SVENSKA KJV BIBELN
MIKA, KAPITEL 1
1
Mika visar Guds vrede mot Jakob, för avgudadyrkan. 10 Han uppmanar till sorg.
Mika 1:1 HERRENS ord som
kom till Mika från Moreset på Jotams, Ahas, och Hiskias tid, Judas
kungar, det han såg angående Samaria och Jerusalem.*
[*Notering:
”Mika från Moreset”: Mika identifieras som en profet från Moreset
(Moresheth-Gath, enligt Mika 1:14), en liten stad i Judas södra del. – ”På
Jotams, Ahas och Hiskias tid, Judas kungar”: Daterar Mikas profetiska
verksamhet till cirka 750–687 f.Kr., en period av politisk oro och religiös
avfällighet i både Juda och Israel. (2 Kungaboken 15–20 och 2 Krönikeboken
27–32). – Samaria och Jerusalem: Samarias fall inträffade 722 f.Kr. (2
Kungaboken 17), medan Jerusalem senare föll 586 f.Kr. (2 Kungaboken 25).]
Mika 1:2 Hör, alla ni folk; lyssna, O jord, och allt som
finns därpå: och låt Herren GUD vara ett vittne mot er, Herren från hans heliga
tempel.
Mika 1:3 Ty, se, HERREN går ut från hans plats, och skall
stiga ner, och trampa på jordens höga platser.
Mika 1:4 Och bergen skall smälta under honom, och dalarna
skall klyvas, som vax för elden, och som är hällda ner en brant plats.
Mika 1:5 För Jakobs överträdelse är allt detta,
och för Israels hus synder. Vad är Jakobs överträdelse? är det
inte Samaria? och vad är Judas höga platser? är de inte
Jerusalem?
Mika 1:6 Därför skall jag göra Samaria till en grushög på
fältet, och som planteringar för en vingård: och jag skall välta dess
stenar ner i dalen, och jag skall blotta dess grundvalar.
Mika 1:7 Och alla hennes
utskurna avgudar skall krossas, och alla hennes tempelgåvor ska brännas upp i
eld, och alla hennes avgudabilder skall jag göra öde: ty hon har samlat det
av en skökas lön, och de skall återvända till en skökas lön.*
[*Notering:
”Avgudar skall krossas”: Se 2 Mosebok 32:20, där Moses förstör guldkalven, och
Jesaja 2:18, där avgudar försvinner vid Herrens dag. – ”Skökas lön”: Jämför
Hosea 2:5–7, där liknande bildspråk används för att beskriva Israels andliga
otrohet. – ”Brännas upp i eld”: Jämför 5 Mosebok 7:25, där Gud befaller att
avgudabilder ska förstöras genom eld.]
Mika 1:8 Därför skall jag klaga och yla, jag skall gå
avklädd och naken: Jag skall göra ett klagande som drakarna, och sörja som
ugglorna.
Mika 1:9 För hennes sår är obotligt; det har nått
till Juda; han har kommit till mitt folks port, ja ända till Jerusalem.
Mika 1:10 ¶ Kungör ni det icke
i Gat, gråt icke alls: i Afrahs hus rulla dig själv i stoftet.*
[*Notering:”Gat”
var en Filistéisk stad och en fiende till Israel (jfr 1 Samuelsboken
17:4). – ”Afrah”: Namnet betyder "stoft" eller "damm".
Att rulla sig i stoftet är en gammal sorgegest (jfr Job 2:12).]
Mika 1:11 Gå vidare, du invånare
i Safir, i din skam och nakenhet: invånarna i Sa'anan gick icke ut vid
sorgen i Bet-esel; han skall av dig mottaga hans ställning.*
[*Notering: Versen beskriver hur städerna Safir som betyder ”skönhet”
eller ”glans”, Sa'anan som betyder ”gå ut” eller ”utgång” och Bet-esel som betyder
”närhetens hus”, är namn som antyder skönhet, frihet och närhet, som nu drabbas
av skam, rädsla och isolering. ”skam och nakenhet”: Se Nahum 3:5
och Jesaja 47:3, där nakenhet används som bild för skam och förödmjukelse. – ”Gick
inte ut”: Jämför med Domarboken 5:17, där vissa stammar vägrade delta i kampen
och därigenom drog skam över sig.]
Mika 1:12 Ty invånarna i Marot
väntade ivrigt på det goda: men det onda kom från HERREN till Jerusalems port.*
[*Notering:
Namnet ”Marot” kommer från ett ord som betyder ”bitterhet”. – ”Det onda kom
från Herren”: Här framställs domen som direkt från Gud, vilket visar att det är
en rättvis och gudomligt sanktionerad konsekvens av folkets synder. Detta ”onda”
är inte moraliskt ont utan snarare en form av straff eller prövning. – Att
domen når Jerusalems port understryker dess allvar, då domen inte bara är
begränsad till omgivande städer utan hotar själva hjärtat av Juda.]
Mika 1:13 O du invånare i
Lakish, spänn vagnen för den snabba hästen: hon är början till synd för
dottern av Sion: ty Israels överträdelser var funna i dig.*
[*Notering:
”Du invånare i Lakish”: Lakish var en viktig stad i Juda, känd för sin
militärstrategiska betydelse, se Josua 10:31–32, där Lakish nämns som en av de
städer som intogs av Israel, och 2 Kungaboken 18:13–14, där staden spelade en
roll i Assyriens invasion. – ”Dottern av Sion”: En vanlig poetisk term för
Jerusalem, som också används i Jesaja 1:8 och Mika 4:10 för att beskriva
stadens relation till Gud.]
Mika 1:14 Därför skall du giva
gåvor till Moreshet-gat: husen i Aksib skall bli en lögn för Israels
kungar.*
[*Notering:
Moreshet-gat var profeten Mikas hemstad (jfr Mika 1:1 och Jeremia 26:18). –
Namnet ”Aksib” betyder ”lögn” eller ”bedrägeri” och nämns också i Josua 19:29
som en stad i Asers område, men här används det symboliskt för svek och falska
förhoppningar.]
Mika 1:15 Men jag ska bringa en
arvinge till dig, O invånare av Maresha: han skall komma till Adullam, Israels härlighet.*
[*Notering:
Maresha var en befäst stad i Juda (se Josua 15:44). Stadens namn betyder
”ägodel” eller ”arv”. – ”Adullam”: Jämför med 1 Samuelsboken 22:1–2, där David
och hans män sökte skydd i Adullams grotta under förföljelser.]
Mika 1:16 Gör dig skallig, och
raka dig för dina ljuvliga barn; gör din skallighet stor som örnens; ty de har
gått i fångenskap bort från dig.*
[*Notering:
Skallighet och rakning av huvudet var i antiken uttryck för djup sorg och
förlust (jfr Jesaja 22:12, Jeremia 47:5).]