SVENSKA KJV BIBELN™
Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.
v. 15 [*Notering: Kolosserbrevet bemöter tidiga gnostiska idéer som förnekade Kristus verkliga kropp och fulla Gudom. Paulus visar att Gud själv bor i Kristus lekamligen (Kol 2:9), att allting skapats genom honom (Kol 1:16), att han är den synlige avbilden av den osynlige Guden (Kol 1:15), och att all visdom och kunskap finns i honom (Kol 2:3). Inkarnationen är därför inte symbolisk utan verklig: Kristus är sann Gud och sann människa, Skaparen, Frälsaren och Herren. Se Studie i Kol 1:15-20 hur Paulus bemöter Gnosticismen]
v. 18 [*Notering: “den förstfödde från de döda” Ordet “förstfödd” (gr. πρωτότοκος) betecknar här inte den första skapade, utan den som har företräde och rang. I Bibliskt språkbruk syftar “förstfödd” ofta på arvsställning och överhöghet (jfr Ps 89:28). Kristus är “den förstfödde från de döda” därför att han är den förste som uppstod till oförgängligt liv och har företrädet i uppståndelsen. Det betyder inte att han var den första som någonsin uppstod (jfr 1 Kung 17; Joh 11), utan att han är uppståndelsens huvud och grund. Hans uppståndelse är början på den nya skapelsen och garantin för de troendes uppståndelse (1 Kor 15:20–23). Uttrycket står i nära samband med att han “i allt skulle ha företrädet”. Förstfödd betecknar därför rang och herravälde, inte skapad natur.]
v. 20 “[*Notering: "Gjort frid genom blodet på hans kors”. Friden är grundad i Kristus blod, det vill säga i hans utgjutna liv i döden. I samma kapitel sägs att vi har återlösningen “genom hans blod” (Kol 1:14). Blodet betecknar den fullbordade soningen, genom vilken Guds rättfärdighet tillfredsställs och frid upprättas mellan Gud och människan. Detta står i överensstämmelse med Romarbrevet 3:25, där Kristus är soningen genom tro i hans blod, och med Efesierbrevet 1:7, där vi har återlösningen genom hans blod, syndernas eftergivelse. Att Gud “förlikar allt med sig själv” betyder inte att alla utan åtskillnad blir frälsta, utan att Kristus verk är den enda grund på vilken all verklig frid och återställd ordning kan bestå; vare sig på jorden eller i himmelen.]
v. 25 [*Språknot: Ordet dispensation hör samman med verbet dispense. Enligt Webster’s Dictionary 1828 betyder dispense i huvudsak: att dela ut eller fördela enligt uppdrag, som en förvaltare under högre auktoritet, att administrera eller handha något enligt en fastställd ordning. Därav följer att dispensation inte främst avser det som delas ut, utan själva förvaltaransvaret och ordningen att dela ut. Ordet rymmer samtidigt ansvar, ordning och avsikt, vilket inte fullt täcks av enbart förvaltning eller administration. I de fyra ställena där KJV använder dispensation (1 Kor 9:17; Ef 1:10; Ef 3:2; Kol 1:25) syftar ordet på ett gudomligt anförtrott förvaltaruppdrag. Ordet bevaras därför konsekvent i SKJVB™ för att tydliggöra Skriftens inre samband och låta sammanhanget – inte omskrivning – förklara innebörden.
Websters Dictionary 1828:
Distribution; handlingen att fördela till olika personer eller platser; såsom utdelningen av vatten till alla delar av jorden utan åtskillnad.
Guds handlande mot sina skapelser; fördelningen av gott och ont, naturligt eller moraliskt, i den gudomliga regeringen.
Guds metoder eller avsikter skiljer sig inte heller åt i hans utdelning till varje enskild människa.
Ordet dispensation rymmer:
ansvar (något anförtrott),
ordning (hur det förvaltas),
avsikt (med vilket mål det ges), i ett och samma begrepp.
I dag är King James Bibeln i praktiken den enda Bibeln som konsekvent bevarar ordet dispensation i själva texten.]
Sammanfattning:
Kolosserbrevet 1:15–20 (“Kristushymnen”)
Paulus’ stora Kristusbekännelse:
A. Kristus person (v. 15)
Han är den osynlige Gudens avbild
– Kristus gudom och synliga uppenbarelse
Den förstfödde över hela skapelsen
– titel av rang, inte skapelse; han är arvtagaren och Herren
B. Kristus som Skapare (v. 16)
Ty i honom skapades allt
– himmel och jord
– synligt och osynligt
– troner, herradömen, furstendömen, makter
allt är skapat genom honom och till honom
Kristus är både orsak, medlare och mål
C. Kristus som alltings uppehållare (v. 17)
Han är till före allting
för-evighet, preexistent
och allting hålls samman genom honom
universum existerar genom Kristus kraft
D. Kristus som kyrkans huvud (v. 18)
Han är huvudet för kroppen, kyrkan (församlingen)
ledning, auktoritet
den förstfödde från de döda
uppståndelsens Herre, uppståndelsens början
E. Kristus fullhet (v. 19)
Det behagade Fadern att hela fullheten skulle bo i honom
– gudomlig fullhet, ingen del saknas
F. Kristus försoning (v. 20)
och genom honom försona allt med sig själv
– korsets kosmiska räckvidd
– frid genom blodet på hans kors
Sammanfattning av Kristushymnen
Han är Gud (v. 15, 19).
Han är Skaparen (v. 16).
Han är evig (v. 17).
Han upprätthåller allt (v. 17).
Han styr kyrkan (församlingen) (v. 18).
Han är uppståndelsens förstfödde (v. 18).
Han är försoningen för allt (v. 20).
Kristus är alltings centrum.
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™