Biblia 1873

KONUNG CARL DEN TOLFTES BIBEL

Nya Testamentet

S. MATTHEI EVANGELIUM.

Matteus, kapitel 1-28.


Gamla Testamentet, välj bok:

1 MOS: 2 MOS: 3 MOS: 4 MOS: 5 MOS: JOS: DOM: RUT: 1 SAM: 2 SAM: 1 KUNG: 2 KUNG: 1 KRÖN: 2 KRÖN: ESRA: NEH: EST: JOB: PS: 1-75: 76-150: ORDS: PRED: HV: JES: JER: KLAG: HES: DAN: HOS: JOEL: AMOS: OBAD: JONA: MIKA: NAH: HAB: SEF: HAG: SAK: MAL:

Nya Testamentet, välj bok:

MATTMARLUKJOHAPGROM1 KOR2 KORGALEFFILKOL1 TH2 TH1 TIM2 TIMTITFILEMHEBR1 PETR2 PETR1 JOH2 JOH3 JOHJAK: JUDUPP

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28
1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 1.  CAPITLET

Jesus bördsbok, aflelse, namn, födelse.

Matt 1:1. Detta är boken af Jesu Christi börd, hvilken som är Davids son, Abrahams sons.

Matt 1:2. Abraham födde Isaac; Isaac födde Jacob; Jacob födde Juda, och hans bröder.

Matt 1:3. Juda födde Pharez och Zara, af Thamar; Pharez födde Hezrom; Hezrom födde Aram.

Matt 1:4. Aram födde Aminadab; Aminadab födde Nahasson; Nahasson födde Salmon.

Matt 1:5. Salmon födde Boas, af Rahab; Boas födde Obed, af Ruth; Obed födde Jesse.

Matt 1:6. Jesse födde Konung David; Konung David födde Salomon, af henne som var Urie hustru.

Matt 1:7. Salomon födde Roboam; Roboam födde Abia; Abia födde Asa.

Matt 1:8. Asa födde Josaphat; Josaphat födde Joram; Joram födde Osia.

Matt 1:9. Osia födde Joatham; Joatham födde Achas; Achas födde Ezechia.

Matt 1:10. Ezechia födde Manasse; Manasse födde Amon; Amon födde Josia.

Matt 1:11. Josia födde Jechonia och hans bröder, vid det Babyloniska fängelset.

Matt 1:12. Men efter det Babyloniska fängelset födde Jechonia Salathiel; Salathiel födde Zorobabel.

Matt 1:13. Zorobabel födde Abiud; Abiud födde Eliakim; Eliakim födde Asor.

Matt 1:14. Asor födde Zadok; Zadok födde Achim; Achim födde Eliud.

Matt 1:15. Eliud födde Eleazar: Eleazar födde Mattham; Mattham födde Jacob.

Matt 1:16. Jacob födde Joseph, Marie man, af hvilko är födder Jesus, som kallas Christus.

Matt 1:17. Så äro alle lederna, ifrån Abraham intill David, fjorton leder; ifrå David till det Babyloniska fängelset, ock fjorton leder; ifrå det Babyloniska fängelset intill Christum, ock fjorton leder.

Matt 1:18. Jesu Christi födelse gick så till: När Maria, hans moder, var trolofvad Joseph, förr än de kommo samman, fans hon vara hafvandes af den Heliga Anda.

Matt 1:19. Men efter Joseph var en from man, och ville icke röja henne, tänkte han hemliga öfvergifva henne.

Matt 1:20. När han detta tänkte, si, då uppenbarades honom i sömnen Herrans Ängel, och sade: Joseph, Davids son, räds icke taga Maria, din hustru, till dig; ty det som är afladt i henne, det är af den Heliga Anda.

Matt 1:21. Och hon skall föda en Son, och du skall kalla hans Namn JESUS; ty han skall frälsa sitt folk ifrå deras synder.

Matt 1:22. Detta är allt skedt, på det fullbordas skulle det af Herranom sagdt är genom Propheten, som sade:

Matt 1:23. Si, en Jungfru skall varda hafvandes, och föda en Son, och de skola kalla hans Namn EmmanuEl; det är så mycket sagdt: Gud med oss.

Matt 1:24. När Joseph vaknade upp af sömnen, gjorde han som Herrans Ängel hade honom befallt, och tog sina hustru till sig.

Matt 1:25. Och kände henne intet, tilldess hon födde sin första Son; och kallade hans Namn JESUS.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28TOP

MATTHEI, 2. CAPITLET

De vise män. Jesu flykt. Herodis barnamord.

Matt 2:1. När Jesus var födder i BethLehem i Judiska landet, i Konung Herodis tid, si, då kommo vise män af österlanden till Jerusalem;

Matt 2:2. Och sade: Hvar är den nyfödde Juda Konungen? Ty vi hafve sett hans stjerno i österlanden, och äre komne att tillbedja honom.

Matt 2:3. När Konung Herodes det hörde, vardt han bedröfvad, och hele Jerusalems stad med honom:

Matt 2:4. Och lät församla alla de öfversta Presterna, och Skriftlärda ibland folket, och frågade dem hvar Christus skulle födas.

Matt 2:5. Och de sade honom: I BethLehem, i Judiska landet; ty det är så skrifvet genom Propheten:

Matt 2:6. Och du BethLehem, i Judiska landet, äst ingalunda den minste ibland Juda Förstar; ty utaf dig skall mig komma den Försten, som öfver mitt folk, Israel, en Herre vara skall.

Matt 2:7. Då kallade Herodes lönliga de visa männerna till sig, och besporde granneliga af dem, hvad tid stjernan syntes;

Matt 2:8. Och sände dem så till BethLehem, och sade: Farer dit, och bespörjer granneliga efter barnet; och när I det finnen, så säger mig det igen, att jag kan ock komma, och tillbedja honom.

Matt 2:9. När de hade hört Konungen, foro de åstad; och si, stjernan, som de sett hade i österlanden, gick för dem, så länge hon kom, och blef ståndandes öfver der barnet var.

Matt 2:10. När de sågo stjernona, vordo de ganska glade;

Matt 2:11. Och gingo in i huset, och funno barnet med Maria dess moder; och föllo neder och tillbådo honom, och uppläto sina håfvor, och skänkte honom guld, rökelse och myrrham.

Matt 2:12. Sedan fingo de uppenbarelse i sömnen, att de skulle icke komma igen till Herodes; och foro så en annan väg hem i sitt land igen.

Matt 2:13. När de voro bortfarne, si, då uppenbarades Herrans Ängel Joseph i sömnen, sägandes: Statt upp, och tag barnet och dess moder till dig, och fly in uti Egypti land, och blif der så länge jag säger dig till; ty det kommer dertill, att Herodes skall söka efter barnet, till att förgöra det.

Matt 2:14. Han stod upp, och tog barnet och dess moder, om nattena, till sig, och flydde in uti Egypti land;

Matt 2:15. Och blef der intill Herodis död, på det att fullbordas skulle det som sagdt var af Herranom genom Propheten, som sade: Utaf Egypten hafver jag kallat min Son.

Matt 2:16. När Herodes nu såg, att han var besviken af de visa män, blef han ganska vred; och sände ut, och lät slå ihjäl all svenbarn i BethLehem, och i alla dess gränsor, de som tveggeåra och der förnedan voro, efter den tiden som han hade granneliga besport af de visa män.

Matt 2:17. Då blef fullkomnadt det som af Jeremia Propheten sagdt var, när han sade:

Matt 2:18. I höjdene vardt hörd en röst, stor klagomål, gråt och mycken skrän: Rachel gråter sin barn, och vill icke låta hugsvala sig; ty det var ute med dem.

Matt 2:19. Men när Herodes var död, si, då uppenbarades Herrans Ängel Joseph i sömnen, i Egypti land;

Matt 2:20. Och sade: Statt upp, och tag barnet och dess moder till dig, och far in i Israels land; ty de äro döde, som foro efter barnets lif.

Matt 2:21. Han stod upp, och tog barnet och dess moder till sig, och for in uti Israels land.

Matt 2:22. Men när han hörde, att Archelaus var rådandes i Judiska landet, i sin faders Herodis stad, räddes han fara dit; och fick befallning af Gud i sömnen, och for in uti Galilee landsändar;

Matt 2:23. Och kom, och bodde i den staden, som heter Nazareth; att det skulle fullkomnas, som var sagdt genom Propheterna: Han skall kallas Nazareus.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 3.  CAPITLET

Johannes predikar, döper. Jesus döpes.

Matt 3:1. I den tiden kom Johannes Döparen, och predikade i öknene, i Judiska landet;

Matt 3:2. Och sade: Görer bättring; himmelriket är kommet hardt när.

Matt 3:3. Och han är den som Esaias Propheten talade om, och sade: Ens ropandes röst är i öknene: Bereder Herrans väg, görer hans stigar rätta.

Matt 3:4. Men Johannes hade kläder af camelahår, och en lädergjording om sina länder; hans mat var gräshoppor och vildhannog.

Matt 3:5. Då gick Jerusalems stad ut till honom, och hela Judiska landet, och all land som ligga utmed Jordan;

Matt 3:6. Och läto döpa sig af honom i Jordan, och bekände sina synder.

Matt 3:7. Då han såg många utaf de Phariseer och Sadduceer komma till sin döpelse, sade han till dem: I huggormars afföda, ho hafver eder föregifvit, att I skolen undfly den tillkommande vrede?

Matt 3:8. Görer fördenskull sådana frukt, som bättring tillhörer;

Matt 3:9. Och tänker icke, att I viljen säga vid eder sjelfva: Vi hafvom Abraham till fader. Ty jag säger eder, att Gud är mägtig uppväcka af dessa stenar Abrahe barn.

Matt 3:10. Nu är ock yxen satt till rotena på trän; derföre hvart och ett trä, som icke gör goda frukt, blifver afhugget och kastadt i elden.

Matt 3:11. Jag döper eder i vatten, till bättring; men den efter mig kommer, är starkare än jag, hvilkens skor jag icke är värdig att bära; han skall döpa eder med den Heliga Anda, och med eld.

Matt 3:12. Och han hafver sina kastoskofvel i sine hand, och han skall rensa sin loga, och han skall församla sitt hvete i ladona; men agnarna skall han uppbränna i evinnerlig eld.

Matt 3:13. Då kom Jesus af Galileen till Jordan, till Johannes, att han skulle låta döpa sig af honom.

Matt 3:14. Men Johannes förvägrade honom, och sade: Mig behöfves, att jag vorde döpt af dig; och du kommer till mig?

Matt 3:15. Då svarade Jesus, och sade till honom: Låt det nu så ske; så bör det sig vara med oss, att vi uppfylle alla rättfärdighet. Då tillstadde han honom det.

Matt 3:16. Och när Jesus var döpt, steg han straxt upp af vattnet; och si, då vardt honom himmelen öppnad, och han såg Guds Anda nederfara som en dufva, och komma öfver honom.

Matt 3:17. Och si, en röst af himmelen sade: Denne är min käre Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 4.  CAPITLET

Jesus frestas, anträder sitt embete.

Matt 4:1. Då vardt Jesus förd af Andanom i öknena, på det han skulle försökas af djefvulen.

Matt 4:2. Och när han hade fastat i fyratio dagar och fyratio nätter, så hungrade honom.

Matt 4:3. Och frestaren gick fram till honom, och sade: Äst du Guds son, så säg, att desse stenar varda bröd.

Matt 4:4. Då svarade han, och sade: Det är skrifvet: Menniskan lefver icke allenast vid bröd, utan af hvart och ett ord, som går af Guds mun.

Matt 4:5. Då tog djefvulen honom med sig till den heliga staden, och satte honom öfverst på tinnarna af templet;

Matt 4:6. Och sade till honom: Äst du Guds Son, så gif dig härutföre; ty det är skrifvet: Han skall gifva sinom Änglom befallning om dig; och de skola bära dig på sina händer, att du icke skall stöta din fot emot stenen.

Matt 4:7. Då sade Jesus till honom: Det är ock skrifvet: Herran din Gud skall du icke fresta.

Matt 4:8. Då tog åter djefvulen honom med sig uppå ett ganska högt berg, och viste honom all rike i verldene, och deras härlighet;

Matt 4:9. Och sade till honom: Allt detta vill jag gifva dig, om du faller neder, och tillbeder mig.

Matt 4:10. Då sade Jesus till honom: Gack bort, Satan; ty det är skrifvet: Herran din Gud skall du tillbedja, och honom allena skall du tjena.

Matt 4:11. Då öfvergaf djefvulen honom; och si, Änglarna gingo fram, och tjente honom.

Matt 4:12. Då nu Jesus hörde, att Johannes var fången, drog han in i Galileen;

Matt 4:13. Och öfvergaf Nazareth, och kom, och bodde i Capernaum, som ligger vid hafvet, på gränson vid Zabulon och Nephthalim;

Matt 4:14. På det att fullkomnas skulle det som sagdt var genom Esaia Propheten, som sade:

Matt 4:15. Det landet Zabulon, och det landet Nephthalim, vid hafsens väg, på denna sidon Jordan, och den hedniska Galileen;

Matt 4:16. Folket, som satt i mörkret, hafver sett ett stort ljus; och dem, som bodde i dödsens ängd och skugga, är ett ljus uppgånget.

Matt 4:17. Ifrå den tiden begynte Jesus till att predika, och sade: Görer bättring; himmelriket är kommet hardt när.

Matt 4:18. När Jesus gick utmed det Galileiska hafvet, såg han två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; de kastade sin nät i hafvet, ty de voro fiskare.

Matt 4:19. Och han sade till dem: Följer mig; jag vill göra eder till menniskors fiskare.

Matt 4:20. De öfvergåfvo straxt näten, och följde honom.

Matt 4:21. Och när han gick fram bätter, såg han två andra bröder, Jacob, Zebedei son, och Johannes, hans broder, i båten med deras fader Zebedeus, botande sin nät; och han kallade dem.

Matt 4:22. Straxt öfvergåfvo de båten, och sin fader, och följde honom.

Matt 4:23. Och Jesus gick omkring allt Galileiska landet, och lärde i deras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och botade allahanda sjukdom och krankhet i folket.

Matt 4:24. Och hans rykte gick öfver hela Syrien; och de hade till honom alla de der kranke voro af mångahanda sjukdom, och värkbrutna och besatta, och månaderasande och borttagna; och han gjorde dem alla helbregda.

Matt 4:25. Och honom följde mycket folk utaf Galileen, och utaf de tio städer, och utaf Jerusalem, och utaf Judeen, och utaf de land på denna sidon vid Jordan.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 5.  CAPITLET

Jesus lärer rätt bot, och lagens förstånd.

Matt 5:1. När han såg folket, steg han upp på ett berg; och som han hade satt sig, gingo hans Lärjungar fram till honom.

Matt 5:2. Då öppnade han sin mun, lärde dem, och sade:

Matt 5:3. Salige äro de som äro andelige fattige; ty himmelriket hörer dem till.

Matt 5:4. Salige äro de bedröfvade; ty de skola få hugsvalelse.

Matt 5:5. Salige äro de saktmodige; ty de skola besitta jordena.

Matt 5:6. Salige äro de som hungra och törsta efter rättfärdighetena; ty de skola blifva mättade.

Matt 5:7. Salige äro de barmhertige; ty dem skall ske barmhertighet.

Matt 5:8. Salige äro de renhjertade; ty de skola se Gud.

Matt 5:9. Salige äro de fridsamme; ty de skola kallas Guds barn.

Matt 5:10. Salige äro de som lida förföljelse för rättvisones skull; ty dem hörer himmelriket till.

Matt 5:11. Salige ären I, när menniskorna försmäda och förfölja eder, och säga allt ondt emot eder, ljugande, för mina skull.

Matt 5:12. Glädjens och fröjder eder; ty edor lön är stor i himmelen; förty de hafva sammalunda förföljt Propheterna, som hafva varit för eder.

Matt 5:13. I ären jordenes salt; är det så, att saltet mister sin sälto, hvarmed skall man då salta? Till intet mer är det nyttigt, utan att man kastar det ut, och låter det trampas af menniskomen.

Matt 5:14. I ären verldenes ljus; icke kan den staden döljas, som ligger på ett berg.

Matt 5:15. Icke tänder man heller ljus, och sätter det under ena skäppo, utan på en ljusastaka; att det lyser allom dem som i huset äro.

Matt 5:16. Så låter edart ljus lysa för menniskomen, att de måga se edra goda gerningar, och prisa edar Fader, som är i himmelen.

Matt 5:17. I skolen icke mena, att jag är kommen till att upplossa lagen, eller Propheterna; jag är icke kommen till att upplossa, utan till att fullborda.

Matt 5:18. Ty jag säger eder för sant: Tilldess att himmel och jord förgås, varder ej förgången den minste bokstafven, icke heller en prick af lagen, förr än det är allt skedt.

Matt 5:19. Derföre, hvilken som upplossar ett af dessa minsta buden, och lärer så menniskorna, han skall kallas den minste i himmelriket; men hvilken som det gör och lärer, han skall kallas stor i himmelriket.

Matt 5:20. Ty jag säger eder att, utan edor rättfärdighet öfvergår de Skriftlärdas och de Phariseers, då skolen I icke komma i himmelriket.

Matt 5:21. I hafven hört, att dem gamlom sagdt är: Du skall icke dräpa; men hvilken som dräper, han skall vara skyldig under domen.

Matt 5:22. Men jag säger eder, att hvilken som förtörnas på sin broder, han skall vara skyldig under domen; men hvilken som säger: Racha till sin broder, han är skyldig under rådet; men hvilken som säger: Du dåre, han är skyldig till helvetes eld.

Matt 5:23. Derföre, om du offrar dina gåfvo på altaret, och kommer så ihåg, att din broder hafver något emot dig;

Matt 5:24. Så lägg der dina gåfvo ned för altaret, och gack först bort, och förlika dig med din broder; och kom sedan, och offra dina gåfvo.

Matt 5:25. Du skall vara din trätobroder benägen till vänskap snart, medan du ännu äst med honom på vägen; att din trätobroder antvardar dig icke domarenom, och domaren antvardar dig tjenarenom, och du kastas så i häktelse.

Matt 5:26. Sannerliga säger jag dig, du varder der icke utkommandes, tilldess du hafver betalat den yttersta skärfven.

Matt 5:27. I hafven hört, att det var sagdt dem gamlom: Du skall icke göra hor.

Matt 5:28. Men jag säger eder: Hvilken som ser på ena qvinno, till att begära henne, han hafver allaredo gjort hor med henne i sitt hjerta.

Matt 5:29. Om så är, att ditt högra öga är dig till förargelse, så rif det ut, och kastat ifrå dig; det är dig bättre att ett ditt ledamot förderfvas, än att din hela kropp skulle kastas till helvetes.

Matt 5:30. Är det ock så, att din högra hand är dig till förargelse, så hugg henne af, och kasta henne ifrå dig; det är dig bättre att ett ditt ledamot förderfvas, än att hela kroppen kastas till helvetes.

Matt 5:31. Det är ock sagdt: Hvilken som öfvergifver sina hustru, han skall gifva henne ett skiljobref.

Matt 5:32. Men jag säger eder: Hvilken som helst öfvergifver sina hustru, utan för hors skull, han kommer henne till att göra hor; och hvilken ena öfvergifna tager till hustru, han gör hor.

Matt 5:33. Åter hafven I hört, att det var sagdt dom gamlom: Du skall icke svärja dig men, utan skall hålla Herranom din ed.

Matt 5:34. Men jag säger eder, att I skolen allsintet svärja, hvarken vid himmelen; ty han är Guds stol;

Matt 5:35. Eller vid jordena; ty hon är hans fotapall; ej heller vid Jerusalem; ty det är en mägtig Konungs stad.

Matt 5:36. Ej heller skall du svärja vid ditt hufvud; ty du förmår icke göra ett hår hvitt eller svart.

Matt 5:37. Men edart tal skall vara: Ja, ja; nej, nej; hvad deröfver är, det är af ondo.

Matt 5:38. I hafven hört, att det är sagdt: Öga för öga, tand för tand.

Matt 5:39. Men jag säger eder, att I skolen icke stå det onda emot; utan är det så, att någor slår dig vid det högra kindbenet, så vänd honom ock det andra till.

Matt 5:40. Och om någor vill gå till rätta med dig, och taga din kjortel ifrå dig, låt honom ock hafva kåpona med.

Matt 5:41. Och om någor nödgar dig ena milo, så gack två med honom.

Matt 5:42. Gif honom, som af dig bedes, och vänd dig icke ifrå honom, som något vill låna af dig.

Matt 5:43. I hafven hört, att det är sagdt: Du skall älska din nästa, och hata din fienda.

Matt 5:44. Men jag säger eder: Älsker edra ovänner; välsigner dem som eder banna, och görer väl emot dem som eder hata; bedjer för dem som göra eder skada, och förfölja eder;

Matt 5:45. På det I skolen vara edar Faders barn, som är i himmelen; ty han låter sina sol uppgå öfver onda och goda, och låter regna öfver rättfärdiga och orättfärdiga.

Matt 5:46. Förty, om I älsken dem som eder älska, hvad fån I för lön? Göra icke ock så de Publicaner det samma?

Matt 5:47. Om I hafven eder vänliga mot edra bröder allenast, hvad besynnerligit gören I? Göra icke ock så de Publicaner?

Matt 5:48. Varer fördenskull fullkomlige, såsom edar himmelske Fader fullkomlig är.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 6.  CAPITLET

Almosa. Bön. Fasta. Buksorg.

Matt 6:1. Hafver akt uppå edra almoso, att I icke gifven henne för menniskomen, på det I skolen varda sedde af dem; annars hafven I ingen lön när edar Fader, som är i himmelen.

Matt 6:2. När du nu gifver almoso, låt icke stöta i basun för dig, som de skrymtare göra i Synagogorna, och uppå gatorna, att de skola varda prisade af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön.

Matt 6:3. Men när du vill gifva almoso, så låt dina venstra hand icke veta, hvad den högra gör;

Matt 6:4. På det din almosa blifver lönlig; och din Fader, som i löndom ser, vedergäller dig det uppenbarliga.

Matt 6:5. Och när du beder, skall du icke vara som de skrymtare; förty de stå gerna i Synagogorna och i gatohörnen och bedja, att de skola blifva sedde af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön.

Matt 6:6. Men när du beder, så gack in i din kammar, och slå dörrena till, och bed din Fader hemliga; och din Fader, som i löndom ser, skall dig det verdergälla uppenbarliga.

Matt 6:7. Och när I bedjen, skolen I icke vara mångtalige, såsom Hedningarna; ty de mena, att de skola varda hörde för sin många ords skull.

Matt 6:8. Varer fördenskull dem icke like; edar Fader vet väl hvad eder görs behof, förr än I bedjen honom.

Matt 6:9. Derföre skolen I bedja alltså: Fader vår, som äst i himlom, helgadt varde ditt Namn.

Matt 6:10. Tillkomme ditt rike; ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på jordene.

Matt 6:11. Gif oss i dag vårt dagliga bröd.

Matt 6:12. Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåtom dem oss skyldige äro.

Matt 6:13. Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och magten, och härligheten, i evighet. Amen.

Matt 6:14. Ty om I förlåten menniskomen deras brott, så förlåter ock edar himmelske Fader eder.

Matt 6:15. Men om I icke förlåten menniskomen deras brott, så skall edar Fader icke heller förlåta eder edor brott.

Matt 6:16. När som I fasten, skolen I icke vara som I voren bedröfvade, såsom de skrymtare; ty de förvandla sin ansigte, att de skola synas för menniskomen med sin fasto; sannerliga säger jag eder, de hafva redo sin lön.

Matt 6:17. Men när du fastar, så smörj ditt hufvud, och två ditt ansigte;

Matt 6:18. Att du icke synes för menniskomen med dine fasto, utan för din Fader, som lönligen är; och din Fader, som ser i löndom, vedergäller dig det uppenbarliga.

Matt 6:19. I skolen icke församla eder ägodelar på jordene, der mal och rost förderfvar dem, och der som tjufvar grafva, och stjäla;

Matt 6:20. Utan församler eder ägodelar i himmelen, der hvarken rost eller mal förderfvar dem, och der tjufvar icke grafva, eller stjäla.

Matt 6:21. Ty der edre ägodelar äro, der är ock edart hjerta.

Matt 6:22. Kroppsens ljus är ögat; är ditt öga enfaldigt, så varder din hele kropp ljus.

Matt 6:23. Men är ditt öga argt, så varder din hele kropp mörk. Är det nu så att ljuset, som är i dig, är mörker, huru stort blifver då mörkret sjelft?

Matt 6:24. Ingen kan tjena två herrar; ty att han antingen skall hata den ena, och den andra älska; eller han håller sig intill den ena, och den andra föraktar han; I kunnen icke tjena Gudi och Mammon.

Matt 6:25. Derföre säger jag eder: Sörjer icke för edart lif, hvad I skolen äta och dricka; och icke för edar kropp, hvad I skolen kläda eder med. Är icke lifvet mer än maten, och kroppen mer än kläden?

Matt 6:26. Ser uppå foglarna under himmelen; de så intet, och intet skära de heller upp, och församla intet i ladorna: och edar himmelske Fader föder dem. Ären I icke mycket mer än de?

Matt 6:27. Hvilken ibland eder är, som med sin omsorg förmår sätta en aln till sina längd?

Matt 6:28. Och för hvars skull sörjen I för kläden? Skåder liljorna på markene, huru de växa; de arbeta intet, ej heller spinna.

Matt 6:29. Dock säger jag eder att icke Salomo, i all sin härlighet, var så klädd som en af dem.

Matt 6:30. Kläder nu Gud så gräset på markene, hvilket dock i dag står, och i morgon kastas i ugnen, skulle han icke mycket mer göra det eder, o I klentrogne?

Matt 6:31. Så skolen I nu icke hafva omsorg, sägande: Hvad skole vi äta? Eller, hvad skole vi dricka? Eller, hvad skole vi kläda oss med?

Matt 6:32. Ty allt sådant söka Hedningarna. Edar himmelske Fader vet väl, att allt detta göres eder behof.

Matt 6:33. Söker först efter Guds rike, och hans rättfärdighet, så faller eder allt detta till.

Matt 6:34. Sörjer icke fördenskull för morgondagen; ty morgondagen hafver sjelf sina omsorg med sig. Det är nog, att hvar dag hafver sin egen plågo.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 7. CAPITLET

Salighetens hinder och grund.

Matt 7:1. Dömer icke, på det I icke skolen varda dömde.

Matt 7:2. Ty med den dom, som I dömen, skolen I dömde varda; och med det mått, som I mäten, skall eder mätet varda.

Matt 7:3. Huru ser du ett grand i dins broders öga, och varder icke varse en bjelka i ditt öga?

Matt 7:4. Eller, huru säger du dinom broder: Håll, jag vill taga ut grandet af ditt öga; och si, en bjelke är i ditt öga?

Matt 7:5. Du skrymtare, kasta först ut bjelkan af ditt öga; sedan se till, huru du kan uttaga grandet af dins broders öga.

Matt 7:6. I skolen icke gifva hundomen det heligt är, och edra perlor skolen I icke kasta för svin, att de icke trampa dem med sina fötter, och vända sig om emot eder, och rifva eder.

Matt 7:7. Beder, och eder skall varda gifvet; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skall upplåtas.

Matt 7:8. Ty den som beder, han får; och den som söker, han finner; och honom, som klappar, varder upplåtet.

Matt 7:9. Eller, hvilken är den menniska ibland eder, att om hans son bedes bröd af honom, som bjuder honom en sten?

Matt 7:10. Eller, om han bedes fisk, månn han då räcka honom en orm?

Matt 7:11.  Är det nu så att I, som onde ären, kunnen likväl gifva edor barn goda gåfvor, huru mycket mer varder edar Fader som är i himmelen, gifvandes dem godt, som bedas af honom?

Matt 7:12. Allt det I nu viljen menniskorna skola göra eder, det görer I ock dem; ty detta är lagen och Propheterna.

Matt 7:13. Går in igenom den trånga porten; ty den porten är vid, och den vägen är bred, som drager till fördömelse; och de äro månge, som gå på honom.

Matt 7:14. Och den porten är trång, och den vägen smal, som drager till lifvet; och få äro de, som finna honom.

Matt 7:15. Vakter eder för de falska Propheter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro de glupande ulfvar.

Matt 7:16. Utaf deras frukt skolen I känna dem; icke hemtar man vindrufvor af törne, ej heller fikon af tistel.

Matt 7:17. Så bär hvart och ett godt trä goda frukt, men ett ondt trä bär onda frukt.

Matt 7:18. Ett godt trä kan icke bära onda frukt; icke kan heller ett ondt trä bära goda frukt.

Matt 7:19. Hvart och ett trä, som icke bär goda frukt, skall afhuggas, och kastas i elden.

Matt 7:20. Derföre skolen I känna dem på deras frukt.

Matt 7:21. Icke varder hvar och en kommandes in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre; utan den som gör mins Faders vilja, som är i himmelen.

Matt 7:22. På den dagen varda månge sägande till mig: Herre, Herre, hafve vi icke propheterat uti ditt Namn, och i ditt Namn utdrifvit djeflar, och i ditt Namn många kraftiga gerningar gjort?

Matt 7:23. Då skall jag bekänna dem: Jag kände eder aldrig; går ifrå mig, I ogerningsmän.

Matt 7:24. Derföre, hvar och en som hörer dessa min ord, och gör derefter, honom liknar jag vid en vis man, som sitt hus byggde på ett hälleberg.

Matt 7:25. Så föll slagregn, och kom flod, och vädret blåste, och stötte på huset, och föll dock icke omkull; ty det var grundadt på hälleberget.

Matt 7:26. Och hvar och en, som hörer af mig dessa ord, och gör icke derefter, han liknas vid en fåvitsk man, som byggde sitt hus på sanden.

Matt 7:27. Och föll slagregn, och kom flod, och vädret blåste, och stötte på huset; och det föll omkull, och dess fall var stort.

Matt 7:28. Och det begaf sig, när Jesus lyktade detta talet, vardt folket förskräckt öfver hans lärdom.

Matt 7:29. Ty han predikade väldeliga, och icke som de Skriftlärde.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 8. CAPITLET

En spitelsk. Höfvitsmannens dräng. Petri svära. Hafsens storm. Män, svin besatte.

Matt 8:1. När han nu gick neder af berget, följde honom mycket folk.

Matt 8:2. Och si, der kom en spitelsk man, och tillbad honom, och sade: Herre, vill du, så kan du göra mig renan.

Matt 8:3. Då räckte Jesus ut sina hand, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren; och straxt vardt han ren utaf sin spitelsko.

Matt 8:4. Och Jesus sade till honom: Se till, att du säger det för ingom; utan gack bort, och låt Presten se dig, och offra den gåfvo, som Mose budit hafver, till ett vittnesbörd öfver dem.

Matt 8:5. Men när Jesus gick in uti Capernaum, kom en höfvitsman till honom, och bad honom,

Matt 8:6. Sägandes: Herre, min tjenare ligger hemma borttagen, och hafver stor vedermödo.

Matt 8:7. Då sade Jesus till honom: Jag vill komma, och bota honom.

Matt 8:8. Då svarade höfvitsmannen, och sade: Herre, jag är icke värdig, att du skall gå in under mitt tak; utan säg allenast ett ord, så blifver min tjenare helbregda.

Matt 8:9. Ty jag är ock en menniska under annars mans våld, och hafver krigsknektar under mig; och jag säger till den ena: Gack; och han går; och till den andra: Kom; och han kommer; och till min dräng: Gör det; och han gör så.

Matt 8:10. När Jesus detta hörde, förundrade han sig, och sade till dem, som honom följde: Sannerliga säger jag eder, jag hafver icke funnit sådana tro i Israel.

Matt 8:11. Men jag säger eder, att månge varda kommande af östan och vestan, och skola sitta med Abraham, Isaac och Jacob i him