SVENSKA KJV BIBELN
PREDIKAREN, KAPITEL 1
1
Predikaren visar att alla mänskliga vägar är fåfängliga: 4 Eftersom skapelserna
är rastlösa i sina banor, 9 De frambringar inget nytt, och allt gammalt blir
bortglömt, 12 Och eftersom han har funnit det så i vishetens studier.
Pred 1:1 ORDEN av Predikaren, Davids son, kung i Jerusalem.
Pred 1:2 Fåfängligheters fåfänglighet, säger Predikaren,
fåfängligheters fåfänglighet; allt är fåfänglighet.
Pred 1:3 Vad gagn har en man av all sin möda som han gör
under solen?
Pred 1:4 En generation
går bort, och en annan generation kommer: men jorden förblir för evigt.*
[*Notering:
Versen kontrasterar den mänskliga livscykelns förgänglighet med jordens
till synes permanenta existens. Predikaren observerar livets ständiga
förändring och förgänglighet genom generationernas gång, samtidigt som han
pekar på jordens beständighet som en bakgrund till denna mänskliga rörelse. –Jorden, som står stadigt genom generationernas växlingar, framstår som en
symbol för något varaktigt och stabilt i jämförelse med människans korta liv. –
Människans förgänglighet: Psaltaren 90:10, ”Våra dagar är sjuttio år, och
om de blir åttio är de fulla av möda.” - Jesaja 40:6–8: ”Allt kött är som
gräs... men Herrens ord förblir för evigt.”: Jordens beständighet: 1
Mosebok 8:22, ”Så länge jorden består skall sådd och skörd, kyla och
värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.”: Psaltaren 104:5, ”Han som lade jordens
grundvalar, för att den i evighet icke skulle borttagas.” –Uttrycket ”under
solen” (vers 3) nämns 27ggr i Predikaren och visar oss i sammanhanget att; ur
en människas synvinkel verkar inget vara mer permanent och hållbart än planeten
vi lever på. För oss människor verkar jorden förbli för evigt. Det är samma
jord som har upprätthållit en generation efter en annan. Men självklart är
jorden inte evig. Jorden består eller förblir oförändrad ”under solen”, genom
tidens gång: Den första himmelen och den första jorden kommer inte att finnas
kvar för evigt utan kommer att försvinna, när Gud gör allting nytt, en ny
himmel och en ny jord. (Upp. 20:11; 21:1-3; Matt. 5:18; Hebr. 1:10-12; 2Petr.
3:10).]
Pred 1:5 Solen går också upp, och solen går ner, och
skyndar till hans plats där han gick upp.
Pred 1:6 Vinden går mot söder, och vänder sig mot norr;
den snurrar omkring ständigt, och vinden återvänder igen efter hans kretslopp.
Pred 1:7 Alla floder rinner ut i havet; men havet blir
inte fullt; till platsen varifrån floderna kommer, dit återvänder de igen.
Pred 1:8 Allt är fullt av möda; människan kan inte
yttra det: ögat blir inte mätt av att se, och örat är inte fullt
av hörande.
Pred 1:9 Det som har varit, det är det som skall
vara; och det som är gjort är det som skall göras: och det är
inget nytt under solen.
Pred 1:10 Är det något varav det må bli sagt: Se, detta är nytt? det har redan varit av gammal
tid, som var före oss.
Pred 1:11 Det finns ingen erinran om det som varit, och det skall
inte heller finnas någon erinran om det som skall komma med dem som kommer efter.
Pred 1:12 ¶ Jag Predikaren var kung över Israel i Jerusalem.
Pred 1:13 Och jag gav mitt hjärta till att söka och
utforska med vishet allt som görs under himmelen: detta svåra möda har Gud
givit människors barn för att de skall sysselsättas med det.
Pred 1:14 Jag har sett alla verk som görs under solen; och,
se, allt är fåfänglighet och förargelse av anden.
Pred 1:15 Det som är krokigt kan inte göras rakt:
och det som fattas kan inte räknas.
Pred 1:16 Jag samtalade med mitt hjärta, och sade, Se, jag
har nått storhet, och fått mer visdom än alla de som varit före mig i
Jerusalem: ja, mitt hjärta har fått stor erfarenhet av visdom och kunskap.
Pred 1:17 Och jag gav mitt hjärta till att känna vishet
och att känna dårskap och galenskap: jag insåg att även detta är förargelse av
anden.
Pred 1:18 Ty i mycken vishet är mycken sorg: och
han som ökar kunskapen ökar sorg.