1611 AV,
SLÄKTTAVLORNA
I DEN HELIGA SKRIFTEN.
Till den Kristna Läsaren,
GUDS ANDE har i den heliga Historien, försett oss med hjälpmedel, som utgör grunden för alla Nationers ursprung.
I dessa är omständigheterna kring Personer, Tid och Plats avgörande; utan dessa irrar vi som utan en vägvisare: Bland dessa är Personen det viktigaste. Släkttavlor, som utgår från dem från vilka alla härstammar och som är nedtecknade med Guds eget tillstånd, måste inge särskild vördnad, ty de är heliga och helt skilda från de andra släkttavlor mot vilka Paulus skrev.
Bland deras många användningsområden är detta det största: de bevisar hur Kristus blev verklig människa. Därför presenteras dessa släkttavlor här i flera tabeller, med början från deras första rot och vidare genom deras utbredda grenar, så långt som Skriften ger dem liv. Vid läsningen av dem bör dessa enkla riktlinjer tjäna som din vägledning:
1. Släkter som går obrutet från föräldrar till deras barn visas tydligt med dubbla linjer som löper från steg till steg. (se ovanstående bild)
2. För dem vars härkomst är osäker men som identifieras genom sitt land, sin stad eller sin stam, placeras de under varandra med en särskild symbol i marginalen. (se ovanstående bild)
3. På samma sätt placeras de som är uppradade sida vid sida och markeras med en annan symbol i marginalen. Dessa ska inte betraktas som syskon utan som betydande personer, vars härkomst har införts vid denna punkt för förtydligande.
4. Namn på Nationer och Folk (och ibland Städer eller andra betydande platser) är inte inneslutna i samma cirklar som personnamn. Istället placeras de i fack eller markeras med olika typer av text mellan direkta linjer, så att de skiljs från enskilda personer. Namnen som listas under dem är inte nödvändigtvis deras efterkommande utan framstående Personer bland dem.
5. Där det är nödvändigt att bryta av släktlinjen och fortsätta den på en annan sida, görs detta vid viktiga Personer, som vid syndafloden med Noas söner eller vid Löftet med Terach och Abraham. Personen vid brytpunkten placeras alltid först på följande sida, där deras släkt fortsätter. Även om många sidor kan ligga emellan, fylls de med sidogrenar. Till exempel fortsätter Abrahams släkt från sida 3 till hans hustrur och avkomma på sidorna 6 och 7.
6. Vår välsignade Frälsares härstamning, (som är vårt huvudsakliga fokus), visas med en kedjeliknande linje. Den börjar med Adam och fortsätter genom Sem (sida 1), Terach och Abraham (sida 3) och så vidare. På samma sätt från David (sida 22) genom hans söner Salomo och Natan (sida 33) och slutligen till Frälsarens föräldrar (sida 34). Linjen är förenad genom avbildningen av händer som håller varandra i äktenskap. Både Josef och Maria härstammar från Serubbabel, som de heliga evangelisterna har nedtecknat: från David, Juda och Abraham, som Mose och profeterna förklarade.
Judarna själva erkänner att Messias skulle vara son till en jungfru vid namn Maria från Betlehem, dotter till Eli, av Serubbabels hus och Judas stam. I allt detta är vår Kristus tydligt utpekad. Judarna själva har också registrerat honom i sitt offentliga register i Jerusalem som tillhörande den kungliga blodslinjen och gett honom denna titel: JESUS, DEN LEVANDE GUDENS SON, OCH JUNGFRUN MARIAS SON. Således är han Davids son och Abrahams arvinge, i vilken alla jordens släkter är välsignade. Han är den osynlige Gudens avbild, glansens utstrålning och den exakta avbilden av hans väsen. I honom bor hela Gudomens fullhet kroppsligen. Honom tillhör all ära, lov, visdom, tacksägelse, makt och styrka i evighet. Amen.
Marginaltext till Släkttavlorna i den Heliga Skriften, från 1611 AV. Första utgåvan.
[Referenser och källor]
[Rabbiniska kommentarer]
[Talmud]
[Judiska källor]
[Ytterligare bibelreferenser]
(Noteringar inom klammer är tillagda av Bibelbiblioteket och ingår inte i 1611 AV)
Bibeln.Online
Släkttavlorna i den Heliga Skriften, från 1611 AV. Första utgåvan.
