Biblia 1873

KONUNG CARL DEN TOLFTES BIBEL

Gamla Testamentet

GENESIS.

FÖRSTA BOKEN MOSE.

1 Moseboken, kapitel 1-50.


Gamla Testamentet, välj bok:

1 MOS2 MOS3 MOS4 MOS5 MOSJOSDOMRUT1 SAM2 SAM1 KUNG2 KUNG1 KRÖN2 KRÖNESRANEHESTJOB: PS: 1-7576-150ORDSPREDHVJESJERKLAGHESDANHOSJOELAMOSOBADJONAMIKANAHHABSEFHAGSAKMAL:

Nya Testamentet, välj bok:

MATT: MAR: LUK: JOH: APG: ROM: 1 KOR: 2 KOR: GAL: EF: FIL: KOL: 1 TH: 2 TH: 1 TIM: 2 TIM: TIT: FILEM: HEBR1 PETR: 2 PETR: 1 JOH: 2 JOH: 3 JOHJAK: JUD: UPP

1 Moseboken, välj kapitel:

1234567891011121314151617181920212223242526272829303132333435363738394041424344454647484950
1873 Carl XII:s Bibel

1 MOSEBOKEN, 1. CAPITLET

Verlden, Menniskan skapas.

1Mos 1:1. I begynnelsen skapade Gud Himmel och Jord.

1Mos 1:2. Och jorden var öde och tom, och mörker var på djupet, och Guds Ande sväfde öfver vattnet.

1Mos 1:3. Och Gud sade: Varde Ljus, och det vardt Ljus.

1Mos 1:4. Och Gud såg ljuset, att det var godt. Då skilde Gud ljuset ifrå mörkret.

1Mos 1:5. Och kallade ljuset Dag, och mörkret Natt. Och vardt af afton och morgon den första dagen.

1Mos 1:6. Och Gud sade: Varde ett Fäste emellan vattnen, och åtskilje vatten ifrå vatten.

1Mos 1:7. Och Gud gjorde fästet, och åtskilde det vattnet, som var under fästet, ifrå det vatten, som var ofvan fästet. Och det skedde så.

1Mos 1:8. Och Gud kallade fästet Himmel. Och vardt af afton och morgon den andra dagen.

1Mos 1:9. Och Gud sade: Församle sig vattnet, som är under himmelen, uti besynnerligit rum, att det torra må synas. Och det skedde så.

1Mos 1:10. Och Gud kallade det torra Jord, och vattnens församlingar kallade han Haf. Och Gud såg, att det var godt.

1Mos 1:11. Och Gud sade: Bäre jorden gräs och örter, som frö hafva, och fruktsam trä, att hvart och ett bär frukt efter sin art, och hafver sitt eget frö i sig sjelfvo på jordene. Och det skedde så.

1Mos 1:12. Och jorden bar gräs och örter, som frö hade, hvart efter sin art, och trä, som frukt båro, och hade sitt eget frö i sig sjelfvo, hvart efter sin art. Och Gud såg, att det var godt.

1Mos 1:13. Och vardt af afton och morgon den tredje dagen.

1Mos 1:14. Och Gud sade: Varde Ljus uti himmelens fäste, och åtskilje dag och natt, och gifve tecken, månader, dagar och år. 15. Och vare för ljus uti himmelens fäste, och lyse på jordene. Och det skedde så.

1Mos 1:16. Och Gud gjorde tu stor ljus; ett stort ljus, som regerade dagen, och ett litet ljus, som regerade nattena; och stjernor.

1Mos 1:17. Och Gud satte dem uti himmelens fäste, att de skina skulle på jordena;

1Mos 1:18. Och regera dagen och nattena, och åtskilja ljuset och mörkret. Och Gud såg, att det var godt.

1Mos 1:19. Och vardt af afton och morgon den fjerde dagen.

1Mos 1:20. Och Gud sade: Göre vattnet af sig kräkande och lefvande djur, och foglar, som på jordene flyga under himmelens fäste.

1Mos 1:21. Och Gud skapade stora hvalar, och allahanda lefvande och kräkande djur, som vattnet af sig gör, hvart efter sin art, och allahanda fjäderfoglar, hvart efter sin art. Och Gud såg, att det var godt.

1Mos 1:22. Och välsignade dem, och sade: Varer fruktsamme, och förökens, och uppfyller hafsens vatten, och foglarna föröke sig på jordene.

1Mos 1:23. Och vardt af afton och morgon den femte dagen.

1Mos 1:24. Och Gud sade: Göre jorden af sig lefvande djur, hvart efter sin art, fänad, kräkande djur, och vilddjur på jordene, hvart efter sin art. Och det skedde så.

1Mos 1:25. Och Gud gjorde vilddjur på jordene, hvart efter sin art, fänad efter sin art, allahanda kräkande djur på jordene efter sin art. Och Gud såg, att det var godt.

1Mos 1:26. Och Gud sade: Låt oss göra Menniskona till ett beläte, det oss likt är, den råda skall öfver fiskarna i hafvet, och öfver foglarna under himmelen, och öfver fänaden, och öfver hela jordena, och öfver allt det som kräker på jordene.

1Mos 1:27. Och Gud skapade menniskona sig till ett beläte, till Guds beläte skapade han honom, Man och Qvinno skapade han dem.

1Mos 1:28. Och Gud välsignade dem, och sade till dem: Varer fruktsamme, och föröker eder, och uppfyller jordena, och hafver henne under eder, och råder öfver fiskarna i hafvet, och öfver foglarna under himmelen, och öfver all djur, som kräla på jordene.

1Mos 1:29. Och Gud sade: Si, jag hafver gifvit eder allahanda örter, som frö hafva på hela jordene, och allahanda fruktsam trä, och trä, som frö hafva i sig sjelfvo, eder till mat.

1Mos 1:30. Och allom djurom på jordene, och allom foglom under himmelen, och allo thy, som kräker på jordene, och lif hafver, att de skola hafva allahanda gröna örter till att äta. Och det skedde så.

1Mos 1:31. Och Gud såg på allt det han gjort hade, och si, det var allt ganska godt. Och vardt af afton och morgon den sjette dagen.

1 Moseboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50 TOP

1 MOSEBOKEN, 2. CAPITLET

Sabbathen, Lustgården, förbudna Trädet, Djurens namn, Qvinnan.

1Mos 2:1. Så vardt nu himmel och jord fullkomnad med all sin här.

1Mos 2:2. Och Gud fullkomnade på sjunde dagenom sin verk, som han gjort hade, och hvilade på sjunde dagenom af all sin verk, som han gjort hade.

1Mos 2:3. Och välsignade sjunde dagen, och helgade honom, derföre att han på honom hvilade af all sin verk, som Gud skapade och gjorde.

1Mos 2:4. Alltså är himmel och jord tillkommen, då de skapade vordo på den tid, då HERREN Gud gjorde himmel och jord.

1Mos 2:5. Förra än någor stjelk var på markene, och förra än någor ört växte på jordene; förty HERREN Gud hade än då intet låtit regna på jordene, och ingen menniska var, som brukade jordena.

1Mos 2:6. Men en dimba gick upp af jordene, och vattnade alla markena.

1Mos 2:7. Och HERREN Gud gjorde menniskona af jordenes stoft, och inblåste uti hans näso en lefvande anda, och så vardt menniskan en lefvande själ.

1Mos 2:8. Och HERREN Gud planterade en lustgård uti Eden öster ut, och satte der in menniskona, som han gjort hade.

1Mos 2:9. Och HERREN Gud lät uppväxa af jordene allahanda trä, lustig till att se och god till att äta; och lifsens trä midt i lustgårdenom, och kunskapsens trä på godt och ondt.

1Mos 2:10. Och utaf Eden gick en ström till att vattna lustgården, och han delade sig i fyra hufvudfloder.

1Mos 2:11. Den förste kallas Pison, den löper om hela Havila land, och der finnes guld.

1Mos 2:12. Och dess landes guld är kosteligit, och der finnes Bedellion, och den ädle stenen Onix.

1Mos 2:13. Den andre floden heter Gihon, den löper kring om hela Ethiopien.

1Mos 2:14. Den tredje floden kallas Hiddekel, den löper fram för Assyrien. Den fjerde floden är Phrath.

1Mos 2:15. Och HERREN Gud tog menniskona, och satte honom in uti lustgården Eden, att han honom bruka och bevara skulle.

1Mos 2:16. Och HERREN Gud böd menniskona, och sade: Du skall äta af allahanda trä i lustgårdenom;

1Mos 2:17. Men af kunskapsens trä på godt och ondt skall du icke äta; förty, på hvad dag du deraf äter, skall du döden dö.

1Mos 2:18. Och HERREN Gud sade: Det är icke godt, att menniskan är allena; jag vill göra honom ena hjelp, den sig till honom hålla må.

1Mos 2:19. Som nu HERREN Gud gjort hade af jordene allahanda djur på markene, och allahanda foglar under himmelen, hade han dem fram för menniskona, att han skulle se, huru han skulle nämna dem; ty, såsom menniskan allahanda lefvande djur nämnde, så skulle de heta.

1Mos 2:20. Och menniskan gaf hvart och ett fänad, och foglomen under himmelen, och djuren på markene, sina namn. Men till menniskone vardt icke funnen någon hjelp, den sig till honom hålla måtte.

1Mos 2:21. Då lät HERREN Gud falla en tung sömn på menniskona, och vid han sof, tog han ett af hans sidoref, och uppfyllde kött i samma staden.

1Mos 2:22. Och HERREN Gud byggde ena Qvinno utaf refvet, som han uttagit hade af menniskone, och hade henne fram för honom.

1Mos 2:23. Då sade menniskan: Detta är dock ben af minom benom, och kött af mino kötte, hon skall heta Manna, derföre att hon är tagen utaf mannenom.

1Mos 2:24. Fördenskull skall en man öfvergifva fader och moder, och blifva vid sina hustru, och skola varda till ett kött.

1Mos 2:25. Och de voro både nakne, menniskan och hans hustru, och de blygdes intet.

1 Moseboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50 ⎜ TOP

1 MOSEBOKEN, 3. CAPITLET

Adams fall, upprättelse, straff.

1Mos 3:1. Och ormen var listigare än all djur på jordene, som HERREN Gud gjort hade, och sade till qvinnona: Ja, skulle Gud hafva sagt, I skolen icke äta af allahanda trä i lustgårdenom?

1Mos 3:2. Då sade qvinnan till ormen: Vi äte af de träs frukt, som är i lustgårdenom;

1Mos 3:3. Men af frukten af det trät, som är midt i lustgårdenom, hafver Gud sagt: Äter icke deraf, och kommer icke heller dervid, att I icke dön.

1Mos 3:4. Då sade ormen till qvinnona: Ingalunda skolen I döden dö.

1Mos 3:5. Förty Gud vet, att på hvad dag I äten deraf, skola edor ögon öppnas, och I varden såsom Gud, vetandes hvad godt och ondt är.

1Mos 3:6. Och qvinnan såg till, att trät var godt att äta af, och ljufligit uppå se, och att det ett lustigt trä var, efter det gaf förstånd; och tog utaf fruktene, och åt, och gaf desslikes sinom man deraf, och han åt.

1Mos 3:7. Då öppnades bägges deras ögon, och de vordo varse, att de voro nakne; och de bundo tillhopa fikonalöf, och gjorde sig skörte.

1Mos 3:8. Och de hörde HERRANS Guds röst gångandes i lustgårdenom, då dagen svalkades; och Adam undstack sig, med sine hustru, för HERRANS Guds ansigte, ibland trän i lustgårdenom.

1Mos 3:9. Och HERREN Gud kallade Adam, och sade till honom: Hvar äst du?

1Mos 3:10. Och han sade: Jag hörde dina röst i lustgårdenom, och fruktade mig, ty jag är naken, derföre undstack jag mig.

1Mos 3:11. Han sade: Ho hafver låtit dig förstå, att du äst naken? Hafver du icke ätit af det trä, om hvilket jag dig budit hafver, att du deraf icke äta skulle?

1Mos 3:12. Då sade Adam: Qvinnan, som du till mig gifvit hafver, gaf mig af trät, så att jag åt. Och ormen var listigare än all djur på

1Mos 3:13. Då sade HERREN Gud till qvinnona: Hvi hafver du det gjort? Qvinnan sade: Ormen besvek mig, så att jag åt.

1Mos 3:14. Och HERREN Gud sade till ormen: Efter du detta gjort hafver, förbannad vare du öfver allt det som lif hafver, och öfver all djur på markene; du skall gå på din buk, och äta jord i alla dina lifsdagar.

1Mos 3:15. Och jag skall sätta fiendskap emellan dig och qvinnona, och emellan dina säd och hennes säd. Den samme skall söndertrampa ditt hufvud, och du skall stinga honom i hans häl.

1Mos 3:16. Och till qvinnona sade han: Jag skall få dig mycken vedermödo, då du aflat hafver. Du skall föda din barn med sveda, och din vilje skall dinom manne undergifven vara, och han skall vara din herre.

1Mos 3:17. Och till Adam sade han: Efter du lydde dine hustrus röst, och åt af trät, om hvilket jag dig böd och sade: Du skall icke äta deraf; förbannad vare marken för dina skull, med bekymmer skall du nära dig på henne i alla dina lifsdagar.

1Mos 3:18. Törne och tistlar skall hon bära dig, och du skall äta örter på markene.

1Mos 3:19. Du skall äta ditt bröd i dins anletes svett, till dess du varder åter till jord igen, der du af tagen äst; ty du äst jord, och till jord skall du varda.

1Mos 3:20. Och Adam kallade sine hustrus namn Heva, derföre att hon en moder är åt allom lefvandom.

1Mos 3:21. Och HERREN Gud gjorde Adam och hans hustru kjortlar af skinn, och klädde uppå dem.

1Mos 3:22. Och HERREN Gud sade: Si, Adam är vorden såsom en af oss, och vet hvad godt och ondt är. Men nu, på det han icke uträcka skall sina hand, och taga desslikes af lifsens trä, och äta, och lefva evinnerliga;

1Mos 3:23. Då lät HERREN Gud honom utu lustgårdenom Eden, på det han skulle bruka jordena, der han af tagen var.

1Mos 3:24. Och dref Adam ut; och satte för lustgården Eden Cherubim, med ett bart huggande svärd, till att förvara vägen till lifsensträ.

1 Moseboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50 ⎜ TOP

1 MOSEBOKEN, 4. CAPITLET

Cains födsel, offer, mord, flykt, barn. Lamechs gifte.

1Mos 4:1. Och Adam kände sina hustru Heva, och hon aflade och födde Cain, och sade: Jag hafver fått HERRANS man.

1Mos 4:2. Och hon födde framdeles Habel hans broder. Och vardt Habel en fåraherde, men Cain vardt en åkerman.

1Mos 4:3. Och det begaf sig efter några dagar, att Cain offrade HERRANOM gåfvor af jordenes frukt.

1Mos 4:4. Och Habel offrade desslikes af förstlingene af sin får, och af deras talg: Och HERREN såg täckeliga till Habel och hans offer.

1Mos 4:5. Men till Cain och hans offer såg han icke täckeliga. Då vardt Cain svårliga vred, och hans hy förvandlades.

1Mos 4:6. Sade HERREN till Cain: Hvi äst du vred? Eller hvi förvandlas din hy?

1Mos 4:7. Är det icke så? Om du äst from, så äst du tacknämlig; men äst du icke from, så blifver icke synden säker eller fördold; men städ henne icke hennes vilja, utan råd öfver henne.

1Mos 4:8. Då talade Cain med sin broder Habel. Och det begaf sig, då de voro på markene, gaf Cain sig upp emot sin broder Habel, och slog honom ihjäl.

1Mos 4:9. Då sade HERREN till Cain: Hvar är din broder Habel? Han svarade: Jag vet det icke; skall jag taga vara på min broder?

1Mos 4:10. Och han sade till honom: Hvad hafver du gjort? Dins broders blods röst ropar till mig utaf jordene.

1Mos 4:11. Och nu, förbannad vare du på jordene, som sin mun öppnat hafver, och tagit dins broders blod utu dina händer.

1Mos 4:12. Då du brukar jordena, skall hon icke straxt gifva dig efter sin förmågo; ostadig och flyktig skall du blifva på jordene.

1Mos 4:13. Och Cain sade till HERRAN: Min missgerning är större, än att hon må mig förlåten varda.

1Mos 4:14. Si, du drifver mig i dag utaf landet, och jag måste gömma mig undan ditt ansigte, och måste ostadig och flyktig blifva på jordene. Så varder mig gående, att hvilken som helst mig finner, han slår mig ihjäl.

1Mos 4:15. Men HERREN sade till honom: Nej, utan den som slår Cain ihjäl, det skall sjufalt hämnadt varda. Och HERREN satte ett tecken på Cain, att hvilken som helst honom funne, skulle icke slå honom ihjäl. 16. Och så gick Cain ifrå HERRANS ansigte, och bodde i det landet Nod öster ut, på hinsidan Eden.

1Mos 4:17. Och Cain kände sina hustru, och hon aflade och födde Hanoch, och han byggde en stad, hvilken han nämnde efter sin sons namn Hanoch.

1Mos 4:18. Men Hanoch födde Yrad: Yrad födde Mahujael: Mahujael födde Methusael: Methusael födde Lamech.

1Mos 4:19. Men Lamech tog sig två hustrur: Den ena het Ada, den andra Zilla.

1Mos 4:20. Och Ada födde Jabal; af honom kommo de som bodde under tjäll, och hade boskap.

1Mos 4:21. Och hans broder het Jubal, af honom kommo de, som brukade harpor och pipor. 22. Födde ock desslikes Zilla, nemliga Tubalkain, som var en mästare i allahanda koppars och jerns verk; och Tubalkains syster var Naema.

1Mos 4:23. Och Lamech sade till sina hustrur Ada och Zilla: I Lamechs hustrur, hörer mina röst, och märker hvad jag säger: Jag hafver dräpit en man mig till sår, och en yngling mig till blånad.

1Mos 4:24. Cain skall varda hämnad sjufalt, men Lamech sju och sjutiofalt.

1Mos 4:25. Adam kände åter sina hustru, och hon födde en son, och kallade honom Seth, sägandes: Gud hafver satt mig en annor säd för Habel, som Cain ihjäl slog.

1Mos 4:26. Vardt också Seth född en son, den han kallade Enos. Och på den samma tiden begynte man predika om HERRANS namn.

1 Moseboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50 ⎜ TOP

1 MOSEBOKEN, 5. CAPITLET

De tio fäder. Noahs barn.

1Mos 5:1. Detta är boken af menniskones slägt, på den tiden, då Gud skapte menniskona, och gjorde henne efter Guds liknelse.

1Mos 5:2. Till man och qvinno skapade han dem, och välsignade dem, och kallade deras namn menniska, på den tiden de vordo skapade.

1Mos 5:3. Och Adam var hundrade och tretio år gammal, och han födde en son, som hans beläte lik var, och kallade honom Seth.

1Mos 5:4. Och vordo hans dagar, sedan han hade födt Seth, åttahundrade år, och han födde söner och döttrar.

1Mos 5:5. Och vardt tiden på allan hans ålder niohundrade och tretio år, och blef död.

1Mos 5:6. Seth var hundrade och fem år gammal, och födde Enos;

1Mos 5:7. Och lefde derefter åttahundrade och sju år, och födde söner och döttrar;

1Mos 5:8. Och vardt tiden på allan hans ålder niohundrade och tolf år, och blef död.

1Mos 5:9. Enos var niotio år gammal, och födde Kenan;

1Mos 5:10. Och lefde derefter åttahundrade och femton år, och födde söner och döttrar;

1Mos 5:11. Så att hans hela ålder vardt niohundrade och fem år, och blef död.

1Mos 5:12. Kenan var sjutio år gammal, och födde Mahalaleel.

1Mos 5:13. Och lefde derefter åttahundrade och fyratio år, och födde söner och döttrar.

1Mos 5:14. Så att hans hela ålder vardt niohundrade och tio år, och blef död.

1Mos 5:15. Mahalaleel var sextio och fem år gammal, och födde Jared.

1Mos 5:16. Och lefde sedan åttahundrade och tretio år, och födde söner och döttrar.

1Mos 5:17. Så att hans hela ålder vardt åttahundrade fem och niotio år, och blef död.

1Mos 5:18. Jared var hundrade tu och sextio år gammal, och födde Henoch;

1Mos 5:19. Och lefde derefter åttahundrade år, och födde söner och döttrar.

1Mos 5:20. Så att hans hela ålder vardt niohundrade sextio och tu år, och blef död.

1Mos 5:21. Henoch var sextio fem år gammal, och födde Methusalah.

1Mos 5:22. Och förde ett gudeligit lefverne i trehundrade år derefter, och födde söner ochdöttrar.

1Mos 5:23. Så att hans hela ålder vardt trehundrade sextio och fem år.

1Mos 5:24. Och efter han förde ett gudeligit lefverne, tog Gud honom bort, och han vardt sedan intet sedder.

1Mos 5:25. Methusalah var hundrade åttatio och sju år gammal, och födde Lamech;

1Mos 5:26. Och lefde derefter i sjuhundrade åttatio och tu år, och födde söner och döttrar;

1Mos 5:27. Så att hans hela ålder vardt niohundrade sextio och nio år, och blef död.

1Mos 5:28. Lamech var hundrade åttatio och tu år gammal, och födde en son;

1Mos 5:29. Och kallade honom Noah, och sade: Denne här varder oss tröstandes i våra mödo och arbete på jordene, den HERREN förbannat hafver.

1Mos 5:30. Derefter lefde han femhundrade niotio och fem år, och födde söner och döttrar; 31. Så att hans hela ålder vardt sjuhundrade sjutio och sju år, och blef död. 32. Noah var femhundrade år gammal, och födde Sem, Ham och Japhet.

1 Moseboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50 ⎜ TOP

1 MOSEBOKEN, 6. CAPITLET

Verlden syndar. Floden hotas. Arken byggd.

1Mos 6:1. Då menniskorna begynte förökas på jordene, och födde sig döttrar:

1Mos 6:2. Då sågo Guds söner menniskornas döttrar, att de voro dägeliga, och togo till hustrur hvilka de helst ville.

1Mos 6:3. Då sade HERREN: Menniskorna vilja icke mer låta min Anda straffa sig, ty de äro kött. Jag vill ännu gifva dem hundrade och tjugu års dag.

1Mos 6:4. På den tiden voro ock tyranner på jordene, förty, sedan Guds söner ingingo till menniskors döttrar, och de födde barn, vordo deraf väldige och fast beryktade män i verldene.

1Mos 6:5. Men då HERREN såg, att menniskones ondska var stor på jordene, och all hennes hjertas uppsåt och tanke var alltid benägen till det ondt var:

1Mos 6:6. Då ångrade HERRANOM, att han hade gjort menniskona på jordene, och det bekymrade honom i hans hjerta.

1Mos 6:7. Och HERREN sade: Menniskona, som jag skapade, skall jag förgöra utaf jordene, ifrå mennisko allt intill fänaden, och intill matkar, och intill foglarna under himmelen; förty det ångrar mig, att jag dem gjort hafver.

1Mos 6:8. Men Noah fann nåde för HERRANOM. 9. Detta är Noahs slägt: Noah var en from man och fullkomlig, och förde ett gudeligit lefverne i sin tid.

1Mos 6:10. Och födde tre söner, Sem, Ham, Japhet.

1Mos 6:11. Men jorden var förderfvad för Guds åsyn, och full med orätt.

1Mos 6:12. Då såg Gud på jordena, och si, hon var förderfvad, ty allt kött hade förderfvat sin väg på jordene.

1Mos 6:13. Då sade Gud till Noah: Allt kötts ändalykt är kommen för mig, ty jorden är full med orätt af dem, och si, jag vill förderfva dem med jordene.

1Mos 6:14. Gör dig en ark utaf furuträ, och gör kamrar derinne, och becka honom utan och innan.

1Mos 6:15. Och gör honom alltså: Trehundrade alnar skall vara längden, femtio alnar bredden, och tretio alnar höjden.

1Mos 6:16. Ett fenster skall du göra der ofvan uppå, en aln stort. Dörrena skall du sätta midt på sidone; och skall han hafva tre bottnar, en nederst, den andra midt uti, den tredje öfverst.

1Mos 6:17. Ty si, jag skall låta komma en vattuflod öfver jordena, till att förderfva allt kött, der en lefvande ande uti är, under himmelen, och allt det på jordene är skall förgås.

1Mos 6:18. Men med dig vill jag göra ett förbund, och du skall gå in i arken med dina söner, med dine hustru, och med dina söners hustrur.

1Mos 6:19. Och du skall låta komma in i arken allahanda djur af allt kött, ju ett par, mankön och qvinkön, att de måga blifva lefvande när dig.

1Mos 6:20. Af foglarna efter deras slag, af fänadenom efter sitt slag, och af allahanda kräkande djur på jordene efter deras slag. Af allo desso skall ju ett par ingå till dig, på det att de skola blifva lefvande.

1Mos 6:21. Och du skall till dig taga allahanda mat, som man tärer, och skall samka honom till dig, att han varder dig och dem till födo.

1Mos 6:22. Och Noah gjorde allt det Gud böd honom.

1 Moseboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50 ⎜ TOP

1 MOSEBOKEN, 7. CAPITLET

Floden kommer. Noah frälst.

1Mos 7:1. Och HERREN sade till Noah: Gack in uti arken, du och ditt hela hus, ty dig hafver jag sett rättfärdigan för mig i denna tid.

1Mos 7:2. Af allahanda ren fänad tag till dig, ju sju och sju, mankön och qvinkön; men af orenom fänad, ju ett par, mankön och qvinkön.

1Mos 7:3. Sammalunda af foglarna under himmelen, ju sju och sju, mankön och qvinkön, på det att säd må blifva lefvandes på hela jordene.

1Mos 7:4. Ty ännu efter sju dagar skall jag låta regna på jordene fyratio dagar och fyratio nätter, och förgöra utaf jordene allt det som varelse hafver, det jag gjort hafver.

1Mos 7:5. Och Noah gjorde allt det HERREN böd honom.

1Mos 7:6. Och han var sexhundrade år gammal, då flodenes vatten flödade på jordene.

1Mos 7:7. Och han gick in i arken med sina söner, sine hustru, och sina söners hustrur, för flodenes vattens skull.

1Mos 7:8. Af den rena fänaden, och af den orena, af foglar, och af allt det som kräker på jordene,

1Mos 7:9. Gingo till honom in i arken, parom, ju mankön och qvinkön, såsom Gud honom budit hade.

1Mos 7:10. Och då de sju dagar framlidne voro, kom flodsens vatten uppå jordene.

1Mos 7:11. Uti de sjettehundrade årena i Noahs ålder, på sjuttonde dagenom, i den andra månadenom, det är den dagen, då uppbrusto alla stora djupsens källor, och himmelens fenster öppnade sig.

1Mos 7:12. Och ett regn kom på jordene i fyratio dagar och fyratio nätter.

1Mos 7:13. Rätt på samma dagen gick Noah in i arken, med Sem, Ham och Japhet, sina söner, och med sine hustru, och med tre sina söners hustrur.

1Mos 7:14. Dertill allahanda djur efter sitt slag, allahanda fänad efter sitt slag, och allt det på jordene kräker efter sitt slag, och allahanda foglar efter sitt slag, allt det flyga kunde, och allt det vingar hade:

1Mos 7:15. Det gick allt till Noah in uti arken, parom af allt kött, der en lefvande ande uti var.

1Mos 7:16. Och det var mankön och qvinkön, utaf allahanda kött, och gingo derin, såsom Gud honom budit hade, och HERREN lät igen efter honom.

1Mos 7:17. Då kom floden fyratio dagar på jordene, och vattnet växte, och lyfte arken upp, och förde honom högt upp öfver jordena.

1Mos 7:18. Så fick då vattnet öfvermagt, och växte svårliga på jordene, så att arken dref på vattnet.

1Mos 7:19. Och vattnet fick öfverhand, och växte så svåra på jordene, att all hög berg under hela himmelen vordo öfvertäckte.

1Mos 7:20. Femton alnar högt gick vattnet öfver bergen, som öfvertäckte vordo.

1Mos 7:21. Då förgicks allt kött, som på jordene kräker, foglar, fänad, vilddjur, och allt det som sig rörer på jordene, och alla menniskor.

1Mos 7:22. Allt det som en lefvande anda hade på thy torra, det blef dödt.

1Mos 7:23. Så vardt då förgjordt allt det på jordene var, ifrå menniskone allt intill fänaden, intill kräkande djur, och intill foglarna under himmelen, allt vardt förgjordt utaf jordene. Allena Noah blef behållen, och hvad med honom var i arkenom.

1Mos 7:24. Och vattnet stod på jordene hundrade och femtio dagar.

1 Moseboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50 ⎜ TOP

1 MOSEBOKEN, 8. CAPITLET

Flodens ände, Noahs offer, Guds löfte.

1Mos 8:1. Då tänkte Gud på Noah, och på all djur, och på all fänad, som med honom i arkenom var, och lät komma väder på jordene, och vattnet minskades.

1Mos 8:2. Och djupsens källor förstoppades, så ock himmelens fenster, och regnet af himmelen vardt stilladt.

1Mos 8:3. Och vattnet förlopp utaf jordene mer och mer, och vardt mindre, efter hundrade och femtio dagar.

1Mos 8:4. På sjuttonde dagenom i den sjunde månadenom blef arken ståndandes på de berg Ararat.

1Mos 8:5. Men vattnet förlopp framgent af, och vardt ju mindre, allt intill tionde månaden. På första dagenom i tionde månadenom syntes det öfversta på bergen.

1Mos 8:6. Efter fyratio dagar lät Noah fenstret upp på arkenom, som han gjort hade.

1Mos 8:7. Och lät flyga en korp ut, och han flög bort åter och fram, till dess att vattnet aftorkades af jordene.

1Mos 8:8. Sedan lät han ena dufvo utflyga ifrå sig, på det han skulle försöka, om vattnet på jordene var förfallet.

1Mos 8:9. Då dufvan fann icke hvar hon kunde hvila sin fot uppå, kom hon igen till honom i arken, ty vattnet var ännu på hela jordene. Så räckte han handena ut, och tog henne till sig in i arken.

1Mos 8:10. Och bidde ännu andra sju dagar, och lät än en tid flyga ut dufvona af arkenom. 11. Hon kom till honom emot aftonen, och si, hon förde i sin mun ett afbrutet olivelöf. Så förnam Noah, att vattnet var förfallet på jordene.

1Mos 8:12. Men han töfvade ännu andra sju dagar, och lät så ena dufvo flyga ut, hvilken intet igen kom till honom.

1Mos 8:13. På första och sjettehundrade årena af Noahs ålder, på första dagenom i första månadenom, förtorkades vattnet på jordene. Då lät Noah taket upp på arkenom, och såg, att jorden var torr.

1Mos 8:14. Så vardt då jorden allstinges torr på sjunde och tjugonde dagenom i den andra månadenom.

1Mos 8:15. Då talade Gud till Noah och sade:

1Mos 8:16. Gack utur arkenom, du och din hustru, dine söner och dina söners hustrur med dig.

1Mos 8:17. Allahanda djur, som när dig äro, utaf hvarjo och eno kötte, både i foglar och fänad, och det som på jordene kräker, det gånge ut med dig. Och förkofrer eder uppå jordene, och varer fruktsamme, och föröker eder på jordene.

1Mos 8:18. Så gick Noah ut med sina söner, och med sine hustru, och sina söners hustrur.

1Mos 8:19. Dertill allahanda djur, allahanda krypande, allahanda foglar, och allt det som på jordene kräker, det gick utur arkenom, och hvart och ett till sitt slag.

1Mos 8:20. Och Noah byggde HERRANOM ett altare, och tog utaf allahanda ren fänad, och utaf allahanda rena foglar, och offrade brännoffer på altaret.

1Mos 8:21. Och HERREN luktade en söt lukt, och sade i sitt hjerta: Ingalunda skall jag mer härefter förbanna jordena för menniskones skull, förty menniskones hjertas uppsåt är ondt allt ifrå ungdomen. Och skall jag nu icke mer härefter slå allt det som lefvandes är, såsom jag gjort hafver.

1Mos 8:22. Så länge jorden står, skall icke återvända sående och uppskärande, köld och hette, sommar och vinter, dag och natt.

1 Moseboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50 ⎜ TOP

1 MOSEBOKEN, 9. CAPITLET

Blods förbud. Bågans tecken. Noahs vin. Canaans förbannelse.

1Mos 9:1. Och Gud välsignade Noah och hans söner, och sade: Varer fruktsamme, och förökens, och uppfyller jordena.

1Mos 9:2. Edor fruktan och rädsla vare öfver all djur på jordene, öfver alla foglar under himmelen, och öfver allt det som kräker på jordene, och alle fiskar i hafvet vare gifne i edra hand.

1Mos 9:3. Allt det som röres och lefver, det vare eder till mat; såsom gröna örter hafver jag allt det gifvit eder.

1Mos 9:4. Allena äter icke kött, det ännu lefver i sinom blod.

1Mos 9:5. Förty, jag vill ock hämnas öfver edar kropps blod, och vill hämnat uppå all djur, och vill hämnas menniskones lif på hvarjo och ena mennisko, eho hon är.

1Mos 9:6. Den som utgjuter menniskoblod, hans blod skall ock af menniskom utgjutit varda. Förty Gud hafver gjort menniskona efter sitt beläte.

1Mos 9:7. Varer fruktsamme, och förökens, och förkofrer eder på jordene, att I uppfyllen henne.

1Mos 9:8. Yttermera sade Gud till Noah, och hans söner med honom:

1Mos 9:9. Si, jag gör med eder ett förbund, och med edra säd efter eder;

1Mos 9:10. Och med allom lefvandom djurom som med eder äro, i foglar, i fänad, och i allom djurom, som på jordene när eder äro; af allt det som utur arkenom gånget är, ehvad djur det är på jordene.

1Mos 9:11. Och vill göra mitt förbund med eder i så måtto, att härefter skall nu icke mer allt kött förderfvadt varda med flodsens vatten, och skall härefter ingen mer flod komma, den jordena förderfva skall.

1Mos 9:12. Och Gud sade: Detta är tecknet till mitt förbund, som jag gjort hafver emellan mig och eder, och all lefvande djur med eder härefter till evig tid.

1Mos 9:13. Min båga hafver jag satt i skynom, den skall vara tecknet till mitt förbund emellan mig och jordena.

1Mos 9:14. Och när så sker, att jag förer skyn öfver jordena, så skall man se min båga i skynom.

1Mos 9:15. Och så skall jag tänka på mitt förbund emellan mig och eder, och all lefvande djur i hvart och ett kött, att icke mer skall komma flod härefter, den allt kött förderfva skall.

1Mos 9:16. Derföre skall min båge vara i skynom, att jag skall se uppå honom, och tänka uppå det eviga förbund emellan Gud och all lefvande djur i hvarjo och eno kötte, som på jordene är.

1Mos 9:17. Det samma sade ock Gud till Noah: Detta skall vara tecknet till det förbund, som jag gjort hafver emellan mig och allt kött på jordene.

1Mos 9:18. Noahs söner, som utur arkenom gingo, äro desse: Sem, Ham, Japhet. Men Ham är fadren till Canaan.

1Mos 9:19. Dessa tre äro Noahs söner, af hvilkom all land besatt vordo.

1Mos 9:20. Och Noah begynte till och vardt en åkerman, och plantade vingård.

1Mos 9:21. Och då han drack af vinet, vardt han drucken, och låg oskyld uti sine hyddo.

1Mos 9:22. Då nu Ham, Canaans fader, såg sins faders blygd, sade han det bådom sinom brödrom, som ute voro.

1Mos 9:23. Då togo Sem och Japhet ett kläde, och lade på bägges deras skuldror, och gingo baklänges till, och öfvertäckte deras faders blygd, och deras ansigte var ifrå vändt, så att de deras faders blygd icke sågo.

1Mos 9:24. Som nu Noah uppvaknade af sino vine, och fick veta hvad hans yngste son honom gjort hade, sade han:

1Mos 9:25. Förbannad vare Canaan, och vare en träl under alla trälar ibland hans bröder.

1Mos 9:26. Och sade yttermera: Lofvad vare HERREN Sems Gud, och Canaan vare hans träl.

1Mos 9:27. Gud förvidge Japhet, och låte honom bo i Sems hyddor, och Canaan vare hans träl.

1Mos 9:28. Och Noah lefde efter flodena trehundrade och femtio år.

1Mos 9:29. Så att hans hela ålder vardt niohundrade och femtio år, och blef död.

1 Moseboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50 ⎜ TOP

1 MOSEBOKEN, 10. CAPITLET

Jorden delad till Japhets, Hams, Sems barn.

1Mos 10:1. Detta är Noahs söners slägt: Sem, Ham, Japhet, och de födde barn efter flodena.

1Mos 10:2. Japhets barn äro desse: Gomer, Magog, Madaj, Javan, Thubal, Mesech och Thiras.

1Mos 10:3. Men Gomers barn äro desse: Ascenas, Riphath och Thogarma.

1Mos 10:4. Javans barn äro desse: Elisa, Tharsis, Chitthim och Dodanim.

1Mos 10:5. Utaf dessom äro utspridde Hedningarnas öar i deras landom, hvar efter sitt mål, slägte och folk.

1Mos 10:6. Hams barn äro desse: Chus, Mizraim, Phut och Canaan.

1Mos 10:7. Chus barn äro desse: Seba, Hawila, Sabtha, Raema och Sabthecha. Raemas barn äro desse: Scheba och Dedan.

1Mos 10:8. Men Chus födde Nimrod; han begynte en väldig herre vara på jordene.

1Mos 10:9. Och var en väldig jägare för HERRANOM. Deraf är det ordspråket: Det är en väldig jägare för HERRANOM, såsom Nimrod.

1Mos 10:10. Och hans rikes begynnelse var Babel, Erech, Acad och Calne uti Sinear land.

1Mos 10:11. Utaf det landet är sedan kommen Assur; och han byggde Nineve och Rehoboth, och Calah.

1Mos 10:12. Och dertill Resen emellan Nineve och Calah: Detta är en stor stad.

1Mos 10:13. Mizraim födde Ludim, Anamim, Lehabim, Naphtuhim,

1Mos 10:14. Patrusim och Casluhim. Af hvilkom utkomne äro de Philistim och Caphthorim.

1Mos 10:15. Men Canaan födde Zidon sin första son, och Heth,

1Mos 10:16. Jebusi, Emori, Girgasi,

1Mos 10:17. Hivi, Archi, Sini,

1Mos 10:18. Arvadi, Semari och Hamathi. Af dem äro utspridde de Cananeers slägter.

1Mos 10:19. Och deras gränsor voro ifrå Zidon genom Gerar, allt intill Gaza, till dess man kommer intill Sodoma, Gomorra, Adama, Zeboim, och intill Lasa.

1Mos 10:20. Desse äro nu Hams barn i deras slägter, tungomålom, landom och folkom.

1Mos 10:21. Men Sem, Japhets broder, den äldste, födde ock barn, hvilken en fader är till all Ebers barn.

1Mos 10:22. Och desse äro hans barn: Elam, Assur, Arphachsad, Lud och Aram.

1Mos 10:23. Arams barn äro desse: Uz, Hul, Gether och Mas.

1Mos 10:24. Arphachsad födde Salah, Salah födde Eber.

1Mos 10:25. Eber födde två söner, en het Peleg, derföre att i hans tid vardt verlden delad; hans broder het Jaketan.

1Mos 10:26. Och Jaketan födde Almodad, Saleph, Hazarmaveth, Jarah,

1Mos 10:27. Hadoram, Usal, Dikela,

1Mos 10:28. Obal, Abimael, Seba,

1Mos 10:29. Ophir, Hawila och Jobab. Alle desse äro Jaketans söner.

1Mos 10:30. Och deras boning var ifrå Mesa, intill man kommer till Sephar på berget öster ut.

1Mos 10:31. Dessa äro Sems barn, uti deras slägter, tungomålom, landom och folkom.

1Mos 10:32. Detta är nu Noahs barns afföda, uti deras slägter och folkom. Af hvilkom utspridt är folket på jordene efter floden.

1 Moseboken, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43