1873 CARL XII:s BIBEL

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 1. CAPITLET

Johannes helsar församlingarna; ser, hör Jesum; befalles skrifva.

Upp 1:1. Detta är Jesu Christi uppenbarelse, den Gud hafver gifvit honom, till att förkunna sinom tjenarom, hvad innan kort tid ske skall; och hafver betecknat och sändt, med sin Ängel, till sin tjenare Johannem;

Upp 1:2. Hvilken betygat hafver Guds ord och vittnesbörd om Jesu Christo, hvad han sett hade.

Upp 1:3. Salig är den som läs och hörer denna Propheties ord, och håller det deruti skrifvet är; ty tiden är när.

Upp 1:4. Johannes, de sju församlingar i Asien: Nåd vare med eder, och frid af honom som är, och som var, och som komma skall, och af de sju Andar som för hans stol äro;

Upp 1:5. Och af Jesu Christo, som är ett troget vittne, förstfödder ifrå de döda, och en Förste öfver Konungarna på jordene; den oss älskat hafver, och tvagit oss af våra synder med sitt blod;

Upp 1:6. Och gjort oss till Konungar och Prester för Gudi, och sinom Fader. Honom vare ära och välde, ifrån evighet till evighet. Amen.

Upp 1:7. Si, han kommer, med skyn, och all ögon skola se honom, och de honom stungit hafva, och all slägte på jordene skola jämra sig; ja, Amen.

Upp 1:8. Jag är A och O, begynnelsen och änden, säger Herren, som är, som var, och som komma skall, den Allsmägtige.

Upp 1:9. Jag, Johannes, edar broder, och delaktig i bedröfvelsen, och i riket, och i Jesu Christi tålamod, var på den ön Pathmos, för Guds ords skull, och för Jesu Christi vittnesbörds skull.

Upp 1:10. Jag var i andanom, på en Söndag, och hörde efter mig en stor röst, såsom en basun;

Upp 1:11. Sägandes: Jag är A och O, den förste och den siste. Hvad du ser, det skrif uti ena bok, och sänd till de församlingar, som äro i Asien, i Epheso, och i Smirnen, och i Pergame, och i Thyatira, och i Sardis, och i Philadelphia, och i Laodicea.

Upp 1:12. Och jag vände mig om till att se efter rösten, som med mig talade; och som jag mig vände, såg jag sju gyldene ljusastakar;

Upp 1:13. Och midt ibland de sju gyldene ljusastakar en, som lik var menniskones Son, klädd i en sid kjortel, och begjordad kring om bröstet med ett gyldene bälte.

Upp 1:14. Men hans hufvud och hans hår var hvitt, som en hvit ull, och såsom snö; och hans ögon voro såsom en eldslåge.

Upp 1:15. Och hans fötter voro såsom glödande messing i ugnen, och hans röst såsom en dön af mycket vatten.

Upp 1:16. Och han hade i sine högra hand sju stjernor, och af hans mun utgick ett skarpt tveeggadt svärd; och hans ansigte sken såsom klara solen.

Upp 1:17. Och då jag såg honom, föll jag till hans fötter, såsom jag hade varit död; och han lade sin högra hand på mig, och sade till mig: Var icke förfärad; jag är den förste och den siste;

Upp 1:18. Och den lefvande; och jag var död, och si, jag är lefvandes, ifrån evighet till evighet: Amen; och hafver nycklarna till helvetet och döden.

Upp 1:19. Så skrif nu hvad du sett hafver, och hvad nu är, och hvad härefter ske skall;

Upp 1:20. Hemligheten af de sju stjernor, som du sett hafver i mine högra hand, och de sju gyldene ljusastakar: De sju stjernor äro de sju församlingars Änglar; och de sju ljusastakar, som du sett hafver, äro de sju församlingar.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 2. CAPITLET

Om Ängelen i Epheso, Pergamen, Smirnen, Thyatira.

Upp 2:1. Och skrif den församlings Ängel i Epheso: Detta säger han, som hafver sju stjernor i sine högra hand, den der vandrar midt ibland de sju gyldene ljusastakar.

Upp 2:2. Jag vet dina gerningar, och ditt arbete, och ditt tålamod, och att du icke må lida de onda, och hafver försökt dem som säga att de äro Apostlar, och äro dock icke, och hafver befunnit dem ljugare.

Upp 2:3. Och du lider och hafver tålamod, och arbetar för mitt Namns skull, och är icke trött vorden.

Upp 2:4. Men jag hafver emot dig, att du den första din kärlek öfvergifvit hafver.

Upp 2:5. Betänk derföre hvaraf du fallen äst, och bättra dig, och gör de första gerningarna; hvar det icke sker, då varder jag dig snarliga kommandes, och skall bortstöta din ljusastaka af sitt rum, utan du bättrar dig.

Upp 2:6. Men detta hafver du, att du hatar de Nicolaiters verk, hvilka jag ock hatar.

Upp 2:7. Den der öra hafver, han höre hvad Anden säger församlingarna: Den der vinner, honom vill jag gifva äta af lifsens trä, som är i Guds Paradis.

Upp 2:8. Och skrif den församlings Ängel i Smirnen: Detta säger den förste och den siste, den död var, och är lefvandes vorden:

Upp 2:9. Jag vet dina gerningar och din bedröfvelse, och din fattigdom (men du äst rik), och hädelse af dem som sig säga vara Judar, och äro icke, utan äro Satans hop.

Upp 2:10. Frukta intet för något, som du lida skall. Si, djefvulen skall kasta några af eder i fängelse, på det I skolen försökte varda, och hafva bedröfvelse i tio dagar. Var trofast intill döden, så skall jag gifva dig lifsens krono.

Upp 2:11. Den der öra hafver, han höre hvad Anden säger församlingarna. Den der vinner, han skall ingen skada få af den andra döden.

Upp 2:12. Och skrif den församlings Ängel i Pergamen: Detta säger han, som hafver det skarpa tveeggade svärdet:

Upp 2:13. Jag vet dina gerningar, och hvar du bor, att der Satans säte är; och du håller mitt Namn, och hafver icke nekat mina tro; och i de dagar är Antipas, mitt trogna vittne, dödader när eder, der Satan bor.

Upp 2:14. Men jag hafver något litet emot dig; ty du hafver der dem, som hålla Balaams lärdom, hvilken lärde genom Balak åstadkomma förargelse för Israels barn, till att äta af det afgudom offradt var, och bedrifva boleri;

Upp 2:15. Så hafver du ock dem, som hålla de Nicolaiters lärdom, hvilket jag hatar.

Upp 2:16. Bättra dig; annars skall jag dig snarliga komma, och skall strida med dem, med mins muns svärd.

Upp 2:17. Den der öra hafver, han höre hvad Anden säger församlingarna. Den der vinner, honom vill jag gifva äta af det fördolda Manna, och vill gifva honom ett godt vittnesbörd, och med det vittnesbörd ett nytt namn beskrifvet, det ingen känner, utan den det får.

Upp 2:18. Ock skrif den församlings Ängel i Thyatira: Detta säger Guds Son, som ögon hafver såsom eldslåge, och hans fötter lika som messing;

Upp 2:19. Jag vet dina gerningar, och din kärlek, och dina tjenst, och dina tro, och ditt tålamod, och dina gerningar, de sista flere än de första.

Upp 2:20. Men jag hafver något litet emot dig, att du tillstädjer den qvinnan Jesabel, som säger att hon är en Prophetissa, lära och bedraga mina tjenare, bedrifva boleri, och äta af det afgudom offradt är.

Upp 2:21. Och jag hafver gifvit henne tid, att hon skulle bättra sig af sitt boleri; och hon hafver intet bättrat sig.

Upp 2:22. Si, jag skall lägga henne i sängena; och de som med henne hor bedrifva, skola komma uti aldrastörsta bedröfvelse, om de icke bättra sig af sina gerningar.

Upp 2:23. Och hennes barn skall jag dräpa; och alla församlingar skola veta, att jag är den som ransakar njurar och hjerta; och skall gifva hvarjom och enom af eder efter hans gerningar.

Upp 2:24. Men eder säger jag, och androm som i Thyatira ären, som icke hafva sådana lärdom, och icke hafva förstått Satans djuphet, såsom de säga: Jag skall icke lägga på eder några andra bördo.

Upp 2:25. Dock hvad I hafven, det håller, så länge jag kommer.

Upp 2:26. Och den der vinner, och håller min verk intill ändan, honom skall jag gifva magt öfver Hedningarna;

Upp 2:27. Och han skall regera dem med jernris; och han skall sönderkrossa dem såsom en pottomakares käril;

Upp 2:28. Såsom jag ock fått hafver af minom Fader, och vill gifva honom morgonstjernona.

Upp 2:29. Den der öra hafver, han höre hvad Anden säger församlingarna.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 3. CAPITLET

Om Ängelen i Sardis, Philadelphia, Laodicea. Christus för dörren.

Upp 3:1. Skrif ock församlingenes Ängel i Sardis: Detta säger den, som hafver de sju Guds Andar, och de sju stjernor: Jag vet dina gerningar; ty du hafver namnet att du lefver, och äst död.

Upp 3:2. Var vaken, och stärk det andra som dö vill; ty jag hafver icke befunnit dina gerningar fullkomliga för Gudi.

Upp 3:3. Så tänk nu på hvad du fått och hört hafver, och håll det, och bättra dig; äst du icke vaken, så skall jag komma till dig som en tjuf plägar komma, och du skall icke veta på hvad stund jag kommer till dig.

Upp 3:4. Du hafver ock få namn i Sardis, som sin kläder icke besmittat hafva, och de skola vandra med mig i hvit kläder, ty de äro dess värde.

Upp 3:5. Den som vinner, han skall klädder varda med hvit kläder; och jag skall icke utskrapa hans namn af lifsens bok; och jag skall vederkänna hans namn för min Fader, och för hans Änglar.

Upp 3:6. Den der öra hafver, han höre hvad Anden säger församlingarna.

Upp 3:7. Skrif ock den församlings Ängel i Philadelphia: Detta säger den Helige, och den Sannfärdige, som hafver Davids nyckel, den der upplåter, och ingen menniska igenlåter; den der igenlåter, och ingen menniska upplåter;

Upp 3:8. Jag vet dina gerningar. Si, jag hafver gifvit dig en öppen dörr, och ingen kan låta henne igen; ty du hafver liten kraft, och du hafver hållit min ord, och hafver icke nekat mitt Namn.

Upp 3:9. Si, jag vill gifva dig utu Satans hop; de sig säga vara Judar, och äro icke, utan ljuga. Si, jag vill drifva dem dertill, att de skola komma och tillbedja för dina fötter, och skola veta att jag hafver älskat dig.

Upp 3:10. Efter du hafver hållit mitt tålamods ord, skall jag ock bevara dig för frestelsens stund, hvilken tillstundar allo verldene, till att fresta dem som bo på jordene.

Upp 3:11. Si, jag kommer snarliga; håll det du hafver, att ingen tager dina krono.

Upp 3:12. Den der vinner, honom vill jag göra till en pelare uti mins Guds tempel, och han skall icke mer utgå; och jag skall skrifva på honom mins Guds Namn, och mins Guds stads, dess nya Jerusalems, namn, som nederkommer af himmelen ifrå min Gud, och mitt nya Namn.

Upp 3:13. Den der öra hafver, han höre hvad Anden säger församlingarna.

Upp 3:14. Skrif ock den församlings Ängel i Laodicea: Detta säger Amen, det trogna och sannfärdiga vittnet, begynnelsen till Guds kreatur:

Upp 3:15. Jag vet dina gerningar, att du äst hvarken kall eller varm; jag ville att du vore antingen kall, eller varm.

Upp 3:16. Men efter du äst ljum, och hvarken kall eller varm, skall jag dig utspy utu min mun.

Upp 3:17. Ty du säger: Jag är rik, och hafver nog, och behöfver intet; och vetst icke att du äst elände, och jämmerlig, fattig, och blind, och nakot.

Upp 3:18. Jag råder dig att du köper guld af mig, det genomeldadt och bepröfvadt är, att du må blifva rik; och hvit kläder, som du må kläda dig uti, på det dine nakenhets blygd icke skall synas; och smörj din ögon med ögnasalvo, att du må få se.

Upp 3:19. De jag älskar, dem agar jag och näpser. Så var nu flitig, och bättra dig.

Upp 3:20. Si, jag står för dörrene och klappar; den der hörer mina röst, och upplåter dörrena, till honom skall jag ingå, och hålla nattvard med honom, och han med mig.

Upp 3:21. Den der vinner, honom skall jag sitta låta med mig på min stol, såsom ock jag vunnit hafver, och är sittandes vorden med minom Fader på hans stol.

Upp 3:22. Den der öra hafver, han höre hvad Anden säger församlingarna.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 4. CAPITLET

Majestätsens thron. Tjugufyra äldste. Fyra djur. Guds lof.

Upp 4:1. Sedan såg jag, och si, en dörr vardt upplåten i himmelen; och den första rösten, som jag hörde, såsom en basun, med mig tala, sade: Stig här upp; jag vill visa dig, hvad ske skall härefter.

Upp 4:2. Och straxt var jag i Andanom; och si, en stol vardt satt i himmelen, och på stolen satt en.

Upp 4:3. Och den der satt, han var påseende såsom den stenen jaspis, och sardis; och en regnbåge var om stolen, påseendes såsom en smaragd.

Upp 4:4. Och kringom stolen voro fyra och tjugu stolar; och på de stolar såto fyra och tjugu äldste, klädde med hvit kläder, och på deras hufvud voro gyldene kronor.

Upp 4:5. Och af stolenom utgingo ljungeld, tordön och röster; och sju eldslampor brunno för stolen; hvilka äro de sju Guds Andar.

Upp 4:6. Och framför stolen var såsom ett glashaf, likt vid christall; och midt i stolen, och kringom stolen, fyra djur full med ögon, både före och bak.

Upp 4:7. Och det första djuret var likt ett lejon; och det andra djuret likt enom kalf; och det tredje djuret hade ett ansigte såsom en menniska; och det fjerde djuret likt enom flygande örn.

Upp 4:8. Och de fyra djur hade hvartdera sex vingar allt omkring, och de voro innantill full med ögon, och hade ingen ro dag eller natt, och sade: Helig, Helig, Helig är Herren Gud allsmägtig, som var, och som är, och som komma skall.

Upp 4:9. Och då de djuren gåfvo honom pris, och äro, och tack, som satt på stolen, den der lefver ifrån evighet till evighet,

Upp 4:10. Föllo de fyra och tjugu äldste framför honom, som satt på stolen, och tillbådo den der lefver ifrån evighet till evighet; och kastade sina kronor för stolen, och sade:

Upp 4:11. Herre, du äst värdig taga pris, och äro, och kraft; ty du hafver skapat all ting, och för din viljas skull hafva de varelse, och äro skapt.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 5. CAPITLET

Lejonet af Juda uppbryter boken, prisas.

Upp 5:1. Och jag såg i hans högra hand, som satt på stolen, ena bok skrifven innan och utan, beseglad med sju insegel.

Upp 5:2. Och jag såg en stark Ängel, som predikade med höga röst: Ho är värdig upplåta bokena, och uppbryta hennes insegel?

Upp 5:3. Och ingen i himmelen, eller på jordene, eller under jordene, kunde upplåta bokena, och icke heller se på henne.

Upp 5:4. Och jag gret svårliga, att ingen vardt funnen värdig till att upplåta bokena, och läsa henne, eller se på henne;

Upp 5:5. Och en af de äldsta sade till mig: Gråt icke. Si, Lejonet af Juda slägte, Davids rot, hafver vunnit till att upplåta bokena, och uppbryta hennes sju insegel.

Upp 5:6. Och jag såg, och si, midt i stolen, och ibland de fyra djuren, och midt ibland de äldsta stod ett Lamb, såsom det hade slagtadt varit, och hade sju horn, och sju ögon, hvilka äro de sju Guds Andar sände i all land.

Upp 5:7. Och det kom, och tog bokena utaf hans högra hand, som satt på stolen.

Upp 5:8. Och då det hade tagit bokena, föllo de fyra djur, och de fyra och tjugu äldste framför Lambet, hafvande hvar och en harpor och gyldene skålar fulla med rökverk, hvilket är de heligas böner;

Upp 5:9. Och söngo en ny sång, och sade: Du äst värdig att taga bokena, och upplåta hennes insegel; ty du äst dödad, och hafver igenlöst oss Gudi med ditt blod, af allahanda slägte och tungomål, och folk och Hedningar.

Upp 5:10. Och hafver gjort oss vårom Gudi till Konungar och Prester; och vi skole regnera på jordene.

Upp 5:11. Och jag såg, och hörde en röst af många Änglar, kringom stolen och kringom djuren, och kringom de äldsta, och talet på dem var mång sinom tusende tusend;

Upp 5:12. Sägande med höga röst: Lambet, som dödadt är, det är värdigt att hafva kraft, och rikedom, och visdom, och starkhet, och äro, och pris, och lof.

Upp 5:13. Och all kreatur, som i himmelen äro, och de på jordene, och de under jordene, och i hafvet, och allt det uti dem är, hörde jag säga till honom, som satt på stolen, och till Lambet: Lof, och ära, och pris, och kraft, ifrån evighet till evighet.

Upp 5:14. Och de fyra djuren sade: Amen; och de fyra och tjugu äldste föllo ned (på sin ansigte), och tillbådo honom, som lefver ifrån evighet till evighet.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 6. CAPITLET

Fyra insegel. Fyra ryttare. Själarnes rop. Jordbäfning.

Upp 6:1. Och jag såg, att Lambet uppbröt ett af inseglen, och jag hörde ett af de fyra djuren säga, såsom med tordönsröst: Kom, och se.

Upp 6:2. Och jag såg, och si, en hvit häst; och den derpå satt, hade en båga, och honom vardt gifven en krona; och han for ut till att vinna, och få seger.

Upp 6:3. Och då det uppbröt det andra inseglet, hörde jag det andra djuret säga: Kom, och se.

Upp 6:4. Och der utgick en annar häst, röd; och honom, som derpå satt, vardt gifvet att han skulle borttaga friden af jordene, och att de skulle slå sig ihjäl inbördes; och honom vardt gifvet ett stort svärd.

Upp 6:5. Och då det uppbröt det tredje inseglet, hörde jag det tredje djuret säga: Kom, och se. Och jag såg, och si, en svart häst; och den der satt på honom hade ena vågskål i sine hand.

Upp 6:6. Och jag hörde ena röst midt ibland de fyra djur, sägandes: Ett mått hvete om en penning, och tre mått bjugg om en penning; och oljone och vinet gör ingen skada.

Upp 6:7. Och då det uppbröt det fjerde inseglet, hörde jag dess fjerde djursens röst säga: Kom, och se.

Upp 6:8. Och jag såg, och si, en black häst; och den som på honom satt, hans namn var döden, och helvetet följde honom efter; och dem vardt magt gifven öfver fjerde parten på jordene, att döda med svärd, och med hunger, och med döden af de vilddjur på jordene äro.

Upp 6:9. Och då det uppbröt det femte inseglet, såg jag, under altaret, deras själar, som dödade voro för Guds ords skull, och för det vittnesbörds skull, som de hade;

Upp 6:10. Och de ropade med höga röst, och sade: Herre, du som äst helig och sannfärdig, huru länge dömer du icke, och hämnas icke vårt blod på dem, som bo på jordene?

Upp 6:11. Och dem vardt gifvet hvarjom och enom ett sidt hvitt kläde, och till dem vardt sagdt, att de skulle ännu hvilas en liten tid, till dess talet blefve fullt af deras medtjenare och bröder, de der ock skola dödade varda, såsom ock de.

Upp 6:12. Och jag såg, att det uppbröt det sjette inseglet; och si, då vardt en stor jordbäfning, och solen vardt svart som en hårsäck, och månen vardt alltsammans såsom blod.

Upp 6:13. Och stjernorna föllo af himmelen ned på jordena, såsom fikonaträt sin fikon nedersläpper, då det ristes af stort väder.

Upp 6:14. Och himmelen gick bort, såsom en tillslagen bok; och all berg och öar vordo rörd af sitt rum.

Upp 6:15. Och Konungarna på jordene, och de öfverste, och rike, och höfvitsmän, och väldige och alle tjenare, och alle frie, fördolde sig uti jordkulor, och i bergskrefvor;

Upp 6:16. Och sade till berg och klippor: Faller öfver oss, och skyler oss för hans ansigte, som sitter på stolen, och för Lambsens vrede;

Upp 6:17. Ty den store hans vredes dag är kommen; och ho kan bestå?

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 7. CAPITLET

Guds tjenare tecknas. Deras kläder, tal, lofsång.

Upp 7:1. Sedan såg jag fyra Änglar stå på fyra jordenes hörn, hållande fyra jordenes väder, att intet väder skulle blåsa på jordena, eller på hafvet, eller på något trä.

Upp 7:2. Och jag såg en annan Ängel uppstiga ifrå solens uppgång; han hade lefvandes Guds insegel, och ropade med höga röst till de fyra Änglar, hvilkom gifvet var skada göra jordene och hafvena;

Upp 7:3. Och sade: Görer icke jordene skada, eller hafvena, eller trän, så länge vi med insegel tecknom vår Guds tjenare på deras anlete.

Upp 7:4. Och jag hörde talet på dem, som tecknade voro, hundrade fyra och fyratio tusend, som tecknade voro, af all Israels barnas slägter:

Upp 7:5. Af Juda slägte tolftusend tecknade; af Rubens slägte tolftusend tecknade; af Gads slägte tolftusend tecknade;

Upp 7:6. Af Assers slägte tolftusend tecknade; af Nephthali slägte tolftusend tecknade; af Manasse slägte tolftusend tecknade;

Upp 7:7. Af Simeons slägte tolftusend tecknade; af Levi slägte tolftusend tecknade; af Isaschars slägte tolftusend tecknade;

Upp 7:8. Af Zabulons slägte tolftusend tecknade; af Josephs slägte tolftusend tecknade; af BenJamins slägte tolftusend tecknade.

Upp 7:9. Sedan såg jag, och si, en stor skare, den ingen räkna kunde, af allom Hedningom, och slägtom, och folkom, och tungomålom, ståndande för stolen, och för Lambena, klädd i sid hvit kläder, och palmer i deras händer;

Upp 7:10. Och de ropade med höga röst, och sade: Salighet honom, som sitter på stolen, vårom Gudi och Lambena.

Upp 7:11. Och alle Änglar stodo kringom stolen, och om de äldsta, och om de fyra djuren, och föllo på sin ansigte framför stolen, och tillbådo Gud;

Upp 7:12. Och sade: Amen, lof, och ära, och vishet, och tack, och pris, och kraft, och starkhet vare vårom Gud, ifrån evighet till evighet. Amen.

Upp 7:13. Och en af de äldsta svarade, och sade till mig: Ho äro desse, som uti de sida hvita kläder klädde äro? Och hvadan äro de komne?

Upp 7:14. Och jag sade till honom: Herre, du vetst det. Och han sade till mig: Desse äro de som komne äro utu stor bedröfvelse, och hafva tvagit sin kläder, och gjort dem hvit i Lambsens blod.

Upp 7:15. Derföre äro de för Guds stol, och tjena honom dag och natt uti hans tempel; och den på stolen sitter, skall bo öfver dem.

Upp 7:16. De skola intet mer hungra, eller törsta; icke heller skall solen falla på dem, icke heller någon hette;

Upp 7:17. Ty Lambet, som midt i stolen är, skall regera dem, och leda dem till lefvande vattukällor; och Gud skall aftorka alla tårar af deras ögon.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 8. CAPITLET

Sjunde inseglet brytes. Fyra Änglar basuna.

Upp 8:1. Och då det uppbröt det sjunde inseglet, vardt en tysta i himmelen vid en half stund.

Upp 8:2. Och jag såg sju Änglar stå för Gud, och dem vordo gifne sju basuner.

Upp 8:3. Och en annar Ängel kom, och stod för altaret, och hade ett gyldene rökelsekar; och honom vardt gifvet mycket rökverk, på det han skulle gifva till all helgons böner på gyldene altaret, som är för stolenom.

Upp 8:4. Och rökverksens rök, af helgonens böner, gick upp af Ängelens hand för Gud.

Upp 8:5. Och Ängelen tog rökelsekaret, och uppfyllde det med eld af altaret, och kastade ned på jordena; och der skedde tordön, röster, och ljungeld, och jordbäfning.

Upp 8:6. Och de sju Änglar, med de sju basuner, skickade sig till att basuna.

Upp 8:7. Och den förste Ängelen basunade; och vardt ett hagel och eld, bemängdt med blod, och det vardt kastadt på jordena; och tredjeparten af trän vardt uppbränd, och allt grönt gräs brann upp.

Upp 8:8. Och den andre Ängelen basunade; och uti hafvet vardt kastadt såsom ett stort brinnande berg, och tredjeparten af hafvet vardt blod.

Upp 8:9. Och tredjeparten af de lefvande kreatur, som i hafvet voro, blefvo döde; och tredjeparten af skeppen förgingos.

Upp 8:10. Och den tredje Ängelen basunade; och en stor stjerna föll ned af himmelen, brinnandes som ett bloss; och föll uti tredjeparten af älfverna, och uti vattukällorna.

Upp 8:11. Och stjernones namn kallas malört; och tredjeparten vändes i malört, och många menniskor blefvo döda af vattnet, som förbittradt vardt.

Upp 8:12. Och den fjerde Ängelen basunade; och tredje parten af solene vardt slagen, och tredjeparten af månan, och tredjeparten af stjernorna, så att tredjeparten af dem vardt förmörkrad, och tredjedelen af dagen intet skina kunde, och af nattene sammalunda.

Upp 8:13. Och jag såg, och hörde en Ängel, som flög midt igenom himmelen, och sade med höga röst: Ve, ve, ve dem som bo på jordene, för de andra röster af de tre Änglars basuner, som ännu basuna skola.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 9. CAPITLET

Femte och sjette Ängelen basuna, deras ve.

Upp 9:1. Och den femte Ängelen basunade; och jag såg ena stjerno falla af himmelen på jordena; och honom vardt gifven nyckelen till afgrundens brunn.

Upp 9:2. Och han upplät afgrundens brunn, och der uppgick en rök, såsom af en stor ugn; och solen och vädret vordo förmörkrad af brunsens rök.

Upp 9:3. Och utu röken kommo gräshoppor på jordena; och dem vardt gifven magt, såsom scorpioner på jordene magt hafva.

Upp 9:4. Och vardt sagdt till dem, att de icke skulle göra gräset på jordene skada, icke heller något det grönt var, icke heller något trä; utan allena menniskorna, de som icke hade Guds tecken i sin anlete.

Upp 9:5. Och dem vardt gifvet, att de icke skulle döda dem; utan att de skulle qvälja dem i fem månader; och deras qval var såsom qval af scorpion, då han hafver stungit menniskorna.

Upp 9:6. Och i de dagar skola menniskorna söka efter döden, och skola icke finna honom, och de skola begära dö, och döden skall fly ifrån dem.

Upp 9:7. Och de gräshoppor äro lika de hästar, som till krigs beredde äro, och på deras hufvud såsom kronor gulde lika, och deras ansigte såsom menniskors ansigte.

Upp 9:8. Och de hade hår såsom qvinnohår, och deras tänder voro såsom lejons;

Upp 9:9. Och hade pansar såsom jernpansar, och bullret af deras vingar såsom vagnsbuller, der månge hästar löpa till krigs;

Upp 9:10. Och hade stjertar såsom scorpioner, och gaddar voro i deras stjertar; och deras magt var till att qvälja menniskorna i fem månader;

Upp 9:11. Och hade öfver sig en Konung, en Ängel af afgrunden, hvilkens namn på Ebreisko heter Abaddon, på Grekisko Apollyon.

Upp 9:12. Ett Ve är framfaret, och si, här komma ännu tu annor Ve efter.

Upp 9:13. Och den sjette Ängelen basunade, och jag hörde ena röst af de fyra hörn af det gyldene altaret, som är för Guds ögon:

Upp 9:14. Och sade till den sjette Ängelen, som basunen hade: Lös de fyra Änglar, som bundne äro uti den stora älfven Euphrates.

Upp 9:15. Och de fyra Änglar vordo löse, hvilke beredde voro till ena stund, till en dag, till en månad, och till ett år, att de skulle döda tredjeparten af menniskorna.

Upp 9:16. Och talet på det resigtyget var mång sinom tusende tusend, och jag hörde deras tal.

Upp 9:17. Och så såg jag ock hästarna i synene, och de som såto på dem, de hade glödande, gula, och svafvelspansar; och hufvuden på hästarna voro såsom lejonahufvud; och af deras mun utgick eld, och rök, och svafvel.

Upp 9:18. Af dessa tre plågor vardt dödad tredjeparten af menniskorna, af elden, och röken, och svallet, som utaf deras mun gick.

Upp 9:19. Ty deras magt var i deras mun, och i deras stjertar; och stjertarne voro ormom like, och hade hufvud, der de skada med gjorde.

Upp 9:20. Och voro ännu menniskor, som icke voro dödade af dessa plågor, och icke bättrade sig af sina händers verk; att de icke tillbådo djefvulskap, och afgudar af guld, silfver, koppar, sten och trä, de der hvarken se kunna, eller höra, eller gå;

Upp 9:21. Och icke gjorde bot för sitt mord, trolldom, skörhet och tjufveri.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 10. CAPITLET

Ängelen klädd med skyn. Sju tordön. Boken uppätes.

Upp 10:1. Och jag såg en annan stark Ängel nederkomma af himmelen; han var klädd med en sky, och en regnbåge öfver hans hufvud, och hans ansigte såsom solen, och hans fötter såsom eldspelare.

Upp 10:2. Och han hade i sine hand en öppen bok; och han satte sin högra fot på hafvet, och den vänstra på jordena.

Upp 10:3. Och ropade med höga röst, som ett rytande lejon. Och då han ropade, talade sju tordöner sina röster.

Upp 10:4. Och då de sju tordöner talat hade sina röster, ville jag skrifvit dem; då hörde jag ena röst af himmelen säga till mig: Besegla det de sju tordöner talat hafva, och skrif det intet.

Upp 10:5. Och Ängelen, som jag såg stå på hafvet och på jordene, hof sina hand upp till himmelen,

Upp 10:6. Och svor vid honom, som lefver ifrån evighet till evighet, den der himmelen skapat hafver och hvad deruti är, och jordena och hvad deruti är, och hafvet och hvad deruti är, att ingen tid skall vara mer.

Upp 10:7. Utan i de dagar, då den sjunde Ängelens röst höres, då han varder basunandes; då skall Guds hemlighet fullkomnad varda, såsom han förkunnat hade genom sina tjenare Propheterna.

Upp 10:8. Och jag hörde åter ena röst af himmelen tala med mig, och säga: Gack, och tag den öppna bokena af Ängelens hand, som står på hafvet och på jordene.

Upp 10:9. Och jag gick till Ängelen, och sade till honom: Få mig bokena; och han sade till mig: Tag, och ät upp henne, och hon skall rifva dig i buken; men i din mun skall hon vara söt som hannog.

Upp 10:10. Och jag tog bokena af Ängelens hand, och åt henne upp, och hon vardt i min mun söt som hannog; och då jag hade ätit henne, ref hon mig i buken.

Upp 10:11. Och han sade till mig: Du måste åter prophetera folkom, Hedningom, och tungomålom, och mångom Konungom.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 11. CAPITLET

Templet mätet. Vittnen prophetera, dräpas, stå upp. Sjunde basun.

Upp 11:1. Och mig vardt fången en rö såsom en käpp, och mig vardt sagdt: Statt upp, och mäl Guds tempel och altare, och de som tillbedja derinne.

Upp 11:2. Men den inra choren af templet kasta ut, och mäl honom intet; ty han är gifven Hedningomen, och de skola förtrampa den heliga staden, i två och fyratio månader.

Upp 11:3. Och jag skall gifva tu minom vittnom, och de skola prophetera i tusende, tu hundrade och sextio dagar, klädde i säckar.

Upp 11:4. Desse äro tu oljoträ, och tu bloss, ståndande för jorderikes Gud.

Upp 11:5. Och hvar någor ville göra dem skada, så går elden ut af deras mun, och förtärer deras fiendar; och hvar någor ville göra dem ondt, så måste han dödas.

Upp 11:6. Desse hafva magt till att igenlycka himmelen, att intet regnar uti de dagar då de prophetera; och hafva magt öfver vattnet, att förvända det i blod, och slå jordena med allahanda plågo, så ofta de vilja.

Upp 11:7. Och då de hafva lyktat sitt vittnesbörd, skall det vilddjuret, som uppstiger af afgrunden, hålla ena strid med dem, och skall öfvervinna dem, och döda dem.

Upp 11:8. Och deras lekamen skola blifva liggande på gatorna, i den stora staden, som heter andeliga Sodoma och Egypten, der vår Herre korsfäst är.

Upp 11:9. Och skola någre af folken och slägterna, och tungomålen, och af Hedningarna, se deras lekamen i tre dagar och en half, och skola icke vilja tillstädja deras lekamen läggas i grafvar.

Upp 11:10. Och de på jordene bo, skola fröjda sig öfver dem, och skola glädjas, och sända hvarandrom gåfvor; ty desse två Propheter tvingade dem som bo på jordene.

Upp 11:11. Och efter tre dagar och en half kom lifsens ande af Gudi uti dem, och de stodo på sina fötter; och en stor förskräckelse föll på dem som sågo dem.

Upp 11:12. Och de hörde en hög röst af himmelen säga till dem: Stiger hit upp. Och de stego upp i himmelen uti en sky, och deras ovänner sågo dem.

Upp 11:13. Och i samma stundene vardt en stor jordbäfning, och tionde delen af staden föll ned; och blefvo i jordbävningen dödade sjutusend menniskors namn; och de andre vordo förfärade, och gåfvo Gudi i himmelen pris.

Upp 11:14. Det andra Ve gick öfver, och si, det tredje Ve kommer snart.

Upp 11:15. Och den sjunde Ängelen basunade, och i himmelen hördes höga röster, de der sade: Denna verldenes rike äro vordne vårs Herras och hans Christs, och han skall regnera af evighet till evighet.

Upp 11:16. Och de fyra och tjugu äldste, som för Gudi på sina stolar såto, föllo på sin ansigte, och tillbådo Gud;

Upp 11:17. Och sade: Vi tackom dig, Herre, allsmägtig Gud, du som äst, och varit hafver, och tillkommande äst; ty du hafver tagit dina stora kraft, och regnerar;

Upp 11:18. Och Hedningarna äro vrede vordne; och din vrede är kommen, och de dödas tid, att de skola dömas, och att du skall löna dina tjenare Propheterna, och helgonen, och dem som frukta ditt Namn, små och stora, och förderfva dem som jordena förderfvat hafva.

Upp 11:19. Och Guds tempel vardt upplåtet i himmelen, och hans Testaments ark vardt sedd i hans tempel, och der skedde ljungeld och röster, och tordöner, och jordbäfning, och stort hagel.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 12. CAPITLET

Hafvande qvinna. Röd drake. Michaels strid, seger.

Upp 12:1. Och i himmelen syntes ett stort tecken: En qvinna beklädd med solene, och månen under hennes fötter, och på hennes hufvud en krona af tolf stjernor.

Upp 12:2. Och hon var hafvandes, ropade, och pintes med barn, och hade stort qval till att föda.

Upp 12:3. Och så syntes ett annat tecken i himmelen, och si, en stor röd drake, som hade sju hufvud och tio horn, och på hans hufvud sju kronor.

Upp 12:4. Och hans stjert drog tredjeparten af himmelens stjernor, och kastade dem ned på jordena; och draken stod för qvinnone som föda skulle, på det, när hon födt hade, skulle han uppäta hennes barn.

Upp 12:5. Och hon födde ett svenbarn, som regera skulle alla Hedningar med jernris; och hennes barn vardt borttaget till Gud, och till hans stol.

Upp 12:6. Och qvinnan flydde uti öknena, der hon rum hade, beredt af Gudi, att hon der föda skulle, i tusende, tuhundrade och sextio dagar.

Upp 12:7. Och det vardt en stor strid i himmelen: Michael och hans Änglar stridde med drakan, och draken stridde och hans Änglar;

Upp 12:8. Och de vunno intet; och deras rum vardt icke mer funnet i himmelen.

Upp 12:9. Och den store draken, den gamle ormen, den der heter djefvul och Satanas, vardt utkastad, den der bedrager hela verldena; och han vardt kastad på jordena, och hans änglar vordo ock bortkastade med honom.

Upp 12:10. Och jag hörde en stor röst, som sade i himmelen: Nu är vår Guds salighet, och kraft, och rike, och magt hans Christs vorden, efter våra bröders åklagare är förkastad, den dem åklagade för Gud, dag och natt.

Upp 12:11. Och de vunno honom för Lambsens blods skull, och för dess vittnesbörds ords skull, och de hafva icke älskat sitt lif allt intill döden.

Upp 12:12. Derföre, glädjens, I himlar, och de som bo i dem. Ve dem som bo på jordene, och på hafvet; ty djefvulen stiger ned till eder, och hafver en stor vrede, vetandes att han icke lång tid hafver.

Upp 12:13. Och då draken såg att han förkastad var på jordena, förföljde han qvinnona, som svenbarnet födt hade.

Upp 12:14. Och qvinnone vordo gifne två vingar, såsom af en stor örn; att hon skulle flyga uti öknena uti sitt rum, der hon födes en tid, och två tider, och en half tid, ifrån ormsens ansigte.

Upp 12:15. Och ormen sputade utu sin mun vatten, såsom en ström, efter qvinnona; på det han skulle fördränka henne.

Upp 12:16. Men jorden halp qvinnone, och upplät sin mun, och uppsvalg strömmen, som draken af sin mun utsputat hade.

Upp 12:17. Och draken vardt vred på qvinnona, och gick bort, att han skulle örliga med de andra af hennes säd, de som hålla Guds bud, och hafva Jesu Christi vittnesbörd.

Upp 12:18. Och han stod på hafsens sand.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 13. CAPITLET

Ett djur häder, förföljer. Ett annat gifvet thy anda.

Upp 13:1. Och jag såg ett vilddjur uppstiga utu hafvet, det hade sju hufvud och tio horn, och på dess horn tio kronor, och på dess hufvud hädelsens namn.

Upp 13:2. Och vilddjuret, som jag såg, det var likt enom pardel, och dess fötter såsom björnafötter, och dess mun såsom lejons mun; och draken gaf thy sina kraft, och sin stol, och stora magt.

Upp 13:3. Och jag såg ett af hans hufvud såsom sargadt till döds, och dess dödssår var igenläkt, och hela jorden förundrade sig på vilddjuret.

Upp 13:4. Och de tillbådo drakan, som vilddjurena hade magt gifvit; och tillbådo vilddjuret, sägande: Ho är vilddjuret lik? Eller ho förmå strida emot thy?

Upp 13:5. Och thy vardt gifven en mun, till att tala stor ting och hädelse; och thy vardt gifven magt till att bruka sig i två och fyratio månader.

Upp 13:6. Och det upplyfte sin mun, till att tala hädelse emot Gud, till att häda hans Namn och hans tabernakel, och dem som bo i himmelen; och thy vardt medgifvet strida med helgonen, och vinna dem.

Upp 13:7. Och thy vardt gifven magt öfver all slägter, och tungomål, och Hedningar.

Upp 13:8. Och alle de som på jordene bo, tillbådo det, hvilkas namn icke skrifna äro i Lambsens lifs bok, hvilket dödadt är ifrå verldenes begynnelse.

Upp 13:9. Den der öra hafver, han höre.

Upp 13:10. Den der leder i fängelse, han skall gå i fängelse; den der dräper med svärd, han måste dödas med svärd. Här är de heligas tålamod och tro.

Upp 13:11. Och jag såg ett annat vilddjur uppstiga utu jordene; och det hade tu horn lika som Lambet; och det talade som drakan.

Upp 13:12. Och det gör alla dess första vilddjurets magt, i dess åsyn; och det kommer jordena, och dem derpå bo, till att tillbedja det första vilddjuret; hvilkets dödssår igenläkt var.

Upp 13:13. Och det gör stor tecken, så att det ock låter eld falla ned af himmelen på jordena, i menniskors åsyn.

Upp 13:14. Och det bedrager dem som bo på jordene, för de teckens skull, som thy gifna äro att göra för vilddjuret; sägandes till dem som bo på jordene, att de skola göra vilddjurena, som sargadt var af svärd, och var lefvande vordet, ett beläte.

Upp 13:15. Och thy vardt gifvet, att det skulle gifva vilddjurets beläte anda, och att vilddjurets beläte skulle tala, och så beställat, att hvilke som helst icke tillbådo vilddjurets beläte, skulle dödas.

Upp 13:16. Och det lät alla, små och stora, rika och fattiga, fria och tjenare, taga vedertecken uti deras högra hand, eller på deras anlete;

Upp 13:17. Att ingen skall må köpa, eller sälja, utan den der hafver vedertecknet, eller vilddjurets namn, eller dess namns tal.

Upp 13:18. Här är visdomen: Den der förstånd hafver, han räkne vilddjurets tal; ty det är ens menniskos tal, och dess tal är sexhundrad sextio och sex.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 14. CAPITLET

Lambet på Sion. Evigt Evangelium. Babels fall.

Upp 14:1. Och jag såg, och si: Ett Lamb stod på Sions berg, och med thy hundrade fyra och fyratio tusend: de hade dess Faders Namn beskrifvet på sin anlete.

Upp 14:2. Och jag hörde ena röst af himmelen, såsom af ett stort vatten; och såsom ena röst af en stor tordön; och rösten, som jag hörde, var såsom harpolekares, de der lekte på sina harpor.

Upp 14:3. Och de söngo såsom en ny sång för stolen, och för de fyra djuren, och för de äldsta; och ingen kunde lära den sången, utan de hundrade fyra och fyratio tusend, som köpte äro af jordene.

Upp 14:4. Desse äro de, som med qvinnor icke besmittade äro, ty de äro jungfrur; desse äro de som följa Lambet, ehvart det går; desse äro köpte ifrå menniskorna, till en förstling Gudi, och Lambena.

Upp 14:5. Och i deras mun är intet svek funnet; ty de äro utan smitto, för Guds stol.

Upp 14:6. Och jag såg en annan Ängel flyga midt genom himmelen; han hade ett evigt Evangelium, det han förkunna skulle dem som på jordene bo, och allom Hedningom, och slägtom, och tungomålom, och folkom.

Upp 14:7. Och sade med höga röst: Frukter Gud, och gifver honom äro; ty stunden är kommen till hans dom, och tillbeder honom, som hafver gjort himmel och jord, hafvet och vattukällorna.

Upp 14:8. Och en annar Ängel följde efter, och sade: Fallen, fallen är den store staden Babylon; ty han hafver dricka gifvit allom Hedningom af vredenes vin, sins boleris.

Upp 14:9. Och tredje Ängelen följde dem, och sade med höga röst: Hvar någor tillbeder vilddjuret, och dess beläte, och tager dess vedertecken på sitt anlete, eller på sin hand;

Upp 14:10. Han skall ock dricka af Guds vredes vin, det inskänkt och klart är i hans vredes kalk; och han skall varda plågad med eld och svafvel, i heliga Änglars åsyn, och i Lambsens åsyn.

Upp 14:11. Och röken af deras plågo skall uppstiga af evighet till evighet; och de hafva hvarken dag eller natt ro, som tillbedja vilddjuret och dess beläte, och der någor tagit hafver dess namns vedertecken.

Upp 14:12. Här är de heligas tålamod; här äro de som hålla Guds bud och Jesu tro.

Upp 14:13. Och jag hörde ena röst af himmelen säga till mig: Skrif: Salige äro de döde, som i Herranom dö, härefter; ja, Anden säger, att de skola hvila sig ifrå sitt arbete; ty deras gerningar följa dem efter.

Upp 14:14. Och jag såg, och si en hvit sky; och på skynom satt en, som lik var menniskones Son, och hade på sitt hufvud en guldkrono, och i hans hand en hvass lia.

Upp 14:15. Och en annar Ängel kom utu templet, och ropade med höga röst till den, som satt på skynom: Hugg till med din lia, och skär; ty tiden är dig kommen, att du skall skära; ty säden på jordene är torr vorden.

Upp 14:16. Och han, som satt på skyn, högg till med sin lia på jordena, och jorden vardt afskoren.

Upp 14:17. Och en annar Ängel kom utu templet, som i himmelen är, den ock en hvass lia hade.

Upp 14:18. Och en annar Ängel kom utur altaret, den magt hade öfver elden; och ropade med höga röst till honom, som hade den hvassa lian, och sade: Hugg till med din hvassa lia, och skär upp vinqvistarna på jordene; ty hennes vinbär äro mogen.

Upp 14:19. Och Ängelen högg till med sin skarpa lia på jordena, och skar upp vingårdarna på jordene, och kastade dem uti Guds vredes stora präss.

Upp 14:20. Och vardt prässen trampad utom staden; och blodet gick ut af prässen, allt intill betslen på hästarna, utöfver tusende sexhundrad stadier vägs.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 15. CAPITLET

Sju yttersta plågor. Guds lof och vredes kalk.

Upp 15:1. Och jag såg ett annat tecken af himmelen, stort och underligit: Sju Änglar, som hade sju de yttersta plågor; ty med dem är fullkomnad Guds vrede.

Upp 15:2. Och jag såg såsom ett glashaf, beblandadt med eld, och dem stå på samma glashaf, som seger vunnit hade på vilddjuret, och dess beläte, och vedertecken, och på dess namns tal; och de hade Guds harpor.

Upp 15:3. Och de söngo Mose, Guds tjenares, sång, och Lambsens sång, sägande: Stor och underlig äro din verk, Herre Gud allsvåldig; rättfärdige och sanne äro dine vägar, du helgonens Konung.

Upp 15:4. Ho skulle icke frukta dig, Herre, och prisa ditt Namn? Ty du äst allena helig, och alle Hedningar skola komma och tillbedja i din åsyn; ty dine domar äro uppenbare vordne.

Upp 15:5. Sedan såg jag; och si, vittnesbördsens tabernakels tempel vardt öppnadt i himmelen;

Upp 15:6. Och gingo derut af templet de sju Änglar, som de sju plågor hade, klädde uti rent, hvitt linkläde, och omgjordade kringom bröstet med gyldene bälte.

Upp 15:7. Och ett af de fyra djuren gaf de sju Änglar sju gyldene skålar, fulla med Guds vrede, den der lefver af evighet till evighet.

Upp 15:8. Och templet vardt uppfyldt med rök af Guds härlighet, och af hans kraft; och ingen kunde gå in i templet, till dess de sju plågor, som de sju Änglar hade, fullkomnade vordo.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 16. CAPITLET

Sju Änglar utgjuta deras skålar.

Upp 16:1. Och jag hörde ena stora röst uti templet; den sade till de sju Änglar: Går, och utgjuter de Guds vredes skålar på jordena.

Upp 16:2. Och den förste Ängelen gick åstad, och göt sina skål ut på jordena; och det vardt ett ondt och skadeligit sår på menniskomen, som vilddjurets vedertecken hade, och på dem som tillbådo dess beläte.

Upp 16:3. Och den andre Ängelen göt ut sina skål i hafvet; och det vardt såsom ens döds mans blod, och allt det lif hade i hafvet blef dödt.

Upp 16:4. Och den tredje Ängelen göt ut sina skål i älfvena, och i vattukällorna; och det vardt blod.

Upp 16:5. Och jag hörde en Ängel säga: Rättfärdig äst du, Herre, som äst, och varit hafver, och helig, att du detta dömt hafver.

Upp 16:6. Ty de hafva utgjutit helgonens och Propheternas blod, och blod hafver du ock gifvit dem dricka; ty de äro dess värde.

Upp 16:7. Och jag hörde en annan Ängel säga af altaret: Ja, Herre Gud allsvåldig, sanne och rätte äro dine domar.

Upp 16:8. Och den fjerde Ängelen göt ut sina skål i solena; och honom vardt gifvet att plåga menniskorna med hetta af eld.

Upp 16:9. Och menniskorna vordo brinnande uti en stor hetta, och de hädde Guds Namn, som magten hade öfver dessa plågor; och gjorde inga syndabättring, att de måtte gifvit honom äro.

Upp 16:10. Och den femte Ängelen göt ut sina skål på vilddjurets stol; och dess rike vardt förmörkradt, och de sönderbeto sina tungor, för värks skull;

Upp 16:11. Och hädde Gud i himmelen, för sin värk och sin sårs skull, och bättrade sig intet af sina gerningar.

Upp 16:12. Och den sjette Ängelen göt ut sina skål på den stora älfvena Euphrates; och dess vatten borttorkades; på det vägen skulle beredas för de Konungar östanefter.

Upp 16:13. Och jag såg utu drakans mun, och utu vilddjurets mun, och utu den falska Prophetens mun, utgå tre orena andar, såsom paddor.

Upp 16:14. Och det äro djefvulsens andar, som tecken göra, och utgå till Konungarna på hela jordene, att församla dem till strids på den stora allsvåldiga Guds dag.

Upp 16:15. Si, jag kommer, som tjufven plägar komma; salig är den som vakar, och förvarar sin kläder, att han icke går naken, och de få se hans skam.

Upp 16:16. Och han församlade dem på ett rum, det heter på Ebreisko Armageddon.

Upp 16:17. Och den sjunde Ängelen göt ut sina skål i vädret; och gick en stor röst utaf himmelens tempel ifrå stolen, som sade: Det är gjordt.

Upp 16:18. Och det vardt röster, och tordön, och ljungeld, och stor jordbäfning, sådana, att dess like icke varit hade, sedan menniskorna på jordene varit hade, sådana jordbäfning, så stor.

Upp 16:19. Och den store staden vardt i tre delar, och Hedningarnas städer föllo; och den store Babylon kom i åminnelse för Gudi, att han ville gifva honom kalken af sine grymma vredes vin.

Upp 16:20. Och alle öar flydde, och bergen funnos intet.

Upp 16:21. Och stort hagel, såsom en centener, kom ned af himmelen på menniskorna; och menniskorna hädde Gud, för den stora plåga af haglet; ty dess plåga var ganska stor.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 17. CAPITLET

Skökan på vilddjuret. Lambets seger.

Upp 17:1. Och kom en af de sju Änglar, som hade de sju skålar, och talade med mig, och sade till mig: Kom, jag vill visa dig den stora skökones fördömelse, som sitter på mycken vatten;

Upp 17:2. Med hvilka Konungarna på jordene bolat hafva; och de der på jordene bo, äro druckne vordne af hennes boleris vin.

Upp 17:3. Och han förde mig i Andanom uti öknena; och jag såg qvinnona sitta på ett rosenfärgo vilddjur, det var fullt med hädelsenamn, och hade sju hufvud och tio horn.

Upp 17:4. Och qvinnan var klädd med purpur och rosenfärgo, och öfvergyld med guld, och ädla stenar, och perlor; och hade en gyldene kalk i sine hand, full med styggelse, och sins boleris orenlighet;

Upp 17:5. Och på hennes anlete skrifvet det namn, Hemlighet: Den store Babylon, modren till boleri, och till styggelse på jordene.

Upp 17:6. Och jag såg qvinnona druckna af helgonens blod, och af deras blod, som Jesu vittne voro; och jag förundrade mig storliga, då jag såg henne.

Upp 17:7. Och Ängelen sade till mig: Hvi förundrar du dig? Jag vill säga dig hemligheten om denna qvinnone, och om vilddjuret, som bär henne, och hafver sju hufvud och tio horn.

Upp 17:8. Vilddjuret, som du hafver sett, hafver varit, och är icke; och det skall åter uppkomma utaf afgrunden, och skall gå uti fördömelse; och de, som på jordene bo, skola förundra sig, hvilkas namn icke skrifna äro i lifsens bok, ifrå verldenes begynnelse; då de se vilddjuret, som hafver varit, och som icke är, ändock det är.

Upp 17:9. Och här är sinnet, der visdom tillhörer; de sju hufvud äro sju berg, der qvinnan sitter uppå, och det äro sju Konungar.

Upp 17:10. Fem äro fallne; en är, och den andre är icke ännu kommen; och när han kommer, skall han icke länge blifva.

Upp 17:11. Och vilddjuret, som hafver varit, och icke är, den är den åttonde, och han är utaf de sju, och han går uti fördömelse.

Upp 17:12. Och de tio horn, som du sett hafver, äro tio Konungar, som ännu icke hafva fått rike, utan skola, såsom Konungar, på en stund få magt med vilddjuret.

Upp 17:13. Desse hafva alle ett råd, och skola gifva vilddjurena sina magt och kraft.

Upp 17:14. De skola strida med Lambena, och Lambet skall vinna dem; ty det är en Herre öfver alla herrar, och en Konung öfver alla Konungar; och med thy äro de utkallade, och utkorade, och trogne.

Upp 17:15. Och han sade till mig: Vattnet, som du såg, der skökan sitter på, är folk och skarar, och Hedningar, och tungomål.

Upp 17:16. Och de tio horn, som du sett hafver på vilddjuret, skola hata skökona, och lägga henne öde och naken; och de skola uppäta hennes kött, och bränna henne upp i eld.

Upp 17:17. Ty Gud hafver gifvit dem i hjertat, att de skola göra det honom behagar, och göra alle ena mening, att de skulle gifva vilddjurena riket, till dess Guds ord varda fullkomnad.

Upp 17:18. Och qvinnan, som du sett hafver, är den store staden, som rike hafver öfver jordenes Konungar.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 18. CAPITLET

Babels fall. De ogudaktige klaga. De fromme fröjdas.

Upp 18:1. Och sedan såg jag en annan Ängel komma neder af himmelen, den stora magt hade; och jorden vardt upplyst af hans klarhet.

Upp 18:2. Och han ropade med magt och höga röst, sägandes: Fallen, fallen är den store Babylon, och är vorden djeflaboning, och alla orena andars behåll, och alla orena och ohyggeliga foglars behåll.

Upp 18:3. Ty alle Hedningar hafva druckit af vredenes vin, hennes boleris, och Konungarne på jordene hafva bolat med henne, och köpmännerne på jordene äro rike vordne af hennes stora vällust.

Upp 18:4. Och jag hörde ena andra röst af himmelen, som sade: I mitt folk, går ut ifrå henne, att I icke delaktige varden i hennes synder, och att I icke fån något af hennes plågor;

Upp 18:5. Ty hennes synder räcka allt upp i himmelen, och Gud hafver dragit till minnes hennes orättfärdigheter.

Upp 18:6. Betaler henne, såsom hon hafver betalat eder, och görer henne dubbelt efter hennes gerningar; och med samma kalk, som hon hafver inskänkt eder, inskänker henne dubbelt.

Upp 18:7. Så mycket hon sig hafver härliga hållit och i vällust varit, så mycket inskänker henne pino och gråt; ty hon säger i sitt hjerta: Jag sitter och är en Drottning, och icke enka, och hafver ingen sorg.

Upp 18:8. Derföre skola hennes plågor komma på en dag, död, gråt, och hunger; och hon skall varda uppbränd i eld; ty Herren Gud är stark, som henne döma skall.

Upp 18:9. Och jordenes Konungar skola gråta henne, och beklaga sig öfver henne, de som med henne bolat, och i vällust lefvat hafva, då de få se röken af hennes brand;

Upp 18:10. Och skola stå långt ifrå, för hennes plågos räddhågas skull, och säga: Ve, ve den store staden Babylon, den starke staden; ty uti en stund är din dom kommen.

Upp 18:11. Och köpmännerna på jordene skola gråta och sörja öfver henne, att ingen köper deras varor mer:

Upp 18:12. Guld, och silfver, och ädla stenar, och perlor, och silke, och purpur, och skarlakan, och allt Thynenträ, och all käril af kosteligit trä, och af koppar, och jern, och marmor,

Upp 18:13. Och canel, och timian, och salvo, och rökelse, och vin, och oljo, och semlor, och hvete, och boskap, och får, och hästar, och vagnar, och kroppar, och menniskors själar.

Upp 18:14. Och de äple, som din själ begärar, äro bortkomna ifrå dig, och allt det fett och härligit var, är förgånget ifrå dig, och du skall icke nu finnat härefter.

Upp 18:15. Köpmännerna som sådana varor pläga hafva, och äro rike vordne af honom, skola stå långt ifrå, för räddhågas skull af hans plågo, gråta och sörja;

Upp 18:16. Och säga: Ve, ve den stora staden, som med silke, och purpur, och skarlakan beklädd var, och öfvergyld med guld, och ädla stenar, och perlor;

Upp 18:17. Ty uti ene stund äro förödde sådane rikedomar; och alle skeppare, och alle de som på skeppen vistas, och sjömän, och de som till sjös handla, stodo långt ifrå;

Upp 18:18. Och ropade, då de sågo röken af hans brand, sägande: Hvar är dens stora stadsens like?

Upp 18:19. Och de kastade mull på sin hufvud, och ropade, gråtande och sörjande, och sade: Ve, ve den stora staden, i hvilkom alle äro rike vordne, som i hafvet hafva haft sin skepp af hans varor; ty uti en stund är han öde vorden.

Upp 18:20. Fröjda dig öfver honom, himmel, och I helige Apostlar, och Propheter; ty Gud hafver dömt edar dom på honom.

Upp 18:21. Och en stark Ängel tog upp en stor sten som en qvarnsten, och kastade i hafvet, och sade: Med sådana hastighet skall förkastad varda den store staden Babylon, och han skall icke nu mer varda funnen.

Upp 18:22. Och harpares, och sångares, och pipares, och basuners röst skall icke mer hörd varda i dig; och alle handtverksmän, ehvad handtverk det är, skola icke mer varda funne i dig; och qvarnaröst skall icke mer höras i dig.

Upp 18:23. Och ljus och ljusastaka skall icke mer lysa i dig; och brudgummes och bruds röst skall icke mer hörd varda i dig; ty dine köpmän voro Förstar på jordene; ty i dinom trolldom hafva alle Hedningar ville farit;

Upp 18:24. Och i honom vardt funnen Propheternas och helgonens blod, och allas deras som dräpne äro på jordene.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 19. CAPITLET

Babels fall. Lambsens bröllop. Djuret dödadt.

Upp 19:1. Sedan hörde jag, såsom en stor röst, af en stor skara i himmelen, som sade: Halleluja; salighet och pris, ära och kraft, vare Herranom vårom Gudi.

Upp 19:2. Ty hans domar äro sanne och rätte; ty han hafver dömt den stora skökan, den med sitt boleri hafver förderfvat jordena; och hafver hämnat sina tjenares blod utu hennes hand.

Upp 19:3. Och åter sade de: Halleluja; och röken gick upp af evighet till evighet.

Upp 19:4. Och de fyra och tjugu äldste, och de fyra djur, föllo neder och tillbådo Gud, som satt på stolen, och sade: Amen, Halleluja.

Upp 19:5. Och en röst gick af stolen, och sade: Lofver vår Gud, I alle hans tjenare, och I som frukten honom, både små och store.

Upp 19:6. Och jag hörde ena röst, såsom af en stor skara, och såsom en röst af mycket vatten, och såsom en röst af stor tordön, säga: Halleluja; ty vår Herre, allsmägtig Gud, hafver intagit riket.

Upp 19:7. Låt oss glädjas och fröjdas, och gifva honom äro; ty Lambsens bröllop är kommet, och dess hustru hafver sig tillredt.

Upp 19:8. Och henne vardt gifvet att kläda sig uti rent och skinande silke; men silket är helgonens rättfärdighet.

Upp 19:9. Och han sade till mig: Skrif: Salige äro de, som kallade äro till Lambsens bröllop. Och han sade till mig: Dessa äro sann Guds ord.

Upp 19:10. Och jag föll för hans fötter, att tillbedja honom; och han sade till mig: Se till, att du det icke gör; ty jag är din och dina bröders medtjenare, som Jesu vittnesbörd hafva. Tillbed Gud; ty Jesu vittnesbörd är Propheties Ande.

Upp 19:11. Och jag såg himmelen öppen; och si, en hvit häst; och den som satt på honom, han het Trofast och Sannfärdig; och han dömer och strider med rättfärdighet.

Upp 19:12. Och hans ögon såsom eldslåge, och på hans hufvud många kronor; och hade ett namn skrifvet, det ingen kände, utan han sjelfver.

Upp 19:13. Och han var klädd i ett kläde, som med blod bestänkt var; och hans namn heter: Guds Ord;

Upp 19:14. Och honom efterföljde den här, som i himmelen är, med hvita hästar, klädde uti hvitt och rent silke.

Upp 19:15. Och utu hans mun utgick ett skarpt tveeggadt svärd, att han dermed skall slå Hedningarna; och han skall regera dem med jernris; och han trampar allsmägtig Guds grymma vredes vinpräss.

Upp 19:16. Och han hafver på sin kläder, och på sina länd ett namn, skrifvet alltså: Konung öfver alla Konungar, och Herre öfver alla herrar.

Upp 19:17. Och jag såg en Ängel stå i solene, och han ropade med höga röst, och sade till alla foglar, som flugo under himmelen: Kommer, och församlens till den stora Guds Nattvard;

Upp 19:18. Att I skolen äta Konungarnas kött, och höfvitsmännernas kött, och de starkas kött, och hästars kött, och deras som sitta på dem, och allas deras kött, som frie och trälar äro, och både smås och storas.

Upp 19:19. Och jag såg vilddjuret, och jordenes Konungar, och deras härar församlada, till att hålla ena strid med honom, som satt på hästen, och med hans här.

Upp 19:20. Och vilddjuret vardt fånget, och med thy den falske Propheten, som tecken gjorde för thy, med hvilko han bedrog dem, som togo vilddjursens vedertecken, och dem som tillbådo dess beläte; desse två vordo lefvande kastade uti en brinnande sjö, som brann med svafvel.

Upp 19:21. Och de andre vordo dräpne med hans svärd, som satt på hästen, det utu hans mun gick; och alle foglar vordo mättade af hans kött.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 20. CAPITLET

Draken bindes, löses, dödas. Domen. Uppståndelsen.

Upp 20:1. Och jag såg en Ängel nederkomma af himmelen; han hade nyckelen till af grunden, och ena stora kedjo i sine hand.

Upp 20:2. Och han grep drakan, den gamla ormen, som är djefvulen och Satan, och band honom i tusende år;

Upp 20:3. Och kastade honom uti afgrunden, och lät åter om honom, och beseglade der ofvan uppå, att han icke mer bedraga skulle Hedningarna, till dess fullkomnad vordo tusende år; och sedan måste han lös varda till någon liten tid.

Upp 20:4. Och jag såg stolar, och de såto på dem, och dem vardt gifven dom; och deras själar, som halshuggne voro för Jesu vittnesbörd, och för Guds ords skull; och de der icke tillbådo vilddjuret eller dess beläte; ej heller togo dess vedertecken på sin anlete, eller i sina händer; och de lefde, och regnerade med Christo i tusende år.

Upp 20:5. Men de andre döde fingo icke lif igen, till dess tusende år fullkomnad vordo; denna är den första uppståndelsen.

Upp 20:6. Salig och helig är den som del hafver uti första uppståndelsen; öfver dem hafver den andre döden ingen magt; utan de varda Guds och Christi Prester, och skola regnera med honom i tusende år.

Upp 20:7. Och då tusende år fullkomnad äro, varder Satanas lös utu sitt fängelse.

Upp 20:8. Och han skall utgå, till att bedraga Hedningarna, som äro på fyra jordenes parter, Gog och Magog, på det han skall församla dem i strid; hvilkas tal är såsom sanden i hafvet.

Upp 20:9. Och de gåfvo sig upp på jordenes bred het, och kringhvärfde helgonens lägre, och den älskeliga staden; och neder af himmelen for eld af Gudi, och förtärde dem.

Upp 20:10. Och djefvulen, som dem bedragit hade, vardt kastad uti den brinnande sjön, och svallet, der både vilddjuret och den falske Propheten skola plågas, dag och natt, ifrån evighet till evighet.

Upp 20:11. Och jag såg en stor hvit stol, och en sitta på honom, för hvilkens ansigte flydde jord och himmel, och dem vardt intet rum funnet.

Upp 20:12. Och jag såg de döda, stora och små, stå i Guds åsyn, och böckerna vordo upplåtna; och en annar bok vardt upplåten, som är lifsens; och de döde vordo dömde, efter som skrifvet var i böckerna, efter deras gerningar.

Upp 20:13. Och hafvet gaf igen de döda, som deruti voro; och döden och helvetet gåfvo igen de döda, som uti dem voro; och det blef dömdt om hvar och en, efter deras gerningar.

Upp 20:14. Och döden och helvetet vordo kastade, uti den brinnande sjön; denne är den andre döden.

Upp 20:15. Och den der icke vardt funnen skrifven i lifsens bok, han vardt kastad i den brinnande sjön.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 21. CAPITLET

Det Nya Jerusalems härlighet.

Upp 21:1. Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förste himmelen och den första jorden förgingos; och hafvet är icke mer.

Upp 21:2. Och jag, Johannes, såg den helga staden, det nya Jerusalem, nederkomma af himmelen, ifrå Gudi, tillredd såsom en prydd brud till sin man.

Upp 21:3. Och jag hörde ena stora röst af himmelen säga: Si Guds tabernakel ibland menniskorna, och han skall bo med dem; och de skola vara hans folk, och sjelfver Gud med dem skall vara deras Gud.

Upp 21:4. Och Gud skall aftorka alla tårar af deras ögon, och ingen död skall sedan vara; icke heller gråt, icke heller rop, icke heller någor värk varder mer; ty det första är förgånget.

Upp 21:5. Och den der satt på stolen sade: Si, jag gör all ting ny. Och han sade till mig: Skrif; ty dessa ord äro viss och sann.

Upp 21:6. Och han sade till mig: Det är gjordt. Jag är A och O, begynnelsen och änden; jag skall gifva honom, som törstar, af lefvande vattnens källo för intet.

Upp 21:7. Den som vinner, han skall allt detta få äga; och jag skall vara honom hans Gud, och han skall vara min son.

Upp 21:8. Men dem räddom, och otrognom, och grufligom, och mandråparom, och bolarom, och trollkarlom, och afgudadyrkarom, och allom lögnaktigom, deras del skall vara uti den sjön, som brinner med eld och svafvel; hvilket är den andre döden.

Upp 21:9. Och till mig kom en af de sju Änglar, som hade sju skålar fulla med de sju yttersta plågor; och han talade med mig, och sade: Kom, och jag vill visa dig brudena, Lambsens hustru.

Upp 21:10. Och han förde mig, i Andanom, på ett stort och högt berg, och viste mig den stora staden, det helga Jerusalem, nederkomma af himmelen ifrå Gud;

Upp 21:11. Och hade Guds härlighet; och hans ljus var lika som den aldraädlaste stenen, en klar jaspis,

Upp 21:12. Och han hade en stor och hög mur, den der tolf portar hade, och i portarna tolf Änglar, och inskrifna namn, hvilka äro de tolf Israels söners slägters namn.

Upp 21:13. Östantill tre portar, nordantill tre portar, sunnantill tre portar, vestantill tre portar.

Upp 21:14. Och stadsmuren hade tolf grundvalar, och i dem de tolf Lambsens Apostlars namn.

Upp 21:15. Och den som talade med mig, hade ena gyldene rö, der han med mäta skulle staden, och hans portar, och hans mur.

Upp 21:16. Och staden ligger fyrkant, och hans längd är så stor som bredden; och han mälte staden med rön, tolf tusend stadier; och hans längd, och bredd, och höjd äro lika.

Upp 21:17. Och han mälte hans mur, hundrade fyra och fyratio alnar, efter ens menniskos mått, som Ängelen hade.

Upp 21:18. Och hans murs byggning var af jaspis; men sjelfve staden af klart guld, lik vid rent glas.

Upp 21:19. Och stadsmurens grundvalar voro prydde med all dyrbar sten; förste grundvalen var af jaspis, den andre en saphir, den tredje en chalcedonier, den fjerde en smaragd;

Upp 21:20. Den femte en sardonix, den sjette en sardis, den sjunde en chrysolith, den åttonde en beryll, den nionde en topazier, den tionde en chrysopras, den ellofte en hyacinth, den tolfte en amethist.

Upp 21:21. Och de tolf portar voro tolf perlor, hvar för sig; och hvar port var af ene perlo; och stadsens gator voro klart guld, såsom genomskinande glas.

Upp 21:22. Och jag såg der intet tempel uti; ty Herren, allsvåldig Gud, är templet deruti, och Lambet.

Upp 21:23. Och staden behöfver icke sol eller måna, att de skola lysa deruti; ty Guds härlighet upplyser honom, och hans ljus är Lambet.

Upp 21:24. Och Hedningarna, som salige varda, skola vandra i hans ljus; och Konungarna på jordene skola föra sina härlighet och ära in uti honom.

Upp 21:25. Och hans portar låtas intet till om dagen; ty der varder ingen natt.

Upp 21:26. Och de skola föra Hedningarnas härlighet och ära in uti honom.

Upp 21:27. Der skall intet inkomma, som besmitteligit är, eller det styggelse gör och lögn; utan de som skrifne äro i Lambsens lefvande bok.

1873 Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 22. CAPITLET

Lifsens ström, trä. Jesu ankomst till domen.

Upp 22:1. Och han viste mig ena klara älf, med lefvande vatten, klar som christall, den gick ifrå Guds stol och Lambsens.

Upp 22:2. Midt uppå hans gator, och på båda sidor vid älfvena, stod lifsens trä, bärandes tolffald frukt, och bar sina frukt alla månader; och löfven af trät tjente till Hedningarnas helbregdo.

Upp 22:3. Och intet förbannadt skall vara mer; utan Guds och Lambsens stol skall blifva deruti, och hans tjenare skola honom tjena.

Upp 22:4. Och de skola se hans ansigte, och hans Namn skall vara på deras anleten.

Upp 22:5. Och natt blifver icke mer der, och de behöfva icke ljus, icke heller solens ljus; ty Herren Gud upplyser dem, och de skola regnera ifrån evighet till evighet.

Upp 22:6. Och han sade till mig: Dessa ord äro viss och sann; och Herren, de helga Propheters Gud, sände sin Ängel, att visa sina tjenare hvad ske skall innan kort tid.

Upp 22:7. Och si, jag kommer snarliga; salig är den som håller Prophetiens ord i desso bok.

Upp 22:8. Och jag är Johannes, som hörde och såg detta; och sedan jag hade det hört och sett, föll jag ned att tillbedja för Ängelens fötter, som mig detta viste.

Upp 22:9. Och han sade till mig: Se till, att du gör det icke; ty jag är din medtjenare, och dina bröders, Propheternas, och deras som hålla denna boks ord: Tillbed Gud.

Upp 22:10. Och han sade till mig: Besegla icke denna Propheties ord i desso bok; ty tiden är när.

Upp 22:11. Den som onder är, han vare ännu onder; och den som oren är, han vare ännu oren; men den som from är, han varde ännu frommare; och den helig är, varde ännu heligare.

Upp 22:12. Och si, jag kommer snart, och min lön med mig, till att vedergälla hvarjom och enom, såsom hans gerning är.

Upp 22:13. Jag är A och O, begynnelsen och änden, den förste och den siste.

Upp 22:14. Salige äro de som hålla hans bud, på det deras magt skall vara i lifsens trä, och ingå genom portarna i staden.

Upp 22:15. Ty utantill äro hundar, och trollkarlar, och bolare, och mandråpare, och afgudadyrkare, och alle de som älska och göra lögnen.

Upp 22:16. Jag, Jesus, sände min Ängel, att han skulle betyga eder detta i församlingarna: Jag är Davids rot och slägte, en klar morgonstjerna.

Upp 22:17. Och Anden och bruden säga: Kom. Och den det hörer, han säge: Kom. Och den der törster, han komme; och den der vill, han tage lifsens vatten för intet.

Upp 22:18. Men jag betygar hvar och en, som hörer Prophetiens ord i desso bok: Ho som lägger något härtill, på honom skall Gud lägga de plågor, som skrefne äro i denna bok.

Upp 22:19. Och om någor tager något ifrå denna boks Propheties ord, hans del skall Gud borttaga utu lifsens bok, och utu den helga staden, och utu det som skrifvet är i denna bok.

Upp 22:20. Det säger han, som vittnesbörd bär härtill: Ja, jag kommer snart. Amen. Ja, kom, Herre Jesu.

Upp 22:21. Vårs Herras Jesu Christi nåd vare med eder allom. Amen.