SVENSKA KJV BIBELN™
Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.
v. 6 [*Språknot 1, v. 6: “unicorn” (KJV) = enhörning. KJV återger det hebreiska re’em (רְאֵם) med unicorn (sing.) och unicorns (plur.), vilket här återges med enhörning. Ordet förekommer 9 gånger i KJV (4 Mos 23:22; 24:8; Job 39:9–10; Ps 22:21; 29:6; 92:10; 5 Mos 33:17; Jes 34:7).
Äldre Bibeltradition bekräftar denna återgivning: latin unicornis (Vulgata). Det rör sig alltså om en långvarig översättningstradition, inte ett sent eller fantasifullt tillägg. Endast KJV-baserade Biblar bevarar idag detta ordval, medan många moderna översättningar ersätter det med ”vildoxe” (“wild ox”).
Den senaste svenska Bibelöversättning som använde ordet enhörning är Karl XII:s Bibel (t.ex. Job 39:9–10): "Vill enhörningen tjäna dig, eller bliva vid din krubba? Kan du binda enhörningen med hans band i fåran, eller skall han harva dalarna efter dig?"
Hebreiska re’em betecknar ett stort, starkt och otämjbart vilddjur. I äldre förståelse uppfattades detta ofta som ett ensamhornat djur, vilket också återspeglas i språk och vetenskapshistoria.
Webster’s Dictionary 1828:
Svenska: ”ett djur med ett horn; monoceros. Detta namn används ofta om noshörningen.” Om Rhinoceros: "Ett släkte av fyrfota djur bestående av två arter, varav den ena, enhörningen, har ett enda horn som växer nästan rakt upp från näsan. Detta djur sägs, när det är fullvuxet, vara 3,6 meter långt. Det finns en annan art med två horn, bicornis. De är hemmahörande i Asien och Afrika."
Engelska: (“an animal with one horn; the monoceros. This name is often applied to the rhinoceros.”). Rhinoceros: "A genus of quadrupeds of two species, one of which, the unicorn, as a single horn growing almost erect from the nose. This animal when full grown, is said to be 12 feet in length. There is another species with two horns, the bicornis. They are natives of Asia and Africa."
Detta bekräftas ytterligare av Carl von Linné, som år 1758 gav den indiska noshörningen (the greater one-horned rhinoceros) det vetenskapliga namnet Rhinoceros unicornis (“enhörnings-noshörning”) – ett tydligt vittnesbörd om att unicorn i äldre språkbruk kunde syfta på ett verkligt, ensamhornat djur, inte ett mytologiskt väsen.
Tänk därför på hur ord kan förändras på endast 200 år, vilket bekräftas av Websters Dictionary utgiven 1828; där betydelsen av ordet unicorn har gått från; en noshörning med ett horn (som är ett verkligt djur); till en häst med ett horn (alltså till ett mytologiskt djur) – King James Version färdigställdes år 1611, för över 400 år sedan.
I Bibelns bildspråk framträder enhörningen som en symbol för styrka, kraft och okuvlighet:
Guds kraft liknas vid dess styrka (4 Mos 23:22; 24:8)
Dess horn står för upphöjd makt (Ps 92:10)
Dess otämjbarhet understryks i Guds frågor till Job (Job 39:9–10)
Särskilt i Job 39 ligger poängen i det absurda: att spänna ett sådant djur för plogen är omöjligt. Bilden förlorar sin skärpa om den reduceras till en allmän “vildoxe”.
Ordet enhörning bevarar därför:
det konkreta (ett verkligt, kraftfullt djur)
det särskiljande (ett framträdande horn)
och den Bibliska bildens retoriska kraft
Moderna översättningar med “vildoxe” utjämnar denna precision och bryter med den äldre Bibeltraditionen. Därför behålls här enhörning i trohet mot KJV:s språk, historia och bildvärld. Jfr 4 Mos 23:22; Ps 92:10; Job 39:9–10.]
[*Språknot 2, v. 6: Kalven och den unga enhörningen. I denna vers använder KJV två olika djurbeteckningar: a calf, ”en kalv”, och a young unicorn, ”en ung enhörning”. Även den hebreiska texten skiljer mellan עֵגֶל (ʿēgel), ”kalv”, och בֶּן־רְאֵמִים (ben-reʾēmîm), ett uttryck som betecknar en ung individ av det djur som kallas reʾēm.
Jämförelsen förekommer i en beskrivning av HERRENS mäktiga röst, som får Libanons cedrar att brytas sönder och bergen att skälva. Kalvens och den unga enhörningens skuttande rörelser används som bilder för hur även de mäktiga bergen sätts i rörelse inför HERREN.
Det är betydelsefullt att KJV inte använder samma djurbeteckning i båda jämförelserna. Kalven är ett ungt nötdjur, medan den unga enhörningen benämns med ett annat djurnamn. Om reʾēm återges med ”vildoxe” blir jämförelsen i stället mellan en kalv och en ung vildoxe. Detta är möjligt som zoologisk tolkning, men förutsätter att reʾēm identifieras som ett nötdjur, något som inte uttryckligen framgår av det hebreiska djurnamnet.
Psalm 29:6 visar därmed ytterligare ett exempel på hur KJV bevarar åtskillnaden mellan vanliga nötdjursbeteckningar och unicorn. Versen beskriver den unga enhörningens livliga rörelser och ger därigenom ytterligare en bild av djuret, vid sidan av dess styrka och horn som framhålls på andra ställen i Skriften.
Job 39 visar djurets ovillighet att tjäna människan.
Psalm 92:10 framhåller hornet,
Psalm 22:21 beskriver faran från hornen,
Psalm 29:6 ger oss en bild av det unga djurets rörelser.
Tillsammans ger dessa verser en rikare beskrivning av Bibelns reʾēm, men tydliggör inte dess exakta zoologiska art.]
Sammanfattning av Psaltaren kapitel 29
[*Notering: Psalm 29 är en lovprisningspsalm där David beskriver Guds makt och härlighet genom stormen. Den betonar att Gud är suverän och att hans röst har oöverträffad kraft över skapelsen. 1. En uppmaning att ära Gud (vers 1-2). 2. Guds röst och makt i stormen (vers 3-9). 3. Guds suveränitet och välsignelse (vers 10-11).]
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™