont i hjärtat, då man förargade de svaga.

1703RV Carl XII:s Bibel

2 KORINTIERBREVET, 12. CAPITLET

YTTERLIGARE berättar han, att han hade fått stora syner och uppenbarelser av HERRANOM, v. 1. Ändock han intet ville berömma sig därav, utan hellre av sine svaghet, v. 5. Besluter så denna sin försvarelse därmed, att han var nödgad till att göra henne, och skjuter till dem själva, att han uti ingenting var ringare än någon av de höga Apostlar, antingen i tålamod eller kraftiga gärningar, v. 11. Undantagandes det, att han intet hade betungat dem, v. 13. Lovar så att han än tredje resan ville komma till dem sammaledes, v. 14. Allenast han måtte finna dem som han önskade, v. 20.

I. Apostelen berättar, att han hade varit i den tredje himmelen, rc.

2Kor 12:1. MIG är ju icke nyttigt att berömma mig: dock vill jag nu komma till syner och HERRANS uppenbarelser.

2Kor 12:2. Jag känner en man i Christo, för fjorton år, var han i lekamen, det vet jag icke, eller utan lekamen, vet jag icke; Gud vet det. Den samme vart uppryckt intill tredje himmelen. *

* Ap. G. 9: 3. cap. 22: 14, 17, 18. 1. Cor. 15: 8.

2Kor 12:3. Och en sådan man känner jag, om han i lekamen, eller utan lekamen var, det vet jag icke; Gud vet det.

2Kor 12:4. Han vart uppryckt till Paradis, och hörde outsägeliga ord, vilka det icke är lovligt för en människa att säga.

II. Han ville dock intet berömma sig, utan av sin svaghet.

2Kor 12:5. Av en sådan vill jag berömma mig: men av mig själv vill jag intet berömma mig, utan av mine svagheter. *

* 2. Cor. 11: 30.

2Kor 12:6. Ty om jag ville berömma mig, så vore jag icke fåvitsk *; ty jag ville säga sanningen: men jag haver det likväl fördrag, på det ingen skall högre akta mig än som han ser på mig, eller hörer av mig.

* 2. Cor. 10: 8. cap. 11: 16.

2Kor 12:7. Och på det att jag mig icke av de översvinneliga uppenbarelserna förhäva skulle, vart mig given en påle (a) i köttet, Satans ängel *, den mig kindpusta skulle, på det jag icke skulle förhävas övermåtton.

* Job. 2: 6.

2Kor 12:8. För vilka sak jag bad tre resor HERRAN, att han skulle vika ifrå mig.

2Kor 12:9. Och han sade till mig: Min nåd är dig nog; ty min kraft fullkomnas (b) i svaghet. Därföre vill jag allrahelst berömma mig av mine svaghet, på det Christi kraft skall bo i mig.

2Kor 12:10. Därföre haver jag ett gott behag, i svagheter, i försmädelser, i nöd, i förföljelser, i ångest, för Christi skull: ty när jag svag är, så är jag stark.

III. Försvarar sluteligen sitt ämbetes förrättande.

2Kor 12:11. Jag är fåvitsk vorden med berömmelse: därtill haven I nödgat mig: ty jag skulle varda prisad av eder, efter det jag icke är ringare än någor av de höga Apostlar, ändock jag är intet. *

* 1. Cor. 4: 9. cap. 15: 9, 10. 2. Cor. 11: 1, 5.

2Kor 12:12. Ty ens Apostels tecken * äro ju skedd ibland eder, med allt tålamod; med tecken, och under, och mäktiga gärningar.

* 1. Cor. 9: 2. 2. Cor. 4: 2. cap. 6: 4. cap. 11: 6.

2Kor 12:13. Ty vad är det varuti haven I varit ringare än de andra Församlingar? Annat än det, att jag själv intet haver varit eder till tunga *: förlåter mig den orätten.

* 2. Cor. 11: 9.

IV. Lovar sig än vilja komma till dem.

2Kor 12:14. Se, jag är redobogen tredje reson * komma till eder, och vill intet heller betunga eder: ty jag söker icke edart *, utan eder: ty barnen äro icke skyldige att samla föräldromen, utan föräldrarna barnomen.

* 2. Cor. 13: 1. * Ap. G. 20: 33.

2Kor 12:15. Men jag vill ganska gärna bekosta, och bekostad varda för edra själar * (c); ändå I litet älsken mig *, den dock ganska mycket älskar eder.

* 2. Cor. 1: 6. Col. 1: 24. 2. Tim. 2: 10. * 2. Cor. 6: 12, 13.

2Kor 12:16. Men låter nu så vara, att jag intet haver betungat eder: likväl, medan jag var listig, haver jag fångat eder med list.

2Kor 12:17. Haver jag besvikit eder med någrom, som jag haver sänt till eder?

2Kor 12:18. Jag förmanade Titum *, och sände med honom en broder. Haver Titus besvikit eder? Have vi icke vandrat i samma Anda? Have vi icke vandrat i samma fotspår?

* 2. Cor. 8: 6, 16, 18, 22.

2Kor 12:19. Åter, menen I att vi ursake oss för eder? Vi tale i Guds åsyn i Christo: men mine käreste, allt detta sker eder till uppbyggelse. *

* 2. Cor. 5: 12.

2Kor 12:20. Ty jag fruktar, att, då jag kommer, jag icke finner eder sådana, som jag ville, och att jag finnes eder sådan, som I icke velen *: att där är i någon måtto trätor, nit, vrede, kiv, förtal, örnatasslan, uppblåsning, uppror.

* 1. Cor. 4: 21. 2. Cor. 10: 2. cap. 13: 2.

2Kor 12:21. Att då jag åter kommer, min Gud förnedrar mig när eder, och jag måste sörja * över många som tillförene syndat hava, och icke hava gjort bättring för den orenlighet, sköraktighet och otukt, som de bedrivit hava.

* 2. Cor. 13: 10.

V. 7. (a) En påle) Denna pålan kallar han icke köttsens anfäktning till okyskhet; utan någon stor plågo och förskräckelse av djävlenom.

V. 9. (b) Min kraft fullkomnas) Med detta ordet tröster Christus alla dem, som uti svaghet eller lidande äro: ty han kan icke bevisa sina starkhet i oss, utan vi äre svage, och lide.

V. 15. (c) Utgiven för edra själar) Icke till att frälsa dem ifrå deras synder, eller döden: utan att dem måtte predikat varda Christi Evangelium. Augustin. in tract. 84. in Joh. Etsi fratres pro fratribus moriamur, nulljus tamen sangvis martyris in remissionem peccatorum funditur. Et lib. 4 ad Bonifac. c. 4. Sicut solus Filjus Dei factus est filjus hominis, ut nos secum filios Dei faceret: ita pro nobis solus suscepit sine malis meritis pœnam: ut nos per ipsum sine bonis meritis consequeremur gratiam.

1703RV Carl XII:s Bibel

2 KORINTIERBREVET, 13. CAPITLET

YTTERMERA säger Apostelen, att då han komme, skulle han intet skona de obotfärdiga grova syndare ibland dem, v. 1. Förmanar dem fördenskull till bättring, att han icke måtte nödgas bruka den stränghet och makt honom given var, v. 5. Sist tröster han dem; hälsar dem, och önskar dem allt gott av Gudi, v. 11.

I. Apostelen hotar de obotfärdiga.

2Kor 13:1. DETTA är tredje gången jag kommer * till eder; uti tvegga eller tregga vittnes mun * skall all sak bestå.

* 2. Cor. 12: 14. * 4. Mos. 35: 30. 5. Mos. 17: 6. cap. 19: 15. Matth. 18: 16. Joh. 8: 17. Ebr. 10: 28.

2Kor 13:2. Jag haver det sagt eder tillförene, och säger eder det tillförene, såsom närvarandes, i den andra reson; och skriver det nu frånvarandes, dem som tillförene syndat hava, och allom dem androm, att om jag åter kommer, skall jag intet skona. *

* 2. Cor. 12: 20, 21.

2Kor 13:3. Efter I söken ett prov av den i mig talande * Christo, vilken när eder intet svag är, utan är mäktig i eder.

* Matth. 10: 20.

2Kor 13:4. Ty ändock han vart korsfäst i svagheten *, så lever han likväl av Guds kraft *: Ty ändock vi ock äre svage i honom, så leve vi likväl (a) med honom, av Guds kraft, när eder.

* Phil. 2: 7, 8. * 1. Pet. 3: 18.

II. Förmanar till bättring.

2Kor 13:5. Försöker eder själva, om I ären i trone; bepröver eder själva *. Eller kännen I eder icke själva, att JESUS Christus är uti eder? Utan så kunde vara, att I förkastade ären.

* 1. Cor. 11: 28.

2Kor 13:6. Men jag hoppas, att I väl skolen känna, att vi icke förkastade ärom.

2Kor 13:7. Men jag bedjer till Gud, att I intet ont gören; icke på det vi skulle synas beprövade: utan att I skolen göra det gott är, men vi vore såsom förkastade. *

* 2. Cor. 6: 9.

2Kor 13:8. Ty vi kunnom intet emot sanningene; utan för sanningene.

2Kor 13:9. Ty vi fröjde oss när vi svage äre *, och I mäktige: och det samma önske vi ock, nämliga, edor fullkomlighet.

* 2. Cor. 11: 30. cap. 12: 5, 9, 10.

2Kor 13:10. Därföre skriver jag detta frånvarandes, på det jag närvarandes icke skall bruka stänghet *, efter den makt som HERREN haver mig givit till uppbyggelse, och icke till nederbrytelse.

* 1. Cor. 4: 21. 2. Cor. 2: 3. cap. 10: 2, 8. cap. 12: 20, 21.

III. Besluter med hälsning, och en god önskan.

2Kor 13:11. På sistone, bröder, fröjder eder; varer fullkomne, tröster eder, varer ens sinnade *, varer fridsamme *: så bliver kärlekens och fridsens Gud när eder.

* Rom. 12: 16, 18. cap. 15: 5. 1. Cor. 1: 10. Phil. 2: 2. cap. 3: 15, 16. 1. Pet. 3: 8. * Ebr. 12: 14.

2Kor 13:12. Hälser eder inbördes med en helig kyss *: hälsa eder all Helgon.

* Rom. 16: 16. 1. Cor. 16: 20. 1. Thess. 5: 26. 1. Pet. 5: 14.

2Kor 13:13. Vårs HERRAS JESU Christi nåd, och Guds kärlek, och den Helga Andas delaktighet, vare med eder allom: Amen.

Den andra Epistel till de Corinther. Skriven av Philippis i Macedonia, genom Titum, och Lucam.

V. 4. (a) Så leve vi likväl) Det är: kommer jag, så vill jag väl bevisa att jag lever i Christo: oansett några ibland eder hålla mig för intet.