1873 Carl XII:s Bibel
SAKARJA, 1. CAPITLET
Två syner emot Juda fiendar.
Sak 1:1. Uti åttonde månadenom, i andro årena (Konungs) Darios, skedde detta HERRANS ord till ZacharIa, Berechia son, Iddo sons, den Propheten, och sade:
Sak 1:2. HERREN hafver vred varit uppå edra fäder.
Sak 1:3. Och säg; till dem: Detta säger HERREN Zebaoth: Vänder eder till mig, säger HERREN Zebaoth; så vill jag vända mig till eder, säger HERREN Zebaoth.
Sak 1:4. Varer icke såsom edra fäder, hvilkom de förre Propheter predikade, och sade: så säger HERREN Zebaoth: Vänder eder ifrån edra onda vägar, och ifrån edart onda väsende; men de hörde intet, och skötte intet om mig, säger HERREN.
Sak 1:5. Hvar äro nu edre fäder och Propheter? Lefva de ock ännu?
Sak 1:6. Hafva min ord och mina rätter, som jag böd, genom mina tjenare Propheterna, icke kommit intill edra fäder? att de hafva måst vända sig om, och säga: Lika som HERREN Zebaoth i sinnet hade att göra emot oss, efter som vi gingom och gjordom; alltså hafver han ock gjort emot oss.
Sak 1:7. På fjerde och tjugonde dagen i ellofte månadenom, som är den månaden Sebat, uti andro årena (Konungs) Darios, skedde detta HERRANS ord till ZacharIa, Berechia son, Iddo sons, den Propheten, och sade:
Sak 1:8. Jag såg om nattena, och si, en man satt på enom rödom häst, och han höll ibland myrtenträ i dalenom; och bakför honom voro röde, brune och hvite hästar.
Sak 1:9. Och jag sade: Min herre, ho äro desse? Och Ängelen, som med mig talade, sade till mig: Jag vill kungöra dig, ho desse äro.
Sak 1:10. Och mannen, som höll ibland myrtenträn, svarade, och sade: Desse äro de som HERREN utsändt hafver till att draga genom landet.
Sak 1:11. Men de svarade HERRANS Ängel, som ibland myrtenträn höll, och sade: Vi hafve dragit igenom landet; och si, all land sitta stilla.
Sak 1:12. Då svarade HERRANS Ängel, och sade: HERRE Zebaoth, huru länge vill du då icke förbarma dig öfver Jerusalem, och öfver Juda städer, uppå hvilka du hafver vred varit i dessa sjutio år?
Sak 1:13. Och HERREN svarade Änglenom, som med mig talade, vänlig ord, och tröstelig ord.
Sak 1:14. Och Ängelen, som med mig talade, sade till mig: Predika, och säg: Detta säger HERREN Zebaoth: Jag hafver stort nit haft öfver Jerusalem och Zion.
Sak 1:15. Men jag är ganska vred uppå de stolta Hedningar; ty jag var icke utan litet vred, men de hulpo till förderf.
Sak 1:16. Derföre så säger HERREN: Jag vill åter vända mig till Jerusalem med barmhertighet; och mitt hus skall deruti uppbygdt varda, säger HERREN Zebaoth; dertill skall timbersnöret i Jerusalem draget varda.
Sak 1:17. Och predika ytterligare, och säg: Detta säger HERREN Zebaoth: Mina städer skall åter gå väl, och HERREN skall åter trösta Zion, och skall åter utvälja Jerusalem.
Sak 1:18. Och jag hof upp min ögon, och såg; och si der voro fyra horn.
Sak 1:19. Och jag sade till Ängelen, som med mig talade: Ho äro dessa? Han sade till mig: Desse äro de hornen, som Juda, Israel och Jerusalem förskingrat hafva.
Sak 1:20. Och HERREN viste mig fyra smeder.
Sak 1:21. Då sade jag: Hvad vilja dessa göra? Han sade: De hornen, som Juda så förskingrat hafva, att ingen hafver kunnat upplyfta sitt hufvud; till att afskräcka dem äro desse komne, på det de skola afstöta Hedningarnas horn; hvilke hornet upphäfvit hafva öfver Juda land, till att förskingra det.