1873 CARL XII:s BIBEL

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 1. CAPITLET

Jeremia ätt, tid, kallelse, syn, predikan.

Jer 1:1. Detta är Jeremia ord, Hilkia sons, af de Prester i Anathoth, i BenJamins land;

Jer 1:2. Till hvilken skedde HERRANS ord i Josia tid, Amons sons, Juda Konungs, uti trettonde årena af hans rike;

Jer 1:3. Och sedan intill Jojakims tid, Josia sons, Juda Konungs, allt intill ändan på ellofte årena Zedekia, Josia sons, Juda Konungs, intill Jerusalems fängelse, i femte månadenom.

Jer 1:4. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Jer 1:5. Jag kände dig, förr än jag tillredde dig i moderlifvet, och utkorade dig, förr än du af modrene född vardt, och satte dig till en Prophet ibland mång folk.

Jer 1:6. Men jag sade: Ack! Herre HERRE, jag doger intet till att predika, ty jag är för ung.

Jer 1:7. Då sade HERREN till mig: Säg icke: Jag är för ung; utan du skall gå dit jag sänder dig, och predika hvad jag befaller dig.

Jer 1:8. Frukta dig intet för dem; ty jag är när dig, och vill frälsa dig, säger HERREN.

Jer 1:9. Och HERREN räckte ut sina hand, och tog uppå min mun; och HERREN sade till mig: Si, jag sätter min ord i din mun.

Jer 1:10. Si, jag sätter dig i dag öfver folk och rike, att du skall upprycka, nederbryta, förstöra och förderfva, och bygga, och plantera.

Jer 1:11. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade: Jeremia, hvad ser du? Jag sade: Jag ser en vakande staf.

Jer 1:12. Och HERREN sade till mig: Rätt hafver du sett; ty jag vill vaka öfver mitt ord, att jag det göra skall.

Jer 1:13. Och HERRANS ord skedde annan gången till mig, och sade: Hvad ser du? Jag sade: Jag ser en het sjudande gryto nordanefter.

Jer 1:14. Och HERREN sade till mig: Nordanefter skall ondt komma öfver alla de som i landena bo.

Jer 1:15. Ty si, jag vill kalla alla Förstar uti de rike norrut, säger HERREN, att de skola komma och sätta sin säte inför portarna i Jerusalem, och allt omkring murarna, och för alla Juda städer.

Jer 1:16. Och jag skall låta rätten gå öfver dem, för alla deras ondskos skull, att de öfvergifva mig, och röka androm gudom, och tillbedja sina händers verk.

Jer 1:17. Så begjorda nu dina länder, och statt upp, och predika dem allt det jag bjuder dig; frukta dig intet för dem, lika som jag skulle afskräcka dig.

Jer 1:18. Ty jag vill i denna dag göra dig till en fast stad, till en jernpelare, och till en kopparmur i hela landena, emot Juda Konungar, emot hans Förstar, emot hans Prester, emot folket i landena;

Jer 1:19. Så att, om de än strida emot dig, skola de likväl intet öfvervinna dig; ty jag är när dig, säger HERREN, att jag skall frälsa dig.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 2. CAPITLET

Juda affall, hårdhet.

Jer 2:1. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Jer 2:2. Gack bort, och predika uppenbarliga i Jerusalem, och säg: Så säger HERREN: Jag tänker uppå den välgerning, som dig skedde i dinom ungdom, och den kärlek, som jag dig beviste, då du vast dägelig, då du följde mig i öknene, uti det land der man intet sår;

Jer 2:3. Då Israel HERRANS egen var, och hans första, frukt; den honom fräta ville, han måste få skuld, och olycka öfver honom komma, säger HERREN.

Jer 2:4. Hörer HERRANS ord, I af Jacobs hus, och all slägte af Israels hus.

Jer 2:5. Detta säger HERREN: Hvad hafver edra fäder fattats uppå mig, att de trädde ifrå mig, och föllo intill de onyttiga afgudar, der de dock intet förvärfde;

Jer 2:6. Och tänkte icke ens: Hvar är HERREN, den oss utur Egypti land förde, och ledde oss i öknene, uti en öde vildmark, uti en torro och mörko mark, uti de mark der ingen vistades, eller någor menniska bodde?

Jer 2:7. Och jag hade eder in uti ett godt land, att I dess frukt och dess goda äta skullen; och då I der inkommen, orenaden I mitt land, och gjorden mitt arf till en styggelse.

Jer 2:8. Presterna tänkte intet: Hvar är HERREN? Och de lärde aktade mig intet; och herdarna förde folket ifrå mig, och Propheterna propheterade om Baal, och föllo intill de onyttiga afgudar.

Jer 2:9. Jag måste ju alltid träta med eder, och edrom barnabarnom, säger HERREN.

Jer 2:10. Går bort till Chittims öar, och ser till, och sänder till Kedar, och märker granneliga, och skåder till, om det går så der till;

Jer 2:11. Om Hedningarna omskifta sina gudar, ändock de inga gudar äro, och mitt folk hafver likväl omskift sina härlighet uti en onyttig afgud.

Jer 2:12. Måtte dock himmelen gifva sig dervid, förskräckas och bäfva, säger HERREN.

Jer 2:13. Ty mitt folk gör en dubbel synd: Mig, som är en lefvande källa, öfvergifva de, och göra sig brunnar, ja, usla brunnar; ty de gifva intet vatten.

Jer 2:14. Är då Israel en träl eller lifegen, att han hvars mans rof vara måste?

Jer 2:15. Ty lejonen ryta öfver honom, och ropa, och föröda hans land, och förbränna hans städer, så att der bor ingen uti.

Jer 2:16. De af Noph och Thahpanhes förkrossa dig hufvudet.

Jer 2:17. Detta gör du dig sjelf, i det att du öfvergifver HERRAN din Gud, så ofta han dig den rätta vägen leda vill.

Jer 2:18. Hvad hjelper dig det, att du far in uti Egypten, och vill dricka af det vattnet Sihor? Och hvad hjelper dig det, att du far till Assyrien, och vill dricka af älfvene (Phrath)?

Jer 2:19. Det är dine ondskos skull, att du så plågad varder, och dine olydnos, att du så näpst varder: Alltså, måste du få veta och förfara, hvad jämmer och sorg det med sig hafver, att du öfvergifver HERRAN din Gud, och icke fruktar mig, säger Herren, HERREN Zebaoth.

Jer 2:20. Ty du hafver af ålder sönderbrutit ditt ok, och sönderslitit din band, och sagt: Jag vill icke så undertryckt vara; utan uppå all hög berg och under all grön trä lopp du efter horeri.

Jer 2:21. Men jag hade planterat dig till ett sött vinträ, och till en ganska rättsinnig säd; huru äst du då nu mig vorden till ett bittert vildt vinträ?

Jer 2:22. Och om du än tvådde dig med lut, och toge der mycken såpo till, så synes dock din ondsko dessmer för mig, säger Herren HERREN.

Jer 2:23. Huru tör du då säga: Jag är intet oren: jag håller mig icke intill Baalim? Se till, huru du hafver bedrifvit det i dalenom, och betänk, huru du gjort hafver; du lopp omkring såsom en camelinna uti sinom hetta;

Jer 2:24. Och såsom vildåsnen plägar i öknene, då han af stor hetta så oförvägen löper, att ingen kan stilla honom. Den som det veta vill, han torf icke vida löpa; på vexledagomen ser man det väl.

Jer 2:25. Käre, håll dock stilla, och löp icke så oförvägen; men du sade: Der varder intet af; jag måste bola med de främmande, och löpa efter dem.

Jer 2:26. Lika som en tjuf kommer till skam, då han gripen varder; alltså skall Israels hus på skam komma, samt med deras Konungar, Förstar, Prester och Propheter;

Jer 2:27. Hvilke till trät säga: Du äst min fader; och till stenen: Du hafver födt mig; ty de vände ryggen till mig, och icke ansigtet; men när nöd är på, så säga de: Upp, och hjelp oss.

Jer 2:28. Hvar äro då dine gudar, som du dig gjort hafver? Bed dem stå upp; låt se, om de kunna hjelpa dig i dine nöd; ty så många städer, så många gudar hafver du, Juda.

Jer 2:29. Hvad viljen I ännu gå till rätta med mig? I ären alle ifrå mig fallne, säger HERREN.

Jer 2:30. All hugg äro förgäfves på edor barn, de låta dock intet tukta sig; ty edart svärd uppfräter likväl edra Propheter, såsom ett grymt lejon.

Jer 2:31. Du onda art, gif akt uppå HERRANS ord: Är jag nu vorden Israel till en öken eller ödemark? Hvi säger då mitt folk: Vi äre herrar, och vilje intet löpa efter dig?

Jer 2:32. En jungfru förgäter dock icke sin krans, eller en brud sina hedersgåfvo; men mitt folk förgäter mig evinnerliga.

Jer 2:33. Hvad bepryder du mycket ditt väsende, att jag skall vara dig nådelig? Under sådana sken bedrifver du ju mer och mer ondt.

Jer 2:34. Dertill finner man de fattigas och oskyldigas själars blod när dig i all rum; och det är icke hemligit, utan uppenbart uti de samma rum.

Jer 2:35. Och du säger ännu: Jag är oskyldig; han vände sina vrede ifrå mig; si, jag vill gå till rätta med dig om det du säger: Jag hafver icke syndat.

Jer 2:36. Hvi hvekar du så mycket, och faller nu hit och nu dit? Men du skall till skam varda med Egypten, lika som du med Assyrien till skam vorden äst.

Jer 2:37. Ty du måste ock dädan draga, och slå dina händer tillhopa uppå hufvudet; ty HERREN skall låta ditt hopp fela, och intet skall lyckas dig när dem.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 3. CAPITLET

Juda straffas, lockas, bekänner.

Jer 3:1. Man säger: När en man skiljer sina hustru ifrå sig, och hon far ifrå honom och tager en annan man, tör han ock taga henne till sig igen? Vorde icke då landet orenadt? Men du hafver bolat med många bolar, dock kom igen till mig, säger HERREN.

Jer 3:2. Lyft din ögon upp i höjdena, och se till, huru du allestäds horeri bedrifver; på vägomen sitter du, och vaktar uppå dem, likasom en röfvare i öknene, och orenar landet med ditt horeri och din ondsko.

Jer 3:3. Derföre måste ock arlaregn borto blifva, och intet serlaregn komma; du hafver ett skökoansigte; du vill icke mer skämmas;

Jer 3:4. Och ropar likväl till mig: Käre fader, du mins ungdoms mästare;

Jer 3:5. Vill du dock vred vara evinnerliga, och icke aflåta af dine grymhet? Si, du lärer och gör det ondt är, och låter intet styra dig.

Jer 3:6. Och HERREN sade till mig, i Konung Josia tid: Hafver du ock sett hvad Israel, den affälliga, gjorde? Hon gick bort uppå all hög berg, och under all grön trä, och bedref der horeri.

Jer 3:7. Och jag sade, då hon detta alltsammans gjort hade: Vänd dig om till mig; men hon vände sig intet; och hennes syster Juda, den förhärda, såg det.

Jer 3:8. Och jag såg, att ändock jag den affälliga Israels horeri straffade, och öfvergaf henne, och gaf henne ett skiljobref, likväl fruktar sig hennes syster, den förhärda Juda, intet; utan går bort, och bedrifver också horeri.

Jer 3:9. Och af hennes horeris rykte är landet orenadt; förty hon bedrifver horeri med stock och sten.

Jer 3:10. Och i allt detta omvänder sig den förhärda Juda, hennes syster, intet till mig af allt hjerta; utan skrymtar, säger HERREN.

Jer 3:11. Och HERREN sade till mig: Den affälliga Israel är from räknandes emot den förhärda Juda.

Jer 3:12. Gack bort, och predika norrut alltså, och säg: Vänd om du affälliga Israel, säger HERREN, så vill jag intet vända mitt ansigte ifrån eder; ty jag är barmhertig, säger HERREN, och vill icke vredgas evinnerliga.

Jer 3:13. Allenast känn dina missgerningar, att du emot HERRAN din Gud syndat hafver, och hit och dit lupit till främmande gudar, under all grön trä, och hafver icke lydt mine röst, säger HERREN.

Jer 3:14. Omvänder eder, I affälliga barn, säger HERREN; ty jag vill trolofva eder mig, och vill hemta eder, så att en skall föra en hel stad, och två ett helt land, och jag skall låta eder komma till Zion;

Jer 3:15. Och skall gifva eder herdar, efter mitt hjerta, de eder föda skola med lärdom och vishet.

Jer 3:16. Och det skall ske, när I växen till, och ären månge vordne i landena, så skall man, säger HERREN, på den tiden intet mer tala om HERRANS förbunds ark, och intet mer komma honom ihåg, eller deraf predika, eller besöka honom, eller något mer offra der;

Jer 3:17. Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem HERRANS säte, och alle Hedningar skola församla sig dit, för HERRANS Namns skull i Jerusalem; och skola icke mer vandra efter sins onda hjertas tankar.

Jer 3:18. På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och skola tillsammans komma nordanefter, in uti det land som jag edra fäder till arfs gifvit hafver.

Jer 3:19. Och jag säger dig till: O! huru mång barn vill jag gifva dig, och det goda landet, det sköna arfvet, nämliga Hedningarnas kärna. Och jag säger dig till: Du skall på den tiden kalla mig käre Fader, och intet vika ifrå mig.

Jer 3:20. Men Israels hus aktar mig intet, likasom en qvinna nu icke mer aktar sin bola, säger HERREN.

Jer 3:21. Derföre skall man få höra en klagelig gråt och jämmer af Israels barn på högarna; derföre, att de illa gjort, och HERRAN sin Gud förgätit hafva.

Jer 3:22. Så vänder nu om, I affällige barn, så vill jag hela eder af edro olydno. Si, vi komme till dig; ty du äst HERREN vår Gud.

Jer 3:23. Sannerliga, det är icke utan bedrägeri med de högar, och med all berg; sannerliga, Israel hafver ingen hjelp, utan allena af HERRANOM vårom Gud.

Jer 3:24. Och våra fäders stiktningar, de vi af ungdom hållit hafva, måste afgå med skam; samt med deras får, fä, söner och döttrar.

Jer 3:25. Ty der vi förläte oss uppå, det är oss nu alltsammans till skam; och der vi tröste uppå, der måste vi nu skämmas vid; ty vi syndadom dermed emot HERRAN vår Gud, både vi och våre fäder, allt ifrå vår ungdom och intill denna dag, och lyddom icke HERRANS vår Guds röst.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 4. CAPITLET

Juda hotas med förstöring.

Jer 4:1. Vill du omvända dig, Israel, säger HERREN, så vänd dig till mig; och om du bortlägger din styggelse ifrå mitt ansigte, så skall du icke bortdrifven varda.

Jer 4:2. Då skall du svärja, utan skrymteri, rätt och heligt: Så visst som HERREN lefver; och Hedningarna skola i honom välsignade varda, och berömma sig af honom.

Jer 4:3. Ty så säger HERREN till dem i Juda och i Jerusalem: Plöjer på nytt, och sår icke ibland törne.

Jer 4:4. Omskärer eder HERRANOM, och lägger bort edars hjertas förhud, I Juda män, och Jerusalems inbyggare; på det min grymhet icke skall utfara såsom en eld, och brinna så, att henne ingen utsläcka, kan, för edra ondskos skull.

Jer 4:5. Ja, förkunner då i Juda, och roper högt i Jerusalem, och säger: Blåser upp trummeter i landena. Roper med höga röst, och säger: Församler eder, och låter oss draga in uti fasta städer.

Jer 4:6. Uppreser ett baner i Zion, skicker eder i rotar, och töfver icke; ty jag låter komma hit en olycko ifrå nordan, och en stor jämmer.

Jer 4:7. Lejonet kommer utdragandes utu sine kulo, och Hedningarnas förderfvare drager ut ifrå sitt rum; på det han skall föröda ditt land, och uppbränna dina städer, så att der skall ingen bo uti.

Jer 4:8. Derföre drager säcker uppå; gråter, och jämrer eder; ty HERRANS grymma vrede vill icke ifrån oss återvända.

Jer 4:9. På den tiden, säger HERREN, skall Konungens och Förstarnas hjerta förfalla; Presterna skola varda förfärade, och Propheterna förskräckte.

Jer 4:10. Men jag sade: Ack! Herre HERRE, du hafver det desso folke och Jerusalem fast mycket fela låtit, då de sade: Det skall vara frid när eder, ändock svärdet räcker allt intill själena.

Jer 4:11. På den tiden skall man säga till detta folket, och till Jerusalem: Ett torrt väder kommer utöfver bergen, såsom utur öknene, på den vägen till mins folks dotter, icke till att kasta eller rensa;

Jer 4:12. Ja, ett väder kommer, som dem alltför starkt vara skall; så vill jag då ock gå till rätta med dem.

Jer 4:13. Si, han far bortåt såsom en sky, och hans vagnar äro såsom ett stormväder; hans hästar äro snarare än örnar; ve oss, vi måste förderfvade varda.

Jer 4:14. Så två nu, Jerusalem, ditt hjerta ifrå ondskone, på det att dig må hulpet varda; huru länge skola de skadeliga läror när dig blifva?

Jer 4:15. Ty af Dan kommer ett rop, och ett ondt bådskap ifrån Ephraims berg.

Jer 4:16. Förkunner det ibland Hedningarna; si, låter ryktet komma intill Jerusalem, att vaktare komma af fjerran landom, och skola skria emot Juda städer.

Jer 4:17. De skola belägga dem allt omkring, såsom vaktare på markene; ty de hafva förtörnat mig, säger HERREN.

Jer 4:18. Det hafver du till lön för ditt väsende och dina gerningar; då skall ditt hjerta känna, huru stor din ondska är.

Jer 4:19. O! huru är mig så ondt i hjertat; mitt hjerta bultar i kroppen, och hafver ingen ro; ty min själ hörer basunaljud, och en slagtning;

Jer 4:20. Och ett mordskri öfver det andra; ty hela landet varder förhärjadt; med hast varda mina hyddor och min tjäll förstörd.

Jer 4:21. Huru länge skall jag nu se baneren, och höra basunaljudet?

Jer 4:22. Men mitt folk är galet, och tror mig intet; galne äro de, och aktat intet; vise nog äro de till att göra det ondt är; men att göra det godt är, vilja de icke lära.

Jer 4:23. Jag såg uppå jordena, si, hon var tom och öde; och uppå himmelen, och han var mörk.

Jer 4:24. Jag såg uppå bergen, och si, de bäfvade, och alle högar darrade.

Jer 4:25. Jag såg, och si, der var ingen menniska; och alle foglar under himmelen voro bortflogne.

Jer 4:26. Jag såg, och si, åkermarken var öde, och alle städer derinne voro nederbrutne af HERRANOM, och af hans grymma vrede.

Jer 4:27. Ty så säger HERREN: Hela landet skall öde varda, och jag skall platt intet skona.

Jer 4:28. Derföre skall jorden vara bedröfvad, och himmelen ofvantill sörjande; ty jag hafver det sagt; jag hafver beslutit det, och det skall intet ångra mig; jag vill ock intet öfvergifvat.

Jer 4:29. Alle städer skola fly för resenärers och skyttars rop, och löpa uti tjocka skogar, och krypa in uti stenklyftor; alle städer skola stå öde, så att der bor ingen uti.

Jer 4:30. Hvad Till du göra, du förstörda? Om du än prydde dig med purpurkläde, och med gyldene klenodier, och färgade ditt ansigte, så pryder du dig dock fåfängt; ty de som nu hofvera för dig, de skola förakta dig; de skola gå efter ditt lif.

Jer 4:31. Förty jag hörer ett rop, såsom enes den der föder; en ångest, såsom enes den der i första barnsnöd är; ett dottrenes Zions rop, den der klagar och utslår händerna: Ack! ve mig, jag måste nästan förgås för dråps skull.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 5. CAPITLET

Alle onde; alle förmanas.

Jer 5:1. Går omkring gatorna i Jerusalem, och ser till, och förfarer; och söker på dess gator, om I någon finnen, som rätt gör, och efter trona, så vill jag vara honom nådelig.

Jer 5:2. Och om de än sade: Så sant som HERREN lefver; så svärja de dock falskeliga.

Jer 5:3. HERRE, din ögon se efter trone. Du slår dem, och de kännat intet; du plågar dem, men de bättra sig intet; de hafva ett ansigte hårdare än sten, och vilja icke omvända sig.

Jer 5:4. Men jag tänkte: Må ske, att den arme hopen är oförståndig; vet intet af HERRANS väg, och af sins Guds rätt.

Jer 5:5. Jag vill gå till de väldiga, och tala med dem; de måste ju veta af HERRANS väg, och sins Guds rätt; men de samme hade alle sönderbrutit oket, och sönderslitit banden.

Jer 5:6. Derföre skall ock lejonet, som af skogen kommer, sönderrifva dem, och ulfven af öknene skall förderfva dem, och parden skall vakta på deras städer; alla de som der utgå, skall han uppäta; ty deras synder äro alltför många, och de äro vordne förhärde uti sine olydno.

Jer 5:7. Huru skall jag då vara dig nådelig; efter din barn öfvergifva mig, och svärja vid den som ingen gud är? Och nu, medan jag dem mättat hafver, bedrifva de hor, och löpa uti horohus.

Jer 5:8. Hvar och en vrenskas efter sin nästas hustru, såsom välfodrade stodhästar.

Jer 5:9. Och skulle jag icke för sådant hemsöka dem, säger HERREN; och skulle min själ icke hämnas öfver sådant folk, som detta är?

Jer 5:10. Bestormer hans murar och kaster dem omkull, och skoner intet; förer bort hans vinqvistar; ty de äro icke HERRANS.

Jer 5:11. Utan de förakta mig, både Israels hus, och Juda hus, säger HERREN.

Jer 5:12. De förneka HERRAN, och säga: Det är icke han, och oss varder icke så illa gåendes; svärd och hunger kommer intet öfver oss;

Jer 5:13. Propheterna tala mycket i vädret, och hafva intet Guds ord; det gånge dem så sjelfvom.

Jer 5:14. Derföre säger HERREN Gud Zebaoth: Efter I sådana tal hafven, si, så vill jag göra min ord i dinom mun till en eld, och detta folk till trä, och han skall förtära dem.

Jer 5:15. Si, jag skall låta komma öfver eder af Israels hus, säger HERREN, ett folk fjerranefter; ett mägtigt folk, hvilket det första folk varit hafver; ett folk, hvilkets tungomål du intet förstår, och intet förnimma kan, hvad de säga.

Jer 5:16. Deras koger äro öppna grifter; ja, de äro allesamman hjeltar.

Jer 5:17. De skola förtära din säd och ditt bröd; de skola uppäta dina söner och döttrar; de skola uppsluka din får och ditt fä; de skola förtära din vinträ, och fikonaträ; dina fasta städer, der du förlåter dig uppå, skola de förderfva med svärd.

Jer 5:18. Och jag skall på den tid, säger HERREN, intet skona eder.

Jer 5:19. Och om de varda sägande: Hvi gör HERREN vår Gud oss allt detta? så skall du svara dem: Lika som I hafven öfvergifvit mig, och tjenen främmande gudar, uti edart eget land; alltså skolen I ock tjena främmandom uti ett land, det icke edart är.

Jer 5:20. Detta skolen I förkunna i Jacobs hus, och predika i Juda, och säga:

Jer 5:21. Hörer till, I galna folk, som intet förstånd hafven; I som ögon hafven, och sen intet; öron hafven, och hören intet.

Jer 5:22. Viljen I icke frukta mig, säger HERREN, och intet förskräckas för mig, som sätter hafvena sina strand, derinnan det alltid blifva måste, och der intet öfvergå? Och om det än svaller, så förmår det dock intet; och om dess böljor än fast bullra, så måste de dock icke der öfvergå.

Jer 5:23. Men detta folket hafver ett affälligt och ohörsamt hjerta; blifva affällige, och hållat så allt framåt;

Jer 5:24. Och säga icke en tid i sitt hjerta: Låt oss dock frukta HERRAN vår Gud, den oss arlaregn och serlaregn gifver i rättom tid; och bevarar oss årsväxten troliga och årliga.

Jer 5:25. Men edra missgerningar förhindra detta, och edra synder vända detta goda ifrån eder.

Jer 5:26. Ty man finner ibland mitt folk ogudaktiga, de der ställa snaror och gildre för menniskorna, att de måga fånga dem, lika som foglafångare göra med klofvar.

Jer 5:27. Och deras hus äro full med bedrägeri, lika som en foglabur är full med lockofoglar; deraf varda de väldige, rike och fete.

Jer 5:28. De omgå med ond stycker; de hålla ingen rätt; den faderlösa främja de icke i hans sak, dock går dem väl, och hjelpa icke den fattiga till rätta.

Jer 5:29. Skulle jag det icke hemsöka, säger HERREN; och skulle min själ icke hämnas uppå sådant folk, som detta är?

Jer 5:30. Det står grufveliga och styggeliga till i landena.

Jer 5:31. Propheterna lära falskt, och Presterna äro herrar i deras ämbete, och mitt folk vill gerna så hafvat; huru vill eder gå för sådant på sistone?

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 6. CAPITLET

Orsak till Babels fängelse.

Jer 6:1. Församler eder, I BenJamins barn utu Jerusalem, och blåser i trummeter på Thekoa vakt, och reser upp ett baner på BethCherems vakt; ty en olycka är på färde ifrå nordan, och en stor jämmer.

Jer 6:2. Dottren Zion är såsom en dägelig och lustig äng;

Jer 6:3. Men der skola herdar komma öfver henne med deras hjord; de skola uppslå sin tjäll allt omkring henne, och i bet ligga hvar på sitt rum (och säga):

Jer 6:4. Ruster eder till strid emot henne; upp, låter oss draga upp, medan det ännu bittida dags är; ej! det kommer aftonen, och skuggen varder stor.

Jer 6:5. Nu väl, låt oss nu vara uppe, det vi än skulle draga ditupp om nattena, och förderfva hennes palats.

Jer 6:6. Ty så säger HERREN Zebaoth: Fäller trä, och görer bålverk emot Jerusalem; ty det är en stad, som hemsökt skall varda; är der dock alltsammans orätt inne.

Jer 6:7. Och likasom en källa uppväller sitt vatten, så uppväller ock hans ondska; hans orätt och öfvervåld ropar upp i himmelen; sitt mord och slag bedrifva de dagliga för mig.

Jer 6:8. Bättra dig, Jerusalem, förr än mitt hjerta vänder sig ifrå dig, och jag gör dig till ett öde land, der ingen uti bor.

Jer 6:9. Detta säger HERREN Zebaoth: Hvad qvart blifvet är af Israel, det måste ock efteråt afhemtadt varda, lika som ett vinträ; vinhemtaren skall afhemta uti korgen det ena efter det andra.

Jer 6:10. Ack! med hvem skall jag dock tala och betyga, att dock någor ville hörat? Men deras öron äro oomskorne; de kunna icke hörat; si, de hålla HERRANS ord för gäckeri, och vilja det intet.

Jer 6:11. Derföre är jag så full af HERRANS trugande, att jag icke kan låtat; gjut ut både öfver barnen på gatone, och öfver de män i Rådet allt tillsammans; ty både man och qvinna, både åldrig och utgammal skola fångne varda.

Jer 6:12. Deras hus skola komma främmande tillhanda, samt med åkrar och hustrur; ty jag vill uträcka mina hand, säger HERREN, öfver landsens inbyggare.

Jer 6:13. Ty de fara allesammans efter girighet, både små och store; och både Propheter och Prester lära allesamman falska Gudstjenst;

Jer 6:14. Och trösta mitt folk i deras olycko, att de skola det ringa akta, och säga: Det står väl till, det står väl till; och det står dock intet väl till.

Jer 6:15. Derföre skola de komma på skam, att de sådana styggelse bedrifva; ändock de vilja oskämde vara, och vilja intet skämma sig; derföre måste de falla hvar öfver annan; och när jag varder dem hemsökandes, skola de falla, säger HERREN.

Jer 6:16. Detta säger HERREN: Går uppå vägarna, och ser till, och fråger efter de förra vägar, hvilken den gode vägen är, och vandrer deruppå, så skolen I finna ro för edra själar; men de sade: Vi göre det intet.

Jer 6:17. Jag hafver satt väktare öfver eder; akter uppå trummeternas ljud; men de sade: Vi göret intet.

Jer 6:18. Derföre hörer, I Hedningar, och akter häruppå, samt med edart folk.

Jer 6:19. Du jord, hör till: Si, jag vill låta komma en olycko öfver detta folk, nämliga deras förtjenta lön, att de icke akta min ord, och förkasta min lag.

Jer 6:20. Hvad frågar jag efter rökelse, som kommer af rika Arabien, och efter god canel, som kommer utaf fjerran land? Edor bränneoffer äro mig intet tacknämlig, och edor offer behaga mig intet.

Jer 6:21. Derföre säger HERREN alltså: Si, jag vill sätta desso folkena en förargelse, der både fäder och barn skola sig tillsammans uppå stöta, och skola förgås, den ene grannen med den andra.

Jer 6:22. Detta säger HERREN: Si, ett folk varder kommandes nordanefter, och ett stort folk skall uppresa sig hardt vid vårt land;

Jer 6:23. De der båga och spets föra; det är grufveligit, och utan barmhertighet; de fräsa såsom ett stormande haf, och rida på hästar, rustade såsom krigsfolk, emot dig, du dotter Zion.

Jer 6:24. När vi få höra af dem, så skola oss våra händer nedfalla; oss varder ångest och ve, lika som ene i barnsnöd.

Jer 6:25. Ingen gånge ut på markena, och ingen ut uppå vägarna; ty det är allestäds osäkert för fiendans svärd.

Jer 6:26. O! du mins folks dotter, drag en säck uppå, och lägg dig i asko; haf sorg lika som för enda sonen, och beklaga dig lika som de der högeliga bedröfvade äro; ty förderfvaren kommer öfver oss hasteliga.

Jer 6:27. Jag hafver satt dig till en smältare i mitt folk, det så hårdt är; att du deras väsende förfara och bepröfva skall.

Jer 6:28. De äro allesamman affällige, vandrande förrädeliga; de äro allesamman förderfvad koppar och jern.

Jer 6:29. Blåsbälgen är förbränd, blyet försvinner, smältningen är förgäfves; ty det onda är icke ifråskildt.

Jer 6:30. Derföre heta de ock ett förkastadt silfver; ty HERREN hafver förkastat dem.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 7. CAPITLET

Falsk förtröstans straff.

Jer 7:1. Detta är det ord, som skedde till Jeremia af HERRANOM, som sade:

Jer 7:2. Gack och statt i portenom åt HERRANS hus, och predika der detta ordet, och säg: Hörer HERRANS ord, I alle af Juda, I som gån genom denna porten, till att tillbedja HERRAN.

Jer 7:3. Så säger HERREN Zebaoth, Israels Gud: Bättrer edart lefverne och väsende, så vill jag bo när eder i desso rumme.

Jer 7:4. Förlåter eder icke uppå lögn, sägande: Här är HERRANS tempel, här är HERRANS tempel, här är HERRANS tempel;

Jer 7:5. Utan bättrer edart lefverne och väsende, att I gören hvarannan rätt;

Jer 7:6. Och görer främlingenom, dem faderlösa och enkone intet öfvervåld; och utgjuter intet oskyldigt blod i desso rumme, och följer icke andra gudar efter, till edar egen skada;

Jer 7:7. Så vill jag evinnerliga bo när eder i desso rumme, i landena som jag edra fäder gifvit hafver.

Jer 7:8. Men nu förlåten I eder på lögn, den intet nyttig är.

Jer 7:9. Dertill ären I tjufvar, mördare, horkarlar, och menedare, och röken inför Baal, och följen främmande gudar efter; de I intet kännen.

Jer 7:10. Sedan kommen I då, och gån fram för mig i desso huse, det efter mitt Namn nämndt är, och sägen: Det hafver ingen nöd med oss, medan vi sådana styggelse görom.

Jer 7:11. Hållen I då detta hus, som efter mitt Namn nämndt är, för ena mördarekulo? Si, jag ser det väl, säger HERREN.

Jer 7:12. Går bort till mitt rum i Silo, der mitt Namn tillförene bott hafver, och ser till, hvad jag der gjort hafver, för mins folks Israels ondskos skull.

Jer 7:13. Efter I nu alle sådana stycke bedrifven, säger HERREN, och jag eder tidt och ofta predika låter, och I viljen icke hörat; jag ropar, och I viljen intet svara;

Jer 7:14. Så vill jag sammalunda göra med de hus, som efter mitt Namn nämndt är, der I eder uppå förlåten, och med det rum, som jag edra fäder gifvit hafver, likasom jag med Silo gjort hafver;

Jer 7:15. Och skall kasta eder bort ifrå mitt ansigte, likasom jag bortkastat hafver alla edra bröder, alla Ephrahims säd.

Jer 7:16. Och skall du intet bedja för detta folk, ej heller någon klagan eller bön förebära, eller lägga dig ut för dem inför mig; ty jag vill intet höra dig.

Jer 7:17. Ty ser du icke hvad de göra i Juda städer, och på gatomen i Jerusalem?

Jer 7:18. Barnen hemta veden, och fäderna göra upp elden, och qvinnorna göra degen, att de skola baka himmelens Drottning kakor, och gifva främmande gudar drickoffer, på det de skola förtörna mig;

Jer 7:19. Men de skola icke göra mig der ondt med, säger HERREN, utan sig sjelfvom, och skola till skam varda.

Jer 7:20. Derföre säger Herren HERREN: Si, min vrede och min grymhet är utgjuten öfver detta rum, både öfver folk och fä, öfver trän på markene, och öfver fruktena på jordene; och skall brinna, så att ingen skall kunna släckat.

Jer 7:21. Detta säger HERREN Zebaoth, Israels Gud: Görer edor bränneoffer och annor offer tillhopa, och äter kött.

Jer 7:22. Ty på den dagen, då jag förde edra fäder utur Egypti land, hafver jag intet sagt eller budit dem om bränneoffer och annat offer;

Jer 7:23. Utan detta böd jag dem, och sade: Lyder min ord, så vill jag vara edar Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandrer på alla de vägar, som jag bjuder eder, på det eder skall väl gå.

Jer 7:24. Men de ville intet höra, eller böja sin öron härtill, utan vandrade efter sitt eget råd, och efter sin onda hjertas tycko, och gingo tillbaka, och icke framåt.

Jer 7:25. Ja, ifrå den dagen att jag edra fäder utu Egypti land förde, och intill denna dag, hafver jag dagliga sändt till eder alla mina tjenare Propheterna.

Jer 7:26. Men de ville intet höra, eller böja sin öron, utan äro halsstyfve, och görat än värre än deras fäder.

Jer 7:27. Och om du än allt detta säger dem, så höra de dock intet; ropar du, så svara de dock intet.

Jer 7:28. Derföre säg till dem: Detta är det folk, som HERRAN sin Gud icke hörer, eller sig bättra vill; den rätta läran är platt borto, och de predika der nu intet mer af.

Jer 7:29. Skär ditt hår af, och kasta det ifrå dig, och jämra dig klageliga på högomen; ty HERREN hafver förkastat och bortdrifvit detta slägtet, der han öfver förtörnad är.

Jer 7:30. Förty Juda barn göra det ondt är för min ögon, säger HERREN; de sätta sina styggelser uti det hus, som efter mitt Namn nämndt är, på det de skola orena det;

Jer 7:31. Och bygga de altare Thopheth uti Hinnoms sons dal, att de skola uppbränna deras söner och döttrar i eld, hvilket jag aldrig budit, eller någor tid i sinnet fått hafver.

Jer 7:32. Derföre, si, den tiden kommer, säger HERREN, att man intet mer skall kalla det Thopheth, och Hinnoms sons dal, utan dråpodal; och Thopheth skall varda fullt med dödas grifter, derföre, att der intet annat rum på färde är.

Jer 7:33. Och detta folks kroppar skola himmelens foglom, och djuromen på jordene, till spis varda, och ingen skall drifva dem derifrå.

Jer 7:34. Och jag skall uti Juda städer, och på gatorna i Jerusalem, borttaga glädjes och fröjds rop, och brudgummes och bruds röst; ty landet skall öde vara.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 8. CAPITLET

Falsk lära, girighet.

Jer 8:1. På den samma tiden, säger HERREN, skall man kasta Juda Konungars ben, Förstarnas ben, Presternas ben, Propheternas ben, borgarenas ben i Jerusalem, utu deras grifter;

Jer 8:2. Och man skall förskingra dem under solene, månan, och alla himmelens här, hvilka de älskat, och dem tjent, och dem efterföljt, och sökt, och tillbedit hafva; de skola intet mer upphemtade och begrafne varda, utan vara träck på jordene.

Jer 8:3. Och alle de qvarlefde af desso onde folke, på ehvad rum de äro, dit jag dem bortdrifvit hafver, skola heldre vilja vara döde än lefvande, säger HERREN Zebaoth.

Jer 8:4. Derföre säg till dem: Detta säger HERREN: Hvar är någor, om han faller, den icke gerna står upp igen? Hvar är någor, som villo går, den icke gerna kommer uppå rätta vägen igen?

Jer 8:5. Likväl vill ju detta folket i Jerusalem gå villo, utan återvändo; de stå så hårdt på den falska Gudstjenstene, att de intet vilja låta sig derifrån afvända.

Jer 8:6. Jag ser och hörer, att de lära icke rätt; ingen är den som ångrar sina ondsko, och säger: Hvad gör jag dock? De löpa alle sitt lopp, lika, som en grym häst i stridene.

Jer 8:7. En stork under himmelen vet sin tid; en turturdufva, trana och svala, märka sin tid, när de igenkomma skola; men mitt folk vill icke veta HERRANS rätt.

Jer 8:8. Huru kunnen I dock säga: Vi vete hvad rätt är, och hafvom HERRANS lag för oss? Är det dock icke utan lögn, hvad de Skriftlärde gifva oss före.

Jer 8:9. Derföre måste sådane lärare komma på skam, förskräckte och fångne varda; ty hvad godt kunna de lära, då de HERRANS ord förkasta?

Jer 8:10. Derföre skall jag gifva deras hustrur främmandom, och deras åker dem som dem förjaga skola; ty de fara efter girighet, den ene med den andra, både små och store; och både Prester och Propheter lära falska Gudstjenst;

Jer 8:11. Och trösta mitt folk uti deras olycko, att de skola det ringa akta, och säga: Det står väl till, det står väl till; och det står dock intet väl till.

Jer 8:12. Derföre skola de komma på skam, att de sådana styggelse bedrifva; ändock de vilja oskämde vara, och vilja intet skämma sig; derföre måste de falla hvar öfver annan; och när jag varder dem hemsökandes, skola de falla, säger HERREN.

Jer 8:13. Jag vill så afhemta dem, säger HERREN, att inga drufvor skola blifva qvara på vinträt, och ingen fikon på fikonaträt; ja, löfven skola ock affalla, och det jag dem gifvit hafver, det skall dem ifråtaget varda.

Jer 8:14. Hvar skole vi då bo? Ja, församler eder då, och låt oss draga in uti de fasta städer, och vänta der efter hjelp; ty HERREN, vår Gud, varder oss hjelpandes med en bitter dryck att vi så synde emot HERRAN.

Jer 8:15. Ja, förlåter eder deruppå, att det skall ingen nöd hafva, ändock intet godt för handene är; och att I skolen helade varda, ändock icke annat än ond sår för handene är.

Jer 8:16. Man hörer allaredo ifrå Dan gnyn af deras hästar, och deras hingstar skria, så att hela landet bäfvar derföre; och de komma, och skola uppfräta landet med allt det deruti är, staden samt med alla de som deruti bo.

Jer 8:17. Ty si, jag skall sända ormar och basilisker ibland eder, de intet besvorne äro; de skola stinga eder, säger HERREN.

Jer 8:18. Så skall jag hugsvala mig af mine ångest och hjertans sorg.

Jer 8:19. Si, mins folks dotter skall ropa ifrå fjerran land: Vill nu HERREN icke mer vara (Gud) i Zion? Eller skall det ingen Konung mer hafva? Ja, hvi hafva de så förtörnat mig med sin beläte, och främmande fåfänga Gudstjenst?

Jer 8:20. Skördetiden är framliden, sommaren är sin väg; och oss är ingen hjelp kommen.

Jer 8:21. Mig ömkar svårliga, att mitt folk så förderfvadt är; jag grämer mig, och hafver ganska ondt.

Jer 8:22. Är då nu ingen salva, i Gilead? Eller är der ingen läkare? Hvarföre är då mins folks dotter icke helad?

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 9. CAPITLET

Juda laster straffas.

Jer 9:1. Ack! det jag vatten nog hade i mitt hufvud, och min ögon voro en tårekälla, att jag natt och dag begråta måtte de slagna i mitt folk.

Jer 9:2. Ack! det jag ett herberge hade i öknene, så ville jag öfvergifva mitt folk, och draga ifrå dem; ty de äro allesammans horkarlar, och en arg hop.

Jer 9:3. De skjuta med sina tungor allesammans lögn, och ingen sanning, och fara allt med våld i landena, och gå ifrå den ena ondskone till den andra, och akta mig intet, säger HERREN.

Jer 9:4. Hvar och en tage sig vara för sinom nästa, och tro icke heller sinom broder; ty en broder undertrycker den andra, och en vän förråder den andra.

Jer 9:5. En vän gäckar den andra, och tala icke ett sant ord; de vinnlägga sig derom, huru den ene skall bedraga den andra, och dem tycker illa vara, att de ännu icke kunna görat värre.

Jer 9:6. Der är allestäds bedrägeri ibland dem, och för bedrägeris skull vilja de icke känna mig, säger HERREN.

Jer 9:7. Derföre säger HERREN Zebaoth alltså: Si, jag vill smälta och probera dem; ty hvad skall jag annars göra, medan mitt folk så ställer sig?

Jer 9:8. Deras falska tungor äro mordskott; med sin mun tala de vänliga med sinom nästa; men i hjertat vakta de efter honom.

Jer 9:9. Skulle jag nu icke sådant hemsöka uppå dem, säger HERREN, och skulle min själ icke hämnas öfver sådant folk, som detta är.

Jer 9:10. Jag måste gråta och jämra mig på bergen, och beklaga mig vid de fäbodar i öknene; ty de äro så platt förhärjade, att der bor ingen mer, och man hörer der nu intet färop mer; både himmelens foglar och djuren äro alle borto.

Jer 9:11. Och jag skall göra Jerusalem till en stenhop, och till en drakaboning; och skall ödelägga Juda städer, att der ingen inne bo skall.

Jer 9:12. Ack! att nu någor vis vore, och lade det uppå hjertat, och förkunnade hvad HERRANS mun till honom säger: Hvarföre dock landet så förderfvadt och härjadt varder, likasom en ödemark, der ingen vistas?

Jer 9:13. Och HERREN sade: Derföre, att de öfvergifva min lag, som jag dem föregifvit hafver, och lyda intet min ord, och lefva der ej heller efter;

Jer 9:14. Utan följa sins hjertas tycko, och Baalim, såsom deras fäder dem lärt hafva.

Jer 9:15. Derföre säger HERREN Zebaoth, Israels Gud: Si, jag skall spisa detta folket med malört, och gifva dem galla dricka.

Jer 9:16. Jag skall förskingra dem ibland Hedningarna, hvilka hvarken de eller deras fäder känna, och skall sända svärd efter dem, tilldess det blifver ute med dem.

Jer 9:17. Så säger HERREN Zebaoth: Skaffer och beställer gråterskor, att de komma; och sänder efter de som det väl kunna;

Jer 9:18. Och begråta oss med hast, att vår ögon måga rinna med tårar, och var ögnahvarf flyta med vatten;

Jer 9:19. Att man må höra en klagogråt i Zion, nämliga alltså: Ack! huru äre vi så platt förstörde och till skam vordne? Vi måste rymma landet; ty våra boningar äro nederslagna.

Jer 9:20. Så hörer nu, I qvinnor, HERRANS ord, och edor öron fatte hans muns tal; lärer edra döttrar gråta, och den ena läre den andra klagogråt, nämliga alltså:

Jer 9:21. Döden är igenom vår fenster infallen, och uti vår palats kommen, till att dräpa barnen på gatone, och ynglingarna i gränderna.

Jer 9:22. Säg: Så säger HERREN: Menniskors kroppar skola ligga såsom träck på markene, och såsom kärfvar efter skördomannen, de ingen upptager.

Jer 9:23. Detta säger HERREN: En vis berömme sig intet af sine vishet; an stark berömme sig intet af sin starkhet; en rik berömme sig intet af sin rikedom;

Jer 9:24. Utan den som sig berömma vill, han berömme sig deraf, att han vet och känner mig, att jag är HERREN, som gör barmhertighet, rätt och rättfärdighet på jordene; ty sådant behagar mig, säger HERREN.

Jer 9:25. Si, den tid kommer, säger HERREN, att jag hemsöka skall alla de omskorna med de oomskorna;

Jer 9:26. Nämliga Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab, och alla de som bo uti de rum i öknene; ty alle Hedningar hafva oomskoren förhud; men hela Israels hus hafver oomskoret hjerta.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 10. CAPITLET

Icke afgud, utan Herren.

Jer 10:1. Hörer hvad HERREN säger till eder, I af Israels hus.

Jer 10:2. Detta säger HERREN: I skolen icke lära Hedningarnas sätt, och skolen intet frukta eder för himmelens tecken, såsom Hedningarna frukta.

Jer 10:3. Ty Hedningarnas gudar äro icke utan fåfängelighet; de hugga ett trä i skogenom, och mästaren gör det till med en yxa;

Jer 10:4. Och pryder det med silf och guld, och fäster det vid, med naglar och hamrar, att det icke omkullfalla skall.

Jer 10:5. Sådant är nu intet annat, än öfverdragna stodar; de kunna intet tala; så måste man ock bära dem; ty de kunna intet gå. Derföre skolen I intet frukta eder för dem; förty de kunna hvarken hjelpa eller stjelpa.

Jer 10:6. Men dig, HERRE, är ingen lik; du äst stor, och ditt Namn är stort, och du kan det bevisa med gerningarna.

Jer 10:7. Ho skulle icke frukta dig, du Hedningarnas Konung? Dig skall man ju lyda; ty ibland alla Hedningarnas visa, och i all Konungarike, är ingen din like.

Jer 10:8. De äro allesamman dårar och galne; ty ett trä måste ju vara en platt fåfäng Gudstjenst.

Jer 10:9. Silfskifvor förer man till på hafvet; guld ifrån Uphas, af mästare och guldsmeder beredt; gult silke och purpur kläder man uppå dem, och äro alltsammans slöga, mäns verk.

Jer 10:10. Men HERREN är en rätt Gud, en lefvandes Gud, en evig Konung; för hans vrede bäfvar jorden, och Hedningarna kunna icke fördraga hans trug.

Jer 10:11. Så säger nu alltså till dem: De gudar, som himmel och jord icke gjort hafva, förgånge af jorden, och under himmelen.

Jer 10:12. Men han hafver gjort jordena genom sina kraft, och verldenes krets beredt genom sina vishet; och utsträckt himmelen genom sitt förstånd.

Jer 10:13. Då han dundrar, så är mycket vatten under himmelen, och drager upp dimbona ifrå jordenes anda; han gör ljungelden i regnet, och låter vädret kommer ifrå hemlig rum.

Jer 10:14. Alla menniskor äro dårar med sine konst, och alle guldsmeder stå med skam med sin beläte; ty deras beläte äro bedrägeri, och hafva intet lif.

Jer 10:15. Det är alltsammans ett fåfängt och bedrägeligit verk; de måste förgås, då de hemsökte varda.

Jer 10:16. Men sådan är icke han, som Jacobs lott är; utan han är den som all ting skapat hafver, och Israel är hans arfvedel; han heter HERREN Zebaoth.

Jer 10:17. Tag din handel bort utu landena, du som bor i den fasta (staden).

Jer 10:18. Ty så säger HERREN: Si, jag skall i denna resone bortslunga landsens inbyggare, och så plåga dem, att de det känna skola.

Jer 10:19. Ack! min jämmer och hjertans sorg; men jag tänker, att det är min plåga; jag måste lida henne.

Jer 10:20. Mitt tjäll är förstördt, och all min tåg äro sönder; min barn äro borto, och icke mer för handene; ingen upprättar min hyddo igen, och mitt tjäll slår ingen upp igen.

Jer 10:21. Ty herdarna äro till dårar vordne, och fråga intet efter HERRAN; derföre kunna de ock intet rätt lära, utan förskingra hjorden.

Jer 10:22. Si, ett rykte kommer, och ett stort bäfvande af det landet norrut, att Juda städer skola ödeläggas, och till drakaboningar varda.

Jer 10:23. Jag vet, HERRE, att menniskones väg står icke till henne; och det står i ingens mans magt, huru han vandra eller sin gång styra skall.

Jer 10:24. Näps mig, HERRE, dock med måttelighet, och icke uti dine grymhet; på det du icke skall platt göra mig till intet.

Jer 10:25. Men gjut dina vrede ut öfver Hedningarna som intet känna dig, och öfver de slägte som intet åkalla ditt Namn: ty de hafva uppfrätit och uppsvulgit Jacob; de hafva gjort en ända med honom, och hans boning förödt.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 11. CAPITLET

Förbund brytes. Jeremia fara.

Jer 11:1. Detta är det ord som till Jeremia skedde af HERRANOM, som sade:

Jer 11:2. Hörer detta förbunds ord, att I mågen säga dem till Juda och Jerusalems inbyggare;

Jer 11:3. Och säg till dem: Så säger HERREN Israels Gud: Förbannad vare den som icke lyder detta förbunds ord,

Jer 11:4. Som jag edra fäder böd på den dag jag dem utur Egypti land förde, utur jernugnen, och sade: Hörer mina röst, och görer som jag eder budit hafver; så skolen I vara mitt folk, och jag vill vara edar Gud;

Jer 11:5. På det jag må hålla den ed, som jag edra fäder svorit hafver till att gifva dem ett land, der mjölk och hannog uti flyter, såsom det i denna dag för ögon är. Jag svarade, och sade: Ja, HERRE, det ske alltså.

Jer 11:6. Och HERREN sade till mig: Predika alla dessa orden uti Juda städer, och uppå gatorna i Jerusalem, och säg: Hörer detta förbunds ord, och görer derefter.

Jer 11:7. Ty jag hafver betygat edra fäder, ifrå den dagen jag dem utur Egypti land förde, intill denna dag, och betygade städse, och sade: Hörer mina röst.

Jer 11:8. Men de hörde intet, och böjde ej heller sin öron härtill, utan hvar och en gick efter sins onda hjertas tycko; derföre vill jag ock öfver dem gå låta, all detta förbunds ord, det jag dem böd att de göra skulle, och de dock derefter icke gjort hafva.

Jer 11:9. Herren sade till mig: Jag vet väl, huru de i Juda och Jerusalem gadda sig tillhopa.

Jer 11:10. De vända sig till sina förfäders synder, hvilke min ord ej heller höra ville, utan följde också andra gudar efter, och tjente dem; alltså hafver Israel hus och Juda hus nu (allstädes) brutit mitt förbund, det jag med deras fäder gjort hafver.

Jer 11:11. Derföre, si, säger HERREN: Jag vill låta en olycko gå öfver dem, den de icke undkomma skola; och när de ropa till mig, så vill jag intet höra dem.

Jer 11:12. Så låt då Juda städer och Jerusalems inbyggare gå bort, och ropa till de gudar, hvilkom de rökt hafva; men de skola intet hjelpa dem i deras nöd.

Jer 11:13. Ty så många städer, så många gudar hafver du, Juda, och så många gator som i Jerusalem äro, så mång blygdealtare hafven I uppsatt, till att röka för Baal.

Jer 11:14. Så bed nu du intet för detta folk, och haf ingen åkallan eller bön för dem; ty jag vill intet höra dem, när de ropa till mig i sine nöd.

Jer 11:15. Hvad hafva mine vänner till att skaffa i mitt hus? De bedrifva alla falskhet, och mena det heliga köttet skall taga det bort af dem; och när de illa göra, så äro de glade deröfver.

Jer 11:16. HERREN kallade dig ett grönt, skönt, fruktsamt oljoträ; men nu hafver han med ett stort mordskri, upptändt en eld deromkring, så att dess qvistar måste förderfvade varda.

Jer 11:17. Ty HERREN Zebaoth, som dig planterat hafver, hafver lofvat dig ondt, för Israels hus, och Juda hus ondskos skull, den de bedrifva, så att de förtörna mig, i det de röka för Baal.

Jer 11:18. HERREN hafver mig det uppenbarat, så att jag det vet; och viste mig hvad de hafva för händer;

Jer 11:19. Nämliga att de vilja slagta mig, likasom ett armt får; ty jag visste icke, att de emot mig rådslagit hade, och sagt: Låt oss förderfva trät med sine frukt, och utrota honom utu de lefvandes land, att på hans namn skall aldrig mer tänkt varda.

Jer 11:20. Men du, HERRE Zebaoth, du rättvise domare, du som bepröfvar njurar och hjerta, låt mig se dina hämnd öfver dem; ty jag hafver befallt dig mina sak.

Jer 11:21. Derföre säger HERREN alltså emot dem i Anathoth, hvilke efter ditt lif stå, och säga: Spå oss intet i HERRANS Namn, om du annars icke dö vill af våra händer.

Jer 11:22. Derföre säger HERREN Zebaoth alltså: Si, jag vill hemsöka dem; deras unge män skola med svärd dräpne varda, och deras söner och döttrar af hunger dö;

Jer 11:23. Så att intet af dem skall qvart blifva; ty jag skall låta en olycko gå öfver dem i Anathoth, på det året då de skola hemsökte varda.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 12. CAPITLET

Ondas lycka snart ändad.

Jer 12:1. HERRE, om jag än med dig ville till rätta gå, så behåller du dock rätten; likväl måste jag tala med dig om rätten: Hvi går dem ogudaktigom så väl, och de föraktare hafva allahanda nog?

Jer 12:2. Du planterar dem, att de rota sig, och växa, och bära frukt; du låter dem mycket tala om dig, och du näpser dem intet.

Jer 12:3. Men mig, HERRE, känner du, och ser mig, och pröfvar mitt hjerta för dig; men dem låter du gå fri, likasom får, att de skola slagtade varda; och skonar dem, på det de skola dräpne varda.

Jer 12:4. Huru länge skall dock landet stå så jämmerliga, och gräset på markene allestäds borttorkas för inbyggarenas ondskos skull, att både djur och foglar der intet mer äro? Ty de säga: Ja, han vet mycket huru oss gå skall.

Jer 12:5. Om de göra dig plats, som till fot gå, huru vill dig gå, då du med resenärer löpa skall? Och om du söker efter säkerhet uti de lande der frid är, hvad vill då med dig varda vid den högmodiga Jordanen?

Jer 12:6. Ty dine bröder, och dins faders hus förakta dig ock, och ropa Jadut öfver dig; derföre tro du dem intet, om de än tala vänliga med dig.

Jer 12:7. Derföre hafver jag måst öfvergifva mitt hus, och fly mitt arf, och gifva mina älskeliga själ uti fiendahand.

Jer 12:8. Mitt arf är mig vordet såsom ett lejon i skogenom, och ryter emot mig; derföre är jag thy harmse vorden.

Jer 12:9. Mitt arf är såsom en spräklot fogel, om hvilken foglarna församla sig; upp, och församler eder, all djur på markene; kommer och äter.

Jer 12:10. Månge herdar hafva förderfvat min vingård, och förtrampat min åker; de hafva gjort min sköna åker till en öken; de hafva gjort honom öde.

Jer 12:11. Jag ser allaredo, huru jämmerliga han förödd är; ja, hela landet är öde; men ingen vill läggat uppå hjertat.

Jer 12:12. Ty de förderfvare komma öfver alla högar i öknene, och HERRANS frätande svärd ifrå den ena landsens ända intill den andra; och intet kött skall frid hafva.

Jer 12:13. De så hvete, men tistel skola de uppskära; de göra sig omak nog, men de skola intet nyttjat; de skola icke glädjas af sinom årsväxt, för HERRANS grymma vredes skull.

Jer 12:14. Detta säger HERREN emot alla mina onda grannar, som antasta den arfvedel som jag mino folke Israel utskift hafver; si, jag skall rycka dem utu deras land, och taga Juda hus midt ut ifrå dem.

Jer 12:15. Och när jag hafver uttagit dem, skall jag åter förbarma mig öfver dem, och skall låta hvar och en komma till sin arfvedel, och till sitt land igen.

Jer 12:16. Och det skall ske, om de lära af mitt folk, att de svärja vid mitt Namn: Så visst som HERREN lefver; lika som de tillförene hafva lärt mitt folk svärja vid Baal, så skola de uppbyggas ibland mitt folk.

Jer 12:17. Men om de icke höra vilja, så skall jag det folket utrycka, och förgöra det, säger HERREN.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 13. CAPITLET

Jeremia gördel, hot, klagan.

Jer 13:1. Detta, säger HERREN till mig: Gack bort, och köp dig en linnen gjording, och gjorda dina länder dermed, och gör honom icke våtan.

Jer 13:2. Och jag köpte en gjording, efter HERRANS befallning, och band honom kringom mina länder.

Jer 13:3. Så skedde HERRANS ord annan gången till mig, och sade:

Jer 13:4. Tag den gjordingen, som du köpt, och om dina länder bundit hafver, och statt upp, och gack bort till Phrath, och göm honom der uti ena stenklyfto.

Jer 13:5. Jag gick åstad, och gömde honom invid Phrath, som HERREN mig budit hade.

Jer 13:6. Men en lång tid derefter sade HERREN till mig: Statt upp, och gack bort till Phrath, och tag den gjordingen igen, som jag bad dig der bortgömma.

Jer 13:7. Jag gick bort till Phrath, och grof honom upp, och tog gjordingen af det rum, der jag honom lagt hade; och si, gjordingen var förderfvad, så att han intet mer dogde.

Jer 13:8. Då skedde HERRANS ord till mig, och sade:

Jer 13:9. Detta säger HERREN: Lika så skall jag förderfva den stora högfärden i Juda och Jerusalem.

Jer 13:10. Det onda folket, som min ord icke höra vilja, utan gå efter sin hjertas tycko, och följa andra gudar, till att tjena och tillbedja dem, de skola varda lika som gjordingen, den intet mer doger.

Jer 13:11. Ty lika som en man binder gjordingen om sina länder, alltså hafver jag, säger HERREN, omgjordat mig hela Israels hus, och hela Juda hus, att de skulle vara mitt folk, till ett namn, lof och äro; men de ville icke höra.

Jer 13:12. Så säg dem nu detta ordet: Detta säger HERREN Israels Gud: Alle läglar skola med vin fyllde varda; så skola de säga till dig: Ho vet det icke, att man skall fylla läglarna med vin?

Jer 13:13. Så säg till dem: Detta säger HERREN: Si, jag skall fylla alla de som i detta land bo; Konungarna, som på Davids stol sitta, Presterna och Propheterna, och alla Jerusalems inbyggare, så att de druckne varda;

Jer 13:14. Och skall förströ dem, den ena med den andra, fäderna samt med barnen, säger HERREN; och skall hvarken skona eller öfverse, eller barmhertig vara öfver deras förderf.

Jer 13:15. Så hörer nu, och märker till, och trotser icke; ty HERREN hafver det sagt.

Jer 13:16. Gifver HERRANOM edrom Gudi ärona, förr än det mörkt varder, och förr än edre fötter stöta sig på de mörka berg; så att I vänten efter ljuset, och han skall dock görat allt till mörker och skugga;

Jer 13:17. Men viljen I detta icke höra, så måste dock min själ hemliga gråta öfver sådana stolthet; mina ögon måste med tårar flyta, att HERRANS hjord fången varder.

Jer 13:18. Säg Konungenom och Drottningene: Sätter eder neder; ty härlighetenes krona är eder af hufvudet fallen.

Jer 13:19. De städer söderut äro tillslutne, och ingen är som dem upplåter; hela Juda är allsamman bortförd.

Jer 13:20. Upplyfter edor ögon, och ser huru de nordanefter komma; hvar är nu hjorden, som dig befallen var, din härliga hjord?

Jer 13:21. Hvad vill du säga, då han dig så hemsökandes varder? du hafver så vant dem emot dig, att de Förstar och höfdingar vara vilja; hvad gäller, dig varder ångest uppåkommandes, lika som ene qvinno i barnsnöd.

Jer 13:22. Och om du i dino hjerta säga ville: Hvarföre vederfars mig dock sådant? för dina många missgerningars skull är din blygd upptäckt, och din ben blottad.

Jer 13:23. Kan ock en Ethioper förvandla sina hud, eller en parde sina fläckar? Så kunnen I ock något godt göra, efter I ondt vane ären.

Jer 13:24. Derföre vill jag; förskingra dem likasom strå, det för vädrena uti öknene drifvet varder.

Jer 13:25. Det skall vara din lön och din del, som jag dig tillmätit hafver, säger HERREN; derföre, att du mig förgätit hafver, och förtröste uppå lögn.

Jer 13:26. Så vill jag ock högt upptäcka dina blygd, att man dina skam väl se skall.

Jer 13:27. Förty jag hafver sett ditt horeri, dina kättjo, ditt oförskämda boleri: ja, din styggelse både på högom och på åkrom; ve dig, Jerusalem; när vill du dock någon tid renad varda?

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 14. CAPITLET

Juda hunger. Jeremia förbön.

Jer 14:1. Detta är det ord, som HERREN till Jeremia sade, om den dyra tiden:

Jer 14:2. Juda ligger jämmerliga, hans portar stå i en ömkelig måtto; det står klageliga till i landena, och i Jerusalem är ett stort rop.

Jer 14:3. De store sända de små efter vatten; men då de komma till brunnen, så finna de intet vatten, och bära sina käril tom hem igen; de gå sorgse och bedröfvade, och omsvepa sin hufvud;

Jer 14:4. Derföre, att jorden refnar, efter intet regnar på jordena; åkermännerna, gå sorgse, och omsvepa sin hufvud.

Jer 14:5. Ty ock hinderna, som på markena kalfva, öfvergifva sina kalfvar, efter intet gräs växer.

Jer 14:6. Vildåsnarna stå på bergen, och lukta efter vädret, lika som drakar, och försmäkta, efter ingen ört växer.

Jer 14:7. Ack! HERRE, våra missgerningar hafva det ju förtjent; men hjelp dock för ditt Namns skull; ty vår ohörighet är stor, der vi emot dig med syndat hafve.

Jer 14:8. Du äst Israels tröst, och hans nödhjelpare; hvi skickar du dig, lika som du vore främmande i landena, och såsom en gäst, den icke mer än ena natt derinne ligger?

Jer 14:9. Hvi hafver du dig såsom en hjelte, som förtviflad är; och som en kämpe, den intet hjelpa kan? Du äst ju dock ibland oss, HERRE, och vi nämnes efter ditt Namn; öfvergif oss icke.

Jer 14:10. Så säger HERREN om detta folket: De löpa gerna hit och dit, och blifva icke gerna hemma; derföre hafver HERREN ingen vilja till dem; utan han tänker nu uppå deras missgerningar, och vill hemsöka deras synder.

Jer 14:11. Och HERREN sade till mig: Du skall intet bedja för detta folk om nåde.

Jer 14:12. Ty om de än fastade, så vill jag dock intet höra deras bön; och om de än hade bränneoffer och spisoffer fram, så behaga de mig dock intet; utan jag vill göra en ända uppå dem med svärd, hunger och pestilentie.

Jer 14:13. Då sade jag: Ack Herre HERRE! Si, Propheterna säga dem: I skolen intet svärd se, och ingen dyr tid få när eder; men jag skall gifva eder en god frid i detta rummet.

Jer 14:14. Och HERREN sade till mig: Propheterna, spå lögn i mitt Namn; jag hafver intet sändt dem, och intet befallt dem, och intet talat med dem; de predika eder falska syner, spådom, afguderi, och sins hjertans bedrägeri.

Jer 14:15. Derföre säger HERREN om de Propheter, som i mitt Namn prophetera, ändock jag dem intet sändt hafver, och de likväl predika, att intet svärd eller dyr tid skall komma i detta land: Sådana Propheter skola dö genom svärd och hunger.

Jer 14:16. Och folket, hvilko de prophetera, skola af svärd och hunger ligga här och der på gatomen i Jerusalem, att ingen skall begrafva dem; sammalunda ock deras hustrur, söner och döttrar; och jag skall gjuta deras ondsko uppå dem.

Jer 14:17. Och du skall säga till dem detta ordet: Min ögon flyta med tårar dag och natt, och vända intet åter; ty jungfrun, mins folks dotter, är grufveliga plågad, och jämmerliga slagen.

Jer 14:18. Går jag ut på markena, si, så ligga der de slagne med svärd; kommer jag in uti staden, så ligga der de försmäktade af hunger; ty ock Propheterna och Presterna måste bortdraga uti ett land, det de intet känna.

Jer 14:19. Hafver du då förkastat Juda? Eller hafver din själ en vämjelse till Zion? Hvi hafver du så slagit oss, att oss ingen hela kan? Vi hoppades, att det skulle frid varda, men här kommer intet godt; vi hoppades, att vi skulle helade varda, och si, här är nu mera vedermöda.

Jer 14:20. HERRE, vi kännom vårt ogudaktiga väsende, och våra fäders missgerningar; ty vi hafve syndat emot dig.

Jer 14:21. Men, för ditt Namns skull, låt oss icke skämde varda; låt dine härlighets säte icke begabbadt varda; kom dock ihåg, och låt icke ditt förbund med oss återvända.

Jer 14:22. Det är dock ingen ibland Hedningarnas afgudar, som regn gifva kan; himmelen kan ock icke regna. Du äst ju HERREN vår Gud, uppå hvilken vi hoppas; ty du kan alltsammans detta göra.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 15. CAPITLET

Jeremia bön. Herrans svar.

Jer 15:1. Och HERREN sade till mig: Det än Mose och Samuel före mig stode, så hafver jag dock intet hjerta till detta folket, drif dem bort ifrå mig, och låt dem fara.

Jer 15:2. Och om de säga, till dig: Hvart skole vi? så säg nu till dem: Detta säger HERREN: Hvem döden drabbar, uppå honom drabbe han; hvem svärdet drabbar, uppå honom drabbe det; hvem hungren drabbar, uppå honom drabbe han; hvem fängelse drabbar, uppå honom drabbe det.

Jer 15:3. Ty jag vill hemsöka dem med fyrahanda plågor, säger HERREN; med svärd, att de skola slagne varda; med hundar, som dem bortsläpa skola; med himmelens foglar, och med djuren på jordene, att de skola uppätne varda, och förgås.

Jer 15:4. Och jag skall låta drifva dem hit och dit, i all rike på jordene, för Manasse skull, Jehiskia sons, Juda Konungs, för det han i Jerusalem bedrifvit hafver.

Jer 15:5. Ho vill då förbarma sig öfver dig, Jerusalem? Ho vill då medlidande med dig hafva? Ho skall då gå bort och förvärfva dig frid?

Jer 15:6. Du hafver öfvergifvit mig, säger HERREN, och äst affällig vorden ifrå mig; derföre hafver jag uträckt mina hand emot dig, att jag skall förderfva dig; mig ledes vid att förbarma mig.

Jer 15:7. Jag skall kasta dem med en kastoskofvel bort utu landet; och mitt folk, som sig icke ifrå sitt väsende omvända vilja, dem skall jag allasamman faderlösa göra och förderfva.

Jer 15:8. Mig skola ibland dem flera enkor varda, än sanden i hafvet är; jag skall låta komma öfver de unga mäns moder en uppenbara förderfvare; och dermed låta öfverfalla staden hasteliga och oförseendes;

Jer 15:9. Så att den som sju barn hafver, hon skall elända varda, och af hjertat sucka; ty deras sol skall bittida på dagenom nedergå, att deras berömmelse och glädje skall en ända hafva, och de som qvare blifva, skall jag gifva uti svärd för deras fiendar, säger HERREN.

Jer 15:10. Ack! min moder, att du mig födt hafver, öfver hvilken hvar man Jadut ropar i hela landena; hafver jag dock uppå ocker hvarken lånt eller tagit, likväl bannar mig hvar man.

Jer 15:11. HERREN sade: Nu väl, jag skall somliga af eder igen behålla; ty det skall åter väl gå, och jag skall komma eder till hjelp i nöd och ångest, ibland fienderna.

Jer 15:12. Menar du, att icke någorstäds något jern är, som kan sönderslå det jern och koppar nordanefter?

Jer 15:13. Men jag skall tillförene gifva edart gods och ägodelar till sköfvels, så att I skolen få der intet före, och det för alla edra synders skull, som I uti alla edra gränsor bedrifvit hafven;

Jer 15:14. Och skall låta eder komma bort till edra fiendar, uti ett land det I intet kännen; ty elden i mine vrede är öfver eder uppågången.

Jer 15:15. Ack! HERRE, du vetst det, kom oss ihåg, och låt dig om oss vårda, och hämnas oss uppå våra förföljare. Anamma oss, och fördröj icke dina vrede öfver dem; ty du vetst, att vi för dina skull försmädde varde.

Jer 15:16. Emedan håller oss ditt ord uppe, då vi det få; och det samma ditt ord är vår hjertas fröjd och tröst; ty vi äre ju nämnde efter ditt Namn, HERRE Gud Zebaoth.

Jer 15:17. Vi gifve oss icke i sällskap till de begabbare, eller fröjdom oss med dem; utan blifve ensamme, för dine hands fruktans skull; tv du vredgas svårliga öfver oss.

Jer 15:18. Hvi varar då vår vedermöda så länge, och vår sår äro så ganska ond, att dem ingen hela kan? Du äst oss vorden lika som en källa, den intet mer rinna vill.

Jer 15:19. Derföre säger HERREN alltså: Om du håller dig intill mig, så vill jag hålla mig till dig, och du skall blifva min Predikare; och om du lärer de fromma skilja sig ifrå de onda, så, skall du vara min lärare, och förr än du skulle falla intill dem, skola de falla till dig.

Jer 15:20. Ty jag hafver gjort dig till en fast kopparmur emot detta folket; om de emot dig strida, så skola de dock intet förmå emot dig; ty jag är när dig, till att hjelpa dig och frälsa dig, säger HERREN;

Jer 15:21. Och skall frälsa dig utu de högmodigas hand, och förlossa dig utu de tyranners hand.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 16. CAPITLET

Juda fängelse, förlossning.

Jer 16:1. Och HERRANS ord skedde till mig, och sade:

Jer 16:2. Du skall ingen hustru taga dig, eller föda några söner eller döttrar i desso rumme.

Jer 16:3. Ty så säger HERREN om de söner och döttrar, som i detta rummet födde varda, och om mödrarna som dem föda, och om deras fäder som dem föda i desso lande:

Jer 16:4. De skola dö af krankheter, och hvarken begråtne eller begrafne varda; utan skola till träck varda på markene; dertill skola de ock genom svärd och hunger förgås, och deras kroppar skola foglom under himmelen och djurom på markene till spis varda.

Jer 16:5. Ty så säger HERREN: Du skall icke gå till begängelse, och skall ej heller någorstäds gå till begråtning, eller medlidande öfver dem hafva; ty jag hafver tagit min frid ifrå desso folke, säger HERREN, samt med mine nåd och barmhertighet;

Jer 16:6. Att både store och små skola dö i desso lande, och intet begrafne, eller begråtne varda; och ingen skall rifva sig, eller raka sitt hår öfver dem.

Jer 16:7. Och man skall ej heller utskifta bröd i den begråtning, till att hugsvala dem öfver liket; och ej heller gifva dem dricka af tröstebägarenom öfver fader och moder.

Jer 16:8. Derföre skall du intet gå in uti något dryckohus, till att sitta när dem; eller till att äta, eller till att dricka.

Jer 16:9. Ty så säger HERREN Zebaoth, Israels Gud: Si, jag skall borttaga af desso rummena för edor ögon, och medan I än lefven, fröjds och glädjes röst, brudgummes och bruds röst.

Jer 16:10. Och när du allt detta desso folkena sagt hafver, och de säga till dig: Hvi talar HERREN öfver oss alla denna stora olyckona? Hvilken är den missgerning eller synd, der vi med emot HERRAN vår Gud syndat hafve?

Jer 16:11. Så skall du säga dem: Derföre att edra fäder, säger HERREN, hafva öfvergifvit mig, och följt andra gudar, tjent dem, och tillbedit dem; men mig hafva de förlåtit, och intet hållit min lag;

Jer 16:12. Och I ännu värre gören, än edre fäder; ty si, hvar och en lefver efter sins ondas hjertas tycko, på, det han icke skall lyda mig.

Jer 16:13. Derföre skall jag drifva eder utu detta landet, in uti ett land der hvarken I eller edre fäder af veten; der skolen I tjena andra gudar, dag och natt; och der skall jag ingen nåde bevisa eder.

Jer 16:14. Derföre, si, den tiden kommer, säger HERREN, att man intet mer skall säga: Så sant som HERREN lefver, som Israels barn utur Egypti land fört hafver;

Jer 16:15. Utan, så sant som HERREN lefver, som Israels barn fört hafver utu nordlanden, och utur all land, dit han dem utdrifvit hafver; ty jag skall låta dem igen komma uti det land, som jag deras fäder gifvit hafver.

Jer 16:16. Si, jag skall utsända många fiskare, säger HERREN, de skola fiska dem; och derefter skall jag utsända många jägare, de skola fånga dem på all berg, på alla högar, och i alla stenklyftor.

Jer 16:17. Ty min ögon se uppå alla deras vägar, att de icke skola kunna gömma sig för mig; och deras missgerning är för min ögon fördold.

Jer 16:18. Men tillförene skall jag dubbelt betala deras missgerning och synd; derföre, att de hafva orenat mitt land med deras afguderis lik, och gjort mitt land fullt med sin styggelse.

Jer 16:19. HERRE, du äst min starkhet och kraft, och min tillflykt uti nödene. Hedningarna skola komma till dig af verldenes ändar, och säga: Våre fäder hafva haft falska och fåfänga gudar, som intet hjelpa kunna.

Jer 16:20. Huru kan en menniska göra dem till gudar, som inge gudar äro?

Jer 16:21. Derföre si, nu vill jag lära dem, och göra dem mina hand och mitt välde kunnigt, att de skola förnimma att jag heter HERREN.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 17. CAPITLET

Rätt förtröstan. Sabbathsbrott.

Jer 17:1. Juda synd är med jernstyl och med skarp diamant skrifven, och uti deras hjertas taflor grafven, och uppå hornen af deras altare;

Jer 17:2. Att deras barn skola ihågkomma de samma altare och lundar, vid de gröna trä, på de höga berg.

Jer 17:3. Men jag skall gifva dina höjder till sköfvels, både på berg och slätter, samt med dina håfvor, och alla dina ägodelar, för syndernas skull, i alla dina gränsor bedrefna.

Jer 17:4. Och du skall varda utdrifven utu ditt arf, som jag dig gifvit hafver, och jag skall göra dig till dina fiendars träl, uti ett land det du intet känner; ty I hafven upptändt mine vredes eld, den evinnerliga brinna skall.

Jer 17:5. Detta säger HERREN: Förbannad är den man som förlåter sig uppå mennisko, och sätter kött sig till arm, och viker med sitt hjerta ifrå HERRANOM.

Jer 17:6. Han skall varda såsom ljung i öknene, och skall intet få se den tillkommande tröstena; utan skall blifva uti det torra i öknene, uti en ofruktsam och öde mark.

Jer 17:7. Men välsignad är den man, som förlåter sig uppå HERRAN, och HERREN hans tröst är.

Jer 17:8. Han är lika som ett trä, det vid vatten planteradt och vid en bäck berotadt är; ty om än en hette kommer, så fruktar det sig dock intet, utan dess löf blifva grön; och sörjer intet, när ett torrt år kommer, men det bär frukt utan upphåll.

Jer 17:9. Ett argt, illfundigt ting öfver all ting är hjertat; ho kan utransakat?

Jer 17:10. Jag HERREN kan utransaka hjertat, och pröfva njurarna, och gifver hvarjom och enom efter hans vägar, och efter hans gerningars frukt.

Jer 17:11. Ty lika som en fogel, som lägger sig uppå ägg, och utkläcker dem icke, alltså är den som orätt gods församlar; ty han måste derifrå, då han det aldraminst tänker; och måste dock på sistone hafva spott dertill.

Jer 17:12. Men vår helgedoms rum, nämliga Guds härlighets säte, är alltid fast blifvet.

Jer 17:13. Ty, HERRE, du äst Israels hopp; alle de som dig förlåta, måste till skam varda, och de affällige måste på jordene skrefne varda; ty de öfvergifva HERRAN, som är en lefvandes vattens källa.

Jer 17:14. Hela du mig, HERRE, så varder jag hel; hjelp du mig, så är mig hulpet; ty du äst min berömmelse.

Jer 17:15. Si, de säga till mig: Hvar är då HERRANS ord? Käre, låt kommat.

Jer 17:16. Men jag hafver fördenskull icke flytt ifrå dig, min herde; så hafver jag ock intet begärat menniskors ros, det vetst du; hvad jag predikat hafver, det är rätt inför dig.

Jer 17:17. Var icke du mig förskräckelig, min tröst i nödene.

Jer 17:18. Låt dem till skam komma, som mig förfölja, och icke mig; låt dem förskräckas, och icke mig; låt olyckones dag öfver dem gå, och sönderslå dem dubbelt.

Jer 17:19. Så säger HERREN till mig: Gack, och statt i folkens port, der Juda Konungar ut och in gå, och i alla portar i Jerusalem;

Jer 17:20. Och säg till dem: Hörer HERRANS ord, I Juda Konungar, och hele Juda, och alle Jerusalems inbyggare, som igenom denna porten ingån.

Jer 17:21. Detta säger HERREN: Vakter eder, och bärer ingen bördo om Sabbathsdagen, genom portarna, in i Jerusalem;

Jer 17:22. Och förer ingen klef på Sabbathsdagen utur edor hus, och görer intet arbete; utan helger Sabbathsdagen, såsom jag edra fäder budit hafver.

Jer 17:23. Men de höra intet, och böja intet sin öron, utan blifva halsstyfve, på det de ju icke skola höra, eller ock låta säga sig.

Jer 17:24. Om I hören mig, säger HERREN, så att I ingen bördo bären om Sabbathsdagen genom denna stadsporten, utan helgen honom, och gören intet arbete på dem dagenom;

Jer 17:25. Så skola ock igenom denna stadsporten ut och in gå Konungar och Förstar, som på Davids stol sitta, och rida, och fara både med vagn och hästar, de och deras Förstar, samt med alla de som i Juda och Jerusalem bo; och denna staden skall evinnerliga besutten varda;

Jer 17:26. Och skola komma utaf Juda städer, och de omkring Jerusalem ligga, och utaf BenJamins land, af dalom och bergom, och sunnanefter, de der framföra skola bränneoffer, offer, spisoffer, och tackoffer, till HERRANS hus.

Jer 17:27. Men om I icke hören mig, så att I helgen Sabbathsdagen, och ingen bördo bären in genom de portar i Jerusalem på Sabbathsdagenom, skall jag upptända en eld i dess portar, den husen i Jerusalem förtära skall, och intet utsläckt varda.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 18. CAPITLET

Sann bot. Obotfärdighet.

Jer 18:1. Detta är det ord, som skedde af HERRANOM till Jeremia, och sade:

Jer 18:2. Statt upp, och gack ned uti krukomakarens hus; der vill jag låta dig höra min ord.

Jer 18:3. Och jag gick ned i krukomakarens hus, och si, han arbetade på skifvone.

Jer 18:4. Och krukan, som han utaf lerena gjorde, gick honom sönder i händerna; då gjorde han åter ena andra kruko, såsom honom täcktes.

Jer 18:5. Då skedde HERRANS ord till mig, och sade:

Jer 18:6. Kan jag ock icke skicka mig, såsom denne krukomakaren, med eder af Israels huse, säger HERREN? Si, såsom leret är i krukomakarens hand, så ären ock I af Israels hus i mine hand.

Jer 18:7. Hasteliga talar jag emot ett folk och rike, att jag det utrota, förhärja, och förderfva vill;

Jer 18:8. Men om det omvänder sig ifrå sine ondsko, den jag emot talar, så skall jag ock låta mig ångra det onda, som jag tänkte göra dem.

Jer 18:9. Och hasteliga talar jag om ett folk och rike, att jag det uppbygga och plantera vill;

Jer 18:10. Men gör det illa för min ögon, så att det icke hörer mina röst, så skall jag ock låta mig ångra det goda, som jag dem lofvat hafver, att jag dem göra skulle.

Jer 18:11. Så säg nu till dem i Juda, och till Jerusalems inbyggare: Detta säger HERREN: Si, jag bereder eder ena olycko, och tänker något emot eder; derföre vände sig hvar och en ifrå sitt onda väsende, och bättrer edart väsende och anslag.

Jer 18:12. Men de sade: Der varder intet utaf; vi vilje vandra efter våra tankar, och göra hvar och en efter sins onda hjertas tycko.

Jer 18:13. Derföre säger HERREN: Fråger dock ibland Hedningarna: Ho hafver någon tid sådant hört, att jungfrun Israel så ganska grufveliga ting gör?

Jer 18:14. Blifver dock snön längre på stenomen i markene, då det snögar ned af Libanon; och regnvattnet förlöper icke så snart,

Jer 18:15. Som mitt folk mig förgäter. De röka gudom, och komma förargelse åstad, utan återvändo, på sinom stigom, och gånga på otrampadom vägom;

Jer 18:16. På det deras land skall till öde varda, dem till evig skam, så att den der framom går, skall sig förundra, och rista hufvudet.

Jer 18:17. Ty jag skall, genom ett östanväder, förskingra dem för deras fiendar; jag skall visa dem ryggen, och icke anletet, då de förderfvas.

Jer 18:18. Men de sade: Kommer, och låter oss gå till råds emot Jeremia; ty Presterna kunna icke fara ville i lagen, och de gamlas råd icke fela, och Propheterna kunna icke lära orätt. Kommer, och låter oss slå honom ihjäl med tungone, och passa intet uppå hvad han säger.

Jer 18:19. HERRE, akta uppå mig, och hör mina motståndares röst.

Jer 18:20. Är det rätt, att man vedergäller ondt för godt? Ty de hafva grafvit mine själ ena grop. Kom dock ihåg, huru jag för dig stått hafver, så att jag talade deras bästa, och vände dina grymhet ifrå dem.

Jer 18:21. Så straffa nu deras barn med hunger, och låt dem i svärd falla, att deras hustrur och enkor utan barn blifva, och deras män ihjälslagne, och deras unga män i strid genom svärd dräpne varda;

Jer 18:22. Att ett rop utaf deras husom må hördt varda, huru du med hast hafver låtit krigsfolk komma öfver dem; ty de hafva grafvit ena grop till att fånga mig, och lagt ena snaro för mina fötter.

Jer 18:23. Och efter du, HERRE, vetst all deras anslag emot mig, att de vilja dräpa mig; så förlåt dem icke deras missgerning, och låt deras synder icke utstrukna varda för dig; låt dem störta inför dig, och handla med dem efter dina vrede.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 19. CAPITLET

Juda liknas vid en kruka.

Jer 19:1. Så sade HERREN: Gack bort, och köp dig ena lerkruko af krukomakarenom, samt med några af de äldsta i folket, och de äldsta för Presterna;

Jer 19:2. Och gack bort uti Hinnoms sons dal, som ligger för tegelportenom, och predika der de ord, som jag säger dig;

Jer 19:3. Och säg: Hörer HERRANS ord, I Juda Konungar, och Jerusalems inbyggare: Så säger HERREN Zebaoth, Israels Gud: Si, jag vill låta en sådana olycko komma öfver detta rummet, att den det hörer, honom skall gälla i öronen;

Jer 19:4. Derföre, att de hafva öfvergifvit mig, och gifvit detta rummet enom främmande gud, och rökt deruti androm gudom, hvilka hvarken de, eller deras fäder, eller Juda Konungar känt hafva, och hafva gjort detta rummet fullt med oskyldigt blod.

Jer 19:5. Ty de hafva byggt höjder till Baal, till att uppbränna sin barn Baal, till bränneoffer, hvilket jag dem hvarken budit eller derom talat hafver, och ej heller någon tid uti mitt hjerta kommet är.

Jer 19:6. Derföre si, den tid varder kommandes, säger HERREN, att man detta rummet inte mer kalla skall Thopheth, eller Hinnoms sons dal, utan dråpodal.

Jer 19:7. Ty jag skall förstöra Juda och Jerusalems Gudstjenst i desso rummena, och skall låta dem falla genom svärd för deras fiendar, och deras hand, som efter deras lif stå; och skall gifva deras kroppar foglarna under himmelen, och djuren på markene till mat;

Jer 19:8. Och skall göra denna staden öde, och till spott, så att alle de, som gå der fram, skola förundra uppå alla hans plågor, och bespotta honom.

Jer 19:9. Jag skall låta dem äta sina söners och döttrars kött, och en skall äta dens andras kött, uti den nöd och ångest, dermed deras fiender, och de, som efter deras lif stå, dem tränga skola.

Jer 19:10. Och du skall sönderslå krukona för de män, som med dig gångne äro.

Jer 19:11. Och säg till dem: Detta säger HERREN Zebaoth: Rätt så som man sönderslår en krukomakares käril, så att det icke kan igen helt varda, så skall jag ock sönderkrossa detta folk och denna stad, och skola i Thopheth begrafne varda, derföre, att der skall eljest intet rum vara till begrafning.

Jer 19:12. Så vill jag göra med desso rummena, och dess inbyggare, säger HERREN, att denne staden skall varda lika som Thopheth.

Jer 19:13. Dertill skola de hus i Jerusalem, och Juda Konungars hus, ju så oren varda, som det rummet Thopheth, ja, all hus, der de på, taken allom himmelens här rökt hafva, och androm gudom drickoffer offrat hafva.

Jer 19:14. Och då Jeremia, igenkom ifrå Thopheth, dit HERREN honom sändt hade, till att prophetera, gick han in i gården åt HERRANS hus, och sade till allt folket:

Jer 19:15. Detta säger HERREN Zebaoth, Israels Gud: Si, jag skall låta komma öfver denna staden, och öfver alla hans städer, all den olycko, som jag emot dem talat hafver; derföre, att de äro halsstyfve, och min ord intet höra vilja.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 20. CAPITLET

Jeremia fängelse, otålighet.

Jer 20:1. Men då Pashur, Immers son, Prestens, den för en öfversta i HERRANS hus satt var, hörde Jeremia prophetera dessa orden,

Jer 20:2. Slog han Propheten Jeremia, och kastade honom i fängelse, i den öfra portenom BenJamins, hvilken på HERRANS huse är.

Jer 20:3. Och då morgonen kom, tog Pashur Jeremia åter utu fängelset. Då sade Jeremia till honom: HERREN kallar dig icke Pashur, utan Magor allt omkring.

Jer 20:4. Ty så säger HERREN: Si, jag skall gifva dig, samt med alla dina vänner, uti en fruktan, och de skola falla genom dina fiendars svärd; det skall du se med din ögon; och jag skall öfvergifva hela Juda uti Konungens hand af Babel; han skall föra dem bort till Babel, och dräpa dem med svärd.

Jer 20:5. Och jag skall gifva allt godset i denna staden, samt med allt hans arbete och alla klenodier, alla Juda Konungars håfvor, uti deras fiendars hand, så att de skola dem skinna, borttaga och till Babel föra.

Jer 20:6. Och du, Pashur, skall med allt ditt husfolk gå fången, och till Babel komma; der skall du dö, och begrafven varda, samt med alla dina vänner, hvilkom du lögn predikar.

Jer 20:7. HERRE, du hafver dragit mig, och jag hafver mig draga låtit; du hafver varit mig för stark, och hafver vunnit; men jag är deröfver kommen till spott dagliga, och hvar man gör gäck af mig.

Jer 20:8. Ty sedan jag talat, ropat och predikat hafver om den plågan och förderfvet, är mig HERRANS ord vordet till hån och spott dagliga.

Jer 20:9. Då föll mig i sinnet: Jag vill intet mer tänka uppå honom, och intet mer predika i hans Namn; men i mino hjerta och minom benom vardt lika som en brinnande eld insluten, så att jag icke förmådde det lida, och var hardt när förgången.

Jer 20:10. Ty jag hörer, huru månge banna mig, och jag måste allestäds vara rädder. Anklager, vi vilje anklaga honom, säga alle mine vänner och stallbröder; om vi kunne blifva honom öfvermägtige, och komma åt honom, och hämnas öfver honom.

Jer 20:11. Men HERREN är med mig, såsom en stark hjelte; derföre skola mine förföljare falla, och icke vinna, utan skola på stor skam komma, derföre att de så dårliga handla; evig skall den skammen vara, och skall icke förgäten varda.

Jer 20:12. Och nu, HERRE Zebaoth, du som pröfvar de rättfärdiga, och ser njurar och hjerta, låt mig se dina hämnd öfver dem; ty jag hafver befallt dig min sak.

Jer 20:13. Sjunger HERRANOM, lofver HERRAN, som hjelper dens fattigas lif utu de ondas händer.

Jer 20:14. Förbannad vare den dag, der jag uti född var; den dagen vare osignad, på hvilkom min moder mig födt hafver.

Jer 20:15. Förbannad vare den som minom fader god tidende bar, och sade: Du hafver fått en ungan son, på det han skulle glädja honom.

Jer 20:16. Den mannen vare såsom de städer som HERREN omvände, och honom det intet ångrade; han höre ett skriande om morgonen, och om middagen ett jämrande.

Jer 20:17. Att du dock icke hafver dräpit mig i moderlifvena; att min moder måtte varit min graf, och hennes lif måtte evinnerliga hafvandes varit!

Jer 20:18. Hvi är jag dock utu moderlifvena framkommen, att jag sådana jämmer och hjertans sorg se måste, och slita mina dagar med skam?

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 21. CAPITLET

Emot Jerusalem och Zedekia.

Jer 21:1. Detta är det ord, som af HERRANOM skedde till Jeremia, då Konung Zedekia sände till honom Pashur, Malchia son, och Zephanja, Maaseja Prestens son, och lät säga honom:

Jer 21:2. Fråga dock HERRAN för oss; ty NebucadNezar, Konungen i Babel, örligar emot oss; att HERREN dock ville göra med oss efter all sin under, på det han må draga ifrån oss.

Jer 21:3. Jeremia sade till dem: Detta säger till Zedekia:

Jer 21:4. Så säger HERREN Israels Gud: Si, jag skall vända de vapen tillbaka, som I uti edra händer hafven, der I med striden emot Konungen i Babel, och emot de Chaldeer, som eder omkring murarna belagt hafva; och skall församla dem i en hop midt i stadenom.

Jer 21:5. Och jag skall strida emot eder med uträckto hand, med starkom arm, med stor vrede, grymhet och obarmhertighet;

Jer 21:6. Och skall slå inbyggarena i denna stadenom, både folk och fä, så att de skola dö i en stor pestilentie.

Jer 21:7. Och derefter, säger HERREN, skall jag gifva Zedekia, Juda Konung, samt med hans tjenare, och folkena, som i denna stadenom af pestilentie, svärd och hunger qvarlefde äro, uti NebucadNezars händer, Konungens i Babel, och uti deras fiendars händer, och uti deras händer som efter deras lif stå, att han så skall slå dem med svärdsegg, att der ingen skonan, eller nåde, eller barmhertighet med skall vara.

Jer 21:8. Och säg desso folkena: Så säger HERREN: Si, jag sätter eder före vägen till lifvet, och vägen till döden.

Jer 21:9. Hvilken som blifver i denna stadenom, han måste dö igenom svärd, hunger och pestilentie; men den som gifver sig ut till de Chaldeer, som eder belägga, han skall blifva lefvandes, och skall behålla sitt lif, likasom ett byte.

Jer 21:10. Ty jag hafver ställt mitt ansigte öfver denna staden till olycko, och till intet godt, säger HERREN; han skall Konungenom i Babel öfvergifven varda, att han skall uppbränna honom med eld.

Jer 21:11. Och hörer HERRANS ord, I af Juda Konungs huse.

Jer 21:12. Du Davids hus, detta säger HERREN: Håller domen om morgonen, och hjelper den beröfvada utu våldsverkarens hand, på det min grymhet icke skall utfara lika som en eld, och brinna så, att det ingen utsläcka kan, för edart onda väsendes skull.

Jer 21:13. Si, säger HERREN: Jag säger dig, du som bor i dalenom, på bergen och på jemna markene, och säger: Ho vill öfverfalla oss, eller komma in uti vårt fäste?

Jer 21:14. Jag vill hemsöka eder, säger HERREN, efter edra gerningars frukt; jag skall upptända en eld uti edar skog, han skall förtära allt det deromkring är.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 22. CAPITLET

Regenters pligt. Emot Joahas, Jojakim, Jechonia.

Jer 22:1. Detta säger HERREN: Gack ned i Juda Konungs hus, och tala der detta ordet:

Jer 22:2. Och säg: Hör HERRANS ord, du Juda Konung, som på Davids stol sitter, både du, och dine tjenare, och ditt folk, som igenom dessa portarna ingån;

Jer 22:3. Så säger HERREN: Håller rätt och rättviso, Och hjelper den beröfvada utu våldsverkarens hand; och oförrätter icke främlingen, den faderlösa och enkona, och görer ingom öfvervåld, och utgjuter icke oskyldigt; blod i detta rummet.

Jer 22:4. Om I detta gören, så skola Konungarna, som på Davids stol sitta, infara genom desses hus portar, både till vagn och till häst, samt med deras tjenare och folk.

Jer 22:5. Men om I detta, icke hören, så hafver jag svorit vid mig sjelf, säger HERREN: Detta hus skall förstördt varda.

Jer 22:6. Ty så säger HERREN om Juda Konungs hus: Gilead, du äst mig hufvudet i Libanon; hvad gäller, jag skall göra dig till öde, och städerna utan inbyggare?

Jer 22:7. Ty jag hafver beställt förderfvare öfver dig, hvar och en med sin vapen; de skola omkullhugga, din utvalda cedreträ, och kasta dem i elden.

Jer 22:8. Så skola månge Hedningar gå framom denna staden, och säga emellan sig: Hvi hafver HERREN alltså, handlat med denna stora stadenom?

Jer 22:9. Och man skall svara: Derföre, att de HERRANS sins Guds förbund öfvergifvit hafva, och tillbedit andra gudar, och tjent dem.

Jer 22:10. Gråter icke öfver de döda, och grämer eder icke öfver dem; men gråter öfver den der bortfar, och skall aldrig igenkomma, att han sitt fädernesland mer se må.

Jer 22:11. Ty så säger HERREN om Sallum, Josia son, Juda Konungs, som Konung är uti sins faders Josia stad, som utfaren är af detta rum: Han skall intet komma här igen;

Jer 22:12. Utan måste dö uti det rum, dit han för en fånga förd är, och skall detta land intet mer se.

Jer 22:13. Ve honom, som uppbygger sitt hus med synd, och sin mak med orätt; den sin nästa för intet arbeta låter, och icke gifver honom sin lön;

Jer 22:14. Och tänker: Nu väl, jag vill bygga mig ett stort hus, och ett vidt palats; och låter hugga sig fenster deruppå, och panelar det med cedreträ, och målar det rödt.

Jer 22:15. Menar du, att du vill vara Konung, efter du prålar med cedreträ? Hafver din fader ock icke ätit och druckit, och blef ändock likväl vid rätt och rättfärdighet; och honom gick väl?

Jer 22:16. Han halp dem elända och fattiga till rätt, och det gick honom väl af. Är icke detta rättsliga känna mig? säger HERREN.

Jer 22:17. Men din ögon och ditt hjerta stå intet alltså, utan på din girighet, på att utgjuta oskyldigt blod, till att göra öfvervåld och orätt.

Jer 22:18. Derföre säger HERREN om Jojakim, Josia son, Juda Konung: Man skall intet begråta honom (sägandes): Ack broder, ack syster! Man skall intet begråta honom (sägandes): Ack herre, ack ädling!

Jer 22:19. Han skall likasom en åsne begrafven varda, försläpad och utkastad i porten i Jerusalem.

Jer 22:20. Ja, gack ock nu upp på Libanon, och ropa, och låt dig höra i Basan, och ropa af Abarim; ty alle dine älskare äro ömkelige.

Jer 22:21. Jag hafver tillförene sagt dig det, då det ännu väl stod med dig; men du sade: Jag vill intet hörat. Alltså hafver du gjort alla dina lifsdagar, att du intet hafver hört mina röst.

Jer 22:22. Vädret drifver alla dina herdar, och dine älskare fara bort fångne; der måste du till spott och skam varda, för alla dina ondskos skull.

Jer 22:23. Du som nu i Libanon bor, och hafver din näste i cedreträ, huru skönliga skall du se ut, när dig värk och sveda uppåkommer, såsom ene i barnsnöd?

Jer 22:24. Så sant som jag lefver, säger HERREN: Om Chonia, Jojakims son, Juda Konung, vore en signetsring på mine högra hand, så skulle jag ändå rifva dig deraf;

Jer 22:25. Och gifva dig dem i händer, som efter ditt lif stå, och för hvilkom du dig fruktar, nämliga uti NebucadNezars händer, Konungens i Babel, och de Chaldeers;

Jer 22:26. Och skall drifva dig, och dina moder, som dig födt hafver, uti ett annat land, der edart fädernesland icke är, och der skolen I dö.

Jer 22:27. Och uti det land, der de af hjertat gerna igen voro, skola de icke igenkomma.

Jer 22:28. Hvilken en elände, föraktad och fördrifven man är dock Chonia! Ett vanvördt och uselt fat! Ack! huru är han dock, samt med sine säd, fördrifven, och uti ett obekant land kastad!

Jer 22:29. O land, land, land, hör HERRANS ord.

Jer 22:30. Detta säger HERREN: Skrifver denna mannen upp för en förderfvad; för en man dem i sina lifsdagar intet lyckas skall; ty han skall icke hafva den lyckona, att någor af hans säd skall sitta på Davids stol, och länger öfver Juda råda.

1873 Carl XII:s Bibel

JEREMIA, 23. CAPITLET

Falske herdar och Propheter.

Jer 23:1. Ve eder, herdar, I som förderfven och förskingren min fosterhjord, säger HERREN.

Jer 23:2. Derföre säger HERREN, Israels Gud, om de herdar, som mitt folk regera: I hafven förskingrat min hjord, och bortdrifvit, och icke besökt honom; si, jag skall hemsöka eder, för edart onda väsendes skull, säger HERREN.

Jer 23:3. Och jag skall församla, det qvart är af minom hjord, utur all land, dit jag dem utdrifvit hafver, och skall hafva dem hem igen till deras hus, att de skola växa och förökas.

Jer 23:4. Och jag skall sätta herdar öfver dem, som dem sköta skola, att de icke mer skola frukta sig eller förskräckas, eller hemsökte varda, säger HERREN.

Jer 23:5. Si, den tiden kommer, säger HERREN, att jag skall uppväcka David rättfärdighetenes frukt; och det skall vara en Konung, den väl regera skall, och skall upprätta rätt och rättfärdighet på jordene.

Jer 23:6. På den tiden skall Juda hulpen varda, och Israel säker bo; och detta skall vara hans namn, det man honom kalla skall: HERREN vår rättfärdighet.

Jer 23:7. Derföre, si, den tid skall komma, säger HERREN, då man nu intet mer skall säga: Så sant som HERREN lefver, som Israels barn utur Egypti land fört hafver;

Jer 23:8. Utan: Så sant som HERREN lefver, som Israels hus säd utförde, och hade af nordlanden, och utur all land, dit jag dem fördrifvit hafver, så att de skola nu bo i sitt land.

Jer 23:9. Emot Propheterna: Mitt hjerta vill mig brista i mino lifve, all min ben darra; mig är lika som enom drucknom manne, och lika som enom den af vin ragar, för HERRANOM, och för hans heliga ordom;

Jer 23:10. Att landet så fullt med horkarlar är, att landet så jämmerliga står, att det så förbannadt är, och ängarna i öknene förtorkas; och deras lefverne är ondt, och deras regemente doger intet.

Jer 23:11. Ty både Propheter och Prester äro skalkar; och jag finner också deras ondska i mino huse, säger HERREN.

Jer 23:12. Derföre är deras väg lika som en slipper väg i mörkrena, der de uppå falla; ty Jag skall låta komma olycko öfver dem, deras hemsökningsår, säger HERREN.

Jer 23:13. Med de Propheter i Samarien hafver jag sett galenskap, att de propheterade i Baal och förförde mitt folk Israel;

Jer 23:14. Men med de Propheter i Jerusalem ser jag en styggelse; huru de bedrifva hor, och fara med lögn, och styrka de onda, på det att ju ingen skall omvända sig af sine ondsko. De äro alle för mig lika som Sodoma, och dess inbyggare lika som Gomorra.

Jer 23:15. Derföre säger HERREN Zebaoth om Propheterna alltså: Si, jag skall spisa dem med malört, och gifva dem galla dricka; ty ifrå Propheterna i Jerusalem kommer ut skrymteri öfver hela landet.

Jer 23:16. Detta säger HERREN Zebaoth: Hörer intet Propheternas ord, de eder prophetera; de bedraga eder, ty de predika sins hjertas syner, och icke utaf HERRANS mun.

Jer 23:17. De säga dem som mig försmäda: HERREN hafver det sagt: Eder varder väl gångandes; och allom dem som vandra efter sins hjertas tycko, säga de: Det kommer ingen olycka öfver eder.

Jer 23:18. Ty ho hafver varit i HERRANS råd, den hans ord sett och hört hafver? Ho hafver förmärkt och hört hans ord?

Jer 23:19. Si, ett HERRANS väder skall komma med grymhet, och ett förskräckeligit oväder falla de ogudaktiga öfver hufvudet.

Jer 23:20. Och HERRANS vrede skall icke upphålla, tilldess han gör och uträttar det han i sinnet hafver. Härefter skolen I väl förvarat.

Jer 23:21. Jag sände intet Propheterna, likväl lupo de; jag talade intet med dem, likväl propheterade de.

Jer 23:22. Ty om de hade blifvit vid mitt råd och hade predikat mino folke min ord, så hade de omvändt dem ifrå deras onda väsende, och ifrå deras onda lefverne.

Jer 23:23. Är jag icke en Gud, den hardt när är, säger HERREN, och icke en Gud, den fjerran är?

Jer 23:24. Menar du, att någor kan så hemliga fördölja sig, att jag icke kan se honom? säger HERREN. Är icke jag den som uppfyller himmel och jord? säger HERREN.

Jer 23:25. Jag hörer väl, att Propheterna predika, och prophetera lögn i mitt Namn, och säga: Mig hafver drömt, mig hafver drömt.

Jer 23:26. När vilja nu Propheterna igenvända? de der lögn prophetera, och prophetera sins hjertas bedrägeri;

Jer 23:27. Och vilja, att mitt folk skall förgäta mitt Namn, för deras drömmars skull, som den ene för den andra predikar, såsom deras fäder förgåto mitt Namn för Baals skull.

Jer 23:28. En Prophet, som drömmar hafver, han predike drömmar; men den som mitt ord hafver, han predike mitt ord rätt. Huru när kommer agnar och hvete tillhopa? säger HERREN.

Jer 23:29. Är icke mitt ord lika som en eld, säger HERREN, och såsom en hammar, den berg sönderslår?

Jer 23:30. Derföre, si: Jag vill till de Propheter, säger HERREN, som min ord stjäla den ene dem andra.

Jer 23:31. Si, jag vill till de Propheter, säger HERREN, som sitt eget ord föra, och säga: Han hafver det sagt.

Jer 23:32. Si, jag vill till de som falska drömmar prophetera, säger HERREN, och predika dem, och förföra mitt folk med sine lögn och lösaktig ting; efter jag dock intet hafver sändt dem, och intet befallt dem, och de ej heller desso folkena nyttige äro, säger HERREN.

Jer 23:33. Om detta folk, eller en Prophet, eller en Prest varder dig frågandes, och säger: Hvilket är HERRANS tunge? så skall du säga till dem, hvad den tungen är: Jag skall bortkasta eder, säger HERREN.

Jer 23:34. Och om en Prophet, eller Prest, eller folk varder sägandes: Det är HERRANS tunge; densamma skall jag hemsöka, och hans hus dertill.

Jer 23:35. Men så skall den ene tala med dem andra, och säga sig emellan: Hvad svarar HERREN? Och hvad säger HERREN?

Jer 23:36. Och kaller det icke mer HERRANS tunga; ty hvarjom och enom skall hans egen ord vara till en tunga, efter I alltså lefvandes Guds, HERRANS Zebaoths, vårs Guds ord förvänden.

Jer 23:37. Derföre skolen I säga till Propheten alltså: Hvad svarar HERREN dig? Och hvad säger HERREN?

Jer 23:38. Nu medan I sägen HERRANS tunge, derföre säger HERREN alltså: Efter I kallen ordet HERRANS tunga, och jag till eder sändt hafver, och hafver säga låtit, att I icke skullen kallat HERRANS tunga;

Jer 23:39. Si, så skall jag taga eder bort, och bortkasta eder samt med stadenom, som jag eder och edra fäder gifvit hafver, ifrå mitt ansigte;

Jer 23:40. Och skall foga eder en evig skam till, och en evig försmädelse, den aldrig förgäten skall varda.