Biblia 1873

KONUNG CARL DEN TOLFTES BIBEL

Nya Testamentet

S. MATTHEI EVANGELIUM.

Matteus, kapitel 1-28.


Gamla Testamentet, välj bok:

1 MOS: 2 MOS: 3 MOS: 4 MOS: 5 MOS: JOS: DOM: RUT: 1 SAM: 2 SAM: 1 KUNG: 2 KUNG: 1 KRÖN: 2 KRÖN: ESRA: NEH: EST: JOB: PS: 1-75: 76-150: ORDS: PRED: HV: JES: JER: KLAG: HES: DAN: HOS: JOEL: AMOS: OBAD: JONA: MIKA: NAH: HAB: SEF: HAG: SAK: MAL:

Nya Testamentet, välj bok:

MATTMARLUKJOHAPGROM1 KOR2 KORGALEFFILKOL1 TH2 TH1 TIM2 TIMTITFILEMHEBR1 PETR2 PETR1 JOH2 JOH3 JOHJAK: JUDUPP

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28
1873 Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 1.  CAPITLET

Jesus bördsbok, aflelse, namn, födelse.

Matt 1:1. Detta är boken af Jesu Christi börd, hvilken som är Davids son, Abrahams sons.

Matt 1:2. Abraham födde Isaac; Isaac födde Jacob; Jacob födde Juda, och hans bröder.

Matt 1:3. Juda födde Pharez och Zara, af Thamar; Pharez födde Hezrom; Hezrom födde Aram.

Matt 1:4. Aram födde Aminadab; Aminadab födde Nahasson; Nahasson födde Salmon.

Matt 1:5. Salmon födde Boas, af Rahab; Boas födde Obed, af Ruth; Obed födde Jesse.

Matt 1:6. Jesse födde Konung David; Konung David födde Salomon, af henne som var Urie hustru.

Matt 1:7. Salomon födde Roboam; Roboam födde Abia; Abia födde Asa.

Matt 1:8. Asa födde Josaphat; Josaphat födde Joram; Joram födde Osia.

Matt 1:9. Osia födde Joatham; Joatham födde Achas; Achas födde Ezechia.

Matt 1:10. Ezechia födde Manasse; Manasse födde Amon; Amon födde Josia.

Matt 1:11. Josia födde Jechonia och hans bröder, vid det Babyloniska fängelset.

Matt 1:12. Men efter det Babyloniska fängelset födde Jechonia Salathiel; Salathiel födde Zorobabel.

Matt 1:13. Zorobabel födde Abiud; Abiud födde Eliakim; Eliakim födde Asor.

Matt 1:14. Asor födde Zadok; Zadok födde Achim; Achim födde Eliud.

Matt 1:15. Eliud födde Eleazar: Eleazar födde Mattham; Mattham födde Jacob.

Matt 1:16. Jacob födde Joseph, Marie man, af hvilko är födder Jesus, som kallas Christus.

Matt 1:17. Så äro alle lederna, ifrån Abraham intill David, fjorton leder; ifrå David till det Babyloniska fängelset, ock fjorton leder; ifrå det Babyloniska fängelset intill Christum, ock fjorton leder.

Matt 1:18. Jesu Christi födelse gick så till: När Maria, hans moder, var trolofvad Joseph, förr än de kommo samman, fans hon vara hafvandes af den Heliga Anda.

Matt 1:19. Men efter Joseph var en from man, och ville icke röja henne, tänkte han hemliga öfvergifva henne.

Matt 1:20. När han detta tänkte, si, då uppenbarades honom i sömnen Herrans Ängel, och sade: Joseph, Davids son, räds icke taga Maria, din hustru, till dig; ty det som är afladt i henne, det är af den Heliga Anda.

Matt 1:21. Och hon skall föda en Son, och du skall kalla hans Namn JESUS; ty han skall frälsa sitt folk ifrå deras synder.

Matt 1:22. Detta är allt skedt, på det fullbordas skulle det af Herranom sagdt är genom Propheten, som sade:

Matt 1:23. Si, en Jungfru skall varda hafvandes, och föda en Son, och de skola kalla hans Namn EmmanuEl; det är så mycket sagdt: Gud med oss.

Matt 1:24. När Joseph vaknade upp af sömnen, gjorde han som Herrans Ängel hade honom befallt, och tog sina hustru till sig.

Matt 1:25. Och kände henne intet, tilldess hon födde sin första Son; och kallade hans Namn JESUS.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28TOP

MATTHEI, 2. CAPITLET

De vise män. Jesu flykt. Herodis barnamord.

Matt 2:1. När Jesus var födder i BethLehem i Judiska landet, i Konung Herodis tid, si, då kommo vise män af österlanden till Jerusalem;

Matt 2:2. Och sade: Hvar är den nyfödde Juda Konungen? Ty vi hafve sett hans stjerno i österlanden, och äre komne att tillbedja honom.

Matt 2:3. När Konung Herodes det hörde, vardt han bedröfvad, och hele Jerusalems stad med honom:

Matt 2:4. Och lät församla alla de öfversta Presterna, och Skriftlärda ibland folket, och frågade dem hvar Christus skulle födas.

Matt 2:5. Och de sade honom: I BethLehem, i Judiska landet; ty det är så skrifvet genom Propheten:

Matt 2:6. Och du BethLehem, i Judiska landet, äst ingalunda den minste ibland Juda Förstar; ty utaf dig skall mig komma den Försten, som öfver mitt folk, Israel, en Herre vara skall.

Matt 2:7. Då kallade Herodes lönliga de visa männerna till sig, och besporde granneliga af dem, hvad tid stjernan syntes;

Matt 2:8. Och sände dem så till BethLehem, och sade: Farer dit, och bespörjer granneliga efter barnet; och när I det finnen, så säger mig det igen, att jag kan ock komma, och tillbedja honom.

Matt 2:9. När de hade hört Konungen, foro de åstad; och si, stjernan, som de sett hade i österlanden, gick för dem, så länge hon kom, och blef ståndandes öfver der barnet var.

Matt 2:10. När de sågo stjernona, vordo de ganska glade;

Matt 2:11. Och gingo in i huset, och funno barnet med Maria dess moder; och föllo neder och tillbådo honom, och uppläto sina håfvor, och skänkte honom guld, rökelse och myrrham.

Matt 2:12. Sedan fingo de uppenbarelse i sömnen, att de skulle icke komma igen till Herodes; och foro så en annan väg hem i sitt land igen.

Matt 2:13. När de voro bortfarne, si, då uppenbarades Herrans Ängel Joseph i sömnen, sägandes: Statt upp, och tag barnet och dess moder till dig, och fly in uti Egypti land, och blif der så länge jag säger dig till; ty det kommer dertill, att Herodes skall söka efter barnet, till att förgöra det.

Matt 2:14. Han stod upp, och tog barnet och dess moder, om nattena, till sig, och flydde in uti Egypti land;

Matt 2:15. Och blef der intill Herodis död, på det att fullbordas skulle det som sagdt var af Herranom genom Propheten, som sade: Utaf Egypten hafver jag kallat min Son.

Matt 2:16. När Herodes nu såg, att han var besviken af de visa män, blef han ganska vred; och sände ut, och lät slå ihjäl all svenbarn i BethLehem, och i alla dess gränsor, de som tveggeåra och der förnedan voro, efter den tiden som han hade granneliga besport af de visa män.

Matt 2:17. Då blef fullkomnadt det som af Jeremia Propheten sagdt var, när han sade:

Matt 2:18. I höjdene vardt hörd en röst, stor klagomål, gråt och mycken skrän: Rachel gråter sin barn, och vill icke låta hugsvala sig; ty det var ute med dem.

Matt 2:19. Men när Herodes var död, si, då uppenbarades Herrans Ängel Joseph i sömnen, i Egypti land;

Matt 2:20. Och sade: Statt upp, och tag barnet och dess moder till dig, och far in i Israels land; ty de äro döde, som foro efter barnets lif.

Matt 2:21. Han stod upp, och tog barnet och dess moder till sig, och for in uti Israels land.

Matt 2:22. Men när han hörde, att Archelaus var rådandes i Judiska landet, i sin faders Herodis stad, räddes han fara dit; och fick befallning af Gud i sömnen, och for in uti Galilee landsändar;

Matt 2:23. Och kom, och bodde i den staden, som heter Nazareth; att det skulle fullkomnas, som var sagdt genom Propheterna: Han skall kallas Nazareus.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 3.  CAPITLET

Johannes predikar, döper. Jesus döpes.

Matt 3:1. I den tiden kom Johannes Döparen, och predikade i öknene, i Judiska landet;

Matt 3:2. Och sade: Görer bättring; himmelriket är kommet hardt när.

Matt 3:3. Och han är den som Esaias Propheten talade om, och sade: Ens ropandes röst är i öknene: Bereder Herrans väg, görer hans stigar rätta.

Matt 3:4. Men Johannes hade kläder af camelahår, och en lädergjording om sina länder; hans mat var gräshoppor och vildhannog.

Matt 3:5. Då gick Jerusalems stad ut till honom, och hela Judiska landet, och all land som ligga utmed Jordan;

Matt 3:6. Och läto döpa sig af honom i Jordan, och bekände sina synder.

Matt 3:7. Då han såg många utaf de Phariseer och Sadduceer komma till sin döpelse, sade han till dem: I huggormars afföda, ho hafver eder föregifvit, att I skolen undfly den tillkommande vrede?

Matt 3:8. Görer fördenskull sådana frukt, som bättring tillhörer;

Matt 3:9. Och tänker icke, att I viljen säga vid eder sjelfva: Vi hafvom Abraham till fader. Ty jag säger eder, att Gud är mägtig uppväcka af dessa stenar Abrahe barn.

Matt 3:10. Nu är ock yxen satt till rotena på trän; derföre hvart och ett trä, som icke gör goda frukt, blifver afhugget och kastadt i elden.

Matt 3:11. Jag döper eder i vatten, till bättring; men den efter mig kommer, är starkare än jag, hvilkens skor jag icke är värdig att bära; han skall döpa eder med den Heliga Anda, och med eld.

Matt 3:12. Och han hafver sina kastoskofvel i sine hand, och han skall rensa sin loga, och han skall församla sitt hvete i ladona; men agnarna skall han uppbränna i evinnerlig eld.

Matt 3:13. Då kom Jesus af Galileen till Jordan, till Johannes, att han skulle låta döpa sig af honom.

Matt 3:14. Men Johannes förvägrade honom, och sade: Mig behöfves, att jag vorde döpt af dig; och du kommer till mig?

Matt 3:15. Då svarade Jesus, och sade till honom: Låt det nu så ske; så bör det sig vara med oss, att vi uppfylle alla rättfärdighet. Då tillstadde han honom det.

Matt 3:16. Och när Jesus var döpt, steg han straxt upp af vattnet; och si, då vardt honom himmelen öppnad, och han såg Guds Anda nederfara som en dufva, och komma öfver honom.

Matt 3:17. Och si, en röst af himmelen sade: Denne är min käre Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 4.  CAPITLET

Jesus frestas, anträder sitt embete.

Matt 4:1. Då vardt Jesus förd af Andanom i öknena, på det han skulle försökas af djefvulen.

Matt 4:2. Och när han hade fastat i fyratio dagar och fyratio nätter, så hungrade honom.

Matt 4:3. Och frestaren gick fram till honom, och sade: Äst du Guds son, så säg, att desse stenar varda bröd.

Matt 4:4. Då svarade han, och sade: Det är skrifvet: Menniskan lefver icke allenast vid bröd, utan af hvart och ett ord, som går af Guds mun.

Matt 4:5. Då tog djefvulen honom med sig till den heliga staden, och satte honom öfverst på tinnarna af templet;

Matt 4:6. Och sade till honom: Äst du Guds Son, så gif dig härutföre; ty det är skrifvet: Han skall gifva sinom Änglom befallning om dig; och de skola bära dig på sina händer, att du icke skall stöta din fot emot stenen.

Matt 4:7. Då sade Jesus till honom: Det är ock skrifvet: Herran din Gud skall du icke fresta.

Matt 4:8. Då tog åter djefvulen honom med sig uppå ett ganska högt berg, och viste honom all rike i verldene, och deras härlighet;

Matt 4:9. Och sade till honom: Allt detta vill jag gifva dig, om du faller neder, och tillbeder mig.

Matt 4:10. Då sade Jesus till honom: Gack bort, Satan; ty det är skrifvet: Herran din Gud skall du tillbedja, och honom allena skall du tjena.

Matt 4:11. Då öfvergaf djefvulen honom; och si, Änglarna gingo fram, och tjente honom.

Matt 4:12. Då nu Jesus hörde, att Johannes var fången, drog han in i Galileen;

Matt 4:13. Och öfvergaf Nazareth, och kom, och bodde i Capernaum, som ligger vid hafvet, på gränson vid Zabulon och Nephthalim;

Matt 4:14. På det att fullkomnas skulle det som sagdt var genom Esaia Propheten, som sade:

Matt 4:15. Det landet Zabulon, och det landet Nephthalim, vid hafsens väg, på denna sidon Jordan, och den hedniska Galileen;

Matt 4:16. Folket, som satt i mörkret, hafver sett ett stort ljus; och dem, som bodde i dödsens ängd och skugga, är ett ljus uppgånget.

Matt 4:17. Ifrå den tiden begynte Jesus till att predika, och sade: Görer bättring; himmelriket är kommet hardt när.

Matt 4:18. När Jesus gick utmed det Galileiska hafvet, såg han två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; de kastade sin nät i hafvet, ty de voro fiskare.

Matt 4:19. Och han sade till dem: Följer mig; jag vill göra eder till menniskors fiskare.

Matt 4:20. De öfvergåfvo straxt näten, och följde honom.

Matt 4:21. Och när han gick fram bätter, såg han två andra bröder, Jacob, Zebedei son, och Johannes, hans broder, i båten med deras fader Zebedeus, botande sin nät; och han kallade dem.

Matt 4:22. Straxt öfvergåfvo de båten, och sin fader, och följde honom.

Matt 4:23. Och Jesus gick omkring allt Galileiska landet, och lärde i deras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och botade allahanda sjukdom och krankhet i folket.

Matt 4:24. Och hans rykte gick öfver hela Syrien; och de hade till honom alla de der kranke voro af mångahanda sjukdom, och värkbrutna och besatta, och månaderasande och borttagna; och han gjorde dem alla helbregda.

Matt 4:25. Och honom följde mycket folk utaf Galileen, och utaf de tio städer, och utaf Jerusalem, och utaf Judeen, och utaf de land på denna sidon vid Jordan.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 5.  CAPITLET

Jesus lärer rätt bot, och lagens förstånd.

Matt 5:1. När han såg folket, steg han upp på ett berg; och som han hade satt sig, gingo hans Lärjungar fram till honom.

Matt 5:2. Då öppnade han sin mun, lärde dem, och sade:

Matt 5:3. Salige äro de som äro andelige fattige; ty himmelriket hörer dem till.

Matt 5:4. Salige äro de bedröfvade; ty de skola få hugsvalelse.

Matt 5:5. Salige äro de saktmodige; ty de skola besitta jordena.

Matt 5:6. Salige äro de som hungra och törsta efter rättfärdighetena; ty de skola blifva mättade.

Matt 5:7. Salige äro de barmhertige; ty dem skall ske barmhertighet.

Matt 5:8. Salige äro de renhjertade; ty de skola se Gud.

Matt 5:9. Salige äro de fridsamme; ty de skola kallas Guds barn.

Matt 5:10. Salige äro de som lida förföljelse för rättvisones skull; ty dem hörer himmelriket till.

Matt 5:11. Salige ären I, när menniskorna försmäda och förfölja eder, och säga allt ondt emot eder, ljugande, för mina skull.

Matt 5:12. Glädjens och fröjder eder; ty edor lön är stor i himmelen; förty de hafva sammalunda förföljt Propheterna, som hafva varit för eder.

Matt 5:13. I ären jordenes salt; är det så, att saltet mister sin sälto, hvarmed skall man då salta? Till intet mer är det nyttigt, utan att man kastar det ut, och låter det trampas af menniskomen.

Matt 5:14. I ären verldenes ljus; icke kan den staden döljas, som ligger på ett berg.

Matt 5:15. Icke tänder man heller ljus, och sätter det under ena skäppo, utan på en ljusastaka; att det lyser allom dem som i huset äro.

Matt 5:16. Så låter edart ljus lysa för menniskomen, att de måga se edra goda gerningar, och prisa edar Fader, som är i himmelen.

Matt 5:17. I skolen icke mena, att jag är kommen till att upplossa lagen, eller Propheterna; jag är icke kommen till att upplossa, utan till att fullborda.

Matt 5:18. Ty jag säger eder för sant: Tilldess att himmel och jord förgås, varder ej förgången den minste bokstafven, icke heller en prick af lagen, förr än det är allt skedt.

Matt 5:19. Derföre, hvilken som upplossar ett af dessa minsta buden, och lärer så menniskorna, han skall kallas den minste i himmelriket; men hvilken som det gör och lärer, han skall kallas stor i himmelriket.

Matt 5:20. Ty jag säger eder att, utan edor rättfärdighet öfvergår de Skriftlärdas och de Phariseers, då skolen I icke komma i himmelriket.

Matt 5:21. I hafven hört, att dem gamlom sagdt är: Du skall icke dräpa; men hvilken som dräper, han skall vara skyldig under domen.

Matt 5:22. Men jag säger eder, att hvilken som förtörnas på sin broder, han skall vara skyldig under domen; men hvilken som säger: Racha till sin broder, han är skyldig under rådet; men hvilken som säger: Du dåre, han är skyldig till helvetes eld.

Matt 5:23. Derföre, om du offrar dina gåfvo på altaret, och kommer så ihåg, att din broder hafver något emot dig;

Matt 5:24. Så lägg der dina gåfvo ned för altaret, och gack först bort, och förlika dig med din broder; och kom sedan, och offra dina gåfvo.

Matt 5:25. Du skall vara din trätobroder benägen till vänskap snart, medan du ännu äst med honom på vägen; att din trätobroder antvardar dig icke domarenom, och domaren antvardar dig tjenarenom, och du kastas så i häktelse.

Matt 5:26. Sannerliga säger jag dig, du varder der icke utkommandes, tilldess du hafver betalat den yttersta skärfven.

Matt 5:27. I hafven hört, att det var sagdt dem gamlom: Du skall icke göra hor.

Matt 5:28. Men jag säger eder: Hvilken som ser på ena qvinno, till att begära henne, han hafver allaredo gjort hor med henne i sitt hjerta.

Matt 5:29. Om så är, att ditt högra öga är dig till förargelse, så rif det ut, och kastat ifrå dig; det är dig bättre att ett ditt ledamot förderfvas, än att din hela kropp skulle kastas till helvetes.

Matt 5:30. Är det ock så, att din högra hand är dig till förargelse, så hugg henne af, och kasta henne ifrå dig; det är dig bättre att ett ditt ledamot förderfvas, än att hela kroppen kastas till helvetes.

Matt 5:31. Det är ock sagdt: Hvilken som öfvergifver sina hustru, han skall gifva henne ett skiljobref.

Matt 5:32. Men jag säger eder: Hvilken som helst öfvergifver sina hustru, utan för hors skull, han kommer henne till att göra hor; och hvilken ena öfvergifna tager till hustru, han gör hor.

Matt 5:33. Åter hafven I hört, att det var sagdt dom gamlom: Du skall icke svärja dig men, utan skall hålla Herranom din ed.

Matt 5:34. Men jag säger eder, att I skolen allsintet svärja, hvarken vid himmelen; ty han är Guds stol;

Matt 5:35. Eller vid jordena; ty hon är hans fotapall; ej heller vid Jerusalem; ty det är en mägtig Konungs stad.

Matt 5:36. Ej heller skall du svärja vid ditt hufvud; ty du förmår icke göra ett hår hvitt eller svart.

Matt 5:37. Men edart tal skall vara: Ja, ja; nej, nej; hvad deröfver är, det är af ondo.

Matt 5:38. I hafven hört, att det är sagdt: Öga för öga, tand för tand.

Matt 5:39. Men jag säger eder, att I skolen icke stå det onda emot; utan är det så, att någor slår dig vid det högra kindbenet, så vänd honom ock det andra till.

Matt 5:40. Och om någor vill gå till rätta med dig, och taga din kjortel ifrå dig, låt honom ock hafva kåpona med.

Matt 5:41. Och om någor nödgar dig ena milo, så gack två med honom.

Matt 5:42. Gif honom, som af dig bedes, och vänd dig icke ifrå honom, som något vill låna af dig.

Matt 5:43. I hafven hört, att det är sagdt: Du skall älska din nästa, och hata din fienda.

Matt 5:44. Men jag säger eder: Älsker edra ovänner; välsigner dem som eder banna, och görer väl emot dem som eder hata; bedjer för dem som göra eder skada, och förfölja eder;

Matt 5:45. På det I skolen vara edar Faders barn, som är i himmelen; ty han låter sina sol uppgå öfver onda och goda, och låter regna öfver rättfärdiga och orättfärdiga.

Matt 5:46. Förty, om I älsken dem som eder älska, hvad fån I för lön? Göra icke ock så de Publicaner det samma?

Matt 5:47. Om I hafven eder vänliga mot edra bröder allenast, hvad besynnerligit gören I? Göra icke ock så de Publicaner?

Matt 5:48. Varer fördenskull fullkomlige, såsom edar himmelske Fader fullkomlig är.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 6.  CAPITLET

Almosa. Bön. Fasta. Buksorg.

Matt 6:1. Hafver akt uppå edra almoso, att I icke gifven henne för menniskomen, på det I skolen varda sedde af dem; annars hafven I ingen lön när edar Fader, som är i himmelen.

Matt 6:2. När du nu gifver almoso, låt icke stöta i basun för dig, som de skrymtare göra i Synagogorna, och uppå gatorna, att de skola varda prisade af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön.

Matt 6:3. Men när du vill gifva almoso, så låt dina venstra hand icke veta, hvad den högra gör;

Matt 6:4. På det din almosa blifver lönlig; och din Fader, som i löndom ser, vedergäller dig det uppenbarliga.

Matt 6:5. Och när du beder, skall du icke vara som de skrymtare; förty de stå gerna i Synagogorna och i gatohörnen och bedja, att de skola blifva sedde af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön.

Matt 6:6. Men när du beder, så gack in i din kammar, och slå dörrena till, och bed din Fader hemliga; och din Fader, som i löndom ser, skall dig det verdergälla uppenbarliga.

Matt 6:7. Och när I bedjen, skolen I icke vara mångtalige, såsom Hedningarna; ty de mena, att de skola varda hörde för sin många ords skull.

Matt 6:8. Varer fördenskull dem icke like; edar Fader vet väl hvad eder görs behof, förr än I bedjen honom.

Matt 6:9. Derföre skolen I bedja alltså: Fader vår, som äst i himlom, helgadt varde ditt Namn.

Matt 6:10. Tillkomme ditt rike; ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på jordene.

Matt 6:11. Gif oss i dag vårt dagliga bröd.

Matt 6:12. Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåtom dem oss skyldige äro.

Matt 6:13. Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och magten, och härligheten, i evighet. Amen.

Matt 6:14. Ty om I förlåten menniskomen deras brott, så förlåter ock edar himmelske Fader eder.

Matt 6:15. Men om I icke förlåten menniskomen deras brott, så skall edar Fader icke heller förlåta eder edor brott.

Matt 6:16. När som I fasten, skolen I icke vara som I voren bedröfvade, såsom de skrymtare; ty de förvandla sin ansigte, att de skola synas för menniskomen med sin fasto; sannerliga säger jag eder, de hafva redo sin lön.

Matt 6:17. Men när du fastar, så smörj ditt hufvud, och två ditt ansigte;

Matt 6:18. Att du icke synes för menniskomen med dine fasto, utan för din Fader, som lönligen är; och din Fader, som ser i löndom, vedergäller dig det uppenbarliga.

Matt 6:19. I skolen icke församla eder ägodelar på jordene, der mal och rost förderfvar dem, och der som tjufvar grafva, och stjäla;

Matt 6:20. Utan församler eder ägodelar i himmelen, der hvarken rost eller mal förderfvar dem, och der tjufvar icke grafva, eller stjäla.

Matt 6:21. Ty der edre ägodelar äro, der är ock edart hjerta.

Matt 6:22. Kroppsens ljus är ögat; är ditt öga enfaldigt, så varder din hele kropp ljus.

Matt 6:23. Men är ditt öga argt, så varder din hele kropp mörk. Är det nu så att ljuset, som är i dig, är mörker, huru stort blifver då mörkret sjelft?

Matt 6:24. Ingen kan tjena två herrar; ty att han antingen skall hata den ena, och den andra älska; eller han håller sig intill den ena, och den andra föraktar han; I kunnen icke tjena Gudi och Mammon.

Matt 6:25. Derföre säger jag eder: Sörjer icke för edart lif, hvad I skolen äta och dricka; och icke för edar kropp, hvad I skolen kläda eder med. Är icke lifvet mer än maten, och kroppen mer än kläden?

Matt 6:26. Ser uppå foglarna under himmelen; de så intet, och intet skära de heller upp, och församla intet i ladorna: och edar himmelske Fader föder dem. Ären I icke mycket mer än de?

Matt 6:27. Hvilken ibland eder är, som med sin omsorg förmår sätta en aln till sina längd?

Matt 6:28. Och för hvars skull sörjen I för kläden? Skåder liljorna på markene, huru de växa; de arbeta intet, ej heller spinna.

Matt 6:29. Dock säger jag eder att icke Salomo, i all sin härlighet, var så klädd som en af dem.

Matt 6:30. Kläder nu Gud så gräset på markene, hvilket dock i dag står, och i morgon kastas i ugnen, skulle han icke mycket mer göra det eder, o I klentrogne?

Matt 6:31. Så skolen I nu icke hafva omsorg, sägande: Hvad skole vi äta? Eller, hvad skole vi dricka? Eller, hvad skole vi kläda oss med?

Matt 6:32. Ty allt sådant söka Hedningarna. Edar himmelske Fader vet väl, att allt detta göres eder behof.

Matt 6:33. Söker först efter Guds rike, och hans rättfärdighet, så faller eder allt detta till.

Matt 6:34. Sörjer icke fördenskull för morgondagen; ty morgondagen hafver sjelf sina omsorg med sig. Det är nog, att hvar dag hafver sin egen plågo.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 7. CAPITLET

Salighetens hinder och grund.

Matt 7:1. Dömer icke, på det I icke skolen varda dömde.

Matt 7:2. Ty med den dom, som I dömen, skolen I dömde varda; och med det mått, som I mäten, skall eder mätet varda.

Matt 7:3. Huru ser du ett grand i dins broders öga, och varder icke varse en bjelka i ditt öga?

Matt 7:4. Eller, huru säger du dinom broder: Håll, jag vill taga ut grandet af ditt öga; och si, en bjelke är i ditt öga?

Matt 7:5. Du skrymtare, kasta först ut bjelkan af ditt öga; sedan se till, huru du kan uttaga grandet af dins broders öga.

Matt 7:6. I skolen icke gifva hundomen det heligt är, och edra perlor skolen I icke kasta för svin, att de icke trampa dem med sina fötter, och vända sig om emot eder, och rifva eder.

Matt 7:7. Beder, och eder skall varda gifvet; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skall upplåtas.

Matt 7:8. Ty den som beder, han får; och den som söker, han finner; och honom, som klappar, varder upplåtet.

Matt 7:9. Eller, hvilken är den menniska ibland eder, att om hans son bedes bröd af honom, som bjuder honom en sten?

Matt 7:10. Eller, om han bedes fisk, månn han då räcka honom en orm?

Matt 7:11.  Är det nu så att I, som onde ären, kunnen likväl gifva edor barn goda gåfvor, huru mycket mer varder edar Fader som är i himmelen, gifvandes dem godt, som bedas af honom?

Matt 7:12. Allt det I nu viljen menniskorna skola göra eder, det görer I ock dem; ty detta är lagen och Propheterna.

Matt 7:13. Går in igenom den trånga porten; ty den porten är vid, och den vägen är bred, som drager till fördömelse; och de äro månge, som gå på honom.

Matt 7:14. Och den porten är trång, och den vägen smal, som drager till lifvet; och få äro de, som finna honom.

Matt 7:15. Vakter eder för de falska Propheter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro de glupande ulfvar.

Matt 7:16. Utaf deras frukt skolen I känna dem; icke hemtar man vindrufvor af törne, ej heller fikon af tistel.

Matt 7:17. Så bär hvart och ett godt trä goda frukt, men ett ondt trä bär onda frukt.

Matt 7:18. Ett godt trä kan icke bära onda frukt; icke kan heller ett ondt trä bära goda frukt.

Matt 7:19. Hvart och ett trä, som icke bär goda frukt, skall afhuggas, och kastas i elden.

Matt 7:20. Derföre skolen I känna dem på deras frukt.

Matt 7:21. Icke varder hvar och en kommandes in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre; utan den som gör mins Faders vilja, som är i himmelen.

Matt 7:22. På den dagen varda månge sägande till mig: Herre, Herre, hafve vi icke propheterat uti ditt Namn, och i ditt Namn utdrifvit djeflar, och i ditt Namn många kraftiga gerningar gjort?

Matt 7:23. Då skall jag bekänna dem: Jag kände eder aldrig; går ifrå mig, I ogerningsmän.

Matt 7:24. Derföre, hvar och en som hörer dessa min ord, och gör derefter, honom liknar jag vid en vis man, som sitt hus byggde på ett hälleberg.

Matt 7:25. Så föll slagregn, och kom flod, och vädret blåste, och stötte på huset, och föll dock icke omkull; ty det var grundadt på hälleberget.

Matt 7:26. Och hvar och en, som hörer af mig dessa ord, och gör icke derefter, han liknas vid en fåvitsk man, som byggde sitt hus på sanden.

Matt 7:27. Och föll slagregn, och kom flod, och vädret blåste, och stötte på huset; och det föll omkull, och dess fall var stort.

Matt 7:28. Och det begaf sig, när Jesus lyktade detta talet, vardt folket förskräckt öfver hans lärdom.

Matt 7:29. Ty han predikade väldeliga, och icke som de Skriftlärde.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 8. CAPITLET

En spitelsk. Höfvitsmannens dräng. Petri svära. Hafsens storm. Män, svin besatte.

Matt 8:1. När han nu gick neder af berget, följde honom mycket folk.

Matt 8:2. Och si, der kom en spitelsk man, och tillbad honom, och sade: Herre, vill du, så kan du göra mig renan.

Matt 8:3. Då räckte Jesus ut sina hand, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren; och straxt vardt han ren utaf sin spitelsko.

Matt 8:4. Och Jesus sade till honom: Se till, att du säger det för ingom; utan gack bort, och låt Presten se dig, och offra den gåfvo, som Mose budit hafver, till ett vittnesbörd öfver dem.

Matt 8:5. Men när Jesus gick in uti Capernaum, kom en höfvitsman till honom, och bad honom,

Matt 8:6. Sägandes: Herre, min tjenare ligger hemma borttagen, och hafver stor vedermödo.

Matt 8:7. Då sade Jesus till honom: Jag vill komma, och bota honom.

Matt 8:8. Då svarade höfvitsmannen, och sade: Herre, jag är icke värdig, att du skall gå in under mitt tak; utan säg allenast ett ord, så blifver min tjenare helbregda.

Matt 8:9. Ty jag är ock en menniska under annars mans våld, och hafver krigsknektar under mig; och jag säger till den ena: Gack; och han går; och till den andra: Kom; och han kommer; och till min dräng: Gör det; och han gör så.

Matt 8:10. När Jesus detta hörde, förundrade han sig, och sade till dem, som honom följde: Sannerliga säger jag eder, jag hafver icke funnit sådana tro i Israel.

Matt 8:11. Men jag säger eder, att månge varda kommande af östan och vestan, och skola sitta med Abraham, Isaac och Jacob i himmelriket.

Matt 8:12. Men riksens barn skola varda utkastade i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.

Matt 8:13. Och Jesus sade till höfvitsmannen: Gack, och som du tror, så ske dig; och i samma stundene blef hans tjenare helbregda.

Matt 8:14. Och när Jesus kom i Petri hus, och såg att hans svära låg, och hade skälfvosot;

Matt 8:15. Då tog han på hennes hand, och skälfvosoten öfvergaf henne; och hon stod upp, och tjente dem.

Matt 8:16. Och när aftonen kom, hade de till honom många, som voro besatte; och han dref ut andarna med ord, och alla dem, som ondt hade, botade han;

Matt 8:17. På det fullbordas skulle det som sagdt var genom Esaia Propheten, som säger: Han hafver tagit på sig våra skröplighet, och våra sjukdomar hafver han burit.

Matt 8:18. Och när Jesus såg mycket folk omkring sig, böd han, att man skulle fara utöfver på hinsidon hafvet.

Matt 8:19. Och kom en Skriftlärd till honom, och sade till honom: Mästar, jag vill följa dig ehvart du går.

Matt 8:20. Då sade Jesus till honom: Räfvarne hafva kulor, och foglarna under himmelen näste; men menniskones Son hafver intet, der han må luta sitt hufvud till.

Matt 8:21. Och en annar af hans Lärjungar sade till honom: Herre, gif mig lof, att jag går först bort, och begrafver min fader.

Matt 8:22. Då sade Jesus till honom: Följ du mig, och låt de döda begrafva sina döda.

Matt 8:23. Och han steg i skeppet, och hans Lärjungar följde honom.

Matt 8:24. Och si, en stor storm växte upp i hafvet, så att vågen slog utöfver skeppet; och han sof.

Matt 8:25. Då gingo Lärjungarna till, och väckte honom upp, sägande: Herre, fräls oss, vi förgås.

Matt 8:26. Då sade han till dem: I klentrogne, hvi rädens I? Och stod upp, och näpste vädret, och hafvet; och det vardt stilla lugnet.

Matt 8:27. Men menniskorna förundrade sig, och sade: Hvad är denne för en, att vädret och hafvet äro honom lydig?

Matt 8:28. Och när han kom på hinsidon hafvet, uti de Gergeseners landsändar, kommo två besatte med djefvulen emot honom löpande, utgångne af grifter; och voro ganska gräselige, så att ingen kunde resa den vägen fram.

Matt 8:29. Och si, de ropade, och sade: Ack! Jesu, Guds Son, hvad hafve vi med dig göra? Äst du kommen till att plåga oss förr än tid är?

Matt 8:30. Så gick der långt ifrån en stor svinahjord i bet.

Matt 8:31. Då bådo honom djeflarna, och sade: Är det så, att du drifver oss ut, så lofva oss, att vi farom uti den svinahjorden.

Matt 8:32. Då sade han till dem: Farer. Då foro de ut, och foro in i svinahjorden; och si, hele svinahjorden lopp, och brådstörte sig i hafvet, och drunknade i vattnet.

Matt 8:33. Men herdarne flydde bort, och gingo in i staden, och förkunnade alltsammans, och huru det var tillgånget med dem som besatte voro.

Matt 8:34. Och si, då gick hela staden ut emot Jesum; och då de sågo honom, bådo de att han ville gå bort utu deras landsändar.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 9.  CAPITLET

En borttagen. Mattheus. Fasta. Blodgång. Jairi dotter. Två blinde. En besatt dumbe.

Matt 9:1. Då steg han i skeppet, och for utöfver igen, och kom uti sin stad.

Matt 9:2. Och si, de hade in för honom en borttagnan, som låg uti ene säng. När nu Jesus såg deras tro, sade han till den borttagna: Var vid ett godt mod, min son, dina synder förlåtas dig.

Matt 9:3. Och si, somlige utaf de Skriftlärda sade vid sig sjelfva: Denne häder Gud.

Matt 9:4. Men när Jesus såg deras tankar, sade han: Hvi tänken I ondt i edor hjerta?

Matt 9:5. Hvilket är lättare säga: Dina synder förlåtas dig; eller säga: Statt upp, och gack?

Matt 9:6. Men på det I skolen veta, att menniskones Son hafver magt på jordene till att förlåta synder, sade han till den borttagna: Statt upp, tag dina säng, och gack i ditt hus.

Matt 9:7. Och han stod upp, och gick hem.

Matt 9:8. När folket det såg, förundrade de sig, och prisade Gud, som sådana magt hade gifvit menniskom.

Matt 9:9. Och när Jesus gick dädan, såg han en man sittandes vid tullen, som het Mattheus; och han sade till honom: Följ mig. Då stod han upp, och följde honom.

Matt 9:10. Och det begaf sig att, när han satt vid bord i hans hus, si, der kommo månge Publicaner och syndare, och såto till bords med Jesu och hans Lärjungar.

Matt 9:11. När de Phariseer det sågo, sade de till hans Lärjungar: Hvi äter edar mästare med Publicaner och syndare?

Matt 9:12. När Jesus det hörde, sade han till dem: De helbregda behöfva icke läkare, utan de kranke;

Matt 9:13. Men går, och lärer hvad det är: Jag hafver lust till barmhertighet, och icke till offer; jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare till bättring.

Matt 9:14. Då kommo till honom Johannis Lärjungar, och sade: Hvi faste vi och Phariseerna så mycket, och dine Lärjungar fasta intet?

Matt 9:15. Då sade Jesus till dem: Huru kan bröllopsfolket sörja, så länge brudgummen är när dem? Men de dagar skola komma, att brudgummen skall tagas ifrå dem, och då skola de fasta.

Matt 9:16. Ingen lappar ett gammalt kläde med en ny klut; ty han rifver likväl kluten af klädena igen, och hålet blifver värre.

Matt 9:17. Ej heller låter man nytt vin i gamla flaskor; annars gå flaskorna sönder, och vinet spilles ut, och flaskorna förderfvas; utan man låter nytt vin i nya flaskor, så blifver både förvarad.

Matt 9:18. Vid han detta talade till dem, si, då kom en öfverste, och tillbad honom, och sade: Herre, min dotter är nu straxt blifven död; men kom, och lägg dina hand på henne, så blifver hon lefvandes.

Matt 9:19. Jesus stod upp, och följde honom, och hans Lärjungar.

Matt 9:20. Och si, en qvinna, som hade lidit blodgång i tolf år, gick bakefter honom, och kom vid hans klädafåll;

Matt 9:21. Ty hon sade vid sig sjelf: Måtte jag allenast komma vid hans kläder, så blefve jag helbregda.

Matt 9:22. Då vände Jesus sig om, och som han såg henne, sade han: Var vid goda tröst, dotter, din tro hafver hulpit dig. Och qvinnan vardt helbregda i samma stund.

Matt 9:23. Och när Jesus kom i öfverstans hus, och såg piparena, och folket sorlande,

Matt 9:24. Sade han till dem: Går edra färde; pigan är icke död, men hon sofver. Och de gjorde spe af honom.

Matt 9:25. När nu folket var utdrifvet, gick han in, och tog henne i handen; och pigan stod upp.

Matt 9:26. Och detta ryktet gick öfver det hela landet.

Matt 9:27. Och när Jesus gick dädan, följde honom två blinde; de ropade, och sade: O Davids Son, förbarma dig öfver oss.

Matt 9:28. Och när han kom i huset, stego de blinde fram till honom; och Jesus sade till dem: Tron I, att jag kan detta göra eder? Då sade de till honom: Ja, Herre.

Matt 9:29. Då tog han på deras ögon, och sade: Ske eder efter edra tro.

Matt 9:30. Och deras ögon vordo öppnade; och Jesus hotade dem, sägandes: Ser till, att ingen får detta veta.

Matt 9:31. Men de gingo ut, och beryktade honom i det hela landet.

Matt 9:32. När desse voro utgångne, si, då hade de ena mennisko fram för honom, som var en dumbe och besatt.

Matt 9:33. Och när djefvulen var utdrifven, talade dumben. Och folket förundrade sig, och sade: Sådant hafver aldrig varit sedt i Israel.

Matt 9:34. Men de Phariseer sade: Med den öfversta djefvulen drifver han djeflar ut.

Matt 9:35. Och Jesus gick omkring i alla städer och byar, lärde i deras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och helade allahanda sjuko, och allahanda krankhet ibland folket.

Matt 9:36. Och när han såg folket, ömkade han sig öfver dem, att de voro förlåtne och förskingrade, som de får som ingen herdan hade.

Matt 9:37. Då sade han till sina Lärjungar: Säden är mycken, och arbetarena äro få.

Matt 9:38. Beder fördenskull sädenes Herra, att han sänder arbetare i sina säd.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 10. CAPITLET

Tolf Apostlar väljas, läras, sändas.

Matt 10:1. Och han kallade sina tolf Lärjungar till sig, och gaf dem magt öfver de orena andar, att de skulle drifva dem ut, och bota allahanda sjukdom och allahanda krankhet.

Matt 10:2. Men dessa äro de tolf Apostlars namn: Den förste, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; Jacobus, Zebedei son, och Johannes, hans broder;

Matt 10:3. Philippus och Bartholomeus; Thomas och Mattheus, som hade varit en Publican; Jacobus, Alphei son, och Lebbeus, med det vedernamnet Thaddeus;

Matt 10:4. Simon af Cana, och Judas Ischarioth, den ock förrådde honom.

Matt 10:5. Dessa tolf sände Jesus ut, och böd dem, och sade: Går icke på Hedningarnas väg, och går icke i de Samariters städer;

Matt 10:6. Utan går heldre till de borttappade får af Israels hus.

Matt 10:7. Men går, och prediker, och säger: Himmelriket är kommet hardt när.

Matt 10:8. Görer de sjuka helbregda, de spitelska rena; reser upp de döda; utdrifver djeflar. I hafven fått förgäfves, så skolen I ock gifva förgäfves.

Matt 10:9. Hafver icke guld, icke heller silfver, icke heller penningar i edra pungar;

Matt 10:10. Och inga vägskräppo, och icke två kjortlar, icke skor, och ingen staf; ty arbetaren är värd sin mat.

Matt 10:11. Men hvar I gån in uti en stad eller by, så bespörjer om der någor inne är, som dess värdig är; och blifver der, tilldess I dragen dädan.

Matt 10:12. Men när I gån in i ett hus, så helser det.

Matt 10:13. Och är det så, att det huset är värdigt, så kommer edar frid öfver det; är det ock icke värdigt, så kommer edar frid till eder igen.

Matt 10:14. Och der som ingen anammar eder, eller hörer edor ord, så går utaf det huset eller staden, och skudder stoftet utaf edra fötter.

Matt 10:15. Sannerliga säger jag eder: Sodome och Gomorre land varder drägeligare på domedag, än dem stadenom.

Matt 10:16. Si, jag sänder eder såsom får ibland ulfvar; varer fördenskull snälle såsom ormar, och enfaldige som dufvor.

Matt 10:17. Men vakter eder för menniskomen: ty de skola öfverantvarda eder på sin Rådhus, och uti deras Synagogor skola de hudflänga eder.

Matt 10:18. Och I skolen varda framdragne för Förstar och Konungar, för mina skull, till vittnesbörd öfver dem, och öfver Hedningarna.

Matt 10:19. Och när som de nu öfverantvarda eder, så varer icke bekymrade, huru eller hvad I skolen tala; ty det skall eder gifvas i samma stundene, hvad I tala skolen;

Matt 10:20. Förty det ären icke I, som talen, utan det är edar Faders Ande, som talar i eder.

Matt 10:21. Den ene brodren skall öfverantvarda den andra till döden, och fadren sonen; och barnen skola sätta sig upp emot föräldrarna, och dräpa dem.

Matt 10:22. Och I skolen varda hatade af allom, för mitt Namns skull; men hvilken som står fast uti ändan, han skall blifva salig.

Matt 10:23. När de förfölja eder i den ena staden, så flyr till den andra. Sannerliga säger jag eder: I skolen icke hafva orkat fara omkring alla Israels städer, förrän menniskones Son kommer.

Matt 10:24. Lärjungen är icke öfver mästaren; och icke heller tjenaren öfver sin herra.

Matt 10:25. Det är Lärjunganom nog, att han är såsom hans mästare, och tjenarenom, att han är såsom hans herre. Hafva de kallat husbonden Beelzebub, huru mycket mer skola de så kalla hans husfolk?

Matt 10:26. Rädens fördenskull intet för dem; ty det är intet fördoldt, som icke skall varda uppenbaradt; och intet lönligit, som icke skall blifva vetterligit.

Matt 10:27. Hvad jag säger eder i mörkret, det säger i ljuset; och hvad som sägs eder i örat, det prediker på taken.

Matt 10:28. Och rädens icke för dem, som dräpa kroppen, och hafva dock icke magt att dräpa själena; utan rädens mer honom, som kan förderfva både själ och kropp i helvete.

Matt 10:29. Säljas icke två sparfvar för en skärf? Och en af dem faller icke på jordena, edar Fader förutan.

Matt 10:30. Äro ock edor hufvudhår all räknad.

Matt 10:31. Derföre skolen I icke rädas; I ären ju mer värde än månge sparfvar.

Matt 10:32. Derföre, hvar och en som mig bekänner för menniskom, honom vill jag ock bekänna för min Fader, som är i himmelen.

Matt 10:33. Men den som mig vedersakar för menniskom, honom skall jag ock vedersaka för min Fader, som är i himmelen.

Matt 10:34. I skolen icke mena, att jag är kommen till att sända frid på jordena; jag är icke kommen till att sända frid, utan svärdet.

Matt 10:35. Ty jag är kommen till att göra menniskona skiljaktiga mot sin fader, och dottrena mot sina moder, och sonahustruna mot sina sväro;

Matt 10:36. Och menniskones eget husfolk varda hennes fiender.

Matt 10:37. Hvilken som älskar fader och moder mer än mig, han är mig icke värd; och hvilken som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värd.

Matt 10:38. Och hvilken som icke tager sitt kors på sig och följer mig, han är mig icke värd.

Matt 10:39. Hvilken som finner sitt lif, han skall borttappa det; och hvilken som borttappar sitt lif, för mina skull, han skall finna det.

Matt 10:40. Hvilken som eder anammar, han anammar mig; och hvilken som mig anammar, han anammar honom som mig sändt hafver.

Matt 10:41. Hvilken som anammar en Prophet, i ens Prophets namn, han skall få ens Prophets lön; och hvilken som anammar en rättfärdig, i ens rättfärdigs namn, han skall få ens rättfärdigs lön.

Matt 10:42. Och hvilken som gifver enom af dessa minsta en bägare kallt vatten dricka allenast, i ens Lärjungas namn, sannerliga säger jag eder, det skall icke blifva honom olönt.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 11. CAPITLET

Johannis bådskap. Jesu vittne, hot, ljufliga kallelse.

Matt 11:1. Och det begaf sig, när Jesus sådana bud till sina tolf Lärjungar fullkomnat hade, gick han dädan fram bätter, på det han skulle lära, och predika i deras städer.

Matt 11:2. När Johannes, som då var i fängelset, hörde Christi gerningar, sände han två sina Lärjungar;

Matt 11:3. Och lät säga honom: Äst du den som komma skall, eller skolom vi förbida någon annan?

Matt 11:4. Då svarade Jesus, och sade till dem: Går, och säger Johanni igen, hvad I hafven hört och sett:

Matt 11:5. De blinde se, de halte gå, de spitelske göras rene, och de döfva höra; de döde resas upp, och dem fattigom varder predikadt Evangelium.

Matt 11:6. Och salig är den, som icke varder förargad i mig.

Matt 11:7. När som de gingo bort, begynte Jesus tala till folket om Johanne: Hvad gingen I ut i öknena till att se? Villen I se en rö, som drifs hit och dit af vädret?

Matt 11:8. Eller hvad gingen I ut till att se? Villen I se ena mennisko i len kläder? Si, de som draga len kläder äro i Konungahusen.

Matt 11:9. Eller hvad gingen I ut till att se? Villen I se en Prophet? Ja, jag säger eder, mer än en Prophet.

Matt 11:10. Ty han är den samme, om hvilken skrifvet är: Si, jag sänder min Ängel för ditt ansigte, hvilken skall tillreda din väg för dig.

Matt 11:11. Sannerliga säger jag eder: Ibland dem, som äro födde af qvinnor, är ingen uppkommen, som är större än Johannes Döparen; dock likväl, den som är minst i himmelriket, han är större än han.

Matt 11:12. Men ifrå Johannis Döparens dagar, och till denna dagen, lider himmelriket våld; och de väldige rifva det till sig.

Matt 11:13. Ty alle Propheterna och lagen hafva spått intill Johannem.

Matt 11:14. Och om I viljen anammat, han är Elias, som komma skulle.

Matt 11:15. Den som hafver öron till att höra, han höre.

Matt 11:16. Men vid hvem skall jag likna detta slägtet? Det är likt barnom, som uppå torget sitta, och ropa till sina stallbröder;

Matt 11:17. Och säga: Vi hafve pipat för eder, och I villen intet dansa; vi hafve sjungit sorgesång till eder, och I villen intet gråta.

Matt 11:18. Johannes är kommen, och hvarken åt eller drack; och de säga: Han hafver djefvulen.

Matt 11:19. Menniskones Son är kommen, äter och dricker; och de säga: Si, hvilken fråssare och vindrinkare är den mannen, Publicaners och syndares vän. Och visdomenom varder rätt gifvet utaf sinom barnom.

Matt 11:20. Då begynte han till att förvita de städer, i hvilkom han hade gjort sina mesta krafter, och de hade likväl intet bättrat sig:

Matt 11:21. Ve dig, Chorazin, ve dig, Bethsaida; ty hade sådana krafter varit gjorda i Tyro och Sidon, som i eder gjorda äro, de hade långo uti säck och asko gjort syndabättring.

Matt 11:22. Dock säger jag eder, att Tyro och Sidoni skall drägeligare varda på domedag, än eder.

Matt 11:23. Och du Capernaum, som äst upphöjd allt intill himmelen, du skall blifva nederstött allt intill helvete; förty hade sådana krafter skett i Sodoma, som i dig skedde äro, det hade stått än i dag.

Matt 11:24. Dock säger jag eder: De Sodomeers lande skall drägeligare varda på domedag än dig.

Matt 11:25. I den tiden svarade Jesus, och sade: Jag prisar dig, Fader, himmelens och jordenes Herre, att du hafver detta dolt för de visa och förnumstiga, och hafver det uppenbarat för de fåkunniga.

Matt 11:26. Ja, Fader, så hafver varit behageligit för dig.

Matt 11:27. All ting äro gifven mig i våld af minom Fader; och ingen känner Sonen, utan Fadren; och ingen heller känner Fadren, utan Sonen, och den som Sonen vill det uppenbara.

Matt 11:28. Kommer till mig, I alle, som arbeten, och ären betungade; och jag vill vederqvicka eder.

Matt 11:29. Tager på eder mitt ok, och lärer af mig; ty jag är mild och ödmjuk af hjertat; och I skolen finna ro till edra själar.

Matt 11:30. Ty mitt ok är lustigt, och min börda är lätt.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 12. CAPITLET

Ax plockas. Handen botas. Jesus flyr. Djefvulen drifs ut. Synd emot den Heliga Anda. Jesu bröder.

Matt 12:1. I den tiden gick Jesus genom säd på Sabbathen; och hans Lärjungar voro hungrige, och begynte upprycka ax, och äta.

Matt 12:2. När de Phariseer det sågo, sade de till honom: Si, dine Lärjungar göra det som icke lofligit är göra på Sabbathen.

Matt 12:3. Men han sade till dem: Hafven I icke läsit hvad David gjorde, när han, och de som med honom voro, hungrade;

Matt 12:4. Huru han gick in i Guds hus, och åt skådobröden, som honom icke var lofligit äta; icke heller dem, som med honom voro, utan allenast Prestomen?

Matt 12:5. Eller hafven I icke läsit i lagen, att på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen i templet; och äro likväl utan skuld?

Matt 12:6. Men jag säger eder, att här är den som är mer än templet.

Matt 12:7. Men vissten I hvad det vore: Jag hafver lust till barmhertighet, och icke till offer, då dömden I icke de oskyldiga;

Matt 12:8. Ty menniskones Son är en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen.

Matt 12:9. Då gick han dädan fram bätter, och kom i deras Synagogo;

Matt 12:10. Och si, der var en man, som hade ena bortvissnada hand; och de sporde honom, sägande: Må man ock hela om Sabbathen? på det de måtte anklaga honom.

Matt 12:11. Då sade han till dem: Hvilken är den menniska ibland eder, som hafver ett får, och om det faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar uti det, och drager det upp?

Matt 12:12. Huru mycket bättre är nu en menniska än ett får? Derföre må man ju göra väl på Sabbathen.

Matt 12:13. Och sade han till mannen: Räck ut dina hand; och han uträckte henne; och hon vardt färdig igen, såsom den andra.

Matt 12:14. Då gingo de Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru de måtte förgöra honom.

Matt 12:15. Men när Jesus det förnam, gick han dädan; och honom följde mycket folk, och han gjorde dem alla helbregda;

Matt 12:16. Och hotade dem, att de icke skulle uppenbara honom;

Matt 12:17. På det fullkomnas skulle det som sagdt var genom Propheten Esaias, som sade:

Matt 12:18. Si, min tjenare, den jag utvalt hafver; min käreste, i hvilkom min själ hafver ett godt behag; jag skall sätta min Anda på honom, och han skall förkunna Hedningomen domen.

Matt 12:19. Han skall icke kifva eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen.

Matt 12:20. Den rö, som krossad är, skall han icke sönderbryta; och vekan, som ryker, skall han icke utsläcka, tilldess han utförer domen till en seger;

Matt 12:21. Och i hans Namn skola Hedningarna hoppas.

Matt 12:22. Då hades fram till honom en, som var besatt med djefvulen, han var blind och dumbe; den gjorde han helbregda, så att samme blinde och dumbe både talade och såg.

Matt 12:23. Och allt folket blef förskräckt, och sade: Är denne icke Davids Son?

Matt 12:24. Men när de Phariseer det hörde, sade de: Han utdrifver icke djeflar, utan med Beelzebub, djeflarnas öfversta.

Matt 12:25. Då nu Jesus förstod deras tankar, sade han till dem: Hvart och ett rike, som är tvedrägtigt emot sig sjelft, det blifver öde; och hvar och en stad, eller hus, som är tvedrägtigt emot sig sjelft, blifver icke ståndandes.

Matt 12:26. Är det nu så, att Satan drifver Satan ut, då är han tvedrägtigt emot sig sjelf; huru blifver då hans rike beståndandes?

Matt 12:27. Och är det så, att jag drifver djeflar ut med Beelzebub, med hvem drifva då edor barn dem ut? Derföre skola de vara edra domare.

Matt 12:28. Men är det så, att jag drifver djeflar ut med Guds Anda, då är ju Guds rike kommet till eder.

Matt 12:29. Eller, huru kan någor gå i ens mägtigs mans hus, och beröfva honom hans boting bort, utan han först binder den mägtiga, och så sedan skinnar hans hus?

Matt 12:30. Hvilken som icke är med mig, han är emot mig; och hvilken som icke församlar med mig, han förskingrar.

Matt 12:31. Fördenskull säger jag eder: All synd och försmädelse blifver menniskomen förlåten; men försmädelse mot Andan skall icke blifva menniskomen förlåten.

Matt 12:32. Och hvilken som säger något emot menniskones Son, det varder honom förlåtet: men hvilken som säger något emot den Helga Anda, det varder honom icke förlåtet, hvarken i denna, eller i den tillkommande verld.

Matt 12:33. Görer antingen trät godt, så varder frukten god; eller ock görer trät ondt, så varder frukten ond; ty af fruktene känner man trät.

Matt 12:34. I huggormars afföda, huru kunnen I tala något godt, medan I ären sjelfve onde? Ty der hjertat med fullt är, deraf talar munnen.

Matt 12:35. En god menniska bär godt fram af hjertans goda fatabur; och en ond menniska bär ondt fram af en ond fatabur.

Matt 12:36. Men jag säger eder, att för hvart och ett fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag.

Matt 12:37. Ty af din ord skall du blifva rättfärdig hållen, och af din ord skall du varda fördömd.

Matt 12:38. Då svarade någre utaf de Skriftlärda och de Phariseer, och sade: Mästar, vi vilje se tecken af dig.

Matt 12:39. Svarade han, och sade till dem: Detta vrånga och horiska slägtet söker efter tecken; och thy skall intet tecken gifvas, annat än Jone Prophetens tecken.

Matt 12:40. Ty såsom Jonas var i tre dagar och tre nätter i hvalfiskens buk; så skall menniskones Son vara i tre dagar och i tre nätter i jordene.

Matt 12:41. De Ninivitiske män skola stå upp på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty de bättrade sig efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas.

Matt 12:42. Drottningen af söderlanden skall stå upp på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty hon kom ifrå jordenes ända, till att höra Salomons visdom; och si, här är mer än Salomon.

Matt 12:43. När den orene anden är utfaren af menniskone, så vandrar han genom de rum, som torr äro, söker efter hvilo, och finner ingen.

Matt 12:44. Så säger han: Jag vill komma igen i mitt hus, der jag utgick; och när han kommer, finner han det tomt, och rent sopadt, och prydt.

Matt 12:45. Så går han bort, och tager sju andra andar till sig, de som värre äro än han sjelfver; och då de der inkomma, bo de der; så blifver den menniskones sista värre än det första. Så varder ock tillgångandes med detta vrånga slägtet.

Matt 12:46. Vid han ännu talade till folket, si, hans moder och bröder stodo utanföre, och ville tala med honom.

Matt 12:47. Då sade en till honom: Si, din moder och dine bröder stå ute, och vilja tala med dig.

Matt 12:48. Då svarade han, och sade till den, som honom bådade: Hvilken är min moder, och hvilke äro mine bröder?

Matt 12:49. Och räckte ut handena åt sina Lärjungar, och sade: Si, min moder och mine bröder.

Matt 12:50. Ty hvar och en, som gör mins Faders vilja, som är i himmelen, han är min broder, och syster, och moder.

Matteus, välj kapitel:

 1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28⎜ TOP

MATTHEI, 13. CAPITLET

Liknelser om Christi kyrkas och ords kraft. Jesus föraktas.

Matt 13:1. På den dagen gick Jesus ut af huset, och satte sig utmed hafvet.

Matt 13:2. Och der församlades mycket folk till honom, så att han steg uti ett skepp, och satte sig; och allt folket stod på strandene.

Matt 13:3. Och han talade med dem mångahanda i liknelser, sägandes: Si, en sädesman gick ut, och skulle så.

Matt 13:4. Och när han sådde, föll somt vid vägen; och kommo foglarna, och åto det upp.

Matt 13:5. Somt föll på stenören, der det hade icke mycken jord; och gick snart upp, ty det hade icke djupa jord.

Matt 13:6. Men när solen gick upp, förvissnade det; och efter det hade inga rötter, torkades det bort.

Matt 13:7. Och somt föll ibland törne; och törnebuskarna uppväxte, och förqvafde det.

Matt 13:8. Och somt föll i goda jord, och gjorde frukt; somt hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.

Matt 13:9. Hvilken som hafver öron till att höra, han höre.

Matt 13:10. Då stego Lärjungarna fram, och sade till honom: Hvi talar du till dem med liknelser?

Matt 13:11. Då svarade han dem, och sade: Eder är gifvet att veta himmelrikets lönlighet; men dem är det icke gifvet.

Matt 13:12. Ty hvilken som hafver, honom skall gifvas, att han skall nog hafva; men den som icke hafver, af honom skall ock varda taget det han hafver.

Matt 13:13. Fördenskull talar jag dem till med liknelser; ty med seende ögon se de intet, och med hörande öron höra de intet; ty de förståt icke.