1873 CARL XII:s BIBEL

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 1. CAPITLET

Tre syner om ordet i Nya Testamentet.

Hes 1:1. Uti tretionde årena, på femte dagen i fjerde månadenom, då jag var ibland de fångna vid den älfvena Chebar, öppnade sig himmelen, och Gud viste mig syner.

Hes 1:2. Den samme femte dagen var uti femte årena, efter att Jojachin, Juda Konung, var fången bortförd.

Hes 1:3. Då skedde HERRANS ord till Hesekiel, Busi son, Prestens, uti de Chaldeers lande, vid den älfvena Chebar; der kom HERRANS hand öfver honom.

Hes 1:4. Och jag såg, och si, der kom ett stormväder nordanefter, med en stor molnsky full med eld, så att det glimmade allt omkring; och midt uti eldenom var det ganska klart.

Hes 1:5. Och derinnan uti var lika som fyra djur, och ett af dem var såsom en menniska.

Hes 1:6. Och de hade hvartdera fyra ansigte och fyra vingar.

Hes 1:7. Och deras ben stodo rätt; men deras fötter voro lika som oxafötter, och glimmade såsom glödande koppar;

Hes 1:8. Och hade menniskohänder under deras vingar, på deras fyra sidor; ty de hade alle fyra deras ansigte och deras vingar.

Hes 1:9. Och vingarna voro ju hvar vid annan; och då de gingo, så behöfde de intet vända sig, utan hvart de gingo, gingo de rätt framåt.

Hes 1:10. Deras ansigte på högre sidone af de fyra voro lika som menniskos och lejons; men på venstra sidone af de fyra voro deras ansigte lika som oxars och örns.

Hes 1:11. Och deras ansigte och vingar voro ofvantill uträckte, så att ju två vingar tillsammans slogo, och med två vingar skylde de sina kroppar.

Hes 1:12. Hvart de gingo, då gingo de rätt framåt och de gingo dit som vädret bar, och behöfde intet vända sig, då de gingo.

Hes 1:13. Och djuren voro anseende lika som dödande kol, de der brinna, och lika som bloss emellan djuren; men elden gaf ett glimmande ifrå sig, och utur eldenom gick ett ljungande.

Hes 1:14. Och djuren lupo hit och dit, lika som en ljungeld.

Hes 1:15. Som jag nu så såg dessa djuren, si, då stod der ett hjul på jordene när de fyra djuren, och var anseendes lika som fyra hjul.

Hes 1:16. Och de hjulen voro lika som en turkos, och voro alla fyra, det ena som det andra; och de voro anseende lika som ett hjul vore i de andro.

Hes 1:17. När de skulle gå, så kunde de gå på alla fyra sidor, och behöfde intet vända sig, när de gingo.

Hes 1:18. Deras lötar och höjd voro förskräckelig, och deras lötar voro full med ögon allt omkring på alla fyra hjulen.

Hes 1:19. Och när djuren gingo, så gingo ock hjulen när dem; och då djuren upplyfte sig ifrå jordene, så upplyfte ock hjulen sig.

Hes 1:20. Hvart vädret gick, dit gingo de ock, och hjulen upplyfte sig med dem; ty ett starkt väder var i hjulomen.

Hes 1:21. När de gingo, så gingo desse ock; när de stodo, så stodo desse ock; och när de upplyfte sig ifrå jordene, så upplyfte sig i ock hjulen när dem; ty ett starkt väder var i hjulomen.

Hes 1:22. Men ofvanpå djuren var lika som himmelen, såsom en christall, förskräckelig, rätt öfver dem utsträckt;

Hes 1:23. Så att under himmelen stodo deras vingar, den ene rätt emot den andra; och två vingar öfvertäckte hvarsderas kropp.

Hes 1:24. Och jag hörde vingarna dåna, lika som stor vatten, och lika som en dön dens Allsmägtigas, när de gingo, och lika som en gny af enom här; men när de stilla stodo, så läto de vingarna neder.

Hes 1:25. Och när de stilla stodo, och läto vingarna neder, så dundrade i himmelen öfver dem.

Hes 1:26. Och öfver himmelen, som öfver dem var, var lika som en saphir, såsom en stol, och på dem stolenom satt en, lik ene mennisko.

Hes 1:27. Och jag såg, och det var såsom ett klart ljus; och innantill var det såsom en eld allt omkring; ifrå hans länder upp och neder såg jag såsom en eld blänka allt omkring.

Hes 1:28. Lika som regnbågen synes i molnskynom, när regnat hafver, så blänkte det allt omkring. Detta var HERRANS härlighets anseende; och då jag det sett hade, föll jag uppå mitt ansigte, och hörde en tala.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 2. CAPITLET

Propheten sänd. Folket hårdt.

Hes 2:1. Och han sade till mig: Du menniskobarn, statt upp på dina fötter, så vill jag tala med dig.

Hes 2:2. Och då han så talade med mig kom jag åter till mig igen, och stod upp på mina fötter, och hörde uppå honom, som talade med mig.

Hes 2:3. Och han sade till mig: Du menniskobarn, jag sänder dig till Israels barn, till det affälliga folket, som ifrå mig fallit hafva; de, med deras fäder, hafva allt intill denna dag brutit mig emot.

Hes 2:4. Men de barn, som jag sänder dig till äro hårdnackade. och förstockade i hjertat; till dem skall du säga: Detta säger Herren HERREN;

Hes 2:5. Ehvad de hörat eller låtat: Det är väl ett ohörsamt folk; så skola de dock likväl veta, att en Prophet ibland dem är.

Hes 2:6. Och du menniskobarn skall intet frukta dig för dem, huru de döma dig; der äro väl gensträfvoge, och hvass törne emot dig, och du bor ibland scorpioner; men du skall intet frukta dig, huru de döma dig, eller förfära dig för deras trug, ändock de väl ett ohörsamt folk äro;

Hes 2:7. Utan du skall säga dem min ord, ehvad de hörat eller låtat; ty det är ett ohörsamt folk.

Hes 2:8. Men du menniskobarn, hör du hvad jag dig säger, och var icke ohörsam, lika som de ett ohörsamt folk äro; låt upp din mun, och åt hvad jag dig gifver.

Hes 2:9. Och jag såg, och si, en hand vardt uträckt till mig; den hade ett sammanviket bref;

Hes 2:10. Hvilket hon upplät för mig, och der var beskrifvet utan och innan, och der var uti skrifvet klagan, ack och ve.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 3. CAPITLET

Prophetens bref, ämbete.

Hes 3:1. Och han sade till mig: Du menniskobarn, ät hvad för dig är, nämliga detta brefvet, och gack bort och predika Israels huse.

Hes 3:2. Då lät jag min mun upp, och han gaf mig brefvet till att äta.

Hes 3:3. Och han sade till mig: Du menniskobarn, du måste detta brefvet, som jag gifver dig, äta i ditt lif, och fylla din buk dermed; då åt jag det, och det var i minom mun så sött som hannog.

Hes 3:4. Och han sade till mig: Du menniskobarn, gack bort till Israels hus, och predika dem min ord;

Hes 3:5. Ty jag sänder dig ju icke till ett folk, som ett främmande mål och okunniga tungo hafver, utan till Israels hus;

Hes 3:6. Ja, icke till stor folk, som främmande mål och okunniga tungo hafva, hvilkas ord du icke förstå kan; och om jag än sände dig till dem, så skulle de dock gerna höra dig.

Hes 3:7. Men Israels hus vill intet höra dig, ty de vilja icke höra mig sjelfvan; förty hela Israels hus hafver ena hårda panno och förstockadt hjerta.

Hes 3:8. Men dock hafver jag gjort ditt ansigte hårdt emot deras ansigte, och dina panno emot deras panno.

Hes 3:9. Ja, jag hafver gjort dina panno så hårda som en diamant, och hårdare än en bergklippo; derföre frukta dig intet, och var intet förskräckt för dem, att de ett sådant ohörsamt folk äro.

Hes 3:10. Och han sade till mig: Du menniskobarn, all min ord, som jag säger dig, dem fatta med hjerta, och hör med öron;

Hes 3:11. Och gack bort till dins folks fångar, och predika dem, och säg till dem: Detta säger Herren HERREN, ehvad de hörat eller låtat.

Hes 3:12. Och ett väder lyfte mig upp, och jag hörde bak mig en dön, lika som af en stor jordbäfning: Välsignad vare HERRANS härlighet i sitt rum!

Hes 3:13. Och jag hörde ett ruskande af djurens vingar, hvilka sig slogo emot hvarannan; och bullret af hjulen, som hardt när dem voro, och dönen utaf en stor jordbäfning.

Hes 3:14. Då lyfte vädret mig upp, och förde mig bort; och jag for bort, och vardt svårliga förfärad; men HERRANS hand höll mig fastan.

Hes 3:15. Och jag kom till de fångar, som bodde vid den älfvena Chebar, i skördatidenom, och satte mig när dem som der såto, och blef der med dem i sju dagar ganska sorgfull.

Hes 3:16. Och då de sju dagar framledne voro, skedde HERRANS ord till mig, och sade:

Hes 3:17. Du menniskobarn, jag hafver satt dig till en väktare öfver Israels hus; du skall höra ordet af minom mun, och göra dem ena förvarning på mina vägnar.

Hes 3:18. Om jag säger dem ogudaktiga: Du måste döden dö; och du förvarar honom icke, och säger honom det icke, att den ogudaktige tager sig vara för sitt ogudaktiga väsende, på det han må blifva lefvandes; så skall den ogudaktige dö för sina synders skull, men hans blod vill jag kräfva utu dine hand.

Hes 3:19. Men om du förvarar den ogudaktiga, och han icke omvänder sig ifrå sitt gudaktiga väsende och vägar, så skall han för sina synders skull dö; men du hafver friat dina själ.

Hes 3:20. Och om en rättfärdig vänder sig ifrå sine rättfärdighet, och gör det ondt är, så skall jag låta honom stöta sig, så att han måste dö; ty efter du icke hafver förvarat honom, skall han för sina synders skull dö, och hans rättfärdighet, som han gjort hafver, skall icke ansedd varda; men hans blod skall jag äska utu dine hand.

Hes 3:21. Men om du förvarar den rättfärdiga att han icke syndar, och han syndar också intet, så skall han lefva; ty han hafver tagit sig der vara före, och du hafver friat dina själ.

Hes 3:22. Och dersammastäds kom HERRANS hand öfver mig, och sade till mig: Statt upp, och gack ut i markena, der vill jag tala med dig.

Hes 3:23. Och jag stod upp, och gick ut i markena, och si, då stod der HERRANS härlighet, lika som jag henne vid älfvena Chebar sett hade; och jag föll neder uppå mitt ansigte.

Hes 3:24. Och jag vardt vederqvickt, och stod upp på mina fötter; och han talade med mig, och sade till mig: Gack, och innelyck dig uti dino huse.

Hes 3:25. Och du menniskobarn, si, man skall lägga hand uppå dig, och binda dig dermed, att du icke skall komma ifrå dem.

Hes 3:26. Och jag skall låta dina tungo låda vid din gom, så att du skall varda en dumbe, och intet mer kunna straffa dem; ty det är ett ohörsamt folk.

Hes 3:27. Men när jag talar med dig, så vill jag öppna dig munnen, att du till dem säga skall: Detta säger Herren HERREN: den det hörer, han höret; den det låter, han låtet; ty det är ett ohörsamt folk.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 4. CAPITLET

Belägring ritas. Propheten sofver. Bröd bakas.

Hes 4:1. Och du menniskobarn, tag en tegelsten; den lägg för dig, och utkasta deruppå Jerusalems stad;

Hes 4:2. Och gör en bestallning deromkring, och bygg ett bålverk derom, och gör en torfvall derom, och gör en här derom, och sätt krigstyg allt deromkring.

Hes 4:3. Men för dig tag ena jernpanno; den låt vara för en jernmur emellan dig och staden, och ställ ditt ansigte emot honom, och belägg honom; det vare Israels huse ett tecken.

Hes 4:4. Du skall ock lägga dig på dina venstra sido, ock Israels hus missgerningar ofvanuppå. I så många dagar, som du ligger deruppå, så länge skall du ock bära deras missgerningar.

Hes 4:5. Men jag vill göra dig deras missgerningars år till dagatal, nämliga trehundrade och niotio dagar; så länge skall du bära Israels hus missgerningar.

Hes 4:6. Och när du detta fullkomnat hafver, skall du sedan lägga dig uppå dina högra sido, och skall bära Juda hus missgerningar i fyratio dagar; ty jag gifver dig här ock ju en dag för hvart år.

Hes 4:7. Och ställ ditt ansigte och din blotta arm emot det belagda Jerusalem, och prophetera deremot.

Hes 4:8. Och si, jag vill lägga hand uppå dig, så att du icke skall kunna vända dig af den ena sidone uppå den andra, tilldess du hafver ändat dina beläggningsdagar.

Hes 4:9. Så tag nu till dig hvete, bjugg, bönor, ärter, hers och hafra, och lägg det alltsammans uti ett fat, och gör dig så mång bröd deraf, som dagarna månge äro, i hvilkom du uppå dine sida ligga skall, att du hafver deraf till att äta i trehundrade och niotio dagar;

Hes 4:10. Så att din mat, som du hvar dagen äta måste, skall vara tjugu siklar svår; detta skall du äta, ifrå den ena tiden till den andra.

Hes 4:11. Vattnet skall du ock dricka efter mått, nämliga sjettedelen af ett hin; och det skall du dricka, ifrå den ena tiden till den andra.

Hes 4:12. Bjuggkakor skall du äta, hvilka du för deras ögon vid menniskoträck baka skall.

Hes 4:13. Och HERREN sade: Alltså skola Israels barn äta sitt orena bröd ibland Hedningarna, dit jag dem bortdrifvit hafver.

Hes 4:14. Men jag sade: Ack Herre HERRE! si, min själ är ännu aldrig oren vorden; ty jag hafver aldrig, ifrå min ungdom allt intill denna tiden, ätit af något as, eller det som hafver rifvet varit, och intet orent kött är någon tid uti min mun kommet.

Hes 4:15. Men han sade till mig: Si, jag vill tillåta dig koträck för menniskoträck, der du ditt bröd vid göra skall;

Hes 4:16. Och sade till mig: Du menniskobarn, si, jag skall borttaga bröds uppehälle i Jerusalem, så att de skola äta bröd efter vigt, och med bekymmer, och dricka vatten efter mått, med bekymmer.

Hes 4:17. Derföre, att det skall fattas både bröd och vatten, och den ene skall sörja med dem andra, och försmäkta uti sina missgerningar.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 5. CAPITLET

Håret rakas, delas. Folkets plågor.

Hes 5:1. Och du menniskobarn, tag ett svärd, så skarpt som en rakoknif, och raka dermed ditt hufvud, och ditt skägg, och tag ena vågskål, och skift håren dermed ifrå hvartannat.

Hes 5:2. En tredjepart skall du uppbränna i eld midt i stadenom, då beläggningsdagarna ute äro; annan tredjedelen tag, och slå den med svärd allt omkring; den yttersta tredjedelen kasta uti vädret, att jag må draga ut svärdet efter dem.

Hes 5:3. Men litet deraf tag, och bind vid din mantels flik.

Hes 5:4. Och tag åter något deraf, och kasta det i elden, och bränn det upp i eldenom; deraf skall en eld utkomma öfver hela Israels hus.

Hes 5:5. Så säger Herren HERREN: Detta är Jerusalem, som jag ibland Hedningarna satt hafver, och land der allt omkring.

Hes 5:6. Men han hafver omvändt min lag uti ena ogudaktiga läro, mera än Hedningarna, och mina rätter mer än landen, som omkring honom ligga; ty de förkasta min lag, och vilja icke lefva efter mina rätter.

Hes 5:7. Derföre säger Herren HERREN alltså: Efter I större ondsko bedrifven, än Hedningarna, som omkring eder äro, och intet lefven efter min bud, och gören intet efter mina rätter, utan gören efter Hedningars sätt, som omkring eder äro;

Hes 5:8. Derföre säger Herren HERREN alltså: Si, jag skall ock till dig, och skall låta gå en dom öfver dig, att Hedningarna skola se deruppå;

Hes 5:9. Och skall så göra med dig som jag aldrig någon tid gjort hafver, ej heller härefter göra skall, för all din styggelses skull;

Hes 5:10. Så att i dig skola fäderna äta sin barn, och barnen sina fäder; och skall låta en sådana dom gå öfver dig, att alle dine igenlefde skola i all väder förströdde varda.

Hes 5:11. Derföre, så sant som jag lefver, säger Herren HERREN, efter du hafver med din styggelse och afgudom orenat min helgedom, skall jag ock bortskrapa dig, och mitt öga skall intet skona dig, eller se öfver med dig.

Hes 5:12. Tredjedelen af dig skall dö af pestilentie, och förgås af hunger; och den andre tredjedelen skall falla för svärd allt omkring dig; och den yttersta tredjedelen skall jag förströ i alla väder, och draga ut svärdet efter dem.

Hes 5:13. Alltså skall min vrede fullkomnad varda, och min grymhet öfver dem uträttad varda, att jag skall få en hugnad öfver dem; och de skola förnimma, att jag HERREN i mitt nit talat hafver, när jag mina grymhet uppå dem uträttat hafver.

Hes 5:14. Jag skall sätta dig till ett öde, och till en försmädelse för alla Hedningar, som omkring dig äro; för allas deras ögon, som der framom gå.

Hes 5:15. Och du skall vara till en försmädelse, hån, exempel och vidunder allom Hedningom, som omkring dig äro, när jag låter rätten gå öfver dig med vrede, grymhet och vredeligit straff; det säger jag HERREN;

Hes 5:16. Och när jag onda hungrens pilar ibland dem skjutandes varder, hvilke skadelige vara skola, och jag dem utskjuta skall till att förderfva eder, och låta hungren ju större och större varda öfver eder, och taga bort ifrån eder bröds uppehälle.

Hes 5:17. Ja, hunger och ond vilddjur skall jag låta komma ibland eder, de skola göra eder barnlösa; och der skall pestilentie och blod vanka ibland dig; och svärdet skall jag låta komma öfver dig; Jag HERREN hafver det sagt.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 6. CAPITLET

Afgudadyrkans, styggelse, ve.

Hes 6:1. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 6:2. Du menniskobarn, vänd ditt ansigte åt Israels berg, och prophetera emot dem;

Hes 6:3. Och säg: I Israels berg, hörer Herrans HERRANS ord; detta säger Herren HERREN, både till berg och högar, både till bäckar och dalar: Si, jag skall låta komma svärdet öfver eder och förgöra edra höjder.

Hes 6:4. Att edor altare skola förödd varda, och edra afgudar sönderslagne och skall låta ihjälslå edra kroppar inför beläten.

Hes 6:5. Ja, jag skall fälla Israels barnas kroppar inför edor beläte, och förströ edor ben kringom edor altare.

Hes 6:6. Der I bon, der skola städerna öde varda, och höjderna ödeläggas; ty man skall förlägga edor altare, och göra dem öde, och sönderslå edra afgudar, och göra dem till intet och sönderslå edor beläte, och förlägga det I stiktat hafven.

Hes 6:7. Och de slagne skola ligga ibland eder, att I skolen förnimma att jag är HERREN.

Hes 6:8. Men jag vill låta några igenblifva af eder, de der svärdet undslippa skola ibland Hedningarna, när jag eder i landen förstrött hafver.

Hes 6:9. De samme edre igenblefne skola då tänka uppå mig ibland Hedningarna, der de fångne vara måste, när jag förkrossat hafver deras horiska hjerta, det ifrå mig viket är, och deras horiska ögon, som efter deras afgudar sett hafva; och dem skall ångra den ondska, som de genom all sin styggelse bedrifvit hafva;

Hes 6:10. Och skola förnimma, att jag är HERREN, och hafver icke fåfängt talat, att jag sådana olycka skulle göra dem.

Hes 6:11. Detta säger Herren HERREN: Slå dina händer samman, och stampa med dina fötter, och säg ve öfver all den ondskas styggelse i Israels hus, för hvilkas skull de genom svärd, hunger och pestilentie falla måste.

Hes 6:12. Den som långt borto är, han skall dö af pestilentie, och den hardt när är, han skall falla genom svärd; men den som öfverblifver, och derföre förvarad är, han skall dö af hunger; alltså skall jag fullkomna mina grymhet ibland dem;

Hes 6:13. Att I förnimma skolen, att jag är HERREN, när deras slagne skola ligga ibland deras afgudar omkring deras altare, på alla högar, och på all berg, och under all grön trä, och under alla tjocka ekar, i hvilka rum de allahanda afgudom sött rökoffer gjort hafva.

Hes 6:14. Jag skall utsträcka mina hand emot dem, och göra landet tomt och öde, allt ifrån öknene intill Diblath, ehvar de bo; och de skola förnimma, att jag är HERREN.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 7. CAPITLET

Mot Guds dom ingen hjelp.

Hes 7:1. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 7:2. Du menniskobarn, detta säger Herren HERREN om Israels land: Änden kommer, änden kommer öfver alla fyra landsens ändar.

Hes 7:3. Nu kommer änden öfver dig; ty jag skall sända mina grymhet öfver dig, och skall döma dig såsom du förtjent hafver, och skall gifva dig hvad all din styggelse tillhörer.

Hes 7:4. Mitt öga skall intet skona dig, eller se öfver med dig; utan jag skall gifva dig såsom du förtjent hafver, och din styggelse skola komma ibland dig, att I förnimma skolen, att jag är HERREN.

Hes 7:5. Detta säger Herren HERREN: Si, en olycka kommer efter den andra.

Hes 7:6. Änden kommer, änden kommer, han stöter uppå dig; si, han kommer.

Hes 7:7. Han går allaredo upp, och kommer fram öfver dig, du landsens inbyggare; tiden kommer, jämmerdagen är hardt när, då intet sjungande på bergomen är.

Hes 7:8. Nu då jag snarliga gjuta mina grymhet öfver dig, och fullkomna mina vrede uppå dig, och döma dig såsom du förtjent hafver, och gifva dig hvad all din styggelse tillhörer.

Hes 7:9. Mitt öga skall intet skona dig, eller se öfver med dig; utan jag skall gifva dig såsom du förtjent hafver, och din styggelse skola komma ibland dig, att I förnimma skolen, att jag är HERREN som eder slår.

Hes 7:10. Si dagen, si, han kommer, han kommer fram; riset blomstras, och den stolte grönskas.

Hes 7:11. Tyrannen hafver upprest sig till ett ris öfver de ogudaktiga; så att intet af dem, eller af deras folk, eller af deras hop skall någon tröst få.

Hes 7:12. Derföre kommer tiden, dagen nalkas; köparen fröjde sig intet, och säljaren sörje intet; ty vreden kommer öfver alla deras rikedomar.

Hes 7:13. Derföre skall säljaren intet mer sköta om sitt sålda gods, ty den som lefver, han skall hafva det; förty Prophetien om all deras rikedom skall intet tillbakagå; derföre förhärde sig ingen i sina missgerning, genom sina rikedomar.

Hes 7:14. Låter man blåsa i basunen, och tillreda all ting, der varder dock ingen till slags utdragandes; ty min grymhet går öfver allt hans folk.

Hes 7:15. Ute på gatomen går svärdet, i husomen går pestilentie och hunger; den på markene är, han måste dö genom svärd; men den i stadenom är, honom skall hunger och pestilentie uppfräta.

Hes 7:16. Och de som undfly af dem, de måste vara på bergomen, och lika som dufvor i dalomen, hvilke alle tillsammans qvida, hvar och en för sina missgernings skull.

Hes 7:17. Alla händer skola nederfalla, och all knä skola vara ostadig som vatten.

Hes 7:18. Och de skola kläda sig i säcker, och med fruktan öfvergjutne varda, och all ansigte jämmerliga utse, och all hufvud skola kullot varda.

Hes 7:19. De skola kasta sitt silfver ut uppå gatorna, och sitt guld akta såsom träck; ty deras silfver och guld skall intet kunna hjelpa dem, på HERRANS vredes dag; och skola dock intet kunna mätta sina själ deraf, eller fylla sin buk deraf; ty det hafver varit dem en förargelse, till deras missgerningar.

Hes 7:20. Af sin ädla klenodier der de högfärd med bedrefvo, hafva de sin grufvelses och styggelses beläte gjort, derföre skall jag göra dem det till orenlighet;

Hes 7:21. Och skall gifva det främmandom i händer, att de det bortröfva skola, och dem ogudaktigom på jordene till ett byte, att de skola ohelga det.

Hes 7:22. Jag skall vända mitt ansigte derifrå, att de ju min skatt väl ohelga skola; ja röfvare skola komma deröfver, och ohelga det.

Hes 7:23. Gör en gård omkring dem; ty landet är fullt med blodskulder, och staden full med öfvervåld.

Hes 7:24. Så skall jag låta komma de argesta ibland Hedningarna, att de skola taga deras hus in; och skall göra en ända på de väldigas högfärd, och ohelga deras kyrkor.

Hes 7:25. Uppryckaren kommer; så skola de frid söka, och han skall intet vara der.

Hes 7:26. En olycka skall komma efter den andra, ett rykte öfver det andra; så skola de då söka ena syn när Prophetanom; men der skall hvarken lagen mer vara när Prestenom, eller råd när de gamla.

Hes 7:27. Konungen skall vara bedröfvad, och Förstarna skola sorgeliga klädde vara, och folkens händer i landena skola förtviflada vara: Jag skall så ställa mig med dem, såsom de lefvat hafva, och skall döma dem, såsom de förtjent hafva, att de skola förnimma, att jag är HERREN.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 8. CAPITLET

Fyra styggelser. Deras straff.

Hes 8:1. Och det begaf sig uti sjette årena, på femte dagen i sjette månadenom, att jag satt i mino huse, och de äldste af Juda såta för mig; der föll Herrans HERRANS hand öfver mig.

Hes 8:2. Och si, jag såg, att hvad som nedanför hans länder var, det var lika som en eld, men ofvan hans länder var det ganska klart.

Hes 8:3. Och han räckte ut lika som ena hand, och fattade mig i mitt hufvudhår; så upptog mig ett väder emellan himmel och jord, och förde mig till Jerusalem uti ene Guds syn, till den innersta dörrena, som norrut är, der ett beläte stod, husherranom till förtret.

Hes 8:4. Och si, der var Israels Guds härlighet, lika som jag henne tillförene sett hade i markene.

Hes 8:5. Och han sade till mig: Du menniskobarn, lyft din ögon upp norrut. Och då jag upplyfte min ögon norrut, si, då stod det förtretliga belätet norrut vid altareporten, der man ingår.

Hes 8:6. Och han sade till mig: Du menniskobarn, ser du ock hvad desse göra; nämliga den stora styggelsen, som Israels hus här gör, att de ju skola drifva mig långt ifrå minom helgedom? Men du skall ännu se större styggelser.

Hes 8:7. Och han hade mig intill gårdsens port, och jag såg, och si, der var ett hål på väggene.

Hes 8:8. Och han sade till mig: Du menniskobarn, bryt igenom väggena. Och som jag bröt igenom väggena, si, då var der en dörr.

Hes 8:9. Och han sade till mig: Gack derin, och se de slemma styggelser, som de här göra.

Hes 8:10. Och då jag kom in, och såg till, si, då voro der allahanda beläte, matkars och djurs, alltsammans styggelse, och allahanda Israels hus afgudar, allestäds omkring väggarna gjorda;

Hes 8:11. För hvilkom stodo sjutio män af de äldsta i Israels hus. och Jaasanja, Saphans son, stod också ibland dem; och hvardera hade sitt rökverk i handene, och ett tjockt damb gick upp af rökverket.

Hes 8:12. Och han sade till mig: Du menniskobarn, ser du hvad de äldste af Israels hus göra i mörkrena, hvar och en i sin skönasta kammar? Ty de säga: HERREN ser oss intet, utan HERREN hafver öfvergifvit landet.

Hes 8:13. Och han sade till mig: Du skall ännu se större styggelser, som de göra.

Hes 8:14. Och han hade mig intill den porten på HERRANS hus, som nordantill är, och si, der såta qvinnor, som begreto Thammus.

Hes 8:15. Och han sade till mig: Du menniskobarn, ser du detta? Men du skall ännu större styggelser se, än desse äro.

Hes 8:16. Och han hade mig in uti inra gården åt HERRANS hus; och si, för dörrene åt HERRANS tempel, emellan förhuset och altaret, voro fem och tjugu män, som hade vändt sin rygg åt HERRANS tempel, och ansigtet österut, och tillbådo emot solenes uppgång.

Hes 8:17. Och han sade till mig: Du menniskobarn, ser du detta? Är detta Juda huse en ringa ting, att de här all sådana styggelser göra, efter de dock eljest öfver allt landet öfvervåld och orätt bedrifva, och fara till och reta mig; och si, de hålla en löfqvist för näsone.

Hes 8:18. Derföre skall jag ock handla emot dem med grymhet, och mitt öga skall hvarken skona dem, eller öfverse med dem; och om de än ropa med höga röst för min öron, så vill jag dock intet höra dem.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 9. CAPITLET

Gudfruktiga tecknas. Ogudaktiga dräpas.

Hes 9:1. Och han ropade med höga röst för min öron, och sade: Det är för handene, att staden skall hemsökt varda, och hvar och en hafve ett mordvapen i sine hand.

Hes 9:2. Och si, der kommo sex män på vägen ifrå öfra portenom, som norrut är, och hvar och en hade ett skadeligit vapen i sine hand; men der var en ibland dem, som hade linnkläder uppå, och ett skriftyg vid sina sido, och de gingo in, och trädde intill kopparaltaret.

Hes 9:3. Och Israels Guds härlighet steg upp ifrå Cherub, öfver hvilkom hon var, intill huströskelen, och ropade till honom, som linnkläden på hade, och skriftyget vid sina sido.

Hes 9:4. Och HERREN sade till honom: Gack igenom Jerusalems stad, och teckna de män i ännet med ett tecken, som sucka och jämra sig öfver den styggelse, som derinne sker.

Hes 9:5. Men till de andra sade han, mig åhörande: Går efter dessom igenom staden, och slår derinne; edor ögon skola ingen skona, eller med någon öfverse.

Hes 9:6. Slår både gamla, ynglingar, jungfrur, barn och qvinnor, till döds; men de som tecknet hafva på sig, ingen af dem skolen I vederkomma; begynner först uppå minom helgedom. Och de begynte på de gamla män, som för husena voro.

Hes 9:7. Och han sade till dem: Ohelger huset och görer gårdarna fulla med döda kroppar; går här ut. Och de gingo ut, och slogo i stadenom.

Hes 9:8. Och då de utslagit hade, var jag ännu qvar blifven, och jag föll på mitt ansigte, ropade och sade: Ack! Herre HERRE, vill du då förgöra alla de qvarlefda i Israel, att du så utgjuter dina vrede öfver Jerusalem?

Hes 9:9. Och han sade till mig: Israels hus och Juda hus missgerning är allt för stor; det är icke annat än öfvervåld och orätt i landena och i stadenom; ty de säga: HERREN hafver öfvergifvit landet, och HERREN ser oss intet.

Hes 9:10. Derföre skall mitt öga ock intet skona, och ingen nåd bevisa; utan jag skall göra med dem, som de förtjent hafva.

Hes 9:11. Och si, den mannen, som linnkläden uppå hade, och skriftyget vid sina sido, svarade, och sade: Jag hafver gjort såsom du mig budit hafver.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 10. CAPITLET

Glöd strös. Herrans härlighet.

Hes 10:1. Och jag såg, och si, på himmelen, ofvan Cherubims hufvud, var lika som en saphir, och ofvanpå honom var lika som en stol.

Hes 10:2. Och han sade till den mannen i linnkläden: Gack in emellan hjulen under Cherub, och tag händerna fulla med glödande kol, som emellan Cherubim äro, och strö dem öfver staden; och han gick in, så att jag såg då han der ingick.

Hes 10:3. Men Cherubim stod på högra sidone i husena och gården vardt innantill full med töckno.

Hes 10:4. Och HERRANS härlighet reste sig upp af Cherub, allt intill huströskelen, och huset vardt fullt med töckno, och gården full med sken af HERRANS härlighet.

Hes 10:5. Och man hörde vingarna af Cherubim döna, allt ut uppå gården, lika som allsmägtigs Guds röst, då han talar.

Hes 10:6. Och då han hade budit mannenom i de linna kläden, och sagt: Tag eld emellan hjulen under Cherubim; gick han derin, och trädde intill hjulet.

Hes 10:7. Och Cherub räckte ut sina hand emellan Cherubim till elden, som var emellan Cherubim, tog deraf, och fick mannenom i linnklädomen i händerna; han tog dervid, och gick ut.

Hes 10:8. Och det syntes på Cherubim, lika som ens menniskos hand under deras vingar.

Hes 10:9. Och jag såg, och si, fyra hjul stodo när Cherubim, vid hvar Cherub ett hjul; och hjulen voro uppåseende lika som en turkos;

Hes 10:10. Och voro alla fyra, det ena såsom det andra, lika som ett hjul hade varit uti de andro.

Hes 10:11. När ett af dem gick så gingo de alla fyra, och de behöfde icke vända sig, när de gingo; utan hvart det främsta gick, dit gingo de efter, och behöfde intet vända sig;

Hes 10:12. Samt med deras hela kropp, rygg, händer och vingar; och hjulen voro full med ögon allt omkring på alla fyra hjulen.

Hes 10:13. Och han kallade hjulen klot, så att jag det hörde.

Hes 10:14. Så voro der ock fyra ansigte; det första ansigtet var en Cherub, det andra var en menniska, det tredje ett lejon, det fjerde en örn;

Hes 10:15. Och Cherubim sväfde i höjdene; det är rätt detsamma djuret, som jag såg vid den älfvena Chebar.

Hes 10:16. När Cherubim gingo, så gingo ock hjulen när dem; och då Cherubim fläktade med vingarna, att de skulle lyfta sig upp ifrå jordene, så gingo ock hjulen intet ifrå dem.

Hes 10:17. När de stodo, så stodo desse ock; upplyfte de sig, så upplyfte ock desse sig; ty ett starkt väder var i dem.

Hes 10:18. Och HERRANS härlighet gick återigen ifrå huströskelen, och satte sig ofvanpå Cherubim.

Hes 10:19. Då fläktade Cherubim med sina vingar, och upplyfte sig ifrå jordene för min ögon; och då de utgingo, gingo hjulen när dem, och de trädde uti dörrena af HERRANS hus östantill, och Israels Guds härlighet var ofvanuppå dem.

Hes 10:20. Detta är det djuret, som jag såg under Israels Gud, vid den älfvena Chebar, och förmärkte att det voro Cherubim.

Hes 10:21. Och hvartdera hade ju fyra ansigten, och fyra vingar, och under vingomen lika som menniskohänder.

Hes 10:22. Deras ansigte var lika som jag dem såg vid älfvena Chebar; och de gingo rätt framåt.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 11. CAPITLET

Tjugu fem Förstar dömde. Nytt hjerta lofvadt.

Hes 11:1. Och ett väder lyfte mig upp, och förde mig inför porten åt HERRANS hus, hvilken österut är; och si, i den porten voro fem och tjugu män; och jag såg ibland dem Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benaja son, som Förstar voro i folkena.

Hes 11:2. Och han sade till mig: Du menniskobarn, desse män hafva de tankar som vilja illa lyktas, och de anslag som denna stadenom skada skola.

Hes 11:3. Ty de säga: Det är intet så när, låt oss man bygga hus; han är grytan, vi äre köttet.

Hes 11:4. Derföre skall du menniskobarn prophetera emot dem.

Hes 11:5. Och HERRANS Ande föll öfver mig, och sade till mig: Säg, detta säger HERREN; I af Israels hus hafven talat rätt, edra tankar känner jag väl;

Hes 11:6. I hafven dräpit alltför många i denna stadenom, och hans gator ligga fulla med döda.

Hes 11:7. Derföre säger Herren HERREN alltså: De som I derinne dräpit hafven, de äro köttet, och han är grytan; men I måsten härut.

Hes 11:8. Svärdet, som I frukten, det skall jag låta komma öfver eder, säger Herren HERREN.

Hes 11:9. Jag skall drifva eder derut, och gifva eder främmandom i händer, och skall göra eder edran rätt.

Hes 11:10. I skolen falla genom svärd; i Israels gränsor skall jag döma eder, och I skolen förnimma, att jag är HERREN.

Hes 11:11. Men staden skall intet vara edor gryta, ej heller I köttet derinne; utan i Israels gränsor skall jag döma eder.

Hes 11:12. Och I skolen förnimma, att jag är HERREN; ty I hafven icke vandrat efter min bud, och intet hållit mina rätter; utan gjort efter Hedningarnas sätt, som omkring eder äro.

Hes 11:13. Och då jag så propheterade, blef Pelatja, Benaja son, död. Och jag föll uppå mitt ansigte, och ropade med höga röst, och sade: Ack! Herre HERRE, du gör platt en ända med de igenlefda af Israel.

Hes 11:14. Då skedde HERRANS ord till mig, och sade:

Hes 11:15. Du menniskobarn, dine bröder och närskylde fränder, och hela Israels hus, som ännu i Jerusalem bo, säga väl emellan sig: De andre äro långt bortflydde ifrå HERRANOM; men vi hafve landet inne.

Hes 11:16. Derföre säg du: Detta säger Herren HERREN: Ja, jag hafver låtit drifva dem långt bort ibland Hedningarna, och förstrött dem i landen; så vill jag dock snarliga vara deras hjelp i de land, dit de komne äro.

Hes 11:17. Derföre säg du: Detta säger Herren HERREN: Jag skall församla eder ifrå folken utu de land, dit I förströdde ären, och gifva eder Israels land.

Hes 11:18. Dit skola de komma, och taga derut all styggelse och vämjelse.

Hes 11:19. Och jag vill gifva eder ett endrägtigt hjerta, och en ny Ända ingifva uti eder, och skall borttaga det stenhjertat utur edar kropp, och gifva eder ett kötthjerta;

Hes 11:20. På det de skola vandra i min bud, och hålla mina rätter, och göra derefter; och de skola vara mitt folk, så vill jag vara deras Gud.

Hes 11:21. Men dem som vandra efter sin hjertas styggelse och grufvelse, dem skall jag lägga deras väsende uppå deras hufvud, säger Herren HERREN.

Hes 11:22. Då fläktade Cherubim med sinom vingom, och hjulen gingo bredovid dem, och Israels Guds härlighet var ofvanuppå dem.

Hes 11:23. Och HERRANS härlighet uppfor utu staden, och satte sig uppå det berget, som ligger östan för stadenom.

Hes 11:24. Och ett väder upptog mig, och förde mig, i ene syn och i Guds Anda, in uti Chaldee land, till fångarna; och den synen, som jag sett hade, försvann för mig.

Hes 11:25. Och jag sade fångamen all HERRANS ord, som han mig vist hade.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 12. CAPITLET

Propheten färdas. Juda nöd.

Hes 12:1. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 12:2. Du menniskobarn, du bor ibland ett ohörsamt folk, hvilke väl ögon hafva, att de se måtte, och vilja dock intet se; öron, att de höra måtte, och vilja dock intet höra; utan äro ett ohörsamt folk.

Hes 12:3. Derföre, du menniskobarn, skicka dig som du ville färdas, och drag din väg om ljusa dagen för deras ögon; du skall bortfara ifrå ditt rum till ett annat rum för deras ögon; om de tilläfventyrs märka vilja, att de ett ohörsamt folk äro.

Hes 12:4. Och du skall hafva din tyg framme, lika som du färdas ville om ljusa dagen för deras ögon; och du skall draga din väg om aftonen för deras ögon, lika som man bortfar, då man vandra vill.

Hes 12:5. Och du skall bryta dig genom väggena för deras ögon, och gack der ut igenom.

Hes 12:6. Och du skall tagat uppå dina skuldror, för deras ögon, och när mörkt ordet är, din väg draga; du skall binda om ditt ansigte, att du icke skall se landet; ty jag hafver satt dig Israels hus till ett vidunder.

Hes 12:7. Och jag gjorde såsom mig befaldt var, och bar min tyg fram, lika som jag färdas skulle om ljusan dag, och om aftonen bröt jag genom väggena med handene; och som det var mörkt vordet, tog jag det på skuldrorna, och bar det ut för deras ögon.

Hes 12:8. Och om morgonen bittida skedde HERRANS ord till mig, och sade:

Hes 12:9. Du menniskobarn, hafver Israels hus, det ohörsamma folket, icke sagt till dig: Hvad gör du?

Hes 12:10. Så säg till dem: Detta säger Herren HERREN: Denne tungen gäller Förstan uppå i Jerusalem, och hela Israels hus, som der är.

Hes 12:11. Säg: Jag är edart vidunder; lika som jag gjort hafver, alltså skall eder ske, att I måsten färdas och fångne förde varda.

Hes 12:12. Deras Förste skall bortförd varda på skuldrom i mörkrena, och måste gå ut igenom väggena, den de bryta skola, att de skola draga derigenom; hans ansigte skall förskylas, att han icke med något öga ser landet.

Hes 12:13. Jag skall ock kasta mitt nät öfver honom, att han i mine jagt fången varda skall; och jag vill låta honom komma till Babel uti de Chaldeers land, det han dock intet se skall och der måste han dö.

Hes 12:14. Och alle de som omkring honom äro, hans hjelpare och hans anhang, skall jag förströ i all väder, och draga ut svärdet efter dem.

Hes 12:15. Alltså skola de förnimma, att jag är HERREN, när jag bortdrifver dem ibland Hedningarna, och förstör dem i landen.

Hes 12:16. Men jag skall låta några få af dem igenblifva för svärdena, hungern och pestilentien, att de skola förtälja deras styggelse, ibland Hedningarna, dit de kommande varda, och skola förnimma, att jag är HERREN.

Hes 12:17. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 12:18. Du menniskobarn, du skall äta ditt bröd med bäfvande, och dricka ditt vatten med darrande och sorg.

Hes 12:19. Och säg till folket i landena: Detta säger HERREN om inbyggarena i Jerusalem i Israels land: De skola äta sitt bröd i sorg, och dricka sitt vatten i elände: ty landet skall öde varda ifrån allt det deruti är, för alla inbyggarenas ondskas skull.

Hes 12:20. Och de städer, som väl besatte äro, skola tomme, och landet öde varda. Alltså skolen I förnimma, att jag är HERREN.

Hes 12:21. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 12:22. Du menniskobarn hvad hafven I för ett ordspråk uti Israels land, och sägen: Efter det dröjes så länge, så blifver nu intet mer af edra Prophetier?

Hes 12:23. Derföre säg till dem: Detta säger Herren HERREN: Jag skall lägga det ordspråket neder, att man det intet mer bruka skall i Israel; och säg till dem: Tiden är hardt när, och allt det som propheteradt är.

Hes 12:24. Ty I skolen nu härefter förnimma, att ingen syn fela skall, eller någon Prophetie ljuga emot Israels hus.

Hes 12:25. Ty Jag är HERREN; hvad jag talar, det skall ske, och intet länger fördröjdt varda; utan i edor tid, I ohörsamma folk, skall jag göra det jag talar, säger Herren HERREN.

Hes 12:26. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 12:27. Du menniskobarn, si, Israels hus säger: Den synen, som denne ser, dit är ännu långt, och propheterar om den tid, som ännu långt borto är.

Hes 12:28. Derföre säg till dem: Så säger Herren HERREN: Det jag talar, det skall icke länger fördröjdt varda; utan skall ske, säger Herren HERREN.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 13. CAPITLET

Falske Propheter. Deras ve.

Hes 13:1. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 13:2. Du menniskobarn, prophetera emot Israels Propheter, och säg till dem som utaf sitt eget hjerta prophetera: Hörer HERRANS ord.

Hes 13:3. Detta säger Herren HERREN: Ve dem galna Prophetomen, som sin egen anda följa, och hafva dock ingen syn.

Hes 13:4. O Israel! dine Propheter äro lika som räfvar i öknene.

Hes 13:5. De träda icke framför gapet, och göra sig icke till en mur omkring Israels hus, och stå intet i stridene på HERRANS dag.

Hes 13:6. Deras syner äro intet, och deras Prophetie är icke utan lögn; de säga: HERREN hafver det sagt; ändock HERREN hafver intet sändt dem, och vinnlägga sig, att de kunna hålla sin ord vid magt.

Hes 13:7. Äro icke edra syner intet, och edor Prophetie alltsammans lögn? Och I sägen likväl: HERREN hafver det sagt; ändock jag det intet sagt hafver.

Hes 13:8. Derföre säger Herren HERREN alltså: Efter I prediken det, der intet af varder, och propheteren lögn, så vill jag till eder, säger Herren HERREN.

Hes 13:9. Och min hand skall komma öfver de Propheter, som predika det, der intet utaf varder, och prophetera lögn; de skola intet vara uti mins folks församling, och uti Israels hus tal icke beskrefne varda, eller komma uti Israels land; och I skolen förnimma, att jag är Herren HERREN;

Hes 13:10. Derföre, att de förföra mitt folk, och säga: Frid, ändock der är ingen frid; folket bygger upp väggena; men de bestryka henne med lös kalk.

Hes 13:11. Säg till de bestrykare, som med lösom kalk bestryka, att det varder affallandes; ty ett slagregn varder kommandes, och stort hagel fallandes, och en väderhvirfvel skall storma deruppå.

Hes 13:12. Si, så skall väggen falla; hvad gäller, man varder då till eder sägandes: Hvar är nu den bestrykningen, som I strukit hafven?

Hes 13:13. Detta säger Herren HERREN: Jag skall låta storma en väderhvirfvel i mine grymhet, och ett slagregn i mine vrede, och stora hagelstenar i barm, de skola allt omkullslå.

Hes 13:14. Och så skall jag omkullslå väggena, den I med lös kalk bestrukit hafven, och kasta henne till jordena, så att man skall se hennes grundval, att hon nedre ligger; och I skolen också derinne förgås, och förnimma att jag är HERREN.

Hes 13:15. Alltså skall jag fullkomna mina grymhet på väggene, och uppå dem som henne med lösom kalk bestryka, och säga till eder: Här är hvarken vägg eller bestrykare.

Hes 13:16. Detta äro Israels Propheter, som till Jerusalem prophetera, och predika om frid, ändock der ingen frid är, säger Herren HERREN.

Hes 13:17. Och du menniskobarn, ställ ditt ansigte emot döttrarna i ditt folk, hvilka prophetera utaf sitt hjerta; och prophetera emot dem,

Hes 13:18. Och säg: Detta säger Herren HERREN: Ve eder, som gören menniskomen hyende under armarna, och örnagott under hufvuden, både ungom och gamlom, till att fånga själar; när I nu hafven fångat själarna i mitt folk, så sägen I dem lif till;

Hes 13:19. Och ohelgen mig i mitt folk, för en hand full med bjugg, och för en beta bröd, dermed att I dömen de själar till döds, som dock intet dö skulle, och dömen dem till lifs, som dock icke lefva skulle, genom edra lögn ibland mitt folk, som lögn gerna hörer.

Hes 13:20. Derföre säger Herren HERREN: Si, jag vill till edor hyende, der I själarna med gripen och förtrösten, och skall rycka dem bort undan edra armar, och de själar, som I gripen och förtrösten, lösa göra;

Hes 13:21. Och skall sönderrifva edor örnagott, och fria mitt folk utur edra hand, att I intet mer skolen gripa dem; och I skolen förnimma, att jag; är HERREN;

Hes 13:22. Derföre, att I falskeliga bedröfven de rättfärdigas hjerta, hvilka jag intet bedröfvat hafver, och hafven styrkt de ogudaktigas händer, så att de intet omvända sig ifrå sitt onda väsende, på det de måtte lefvande blifva.

Hes 13:23. Derföre skolen I intet mer predika onyttiga läro, eller prophetera; utan jag skall fria mitt folk utur edra händer, och I skolen förnimma, att jag är HERREN.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 14. CAPITLET

Skrymtares fråga, bön, straff.

Hes 14:1. Och till mig komma någre af de äldsta i Israel, och satte sig när mig.

Hes 14:2. Då skedde HERRANS ord till mig, och sade:

Hes 14:3. Du menniskobarn, desse männerna hänga med sitt hjerta intill sina afgudar, och hålla fast uppå sins horeris förargelse; skulle jag då svara dem, när de fråga mig?

Hes 14:4. Derföre tala med dem, och säg till dem: Detta säger Herren HERREN: Hvilken menniska af Israels hus hänger med sitt hjerta intill sina afgudar, och håller fast uppå sins afguderis förargelse, och kommer till Propheten, så vill jag, HERREN, svara honom, såsom han förtjent hafver med sitt stora afguderi;

Hes 14:5. På det Israels hus skall bedraget varda i sitt hjerta, derföre att de ifrå mig trädt hafva, genom mångahanda, afguderi.

Hes 14:6. Derföre skall du säga till Israels hus: Detta säger Herren HERREN: Vänder eder om, och träder ifrån edart afguderi, och vänder edor ansigte ifrån all edor styggelse.

Hes 14:7. Ty hvilken menniska af Israels hus, eller någor främling, som i Israel bor, viker ifrå mig, och med sitt hjerta hänger till sina afgudar, och fast håller uppå sins afguderis förargelse, och kommer till Propheten, på det han skall fråga mig genom honom; honom vill jag, HERREN, sjelfver svara;

Hes 14:8. Och skall sätta mitt ansigte emot honom, och göra honom till ett tecken och ordspråk, och skall rycka honom utu mitt folk, att I förnimma skolen, att jag är HERREN.

Hes 14:9. Men om en förförder Prophet något predikar, honom vill ock jag, HERREN, låta förförd varda, och skall uträcka mina hand öfver honom, och utrota honom utu mitt folk Israel.

Hes 14:10. Alltså skola de både umgälla sina missgerning; lika som frågarens missgerning, så skall ock Prophetens missgerning vara;

Hes 14:11. På det de icke mer skola förföra Israels hus ifrå mig, och icke mer orena sig uti allehanda, sin öfverträdelse; utan skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, säger Herren HERREN.

Hes 14:12. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 14:13. Du menniskobarn, när landet syndar emot mig, och dertill försmädar mig, så skall jag räcka mina hand öfver det, och borttaga bröds uppehälle, och sända der hunger in, att jag skall förgöra der både folk och fä.

Hes 14:14. Och om än de tre männerna Noah, Daniel, och Job, derinne voro, så skulle de allenast kunna fria sina egna själar, genom sina rättfärdighet, säger Herren HERREN.

Hes 14:15. Och om jag läte komma ond djur in uti landet, hvilke folket bortjagade, och förödde det, så att der ingen kunde inne vandra för djurens skull;

Hes 14:16. Och om desse tre männerna voro derinne; så, sant som jag lefver, säger Herren HERREN, de skulle hvarken kunna fria söner eller döttrar, utan allena sig sjelfva, och landet måste öde varda.

Hes 14:17. Eller om jag läte komma svärd uppå landet, och sade: Svärd, far igenom landet; och vorde alltså både folk och fä förgjordt;

Hes 14:18. Och om de tre män voro derinne; så sant som jag lefver, säger Herren HERREN, de skulle hvarken kunna fria söner eller döttrar; utan de allena skulle friade varda.

Hes 14:19. Eller om jag sände pestilentie uti landet, och utgöte mina grymhet deröfver, och det blod kostade, så att jag förgjorde både folk och fä;

Hes 14:20. Och om Noah, Daniel, och Job, voro derinne; så sant som jag lefver, säger Herren HERREN, de skulle icke, igenom sina rättfärdighet, hvarken kunna undsätta söner eller döttrar, utan allena sina egna själar.

Hes 14:21. Ty så säger Herren HERREN: Om jag sände mina fyra onda plågor, som är svärd, hunger, ond djur och pestilentie, öfver Jerusalem, så att jag derinne förgjorde både folk och fä;

Hes 14:22. Si, så skola någre derinne igenlefvas och undslippa, hvilke söner och döttrar der utföra skola, och komma hit till eder, att I se skolen, huru dem går, och trösta eder öfver den olycko, som jag öfver Jerusalem hafver komma låtit, samt med allt annat, det jag öfver dem hafver komma låtit.

Hes 14:23. De skola vara edor tröst, då I fån se huru dem går, och kunnen besinna, att jag icke utan sak gjort hafver, hvad jag derinne gjort hafver, säger Herren HERREN.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 15. CAPITLET

Juda en torr vinqvist.

Hes 15:1. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 15:2. Du menniskobarn, hvad är ett torrt vinträ för annat trä, eller en vinqvist för annat trä i skogen?

Hes 15:3. Tager man dem och gör der något utaf? Eller är man der en nagla utaf, der man något på hänga kan (såsom man gör af annat trä)?

Hes 15:4. Si, man kastar det i elden, att det förtärdt varder, så att båda dess ändar förtärer elden, och dess medelsta brinner upp. Hvartill skulle det nu doga, doger det ock till någors?

Hes 15:5. Si, då det ännu helt var, kunde man intet göra deraf; huru mycket mindre kan man nu härefter göra deraf, då elden det förtärt och uppbränt hafver?

Hes 15:6. Derföre säger Herren HERREN: Lika som jag gifver de torra vinqvistar eldenom, till att förtära för annat trä, så skall jag ock göra med Jerusalems inbyggare;

Hes 15:7. Och skall sätta mitt ansigte emot dem, att de icke skola undkomma elden, utan elden skall uppfräta dem; och I skolen förnimma, att jag är HERREN, när jag sätter mitt ansigte emot dem;

Hes 15:8. Och gör landet öde; efter de hafva försmädat mig, säger Herren HERREN.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 16. CAPITLET

Juda ynnest, otacksamhet, straff.

Hes 16:1. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 16:2. Du menniskobarn, uppenbara Jerusalems stad sin styggelse;

Hes 16:3. Och säg: Detta säger Herren HERREN till Jerusalem: Ditt fädernesland och ditt slägte är utaf de Cananeers land; din fader af de Amoreer, och din moder af de Hetheer.

Hes 16:4. Ditt slägte hafver icke skorit dig naflan bort, då du född vardt; så hafver man ej heller badat dig med vatten, att du måtte ren vordit, ej heller bestrukit med salt, ej heller bebundit med linda.

Hes 16:5. Ty ingen ömkade sig öfver dig, att han måtte förbarmat sig öfver dig, och bevist dig något af denna stycken; utan du vardt kastad ut på markena; så föraktad var din själ, då du född vardt.

Hes 16:6. Men jag gick framom dig, och såg dig liggande i ditt blod, och sade till dig: Du skall lefva, då du så uti ditt blod lågst; ja, till dig sade jag, då du så i ditt blod lågst: Du skall lefva.

Hes 16:7. Och jag hafver uppfödt dig, och låtit dig stor varda, lika som en frukt på markene, och vast nu uppvuxen, och stor och dägelig vorden; din bröst voro växt, och du hade fått skönt långt hår; men du vast ännu nakot och blygelig.

Hes 16:8. Och jag gick framom dig, och såg uppå dig, och si, du vast manväxt: Då bredde jag mina kjortels flik öfver dig, och öfvertäckte dina blygd; och jag trolofvade dig, och gaf mig uti förbund med dig, säger Herren HERREN, att du skulle vara min.

Hes 16:9. Och jag tvådde dig med vatten, och utvaskade dig af ditt blod, och smorde dig med balsam;

Hes 16:10. Och klädde dig med stickad kläder, och drog sköna skor uppå dig; jag gaf dig skön kläder, och gaf dig silkesdok;

Hes 16:11. Och beprydde dig med klenodier, och lade smide på dina armar, och kedjor uppå din hals;

Hes 16:12. Och gaf dig, ett ännespann i ditt änne, och örnaringar i din öron, och en skön krono uppå ditt hufvud;

Hes 16:13. Summa, du blefst beprydd med guld, och med silfver, och beklädd med bästa linnkläde, silke och stickad verk; du åt ock semlobröd, hannog och oljo, och vast öfvermåtton dägelig, och fick ett rike.

Hes 16:14. Och ditt rykte gick vida ut ibland Hedningarna, för dina fägrings skull, den ganska fullkomlig var, genom sådana prydning, som jag uppå dig hängt hade, säger Herren HERREN.

Hes 16:15. Men du förlätst dig uppå dina fägring; och efter du så beprisad vast, bedref du horeri, så att du gjorde dig menliga hvarjom och enom, som framom gick, och gjorde hans vilja.

Hes 16:16. Och du tog af din kläder, och gjorde dig brokot altare deraf, och bedraf ditt horeri deruppå, såsom aldrig någon tid skedt är, eller ske skall.

Hes 16:17. Och du tog ock din sköna tyg, som jag dig af mitt guld och silfver gifvit hade, och gjorde dig mansbeläte deraf, och bedref ditt horeri med dem.

Hes 16:18. Och tog din stickade kläder, och betäckte dem dermed; och mina oljo och rökverk lade du fram för dem.

Hes 16:19. Min mat, som jag dig gaf till att äta, semlor, oljo och hannog, lade du för dem till en söt rök; ja det kom dertill, säger Herren HERREN.

Hes 16:20. Du togst dina söner och döttrar, som du mig födt hade, och offrade dem, dem till spis; menar du nu, att det en ringa ting är med ditt horeri;

Hes 16:21. Att du slagtar min barn, och låter dem för dem uppbränna?

Hes 16:22. Likväl hafver du, i all din styggelse och horeri, icke ens tänkt uppå dins ungdoms tid, huru blott och nakot du vast, och lågst i ditt blod.

Hes 16:23. Öfver alla dessa dina ondsko, ack ve! ve dig, säger Herren HERREN;

Hes 16:24. Byggde du dig bergkyrkor, och gjorde dig bergaltare på alla gator;

Hes 16:25. Och främst på alla vägar byggde du dig bergaltare, och gjorde dina fägring till en styggelse; du neg med din ben för alla de der framgingo, och bedref stort boleri.

Hes 16:26. Först bedraf du boleri med dinom grannom, Egypti barnom, hvilke stort kött hade, och brukade stort boleri, till att reta mig.

Hes 16:27. Men jag räckte mina hand ut emot dig, och styrde sådana ditt sätt, och öfvergaf dig uti dina fiendars vilja, de Philisteers döttrars, hvilke skämdes för ditt skamlösa väsende.

Hes 16:28. Sedan bedref du boleri med Assurs barnom, och kunde dess icke mätt varda; ja, då du hade bedrifvit boleri med dem, och dess icke mätt varda kunde,

Hes 16:29. Förökade du ändå ditt boleri med köpmän af Chaldeen; så kunde du ändå der, med icke mätt varda.

Hes 16:30. Huru skall jag dock omskära ditt hjerta? säger Herren HERREN, efter du sådana enes arga horos gerningar gör,

Hes 16:31. Dermed att du byggde dine bergkyrkor främst på alla vägar, och gjorde din altare på alla gator; dertill vast du icke såsom en annor sköka, den man med penningar köpa måste;

Hes 16:32. Eller som en horkona, som uti sins mans stad, tillåter en annan.

Hes 16:33. Ty allom androm skökom gifver man penningar, men du gifver allom dinom bolarom penningar till, och begåfvar dem; att de allstädes till dig komma skola, till att bedrifva boleri med dig.

Hes 16:34. Och man finner i dig, i ditt horeri, tvärtemot det vandt är med andra qvinnor; efter man intet löper efter dig; utan du gifver ock penningar till, och man gifver dig inga penningar, alltså gör du då tvärtom.

Hes 16:35. Derföre, du sköka, hör HERRANS ord.

Hes 16:36. Detta säger Herren HERREN: Efter du så gerna gifver penningar till, och upptäcker dina skam igenom ditt boleri emot dina bolar, och emot alla dins styggelses afgudar, och utgjuter dina barnas blod, hvilka du dem offrar;

Hes 16:37. Derföre, si, jag skall församla alla dina bolar, med hvilkom du hafver vällust bedrifvit, samt med allom dem som du för vänner håller, till dina fiendar, och jag skall församla dem båda emot dig allestäds, och skall upptäcka dina skam, att de alla dina skam se skola;

Hes 16:38. Och skall låta gå ene horos och blodsutgjuterskos rätt öfver dig, och skall utgjuta ditt blod med grymhet och nit;

Hes 16:39. Och skall gifva dig uti deras händer, att de skola afbryta dina bergkyrkor, och din bergaltare nederrifva, och afkläda dig din kläder, och borttaga dig din sköna tyg, och låta dig sitta nakota och blotta.

Hes 16:40. Och de skola låta komma emot dig stora hopar med folk, hvilka dig stena skola, och hugga dig alla sönder med sin svärd;

Hes 16:41. Och uppbränna din hus med eld, och göra dig din rätt för många qvinnors ögon; alltså skall jag göra en ända med ditt horeri, att du icke mer skall gifva penningar till;

Hes 16:42. Och skall släcka min harm uppå dig, och mätta mitt nit uppå dig, att jag må tillfrids varda, och icke mer behöfva vredgas;

Hes 16:43. Derföre, att du icke ihågkom dins ungdoms tid; utan rette mig med allt detta; derföre vill jag ock lägga alla dina vägar uppå ditt hufvud, säger Herren HERREN; ty du frågar der intet efter, att du så öfverdådeliga allehanda styggelse bedrifver.

Hes 16:44. Si, alle de som ordspråk pläga bruka, de skola detta ordspråket säga om dig: Dottren är såsom modren.

Hes 16:45. Du äst dine moders dotter, hvilken ifrå sin man och barn lopp; och äst dina systrars syster, hvilka ifrå sina män och barn lupo; edor moder är Hetheisk, och edar fader en Amoreer.

Hes 16:46. Samarien är din äldre syster, med sina döttrar, som bo på venstra sidone vid dig, och Sodom är din yngre syster, med sina döttrar, som bo på högra sidone vid dig.

Hes 16:47. Ändock du likväl icke lefvat hafver efter deras väsende, eller gjort efter deras styggelse, der fattas icke mycket uti, att du icke slemmare ting gjort hafver än de, i allt ditt väsende.

Hes 16:48. Så sant som jag lefver, säger Herren HERREN; Sodom din syster, samt med sina döttrar, hafver så icke gjort, som du och dina döttrar.

Hes 16:49. Si, det var dine systers Sodoms missgerning: högmod och all tings öfverflödighet, och god frid, den hon och hennes döttrar hade; men dem fattiga och torftiga gjorde de icke (gerna) hjelp;

Hes 16:50. Utan voro stolta, och gjorde styggelse för mig; derföre hafver jag ock bortkastat dem, då jag begynte se dertill.

Hes 16:51. Så hafver ock Samarien icke gjort hälftena af dina synder; utan du hafver så mycket mer gjort dina styggelser än hon, att du hafver gjort dina systrar fromma emot all din styggelser, som du gjort hafver.

Hes 16:52. Så bär ock nu dina skam, du som dina systrar fromma gör genom dina synder, i hvilkom du större styggelser, än de, gjort hafver, och hafver gjort dem frommare än du äst; så skäm dig nu, och bär din skam, att du dina systrar fromma gjort hafver.

Hes 16:53. Men jag skall omvända deras fängelse, nämliga desse Sodoms fängelse, och hennes döttrars, och desse Samaries fängelse, och hennes döttrars, och desse dins fängelses fångar, samt med dem;

Hes 16:54. Så att du måste bära dina skam och hån, för allt det du gjort hafver, och I ändå likväl tröstade varda.

Hes 16:55. Och din syster, denna Sodom, och hennes döttrar, skola omvända varda, lika som de tillförene varit hafva, och Samarien och hennes döttrar skola omvända varda, lika som de tillförene varit hafva; du också med dina döttrar skolen omvända varda, lika som I tillförene varit hafven.

Hes 16:56. Och du skall icke mer prisa den samma dina syster Sodom, såsom på dins högmods tid;

Hes 16:57. Då din ondska ännu icke upptäckt var, såsom på den tiden då Syrie döttrar och de Philisteers döttrar allestäds skämde dig, och föraktade dig allt omkring;

Hes 16:58. Då I måsten bära edra laster och styggelser, säger HERREN.

Hes 16:59. Ty så säger Herren HERREN: Jag skall göra dig lika som du gjort hafver, att du föraktade eden och bröt förbundet.

Hes 16:60. Men jag vill tänka uppå, mitt förbund, som jag med dig gjort hafver i dins ungdoms tid; och skall göra ett evigt förbund med dig.

Hes 16:61. Så skall du komma dina vägar ihåg, och skämmas; då du dina äldre och yngre systrar till dig tagandes varder, de jag dig till döttrar gifva skall, dock icke af ditt förbund;

Hes 16:62. Utan jag vill göra mitt förbund med dig, att du förnimma skall, att jag är HERREN;

Hes 16:63. På det du skall tänka deruppå och skämmas, och för skams skull icke djerfvas upplåta din mun, när jag dig förlåtandes varder allt det du gjort hafver, säger Herren HERREN.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 17. CAPITLET

Edens brott. Christi rike.

Hes 17:1. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 17:2. Du menniskobarn, gif Israels huse ena gåto och liknelse före;

Hes 17:3. Och säg: Detta säger Herren HERREN: En stor örn, med stora flygt och långa vingar, och full med fjädrar och brokot, kom uppå Libanon, och tog qvistarna bort af cedreträn;

Hes 17:4. Och bröt den öfversta skatan af, och förde honom in uti krämarelandet, och satte honom uti den staden, der handlingen var.

Hes 17:5. Han tog ock frö af de landena, och sådde det uti det samma goda landet, der mycket vatten var, och satte det såsom ett pilträ.

Hes 17:6. Och det växte, och vardt ett stort vinträ, dock ganska lågt; ty dess qvistar böjde sig neder emot sina rot, och var alltså ett vinträ, det qvistar och löf fick.

Hes 17:7. Och der var en annar stor örn, med stora vingar och många fjädrar; och si, detta vinträt hade en längtan i sina rötter till denna örnen, och uträckte sina qvistar emot honom, att det måtte vattnadt varda af hans dike;

Hes 17:8. Och var dock på eno gode lande vid mycket vatten planteradt, så att det väl hade mått fått qvistar, frukt burit, och ett stort vinträ, vordit.

Hes 17:9. Så säg nu: Alltså säger Herren HERREN: Skulle det trifvas? Ja, man skall upprycka dess fötter, och afrifva dess frukt, och man skall förtorka alla dess uppväxta qvistar, att de förfalna; och det skall icke ske genom en stor arm eller mycket folk, att man må föra honom af dess rötter bort.

Hes 17:10. Si, det är planteradt; men skulle det trifvas? Ja, så snart der kommer ett östanväder till, så skall det förtorkas på sin dike.

Hes 17:11. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 17:12. Käre, säg till det ohörsamma folket: Veten I icke hvad detta är? Och säg: Si, Konungen af Babel kom till Jerusalem, och tog hans Konung och hans Förstar, och förde dem bort till sig uti Babel;

Hes 17:13. Och tog en, af Konungsligo säd, och gjorde ett förbund med honom, och tog en ed af honom; men de väldiga i landens tog han bort;

Hes 17:14. På det att riket skulle ödmjukadt blifva, och icke upphäfva sig, att förbundet måtte hållet varda och ståndande blifva.

Hes 17:15. Men den, samma säden föll af ifrå honom, och sände sitt bådskap uti Egypten, att man skulle sända honom hästar och mycket folk; skulle det lycka sig med honom? Eller skulle han komma der väl af med, som sådant gör? Och den som förbund bryter, skulle han slippa?

Hes 17:16. Så sant, som jag lefver, säger Herren HERREN, uti den Konungens rum, som honom till Konung satte, hvilkens ed han föraktade, och hvilkens förbund han bröt, der skall han dö, nämliga i Babel.

Hes 17:17. Och skall Pharao intet blifva ståndandes med honom i örligena, med storom här och mycket folk; då man torfvallar uppkasta, och bålverk uppbygga skall, på det att mycket folk skall slaget blifva.

Hes 17:18. Ty efter han hafver föraktat eden, och brutit förbundet, der han sina hand uppå räckt hafver, ock allt sådant bedrifver, skall han intet kunna undslippa.

Hes 17:19. Derföre säger Herren HERREN alltså: Så sant som jag lefver, skall jag låta min ed, den han föraktat hafver, och mitt förbund, som han brutit hafver, komma öfver hans hufvud.

Hes 17:20. Ty jag skall kasta mitt nät öfver honom, och han måste i min garn fången varda, och jag skall låta honom komma till Babel, och der vill jag vara i rätta med honom; derföre, att han sig så emot mig förgripit hafver.

Hes 17:21. Och alle hans flyktige, som till honom hålla sig, skola falla genom svärd, och de, som af dem slippa, skola i all väder förströdde varda: och I skolen förnimma, att jag, HERREN, hafver detta talat.

Hes 17:22. Detta säger Herren HERREN: Jag skall också taga en telning af ett högt cedreträ, och bryta honom af, öfverst uppå dess qvistom, och skall plantera honom uppå ett högt berg;

Hes 17:23. Nämliga på det höga berget Israel vill jag plantera honom, på det han skall gro och bära frukt, och varda ett stort cedreträ, så att allehanda foglar skola kunna bo och blifva under honom, och under hans qvistars skugga.

Hes 17:24. Och all trä på markene skola förnimma att jag, HERREN, hafver det höga trät förnedrat, och det låga trät upphöjt, och det gröna trät förtorkat, och det torra trät grönskande gjort; jag, HERREN, talar det, och gör de också.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 18. CAPITLET

From, botfärdig. Gudlös, affällig.

Hes 18:1. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 18:2. Hvad drifven I ibland eder, uti Israels land, detta ordspråket, och sägen: Fäderna hafva ätit sura vindrufvor, men barnomen äro tänderna deraf ömma vordna?

Hes 18:3. Så sant som jag lefver; säger Herren HERREN, sådant ordspråk skall intet mer gå ibland eder i Israel;

Hes 18:4. Ty si, alla själar äro mina; fadrens själ är så väl min, som, sonens själ; hvilken själ som syndar, hon skall dö.

Hes 18:5. Om nu en menniska är from, den der rätt och väl gör;

Hes 18:6. Den på bergomen icke äter, den sin ögon icke upphäfver till Israels hus afgudar; och sina nästas hustru icke besmittar, och icke ligger när qvinno uti hennes krankhet;

Hes 18:7. Den ingom skada gör; den gäldenäromen sin pant igengifver; den ingom något ifråtager med våld; den sitt bröd delar med dem hungroga, och kläder den nakota;

Hes 18:8. Den intet ockrar; den ingen slem vinning tager; den icke hjelper till att göra orätt; den emellan menniskorna rätt dömer;

Hes 18:9. Den efter mina rätter vandrar, och min bud håller, så att han allvarliga gör derefter; det är en from man, han skall få lefva, säger Herren HERREN.

Hes 18:10. Men om han föder en son, och den samme varder en mördare, den der blod utgjuter, eller något af dessa stycke gör;

Hes 18:11. Och intet af de andra stycken gör; utan äter på bergom, och besmittar sins nästas hustru;

Hes 18:12. Gör dem fattiga och elända skada; tager något med våld; icke igengifver pant; upphäfver sin ögon till afgudar, dermed han en styggelse bedrifver;

Hes 18:13. Får ut på ocker; tager vinning; skulle han lefva? Han skall icke lefva; utan efter han sådana styggelse gjort hafver, så skall han döden dö; hans blod skall vara öfver honom.

Hes 18:14. Men om han föder en son, den der alla sådana synder ser, som hans fader gör, och han fruktar sig, och så icke gör;

Hes 18:15. Äter icke på bergom; upphäfver icke sin ögon till Israels hus afgudar; besmittar icke sins nästas hustru;

Hes 18:16. Gör ingom skada; behåller icke pant; tager intet med våld; delar sitt bröd med dem hungroga, och kläder den nakota;

Hes 18:17. Hjelper icke emot den elända; tager intet ocker eller slem vinning; utan håller min bud, och lefver efter mina rätter; han skall intet dö för sins faders missgernings skull, utan lefva.

Hes 18:18. Men hans fader, den våld och orätt brukat hafver, och ibland sitt folk; det som intet doger, gjort hafver: si, han skall dö för sina missgernings skull.

Hes 18:19. Så sägen I: Hvi skall sonen icke bära sins faders missgerning? Derföre, att han hafver gjort rätt och väl, och hållit och gjort alla mina rätter, skall han lefva.

Hes 18:20. Ty hvilken själ som syndar, hon skall dö; sonen skall icke bära fadrens missgerning; och fadren skall icke bära sonens missgerning, utan dens rättfärdigas fromhet skall vara öfver honom, och dens orättfärdigas arghet skall vara öfver honom.

Hes 18:21. Men om en ogudaktig omvänder sig ifrån alla sina synder, som han gjort hafver, och håller alla mina rätter, och gör rätt och väl, så skall han lefva, och icke dö.

Hes 18:22. Men på all hans öfverträdelse, som han gjort hafver, skall intet tänkt varda; utan skall lefva, för den rättfärdighets skull, som han gör.

Hes 18:23. Menar du, att jag lust hafver öfver dens ogudaktigas död, säger Herren HERREN, och icke mycket mer, att han omvänder sig ifrå sitt onda väsende, och lefver?

Hes 18:24. Och om den rättfärdige vänder sig ifrå sine rättfärdighet, och gör det ondt är, och lefver efter all den styggelse som en ogudaktig gör, skulle han lefva? Ja, all hans rättfärdighet, som han gjort hafver, skall intet ihågkommen varda; utan han skall dö uti sin öfverträdelse och syndom, som han gjort hafver.

Hes 18:25. Och ändå sägen I: Herren handlar icke rätt. Derföre hörer nu, I af Israels hus: Hafver jag icke rätt, och I orätt?

Hes 18:26. Ty när den rättfärdige vänder sig ifrå sine rättfärdighet, och gör det ondt är, så måste han dö; men han måste dö för sina ondskos skull, som han gjort hafver.

Hes 18:27. Tvärtom, när den ogudaktige vänder sig ifrå sine orättfärdighet, som han gjort hafver, och gör nu rätt och väl, han varder behållandes sina själ lefvande.

Hes 18:28. Ty efter han fruktar sig, och vänder åter af sine ondsko, så skall han lefva, och icke dö.

Hes 18:29. Och ännu säga de af Israels hus: Herren handlar icke rätt. Skulle jag hafva orätt? I af Israels hus hafven orätt.

Hes 18:30. Derföre vill jag döma eder, I af Israels hus, hvar och en efter hans väsende, säger Herren HERREN. Derföre vänder eder om, och låter eder omvända, på det I icke skolen falla för missgerningenes skull.

Hes 18:31. Kaster ifrån eder all edor öfverträdelse, der I med öfverträdt hafven, och görer eder ett nytt hjerta, och ny anda; ty hvi vill du så dö, du Israels hus?

Hes 18:32. Ty jag hafver ingen lust till hans död, som dör, säger Herren HERREN; derföre omvänder eder, så fån I lefva.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 19. CAPITLET

Joahas, Jojachin, Zedekia.

Hes 19:1. Men gör en klagogråt öfver Israels Förstar;

Hes 19:2. Och säg: Hvi ligger din moder lejinnan ibland lejinnorna, och uppföder sina ungar ibland de unga lejon?

Hes 19:3. En af dem födde hon upp, och der vardt ett ungt lejon utaf, det vande sig till att rifva och uppäta menniskor.

Hes 19:4. Då Hedningarna hörde sådant om det, grepo de det uti deras kulor, och förde det i kedjor in uti Egypti land.

Hes 19:5. Då nu modren såg, sedan hon hade länge hoppats, att hennes hopp var borto, tog hon en annan af sina ungar, och gjorde der ett ungt lejon af.

Hes 19:6. Då det vandrade ibland lejinnorna, vardt det ett ungt lejon, det också vandes till att rifva och uppäta menniskor.

Hes 19:7. Det förderfvade deras hus och deras städer, så att landet, och hvad deruti var, grufvade sig för dess rytandes röst.

Hes 19:8. Då lade Hedningarna sig af all land kringom det, och kastade ett nät öfver det, och grepo det i dess kulor;

Hes 19:9. Och satte det uti ett galler, och förde det i kedjor till Konungen i Babel; och man lät förvara det, att dess röst intet mer skulle hörd varda på Israels bergom.

Hes 19:10. Din moder var lika som ett vinträ, som vid vatten planteradt var, och dess frukt och qvistar vuxo af det myckna vattnet;

Hes 19:11. Att dess qvistar så starke vordo, att de till herraspiror dogde, och det vardt högt ibland vinträn. Och då man såg, att det så högt var och många qvistar hade,

Hes 19:12. Vardt det i grymhet rifvet neder till jordena och förkastadt; östanväder förtorkade dess frukt, och dess starke qvistar vordo sönderbrutne, så att de borttorkades, och uppbrände vordo.

Hes 19:13. Men nu är det planteradt i öknene, uti eno torro och törstigo lande.

Hes 19:14. Och en eld gick utaf dess starka qvistar, den förtärde dess frukt, så att der inge starka qvistar mer uppå äro till några herraspiro; det är en klagelig och jämmerlig ting.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 20. CAPITLET

Juda förvitas. Svar nekas.

Hes 20:1. Och det begaf sig i sjunde årena, på tionde dagen i femte månadenom, kommo någre af de äldsta i Israel till att fråga HERRAN, och satte sig neder för mig.

Hes 20:2. Då skedde HERRANS ord till mig, och sade:

Hes 20:3. Du menniskobarn, tala med Israels äldsta, och säg till dem: Detta säger Herren HERREN: Ären I komne till att fråga mig? Så sant som jag lefver, jag vill intet svar gifva eder, säger Herren HERREN.

Hes 20:4. Men vill du menniskobarn straffa dem, så må du straffa dem alltså: Håll dem före deras fäders styggelse;

Hes 20:5. Och säg till dem: Detta säger Herren HERREN: På den tid jag utvalde Israel, upphof jag mina hand till Jacobs hus säd, och lät dem känna mig uti Egypti land; ja, jag upphof mina hand till dem, och sade: Jag är HERREN edar Gud.

Hes 20:6. Men jag upphof på samma tid mina hand, att jag skulle föra, dem utur Egypti land, in uti ett land som jag dem försett hade, det med mjölk och hannog flyter; ett ädla land för all land;

Hes 20:7. Och sade till dem: Hvar och en kaste bort styggelsen för sin ögon, och orener icke eder på Egypti afgudar; ty jag är HERREN edar Gud.

Hes 20:8. Men de voro mig ohörsamme, och ville intet höra mig, och ingen af dem kastade sin styggelse bort för sin ögon, och öfvergåfvo icke Egypti afgudar; då tänkte jag utgjuta mina grymhet öfver dem, och låta alla mina vrede gå öfver dem, midt uti Egypti land;

Hes 20:9. Men jag lät det tillbaka, för mitt Namns skull, att det icke skulle ohelgadt varda för Hedningomen, ibland hvilka de voro, och för hvilkom jag hade gifvit mig dem tillkänna, att jag dem utur Egypti land föra ville.

Hes 20:10. Och då jag; dem utur Egypti land fört hade, och låtit dem komma in uti öknena;

Hes 20:11. Gaf jag dem min bud, och lärde dem mina rätter, genom hvilka menniskan lefver, den dem håller.

Hes 20:12. Jag gaf dem ock min Sabbath, till ett tecken emellan mig och dem, på det de skulle lära, att jag är HERREN, som dem helgar.

Hes 20:13. Men Israels hus var mig också ohörsamt uti öknene, och lefde intet efter min bud, och föraktade mina rätter, genom hvilka menniskan lefver, som dem håller, och ohelgade min Sabbath ganska svårliga; då tänkte jag utgjuta mina grymhet öfver dem uti öknene, och platt förgöra dem;

Hes 20:14. Men jag lät det tillbaka, för mitt Namns skull, att det icke skulle ohelgadt varda ibland Hedningarna, för hvilkom jag dem utfört hade.

Hes 20:15. Ock hof jag mina hand upp emot dem i öknene, att jag icke ville låta dem komma in uti det land, som jag dem gifvit hade, det med mjölk och hannog flyter; ett ädla land för alla land;

Hes 20:16. Derföre, att de föraktade mina rätter, och lefde icke efter min bud, och mina Sabbather ohelgade; ty de vandrade efter deras hjertas afgudar.

Hes 20:17. Men mitt öga skonade dem, att jag icke förderfvade eller platt förgjorde dem i öknene.

Hes 20:18. Och jag sade till deras barn i öknene: I skolen icke lefva efter edra fäders bud, och icke hålla deras rätter, och icke orena eder uppå deras afgudar.

Hes 20:19. Ty jag är HERREN edar Gud; efter min bud skolen I lefva, och mina rätter skolen I hålla, och göra derefter;

Hes 20:20. Och mina Sabbather skolen I helga, att de skola vara ett tecken emellan mig och eder, på det I veta skolen att jag, HERREN, är edar Gud.

Hes 20:21. Men barnen voro mig ock ohörsam, lefde icke efter min bud, höllo ock icke mina rätter, så att de gjorde derefter, genom hvilka menniskan lefver, den dem håller, och ohelgade mina Sabbather; då tänkte jag utgjuta mina grymhet öfver dem, och låta alla mina vrede gå öfver dem i öknene;

Hes 20:22. Men jag vände mina hand, och lät det tillbaka, för mitt Namns skull, att det icke skulle ohelgadt varda för Hedningomen, för hvilkom jag dem utfört hade.

Hes 20:23. Jag hof ock mina hand upp emot dem i öknene, att jag skulle förströ dem ibland Hedningarna, och förskingra dem i landen;

Hes 20:24. Derföre, att de icke höllo min bud, och föraktade mina rätter, och ohelgade mina Sabbather, och sågo efter deras fäders afgudar.

Hes 20:25. Derföre gaf jag dem den lära, som intet god är; och de rätter, uti hvilka de intet lif hafva kunna;

Hes 20:26. Och förkastade dem med deras offer då de uppbrände i eld all förstföding; på det jag skulle bedröfva dem, och de lära skulle, att jag är HERREN.

Hes 20:27. Derföre tala, du menniskobarn, med Israels hus, och säg till dem: Detta säger Herren HERREN: Edra fäder hafva ännu mer försmädat och trotsat mig.

Hes 20:28. Ty då jag hade låtit dem komma in uti landet, öfver hvilket jag mina hand upphäfvit hade, att jag skulle det gifva dem; hvar de någorstäds sågo en hög backa, eller tjockqvistadt trä, der offrade de sitt offer, och båro dit sina obehageliga gåfvor, och rökte der sin söta rök, och utgöto der sitt drickoffer.

Hes 20:29. Men jag sade till dem: Hvad skall dock den höjden, dit I gån? Och så kallades det en höjd, allt intill denna dag.

Hes 20:30. Derföre säg till Israels hus: Detta säger Herren HERREN: I orenen eder uti edra fäders väsende, och bedrifven horeri med edor styggelse;

Hes 20:31. Och besmitten eder på edra afgudar, hvilkom I offren edra gåfvor, och uppbrännen edra söner och döttrar i eld, allt intill denna dag; och jag skulle gifva eder af Israels hus svar? Så sant som jag lefver, säger Herren HERREN, jag skall intet svar gifva eder.

Hes 20:32. Dertill, då I tänken: Vi vilje göra lika som Hedningarna, och såsom annor folk i landen, och tillbedja stockar och stenar, skall det fela eder.

Hes 20:33. Så sant som jag lefver, säger Herren HERREN, jag skall råda öfver eder med starka hand och uträcktom arm, och med utgjuten grymhet;

Hes 20:34. Och skall föra eder ifrå folken, och församla eder utu de land, dit I förströdde ären, med starka hand, med uträcktom arm, och med utgjuten grymhet;

Hes 20:35. Och skall låta eder komma uti folks öken, och der vara i rätta med eder, ansigte emot ansigte.

Hes 20:36. Lika som jag med edra fäder uti öknene vid Egypten i rätta var, rätt så skall jag vara i rätta med eder, säger Herren HERREN.

Hes 20:37. Jag skall låta komma eder under riset, och tvinga eder uti förbundsens bandom.

Hes 20:38. Och jag skall utfäja de affälliga, och de som emot mig öfverträda, ibland eder; ja, jag skall föra dem utu det land, der I nu bon, och intet låta dem komma in uti Israels land, att I lära skolen, att jag är HERREN.

Hes 20:39. Derföre, I af Israels hus, detta säger Herren HERREN: Efter I ju intet viljen höra mig, så görer som eder täckes, och hvar edra tjene sinom afgud; men mitt helga Namn låter härefter oskämdt vara, med edor offer och afgudar.

Hes 20:40. Ty detta säger Herren HERREN: På mino heligo berge, på de höga bergena Israel, der skall hela Israels hus, och alle de som i landet äro, tjena mig; der skola de vara mig tacknämlige, och der skall jag äska uppå edor häfoffer och edars offers förstling, med allt det I mig helgen.

Hes 20:41. I skolen varda mig tacknämlige med sötom rök, när jag låter eder komma ifrå folken, och varder eder församlande utu landen, dit I förströdde ären, och jag skull varda helgad i eder för Hedningomen.

Hes 20:42. Och I skolen förnimma, att jag är HERREN, när jag hafver låtit eder komma in uti Israels land, uti det land, om hvilket jag upphof mina hand, att jag det edra fäder gifva skulle.

Hes 20:43. Der skolen I tänka uppå edart väsende, och uppå all edar handel, der I utinnan orenade ären, och skolen hafva ett misshag till all edor ondsko, som I bedrifvit hafven;

Hes 20:44. Och skolen förnimma, att jag är HERREN, när jag gör med eder för mitt Namns skull, och icke efter edart onda väsende och skadeliga handel, du Israels hus, säger Herren HERREN.

Hes 20:45. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 20:46. Du menniskobarn, ställ ditt ansigte emot Theman, och tala söderut, och prophetera emot den skogen i den markene söderut.

Hes 20:47. Och säg till den skogen söderut: Hör HERRANS ord. Detta säger Herren HERREN: Si, jag skall upptända i dig en eld, han skall förtära både färsk trä och torr, så att man icke skall kunna utsläcka hans låga; utan allt det som ifrå sunnan norråt står, det skall uppbrändt varda.

Hes 20:48. Och allt kött skall se att jag, HERREN, det upptändt hafver, och ingen det utsläcka kan.

Hes 20:49. Och jag sade: Ack Herre HERRE! de säga om mig: Denne talar icke annat än förtäckt ord:

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 21. CAPITLET

Svärdet följadt. Kronan fallen.

Hes 21:1. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 21:2. Du menniskobarn, ställ ditt ansigte emot Jerusalem, och tala emot helgedomen, och prophetera emot Israels land;

Hes 21:3. Och säg till Israels land: Detta säger HERREN: Si, jag vill till dig, jag skall draga mitt svärd utu skidone, och skall dräpa i dig både rättfärdiga och orättfärdiga.

Hes 21:4. Efter jag nu i dig både rättfärdiga och orättfärdiga dräpa vill, så skall mitt svärd fara utu skidone öfver allt kött, ifrå sunnan intill norr.

Hes 21:5. Och allt kött skall förnimma, att jag, HERREN, hafver dragit mitt svärd utu skidone, och det skall icke igen instunget varda.

Hes 21:6. Och du menniskobarn skall sucka, intilldess att länderna värka uppå dig; ja, bitterliga skall du sucka så att de se det.

Hes 21:7. Och när de så säga till dig: Hvi suckar du? så skall du säga: För det ryktets skull, som kommer, för hvilko all hjerta förskräckas, och alla händer falla neder, allt mod faller, och all knä flyta såsom vatten; si, det kommer, och det skall ske, säger Herren HERREN.

Hes 21:8. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 21:9. Du menniskobarn, prophetera, och säg: Detta säger Herren: Svärdet, ja, svärdet är skärpt och uppfäjadt;

Hes 21:10. Det är skärpt, att det slagta skall; det är fäjadt, att det blänka skall. O huru glade vilje vi vara, om han än gjorde all trä till ris öfver de onda barn;

Hes 21:11. Men han hafver utfått ett svärd till att fäja, att man det taga skall; det är skärpt och fäjadt, att man det uti dråparens händer gifva skall.

Hes 21:12. Ropa och jämra dig, du menniskobarn; ty det går öfver mitt folk, och öfver alla de der rådande äro i Israel, hvilke till svärdet, samt med mino folke, församlade äro; derföre slå uppå dina länder.

Hes 21:13. Ty han hafver ofta näpst dem; hvad hafver det hulpit? De onda barnas ris vill intet hjelpa, säger Herren HERREN.

Hes 21:14. Och du menniskobarn, prophetera, och slå dina händer tillsamman; ty svärdet skall komma tvefaldt, ja trefaldt; ett mordsvärd, en stor slagtnings svärd, så att det drabba skall i kamrarna, dit de fly.

Hes 21:15. Jag skall låta klinga svärdet, så att hjertan skola förskräckas, och månge falla skola i alla deras portar; ack! huru blänker det, och hugger åstad till slagtning;

Hes 21:16. Och säga: Hugg, både på högra sidone och den venstra, hvad som förekommer.

Hes 21:17. Så vill jag då med mina händer vara glad deröfver, och låta mina vrede gå; jag, HERREN, hafver det sagt.

Hes 21:18. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 21:19. Du menniskobarn, gör två vägar, på hvilka komma skall Konungens svärd af Babel; men de skola både gå ifrån ett land; och sätt ett tecken främst på vägen åt stadenom, att det dit visa skall.

Hes 21:20. Och gör vägen, så att svärdet må, komma till Rabbath, Ammons barnas, och i Juda, till den fasta staden Jerusalem.

Hes 21:21. Ty Konungen i Babel skall sätta sig i vägaskälet, främst på båda vägarna, att han skall låta spå för sig, skjuta med pilar om lott, fråga sina afgudar, och skåda lefrar.

Hes 21:22. Och spåmen skall visa på högra sidona inåt Jerusalem; att han skall låta föra dit bockar, och stöta der hål uppå, och öfverfalla honom med stort rop och mord, och att han skall låta föra bockar inför portarna, och göra der en vall, och bygga der bålverk.

Hes 21:23. Men den spådomen skall honom tycka falsk vara, han svärje så högt som han vill; men han skall tänka uppå missgerningarna, att han skall vinna honom.

Hes 21:24. Derföre säger Herren HERREN alltså: Derföre, att uppå eder tänkt varder för edra missgerningars skull, och eder ohörighet är uppenbar, att man ser edra synder, i allt det I hafven för händer; ja, derföre, att uppå eder tänkt varder, skolen I med våld fångne varda.

Hes 21:25. Och du ogudaktige och fördömde Förste i Israel, hvilkens dag komma skall när missgerningen till ända kommen är;

Hes 21:26. Detta säger Herren HERREN: Lägg bort hatten, och tag af kronona; ty der skall hvarken hatt eller krona blifva; utan den sig upphöjt hafver, han skall förnedrad varda, och den sig förnedrat hafver, han skall upphöjd varda.

Hes 21:27. Jag skall göra den kronona till intet, till intet, till intet; tilldess han kommer, som henne hafva skall; honom vill jag gifva henne.

Hes 21:28. Och du menniskobarn, prophetera, och säg: Detta säger Herren HERREN om Ammons barn, och om deras försmädande, och säg: Svärdet, svärdet är utdraget, att det slagta skall; det är uppfäjadt, att det dräpa skall, och skall blänka;

Hes 21:29. Derföre, att du lät säga dig falska syner och lögnspådom, på det du ock skall öfvergifven varda ibland de ogudaktiga slagna, hvilkom dagen kom, då missgerningen till ända kommen var.

Hes 21:30. Och om det än uti skidona igen instunget vorde, så vill jag dock döma dig, på det rum der du skapad äst, och i det land der du född äst;

Hes 21:31. Och vill utgjuta mina vrede öfver dig; jag skall uppblåsa mine grymhets eld, och öfverantvarda dig sådana menniskom i händer, som bränna och förderfva kunna.

Hes 21:32. Du måste varda eldenom till spis, och ditt blod måste i landena utgjutet varda, och man skall icke mer tänka uppå dig; ty jag, HERREN, hafver det talat.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 22. CAPITLET

Juda syndalista, straff.

Hes 22:1. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 22:2. Du menniskobarn, vill du icke straffa den mordiska staden, och hålla honom före all hans styggelse?

Hes 22:3. Säg: Så säger Herren HERREN: O du stad, som utgjuter dinas blod, på det din tid skall komma, och du, som afgudar gör när dig, på det du skall orena dig.

Hes 22:4. Du förbryter dig på det blod, som du utgjuter, och orenar dig uppå de afgudar, som du gör, dermed du låter dina dagar nalkas, och beställer att din år komma måste; derföre skull jag göra dig till spott ibland Hedningarna, och till hån i all land.

Hes 22:5. Både när och fjerran skola de bespotta dig, så att du måste hafva ett skändeligit rykte, och stor jämmer lida.

Hes 22:6. Si, Förstarna i Israel hvar och en är mägtig när dig, till att utgjuta blod.

Hes 22:7. Fader och moder förakta de; främlinganom göra de våld och orätt; enkor och faderlös barn förtrycka de.

Hes 22:8. Du föraktar min helgedom, och ohelgar mina Sabbather.

Hes 22:9. Förrädare äro uti dig, på det de skola utgjuta blod; de äta på bergomen, och handla vrångvisliga i dig.

Hes 22:10. De blotta fädernas blygd, och nödga qvinnorna i deras krankhet;

Hes 22:11. Och bedrifva styggelig ting, hvar och en med sin skyldmans hustru; de skämma sina egna söners hustrur öfverdådeliga; de göra sina egna systrar, sina fäders döttrar, skam.

Hes 22:12. De taga gåfvor, till att utgjuta blod; de ockra och vinna på hvarannan, och bruka girighet emot sin nästa, och öfverfalla hvarannan, och förgäta mig, säger Herren HERREN.

Hes 22:13. Si, jag slår mina händer tillsamman öfver den girighet, som du bedrifver, och öfver det blod, som i dig utgjutet är.

Hes 22:14. Men menar du, att ditt hjerta kan det lida, eller dina händer det fördraga, på den tid, när jag det med dig görandes varder? Jag, HERREN, hafver det sagt, och vill också görat;

Hes 22:15. Och skall förströ dig ibland Hedningarna, och bortdrifva dig i landena; och skall göra en ända på dina slemhet;

Hes 22:16. Så, att du skall ibland Hedningarna aktad varda, såsom en förbannad, och förnimma att jag är HERREN.

Hes 22:17. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 22:18. Du menniskobarn, Israels hus är vordet mig till slagg; all deras koppar, tenn, jern och bly, är i ugnenom vordet till slagg.

Hes 22:19. Derföre säger Herren HERREN alltså: Efter I nu alle ären slagg vordne, si, så skall jag samka eder tillhopa i Jerusalem.

Hes 22:20. Lika som man tillhopasamkar silfver, koppar, jern, bly och tenn, in uti en ugn, att man må, uppblåsa der en eld under, och smälta det; alltså vill jag ock, i mine vrede och grymhet, sammansamka, inlägga och smälta eder.

Hes 22:21. Ja, jag skall sammansamka eder, och uppblåsa mine vredes eld under eder, att I deruti försmälta skolen.

Hes 22:22. Lika som silfret smälter i ugnenom, så skolen I ock derinne smälta, och förnimma att jag, HERREN, hafver utgjutit mina grymhet öfver eder.

Hes 22:23. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 22:24. Du menniskobarn, säg till dem: Du äst ett land, som intet står till rensande, såsom ett, der intet regn uppå kommer på vredenes tid.

Hes 22:25. De Propheter, som derinne äro, hafva sig tillhopagaddat, att de skola uppfräta själar, lika som ett rytande lejon, då det röfvar; de rifva till sig gods och penningar, och göra der många enkor inne.

Hes 22:26. Dess Prester drifva orätt under lagsens namn, och ohelga min helgedom; de hålla ingen åtskilnad, emellan heligt och oheligt, och akta intet hvad rent eller orent är, och sköta intet om mina Sabbather, och jag varder ohelgad ibland dem.

Hes 22:27. Dess Förstar derinne äro lika som glupande ulfvar, till att utgjuta blod, och förgöra själar för sina girighets skull.

Hes 22:28. Och dess Propheter bestryka dem med obrukad kalk, predika fåfängelighet, och prophetera dem lögn, och säga: Detta säger Herren HERREN; ändock att HERREN hafver det intet sagt.

Hes 22:29. Folket i landena brukar våld, och röfva fritt, och öfverfalla de fattiga och elända, och göra främlingomen öfvervåld och orätt.

Hes 22:30. Jag sökte ibland dem, om någor ville förtaga och stilla vredena för mig, att jag icke skulle förderfva landet; men jag fann ingen.

Hes 22:31. Derföre utgöt jag mina vrede öfver dem, och med mine grymhets eld gjorde jag en ända med dem, och gaf dem deras förtjenst uppå deras hufvud, säger Herren HERREN.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 23. CAPITLET

Israel och Juda två skökor.

Hes 23:1. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 23:2. Du menniskobarn, det voro två qvinnor, ene moders döttrar.

Hes 23:3. Dessa bedrefvo horeri uti Egypten, allt ifrå sin ungdom; der läto de handtera sin bröst, och i ungdomenom krama sina spenar.

Hes 23:4. Den äldre het Ahala, och hennes syster Ahaliba; och jag tog dem till ägta, och de födde mig söner och döttrar; och Ahala het Samarien, och Ahaliba Jerusalem.

Hes 23:5. Ahala bedrat horeri, då jag hade tagit henne, och var brinnande till sina bolar, nämliga till de Assyrier, som till henne kommo;

Hes 23:6. Till herrar och Förstar, som med silke beklädde voro, och till alla unga lustiga karlar, till resenärar (och vagnar);

Hes 23:7. Och bolade med alla dägeliga karlar i Assyrien, och orenade sig men allom deras afgudom, ehvar hon till någon upptänd vardt.

Hes 23:8. Dertill öfvergaf hon icke sitt horeri med dem uti Egypten, hvilke när henne legat hade ifrå hennes ungdom, och hennes bröst i hennes ungdom kramat, och stort horeri med henne bedrifvit hade.

Hes 23:9. Då öfvergaf jag henne uti hennes bolars, Assurs barnas, hand, till hvilka hon i lust brinnandes var.

Hes 23:10. De upptäckte hennes skam, och togo hennes söner och döttrar bort, men henne dråpo de med svärd; och ryktet kom ut, att denna qvinnan straffad var.

Hes 23:11. Då nu hennes syster Ahaliba det såg, brann hon i lusta mycket värre än den andra, och bedref horeri mer än hennes syster;

Hes 23:12. Och var upptänd till Assurs barn, till herrar och Förstar, som till henne välklädde kommo, till resenärar (och vagnar), och till alla unga lustiga karlar.

Hes 23:13. Då såg jag, att de båda hade i lika måtto orenat sig.

Hes 23:14. Dock dessa bedref sitt horeri mer; ty då hon såg målade män på väggene i röd färgo, de Chaldeers beläte.

Hes 23:15. Begjordade om deras länder, och spetsota, brokota hattar på deras hufvud, och alle anseende voro såsom väldige män, efter den drägt, som Babels och de Chaldeers barn i deras land hade;

Hes 23:16. Brann hon i lusta till dem, så snart hon dem varse vardt, och sände bådskap till dem in uti Chaldeen.

Hes 23:17. Då nu Babels barn till henne kommo, till att sofva när henne, vardt hon genom dem orenad uti sitt horeri, och vardt så orenad, att hon leddes vid dem.

Hes 23:18. Och då hennes horeri och skam så allstinges uppenbar var, leddes jag ock vid henne, lika som jag vid hennes syster var ledse vorden.

Hes 23:19. Men hon bedref sitt horeri, ju mer och mer, och tänkte uppå sins ungdoms tid, då hon sitt horeri bedreref uti Egypti land;

Hes 23:20. Och brann i lusta till sina bolar, hvilkas luste var lika som åsnars och hästars.

Hes 23:21. Och du bedref dina otukt, lika som i dinom ungdom, då de uti Egypten handterade din bröst, och dina spenar kramade vordo.

Hes 23:22. Derföre, o Ahaliba, detta säger Herren HERREN: Si, dina bolar, hvilka du leddes vid, skall jag uppväcka emot dig, och skall låta dem komma allt omkring dig.

Hes 23:23. Nämliga Babels barn, och alla Chaldeer, med höfvitsmän, Förstar och herrar, och alla Assyrier med dem, dägeliga unga män, alla Förstar och herrar, riddare och ädlingar, och allahanda resenärer.

Hes 23:24. Och de skola komma öfver dig med resigtyg, och med en stor hop folk, och skola belägga dig med spetsar, sköldar och hjelmar, allt omkring; dem vill jag befalla rätten, att de skola döma öfver dig, efter sin rätt.

Hes 23:25. Jag skall låta mitt nit gå öfver dig, så att de skola handla obarmherteliga med dig; de skola skära dig näsa och öron af, och hvad qvart blifver, det skall falla genom svärd; de skola taga dina söner och döttrar bort, och uppbränna det qvart är i eld.

Hes 23:26. De skola draga dig din kläder utaf, och borttaga din prydning.

Hes 23:27. Alltså skall jag göra en ända uppå dine otukt, och ditt horeri med Egypti land, att du icke mer skall upphäfva din ögon efter dem, och icke mer tänka uppå Egypten.

Hes 23:28. Ty så säger Herren HERREN: Si, jag skall öfverantvarda dig dem i händer, hvilkas fiende du äst, och på hvilka du hafver släckt din lusta.

Hes 23:29. De skola hafva sig med dig såsom fiender, och taga bort allt det du hafver sammandragit, och låta dig nakota och blotta, att din skam skall upptäckt varda, samt med dine otukt och horeri.

Hes 23:30. Detta skall dig ske för ditt horeris skull, som du med Hedningomen bedrifvit hafver, och orenat dig på deras afgudom.

Hes 23:31. Du hafver gångit på dine systers väg; derföre gifver jag dig ock hennes kalk uti dina hand.

Hes 23:32. Detta säger Herren HERREN: Du måste dricka dine systers kalk, så djup och så vid som han är; du skall varda till så stort spott och hån, att det skall vara olideligit.

Hes 23:33. Du måste dig drucken dricka af den starka drycken och jämren; ty dine systers Samarie kalk är en jämmers och sorgekalk.

Hes 23:34. Den samma måste du slätt utdricka, och slå honom i stycker sönder, och sönderrifva din bröst; ty jag hafver det sagt, säger Herren HERREN.

Hes 23:35. Derföre säger Herren HERREN alltså: Derföre, att du hafver förgätit mig, och kastat mig bakom din rygg, så bär ock nu dina otukt och ditt horeri.

Hes 23:36. Och HERREN sade till mig: Du menniskobarn, vill du icke straffa Ahala och Ahaliba, och hålla dem före deras styggelse;

Hes 23:37. Huru de hafva bedrifvit horeri, och utgjutit blod, och bedrifvit horeri med afgudom? Dertill uppbrände de sin barn, som de mig födt hade, dem till offer.

Hes 23:38. Derutöfver hafva de gjort mig detta: De orenade min helgedom på den tiden, och ohelgade mina Sabbather.

Hes 23:39. Ty då de slagtade af gudomen sin barn, gingo de på samma dagen in uti min helgedom, till att ohelga honom: si, sådant hafva de begått uti mino huse.

Hes 23:40. De hafva ock sändt båd efter män som utu fjerran land komma skulle; och si, när de kommo, badade du dig, och färgade dig, och prydde dig med smide, dem till äro;

Hes 23:41. Och satt på ena sköna säng, för hvilko stod ett bord tillredt; der rökte du uppå, och offrade min oljo deruppå.

Hes 23:42. Der var ett stort glädjerop; och mannomen, som vida vägna ifrå mycket folk och af öknene komne voro, gåfvo de smide uppå deras armar, och sköna kransar på deras hufvud.

Hes 23:43. Men jag tänkte: Hon är van med hor af ålder; hon kan intet återvända af boleri.

Hes 23:44. Ty man går till henne in, lika som man till ena sköko ingår; rätt så går man till Ahala och Ahaliba, de otuktiga qvinnor, in.

Hes 23:45. Derföre skola de män, som rätten fullfölja, straffa dem, lika som man horkonor och blodsutgjuterskor straffa skall; ty de äro horkonor, och deras händer äro fulla med blod.

Hes 23:46. Alltså säger Herren HERREN: För upp öfver dem en stor hop, och gif dem till sköfvels och rof;

Hes 23:47. Att de måga stena dem, och stinga dem igenom med sin svärd, och dräpa deras söner och döttrar, och bränna deras hus upp med eld.

Hes 23:48. Alltså skall jag göra en ända på otuktena i landena, så att alla qvinnor skola se dervid, och icke göra efter slika otukt.

Hes 23:49. Och man skall lägga edra otukt uppå eder, och I skolen bära edra afgudars synder, på det I skolen förnimma, att jag är Herren HERREN.

1873 Carl XII:s Bibel

HESEKIEL, 24. CAPITLET

Juda en vidbränd gryta. Prophetens hustru.

Hes 24:1. Och HERRANS ord skedde till mig, i nionde årena, på tionde dagen i tionde månadenom, och sade:

Hes 24:2. Du menniskobarn, skrif denna dagen upp, ja rätt denna dagen; ty Konungen i Babel hafver rätt på denna dagen rustat sig emot Jerusalem.

Hes 24:3. Och gif de ohörsammo folkena en liknelse före, och säg till dem: Detta säger Herren HERREN: Sätt till ena gryto, sätt henne till, och gjut der vatten in.

Hes 24:4. Lägg stycken tillsammans deruti, de derin skola, och de bästa stycken, låret och bogen; och fyll henne med bästa märgstycken.

Hes 24:5. Tag det bästa af hjordenom, och gör en eld derunder, till att koka märgstycken, och låt det flux sjuda, och låt märgstycken väl kokas deruti.

Hes 24:6. Derföre säger Herren HERREN alltså: O den mordiska staden, den en sådana gryta är, i hvilko de vederbrända vederläder, och vill intet afgå; tag derut det ena stycket efter det andra, och du torf icke kasta lott om, hvilket först ut skall.

Hes 24:7. Ty hang blod är derinne, den han på ena bara häll, och icke på jordena utgjutit hafver, der man dock hade kunnat betäckt det med jord.

Hes 24:8. Och jag hafver också fördenskull samma blod låtit utgjuta uppå ena bara häll, att det icke skulle kunna förskylas; på det grymheten skulle komma öfver dem, och det måtte hämnadt varda.

Hes 24:9. Derföre säger Herren HERREN alltså: O du mordiska stad, den jag till en stor eld göra vill:

Hes 24:10. Bär hit mycken ved; tänd upp elden, att köttet må sudet varda, och bekrydda det väl, att märgstycken vederbrinna.

Hes 24:11. Sätt ock grytona tomma uppå elden, på det hon må varda het, och hennes koppar förbrinna, om hennes orenhet bortsmältas, och hennes vederbränna afgå kunde.

Hes 24:12. Men den vederbrännan, ehuru fast det ock brinner, vill likväl intet afgå; ty det är allt för mycket vederbrändt, och måste försmälta i eldenom.

Hes 24:13. Din orenhet är så förhärd, att om jag än gerna ville rensa dig, så, vill du dock intet låta rensa dig ifrå dine orenhet; derföre kan du nu härefter intet mer ren varda igen, tilldess min grymhet hafver släckt sig uppå dig.

Hes 24:14. Jag, HERREN, hafver det talat; det skall komma, jag skall görat, och intet försummat; jag vill intet skona, eller låta mig det ångra; utan de skola döma dig, efter som du lefvat och gjort hafver, säger Herren HERREN.

Hes 24:15. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Hes 24:16. Du menniskobarn, si, jag skall, genom ena plågo, taga dig bort dins ögons lust; men du skall intet beklaga dig, eller gråta, eller fälla några tårar.

Hes 24:17. Hemliga må du sucka, men ingen dödsklagan föra; utan skall lägga din skrud uppå, och draga dina skor uppå; du skall icke skyla din mun och icke äta sorgebröd.

Hes 24:18. Och då jag om morgonen bittida med folkena talat hade, blef mig om aftonen min hustru död; och jag gjorde i den andra morgonen såsom mig befaldt var.

Hes 24:19. Och folket sade till mig: Vill du icke kungöra oss, hvad det betyder, som du gör?

Hes 24:20. Och jag sade till dem: HERREN hafver talat med mig, och sagt:

Hes 24:21. Säg Israels huse, att Herren HERREN säger alltså: Si, jag skall ohelga min helgedom, den edor högsta tröst, edor ögons lust, och edor hjertas önskan är; och edra söner och döttrar, dem I öfvergifva måsten, skola falla genom svärd.

Hes 24:22. Och I måsten göra, lika som jag gjort hafver; edar mun måsten I intet skyla, och intet sorgebröd äta;

Hes 24:23. Utan skolen sätta edar skrud uppå edor hufvud, och draga edra skor uppå; I skolen intet beklaga eder, eller gråta; utan försmäkta öfver edra synder, och sucka hvar med annar.

Hes 24:24. Och Hesekiel skall allstå vara eder ett tecken, att I göra måsten lika som han gjort hafver, när det så kommer; på det I förnimma skolen, att jag är Herren HERREN.

Hes 24:25. Och du menniskobarn, på den tiden, då jag ifrå dem tager deras magt och tröst, deras ögons lust, och deras hjertas önsko, deras söner och döttrar;

Hes 24:26. Ja, på den samma tiden skall en, den der undsluppen är, komma till dig, och förkunna dig det.

Hes 24:27. På den tiden skall din mun, emot den som undsluppen är, upplåten varda, att du skall tala, och icke mer tiga; ty då måste vara dem ett tecken, på det de skola förnimma att jag är HERREN.