Biblia 1873

KONUNG CARL DEN TOLFTES BIBEL

Nya Testamentet

S. JOHANNIS EVANGELIUM.

Johannes, kapitel 1-21.


Gamla Testamentet, välj bok:

1 MOS2 MOS3 MOS4 MOS5 MOSJOSDOMRUT1 SAM2 SAM1 KUNG2 KUNG1 KRÖN2 KRÖNESRANEHESTJOB: PS: 1-7576-150ORDSPREDHVJESJERKLAGHESDANHOSJOELAMOSOBADJONAMIKANAHHABSEFHAGSAKMAL:

Nya Testamentet, välj bok:

MATTMARLUKJOHAPGROM1 KOR2 KORGALEFFILKOL1 TH2 TH1 TIM2 TIMTITFILEMHEBR1 PETR2 PETR1 JOH2 JOH3 JOHJAK: JUDUPP

Johannes, välj kapitel:

123456789 101112131415161718192021 
1873 Carl XII:s Bibel

JOHANNES, 1. CAPITLET

Christi Person. Johannis vittnesbörd. Petrus. Philippus. Nathanael.

Joh 1:1. I Begynnelsen var Ordet, och Ordet var när Gudi; och Gud var Ordet.

Joh 1:2. Det samma var i begynnelsen när Gudi.

Joh 1:3. Genom det äro all ting gjord; och thy förutan är intet gjordt, det gjordt är.

Joh 1:4. I thy var lifvet; och lifvet var menniskornas ljus;

Joh 1:5. Och ljuset lyser i mörkret; och mörkret hafver det icke begripit.

Joh 1:6. En man var sänd af Gudi, som het Johannes;

Joh 1:7. Han kom till vittnesbörd, på det han skulle vittna om Ljuset, att alle skulle tro genom honom.

Joh 1:8. Icke var han Ljuset; men (han var sänd) till att vittna om Ljuset.

Joh 1:9. Det var det sanna Ljuset, hvilket upplyser alla menniskor, som komma i verlden.

Joh 1:10. I verldene var det, och igenom det är verlden gjord; och verlden kände det icke.

Joh 1:11. Han kom till sitt eget, och hans egne anammade honom icke.

Joh 1:12. Men allom dem, som honom anammade, gaf han magt att blifva Guds barn, dem som tro på hans Namn;

Joh 1:13. Hvilke icke af blod, icke heller af köttslig vilja, icke heller af någors mans vilja, utan af Gudi födde äro.

Joh 1:14. Och Ordet vardt kött, och bodde ibland oss; och vi sågom hans härlighet, såsom enda Sonsens härlighet af Fadrenom, full med nåd och sanning.

Joh 1:15. Johannes vittnar om honom, ropar, och säger: Denne varet, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag;

Joh 1:16. Och af hans fullhet hafve vi alle fått, och nåd för nåd.

Joh 1:17. Ty genom Mosen är lagen gifven; nåd och sanning är kommen genom Jesum Christum.

Joh 1:18. Ingen hafver någon tid sett Gud; ende Sonen, som är i Fadrens sköt, han hafver det kungjort.

Joh 1:19. Och detta är Johannis vittnesbörd, då Judarna sände Prester och Leviter af Jerusalem, att de skulle fråga honom: Ho äst du?

Joh 1:20. Och han bekände, och försakade icke; och bekände han: Icke är jag Christus.

Joh 1:21. Då frågade de honom: Hvad då; äst du Elias? Han sade: Jag är det icke. Äst du en Prophet? Och han svarade: Nej.

Joh 1:22. Då sade de till honom: Ho äst du, att vi måge gifva dem svar, som oss sändt hafva? Hvad säger du om dig sjelf?

Joh 1:23. Sade han: Jag är ens ropandes röst i öknene: Rödjer Herrans väg, som Esaias Propheten sagt hafver.

Joh 1:24. Och de, som sände voro, voro af de Phariseer.

Joh 1:25. Och de frågade honom, och sade till honom: Hvi döper du då, medan du äst icke Christus, icke heller Elias, icke heller en Prophet?

Joh 1:26. Svarade dem Johannes, och sade: Jag döper med vatten; men midt ibland eder står den I icke kännen.

Joh 1:27. Han är den som efter mig komma skall, hvilken för mig varit hafver; hvilkens skotväng jag icke värdig är upplösa.

Joh 1:28. Detta skedde i Bethabara, på hinsidon Jordan, der Johannes döpte.

Joh 1:29. Dagen derefter såg Johannes Jesum komma till sig, och sade: Si, Guds Lamb, som borttager verldenes synd.

Joh 1:30. Denne äret, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma en man, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag:

Joh 1:31. Och jag kände honom icke; men på det han skulle varda uppenbar i Israel, fördenskull är jag kommen, till att döpa med vatten.

Joh 1:32. Och Johannes vittnade, och sade: Jag såg Andan nederkomma i dufvoliknelse af himmelen, och blef på honom;

Joh 1:33. Och jag kände honom icke; men den som mig sände, till att döpa med vatten, han sade till mig: Öfver hvilken du far se Andan nederkomma, och blifva på honom, han är den som döper med den Helga Anda.

Joh 1:34. Och jag såg det, och vittnade att han är Guds Son.

Joh 1:35. Dagen derefter stod åter Johannes, och två af hans lärjungar.

Joh 1:36. Och som han fick se Jesum gå, sade han: Si, Guds Lamb.

Joh 1:37. Och de två hans lärjungar hörde honom tala, och följde Jesum.

Joh 1:38. Då vände Jesus sig om, och såg dem följa sig, och sade till dem: Hvad söken I? Då sade de till honom: Rabbi (det betyder Mästar), hvar vistas du?

Joh 1:39. Då sade han till dem: Kommer, och ser. De kommo, och sågo hvar han vistades, och blefvo den dagen när honom; och det var vid tionde timman.

Joh 1:40. Och var Andreas, Simonis Petri broder, en af de två, som hade hört af Johanne; och följde Jesum.

Joh 1:41. Han fann först sin broder Simon, och sade till honom: Vi hafve funnit Messiam, det betyder den Smorda.

Joh 1:42. Och han hade honom till Jesum. Då Jesus fick se honom, sade han: Du äst Simon, Jona son; du skall heta Cephas, det betyder hälleberg.

Joh 1:43. Dagen derefter ville Jesus gå ut i Galileen; och fann Philippum, och sade till honom: Följ mig.

Joh 1:44. Och var Philippus af Bethsaida, Andree och Petri stad.

Joh 1:45. Philippus fann Nathanael, och sade till honom: Den som Mose hafver skrifvit om i lagen, och Propheterna, hafve vi funnit, Jesum, Josephs son af Nazareth.

Joh 1:46. Och Nathanael sade till honom: Kan något godt komma af Nazareth? Philippus sade till honom: Kom, och se.

Joh 1:47. Jesus såg Nathanael komma till sig, och sade om honom: Si, en rätt Israelit, i hvilkom intet svek är.

Joh 1:48. Då sade Nathanael till honom: Hvaraf känner du mig? Jesus svarade, och sade till honom: Förr än Philippus kallade dig, då du vast under fikonaträt, såg jag dig.

Joh 1:49. Nathanael svarade, och sade till honom: Rabbi, du äst Guds Son: Du äst Israels Konung.

Joh 1:50. Jesus svarade, och sade till honom: Efter det jag sade dig, att jag såg dig under fikonaträt, tror du; större ting, än desse äro, skall du få se;

Joh 1:51. Och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Härefter skolen I få se himmelen öppen, och Guds Änglar fara upp och neder öfver menniskones Son.

Johannes, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8   10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21 TOP

JOHANNES, 2. CAPITLET

Bröllop i Cana. Templet Rensadt. Första Påskan.

Joh 2:1. Och på tredje dagen vardt ett bröllop i Cana i Galileen; och Jesu moder var der.

Joh 2:2. Vardt ock desslikes Jesus buden, och hans Lärjungar, till bröllopet.

Joh 2:3. Och då vinet begynte fattas, sade Jesu moder till honom: De hafva intet vin.

Joh 2:4. Då sade Jesus till henne: Qvinna, hvad hafver jag med dig? Min tid är icke ännu kommen.

Joh 2:5. Då sade hans moder till tjenarena: Hvad han säger eder, det görer.

Joh 2:6. Så voro der sex stenkrukor, som satta voro efter sättet om Judarnas rening, hållandes hvardera tu eller tre mått.

Joh 2:7. Då sade Jesus till dem: Fyller upp krukorna med vatten; och de fyllde dem öfverfulla.

Joh 2:8. Och han sade till dem: Låter nu uti, och bärer till kökemästaren; och de båro.

Joh 2:9. När då kökemästaren smakade vinet, som vatten varit hade, och icke visste hvadan det kommet var; men tjenarena, som vattnet öst hade, visste det, kallade han brudgummen;

Joh 2:10. Och sade till honom: Hvar man sätter först fram det goda vinet, och när de äro vordne druckne, då det som sämre är. Du hafver gömt det goda vinet allt härtill.

Joh 2:11. Detta var det första tecken, som Jesus gjorde i Cana i Galileen, och uppenbarade sina härlighet; och hans Lärjungar trodde på honom.

Joh 2:12. Derefter for han ned till Capernaum, han och hans moder, och hans bröder, och hans Lärjungar; och blefvo der i få dagar.

Joh 2:13. Och var Judarnas Påska hardt när; och Jesus for upp till Jerusalem;

Joh 2:14. Och fann i templet dem som sålde fä, och får, och dufvor, och vexlare sittande.

Joh 2:15. Då gjorde han ena gissel af tåg, och dref dem alla ut af templet, med får och fä, och bortspillde vexlarenas penningar, och störte borden omkull.

Joh 2:16. Och sade till dem som dufvor sålde: Hafver detta bort hädan, och görer icke af mins Faders hus ett marknadshus.

Joh 2:17. Då kommo hans Lärjungar ihåg det som skrifvet är: Dins hus nitälskan hafver frätit mig.

Joh 2:18. Då svarade Judarna, och sade till honom: Hvad tecken låter du oss se, att du skall detta göra?

Joh 2:19. Svarade Jesus, och sade till dem: Slår detta templet neder, och i tre dagar vill jag det upprätta.

Joh 2:20. Då sade Judarna: I sex och fyratio år är detta templet uppbygdt, och du vill det upprätta i tre dagar!

Joh 2:21. Men han sade om sins kropps tempel.

Joh 2:22. Och när han var uppstånden ifrå de döda, kommo hans Lärjungar ihåg, att han hade det sagt dem; och trodde Skriftene, och det tal, som Jesus sagt hade.

Joh 2:23. Då han nu var i Jerusalem, om Påskana på högtidsdagen, trodde månge på hans Namn, då de sågo hans tecken, som han gjorde.

Joh 2:24. Men Jesus betrodde icke sig sjelfvan dem; ty han kände alla;

Joh 2:25. Och behöfde icke, att någor skulle vittna om menniskona; ty han visste väl hvad i menniskone var.

Johannes, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8   10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21 ⎜ TOP

JOHANNES, 3. CAPITLET

Christus och Nicodemus. Johannes och hans lärjungar.

Joh 3:1. Och var en man af de Phariseer, som het Nicodemus, en öfverste ibland Judarna.

Joh 3:2. Han kom till Jesum om nattena, och sade till honom: Rabbi, vi vete att du äst kommen af Gudi för en lärare; ty ingen kan göra de tecken, som du gör, utan Gud är med honom.

Joh 3:3. Jesus svarade, och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan en blifver född på nytt, kan han icke se Guds rike.

Joh 3:4. Då sade Nicodemus till honom: Huru kan en menniska födas, när hon är gammal? Icke kan hon på nytt gå in i sins moders lif, och födas?

Joh 3:5. Svarade Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan en varder född af vatten och Andanom, kan han icke ingå i Guds rike.

Joh 3:6. Det som är födt af kött, det är kött; och det som är födt af Andanom, det är Ande.

Joh 3:7. Förundra icke, att jag sade dig, att I måsten födas på nytt.

Joh 3:8. Vädret blås hvart det vill, och du hörer dess röst; och du vetst icke hvadan det kommer, eller hvart det fart alltså är hvar och en, som af Andanom född är.

Joh 3:9. Nicodemus svarade, och sade till honom: Huru kan detta ske?

Joh 3:10. Jesus svarade, och sade till honom: Äst du en mästare i Israel, och vetst icke detta?

Joh 3:11. Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Vi tale det vi vete, och det vi hafve sett, det vittne vi; och vårt vittnesbörd anammen I icke.

Joh 3:12. Tron I icke, när jag säger eder om jordisk ting; huru skolen I då tro, om jag säger eder om himmelsk ting?

Joh 3:13. Och ingen far upp i himmelen, utan den som for neder af himmelen, menniskones Son, som är i himmelen.

Joh 3:14. Och såsom Moses upphöjde ormen i öknene, alltså måste ock menniskones Son varda upphöjd;

Joh 3:15. På det att hvar och en, som tror på honom, skall icke förgås, utan få evinnerligit lif.

Joh 3:16. Ty så älskade Gud verldena, att han utgaf sin enda Son, på det att hvar och en, som tror på honom, skall icke förgås, utan få evinnerligit lif.

Joh 3:17. Ty icke hafver Gud sändt sin Son i verldena, att han skall döma verldena; utan på det att verlden skall varda salig genom honom.

Joh 3:18. Hvilken som tror på honom, han varder icke dömd; men hvilken som icke tror, han är redo dömd, efter det han icke trodde i Guds enda Sons Namn.

Joh 3:19. Men detta är domen, att Ljuset är kommet i verldena, och menniskorna älskade mer mörkret än Ljuset; ty deras gerningar voro onda.

Joh 3:20. Ty hvar och en, som illa gör, hatar ljuset, och kommer icke till ljuset, att hans gerningar skola icke varda straffade;

Joh 3:21. Men den som gör sanningena, han kommer till ljuset, att hans gerningar skola varda uppenbara; ty de äro gjorda i Gudi.

Joh 3:22. Derefter kom Jesus och hans Lärjungar i Judiska landet, och vistades der med dem, och döpte.

Joh 3:23. Döpte ock desslikes Johannes i Enon, hardt vid Salim; ty der var mycket vatten, och de kommo, och läto döpa sig.

Joh 3:24. Ty Johannes var icke än då kastad i häktelse.

Joh 3:25. Då kom upp ett spörsmål ibland Johannis lärjungar, samt med Judarna, om reningen;

Joh 3:26. Och kommo till Johannem, och sade till honom: Rabbi, den som var när dig på hinsidon Jordan, den du vittnade om, si, han döper, och alle komma till honom.

Joh 3:27. Johannes svarade, och sade: Menniskan kan intet taga, utan det varder henne gifvet af himmelen.

Joh 3:28. I ären sjelfve min vittne, att jag sade: Icke är jag Christus; utan jag är sänd för honom.

Joh 3:29. Den som brudena hafver, han är brudgummen; men brudgummens vän, som står och hörer honom, han fröjdar sig af brudgummens röst; denna min fröjd är nu fullbordad.

Joh 3:30. Honom bör växa till, och mig bör förminskas.

Joh 3:31. Den som ofvanefter kommer, han är öfver alla; den af jordene är, han är af jord, och af jordene talar han; den af himmelen kommer, han är öfver alla.

Joh 3:32. Och det han hafver sett och hört, det vittnar han; och hans vittnesbörd anammar ingen.

Joh 3:33. Den som anammar hans vittnesbörd, han hafver beseglat, att Gud är sannfärdig.

Joh 3:34. Ty den Gud sändt hafver, han talar Guds ord; ty Gud gifver icke Andan efter mått.

Joh 3:35. Fadren älskar Sonen, och allt hafver han gifvit honom i händer.

Joh 3:36. Hvilken som tror Sonenom, han hafver evinnerligit lif; men den som icke tror Sonenom, han skall icke få se lifvet; utan Guds vrede blifver öfver honom.

Johannes, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8   10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21 ⎜ TOP

JOHANNES, 4. CAPITLET

Samariterna omvände. Konungsmannens son.

Joh 4:1. Då nu Herren förnam, att Phariseerna hade hört att Jesus gjorde flera Lärjungar, och döpte, än Johannes;

Joh 4:2. (Ändock Jesus döpte icke sjelf, utan hans Lärjungar;)

Joh 4:3. Öfvergaf han Judeen, och drog åter in i Galileen.

Joh 4:4. Så måste han gå genom Samarien.

Joh 4:5. Och när han kom till en stad i Samarien, som kallas Sichar, vid en bolstad, som Jacob gaf sinom son Joseph;

Joh 4:6. Och der var Jacobs brunn. Och efter det Jesus var trötter af vägen, satte han sig så ned vid brunnen; och det var vid sjette timman.

Joh 4:7. Då kom en qvinna af Samarien, till att hemta vatten. Sade Jesus till henne: Gif mig dricka;

Joh 4:8. Ty hans Lärjungar voro gångne in i staden, till att köpa mat.

Joh 4:9. Då sade den Samaritiska qvinnan till honom: Huru bedes du, som äst en Jude, dricka af mig, som är en Samaritisk qvinna? Ty Judarna hafva ingen handel med de Samariter.

Joh 4:10. Jesus svarade, och sade till henne: Förstode du Guds gåfvo, och ho den är, som säger till dig: Gif mig dricka; då beddes du af honom, och han gåfve dig lefvandes vatten.

Joh 4:11. Sade qvinnan till honom: Herre, icke hafver du det du kan tågat med, och brunnen är djuper; hvadan hafver du då lefvandes vatten?

Joh 4:12. Månn du vara mer än vår fader Jacob, som gaf oss brunnen, och drack af honom, med sin barn och sin boskap?

Joh 4:13. Då svarade Jesus, och sade till henne: Hvar och en som dricker af detta vattnet, han varder törstig igen;

Joh 4:14. Men hvilken som dricker af det vatten, som jag honom gifver, han skall icke törsta till evig tid; utan det vatten, som jag honom gifver, skall blifva i honom en källa med springande vatten i evinnerligit lif.

Joh 4:15. Då sade qvinnan till honom: Herre, gif mig det vattnet, att jag icke törster, eller behöfver komma hit efter vatten.

Joh 4:16. Sade Jesus till henne: Gack, kalla din man, och kom hit.

Joh 4:17. Svarade qvinnan, och sade: Jag hafver ingen man. Sade Jesus till henne: Du sade rätt, jag hafver ingen man;

Joh 4:18. Ty du hafver haft fem män, och den du nu hafver, är icke din man; det sade du sant.

Joh 4:19. Då sade qvinnan till honom: Herre, jag ser, att du äst en Prophet.

Joh 4:20. Våre fäder hafva tillbedit på detta berget, och I sägen, att i Jerusalem är det rum, der man tillbedja skall.

Joh 4:21. Jesus sade till henne: Qvinna, tro mig; den tid kommer, att hvarken på detta berget, eller i Jerusalem, skolen I tillbedja Fadren.

Joh 4:22. I veten icke hvad I tillbedjen; men vi vete hvad vi tillbedje; ty saligheten är af Judomen.

Joh 4:23. Men den tid kommer, och är nu allaredo, att rätte tillbedjare skola tillbedja Fadren i Andanom och sanningen; ty Fadren vill ock sådana hafva, som honom tillbedja skola.

Joh 4:24. Gud är en Ande; och de honom tillbedja, skola tillbedja honom i Andanom, och i sanningen.

Joh 4:25. Då sade qvinnan till honom: Jag vet, att Messias skall komma, som kallas Christus; när han kommer, varder han oss all ting undervisandes.

Joh 4:26. Sade Jesus till henne: Jag är den samme, som talar med dig.

Joh 4:27. Och i det samma kommo hans Lärjungar, och undrade derpå, att han talade med qvinnone; dock sade ingen: Hvad frågar du, eller hvad talar du med henne?

Joh 4:28. Då lät qvinnan stå sina kruko, och gick in i staden, och sade till det folket:

Joh 4:29. Kommer, och ser en man, som mig hafver sagt allt det jag hafver gjort. Månn han icke vara Christus?

Joh 4:30. Då gingo de af staden, och kommo till honom.

Joh 4:31. Deremellan bådo Lärjungarna honom, sägande: Rabbi, ät.

Joh 4:32. Sade han till dem: Jag hafver mat att äta, der I intet af veten.

Joh 4:33. Då sade Lärjungarna emellan sig: Månn någor hafver burit honom äta?

Joh 4:34. Sade Jesus till dem: Min mat är det, att jag gör hans vilja, som mig sändt hafver, och fullbordar hans verk.

Joh 4:35. Sägen I icke, fyra månader äro ännu, och skördatimmen kommer? Si, jag säger eder: Lyfter upp edor ögon, och beser markena; ty hon begynner hvitna till skörd.

Joh 4:36. Och den der uppskär, han tager lön, och församlar frukt till evinnerligit lif; på det att både den som sår, och den som uppskär, skola tillsamman glädjas.

Joh 4:37. Ty här är det ordet sant, att en annar är den som sår, och en annar som uppskär.

Joh 4:38. Jag sände eder ut att uppskära, det I hafven intet arbetat; andre hafva arbetat, och I ären ingångne i deras arbete.

Joh 4:39. Och månge Samariter af den staden trodde på honom, för qvinnones tals skull, som vittnade, att han hade sagt henne allt det hon hade gjort.

Joh 4:40. När nu de Samariter kommo till honom, bådo de honom att han ville blifva när dem; och han blef der i två dagar.

Joh 4:41. Och mycket flere trodde för hans ords skull;

Joh 4:42. Och sade till qvinnona: Nu tro vi icke för ditt tals skull; ty vi hafve sjelfve hört, och vete, att han är visst Christus, verldenes Frälsare.

Joh 4:43. Men två dagar derefter gick han dädan, och drog in i Galileen.

Joh 4:44. Ty Jesus vittnade sjelf, att en Prophet varder intet afhållen i sitt fädernesland.

Joh 4:45. Och när han kom i Galileen, undfingo de Galileer honom, efter de all ting sett hade, som han gjort hade i Jerusalem, på högtidsdagen; ty de hade ock varit till högtidsdagen.

Joh 4:46. Så kom åter Jesus i Cana i Galileen, der han hade gjort vin af vatten. Och der var en Konungsman, hvilkens son låg sjuk i Capernaum.

Joh 4:47. När han hörde, att Jesus var kommen af Judeen till Galileen, gick han till honom, och bad honom, att han ville komma ned, och göra hans son helbregda; ty han låg för döden.

Joh 4:48. Då sade Jesus till honom: Utan I sen tecken och under, tron I icke.

Joh 4:49. Konungsmannen sade till honom: Herre, kom ned, förr än min son dör.

Joh 4:50. Sade Jesus till honom: Gack, din son lefver. Då trodde mannen ordena, som Jesus sade till honom, och gick.

Joh 4:51. Och i det han gick ned, mötte honom hans tjenare, och bebådade honom, sägande: Din son lefver.

Joh 4:52. Då besporde han med dem, hvad stund det var vordet bättre med honom. Och de sade till honom: I går, på sjunde timman, öfvergaf skälfvan honom.

Joh 4:53. Då förstod fadren, att det var den timmen, i hvilkom Jesus hade sagt till honom: Din son lefver. Och han trodde, och allt hans hus.

Joh 4:54. Detta är nu det andra tecknet, som Jesus gjorde, när han kom af Judeen i Galileen.

Johannes, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8   10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21 ⎜ TOP

JOHANNES, 5. CAPITLET

Bethesda. Christi persons och verks försvar.

Joh 5:1. Derefter var en Judarnas högtid; och Jesus for upp till Jerusalem.

Joh 5:2. Men i Jerusalem är en dam, vid fårahuset, som het på Ebreisko Bethesda, och hade fem skjul;

Joh 5:3. Deruti lågo en stor hop sjuke, blinde halte, borttvinade, och bidde efter att vattnet skulle röras.

Joh 5:4. Ty en Ängel steg ned i dammen, på en viss tid, och rörde vattnet; den der nu först steg ned i vattnet, sedan det var rördt, han blef helbregda, ehvad sjukdom han hade.

Joh 5:5. Så var der en man, som hade varit sjuk i åtta och tretio år.

Joh 5:6. Då Jesus fick se honom der han låg, och förnam att han nu i lång tid hade legat sjuk, sade han till honom: Vill du blifva helbregda?

Joh 5:7. Svarade den sjuke honom: Herre, jag hafver ingen, som hafver mig i dammen, när vattnet är rördt; men förr än jag kommer, då är en annar stigen in för mig.

Joh 5:8. Då sade Jesus till honom: Statt upp, tag din säng, och gack.

Joh 5:9. Och straxt blef den mannen helbregda, och tog sin säng, och gick; och det var på en Sabbathsdag.

Joh 5:10. Då sade Judarna till honom, som var vorden helbregda: Det är Sabbath; dig är icke lofligit bära sängena.

Joh 5:11. Svarade han dem: Den som gjorde mig helbregda, han sade till mig: Tag din säng, och gack.

Joh 5:12. Då sporde de honom: Ho är den mannen, som dig sade: Tag din säng, och gack?

Joh 5:13. Men han, som helbregda var vorden, visste icke, ho han var; ty Jesus var undanviken, efter mycket folk var i det rummet.

Joh 5:14. Derefter fann Jesus honom i templet, och sade till honom: Si, du äst vorden helbregda; synda icke härefter, att dig icke vederfars något värre.

Joh 5:15. Då gick den mannen bort, och sade Judomen, att Jesus var den, som honom hade helbregda gjort;

Joh 5:16. Och derföre förföljde Judarna Jesum, och sökte efter att döda honom, efter han detta gjorde på Sabbathen.

Joh 5:17. Då svarade Jesus dem: Min Fader verkar intill nu; och jag verkar ock.

Joh 5:18. Derföre sökte Judarna ändå mer efter att döda honom; ty han ej allenast bröt Sabbathen, utan ock sade Gud vara sin Fader, görandes sig sjelf lik med Gud.

Joh 5:19. Då svarade Jesus, och sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Sonen kan intet göra af sig sjelf, utan det han ser Fadren göra; ty allt det han gör, det gör ock Sonen.

Joh 5:20. Ty Fadren älskar Sonen, och visar honom allt det han gör; och varder än visandes honom större verk än dessa äro, att I skolen undra derpå.

Joh 5:21. Ty såsom Fadren uppväcker de döda, och gör dem lefvande; så gör ock Sonen lefvande hvem han vill.

Joh 5:22. Ty icke dömer heller Fadren någon; utan hafver all dom gifvit Sonenom;

Joh 5:23. På det alle skola hedra Sonen, såsom de hedra Fadren. Hvilken som icke hedrar Sonen, han hedrar icke Fadren, som honom sändt hafver.

Joh 5:24. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som hörer mitt tal, och tror honom, som mig sändt hafver, han hafver evinnerligit lif, och kommer icke i domen; utan är gången ifrå döden till lifvet.

Joh 5:25. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Den tid skall komma, och är nu allaredo, att de döde skola höra Guds Sons röst; och de henne höra, de skola lefva.

Joh 5:26. Ty såsom Fadren hafver lif i sig sjelfvom, så hafver han ock gifvit Sonenom hafva lif i sig sjelfvom;

Joh 5:27. Och hafver desslikes gifvit honom magt att döma; derföre, att han menniskones Son är.

Joh 5:28. Förundrer eder icke öfver detta: ty den stund skall komma, i hvilko alle de i grifterna äro, skola höra hans röst.

Joh 5:29. Och de som väl hafva gjort, skola framgå till lifsens uppståndelse; men de som illa hafva gjort, till domsens uppståndelse.

Joh 5:30. Intet kan jag göra af mig sjelf. Som jag hörer, så dömer jag, och min dom är rätt; ty jag söker icke min vilja, utan Fadrens vilja, som mig sändt hafver.

Joh 5:31. Om jag vittnar om mig sjelf, då är mitt vittnesbörd icke sant.

Joh 5:32. En annar är, som vittnar om mig; och jag vet, att det vittnesbörd sant är, som han vittnar om mig.

Joh 5:33. I sänden till Johannes, och han gaf vittnesbörd till sanningen;

Joh 5:34. Men jag tager intet vittnesbörd af mennisko; utan säger detta, på det I skolen varda salige.

Joh 5:35. Han var ett brinnande och skinande ljus; och I villen en tid långt fröjdas i hans ljus.

Joh 5:36. Men jag hafver ett större vittnesbörd än Johannis vittnesbörd; ty de verk, som Fadren hafver gifvit mig att jag skall fullborda, de samma verk, som jag gör, vittna om mig, att Fadren hafver sändt mig.

Joh 5:37. Och Fadren, som mig sände, han hafver vittnat om mig: I hafven hvarken någon tid hört hans röst, eller sett hans skepelse;

Joh 5:38. Och hans ord hafven I icke blifvandes i eder; ty I tron icke honom, som han sändt hafver.

Joh 5:39. Ransaker Skrifterna; ty I menen eder hafva evinnerligit lif i dem; och de äro de som vittna om mig.

Joh 5:40. Och I viljen icke komma till mig, att I måtten få lif.

Joh 5:41. Jag tager ingen pris af menniskor.

Joh 5:42. Men jag känner eder, att I icke hafven Guds kärlek uti eder.

Joh 5:43. Jag är kommen i mins Faders Namn, och I anammen mig icke; kommer en annar i sitt eget namn, den varden I anammande.

Joh 5:44. Huru kunnen I tro, I som tagen pris hvar af androm; och den pris, som kommer allena af Gudi, söken I intet.

Joh 5:45. I skolen icke mena, att jag skall anklaga eder för Fadren; det är en, som eder anklagar, nämliga Moses, den I hoppens uppå.

Joh 5:46. Haden I trott Mosi, så haden I ock trott mig; ty om mig hafver han skrifvit.

Joh 5:47. Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då tro min ord?

Johannes, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8   10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21 ⎜ TOP

JOHANNES, 6. CAPITLET

Femtusen män spisas. Lifsens bröd.

Joh 6:1. Derefter for Jesus öfver det Galileiska hafvet, som är vid den staden Tiberias.

Joh 6:2. Och mycket folk följde honom, derföre att de sågo hans tecken, som han gjorde med dem som sjuke voro.

Joh 6:3. Och gick Jesus på ett berg, och satte sig der med sina Lärjungar.

Joh 6:4. Och då tillstundade Påska, Judarnas högtid.

Joh 6:5. Då lyfte Jesus upp sin ögon, och såg att mycket folk kom till honom, och sade till Philippum: Hvar få vi köpa bröd, att desse må äta?

Joh 6:6. Det sade han till att försöka honom; ty han visste väl hvad han ville göra.

Joh 6:7. Svarade honom Philippus: För tuhundrade penningar bröd vore dem icke nog, till att hvar finge ett litet stycke.

Joh 6:8. Då sade till honom en af hans Lärjungar, Andreas, Simon Petri broder:

Joh 6:9. Här är en pilt, som hafver fem bjuggbröd, och två fiskar; men hvad förslår det ibland så många?

Joh 6:10. Sade Jesus: Låter folket satta sig. Och på det rummet var mycket gräs. Då satte sig ned vid femtusend män.

Joh 6:11. Och Jesus tog bröden, tackade, och fick Lärjungomen, och Lärjungarna skifte ibland dem som såto; sammaledes ock af fiskarna, så mycket han ville.

Joh 6:12. Då de voro mätte, sade han till sina Lärjungar: Hemter tillhopa stycker, som öfverblifne äro, att de icke förfaras.

Joh 6:13. Så hemte de tillhopa, och uppfyllde tolf korgar med styckom, som öfver voro af fem bjuggbröd, efter dem som ätit hade.

Joh 6:14. När nu de menniskorna sågo, att Jesus hade gjort tecknet, sade de: Visserliga är denne den Propheten, som komma skall i verldena.

Joh 6:15. När då Jesus förnam, att de ville komma och taga honom, och göra honom till Konung, gick han åter afsides bort uppå berget, han sjelf allena.

Joh 6:16. Och när aftonen kom, gingo hans Lärjungar ned till hafvet;

Joh 6:17. Och stego till skepps, och foro öfver hafvet till Capernaum; och det var redo mörkt vordet, och Jesus var icke till dem kommen.

Joh 6:18. Då blåste ett stort vader, och vågen begynte gå.

Joh 6:19. När de nu rott hade vid fem och tjugu eller tretio stadier, fingo de se Jesum gå på hafvet, och nalkas skeppet; och de vordo förfärade.

Joh 6:20. Då sade han till dem: Det är jag, rädens icke.

Joh 6:21. Och de ville hafva tagit honom in i skeppet; och i det samma var skeppet vid landet, som de foro till.

Joh 6:22. Dagen derefter, när folket, som stod på hinsidon hafvet, såg att der var intet annat skepp än det ena, som hans Lärjungar voro uti stegne; och att Jesus var icke instigen med sina Lärjungar i skeppet, utan hans Lärjungar voro bortfarne allena;

Joh 6:23. Men annor skepp kommo af Tiberias, hardt till det rummet, der de hade ätit brödet, genom Herrans tacksägelse;

Joh 6:24. När då folket såg, att Jesus var icke der, ej heller hans Lärjungar, stego de ock i skeppen, och kommo till Capernaum, och sökte Jesum.

Joh 6:25. Och då de funno honom på hinsidon hafvet, sade de till honom: Rabbi, när komst du hit?

Joh 6:26. Svarade Jesus dem, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I söken mig icke fördenskull, att I hafven sett tecken; utan fördenskull, att I hafven ätit af brödet, och ären vordne mätte.

Joh 6:27. Verker icke den mat, som förgås, utan den som blifver till evinnerligit lif, den menniskones Son eder gifva skall; ty honom hafver Gud Fader beseglat.

Joh 6:28. Då sade de till honom: Hvad skole vi göra, att vi verka kunne Guds verk?

Joh 6:29. Svarade Jesus, och sade till dem: Det är Guds verk, att I tron på den han sändt hafver.

Joh 6:30. Då sade de till honom: Hvad tecken gör du då, att vi se kunne, och tro dig? Hvad verkar du?

Joh 6:31. Våre fader åto Manna i öknene, som skrifvet är: Han gaf dem bröd af himmelen till att äta.

Joh 6:32. Då sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Icke gaf Mose eder det brödet af himmelen; men min Fader gifver eder det rätta brödet af himmelen.

Joh 6:33. Ty det är Guds bröd, som nederkommer af himmelen, och gifver verldene lif.

Joh 6:34. Då sade de till honom: Herre, gif oss alltid detta brödet.

Joh 6:35. Sade Jesus till dem: Jag är lifsens bröd; hvilken som kommer till mig, han skall icke hungra; och hvilken som tror på mig, han skall aldrig törsta.

Joh 6:36. Men jag hafver sagt eder, att I hafven ock sett mig; och tron dock icke.

Joh 6:37. Allt det min Fader gifver mig, det kommer till mig; och den till mig kommer, honom kastar jag icke ut.

Joh 6:38. Ty jag är nederkommen af himmelen, icke att jag skall göra min vilja, utan hans vilja, som mig sändt hafver.

Joh 6:39. Och det är mins Faders vilje, som mig sändt hafver, att jag intet borttappa skall af allt det han mig gifvit hafver; utan att jag skall uppväcka det på yttersta dagen.

Joh 6:40. Detta är nu hans vilje, som mig sändt hafver, att hvar och en, som ser Sonen, och tror på honom, han skall hafva evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

Joh 6:41. Då knorrade Judarna deröfver, att han sade: Jag är det brödet, som nederkommet är af himmelen;

Joh 6:42. Och sade: Är icke denne Jesus, Josephs son, hvilkens fader och moder vi känne? Huru säger han då: Jag är nederkommen af himmelen?

Joh 6:43. Då svarade Jesus, och sade till dem: Knorrer icke emellan eder.

Joh 6:44. Ingen kan komma till mig, utan Fadren, som mig sändt hafver, drager honom; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

Joh 6:45. Det är skrifvet i Propheterna: De skola alle varda lärde af Gudi: Hvar och en, som det nu hört hafver af Fadren, och lärt det, han kommer till mig.

Joh 6:46. Icke så, att någor hafver sett Fadren; utan den, som är af Gudi, han hafver sett Fadren.

Joh 6:47. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som tror på mig, han hafver evinnerligit lif.

Joh 6:48. Jag är lifsens bröd.

Joh 6:49. Edre fäder åto Manna i öknene, och äro blefne döde.

Joh 6:50. Detta är det brödet, som nederkommer af himmelen, på det den deraf äter, skall icke dö.

Joh 6:51. Jag är det lefvandes brödet, som nederkommer af himmelen; hvilken som äter af detta brödet, han skall lefva evinnerliga; och det brödet, som jag gifva skall, är mitt kött, hvilket jag gifva skall för verldenes lif.

Joh 6:52. Då kifvade Judarna emellan sig, sägande: Huru kan denne gifva oss sitt kött till att äta?

Joh 6:53. Sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan I äten menniskones Sons kött, och dricken hans blod, då hafven I icke lif i eder.

Joh 6:54. Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han hafver evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

Joh 6:55. Ty mitt kött är den rätte maten, och min blod är den rätte drycken.

Joh 6:56. Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han blifver i mig, och jag i honom.

Joh 6:57. Såsom lefvandes Fadren hafver mig sändt, och jag lefver för Fadrens skull; så ock den, som äter mig, han skall ock lefva för mina skull.

Joh 6:58. Detta är det brödet, som af himmelen nederkommet är; icke såsom edre fäder åto Manna, och äro blefne döde; den som äter detta brödet, han skall lefva evinnerliga.

Joh 6:59. Detta sade han i Synagogon, då han lärde i Capernaum.

Joh 6:60. Men månge af hans Lärjungar, när de detta hörde, sade: Detta är ett hårdt tal; ho kan det höra?

Joh 6:61. Så, efter Jesus visste vid sig sjelf, att hans Lärjungar knorrade deröfver, sade han till dem: Förtörnar detta eder?

Joh 6:62. Huru skall då ske, när I varden seende menniskones Son uppstiga, dit han förra var?

Joh 6:63. Anden är den som gör lifaktig; köttet är intet nyttigt; de ord, jag säger eder, äro ande, och äro lif.

Joh 6:64. Men någre af eder äro, som icke tro; ty Jesus visste väl af begynnelsen, hvilke de voro som icke trodde, och hvilken honom förråda skulle.

Joh 6:65. Och han sade: Fördenskull sade jag eder, att ingen kan komma till mig, utan det varder honom gifvet af minom Fader.

Joh 6:66. Ifrå den tiden gingo månge af hans Lärjungar tillrygga, och vandrade intet länger med honom.

Joh 6:67. Då sade Jesus till de tolf: Icke viljen I ock gå bort?

Joh 6:68. Svarade honom Simon Petrus: Herre, till hvem skole vi gå? Du hafver eviga lifsens ord;

Joh 6:69. Och vi tro, och hafve förnummit, att du äst Christus, lefvandes Guds Son.

Joh 6:70. Svarade dem Jesus: Hafver jag icke eder tolf utvalt? Och en af eder är en djefvul.

Joh 6:71. Men det sade han om Juda Simons Ischarioth; ty han var den som honom förråda skulle, och var en af de tolf.

Johannes, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8   10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21 ⎜ TOP

JOHANNES, 7.  CAPITLET

Löfhyddohögtiden. Folket oense om Jesu person.

Joh 7:1. Derefter vistades Jesus i Galileen; ty han ville icke vistas i Judeen, derföre att Judarna foro efter att dräpa honom.

Joh 7:2. Och var då hardt vid Judarnas löfhyddohögtid.

Joh 7:3. Då sade hans bröder till honom: Gack hädan, och gack in i Judeen, att dine Lärjungar må ock se din verk, som du gör.

Joh 7:4. Ty ingen, som vill uppenbar vara, förhandlar något hemliga; om du det gör, så uppenbara dig för verldene.

Joh 7:5. Ty hans bröder trodde icke heller på honom.

Joh 7:6. Då sade Jesus till dem: Min tid är icke än kommen; men edar tid är alltid redo.

Joh 7:7. Verlden kan icke hata eder; men mig hatar hon; ty jag bär vittne om henne, att hennes verk äro ond.

Joh 7:8. Går I upp till denna högtidsdagen; jag vill icke ännu gå upp till denna högtiden; ty min tid är icke ännu fullbordad.

Joh 7:9. Då han hade detta sagt till dem, blef han i Galileen.

Joh 7:10. Men när hans bröder voro uppgångne, då gick ock han upp till högtiden, dock icke uppenbarliga, utan så hemliga.

Joh 7:11. Då sökte Judarna efter honom i högtidene, och sade: Hvar är han?

Joh 7:12. Och mycket mummel var ibland folket om honom; ty somlige sade: Han är god; och somlige sade: Nej; men han förförer folket.

Joh 7:13. Dock talade ingen uppenbarliga om honom, för Judarnas rädslos skull.

Joh 7:14. Då nu half högtiden var öfverstånden, gick Jesus upp i templet, och lärde.

Joh 7:15. Och Judarna förundrade sig, och sade: Huru kan denne Skrift, efter han är icke lärd?

Joh 7:16. Svarade dem Jesus, och sade: Min lärdom är icke min, utan hans som mig sändt hafver,

Joh 7:17. Hvilken som vill lyda hans vilja, han varder förnimmandes, om denna lärdom är af Gudi, eller om jag talar af mig sjelf.

Joh 7:18. Hvilken som talar af sig sjelf, han söker sin egen pris; men den som söker hans pris, som honom hafver sändt, han är sannfärdig, och orättfärdighet är icke i honom.

Joh 7:19. Gaf icke Moses eder lagen? Och likväl gör ingen af eder lagen fullt. Hvi söken I efter att döda mig?

Joh 7:20. Svarade folket, och sade: Du hafver djefvulen; ho söker efter att döda dig?

Joh 7:21. Svarade Jesus, och sade till dem: Jag gjorde ena gerning, och der undren I alle på.

Joh 7:22. Fördenskull gaf Moses eder omskärelsen; icke, att hon är af Mose, utan af fäderna; och likväl omskären I menniskona om Sabbathen.

Joh 7:23. Tager nu menniskan omskärelsen om Sabbathen, på det att Mose lag icke skall varda bruten; på mig blifven I misslynte, att jag gjorde hela menniskona helbregda om Sabbathen?

Joh 7:24. Dömer icke efter ansigtet; utan dömer en rätt dom.

Joh 7:25. Då sade någre af Jerusalem: Är icke denne, den de fara efter att döda?

Joh 7:26. Och si, han talar fritt, och de tala intet till honom. Veta nu vare öfverste förvisso, att han är visst Christus?

Joh 7:27. Dock vi vete, hvadan denne är; men när Christus kommer, vet ingen hvadan hanar.

Joh 7:28. Då ropade Jesus i templet, lärde, och sade: Ja, I kännen mig, och I veten hvadan jag är; och jag är icke kommen af mig sjelf; utan den mig sändt hafver han är sannfärdig, den I icke kännen.

Joh 7:29. Men jag känner honom; ty jag är af honom; och han sände mig.

Joh 7:30. Då foro de efter att gripa honom; dock kom ingen sina händer vid honom; ty hans tid var icke än då kommen.

Joh 7:31. Men månge af folket trodde på honom, och sade: När Christus kommer, icke varder han mer tecken görandes, än denne gjort hafver?

Joh 7:32. Så hörde de Phariseer, att folket mumlade sådant om honom; och sände Phariseerna och de öfverste Presterna tjenarena ut, till att gripa honom.

Joh 7:33. Då sade Jesus till dem: Jag är ännu en liten tid när eder; och så går jag bort till honom, som mig sändt hafver.

Joh 7:34. I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma.

Joh 7:35. Då sade Judarna emellan sig: Hvart vill denne gå, att vi skole icke finna honom? Månn han vilja gå ut ibland Hedningarna, som här och der förströdde äro, och lära Hedningarna?

Joh 7:36. Hvad är det för ett tal, som han sade: I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma?

Joh 7:37. Men på yttersta dagen i högtidene, den ock störst var, stod Jesus, och ropade, sägandes: Hvilken som törster, han komme till mig, och dricke.

Joh 7:38. Hvilken som tror på mig, såsom Skriften säger, af hans qved skola flyta lefvandes vattens strömmar.

Joh 7:39. Men det sade han om Andan, hvilken de få skulle, som på honom trodde; ty den Helge Ande var icke än då på färde; ty Jesus var icke ännu förklarad.

Joh 7:40. Då nu månge af folket hörde detta talet, sade de: Denne är sannerliga en Prophet.

Joh 7:41. En part sade: Denne är Christus. Men somlige sade: Icke skall Christus komma af Galileen?

Joh 7:42. Säger icke Skriften, att Christus skall komma af Davids säd, och af den staden BethLehem, der David var?

Joh 7:43. Och vardt en tvedrägt ibland folket för hans skull.

Joh 7:44. Och somlige af dem ville gripa honom; men ingen kom händer vid honom.

Joh 7:45. Då kommo tjenarena till öfversta Presterna och Phariseerna; och de sade till dem: Hvi hafven I icke haft honom hit?

Joh 7:46. Tjenarena svarade: Aldrig hafver någor menniska så talat som denne mannen.

Joh 7:47. Svarade dem Phariseerna: Ären I icke ock förförde?

Joh 7:48. Icke hafver någor af öfverstarna, eller Phariseerna, trott på honom?

Joh 7:49. Utan detta folket, som icke vet lagen, är förbannadt.

Joh 7:50. Då sade till dem Nicodemus, den som kom till honom om nattena, hvilken var en af dem:

Joh 7:51. Icke dömer vår lag någon mennisko, med mindre man först förhörer honom, och får veta hvad han gör?

Joh 7:52. Svarade de, och sade till honom: Äst du icke ock en Galilee? Ransaka, och se, att af Galileen är ingen Prophet uppkommen.

Joh 7:53. Och så gick hvar och en hem till sitt.

Johannes, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8   10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21 ⎜ TOP

JOHANNES, 8. CAPITLET

Horkonan. Jesu person, embete. Judarnas gensägelse.

Joh 8:1. Då gick Jesus ut på Oljoberget.

Joh 8:2. Och om morgonen bittida kom han åter i templet, och allt folket kom till honom; och han satte sig, och lärde dem.

Joh 8:3. Då hade de Skriftlärde och Phariseer till honom ena qvinno, som var beslagen med hor; och när de hade ledt henne fram,

Joh 8:4. Sade de till honom: Mästar, denna qvinnan är beslagen med hor.

Joh 8:5. Och Mose hafver budit oss i lagen, att sådana skola stenas; men hvad säger du?

Joh 8:6. Detta sade de, till att försöka honom, att de kunde anklaga honom. Då böjde Jesus sig ned, och skref med fingret på jordena.

Joh 8:7. När de nu så stodo fast på sin frågo, reste han sig upp, och sade till dem: Hvilken af eder utan synd är, han kaste första stenen på henne;

Joh 8:8. Och böjde sig åter ned, och skref på jordena.

Joh 8:9. När de detta hörde, och voro i samvetet öfvertygade, gingo de ut, hvar efter annan, begynnande på de äldsta intill de sista; och Jesus blef allena, och qvinnan der ståndandes.

Joh 8:10. När Jesus reste sig upp, och såg ingen, utan qvinnona, sade han till henne: Qvinna, hvar äro dine åklagare? Hafver ingen dömt dig?

Joh 8:11. Sade hon: Herre, ingen; sade Jesus: Icke heller dömer jag dig. Gack bort, och synda icke härefter.

Joh 8:12. Åter talade Jesus till dem, sägandes: Jag är verldenes Ljus; den mig följer, han skall icke vandra i mörkret, utan han skall få lifsens ljus.

Joh 8:13. Då sade Phariseerna till honom: Du vittnar om dig sjelf; ditt vittnesbörd är icke sant.

Joh 8:14. Svarade Jesus, och sade till dem: Om jag än vittnar om mig sjelf, så är mitt vittnesbörd sant; ty jag vet hvadan jag kommen är, och hvart jag går; men I veten icke hvadan jag kommer, och hvart jag går.

Joh 8:15. I dömen efter köttet; jag dömer ingen.

Joh 8:16. Och om jag än dömde, är min dom rätt; ty jag är icke allena; utan jag och Fadren, som mig sändt hafver.

Joh 8:17. Är ock så skrifvet i edor lag, att tvegge menniskors vittnesbörd är sant.

Joh 8:18. Jag är den som bär vittnesbörd om mig sjelf; bär ock Fadren, som mig sändt hafver, vittnesbörd om mig.

Joh 8:19. Då sade de till honom: Hvar är din Fader? Jesus svarade: I kännen hvarken mig eller min Fader. Om I känden mig, då känden I ock min Fader.

Joh 8:20. Dessa ord talade Jesus vid offerkistona, lärandes i templet; och ingen tog fatt på honom, ty hans tid var icke ännu kommen.

Joh 8:21. Då sade åter Jesus till dem: Jag går bort, och I skolen söka mig, och skolen dö uti edra synder. Dit jag går, kunnen I icke komma.

Joh 8:22. Då sade Judarna: Månn han då vilja dräpa sig sjelf, medan han säger: Dit jag går, kunnen I icke komma?

Joh 8:23. Och han sade till dem: I ären nedanefter, och jag är ofvanefter; I ären af desso verldene, jag är icke af desso verldene.

Joh 8:24. Så hafver jag nu sagt eder, att I skolen dö i edra synder; ty om I icke tron, att det är jag, skolen I dö i edra synder.

Joh 8:25. Då sade de till honom: Ho äst du? Och Jesus sade till dem: Aldraförst jag, som talar med eder.

Joh 8:26. Jag hafver mycket, som jag måtte tala, och döma om eder; men den mig sändt hafver, är sannfärdig, och det jag hafver hört af honom, det talar jag i verldene.

Joh 8:27. Men de förstodo icke, att han talade till dem om Fadren.

Joh 8:28. Då sade Jesus till dem: När I hafven upphöjt menniskones Son, då skolen I förstå att det är jag, och att jag gör intet af mig sjelf; utan hvad Fadren hafver lärt mig, det talar jag.

Joh 8:29. Och den mig sändt hafver, är med mig. Fadren låter mig icke blifva allena; ty jag gör alltid det honom täckt är.

Joh 8:30. När han detta talade, trodde månge på honom.

Joh 8:31. Då sade Jesus till de Judar, som trodde på honom: Om I blifven vid min ord, så ären I mine rätte Lärjungar;

Joh 8:32. Och I skolen förstå sanningen; och sanningen skall göra eder fri.

Joh 8:33. De svarade honom: Vi äre Abrahams säd, och hafve aldrig någors trälar varit; huru säger då du: I skolen varda fri?

Joh 8:34. Svarade dem Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, att hvar och en, som syndena gör, han är syndenes träl.

Joh 8:35. Men trälen blifver icke i huset evinnerliga; sonen blifver evinnerliga.

Joh 8:36. Om Sonen gör eder fri, så ären I rättsliga fri.

Joh 8:37. Jag vet, att I ären Abrahams säd: men I faren efter att döda mig; ty mitt tal hafver intet rum i eder.

Joh 8:38. Jag talar det jag hafver sett när minom Fader; och I gören det I hafven sett när edar fader.

Joh 8:39. Svarade de, och sade till honom: Abraham är vår fader. Sade Jesus till dem: Voren I Abrahams barn, då gjorden I Abrahams gerningar.

Joh 8:40. Nu faren I efter att döda mig, som är den man, den eder hafver sagt sanningena, hvilka jag hört hafver af Gudi; det gjorde icke Abraham.

Joh 8:41. I gören edars faders gerningar. Då sade de till honom: Vi äre icke oägta födde; vi hafve en Fader, nämliga Gud.

Joh 8:42. Jesus sade till dem: Vore Gud edar Fader, så älskaden I ju mig; ty af Gudi är jag utgången och kommen; ty jag är icke heller kommen af mig sjelf; men han hafver mig sändt.

Joh 8:43. Hvi kännen I icke mitt tal? Ty I kunnen icke höra mitt tal.

Joh 8:44. I ären af den fadren djefvulen, och edars faders begär viljen I efterfölja; han hafver varit en mandråpare af begynnelsen, och blef icke ståndandes i sanningene; ty sanningen är icke i honom. När han talar lögnena, talar han af sitt eget; ty han är lögnaktig, och dess fader.

Joh 8:45. Men efter det jag säger eder sanningena, tron I mig intet.

Joh 8:46. Hvilken af eder straffar mig för synd? Säger jag nu eder sanningena, hvi tron I mig icke?

Joh 8:47. Den der af Gudi är, han hörer Guds ord; derföre hören I icke, att I icke ären af Gudi.

Joh 8:48. Då svarade Judarna, och sade till honom: Säge vi icke rätt, att du äst en Samarit, och hafver djefvulen?

Joh 8:49. Jesus svarade: Jag hafver icke djefvulen; men jag prisar min Fader, och I hafven försmädat mig.

Joh 8:50. Jag söker icke efter min pris; den är väl till, som derefter söker, och dömer.

Joh 8:51. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som gömmer mitt tal, han skall icke se döden till evig tid.

Joh 8:52. Då sade Judarna till honom: Nu hafve vi förstått, att du hafver djefvulen. Abraham är döder, och Propheterna, och du säger: Hvilken som gömmer min ord, han skall icke smaka döden evinnerliga.

Joh 8:53. Äst du mer än vår fader Abraham, som döder är? Propheterna äro ock döde; hvem gör du dig sjelfvan?

Joh 8:54. Jesus svarade: Är det så, att jag prisar mig sjelf, så är min pris intet; min Fader är den som mig prisar, hvilken I sägen vara eder Gud.

Joh 8:55. Och I kännen honom dock intet; men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, vorde jag en ljugare, lika som I; men jag känner honom, och håller hans tal.

Joh 8:56. Abraham edar fader fröjdades, att han skulle få se min dag; han såg honom, och vardt glad.

Joh 8:57. Då sade Judarna till honom: Femtio år hafver du icke ännu, och Abraham hafver du sett!

Joh 8:58. Jesus sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Förr än Abraham var född, är jag.

Joh 8:59. Då togo de upp stenar, till att kasta honom. Men Jesus gömde sig undan; och gick ut af templet.

Johannes, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8   10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21 ⎜ TOP

JOHANNES, 9. CAPITLET

En blind botas. Phariseerne förargas.

Joh 9:1. Och gick Jesus framom, och såg en man, som var blind född.

Joh 9:2. Och hans Lärjungar sporde honom till, och sade: Rabbi, hvilken syndade, denne, eller hans föräldrar; att han skulle födas blind?

Joh 9:3. Jesus svarade: Hvarken hafver denne syndat, eller hans föräldrar; men på det Guds verk skola uppenbaras på honom.

Joh 9:4. Jag måste verka hans verk, som mig sändt hafver, medan dagen är; natten kommer, då ingen kan verka.

Joh 9:5. Så länge jag är i verldene, är jag verldenes Ljus.

Joh 9:6. Då han detta sagt hade, spottade han på jordena, och gjorde en träck af spotten, och smorde med träcken på dens blindas ögon;

Joh 9:7. Och sade till honom: Gack bort, och två dig i dammen Siloa (det betyder Sänder). Han gick, och tvådde sig; och kom igen, och hade sin syn.

Joh 9:8. Då sade grannarna, och de som honom förr sett hade, att han var en tiggare: Är icke denne den som satt och tiggde?

Joh 9:9. Somlige sade: Det är han; somlige sade: Han är honom liker. Men han sjelf sade: Det är jag.

Joh 9:10. Då sade de till honom: Huru vordo din ögon öppnad?

Joh 9:11. Svarade han, och sade: Den mannen, som kallas Jesus, gjorde en träck, och smorde min ögon, och sade till mig: Gack till dammen Siloa, och två dig. Och när jag gick, och tvådde mig, fick jag synen.

Joh 9:12. Då sade de till honom: Hvar är han? Sade han: Jag vet det icke.

Joh 9:13. Då hade de honom, som blind hade varit, till de Phariseer.

Joh 9:14. Och det var på en Sabbath, när Jesus gjorde träcken, och öppnade hans ögon.

Joh 9:15. Åter sporde honom ock de Phariseer, huru han hade fått synena. Han sade till dem: Han lade mig träck på ögonen, och jag tvådde mig, och hafver nu min syn.

Joh 9:16. Då sade någre af de Phariseer: Denne mannen är icke af Gudi, efter han icke håller Sabbathen. Somlige sade: Huru kan en syndig menniska göra dessa tecken? Och en tvedrägt var emellan dem.

Joh 9:17. Åter sade de till den blinda: Hvad säger du om honom, att han hafver öppnat din ögon? Då sade han: En Prophet är han.

Joh 9:18. Men Judarna trodde icke om honom, att han hade varit blind, och hade fått synena, tilldess de kallade föräldrarna, hans som synen hade fått;

Joh 9:19. Och sporde dem till, och sade: Är denne eder son, den I sägen vara blind född? Huru ser han nu?

Joh 9:20. Då svarade dem hans föräldrar, och sade: Vi vete, att denne är vår son, och att han var blind född.

Joh 9:21. Men huru han nu ser, vete vi icke; eller hvem hans ögon öppnat hafver, vete icke vi; han är åldrig nog, spörjer honom till; tale sjelf för sig.

Joh 9:22. Detta sade hans föräldrar derföre, att de räddes för Judarna; ty Judarna hade då redo beslutit emellan sig, att hvilken som bekände honom vara Christus, han skulle utkastas af Synagogon.

Joh 9:23. Fördenskull sade hans föräldrar: Han är åldrig nog, spörjer honom sjelf.

Joh 9:24. Åter kallade de mannen, som hade varit blind, och sade till honom: Gif Gudi ärona; vi vete, att denne mannen är en syndare.

Joh 9:25. Svarade han, och sade: Om han är en syndare, vet jag icke; ett vet jag, att jag var blind, och ser nu.

Joh 9:26. Åter sade de till honom: Hvad gjorde han dig? Huru öppnade han din ögon?

Joh 9:27. Han svarade dem: Jag sade det nu eder; hörden I det icke? Hvi viljen I nu åter höra det? Viljen I ock varda hans Lärjungar?

Joh 9:28. Då bannade de honom och sade: Var du hans Lärjunge; vi äre Mose lärjungar.

Joh 9:29. Vi vete, att Gud hafver talat till Mosen; men hvadan denne är, vete vi icke.

Joh 9:30. Då svarade den mannen, och sade till dem: Det är ju underligit, att I icke skolen veta hvadan han är; och likväl hafver han öppnat min ögon.

Joh 9:31. Vi vete, att Gud icke hörer syndare; utan den som är gudfruktig, och följer hans vilja efter, honom hörer han.

Joh 9:32. Ifrå verldenes begynnelse är icke; hördt, att någor hafver dens ögon öppnat, som hafver varit blind född.

Joh 9:33. Vore han icke af Gudi, så kunde han intet göra.

Joh 9:34. De svarade, och sade till honom: Du äst aller födder i synd, och vill lära oss! Och så drefvo de honom ut.

Joh 9:35. Och fick Jesus höra, att de honom utdrifvit hade; och när han fann honom, sade han till honom: Tror du på Guds Son?

Joh 9:36. Han svarade, och sade: Herre, ho är han, att jag må tro på honom?

Joh 9:37. Och Jesus sade till honom: Du hafver sett honom, och det är den som talar med dig.

Joh 9:38. Då sade han: Herre, jag tror; och han tillbad honom.

Joh 9:39. Och Jesus sade: Till en dom är jag kommen i denna verldena; att de, som icke se, skola varda seende, och de, som se, skola varda blinde.

Joh 9:40. Och någre af de Phariseer, som voro med honom, hörde detta, och sade till honom: Månne vi ock vara blinde?

Joh 9:41. Sade Jesus till dem: Voren I blinde, då haden I icke synd; men nu sägen I: Vi se; derföre blifver edor synd.

Johannes, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8   10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21 ⎜ TOP

JOHANNES, 10. CAPITLET

Den goda herden. Jesus är Christus.

Joh 10:1. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken icke går in genom dörrena i fårahuset, utan stiger annorstäds in, han är en tjuf, och en röfvare.

Joh 10:2. Men hvilken som går in genom dörrena, han är herden till fåren.

Joh 10:3. För honom låter dörravården upp, och fåren höra hans röst; och sin egen får kallar han vid namn, och leder dem ut.

Joh 10:4. Och när han hafver släppt sin egen får ut, går han för dem, och fåren följa honom efter; ty de känna hans röst.

Joh 10:5. Men den främmande följa de icke, utan fly ifrå honom; ty de känna icke deras röst, som främmande äro.

Joh 10:6. Denna liknelsen sade Jesus till dem; men de förstodo icke hvad det var, som han sade dem.

Joh 10:7. Åter sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Jag är dörren för fåren.

Joh 10:8. Alle de som för mig komne äro, de äro tjufvar och röfvare; men fåren hörde dem intet.

Joh 10:9. Jag är dörren; hvilken som ingår igenom mig, han skall blifva salig; och skall ingå och utgå, och finna bet.

Joh 10:10. Tjufven kommer icke, utan till att stjäla, slagta och förgöra; jag är kommen, på det de skola hafva lif, och öfvernog hafva.

Joh 10:11. Jag är den gode herden; den gode herden låter sitt lif för fåren.

Joh 10:12. Men den som lejder är, och icke är herden, hvilkom fåren icke tillhöra, ser ulfven komma, och öfvergifver fåren, och flyr; och ulfven bortrycker och förskingrar fåren.

Joh 10:13. Men den lejde flyr; ty han är lejd, och värdar intet om fåren.

Joh 10:14. Jag är den gode herden, och känner min får, och min känna mig;

Joh 10:15. Såsom Fadren känner mig; och jag känner Fadren; och jag låter mitt lif för fåren.

Joh 10:16. Jag hafver ock annor får, som icke äro af detta fårahuset; dem måste jag ock draga härtill, och de skola höra min röst; och det skall varda ett fårahus och en herde.

Joh 10:17. Fördenskull älskar Fadren mig, att jag låter mitt lif, på det jag skall åter tagat igen.

Joh 10:18. Ingen tager det af mig; men jag låter det af mig sjelf; jag hafver magt att låta det, och jag hafver magt taga det igen. Detta budet fick jag af minom Fader.

Joh 10:19. Då vardt åter en tvedrägt ibland Judarna, för detta talets skull.

Joh 10:20. Månge af dem sade: Han hafver djefvulen, och är ursinnig; hvi hören I honom?

Joh 10:21. Somlige sade: Sådana ord äro icke dens mans, som djefvulen hafver; icke kan djefvulen öppna de blindas ögon.

Joh 10:22. Så vardt då i Jerusalem kyrkomessa; och det var vinter.

Joh 10:23. Och Jesus gick i templena, i Salomos förhus.

Joh 10:24. Då kringhvärfde Judarna honom, och sade till honom: Huru länge förhalar du med oss? Säg oss fri, om du äst Christus.

Joh 10:25. Jesus svarade dem: Jag hafver sagt eder det, och I tron det icke; gerningarna, som jag gör i mins Faders Namn, de bära vittne om mig.

Joh 10:26. Men I tron det icke; ty I ären icke af min får, såsom jag sade eder.

Joh 10:27. Min får höra mina röst, och jag känner dem, och de följa mig;

Joh 10:28. Och jag gifver dem evinnerligit lif, och de skola icke förgås evinnerliga; ingen skall heller rycka dem utu mine hand.

Joh 10:29. Min Fader, som mig dem gifvit hafver, är store än alle; och ingen kan rycka dem utaf mins Faders hand.

Joh 10:30. Jag och Fadren ärom ett.

Joh 10:31. Då togo åter Judarna stenar, till att stena honom.

Joh 10:32. Jesus svarade dem: Jag hafver många goda gerningar bevist eder af minom Fader; för hvilka af dem stenen I mig?

Joh 10:33. Judarna svarade honom, och sade: För god gernings skull stene vi dig icke, utan för hädelsens skull; och att du, som äst en menniska, gör dig sjelf till Gud.

Joh 10:34. Jesus svarade dem: Är icke skrifvet i edor lag: Jag sade, I ären gudar?

Joh 10:35. Hafver han nu kallat dem gudar, till hvilka Guds ord skedde; och Skriften kan icke varda omintet;

Joh 10:36. Och I sägen dock till honom, som Fadren helgat hafver, och sändt i verldena: Du häder Gud; derföre, att jag säger: Jag är Guds Son?

Joh 10:37. Gör jag icke mins Faders gerningar, så tror mig intet.

Joh 10:38. Men gör jag dem, tror då gerningomen, om I icke viljen tro mig; på det I skolen förstå, och tro, att Fadren är i mig, och jag i honom.

Joh 10:39. Åter foro de efter att gripa honom; och han gick utu deras händer.

Joh 10:40. Och drog åter bort på hinsidon Jordan, till det rummet der Johannes hade först döpt; och blef der.

Joh 10:41. Och månge kommo till honom, och sade: Johannes gjorde intet tecken; men allt det Johannes om denna sagt hafver, är sant.

Joh 10:42. Och trodde månge der på honom,

Johannes, välj kapitel:

1  2  3  4  5  6  7  8   10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  20  21 ⎜ TOP

JOHANNES, 11. CAPITLET

Lazarus uppväckt. Caiphas propheterar.

Joh 11:1. Och låg en man krank, benämnd Lazarus, af Bethanien, af Marie och hennes systers Marthe by.

Joh 11:2. Och var Maria den som smorde Herran med smörjelse, och torkade hans fötter med sitt hår; hvilkens broder, Lazarus, låg sjuk.

Joh 11:3. Så sände hans syster till honom, och sade: Herre, si, den du kär hafver, ligger sjuk.

Joh 11:4. När Jesus det hörde, sade han: Denne sjukdomen är icke till döds, utan till Guds äro; att Guds Son skall deraf ärad varda.

Joh 11:5. Och hade Jesus Martham, och hennes syster, och Lazarum kär.

Joh 11:6. När han då hörde, att han var sjuk, blef han der i samma rummet två dagar.

Joh 11:7. Derefter sade han till Lärjungarna: Låt oss åter gå in i Judeen.

Joh 11:8. Lärjungarna sade till honom: Rabbi, nu ville Judarna stena dig; och åter går du dit?

Joh 11:9. Jesus svarade: Äro icke tolf timmar om dagen? Hvilken som vandrar om dagen, han stöter sig icke; ty han ser denna verldenes ljus.

Joh 11:10. Men den som vandrar om nattena, han stöter sig; ty ljuset är icke i honom.

Joh 11:11. Detta talade han; och sedan sade han till dem: Lazarus, vår vän, sofver; men jag går att uppväcka honom af sömnen.

Joh 11:12. Då sade hans Lärjungar: Herre, sofver han, så varder det bättre med honom.

Joh 11:13. Men Jesus talade om hans död; och de mente, att han hade talat om lekamlig sömn.

Joh 11:14. Så sade då Jesus uppenbarliga: Lazarus är död.

Joh 11:15. Och jag gläds för edra skull, att jag icke var der, på det I tro skolen; men låter oss gå till honom.

Joh 11:16. Då sade Thomas, som kallas Tvilling, till Lärjungarna: Låt ock oss gå, att vi må dö med honom.

Joh 11:17. Då kom Jesus, och fann honom redo hafva legat fyra dygn i grafvene.

Joh 11:18. Och var Bethanien icke långt ifrå Jerusalem, vid femton stadier vägs.

Joh 11:19. Och månge af Judarna voro komne till Martha och Maria, att de skulle hugsvala dem öfver deras broder.

Joh 11:20. När Martha hörde att Jesus kom, lopp hon emot honom; men Maria satt hemma.

Joh 11:21. Då sade Martha till Jesum: Herre, hade du varit här, hade min broder icke blifvit död.

Joh 11:22. Men jag vet ännu, att allt det du bedes af Gudi, det varder Gud gifvandes dig.

Joh 11:23. Sade Jesus till henne: Din broder skall stå upp igen.

Joh 11:24. Sade Martha till honom: Jag vet, att han skall uppstå i uppståndelsen, på yttersta dagen.

Joh 11:25. Sade Jesus till henne: Jag är uppståndelsen och lifvet; hvilken som tror på mig, han skall lefva, om han än död blefve;

Joh 11:26. Och hvar och en som lefver, och tror på mig, han skall icke dö evinnerliga; tror du det?

Joh 11:27. Sade hon till honom: Ja, Herre, jag tror, att du äst Christus, Guds Son, som komma skulle i verldena.

Joh 11:28. Och när hon detta hade sagt, gick hon bort, och kallade Maria, sina syster, lönliga, och sade: Mästaren är kommen, och kallar dig.

Joh 11:29. När hon det hörde, stod hon straxt upp, och kom till honom.

Joh 11:30. Ty J