Biblia 1873

KONUNG CARL DEN TOLFTES BIBEL

Gamla Testamentet

LEVITICUS.

TREDJE BOKEN MOSE.

3 Moseboken, kapitel 1-27.


Gamla Testamentet, välj bok:

1 MOS2 MOS3 MOS4 MOS5 MOSJOSDOMRUT1 SAM2 SAM1 KUNG2 KUNG1 KRÖN2 KRÖNESRANEHESTJOB: PS: 1-7576-150ORDSPREDHVJESJERKLAGHESDANHOSJOELAMOSOBADJONAMIKANAHHABSEFHAGSAKMAL:

Nya Testamentet, välj bok:

MATTMARLUKJOHAPGROM1 KOR2 KORGALEFFILKOL1 TH2 TH1 TIM2 TIMTITFILEMHEBR1 PETR2 PETR1 JOH2 JOH3 JOHJAK: JUDUPP

3 Moseboken, välj kapitel:

123456789101112131415161718192021222324252627
1873 Carl XII:s Bibel

3 MOSEBOKEN, 1. CAPITLET

Bränneoffers lag.

3Mos 1:1. Och HERREN kallade Mose, och talade med honom utu vittnesbördsens tabernakel, och sade:

3Mos 1:2. Tala med Israels barn, och säg till dem: Hvilken ibland eder vill göra HERRANOM ett offer, han göre det af boskape; af fä och af får.

3Mos 1:3. Vill han göra ett bränneoffer af oxar, så offre en stutkalf, den ingen brist hafver, inför dörrene af vittnesbördsens tabernakel, att det skall varda HERRANOM tacknämligit af honom;

3Mos 1:4. Och lägge sina hand på bränneoffrets hufvud, så varder det tacknämligit, och försonar honom;

3Mos 1:5. Och skall slagta den stuten för HERRANOM. Och Presterna, Aarons söner, skola bära blodet fram och stänka allt omkring på altaret, som är för dörrene af vittnesbördsens tabernakel.

3Mos 1:6. Och huden skall bränneoffrena aftagas, och det skall huggas i stycker.

3Mos 1:7. Och Prestens Aarons söner skola göra en eld på altaret, och lägga der ved uppå.

3Mos 1:8. Och skola lägga stycken, nämliga hufvudet och kroppen uppå veden, som ligger på eldenom på altaret.

3Mos 1:9. Men inelfverna och fötterna skall man två med vatten, och Presten skall allt detta uppbränna på altaret till ett bränneoffer. Detta är ett offer, som väl luktar för HERRANOM.

3Mos 1:10. Vill han göra bränneoffer af får eller getter, så offre det mankön är, det ingen brist hafver;

3Mos 1:11. Och skall slagta det utmed sidone af altaret, som norrut är för HERRANOM. Och Presterna, Aarons söner, skola stänka dess blod på altaret allt omkring.

3Mos 1:12. Och man skall hugga det i stycke. Och Presten skall lägga hufvudet och kroppen på veden och elden, som på altaret är.

3Mos 1:13. Men inelfverna och fötterna skall man två med vatten. Och Presten skall allt det offra och uppbränna på altaret till bränneoffer. Detta är ett offer, som väl luktar för HERRANOM.

3Mos 1:14. Vill han ock göra HERRANOM ett bränneoffer af foglar, så göre det af turturdufvor, eller af unga dufvor.

3Mos 1:15. Och Presten skall hafvat fram till altaret, och först vrida thy halsen af, att det må uppbrännas på altaret, och låta utblöda blodet på altarens vägg.

3Mos 1:16. Och dess kräfvo med fjädrarna skall man kasta vid altaret österut på askohopen;

3Mos 1:17. Och skall bryta dess vingar sönder, men icke rifva dem ifrå. Och alltså skall Presten uppbränna det på altaret, på vedenom och eldenom, till ett bränneoffer. Detta är ett offer, som väl luktar HERRANOM.

3 Moseboken, välj kapitel:

123456789101112131415161718192021222324252627 TOP

3 MOSEBOKEN, 2. CAPITLET

Spisoffers lag.

3Mos 2:1. Vill en själ göra HERRANOM ett spisoffer, så skall det vara af semlomjöl; och skall gjuta der oljo uppå, och lägga rökelse deruppå;

3Mos 2:2. Och bära det så till Presterna, Aarons söner. Då skall Presten taga sina hand fulla af det samma semlomjölet och oljone, samt med allt rökelset, och bränna det upp på altaret till en åminnelse. Detta är ett offer, som väl luktar för HERRANOM.

3Mos 2:3. Det öfver är af spisoffret, skall höra Aaron och hans söner till. Det skall vara det aldrahelgasta af HERRANS offer.

3Mos 2:4. Men vill han göra ett spisoffer af det i ugn bakas, så tage kakor af semlomjöl, osyrade, beblandade med oljo, och osyrade tunnkakor, smorda med oljo.

3Mos 2:5. Men är ditt spisoffer af något det som bakadt är i panno, så skall det vara af osyradt semlomjöl, beblandadt med oljo.

3Mos 2:6. Och du skall delat i stycker, och gjuta der oljo uppå; så är det ett spisoffer.

3Mos 2:7. Är ock ditt spisoffer något det på halster bakadt är, så skall du göra det af semlomjöl med oljo.

3Mos 2:8. Och det spisoffer, som du af sådana vill göra HERRANOM, det skall du bära till Presten; han skall hafva det fram till altaret;

3Mos 2:9. Och häfoffra det samma spisoffret till en åminnelse, och bränna det upp på altaret. Det är ett offer, som väl luktar för HERRANOM.

3Mos 2:10. Det öfver är, skall höra Aaron och hans söner till. Det skall vara det aldrahelgasta af HERRANS offer.

3Mos 2:11. Allt spisoffer, som I viljen offra HERRANOM, skolen I göra utan surdeg; ty ingen surdeg eller hannog skall deribland uppbränd varda HERRANOM för offer.

3Mos 2:12. Men till en förstling skolen I offra dem HERRANOM; men på intet altare skola de komma till en söt lukt.

3Mos 2:13. Allt ditt spisoffer skall du salta. Och ditt spisoffer skall aldrig vara utan dins Guds förbunds salt; ty uti allt ditt offer skall du offra salt.

3Mos 2:14. Vill du göra ett spisoffer HERRANOM af första frukterna, skall du torka de gröna axen vid eld, och stöta dem små, och så offra spisoffer af dina första frukter;

3Mos 2:15. Och skall låta der oljo uppå, och lägga rökelse deruppå; så är det ett spisoffer.

3Mos 2:16. Och Presten skall taga af det stötta, och af oljone med allt rökelset, och uppbränna det till en åminnelse. Det är HERRANOM ett offer.

3 Moseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ TOP

3 MOSEBOKEN, 3. CAPITLET

Tackoffers lag.

3Mos 3:1. Om hans offer är ett tackoffer, af fä, antingen oxe eller ko, skall han offra för HERRANOM det utan vank är;

3Mos 3:2. Och skall lägga sina hand på dess hufvud, och slagta det för dörrene af vittnesbördsens tabernakel; och Presterna, Aarons söner, skola stänka blodet på altaret allt omkring;

3Mos 3:3. Och skall offra af det tackoffret HERRANOM, nämliga allt det feta på inelfverna;

3Mos 3:4. Och båda njurarna med det feta, som derpå är vid länderna, och det nätet öfver lefrena med njurarna.

3Mos 3:5. Och Aarons söner skola det uppbränna på altaret för ett bränneoffer på vedenom, som ligger på eldenom. Det är ett offer, som väl luktar för HERRANOM.

3Mos 3:6. Men vill han göra HERRANOM ett tackoffer af små boskap, antingen gummar eller gymmer, så skall det vara utan all vank.

3Mos 3:7. Är det ett lamb, så skall han hafva det fram för HERRAN;

3Mos 3:8. Och skall lägga sina hand på dess hufvud, och slagta det inför vittnesbördsens tabernakel; och Aarons söner skola stänka dess blod på altaret allt omkring;

3Mos 3:9. Och alltså offra HERRANOM af tackoffrena, nämliga dess feta; hela stjerten med ryggenom, det feta som är öfver inelfven, samt med allt det feta som invärtes är;

3Mos 3:10. Och båda njurarna med allt det feta, som derpå är vid länderna, och det nätet om lefrena och njurarna.

3Mos 3:11. Och Presten skall uppbränna det på altaret, till offrens spis HERRANOM.

3Mos 3:12. Är hans offer en get, och bär henne fram för HERRAN;

3Mos 3:13. Skall han lägga sina hand på hennes hufvud, och slagta henne för vittnesbördsens tabernakel; och Aarons söner skola stänka hennes blod på altaret allt omkring;

3Mos 3:14. Och skall deraf offra ett offer HERRANOM, nämliga det feta som är omkring inelfverna, och allt det feta som invärtes är;

3Mos 3:15. Båda njurarna med det feta, som derpå är vid länderna, och nätet öfver lefrena med njurarna.

3Mos 3:16. Och Presten skall uppbrännat på altaret till offrens spis, till en söt lukt. Allt det feta hörer HERRANOM till.

3Mos 3:17. Det vare en evig sed med edra efterkommande uti alla edra boningar, att I intet fett eller blod äten.

3 Moseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ TOP

3 MOSEBOKEN, 4. CAPITLET

Syndoffers lag.

3Mos 4:1. Och HERREN talade med Mose, och sade:

3Mos 4:2. Tala med Israels barn, och säg: Om en själ syndar af ovetenhet emot något HERRANS bud, som hon icke göra skulle;

3Mos 4:3. Nämliga, om en Prest, som smord är, syndar, så att han förargar folket, han skall för sina synd, som han gjort hafver, bära fram en ung stut, den utan vank är, HERRANOM till ett syndoffer;

3Mos 4:4. Och skall hafva stuten fram för HERRAN inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel, och lägga sina hand på hans hufvud, och slagta honom för HERRANOM.

3Mos 4:5. Och Presten, som smord är, skall taga af hans blod, och bära in uti vittnesbördsens tabernakel;

3Mos 4:6. Och skall doppa sitt finger uti blodet, och stänka dermed sju resor för HERRANOM inför förlåten i det helga;

3Mos 4:7. Och skall af samma blod stryka på hornen af rökaltaret, som står för HERRANOM     inuti vittnesbördsens tabernakel, och gjuta allt blodet på bottnen af bränneoffrens altare, som står för dörrene till vittnesbördsens tabernakel.

3Mos 4:8. Och allt det feta af syndoffret skall han häfoffra, nämliga det feta, som är öfver inelfverna, och allt det feta, som invärtes är;

3Mos 4:9. Båda njurarna med det feta, som derpå är vid länderna, och det nätet öfver lefrena med njurarna;

3Mos 4:10. Såsom man häfoffrar i tackoffret af oxanom; och skall uppbrännat på bränneoffrens altare.

3Mos 4:11. Men hudena af stuten med allt köttet, samt med hufvudet, och fötterna, och inelfverna, och gåret,

3Mos 4:12. Det skall han allt utföra utu lägret, på ett rent rum, dit man slår askona, och skall uppbrännat på ved i elde.

3Mos 4:13. Om en hel menighet i Israel försåge sig, och gerningen vore fördold för deras ögon, så att de gjort hade emot något HERRANS bud, det de icke göra skulle, och vorde så brottslige;

3Mos 4:14. Och förnumme så sedan sina synd, som de gjort hade; så skola de hafva en ung stut fram till syndoffer, och ställa honom för dörrena af vittnesbördsens tabernakel.

3Mos 4:15. Och de äldste af menighetene skola lägga deras händer på hans hufvud för HERRANOM, och slagta den stuten för HERRANOM.

3Mos 4:16. Och Presten, som smord är, skall bära bloden af stuten in uti vittnesbördsens tabernakel;

3Mos 4:17. Och doppa derin med sitt finger, och sju resor stänka för HERRANOM inför förlåten;

3Mos 4:18. Och skall stryka af blodet på hornen af altaret, som står för HERRANOM uti vittnesbördsens tabernakel, och allt det andra blodet gjuta på bottnen af bränneoffersaltaret, som står för dörrene af vittnesbördsens tabernakel.

3Mos 4:19. Allt hans feta skall han häfoffra, och uppbränna på altaret;

3Mos 4:20. Och skall göra med denna stuten, såsom han gjorde med syndoffersstutenom. Och alltså skall Presten försona dem, och det varder dem förlåtet.

3Mos 4:21. Och skall han föra stuten utu lägret och bränna honom upp, såsom han uppbrände den förra stuten. Det skall vara syndoffret för menighetene.

3Mos 4:22. Om en Förste syndar, och något gör emot HERRANS sins Guds bud, det han icke göra skulle, och varder brottslig ovetandes;

3Mos 4:23. Och förnimmer sina synd, som han gjort hafver; han skall frambära till offers en getabock utan all vank;

3Mos 4:24. Och lägga sina hand på bocksens hufvud, och slagta honom på det rum, der man slagtar bränneoffer för HERRANOM; det vare hans syndoffer.

3Mos 4:25. Sedan skall då Presten taga af syndoffrens blod med sitt finger, och stryka det på hornen af bränneoffersaltaret, och det andra blodet gjuta på hornen af bränneoffrens altare.

3Mos 4:26. Men allt hans feta skall han uppbränna på altaret, lika såsom det feta af tackoffrena; och alltså skall Presten försona hans synd, och det varder honom förlåtet.

3Mos 4:27. Om en själ af meniga folket syndar ovetandes, så att hon ovetandes gör emot något HERRANS bud, det hon icke göra skulle, och blifver så brottslig;

3Mos 4:28. Eller förnimmer sina synd, som hon gjort hafver; hon skall bära fram för ett offer ena get utan vank, för syndena, som hon gjort hafver;

3Mos 4:29. Och skall lägga sina hand på syndoffrens hufvud, och slagta det på bränneoffrens rum.

3Mos 4:30. Och Presten skall taga af blodet med sitt finger, och stryka på hornen af bränneoffrens altare, och allt blodet gjuta på bottnen af altaret.

3Mos 4:31. Allt hennes feta skall han aftaga, såsom han aftager det feta af tackoffrena, och skall uppbränna på altaret till en söt lukt HERRANOM. Och alltså skall Presten försona henne, och det varder henne förlåtet.

3Mos 4:32. Men bär han fram ett får till syndoffer, så bäre en gymmer utan vank;

3Mos 4:33. Och lägge sina hand på syndoffrens hufvud, och slagte det till ett syndoffer, på det rummet, der man slagtar bränneoffret.

3Mos 4:34. Och Presten skall taga af blodet med sitt finger, och stryka på hornen af bränneoffrets altare, och gjuta allt blodet på bottnen af altaret.

3Mos 4:35. Men allt dess feta skall man aftaga, såsom han aftager det feta af tackoffrets fåre, och skall det uppbränna på altaret till ett HERRANS offer. Och alltså skall Presten försona hans synd, den han gjort hafver, och honom varder det förlåtet.

3 Moseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ TOP

3 MOSEBOKEN, 5. CAPITLET

Syndoffers lag.

3Mos 5:1. Om en själ syndar, så att hon hörer några bannor, och hon är dess vittne, eller det sett eller förfarit hafver, och icke hafver tillsagt, hon är brottslig till en missgerning.

3Mos 5:2. Eller om en själ kommer vid något orent, antingen ett as af ett orent djur, eller af boskap, eller af matkar, och visste det icke, hon är oren, och är brottslig.

3Mos 5:3. Eller om hon kommer vid ena orena mennisko, i hvad som helst orenhet der menniskan kan med oren varda, och visste det icke, och förnimmer det sedan, den är brottslig.

3Mos 5:4. Eller om en själ svär, så att henne går af munnen att göra illa eller väl, såsom ene mennisko väl händer att svärja, och visste det icke, och förnimmer det sedan, den varder brottslig på ett af detta.

3Mos 5:5. När nu händer, att hon brottslig är på ettdera, och bekänner att hon derpå syndat hafver;

3Mos 5:6. Så skall hon för detta hennes synds brott, som hon gjort hafver, bära fram HERRANOM af hjordenom ett får eller ena get, som foster haft hafver, till syndoffer; så skall Presten försona henne hennes synder.

3Mos 5:7. Förmår hon icke ett får, så bäre HERRANOM för sitt brott, som hon brutit hafver, två turturdufvor, eller två unga dufvor; ena till syndoffer, den andra till bränneoffer;

3Mos 5:8. Och bäre dem till Presten, han skall den första göra till syndoffer, och vrida halsen sönder af henne, och dock icke rifva hufvudet ifrå;

3Mos 5:9. Och stänka med syndoffrets blod på altarens vägg, och låta det blodet, som öfver är, utblöda på altarens botten; det är syndoffret.

3Mos 5:10. Den andra skall han göra till bränneoffer efter dess rätt; och alltså skall Presten försona henne hennes synd, som hon gjort hafver, och det varder henne förlåtet.

3Mos 5:11. Förmår hon icke två turturdufvor, eller två unga dufvor, så bäre fram sitt offer för sina synd, en tiondedel af ett epha semlomjöl till syndoffer; men ingen oljo skall han låta deruppå, eller rökelse låta komma deruppå; ty det är ett syndoffer.

3Mos 5:12. Och han skall bärat fram till Presten, och Presten skall taga deraf en hand full till åminnelse, och bränna det upp på altaret HERRANOM till ett offer; detta är ett syndoffer.

3Mos 5:13. Och Presten skall så försona honom hans synd, som han gjort hafver, och det varder honom förlåtet. Och det skall höra Prestenom till, såsom ett spisoffer.

3Mos 5:14. Och HERREN talade med Mose och sade:

3Mos 5:15. Om en själ förtager sig, så att hon med ovetenhet syndar på något, som HERRANOM vigdt är; skall hon bära HERRANOM skuldoffer, en vädur af hjordenom utan vank, den två siklar silfver är värd, efter helgedomens sikel, till skuldoffer.

3Mos 5:16. Dertill, hvad han syndat hafver på det vigda, skall han det igengifva, och ändå gifva femtedelen derutöfver, och skall gifvat Prestenom; han skall försona honom med skuldoffrets vädur, så varder det honom förlåtet.

3Mos 5:17. Om en själ syndar, och gör emot något HERRANS bud, det hon icke göra skulle, och visste det icke, hon är brottslig, och är skyldig åt den missgerningene;

3Mos 5:18. Och skall bära en vädur af hjordenom utan vank, den ett skuldoffer värd är, till Presten. Han skall försona honom hans ovetenhet, den han gjort hafver, och visste det icke, så varder det honom förlåtet.

3Mos 5:19. Det är skuldoffret, till hvilket han HERRANOM brottslig är.

3 Moseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ TOP

3 MOSEBOKEN, 6. CAPITLET

Bränne-, Spis-, Vigelse- och Synd-offer.

3Mos 6:1. Och HERREN talade med Mose, och sade:

3Mos 6:2. Om en själ syndar, och förtager sig för HERRANOM, så att han nekar sinom nästa det han honom befallt hafver, eller det han honom i godo tro handfått hafver, eller det han med våld tagit eller med orätt under sig slagit hafver;

3Mos 6:3. Eller det tappadt var funnit hafver, och säger der nej till med en falsk ed, och hvad det helst kan vara, det en menniska emot sin nästa bryter;

3Mos 6:4. När nu sker, att han så syndar, och sig förbryter, så skall han igengifva, hvad han så med våld tagit hafver, eller med orätt under sig slagit, eller det honom befaldt var, eller det han funnit hafver;

3Mos 6:5. Eller der han den falska eden öfver gjort hafver; det skall han alltsammans igengifva, och ändå gifva femtedelen deröfver, honom som det tillhörde, på den dagen han sitt skuldoffer gifver.

3Mos 6:6. Men för sina skuld skall han bära HERRANOM till Presten en vädur af hjorden utan vank, den ett skuldoffer värd är.

3Mos 6:7. Så skall Presten försona honom för HERRANOM; så varder honom förlåtet allt det han gjorde, der han sig med förbröt.

3Mos 6:8. Och HERREN talade med Mose, och sade:

3Mos 6:9. Bjud Aaron och hans söner, och säg: Detta är bränneoffrets lag. Bränneoffret skall brinna på altarens eldstad, och alla nattena intill morgonen; och allena altarens eld skall derpå brinna.

3Mos 6:10. Och Presten skall kläda på sig sin linna kjortel, och det linna nederklädet på sin kropp; och skall upptaga askona, som af bränneoffrets eld kommer uppå altaret, och lägga den jemte vid altaret;

3Mos 6:11. Och skall kläda sig af, och kläda sig i annor kläde, och bära askona utom lägret på ett rent rum.

3Mos 6:12. Elden på altaret skall brinna, och aldrig utsläckas. Presten skall hvar morgon upptända veden deruppå, och ställa bränneoffret deruppå, och bränna deruppå det feta af tackoffret.

3Mos 6:13. Alltid skall elden brinna på altaret, och aldrig utsläckas.

3Mos 6:14. Och detta är spisoffrens lag, det Aarons söner offra skola för HERRANOM på altaret.

3Mos 6:15. Man skall häfoffra sin hand full af semlomjöl, af spisoffret och dess oljo, och allt rökelset, som ligger på spisoffret, och skall upptändat på altarena till en söt lukt, HERRANOM till åminnelse.

3Mos 6:16. Det öfver är, skall Aaron och hans söner förtära, och skola ätat osyradt på heligt rum, i gårdenom till vittnesbördsens tabernakel.

3Mos 6:17. De skola intet baka med surdeg; ty det är deras del, den jag dem af mitt offer gifvit hafver; det skall vara dem det aldrahelgasta, lika såsom syndoffret och skuldoffret.

3Mos 6:18. Det mankön är ibland Aarons barn, skola det äta. Det vare edrom efterkommandom en evig rätt om HERRANS offer. Ingen skall komma dervid, utan han är vigd.

3Mos 6:19. Och HERREN talade med Mose, och sade:

3Mos 6:20. Detta skall vara Aarons och hans söners offer, som de skola offra HERRANOM på deras vigelsedag: Tiondedelen af ett epha semlomjöl till evigt spisoffer, hälftena om morgonen, och hälftena om aftonen.

3Mos 6:21. Uti panno skall du göra det med oljo, och bära det bakadt fram, och i stycker skall du det offra HERRANOM till en söt lukt.

3Mos 6:22. Och Presten, som af hans söner i hans stad smord varder, han skall göra det. Detta är en evig rätt HERRANOM. Det skall allt uppbrändt varda;

3Mos 6:23. Ty allt spisoffer, som för en Prest sker, skall förtäras af eld, och icke ätas.

3Mos 6:24. Och HERREN talade med Mose, och sade:

3Mos 6:25. Tala till Aaron och hans söner, och säg: Detta är syndoffrens lag: På den staden, der du slagtar bränneoffret, der skall du ock slagta syndoffret för HERRANOM; det är det aldrahelgasta.

3Mos 6:26. Presten, som syndoffret offrar, skall det äta på heligt rum, uti gårdenom till vittnesbördsens tabernakel.

3Mos 6:27. Ingen skall komma vid dess kött, utan han är vigd. Och den som en klädnad stänker af dess blod, han skall två sig på heligt rum.

3Mos 6:28. Och krukan, der det uti kokadt är, skall sönderslås. Är det en koppargryta, så skall man skura henne, och skölja med vatten.

3Mos 6:29. Det mankön är ibland Presterna, de skola äta deraf; ty det är det aldrahelgasta.

3Mos 6:30. Men allt det syndoffer, hvars blod buret varder in uti vittnesbördsens tabernakel till försoning i thy helga, det skall man icke äta, utan uppbränna det med eld.

3 Moseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ TOP

3 MOSEBOKEN, 7. CAPITLET

Prestens del af skuldoffer och annor offer. Fett, blod.

3Mos 7:1. Och detta är skuldoffrens lag, och det är det aldrahelgasta.

3Mos 7:2. På det rummet, der man slagtar bränneoffret, skall man ock slagta skuldoffret, och stänka dess blod på altaret allt omkring.

3Mos 7:3. Och allt dess feta skall man offra, stjerten och det feta, som är på inelfverna;

3Mos 7:4. Båda njurarna med det feta, som derpå är vid länderna, och nätet öfver lefrena med njurarna.

3Mos 7:5. Och Presten skall uppbränna det på altaret HERRANOM till ett offer; det är ett skuldoffer.

3Mos 7:6. Det mankön är ibland Presterna, skola det äta på heligt rum; ty det är det aldrahelgasta.

3Mos 7:7. Såsom syndoffret, så skall ock skuldoffret vara; begges deras skall en lag vara; och skall höra Prestenom till, som derigenom försonar.

3Mos 7:8. Den Prest något bränneoffer offrar, honom skall tillhöra huden af bränneoffret, som han offrat hafver.

3Mos 7:9. Och allt spisoffer, som i ugn, eller på halster, eller uti panno bakadt varder, skall höra Prestenom till, som det offrar.

3Mos 7:10. Och allt spisoffer, som med oljo blandadt eller torrt är, det skall allom Aarons barnom tillhöra, så thy eno som thy andro.

3Mos 7:11. Och detta är tackoffers lag, det man HERRANOM offrar.

3Mos 7:12. Vilja de göra ett lofoffer, så skola de offra osyrade kakor, blandade med oljo, och osyrade tunnkakor, bestrukna med oljo, och i panno bakade semlokakor, blandade med oljo.

3Mos 7:13. Och sådana offer skola de göra på en kako af syradt bröd till sitt tackoffers lofoffer.

3Mos 7:14. Och ett af thy allo skall offras HERRANOM till häfoffer, och skall höra Prestenom till, som stänker tackoffrens blod.

3Mos 7:15. Och lofoffrens kött, i sitt tackoffer, skall ätas på samma dagen, som det offradt varder, och intet låtas qvart intill morgonen.

3Mos 7:16. Och ehvad det är ett löfte eller friviljogt offer, så skall det på samma dagen ätet varda, som det offradt är; om något qvart blifver till den andra dagen, skall man ändå ätat.

3Mos 7:17. Men hvad qvart blifver af offradt kött intill tredje dagen, det skall uppbrännas i elde.

3Mos 7:18. Och om någor äter på tredje dagen af det offrade köttet af hans tackoffer, så blifver han icke tacknämlig, som det offrat hafver, det skall icke heller varda honom tillräknadt, utan det blifver en styggelse. Och hvad själ som deraf äter, hon är brottslig till en missgerning.

3Mos 7:19. Och det kött, som kommer vid något orent, det skall icke varda ätet, utan uppbrändt i elde. Den der ren är till lekamen, han skall äta det köttet.

3Mos 7:20. Och den själ, som äter af tackoffrens kött, det HERRANOM tillhörer, hennes orenhet vare öfver henne, och hon skall varda utrotad utu sitt folk.

3Mos 7:21. Och om en själ kommer vid något det orent är, vare sig oren menniska, boskap, eller hvad eljest styggeligit är, eller ock äter af tackoffrens kött, det HERRANOM tillhörer, den skall utrotad varda utu sitt folk.

3Mos 7:22. Och HERREN talade med Mose, och sade:

3Mos 7:23. Tala med Israels barn, och säg: I skolen intet fett äta af fä, lambom och getom.

3Mos 7:24. Men det feta af ett as, och hvad af vilddjur rifvet är, bruker eder till allahanda nytto; men icke skolen I ätat.

3Mos 7:25. Ty den som äter det feta af den boskap, som HERRANOM till offer gifven är, den samma själen skall utrotad varda utu sitt folk.

3Mos 7:26. I skolen ock intet blod äta, antingen af boskap, eller af foglar, der I bon.

3Mos 7:27. Hvilken själ, som äter något blod, hon skall utrotad varda utu sitt folk.

3Mos 7:28. Och HERREN talade med Mose, och sade:

3Mos 7:29. Tala med Israels barn, och säg: Den som HERRANOM sitt tackoffer göra vill, han skall ock bära med hvad som HERRANOM till ett tackoffer tillhörer.

3Mos 7:30. Han skall med sine hand bärat fram till HERRANS offer, nämliga det feta på bröstena skall han frambära, samt med bröstet, att de skola varda ett veftoffer för HERRANOM.

3Mos 7:31. Och Presten skall uppbränna det feta på altaret. Och bröstet skall höra Aaron till, och hans söner.

3Mos 7:32. Och den högra bogen skola de gifva Prestenom till häfoffer af deras tackoffer.

3Mos 7:33. Och hvilken ibland Aarons söner offrar blodet af tackoffret, och det feta, han skall ock hafva den högra bogen på sin del.

3Mos 7:34. Ty veftebröstet och häfvebogen hafver jag tagit af Israels barn, af deras tackoffer, och hafver gifvit det Prestenom Aaron och hans söner, till en evig rätt.

3Mos 7:35. Detta är Aarons och hans söners vigelse af HERRANS offer, på den dagen då de öfverantvardade vordo till att vara HERRANOM Prester;

3Mos 7:36. Då HERREN böd, på den dagen, då han dem vigde, hvad dem af Israels barnom gifvas skulle, till en evig rätt, allom deras efterkommandom.

3Mos 7:37. Och detta är bränneoffrens lag, spisoffrens, syndoffrens, skuldoffrens, fyllooffrens och tackoffrens;

3Mos 7:38. Det HERREN på Sinai berg Mose böd, den dagen då han böd honom till Israels barn, att de skulle offra deras offer HERRANOM uti den öknene Sinai.

3 Moseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ TOP

3 MOSEBOKEN, 8. CAPITLET

Presterna och tabernaklet smörjas, vigas.

3Mos 8:1. Och HERREN talade med Mose, och sade:

3Mos 8:2. Tag Aaron och hans söner med honom, samt med deras kläder, och smörjooljon, och en stut till syndoffer; två vädrar, och en korg med osyradt bröd;

3Mos 8:3. Och församla alla menighetena inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel.

3Mos 8:4. Mose gjorde såsom HERREN honom böd, och församlade menighetena inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel;

3Mos 8:5. Och sade till dem: Detta är det som HERREN budit hafver att göra;

3Mos 8:6. Och tog Aaron och hans söner, och tvådde dem med vatten;

3Mos 8:7. Och drog honom den linna kjortelen uppå, och band bältet omkring honom, och klädde på honom den gula silkeskjortelen, och fick honom lifkjortelen uppå, och gjordade honom öfver lifkjortelen;

3Mos 8:8. Och satte på honom skölden, och i skölden Ljus och Fullkomlighet;

3Mos 8:9. Och satte honom hatten på hans hufvud, och satte på hatten ofvanför hans änne, ett gyldene spann på den helga kronona; såsom HERREN Mose budit hade.

3Mos 8:10. Och Mose tog smörjooljon, och smorde tabernaklet med allt det deruti var, och vigde det;

3Mos 8:11. Och stänkte dermed sju resor på altaret, och smorde altaret med all sin redskap, tvättekaret med sinom fot, att det skulle varda vigdt;

3Mos 8:12. Och göt af smörjooljone på Aarons hufvud, och smorde honom, att han skulle varda vigd;

3Mos 8:13. Och hade Aarons söner fram, och drog dem linna kjortlar uppå, och gjordade dem med bälter, och band dem hufvor uppå; såsom HERREN honom budit hade;

3Mos 8:14. Och lät hafva fram till sig en stut till syndoffer. Och Aaron och hans söner lade sina händer på hans hufvud.

3Mos 8:15. Sedan slagtades han. Och Mose tog af blodet, och strök med fingret på hornen af altaret allt omkring, och skärde altaret, och göt blodet på altarens botten, och vigde det, att han skulle försonat;

3Mos 8:16. Och tog allt det feta af inelfverna; nätet öfver lefrena, och båda njurarna dem det feta derpå är, och uppbrände det på altaret.

3Mos 8:17. Men stuten med hans hud, kött och träck, brände han upp i elde utanför lägret; såsom HERREN honom budit hade.

3Mos 8:18. Och hade en vädur fram till bränneoffer; och Aaron med hans söner lade sina händer på hans hufvud.

3Mos 8:19. Sedan slagtades han. Och Mose stänkte af blodet på altaret allt omkring;

3Mos 8:20. Högg väduren i stycker, och brände upp hufvudet och stycken;

3Mos 8:21. Och tvådde inelfverna och fötterna med vatten, och brände så hela väduren upp på altarena. Det var ett bränneoffer till en söt lukt, ett offer HERRANOM; såsom HERREN honom budit hade.

3Mos 8:22. Han hade ock fram den andra väduren, som är fyllooffrens. Och Aaron med hans söner lade sina händer på hans hufvud.

3Mos 8:23. Sedan slagtades han. Och Mose tog af hans blod, och strök på högra örnatimpen af Aaron, och uppå tumman af högra handene, och på den största tåna af hans högra fot;

3Mos 8:24. Och hade fram Aarons söner, och strök af blodet på deras högra örnatimp, och på tumman af deras högra hand, och på största tåna af deras högra fot; och stänkte blodet på altaret rundt omkring;

3Mos 8:25. Och tog det feta och stjerten, och allt det feta på inelfverna, och nätet på lefrena, båda njurarna med det feta deruppå är, och den högra bogen.

3Mos 8:26. Dertill tog han utaf korgenom, der det osyrade brödet uti var för HERRANOM, ena osyrada kako, och ena kako af det oljade brödet, och ena tunnkako, och lade det på det feta, och på högra bogen;

3Mos 8:27. Och fick allt detta Aaron och hans söner på händerna, och veftade det för ett veftoffer för HERRANOM;

3Mos 8:28. Och tog det allt igen af deras händer, och brände det upp på altaret ofvanuppå bränneoffret; ty det är fyllooffer till en söt lukt, ett offer HERRANOM.

3Mos 8:29. Och Mose tog bröstet, och veftade det till ett veftoffer för HERRANOM af fyllooffrens vädur, den kom Mose på hans del; såsom HERREN honom budit hade.

3Mos 8:30. Och Mose tog af smörjooljone, och af blodet på altaret, och stänkte på Aaron och hans kläder, på hans söner och deras kläder, och vigde så Aaron och hans kläder, hans söner och deras kläder med honom;

3Mos 8:31. Och sade till Aaron och hans söner: Koker köttet för dörrene af vittnesbördsens tabernakel; och äter det der, dertill med brödet i fyllooffrens korg, såsom mig budet är och sagdt, att Aaron och hans söner skulle ätat.

3Mos 8:32. Hvad öfver blifver af köttet och brödet, det skolen I uppbränna på elde.

3Mos 8:33. Och I skolen icke utgå i sju dagar ifrå dörrene af vittnesbördsens tabernakel, allt intill den dagen, då edra fyllooffers dagar äro ute; ty i sju dagar äro edra händer fyllda;

3Mos 8:34. Såsom det på denna dag skedt är: HERREN hafver så budit att göra, på det I skolen vara försonade.

3Mos 8:35. Och I skolen blifva för dörrene af vittnesbördsens tabernakel dag och natt i sju dagar långt; och skolen taga vara på HERRANS vakt, att I icke dön; ty så är mig budet.

3Mos 8:36. Och Aaron med hans söner gjorde allt det HERREN genom Mose budit hade.

3 Moseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ TOP

3 MOSEBOKEN, 9. CAPITLET

Aarons första offer, Eld af himmelen.

3Mos 9:1. Och på åttonde dagen kallade Mose Aaron och hans söner, och de äldsta i Israel.

3Mos 9:2. Och sade till Aaron: Tag till dig en ung kalf till syndoffer, och en vädur till bränneoffer, båda utan vank, och haf dem fram för HERRAN.

3Mos 9:3. Och tala med Israels barn, och säg: Tager en getabock till syndoffer, och en kalf, och ett får, båda årsgamla, och utan vank, till bränneoffer;

3Mos 9:4. Och en oxa och en vädur till tackoffer, att vi offre för HERRANOM; och ett spisoffer blandadt med oljo; förty i dag skall HERREN låta eder se sig.

3Mos 9:5. Och de togo det Mose budit hade inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel; och hela menigheten gick fram och stod för HERRANOM.

3Mos 9:6. Då sade Mose: Detta är det HERREN budit hafver, att I göra skolen; så varder HERRANS härlighet sig se låtandes.

3Mos 9:7. Och Mose sade till Aaron: Gack fram till altaret, och gör ditt syndoffer, och ditt bränneoffer, och försona dig och folket. Derefter gör folkens offer, och försona desslikes dem; såsom HERREN budit hafver.

3Mos 9:8. Och Aaron gick fram till altaret, och slagtade kalfven till sitt syndoffer.

3Mos 9:9. Och hans söner båro blodet till honom, och han doppade med sitt finger i blodet, och strök på hornen af altaret, och göt blodet på bottnen af altaret.

3Mos 9:10. Men det feta, och njurarna, och det nätet på lefrene af syndoffrena brände han upp på altaret; såsom HERREN hade budit Mose.

3Mos 9:11. Och köttet och skinnet brände han upp på elde utanför lägret.

3Mos 9:12. Sedan slagtade han bränneoffret, och Aarons söner båro blodet till honom, och han stänkte det på altaret allt omkring.

3Mos 9:13. Och de båro bränneoffret till honom styckadt, och hufvudet; och han brände det upp på altaret.

3Mos 9:14. Och han tvådde inelfverna och fötterna, och brände det upp ofvanpå bränneoffret på altaret.

3Mos 9:15. Derefter bar han fram folkens offer, och tog bocken, folkens syndoffer, och slagtade honom, och gjorde ett syndoffer deraf, såsom det förra;

3Mos 9:16. Och bar bränneoffret fram, och gjorde såsom det sig borde;

3Mos 9:17. Och bar fram spisoffret dertill, och tog sina hand full, och brände det upp på altaret, förutan morgonens bränneoffer.

3Mos 9:18. Sedan slagtade han oxan och väduren till folkens tackoffer; och hans söner båro honom blodet, det stänkte han på altaret allt omkring.

3Mos 9:19. Men det feta af oxanom och vädrenom, stjerten, och det feta som var öfver inelfverna, och njurarna, och nätet öfver lefrena;

3Mos 9:20. Allt detta feta lade de på bröstet, och brände det feta upp på altaret.

3Mos 9:21. Men bröstet och den högra bogen veftade Aaron till ett veftoffer för HERRANOM; såsom Mose budit hade.

3Mos 9:22. Och Aaron hof sina hand upp till folket, och välsignade dem; och gick neder, sedan han syndoffret, bränneoffret och tackoffret gjort hade.

3Mos 9:23. Och Mose och Aaron gingo in uti vittnesbördsens tabernakel. Och då de gingo åter ut igen, välsignade de folket. Då lät HERRANS härlighet se sig allo folkena.

3Mos 9:24. Ty eld kom ut ifrå HERRANOM, och förtärde bränneoffret, och det feta på altaret. Då allt folket såg detta, fröjdade de sig, och föllo på deras anlete.

3 Moseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ TOP

3 MOSEBOKEN, 10. CAPITLET

Nadabs, Abihu död. Folkets klagan. Vin förbjudes. Prestens del.

3Mos 10:1. Och Aarons söner, Nadab och Abihu, togo hvar sitt rökelsekar, och lade eld deruti, och lade rökverk deruppå, och båro främmande eld fram för HERRAN, det han dem icke budit hade.

3Mos 10:2. Då kom en eld ut ifrå HERRANOM, och förtärde dem, så att de blefvo döde för HERRANOM.

3Mos 10:3. Då sade Mose till Aaron: Detta är det HERREN sagt hafver: Jag skall varda helgader på dem som nalkas mig, och för allo folke skall jag härlig hållen varda. Och Aaron tigde stilla.

3Mos 10:4. Men Mose kallade till sig Misael och Elzaphan, Usiels söner, Aarons faderbroders, och sade till dem: Går fram, och bärer edra bröder härut af helgedomenom, ut för lägret.

3Mos 10:5. Och de gingo fram, och båro dem med deras linnekjortlar ut för lägret; såsom Mose sagt hade.

3Mos 10:6. Då sade Mose till Aaron och hans söner, Eleazar och Ithamar: I skolen icke blotta edor hufvud, icke eller rifva edor kläder, att I icke dön, och vrede kommer öfver hela menighetena; låter edra bröder af hela Israels hus gråta öfver denna branden, som HERREN gjort hafver.

3Mos 10:7. Men I skolen intet gå ut igenom dörrena af vittnesbördsens tabernakel; annars kunden I dö; ty HERRANS smörjoolja är på eder. Och de gjorde såsom Mose sade.

3Mos 10:8. Men HERREN talade med Aaron, och sade:

3Mos 10:9. Du och dine söner med dig skolen icke dricka vin eller starka drycker, när I gån in uti vittnesbördsens tabernakel, att I icke skolen dö. Det vare en evig rätt allom edrom efterkommandom;

3Mos 10:10. Att I mågen åtskilja hvad heligt och oheligt, hvad rent och orent är;

3Mos 10:11. Och att I mågen lära Israels barn alla rätter, som HERREN till eder genom Mose sagt hafver.

3Mos 10:12. Och Mose talade med Aaron, och med hans återlefda söner, Eleazar och Ithamar: Tager det öfverblifvet är af spisoffret och af HERRANS offer, och äter det osyradt vid altaret; ty det är det aldrahelgasta.

3Mos 10:13. Och I skolen ätat på ett heligt rum, ty det är din rätt, och dina söners rätt af HERRANS offer; ty så är mig budet.

3Mos 10:14. Veftebröstet och häfvebogen skall du och dine söner, och dina döttrar med dig, äta på rent rum; ty denne rätten är dig och dina söner gifven till Israels barnas tackoffer.

3Mos 10:15. Ty häfvebogen och veftebröstet, med dess fetas offer, skola inbäras, att de skola varda veftad till veftoffer för HERRANOM. Derföre är det ditt och dina barnas till en evig rätt; såsom HERREN budit hafver.

3Mos 10:16. Och Mose sökte efter syndoffrens bock; och fann honom vara uppbrändan. Och han vardt vred öfver Eleazar och Ithamar, Aarons söner, de ännu igenlefde voro; och sade:

3Mos 10:17. Hvi hafven I icke ätit syndoffret på heligt rum, efter det är det aldrahelgasta, och han hafver gifvit eder det, på det I skolen bära menighetenes missgerningar, och försona dem för HERRANOM?

3Mos 10:18. Si, hans blod är icke kommen in uti det helga; I skullen hafva ätit det in i det helga, såsom mig budet är.

3Mos 10:19. Men Aaron sade till Mose: Si, i dag hafva de offrat deras syndoffer, och deras bränneoffer för HERRANOM, och mig är så gånget som du ser. Skulle jag i dag äta af syndoffer, och vara vid godt mod för HERRANOM?

3Mos 10:20. Då Mose det hörde, var han tillfrids.

3 Moseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ TOP

3 MOSEBOKEN, 11. CAPITLET

Ren och oren djur.

3Mos 11:1. Och HERREN talade med Mose och Aaron, och sade till dem:

3Mos 11:2. Taler med Israels barn, och säger: Dessa äro de djur, som I äta skolen, ibland all djur på jordene.

3Mos 11:3. Allt det som ibland djuren tveklöfvadt är, och idislar, det skolen I äta.

3Mos 11:4. Men det som idislar, och är klöfvadt, dock icke tveklöfvadt, såsom camelen, det är eder orent, och I skolen icke ätat.

3Mos 11:5. Cuniler idisla väl, men de äro icke tveklöfvade; derföre äro de orene.

3Mos 11:6. Haren idislar ock, men han är icke tveklöfvad; derföre är han eder oren.

3Mos 11:7. Och svinet är väl klöfvadt, men det idislar icke; derföre är det eder orent.

3Mos 11:8. Af desses kött skolen I icke äta, och icke komma vid deras as; ty de äro eder oren.

3Mos 11:9. Detta skolen I äta ibland det som i vattnena är: allt det som spol och fjäll hafver i floder, i hafvena, och i bäckom, det skolen I äta.

3Mos 11:10. Men allt det som icke hafver spol och fjäll i hafvena och i bäckom, ibland allt det som röres i vattnen, och allt det som lefver i vattne, det skall vara eder en vederstyggelse;

3Mos 11:11. Att I icke äten af dess kött, och skyr vid deras as;

3Mos 11:12. Ty allt det som icke hafver spol och fjäll i vattnena, der skolen I sky veder.

3Mos 11:13. Och detta skolen I sky veder ibland foglarna, att I icke äten dem: örnen, höken, falken,

3Mos 11:14. Gamen, gladona, och det af deras art är,

3Mos 11:15. Och alle korpar med deras art,

3Mos 11:16. Strutsfoglen, ugglona, göken, sparfhöken med sine art,

3Mos 11:17. Stenugglona, svanen, ufven,

3Mos 11:18. Flädermusena, rördrommen,

3Mos 11:19. Storken, hägren, skrikona med sine art, vidhöfden och svalona.

3Mos 11:20. Och allt det sig rörer ibland foglarna, och går på fyra fötter, det skall vara eder en vederstyggelse.

3Mos 11:21. Dock detta skolen I äta af foglom, det sig rörer och går på fyra fötter, hvilkas knä stå tillbaka, der det med hoppar på jordene;

3Mos 11:22. Deraf mån I äta, såsom är Arbe med sin art, och Saleam med sin art, och Hargol med sin art, och Hagab med sin art.

3Mos 11:23. Allt det eljest hafver fyra fötter ibland foglarna, det skall vara eder en vederstyggelse;

3Mos 11:24. Och I skolen räkna dem oren. Den som kommer vid deras as, han skall vara oren allt intill aftonen.

3Mos 11:25. Och den som någorsderas as bär, han skall två sin kläder, och skall blifva oren allt intill aftonen.

3Mos 11:26. Derföre, allt det djur, som klöfvadt är, och icke tveklöfvadt, och idislar icke, det skall vara eder orent; den som kommer dervid, han blifver oren.

3Mos 11:27. Och allt det som går på händer ibland djuren, som gå på fyra fötter, det skall vara eder orent; den som kommer vid deras as, han skall vara oren allt intill aftonen.

3Mos 11:28. Och den som deras as bär, han skall två sin kläder, och vara oren allt intill aftonen; ty allt sådant är eder orent.

3Mos 11:29. Desse skola ock vara eder oren ibland de djur, som krypa på jordene: lekatten, musen, paddan, hvart efter sitt slag,

3Mos 11:30. Igelkotten, molken, ödlan, stellion, mullvaden;

3Mos 11:31. De äro eder oren ibland allt det som kryper; den som kommer vid deras as, han skall vara oren intill aftonen.

3Mos 11:32. Och allt det som ett sådant dödt as på faller, det varder orent; vare sig allahanda träkäril, eller kläder, eller skinn, eller säck, och all sådana redskap, der man något med gör, skall man låta i vatten, och det blifver orent intill aftonen; så varder det rent.

3Mos 11:33. Allahanda lerkäril, om ett sådant as deruti faller, varder allt orent, som deruti är, och skall sönderslås.

3Mos 11:34. All mat, som man äter, om det vattnet kommer deruti, den är oren; och all dryck, som man dricker af allahanda sådana kärile, är oren.

3Mos 11:35. Och allt det som ett sådant as på faller, det blifver orent, vare sig ugn eller kettlar, det skall man slå sönder; ty det är orent, och skall vara eder orent.

3Mos 11:36. Dock brunnar, källor och dammar äro rene; den som kommer vid deras as, han är oren.

3Mos 11:37. Och om ett sådant as fölle på säd, som man sått hafver, så är hon dock ren.

3Mos 11:38. Men gjuter man vatten på sädena, och sedan fölle sådant as deruppå, så vorde hon eder oren.

3Mos 11:39. Om ett djur dör, det I äta mågen, den som kommer vid det aset, den är oren intill aftonen.

3Mos 11:40. Den som äter af sådant as, han skall två sin kläder och skall blifva oren intill aftonen; så ock den som bär ett sådant as, han skall två sin kläder, och blifva oren intill aftonen.

3Mos 11:41. Det som kräker på jordene, skall vara eder en vederstyggelse, och man skall icke ätat.

3Mos 11:42. Och allt det som går på bukenom, och allt det som går på fyra eller flere fötter, af allo thy som kräker på jordene, det skolen I icke äta; ty det skall vara eder en vederstyggelse.

3Mos 11:43. Görer edra själar icke till styggelse, och besmitter eder icke deruppå, så att I blifven orene.

3Mos 11:44. Ty jag är HERREN edar Gud; derföre skolen I helga eder, att I blifven helige, ty jag är helig; och I skolen icke orena edra själar på något kräkande djur, som på jordene kräker.

3Mos 11:45. Ty jag är HERREN, som hafver fört eder utur Egypti land, att jag skall vara edar Gud; derföre skolen I vara helige, ty jag är helig.

3Mos 11:46. Detta är lagen öfver djur, och foglar, och allahanda kräkande djur i vattnena, och allahanda djur, som kräka på jordene;

3Mos 11:47. Att I skolen veta åtskilnad på hvad orent och rent är, och hvad djur man äta, och hvad man icke äta skall.

3 Moseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ TOP

3 MOSEBOKEN, 12. CAPITLET

Barnaföderskors renselse.

3Mos 12:1. Och HERREN talade med Mose, och sade:

3Mos 12:2. Tala med Israels barn, och säg: När en qvinna undfår säd, och föder piltabarn, då skall hon vara oren i sju dagar, så länge hon lider sina krankhet.

3Mos 12:3. Och på åttonde dagen skall man omskära hans förhuds kött.

3Mos 12:4. Och hon skall hemma blifva tre och trettio dagar uti hennes renselseblod. Intet heligt skall hon komma vid, och till helgedomen skall hon icke komma, till dess hennes renselsedagar äro ute.

3Mos 12:5. Föder hon pigobarn, så skall hon vara oren i två veckor, så länge hon lider sina krankhet, och skall sex och sextio dagar hemma blifva i hennes renselseblod.

3Mos 12:6. Och när hennes renselsedagar äro ute, efter son eller dotter, skall hon bära fram ett årsgammalt lamb till bränneoffer, och en ung dufvo, eller turturdufvo, till syndoffer Prestenom, för dörrena af vittnesbördsens tabernakel.

3Mos 12:7. Der skall han offrat för HERRANOM, och försona henne, så varder hon ren af sinom blodgång. Detta är lagen för den som föder piltabarn eller pigobarn.

3Mos 12:8. Om hennes hand icke förmå ett får, så tage två turturdufvor, eller två unga dufvor, den ena till bränneoffer, den andra till syndoffer; så skall Presten försona henne, att hon skall varda ren.

3 Moseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ TOP

3 MOSEBOKEN, 13. CAPITLET

Spitelskans art, tecken.

3Mos 13:1. Och HERREN talade med Mose och Aaron, och sade:

3Mos 13:2. Om ene mennisko något kommer på hennes kötts hud, eller varder skabbot, eller etterhvit, såsom der ville spitelska komma på hans kötts hud, skall man hafva honom till Presten Aaron, eller till en af hans söner ibland Presterna.

3Mos 13:3. Och när Presten ser sårnaden på köttsens hud, att håren äro förvandlade till hvitnad, och rummet är så påseende som det djupare är än den andra huden af hans kött, så är det förvisso spitelska; ty skall Presten bese honom, och döma honom oren.

3Mos 13:4. Om något etterhvitt är på hans kötts hud, och är dock icke rummet så påseendes, att det djupare är än den andra huden på köttet, och håren äro icke förvandlade till hvitnad, så skall Presten lycka honom inne i sju dagar;

3Mos 13:5. Och på sjunde dagen bese honom, om sårnaden synes för hans ögon såsom tillförene, och hafver intet vidare ätit sig ut på hudene, så skall Presten åter sluta honom inne i sju dagar.

3Mos 13:6. Och när han beser honom annan gången, på sjunde dagen, och finner då, att sårnaden är försvunnen, och hafver intet vidare ätit sig på hudene, så skall han döma honom renan; ty det är en skabb. Och han skall två sin kläder, och så är han ren.

3Mos 13:7. Om nu skabben vidare äter sig på hudene, sedan han af Prestenom besedd och ren sagd vardt, och varder nu annan tid besedd af Prestenom;

3Mos 13:8. Ser då Presten, att skabben hafver vidare ätit sig i hudena, skall han döma honom oren; ty det är visserliga spitelska.

3Mos 13:9. Om någon spitelskosårnad varder på ene mennisko, den skall man hafva till Presten.

3Mos 13:10. När han ser och finner, att en hvitnad är kommen på hudena, och håren äro hvit vordne, och rått kött är i sårena;

3Mos 13:11. Så är det visserliga en gammal spitelska på hans kötts hud; derföre skall Presten döma honom oren, och icke sluta honom inne; ty han är allaredo oren.

3Mos 13:12. Om spitelskan förvidgas på hudene, och går utöfver hela hudena, ifrå hufvudet ned till fötterna, allt det Prestenom för ögonen vara kan;

3Mos 13:13. När nu Presten beser det, och finner att spitelskan är gången öfver hela köttet, så skall han döma honom ren, efter det allt på honom förvandladt är till hvitnad; ty han är ren.

3Mos 13:14. Men är det rått kött den dagen då han besedd varder, så är han oren.

3Mos 13:15. Och när Presten ser det rå köttet, skall han döma honom oren; ty han är oren, och är visserliga spitelsk.

3Mos 13:16. Om det rå köttet förvänder sig igen, och förvandlas till hvitnad, så skall han komma till Presten.

3Mos 13:17. Och när Presten ser och finner, att den sårnaden är förvandlad till hvitnad, skall han döma honom renan; ty han är ren.

3Mos 13:18. Om någrom kommer på hans kötts hud en böld, och läkes åter igen;

3Mos 13:19. Och derefter på samma rummet uppkommer något hvitt, eller rödligit etterhvitt varder, skall han varda besedd af Prestenom.

3Mos 13:20. När Presten ser, att det rummet är lägre än den andra huden, och håret är förvandladt till hvitnad, så skall han döma honom oren; ty det är visserliga vordet en spitelskosårnad af den böldene.

3Mos 13:21. Men ser Presten och finner, att håren icke äro hvit, och är icke lägre än den andra huden, och är försvunnet, så skall han sluta honom inne i sju dagar.

3Mos 13:22. Äter det sig vidare i hudena, så skall han döma honom oren; ty det är visserliga en spitelskosårnad.

3Mos 13:23. Men blifver den etterhvitnaden så ståndandes, och äter sig icke vidare, så är det ärret efter böldene; och Presten skall döma honom ren.

3Mos 13:24. Om någors mans kött varder sårt på hudene af eldbränning, och brännesårnaden är rödlig eller hvit;

3Mos 13:25. Och Presten beser honom, och finner håret förvandladt till hvitnad, der bränningen var, och är lägre till anseende än den andra huden; så är visserliga spitelska vorden af den bränningene; derföre skall Presten döma honom oren; ty det är en spitelskosårnad.

3Mos 13:26. Men ser Presten och finner, att håret på bränningene icke är förvandladt till hvitnad, och icke lägre än den andra huden, och är dertill försvunnet; skall han sluta honom inne i sju dagar.

3Mos 13:27. Och på sjunde dagen skall han bese honom. Hafver det vidare ätit sig ut på hudene, så skall han döma honom oren; ty det är spitelska.

3Mos 13:28. Men är det blifvet ståndande på bränningene, och icke hafver vidare ätit sig ut på hudene, och är dertill försvunnet, så är det ett sår efter bränningene, och Presten skall döma honom ren; ty det är ett ärr efter bränningen.

3Mos 13:29. Om en man eller qvinna varder skabbot på hufvudet eller på skägget;

3Mos 13:30. Och Presten beser sårnaden, och finner att det är lägre till anseende än den andra huden, och håret dersammastäds varder gulaktigt och tunnt, så skall han döma honom oren; ty det är en spitelskoskabb på hufvudet eller skäggena.

3Mos 13:31. Men ser Presten, att skabben icke är lägre till anseende än den andra huden, och håret icke är blackt; skall han sluta honom inne i sju dagar.

3Mos 13:32. Och när han på sjunde dagen ser och finner, att skabben icke hafver ätit sig vidare, och intet gult hår på färde är, och skabben är icke lägre till anseende än den andra huden;

3Mos 13:33. Skall han raka sig, dock att han icke rakar skabben; och Presten skall åter sluta honom inne i sju dagar.

3Mos 13:34. Och när han på sjunde dagen beser honom, och finner att skabben hafver icke vidare ätit sig i hudene, och är icke lägre till anseende än den andra huden, så skall Presten säga honom ren, och han skall två sin kläder; ty han är ren.

3Mos 13:35. Om skabben äter sig vidare i hudena, sedan han ren sagd var;

3Mos 13:36. Och Presten ser och finner, att skabben hafver ätit sig vidare på hudene, så skall han icke mer fråga efter, om håren äro gulaktig; ty han är oren.

3Mos 13:37. Är det ock för ögonen, att skabben hafver ståndit stilla, och der äro black hår uppgångne, så är skabben läkt, och han är ren; ty skall Presten säga honom renan.

3Mos 13:38. Om enom manne eller qvinno något etterhvitt kommer på hans kötts hud;

3Mos 13:39. Och Presten ser, att det etterhvita något försvinner, så är det en hvit skabb, uppkommen på hudena; och han är ren.

3Mos 13:40. Om enom manne hufvudhåret affaller, så att han varder skallot, han är ren.

3Mos 13:41. Faller det honom framman af hufvudet, så är det en framskallot; och han är ren.

3Mos 13:42. Men varder der någor hvit eller rödlig sårnad uppå det skallota eller framskallota, så är det spitelska uppgången på samma skallota eller framskallota.

3Mos 13:43. Derföre skall Presten bese honom, och när han finner den hvita eller rödliga sårnaden upplupen på hans skallota eller framskallota, att det synes såsom eljest spitelska på hudene;

3Mos 13:44. Så är han spitelsk och oren; och Presten skall säga honom oren för sådana sårnads skull på hans hufvud.

3Mos 13:45. Den som spitelsk är, hans kläder skola vara rifven, och hufvudet blott, munnen skylder; och skall allstinges oren kallas.

3Mos 13:46. Och så länge den sårnaden på honom är, skall han vara oren, bo allena, och hans boning skall vara utan lägret.

3Mos 13:47. Om på ett kläde kommer en spitelskosårnad, vare sig ullet eller linnet;

3Mos 13:48. På varp eller väft, ehvad det är, linnet eller ullet, eller på ett skinn, eller på allt det af skinn gjordt är;

3Mos 13:49. Och när den sårnaden varder blek eller rödlig, på kläde eller på skinne, eller på varpe eller väfte, eller på något ting som af skinn gjordt är, det är visst en spitelskosårnad.

3Mos 13:50. Derföre skall Presten bese det, och när han ser sårnaden, skall han sluta det inne i sju dagar.

3Mos 13:51. Och om han på sjunde dagen ser, att sårnaden hafver vidare ätit sig på klädet, på varpenom eller väftena, på skinne, eller hvad af skinne gjordt är; så är det en inbiten spitelskosårnad, och det är orent.

3Mos 13:52. Och klädet skall brännas upp, eller varpen, eller väftet, ehvad det är ullet eller linnet, eller allahanda skinnverk, der sådana sårnad uppå är; ty det är en spitelskosårnad, och skall brännas upp på elde.

3Mos 13:53. Om Presten ser att sårnaden icke hafver vidare ätit sig på klädet eller på varpenom, eller väftena, eller allahanda skinnverk;

3Mos 13:54. Så skall han bjuda, att man tvår der sårnaden är, och skall sluta det inne i andra sju dagar.

3Mos 13:55. Och när Presten ser, sedan sårnaden tvagen är, att sårnaden intet förvandlad är för hans ögon, och ej heller hafver vidare ätit sig, så är det orent, och skall uppbrännas på elde; ty det är djupt inätet, och hafver befrätit det.

3Mos 13:56. Om Presten ser, att sårnaden något försvunnen är, sedan han vardt tvagen; så skall han rifva det af klädena, af skinnena, af varpenom eller väftena.

3Mos 13:57. Synes det ändå sedan på klädena, på varpenom, på väftena, eller allahanda skinnverk; så är det en fläck, och skall det uppbrännas med elde, der den sårnaden uti är.

3Mos 13:58. Men klädet eller varpen, eller väftet, eller allahanda skinnverk, som tvaget är, och sårnaden afgången är, skall man på nytt två, och så är det rent.

3Mos 13:59. Detta är lagen om spitelskosårnad på kläder, ehvad de äro ullen eller linnen; på varp eller väft, och allahanda skinnverk, till att säga dem ren eller oren.

3 Moseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ TOP

3 MOSEBOKEN, 14. CAPITLET

Om de spitelskas rening, försoning.

3Mos 14:1. Och HERREN talade med Mose, och sade:

3Mos 14:2. Detta är lagen om den spitelska, när han skall rensad varda: Han skall komma till Presten;

3Mos 14:3. Och Presten skall gå utu lägret, och bese huru spitelskosårnaden är på dem spitelsko hel vorden;

3Mos 14:4. Och skall bjuda honom, som rensas skall, att han tager två lefvande foglar, de som rene äro, och cederträ, och rosenfärgoull, och isop;

3Mos 14:5. Och skall bjuda att slagta den ena foglen uti ett lerkärile vid rinnande vatten;

3Mos 14:6. Och skall taga den lefvande foglen med cederträt, rosenfärgoullen, och isopen, och doppa uti den slagtade foglens blod vid rinnande vatten;

3Mos 14:7. Och stänka på honom, som af spitelskone rensas skall, sju resor; och rensa honom alltså, och låta den lefvande foglen flyga i fria markena.

3Mos 14:8. Men den rensade skall två sin kläder, och raka allt sitt hår af, och bada sig i vattne, och så är han ren; sedan gånge han in i lägret, dock skall han blifva utan sitt tjäll i sju dagar.

3Mos 14:9. Och på sjunde dagen skall han raka allt sitt hår af hufvudet, skägget och ögonbrynen, så att allt hår blifver afrakadt; och skall två sin kläder, och bada sitt kött i vattne, och så är han ren.

3Mos 14:10. Och på åttonde dagen skall han taga tu lamb, de utan vank äro, och ett årsgammalt får utan vank, och tre tiungar semlomjöl till spisoffer, blandadt med oljo, och en log oljo.

3Mos 14:11. Då skall Presten ställa den rensada och dessa ting fram för HERRAN, för dörrena af vittnesbördsens tabernakel;

3Mos 14:12. Och skall taga det ena lambet, och offra det till ett skuldoffer med den log oljo, och skall sådant veftoffra för HERRANOM;

3Mos 14:13. Och sedan slagta lambet, der man slagtar syndoffret och bränneoffret, som är på heligt rum; ty såsom syndoffret, så hörer ock skuldoffret Prestenom till; ty det är det aldrahelgasta.

3Mos 14:14. Och Presten skall taga af skuldoffrens blod, och stryka på högra örnatimpen af den rensada, och på tumman af hans högra hand, och på största tåna af hans högra fot.

3Mos 14:15. Sedan skall han taga af oljone utu logen