Biblia 1873

KONUNG CARL DEN TOLFTES BIBEL

Gamla Testamentet

JOBS BOK.

Job, kapitel 1-42.


Gamla Testamentet, välj bok:

1 MOS2 MOS3 MOS4 MOS5 MOSJOSDOMRUT1 SAM2 SAM1 KUNG2 KUNG1 KRÖN2 KRÖNESRANEHESTJOB: PS: 1-7576-150ORDSPREDHVJESJERKLAGHESDANHOSJOELAMOSOBADJONAMIKANAHHABSEFHAGSAKMAL:

Nya Testamentet, välj bok:

MATTMARLUKJOHAPGROM1 KOR2 KORGALEFFILKOL1 TH2 TH1 TIM2 TIMTITFILEMHEBR1 PETR2 PETR1 JOH2 JOH3 JOHJAK: JUDUPP

Job, välj kapitel:

123456789101112131415161718192021222324252627282930313233343536373839404142
1873 Carl XII:s Bibel

JOB, 1. CAPITLET

Jobs fromhet, frestelse, tålamod.

Job 1:1. En man var uti det landet Uz, som het Job; han var from och rättfärdig, gudfruktig, och flydde det onda.

Job 1:2. Och honom vordo födde sju söner och tre döttrar.

Job 1:3. Och han ägde sjutusend får, tretusend camelar, femhundrade par oxar, och femhundrade åsninnor, och ganska mycket tjenstefolk; och han var mägtigare än alle de i österlanden bodde.

Job 1:4. Och hans söner gingo bort, och gjorde gästabåd, hvar sin dag i sitt hus; och sände bort, och läto bjuda sina tre systrar, till att äta och dricka med sig.

Job 1:5. Och när en gästabådsdagen ute var, sände Job bort och helgade dem; och stod bittida upp om morgonen, och offrade bränneoffer, efter allas deras tal. Förty Job tänkte: Mine söner kunna hafva syndat, och välsignat Gud i sin hjerta. Så gjorde Job hvar dag.

Job 1:6. Men det hände på en dag, då Guds barn kommo, och trädde fram för HERRAN, kom Satan ock med dem.

Job 1:7. Men HERREN sade till Satan: Hvadan kommer du? Satan svarade HERRANOM, och sade: Jag hafver farit genom landet allt omkring.

Job 1:8. Då sade HERREN till Satan: Hafver du icke gifvit akt uppå min tjenare Job? Ty hans like är icke i landena, from och rättfärdig, gudfruktig, och flyr det onda.

Job 1:9. Satan svarade HERRANOM, och sade: Menar du, att Job fruktar Gud förgäfves?

Job 1:10. Hafver du dock förvarat honom, hans hus, och allt det han hafver allt omkring. Du hafver välsignat hans handaverk, och hans gods hafver utspridt sig i landena.

Job 1:11. Men räck ut dina hand, och kom vid allt det han äger; det gäller, han skall välsigna dig i ansigtet.

Job 1:12. HERREN sade till Satan: Si, allt det han äger vare i dine hand, allena vid honom sjelfvan kom icke dina hand. Då gick Satan ut ifrå HERRANOM.

Job 1:13. Men den dagen, då hans söner och döttrar åto och drucko vin i deras äldsta broders hus,

Job 1:14. Kom ett båd till Job, och sade: Man plöjde med oxarna, och åsninnorna gingo der när i bet;

Job 1:15. Då föllo de af rika Arabien till, och togo dem, och slogo drängerna med svärdsegg; och jag undslapp allena, att jag skulle säga dig det.

Job 1:16. Medan han ännu talade, kom en annar, och sade: Guds eld föll af himmelen, och brände upp fåren och drängerna, och förtärde dem; och jag slapp allena undan, att jag skulle säga dig det.

Job 1:17. Medan han ännu talade, kom en och sade: De Chaldeer gjorde tre spetsar, föllo till camelarna, och togo dem, och slogo drängerna med svärdsegg; och jag slapp allena undan, att jag skulle säga dig det.

Job 1:18. Medan han ännu talade, kom en och sade: Dine söner och döttrar åto och drucko i deras äldsta broders hus;

Job 1:19. Och si, der kom ett stort väder utaf öknene, och stötte på husens fyra hörn, och kastade det på piltarna, att de blefvo döde; och jag slapp allena undan, att jag skulle säga dig det.

Job 1:20. Då stod Job upp, och ref sönder sin kläder, och ref sig i hufvudet, och föll ned på jordena, och tillbad;

Job 1:21. Och sade: Jag är naken kommen af mine moders lif; naken skall jag åter fara dit; HERREN gaf, och HERREN tog; välsignadt vare HERRANS Namn.

Job 1:22. I allt detta syndade Job intet, och gjorde intet dårligit emot Gud.

Job, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42 TOP

JOB, 2. CAPITLET

Jobs plåga, smälek, vänner.

Job 2:1. Det begaf sig på en dag, då Guds barn kommo, och trädde fram för HERRAN, att Satan ock kom med dem, och trädde fram för HERRAN.

Job 2:2. Då sade HERREN till Satan: Hvadan kommer du? Satan svarade HERRANOM, och sade: Jag hafver farit genom landet allt omkring.

Job 2:3. HERREN sade till Satan: Hafver du icke gifvit akt på min tjenare Job? Ty hans like är icke i landena, from och rättfärdig, gudfruktig, och flyr det onda, och står ännu i sine fromhet; och du eggade mig, att jag utan sak hafver förderfvat honom.

Job 2:4. Satan svarade HERRANOM, och sade: Hud för hud, och allt det en man hafver, låter han för sitt lif.

Job 2:5. Men räck ut dina hand, och kom vid hans ben och kött; det gäller, han skall välsigna dig i ansigtet.

Job 2:6. HERREN sade till, Satan: Si, han vare i dine hand; dock skona hans lif.

Job 2:7. Då for Satan ut ifrå HERRANS ansigte, och slog Job med ond sår, ifrå hans fotablad upp till hans hjessa.

Job 2:8. Och han tog ett stycke af en potto, och skrapade af sig dermed, och satt i asko.

Job 2:9. Och hans hustru sade till honom: Står du ännu i dine fromhet? Välsigna Gud, och dö.

Job 2:10. Men han sade till henne: Du talar såsom de dåraktiga qvinnor tala. Hafve vi fått godt af Gudi, skole vi ock icke anamma det onda? Uti allt detta syndade Job icke med sina läppar.

Job 2:11. Då nu tre Jobs vänner hörde all den olycka, som öfver honom kommen var, kommo de hvar af sin stad: Eliphas af Thema, Bildad af Suah, och Zophar af Naema; ty de vordo öfverens, att de skulle komma och ömka sig öfver honom, och trösta honom.

Job 2:12. Och då de upphofvo sin ögon långt ifrå, kände de honom intet; och upphofvo sina röst, och greto, och hvardera ref sin kläder sönder, och kastade jord på sin hufvud upp åt himmelen;

Job 2:13. Och såto med honom på jordene i sju dagar och sju nätter, och talade intet med honom; ty de sågo, att hans sveda var ganska stor.

Job, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42 ⎜ TOP

JOB, 3. CAPITLET

Födelsedagen förbannas. Döden önskas.

Job 3:1. Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;

Job 3:2. Utbrast, och sade:

Job 3:3. Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.

Job 3:4. Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.

Job 3:5. Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.

Job 3:6. Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.

Job 3:7. Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.

Job 3:8. De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.

Job 3:9. Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;

Job 3:10. Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.

Job 3:11. Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?

Job 3:12. Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?

Job 3:13. Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;

Job 3:14. Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;

Job 3:15. Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;

Job 3:16. Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.

Job 3:17. Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.

Job 3:18. Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.

Job 3:19. Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.

Job 3:20. Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;

Job 3:21. (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;

Job 3:22. De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena;)

Job 3:23. Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?

Job 3:24. Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.

Job 3:25. Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.

Job 3:26. Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.

Job, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42 ⎜ TOP

JOB, 4. CAPITLET

Eliphas om Jobs otålighet och synd.

Job 4:1. Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

Job 4:2. Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?

Job 4:3. Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.

Job 4:4. Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.

Job 4:5. Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.

Job 4:6. Ja, der är nu din (Guds) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.

Job 4:7. Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?

Job 4:8. Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;

Job 4:9. Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.

Job 4:10. Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.

Job 4:11. Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.

Job 4:12. Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.

Job 4:13. Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;

Job 4:14. Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.

Job 4:15. Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.

Job 4:16. Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:

Job 4:17. Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?

Job 4:18. Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.

Job 4:19. Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.

Job 4:20. Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;

Job 4:21. Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.

Job, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42 ⎜ TOP

JOB, 5. CAPITLET

Gud är rättvis. Dårars lycka, frommas aga.

Job 5:1. Nämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig.

Job 5:2. Men en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet.

Job 5:3. Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse:

Job 5:4. Hans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.

Job 5:5. Hans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa.

Job 5:6. Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom;

Job 5:7. Utan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga.

Job 5:8. Dock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom;

Job 5:9. Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna;

Job 5:10. Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;

Job 5:11. Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.

Job 5:12. Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.

Job 5:13. Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;

Job 5:14. Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.

Job 5:15. Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;

Job 5:16. Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.

Job 5:17. Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.

Job 5:18. Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.

Job 5:19. Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.

Job 5:20. I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.

Job 5:21. Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.

Job 5:22. Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;

Job 5:23. Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.

Job 5:24. Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;

Job 5:25. Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;

Job 5:26. Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.

Job 5:27. Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.

Job, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42 ⎜ TOP

JOB, 6. CAPITLET

Jobs försvar, bön, klagan.

Job 6:1. Job svarade, och sade:

Job 6:2. När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,

Job 6:3. Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.

Job 6:4. Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.

Job 6:5. Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.

Job 6:6. Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?

Job 6:7. Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.

Job 6:8. O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;

Job 6:9. Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;

Job 6:10. Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.

Job 6:11. Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?

Job 6:12. Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.

Job 6:13. Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.

Job 6:14. Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.

Job 6:15. Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.

Job 6:16. Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.

Job 6:17. Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.

Job 6:18. Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.

Job 6:19. De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.

Job 6:20. Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.

Job 6:21. Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.

Job 6:22. Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?

Job 6:23. Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?

Job 6:24. Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.

Job 6:25. Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?

Job 6:26. I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.

Job 6:27. I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.

Job 6:28. Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.

Job 6:29. Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.

Job 6:30. Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.

Job, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42 ⎜ TOP

JOB, 7. CAPITLET

Lifvets korthet. Ängslans tankar.

Job 7:1. Måste icke menniskan alltid vara i strid på jordene; och hennes dagar äro såsom en dagakarls?

Job 7:2. Såsom en dräng åstundar skuggan, och en dagakarl, att hans arbete må vara ute;

Job 7:3. Så hafver jag väl arbetat hela månaden fåfängt, och bedröfvada nätter äro mig många vordna.

Job 7:4. När jag lägger mig, säger jag: När månn jag skola uppstå? Och sedan räknar jag, när afton skall varda; ty jag var hvarjom manne en styggelse intill mörkret.

Job 7:5. Mitt kött är fullt med matk och mull allt omkring; min hud är sammanskrynkt och till intet vorden.

Job 7:6. Mine dagar äro snarare bortflogne än en väfspole; och äro förledne utan all förtöfvan.

Job 7:7. Tänk uppå, att mitt lif är ett väder, och min ögon komma icke igen till att se det goda;

Job 7:8. Och intet lefvandes öga varder mig mera seendes; din ögon se på mig, deröfver förgås jag.

Job 7:9. Molnet varder allt, och går bort; så ock den som far neder i helvetet, han kommer icke upp igen;

Job 7:10. Och besitter icke sitt hus igen, och hans rum blifver öde.

Job 7:11. Derföre vill jag ock icke förmena minom mun; jag vill tala i mins hjertas ångest, och vill utsäga min själs bedröfvelse.

Job 7:12. Är jag ett haf, eller en hvalfisk, att du så förvarar mig?

Job 7:13. Ty jag tänkte: Min säng skall trösta mig; mitt lägre skall lisa mig.

Job 7:14. När jag talar med mig sjelf, så förskräcker du mig med drömmar, och gör mig förfärelse;

Job 7:15. Att min själ önskar sig vara hängd, och min ben döden.

Job 7:16. Jag begärar intet mer lefva; håll upp af mig; ty mine dagar äro fåfängelige.

Job 7:17. Hvad är en menniska, att du aktar henne högt, och bekymrar dig med henne?

Job 7:18. Du hemsöker henne dagliga, och försöker henne alltid.

Job 7:19. Hvi går du icke ifrå mig, och släpper mig, så länge jag uppsvälger min spott?

Job 7:20. Hafver jag syndat, hvad skall jag göra dig, o du menniskors gömmare? Hvi gjorde du mig, att jag uppå dig stöta skulle, och är mig sjelfvom till tunga?

Job 7:21. Och hvi förlåter du mig icke mina missgerning, och tager icke bort mina synd? Ty nu skall jag lägga mig i mull; och när man om morgonen söker mig, är jag då intet till.

Job, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42 ⎜ TOP

JOB, 8. CAPITLET

Bildad om straff, bot, skrymtan.

Job 8:1. Då svarade Bildad af Suah, och sade:

Job 8:2. Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?

Job 8:3. Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?

Job 8:4. Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.

Job 8:5. Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;

Job 8:6. Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;

Job 8:7. Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.

Job 8:8. Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;

Job 8:9. Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.

Job 8:10. De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.

Job 8:11. Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.

Job 8:12. Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.

Job 8:13. Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;

Job 8:14. Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.

Job 8:15. Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.

Job 8:16. Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;

Job 8:17. Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.

Job 8:18. Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.

Job 8:19. Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.

Job 8:20. Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;

Job 8:21. Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.

Job 8:22. Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.

Job, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42 ⎜ TOP

JOB, 9. CAPITLET

Job om Guds rättvisa, magt, sin smitta.

Job 9:1. Job svarade och sade:

Job 9:2. Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.

Job 9:3. Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.

Job 9:4. Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?

Job 9:5. Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.

Job 9:6. Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.

Job 9:7. Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.

Job 9:8. Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.

Job 9:9. Han gör Karlavagnen (på himmelen) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.

Job 9:10. Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.

Job 9:11. Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.

Job 9:12. Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?

Job 9:13. Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.

Job 9:14. Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?

Job 9:15. Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.

Job 9:16. Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.

Job 9:17. Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.

Job 9:18. Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.

Job 9:19. Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?

Job 9:20. Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.

Job 9:21. Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.

Job 9:22. Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.

Job 9:23. När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.

Job 9:24. Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.

Job 9:25. Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.

Job 9:26. De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.

Job 9:27. När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;

Job 9:28. Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.

Job 9:29. Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?

Job 9:30. Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;

Job 9:31. Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.

Job 9:32. Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.

Job 9:33. Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.

Job 9:34. Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;

Job 9:35. Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.

Job, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42 ⎜ TOP

JOB, 10. CAPITLET

Job om Guds stränghet. Bots frist.

Job 10:1. Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;

Job 10:2. Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.

Job 10:3. Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?

Job 10:4. Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?

Job 10:5. Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;

Job 10:6. Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;

Job 10:7. Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?

Job 10:8. Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.

Job 10:9. Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.

Job 10:10. Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?

Job 10:11. Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.

Job 10:12. Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.

Job 10:13. Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.

Job 10:14. Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.

Job 10:15. Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;

Job 10:16. Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.

Job 10:17. Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.

Job 10:18. Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;

Job 10:19. Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.

Job 10:20. Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;

Job 10:21. Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?

Job 10:22. Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.

Job, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42 ⎜ TOP

JOB, 11. CAPITLET

Zophar vredgas, snubbar, råder Job.

Job 11:1. Då svarade Zophar af Naema, och sade:

Job 11:2. När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

Job 11:3. Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

Job 11:4. Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

Job 11:5. Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

Job 11:6. Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

Job 11:7. Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

Job 11:8. Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan?

Job 11:9. Längre än jorden, och bredare än hafvet.

Job 11:10. Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

Job 11:11. Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

Job 11:12. En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

Job 11:13. Hade du ställt ditt hjerta (till Gud), och uppräckt dina händer till honom;

Job 11:14. Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

Job 11:15. Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

Job 11:16. Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

Job 11:17. Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

Job 11:18. Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

Job 11:19. Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

Job 11:20. Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.

Job, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42 ⎜ TOP

JOB, 12. CAPITLET

Job om ondas lycka. Guds magt, råd.

Job 12:1. Då svarade Job, och sade:

Job 12:2. Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.

Job 12:3. Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?

Job 12:4. Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;

Job 12:5. Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.

Job 12:6. Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.

Job 12:7. Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;

Job 12:8. Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.

Job 12:9. Ho är den som allt sådant icke vet, att HERRANS hand hafver det gjort;

Job 12:10. Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?

Job 12:11. Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?

Job 12:12. Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.

Job 12:13. När honom är vishet och magt, råd och förstånd.

Job 12:14. Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.

Job 12:15. Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.

Job 12:16. Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.

Job 12:17. Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.

Job 12:18. Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.

Job 12:19. Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.

Job 12:20. Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.

Job 12:21. Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.

Job 12:22. Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.

Job 12:23. Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.

Job 12:24. Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;

Job 12:25. Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.

Job, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37