SVENSKA KJV BIBELN™
Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.
v. 1 [*Notering: Uttrycket “strange
women” (främmande kvinnor) betyder inte bara kvinnor från andra
länder utan kvinnor från hednafolk som tillbad andra gudar. Hebreiska
נָכְרִיּוֹת (nokhriyyōt) betecknar kvinnor som tillhör ett främmande folk och
dess religion. Mose lag hade tydligt förbjudit sådana äktenskap eftersom de
kunde vända bort Israels hjärta från HERREN. Salomos fall börjar därför inte
främst med politiska allianser utan med religiös kompromiss. Jfr 5 Mos 7:3–4;
Neh 13:26.]
v. 2 [*Notering: Uttrycket “Solomon
clave unto these in love” återger hebreiska דָּבַק (dāvaq), som betyder att
hålla fast vid, klänga sig fast vid eller förena sig med. Samma ord används
ofta om trofasthet till Gud eller om äktenskaplig förening. Ironin i versen är
därför tydlig: Salomo höll sig fast vid främmande kvinnor med samma starka
anknytning som Israel skulle ha haft till HERREN. Jfr 1 Mos 2:24; 5 Mos 10:20;
Ps 63:9.]
v. 4 [*Notering: Uttrycket “his
heart was not perfect with the LORD” återger hebreiska שָׁלֵם (shalem), som
betyder hel, odelad eller fullständig. Att hjärtat är helt med Gud innebär full
trohet och odelad hängivenhet. Salomos hjärta var därför inte helt därför att
han försökte förena dyrkan av HERREN med dyrkan av andra gudar. Uttrycket
används ofta om trohet mot Gud. Jfr 1 Kung 8:61; 1 Kung 15:3; Ps 86:11.]
v. 5 [*Notering 1, v. 5: Astarte
(hebr. עַשְׁתֹּרֶת – Ashtoreth ) var en Kanaaneisk och Fenicisk gudinna
förknippad med fruktbarhet, kärlek och krig. Hon dyrkades särskilt i Sidon. I
Gamla Testamentet används ibland formen Ashtoreth som en medvetet
förvrängd form av namnet för att uttrycka förakt för avguden. Dyrkan av Astarte
var ofta förenad med rituell prostitution och andra hedniska riter. Jfr Dom
2:13; 1 Sam 7:3–4.]
[*Notering 2, v. 5: Milkom
(hebr. מִלְכֹּם – Milkōm ) var Ammoniternas gud och kallas i texten “Ammoniternas
styggelse”. Namnet är besläktat med ordet melek (kung). Molek
(hebr. מֹלֶךְ – Mōlek) var en avgud vars dyrkan ofta var förknippad med
barnoffer. I Gamla Testamentet fördöms denna kult upprepade gånger. I vissa
texter verkar Milkom och Molek syfta på samma gudom eller på
närbesläktade former av samma Ammonitiska kult. Jfr 3 Mos 18:21; Jer 32:35; 2
Kung 23:10.]
v. 7 [*Notering: En
offerhöjd (hebr. בָּמָה – bāmāh ) var en upphöjd plats där man byggde altaren
och utförde offer. Sådana platser användes ofta i hedniska kulter men förekom
även i Israel innan templet byggdes. Efter att HERREN hade valt Jerusalem och
templet skulle offer endast frambäras där. Salomos byggande av offerhöjder åt
hedniska gudar var därför ett allvarligt avfall. Jfr 5 Mos 12:13–14; 2 Kung
23:13.]
v. 11 [*Notering: Verbet “rend”
(att riva sönder) återger hebreiska קָרַע – qāraʿ, som bokstavligen betyder att
slita eller riva itu. Den profetiska handlingen där Ahia river manteln i tolv
delar (v.30) är en symbolisk demonstration av vad Gud skall göra med riket: det
skall slitas itu mellan två kungadömen. Symboliska handlingar av detta slag är
vanliga i profetisk förkunnelse. Jfr 1 Sam 15:27–28; Jer 13:1–11; Hes 4:1–3.]
v. 14 [*Notering 1, v. 14, 23,
25: Ordet “adversary” återger hebreiska שָׂטָן (śāṭān), som
bokstavligen betyder motståndare eller fiende. I Gamla Testamentet används
ordet både om mänskliga fiender och om den andliga motståndaren Satan. Här
syftar det på politiska fiender som Gud uppväckte mot Salomo (Hadad och Reson)
som ett medel att tukta honom. Ordet betyder alltså inte nödvändigtvis den
personliga djävulen utan mer allmänt en motståndare. Jfr 4 Mos 22:22; 1 Sam
29:4; Sak 3:1.]
[*Notering 2, v. 14-25: Tre
motståndare nämns som Gud uppväckte mot Salomo: 1) Hadad Edomiten
(v.14–22). 2) Reson i Damaskus (v.23–25). 3) Jerobeam (v.26–40). Detta
visar hur Gud började försvaga Salomos rike politiskt på grund av hans avfall.
De yttre fienderna förbereder scenen för den inre splittringen som sker i kapitel
12.]
v. 25 [*Språknot: ”ofärd”. KJV mischief. Webster 1828 anger som grundbetydelser “Harm; hurt; injury; damage; evil” och vidare även avsiktlig skada, “harm or damage done by design”. ”Ofärd” bevarar denna innebörd av något skadligt eller fördärvligt utan att sammanföra ordet med KJV särskilda ord evil. KJV egen användning visar att skillnaden är betydelsefull. I Ps. 36:4 står “He deviseth mischief… he abhorreth not evil” — ”han uttänker ofärd… han avskyr inte ont”. I Ords. 12:21 förekommer evil, wicked och mischief i samma vers, och i Ords. 24:2 skiljer KJV mellan destruction och mischief: “their heart studieth destruction, and their lips talk of mischief.”. Med ofärd kan dessa återkommande ordskillnader bevaras: evil — ont, destruction — fördärv, och mischief — ofärd. I 2 Mos. 32:22 säger Aron om folket: “they are set on mischief” — ”de är benägna till ofärd.”. Samma grundbetydelse återkommer när KJV talar om att devise mischief, do mischief, practise mischief och ha mischief i hjärtat.]
v. 26 [*Notering: Uttrycket “lifted
up his hand against the king” (lyfte sin hand mot kungen) återger
ett hebreiskt idiom (נָשָׂא יָד – nasa yad ) som betyder att göra uppror eller
resa sig mot en överordnad. Uttrycket används i Gamla Testamentet om rebellion
mot auktoritet, särskilt mot en kung eller mot Gud. Jfr 2 Sam 18:28; 2 Sam
20:21.]
v. 27 [*Notering: Millo
var troligen en befästningskonstruktion eller uppfyllnadsvall i Jerusalem som
förstärkte stadens försvar. Ordet kommer från hebreiska מִלּוֹא (millō’), som
betyder fyllning eller uppbyggd terrass. Salomo reparerade och förstärkte denna
del av Jerusalems försvarssystem. Jfr 2 Sam 5:9; 2 Kung 12:20.]
v. 28 [*Notering: Uttrycket “Josefs
hus” syftar på de två stammar som härstammade från Josef: Efraim och
Manasse. Dessa två stammar var ofta de starkaste i norra Israel, och
särskilt Efraim kom senare att bli det ledande namnet för Nordriket. Att
Jerobeam sattes över arbetet för Josefs hus betyder alltså att han fick ansvar
över den viktigaste delen av arbetsstyrkan från de nordliga stammarna, vilket
bidrog till hans senare inflytande i upproret. Jfr 1 Mos 48:5; Jos 17:17.]
[*Språknot v. 28: KJV
beskriver Jerobeam som “industrious”.Enligt Webster’s Dictionary
1828 betyder industrious: “habitually diligent and laborious; careful and
attentive to business.” Ordet beskriver
alltså en person som är flitig, arbetsam och duglig. Salomo lade därför märke
till Jerobeams förmåga och satte honom över arbetet för Josefs hus (Efraims och
Manasses stammar). Ironiskt nog blir denne duglige tjänare senare ledare för
upproret mot Davids hus.]
v. 30-31 [*Notering: När
profeten Ahia river manteln i tolv stycken och ger tio delar till Jerobeam, är
detta en profetisk teckenhandling. Manteln representerar Israels tolv stammar,
och handlingen förkunnar att Gud skall dela riket. Jerobeam får tio stammar,
medan Davids hus behåller en stam (Juda, tillsammans med Benjamin i praktiken).
Jfr 1 Kung 12:20; 2 Krön 10:19.]
v. 31-32 [*Notering: Profeten
Ahia säger att tio stammar skall ges åt Jerobeam och en stam lämnas åt Davids
hus. I praktiken kom dock två stammar att följa Juda: Juda och Benjamin. Uttrycket
“en stam” används därför här som ett sätt att beteckna det sydliga riket under
Davids hus, vars huvudstam var Juda. Benjamin var nära knutet till Juda
geografiskt och politiskt eftersom Jerusalem låg på gränsen mellan dessa
stammar. Jfr 1 Kung 12:20–21; 2 Krön 11:12.]
v. 36 [*Notering: Uttrycket “a
light alway before me in Jerusalem” (en lampa inför mig i Jerusalem)
använder lampan som bild för dynastins fortsatta existens. I Bibeln
symboliserar en lampa ofta liv, arv och kunglig kontinuitet. Gud lovar därför
att Davids släkt inte skall slockna helt, även om riket delas. Detta löfte
ligger bakom den fortsatta Davidska kungalinjen i Juda och pekar fram mot
Messias. Jfr 2 Sam 21:17; 1 Kung 15:4; Ps 132:17.]
v. 39 [*Notering: Gud säger
att Davids säd skall ödmjukas, men inte för evigt. Detta är ett viktigt
teologiskt uttalande: trots rikets delning och senare exil skall Guds löfte
till David bestå. Detta pekar fram mot löftet om Messias, Davids son, vars rike
skall bestå för evigt. Jfr 2 Sam 7:12–16; Ps 89:33–37; Luk 1:32–33.]
v. 40 [*Notering: Shishak
identifieras av de flesta historiker med Farao Shoshenq I (ca 945–924 f.Kr.),
grundaren av Egyptens 22:a dynasti. Han är känd från Egyptiska inskrifter som
beskriver ett fälttåg i Palestina. Bibeln berättar senare att Shishak
anföll Jerusalem under kung Rehabeams tid. Jfr 1 Kung 14:25–26; 2 Krön 12:2–9.]
v. 43 [*Notering: Uttrycket “slept
with his fathers” (somnade med sina fäder) är ett vanligt Bibliskt
idiom för död. Det syftar inte på själva begravningen utan på att en person
förenas med sina förfäder i döden. Efter detta följer ofta uppgiften om
begravningsplatsen. Jfr 1 Mos 49:33; Apg 13:36.]
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™