TILL DE CORINTHIER.

1703RV Carl XII:s Bibel

1 KORINTIERBREVET, 1. CAPITLET

PAULUS hälsar de Corinther, v. 1. Och tackar Gud för den nåd och gåvor, som han dem givit hade genom Christum, v. 4. Sedan förmanar han dem, att de skulle vara enige, och icke söndra sig som de gjorde: att den ena hölt sig till Paulum, den andra till en annan, och berömde sig var av sin Lärare, v. 10. Ty Paulus var intet korsfäst för dem, ej heller voro de döpte i hans namn, v. 13. Utan han var sänd till att enfaldigt predika Evangelium om Christo, dem visom en galenskap; men dem som trodde en kraft till salighet, v. 17. På det de icke skulle berömma sig av något; utan av Christo JESU, den Gud hade gjort dem till visdom och salighet, v. 30.

I. Paulus hälsar de Corinther.

1Kor 1:1. PAULUS, kallad till JESU Christi Apostel, genom Guds vilja, och Sosthenes * broderen.

* Ap. G. 18: 17.

1Kor 1:2. Guds Församling som är i Corintho, dem helgadom genom Christum JESUM, kalladom heligom *: samt med allom * (a) dem, som åkalla vårs HERRAS JESU Christi Namn, uti vart och ett rum, deras och vårt.

* Joh. 17: 19. Eph. 1: 1. 1. Thess. 4: 7. 2. Tim. 1: 9 * Ap. G 15: 9.

1Kor 1:3. Nåd vare eder, och frid av Gudi vårom Fader, och HERRANOM JESU Christo. *

* Rom. 1: 7. 2. Cor. 1: 2. Eph. 1: 2.

II. Tackar Gud för de gåvor han dem givit hade.

1Kor 1:4. Jag tackar min Gud alltid för edra skull *, för den Guds nåd som eder given är genom Christum JESUM:

* Rom. 1: 8.

1Kor 1:5. Att I uti all stycke rike vordne ären genom honom, i all ord, och all kunskap. *

* 1. Cor. 12: 8. 2. Cor. 8: 7. Col. 1: 9.

1Kor 1:6. Såsom predikanen om Christo i eder stadfäst vorden är;

1Kor 1:7. Så att eder icke fattas någor gåva, väntandes vårs HERRAS JESU Christi uppenbarelse. *

* Phil. 3: 20. Tit. 2: 13.

1Kor 1:8. Vilken eder ock stadfäster * intill ändan, att I ostraffelige * ären på vårs HERRAS JESU Christi dag.

* 2. Thess. 3: 3. * Col. 1: 22. 1. Thess. 3: 13. cap. 5: 23.

1Kor 1:9. Gud är trofast *, genom vilken I kallade ären, till hans Sons JESU Christi, vårs HERRAS, delaktighet. * (b)

* 1. Thess. 5: 24. * Joh. 15: 5.

III. Förmanar dem till enighet i läran.

1Kor 1:10. Men jag förmanar eder, bröder, vid vårs HERRAS JESU Christi Namn, att I talen alle ett *; och att ibland eder inge skiljaktigheter äro: utan att I ären fullkomligit sammanfogade uti ett sinne och ene mening.

* Rom. 12: 16. cap. 15: 5. Eph. 4: 3. Phil. 2: 2. cap. 3: 15, 16 1. Pet. 3: 8

1Kor 1:11. Ty mig är förekommet, mine bröder, om eder, av dem som äro Chloe husfolk, att ibland eder äro trätor.

1Kor 1:12. Men detta säger jag, att var och en av eder säger: Jag är Paulisk, och jag är Apollisk *, och jag är Cephisk *, och jag är Christisk.

* Ap. G. 18: 24. 1. Cor. 3: 4. * Joh. 1: 42.

1Kor 1:13. Mån Christus vara söndrad? Mån Paulus vara korsfäst för eder? Eller ären I döpte i Pauli namn?

1Kor 1:14. Jag tackar Gud, att jag ingen av eder döpt haver; utan Crispum *, och Gajum. *

* Ap. G. 18: 8. * Rom. 16: 23.

1Kor 1:15. Att ingen kan säga, att jag haver i mitt namn döpt.

1Kor 1:16. Och desslikes döpte jag Stephane * husfolk: sedan vet jag icke, om jag någon annan döpt haver.

* 1. Cor. 16: 15, 17.

1Kor 1:17. Ty Christus haver icke sänt mig till att döpa (c), utan till att förkunna Evangelium; icke med klokt * tal: på det Christi kors icke skulle omintet varda. (d)

* 1. Cor. 2: 1, 4, 13. 2. Pet. 1: 16.

1Kor 1:18. Ty det tal om korset, är en galenskap * dem som förtappas; men oss som salige vardom, är det en Guds kraft. *

* 1. Cor. 4: 10. * Rom. 1: 16.

1Kor 1:19. Ty det är skrivet: Jag skall omintetgöra de visas (e) visdom; och de Förståndigas förstånd skall jag förkasta. *

* Job. 5: 12, 13. Esa. 29: 14.

1Kor 1:20. Var är den Vise? Var är den Skriftlärde? Var är denna världenes disputerare *? Haver icke Gud denna världenes vishet gjort till galenskap? *

* Esa. 33: 18. * Job. 12: 17. Rom. 1: 22.

1Kor 1:21. Ty efter det, världen uti Guds visdom, icke kände Gud genom visdomen *, så täcktes Gudi med predikanens dåraktighet frälsa dem som tro.

* Matth. 11: 25. Luc. 10: 21. Rom. 1: 21, 28.

1Kor 1:22. Efter det både Judarna begära tecken * och Grekerna söka efter vishet:

* Matth. 12: 38. cap 16: 1. Joh 4: 48. cap. 6: 30.

1Kor 1:23. Men vi predike den korsfästa Christum, Judomen en förargelse, och Grekomen en galenskap. *

* Joh. 6: 60, 66. 1. Cor. 2: 14.

1Kor 1:24. Men dem samma, Judom och Grekom, som kallade äro, predike vi Christum, Guds kraft *, och Guds visdom.

* Rom. 1: 16.

1Kor 1:25. Ty Guds galenskap (f) är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

1Kor 1:26. Ty ser, bröder, på edor kallelse: icke månge Vise efter köttet, icke månge mäktige, icke månge Ädlingar äro kallade. *

* Joh. 7: 48. 1. Cor. 2: 8.

1Kor 1:27. Men det som galet var för världene, haver Gud utvalt; på det han skulle göra de Visa till skam: och det svagt var för världene, haver Gud utvalt; på det han skulle göra det till skam, som starkt är. *

* Matth. 11: 25. Jac. 2: 5.

1Kor 1:28. Och det som var oädla och föraktat för världene, haver Gud utvalt, och det intet är: på det han skulle göra det till intet, som något är.

1Kor 1:29. På det intet kött skall kunna berömma * sig för honom.

* Rom. 3: 27. Eph. 2: 9.

1Kor 1:30. Men I ären av honom i Christo JESU, den oss av Gudi är gjord till visdom *, och till rättfärdighet *, och till helgelse *, och till förlossning. *

* Col. 2: 3. * Jer. 23: 5. * Joh. 17: 19. * Rom. 4: 25. Eph. 1: 7.

1Kor 1:31. På det, som skrivet är: Den som berömmer sig, han berömme sig i HERRANOM. *

* Esa. 65: 16. Jer. 9: 23, 24. 2. Cor. 10: 17.

V. 2. (a) Samt med allom) Här av ser man, att Paulus haver skrivit sina Epistlar, icke allenast dem till lärdom, som de först och i synnerhet tillskrevne voro; utan ock androm, ja, allom Christnom intill världenes ända.

V. 9. (b) Delaktighet) Det är: I ären Christi medarvingar, och delaktige i allt hans goda.

V. 17. (c) Icke sänt mig till att döpa) Nämliga, icke så besynnerliga: ty det kunna ock väl andre göra, när en är först omvänd till trona, att han vill låta sig döpa, utan till att förkunna Evangelium, det mera flit och arbete kräver: ty Apostlarna hava många sådana saker befallt androm till att beställa, att de dess bättre och obehindrade skulle kunna lära och predika ordet. Som man se kan, Ap. G. 6: 3.

(d) Omintet varda) Nämliga, om man ville begynna mycket svassa därom, efter människlig vishet och förstånd.

V. 19. (e) De visas) Nämliga, deras som med förnuftet vela utleta sanningen, och tro intet mer än det de förstå huru det haver sig.

V. 25. (f) Guds galenskap) Guds galenskap och svaghet är Evangelium: det räknas galenskap för de kloka, och för dem som låtas vara helige, räknas det kätteri: men för de sannskyldiga Christna räknas det för kraft och vishet.

1 KORINTIERBREVET, 2. CAPITLET

DÄRHOS skriver han, att han ock intet annat haver predikat dem, än Evangelium om den korsfästa Christo, och det icke med konstig ord efter människovisdom; utan med Andans och kraftenes bevisning, v. 1. Vilket är den hemliga Guds vishet, som denna världenes Överstar intet hava förstått, v. 6. Utan Gud haver det uppenbarat genom sin Anda, v. 10. Efter den naturliga människan kan sådant intet förstå, eller begripa, v. 14.

I. Apostelen förmälar, vad och huru han haver predikat.

1Kor 2:1. OCH jag, bröder, då jag kom till eder *, kom jag icke med talets eller visdomens förträffelighet *, att förkunna eder Guds vittnesbörd.

* Ap. G. 18: 1. * 1. Cor. 1: 17.

1Kor 2:2. Ty jag hölt mig icke därföre, att jag något visste ibland eder, utan JESUM Christum, och honom korsfästan. *

* Gal. 6: 14.

1Kor 2:3. Och jag var med eder i svaghet *, och med räddhåga, och med mycket bävande. *

* 2. Cor. 10: 10. cap. 11: 30. cap. 12: 5, 9. Gal. 4: 13. * Phil. 2: 12.

1Kor 2:4. Och mitt tal, och min predikan var icke i övertalande ord efter människors visdom; utan uti Andans, och kraftenes bevisning:

1Kor 2:5. Att edor tro icke skall stå (a) på människors visdom, utan på Guds kraft. *

* 2. Cor. 4: 7.

II. Vad Evangelium är; och huru det uppenbarat varder genom den Hel. Anda.

1Kor 2:6. Men vi tale visdom ibland de fullkommeliga: dock icke denna världenes, eller denna världenes Förstars visdom *, vilke förgås.

* Jac. 3: 15.

1Kor 2:7. Men vi tale Guds visdom i hemligheten, som varit fördold * (b), vilken Gud för världenes begynnelse * förskickat haver, till våra härlighet;

* Job. 28: 21. Rom. 16: 25. 1. Cor. 4: 1. Eph. 3: 9. Col. 1: 26. * 2. Tim. 1: 9.

1Kor 2:8. Vilken ingen av denna världenes Förstar känt haver *: ty om de den känt hade, så hade de icke korsfäst härlighetenes HERRA. *

* Matth. 11: 25. Joh. 7: 48. Ap. G. 13: 27. 2. Cor. 3: 14. * Joh. 16: 3. Ap. G. 3: 17. 1. Tim. 1: 13.

1Kor 2:9. Utan såsom skrivet är: Det intet öga sett haver, och intet öra hört, och uti ingen människos hjärta stiget är *, det haver Gud berett dem som honom älska.

* Esa. 64: 4. 1. Cor. 1: 23.

1Kor 2:10. Men oss haver Gud det uppenbarat * genom sin Anda *: ty Anden utrannsakar allting; ja, ock Guds djuphet.

* Matth. 13: 11. cap. 16: 17. * 2. Cor. 3: 18. 1. Joh. 2: 27.

1Kor 2:11. Ty vilken människa vet vad i människone är *, utan människones ande * som är i henne? Så vet ock ingen vad i Gudi är, utan Guds Ande.

* Jer. 17: 19. * Ords. 20: 27.

1Kor 2:12. Men vi have icke fått denna världenes anda, utan den Anda som är av Gudi *; att vi veta kunne vad oss av Gudi givet är.

* Rom. 8: 15.

1Kor 2:13. Vilket vi ock tale, icke med ord som människlig visdom lärer *, utan med ord som den Helge Ande lärer; och dömom andeliga saker andeligen.

* 2. Pet. 1: 16.

III. Vad den naturliga människan förmår i andeliga saker.

1Kor 2:14. Men den naturliga (c) människan undfår intet av det Guds Anda tillhörer: ty det är honom en galenskap, och kan icke begripat *: ty det dömas andeliga.

* Rom. 8: 7.

1Kor 2:15. Men den andelige (d) dömer väl allting, men han varder av ingom dömd.

1Kor 2:16. Ty ho haver känt HERRANS sinne *? Eller ho vill undervisa honom? Men vi have Christi sinne.

* Job. 15: 8. Esa. 40: 13. Jer. 23: 18. Vish. 9: 13. Rom. 11: 34.

V. 5. (a) Icke skall stå) Därföre kan icke människolära vara grunden till samvetet eller trona.

V. 7. (b) Fördold) Ty det ligger dolt under galenskap, och under korset, och synes icke mycket till någon härlighet eller rikedomar.

V. 14. (c) Den naturliga) Naturlig människa är, så mycket människan är utan nåden, både med förnuft, konst, sinne och förmågo, och som hon bäst kan skickad vara utav sig själv.

V. 15. (d) Den andelige) Han förstår, känner, är viss, etc. Vilket förnuftet icke förmår; vet icke heller vad tro eller Evangelium är.

1 KORINTIERBREVET, 3. CAPITLET

VIDARE straffar han dem, att de än voro köttslige; efter de kivade, och berömde sig var av sin Lärare, likasom den ene hade varit förmer än den andre, v. 1. De dock intet annat voro än tjänare, genom vilka de hade anammat trona, v. 5. Allenast den ene hade plantat; den andre vattnade, v. 6. Den ene lagt grunden; den andre byggt däruppå, v. 9. Men grunden allena, den de skulle hålla sig vid, var Christus JESUS, v. 11. Förmanar dem så, efter de voro den Hel. Andas Tempel, att de det icke fördärva med sådana köttsliga gärningar, v. 16. Utan den som visast syntes vara, han hålle sig för den enfaldigesta, på det han måtte berömma sig i Christo allena, v. 18.

I. Paulus straffar de Corinthers trätor om deras Lärare.

1Kor 3:1. OCH jag, bröder, kunde icke tala med eder, såsom med andeligom; utan såsom med köttsligom, såsom med barnom i Christo.

1Kor 3:2. Mjölk haver jag givit eder dricka, och icke mat: ty I förmåtten det icke *; ej heller ännu förmågen:

* Ebr. 5: 12, 13.

1Kor 3:3. Ty I ären ännu köttslige: ty medan ibland eder är nit, och kiv, och tvedräkt *, ären I icke då köttslige *, och vandren efter människosätt?

* 1. Cor. 1: 11. * Gal. 5: 19, 20. Jac. 3: 16.

1Kor 3:4. Ty då en säger: Jag är Paulisk (a); och den andre säger: Jag är Apollisk *; ären I icke då köttslige?

* 1. Cor. 1: 12.

1Kor 3:5. Ho är då Paulus? Och ho är Apollos *? Annat än tjänare, genom vilka I haven trott, och detta, såsom HERREN haver varjom och enom givit.

* Ap. G. 18: 24. 1. Cor. 16: 12.

1Kor 3:6. Jag haver plantat, Apollos haver vattnat *; men Gud haver givit växten.

* Ap. G. 18: 26. cap. 19: 1.

1Kor 3:7. Så är nu varken han något, som plantar; icke heller han, som vattnar, utan Gud, som växten giver.

1Kor 3:8. Men den som plantar, och den som vattnar, äro ett; men var och en skall få sin lön efter sitt arbete. *

* Ps. 62: 13. Jer. 17: 10. cap. 32: 19. Matth. 16: 27. Rom. 2: 6. Gal. 6: 5. Uppenb. 2: 23. cap. 22: 12.

1Kor 3:9. Ty vi äre Guds medhjälpare *: I ären Guds åkerverk, Guds byggning. *

* 2. Cor. 6: 1. * Eph. 2: 20, 21.

II. Visar dem till den ena grunden, Christum JESUM.

1Kor 3:10. Jag av Guds nåde *, som mig given är, haver lagt grundvalen, såsom en vis Byggomästare, en annar bygger däruppå *: men var och en se till huru han bygger däruppå.

* Rom. 1: 5. * cap. 15: 20.

1Kor 3:11. Ty en annan grund * kan ingen lägga, än den som lagder är, vilken är JESUS Christus.

* Esa. 28: 16. Matth. 16: 18. Eph. 2: 20. 1. Pet. 2: 7.

1Kor 3:12. Var nu någor bygger på denna grund guld, silver (b), ädla stenar, trä, hö, strå:

1Kor 3:13. Så varder vars och ens verk uppenbart: ty dagen skall görat klart, förty i elden varder det uppenbarat; och hurudana vars och ens verk är, det skall elden bepröva. (c) *

* Esa. 48: 10. 1. Pet. 1: 7. cap. 4: 12.

1Kor 3:14. Varder någors verk blivandes, som han däruppå byggt haver, så skall han få lön.

1Kor 3:15. Varder någors verk förbränt, så skall han lida skada (d): men han själver varder salig; dock såsom genom eld.

III. Förmanar att de icke fördärva Guds Tempel genom förmätenhet.

1Kor 3:16. Veten I icke att I ären Guds Tempel *; och att Guds Ande bor i eder?

* 1. Cor. 6: 19. 2. Cor. 6: 16. Eph. 2: 21, 22. Ebr. 3: 6. 1. Pet. 2: 5.

1Kor 3:17. Vilken Guds Tempel fördärvar, honom skall Gud fördärva: ty Guds Tempel är heligt, vilket I ären.

1Kor 3:18. Ingen bedrage sig själv. Vilken ibland eder tycker sig vara vis i denna värld*, han varde galen, att han må varda vis.

* Ords. 3: 7. Esa. 5: 21.

1Kor 3:19. Ty denna världenes vishet är galenskap för Gudi: ty det är skrivet: Han griper de Visa uti deras illfundighet: *

* Job. 5: 13.

1Kor 3:20. Och åter: HERREN vet de Visas tankar, att de äro fåfängelige. *

* Ps. 94: 11.

1Kor 3:21. Så berömme sig ingen av människor; ty allt är edart: (d)

1Kor 3:22. Vare sig Paulus, eller Apollos, vare sig Cephas, eller världen, vare sig livet, eller döden, vare sig det nu är, eller det komma skall; allt är edart: (e)

1Kor 3:23. Men I ären Christi *; och Christus är Guds.

* 1. Cor. 11, 3.

V. 4. (a) Jag är Paulisk, etc.) Här fördömer S. Paulus allt parti i Christenhetene; och vill att vi skole alle hålla oss under en Christum, den för oss korsfäst är.

V 12. (b) Guld, silver) Det är sagt om predikan och läror, som till trones förbättring eller förminskelse lärda varda. Nu består ingen lära i dödsens stund, på domedag, och i allo nöd, det varder förtärt; utan det är klara Guds ord, vilket befinner sig väl uti samvetet.

V. 13. (c) Det skall elden bepröva) Eld tages här icke egentliga för materialisk eld, eller någon skärseld, utan i liknelsevis, för rannsakning, anfäktning och frestelse, genom vilka en lära eller mening varder prövad, om hon består sig, såsom guld genom elden. Därföre säger Paulus ock strax i den 15 versen: Såsom genom eld.

V. 21, 22. (d) Ty allt är edart) Därföre haver ingen makt över de Christna, någon Lag göra, där samvetet med bindas kan.

1 KORINTIERBREVET, 4. CAPITLET

APOSTELEN förehåller dem än, vad de skulle hålla deras Lärare före, nämliga, icke annat än för Christi tjänare, och skaffare, etc. Därföre skulle de icke döma dem, v. 1. Ej heller berömma sig av dem, eller av något annat: ty vad de hade, det hade de undfått av HERRANOM, v. 6. Ja, Apostlarna själve, av vilkom de ville berömma sig, voro av androm aktade för världenes avskrap, v. 9. Ursäktar sig så, att han så fritt förmanar dem: ty han var deras fader, och hade fött dem i Christo genom Evangelium, v. 14. Och till beslut befaller han dem Timotheum, v. 17. Och lovar sig vilja komma till dem, v. 18.

I. Vad man skall hålla Guds ords Lärare före.

1Kor 4:1. SÅ hålle var man oss såsom Christi tjänare *, och Guds hemligheters (a) Skaffare *.

* 2. Cor. 4: 5. cap. 6: 4. Col. 1: 25. * Tit. 1: 7.

1Kor 4:2. Men yttermera söker man uti Skaffarena, att man må finnas trogen. *

* Luc. 12: 42.

1Kor 4:3. Men mig är det en ganska ringa ting, att jag varder dömd av eder, eller av människlig dag (b): men jag dömer mig icke heller själv.

1Kor 4:4. Ty jag vet intet med mig; dock därutinnan är jag icke rättfärdigad *: men HERREN är den mig dömer.

* 2. Mos. 34: 7. Ps. 130: 3. Ps. 143: 2. Job. 9: 2. Rom. 4: 2.

1Kor 4:5. Därföre dömer icke något förr än tid är *, till dess HERREN kommer *, vilken ock skall låta komma det i ljuset, som i mörkrena fördolt är, och uppenbara hjärtas anslag: och då varder varjom och enom pris av Gudi.

* Matth. 7: 1. Rom. 2: 1. * Dan. 7: 10. Uppenb. 20: 12.

1Kor 4:6. Men detta, bröder, haver jag avbildat på mig, och på Apollos, för edra skull, att I av oss lära måtten, att icke tänka * utöver det som skrivet är: på det I icke uppblåsens den ena för den enas skull emot den andra.

* Ords. 3: 7. Rom. 12: 3.

1Kor 4:7.Ty ho åtskiljer dig? Och vad haver du, det du icke undfått haver *? Haver du det undfått, hvi berömmer du dig då, likasom du det icke undfått hade?

* Joh. 3: 27. Rom. 12: 6. 1. Pet. 4: 10. Jac. 1: 17.

1Kor 4:8. I ären nu mätte, I ären nu rike vordne (c), I regneren utan oss: och gåve Gud att I regneraden, på det vi ock måtte regnera med eder.

II. Vad världen håller dem före.

1Kor 4:9. Ty mig tycker, att Gud haver framställt oss Apostlar som de sista *, såsom dödenom ämnade *: ty vi äre vordne ett skådespel * världene, och Änglomen, och människomen.

* 1. Cor. 15: 8, 9, 10. Eph. 3: 8. * Ps. 44: 23. Rom. 8: 36. * Ebr. 10: 33.

1Kor 4:10. Vi äre dårar, för Christi skull; men I ären kloke * i Christo; vi svage *, men I starke; I härlige, men vi föraktade.

* 2. Thess. 3: 7 * 1. Cor. 2: 3. 2. Cor. 13: 9.

1Kor 4:11. Allt intill denna tid lide vi både hunger och törst, och äre nakne; och varde kindpustade *, och have intet visst hemman:

* Ap. G. 23: 2. 2. Cor. 4: 8. cap. 11: 23.

1Kor 4:12. Och arbetom, verkandes med våra egna händer *. Då vi blive bannade, välsigne vi *: då vi blive förföljde, lide vi.

* Ap. G. 18: 3. cap. 20: 34. 1. Thess. 2: 9. 2. Thess. 3: 8. * Matth. 5: 44. Luc. 6: 28. cap. 23: 34. Ap. G. 7: 60. Rom. 12: 14.

1Kor 4:13. Då vi blive hädde, bedje vi; såsom världenes avskrap * (d) äre vi vordne, vars mans avhugg, till denna dag.

* Klagv. 3: 45.

III. Apostelen förmanar sina Corinther, såsom en fader sin barn; lovandes sig vilja komma till dem.

1Kor 4:14. Detta skriver jag icke fördenskull, att jag vill skämma eder; men jag förmanar eder, såsom min kära barn. *

* 1. Thess. 2: 11.

1Kor 4:15. Ty om I än haden tiotusend Tuktomästare i Christo, så haven I dock icke många fäder: jag haver fött * eder i Christo JESU, genom Evangelium.

* Ap. G. 18: 11. Gal. 4: 19. Philem. v. 10.

1Kor 4:16. Därföre förmanar jag eder, varer mine efterföljare. *

* 1. Cor. 11: 1. Phil. 3: 17. 1. Thess. 1: 6. 2. Thess. 3: 9.

1Kor 4:17. För samma saks skull haver jag sänt till eder Timotheum, vilken är min käre son *, och trogen i HERRANOM, som skall påminna eder om mina vägar i Christo, såsom jag allestäds i alla Församlingar lärer.

* 1. Tim. 1: 2. 2. Tim. 1: 2.

1Kor 4:18. Somlige av eder äro så uppblåste, lika som jag icke skulle komma till eder.

1Kor 4:19. Men jag vill snart komma till eder, om HERREN vill *; och då skall jag röna, icke deras ord, som så uppblåste äro, utan kraft.

* Ap. G. 18: 21. Rom. 15: 32. Jac. 4: 15.

1Kor 4:20. Ty Guds Rike står icke i ordom, utan i kraft. *

* 1. Cor. 2: 4.

1Kor 4:21. Vad viljen I? Skall jag komma med ris * till eder, eller med kärlek och saktmodighetenes anda?

* 2. Cor. 10: 2. cap. 13: 10.

V. 1. (a) Hemligheter) Det är: över Evangelium, i vilko Guds fördolda håvor oss förehållna varda.

V. 3. (b) Människlig dag) Det är: Människos dom.

V. 8. (c) I ären nu rike vordne) Här ställer Apostelen med någon förvitelse dem under ögonen, de förmåner de förmente sig hava intagit, genom de falska Lärare, i vilka de dock skulle finna sig besvikna.

V. 13. (d) Avskrap) Det är: Vi varde hållne för förbannada människor, och de där icke äro värde att leva på jordene.

1 KORINTIERBREVET, 5. CAPITLET

NÄR Apostelen haver straffat deras trätor, och förmanat dem till enighet, straffar han dem ock för andra laster som vankade ibland dem: såsom i detta capitel för boleri, att de ledo en ibland sig som hade sin egen styvmoder, v. 1. Honom bannlyser han här med deras samtycko, och sluter honom utu församlingen, v. 3. Att en liten surdeg icke skall syra hela degen, v. 6. Utan de må rätt hålla Påska i renhetenes osyrade deg, v. 8. Lärer så och förmanar dem, att de skilja sig ifrå de ogudaktiga, rc. v. 9.

I. Apostelen bannlyser en bolare hos de Corinther.

1Kor 5:1. DET går ett allmänneligit rykte, att boleri är ibland eder; och sådant boleri där icke ens Hedningarna veta av säga, att en haver sins faders hustru. *

* 3. Mos. 18: 8. 5. Mos. 27: 20.

1Kor 5:2. Och I ären uppblåste, och haven icke hellre sörjt: på det att den, som denna gärning gjort haver, måtte utdrivas ifrån eder.

1Kor 5:3. Ty jag, såsom med kroppen frånvarandes, dock med andan närvarandes *, haver allaredo dömt såsom närvarandes, den som detta således haver bedrivit,

* Col. 2: 5.

1Kor 5:4. I vårs HERRAS JESU Christi Namn *, då I och minom anda äro församlade, med vårs HERRAS JESU Christi kraft,

* Matth. 16: 19. Joh. 20: 23.

1Kor 5:5. Att överantvarda en sådan Satane * till köttsens fördärv: på det anden må salig bliva på HERRANS JESU dag.

* 1. Tim. 1: 20.

1Kor 5:6. Edor berömmelse är icke god *. Veten I icke, att litet surdeg försyrer hela degen? *

* Jac. 4: 16. * Gal. 5: 9.

1Kor 5:7. Renser fördenskull ut den gamla surdegen, att I mågen bliva en ny deg (a), såsom I ock ären osyrade: ty ock vårt Påskalamm * är offrat för oss, Christus. *

* Esa. 53: 7. Joh. 1: 29, 36. 1. Pet. 1: 19. * 1. Cor. 15: 3.

1Kor 5:8. Därföre låter oss hållom Högtid, icke uti den gamla surdegen, och icke uti ondskones och arghetenes surdeg; utan uti renhetenes och sanningenes osyrade * deg.

* 2. Mos. 12, 3, 15. 5. Mos. 16: 3.

II. Förmanar dem att skilja sig ifrå de ogudaktiga.

1Kor 5:9. Jag haver skrivit eder till uti brevena *, att I intet skullen hava skaffa med bolare. *

* 2. Thess. 3: 14. * 2. Cor. 6: 14. Eph. 5: 11.

1Kor 5:10. Och det icke alldeles med denna världenes bolare, eller giriga, eller rövare, eller avgudadyrkare: annars måsten I rymma utu världen. (b)

1Kor 5:11. Men nu haver jag skrivit eder, att I skolen intet hava skaffa med dem: om någor, som kallas en broder, är en bolare, eller en girig, eller en avgudadyrkare, eller en hädare, eller en drinkare, eller en rövare; med en sådan skolen I ock icke äta. *

* Matth. 18: 17. Rom. 16: 17. 2. Thess. 3: 6.

1Kor 5:12. Ty vad kommer mig vid, att döma ock dem, som ute äro (c)? Dömer icke I dem som inne äro?

1Kor 5:13. Men dem som ute äro, dömer Gud: driver ock själve den onde ut ifrån eder. *

* 5. Mos. 13: 5. cap. 22: 21, 22, 24.

V. 7. (a) Ny deg) I helga människor är ännu alltid synd kvar, den man utfeja skall: därföre säger han: I ären osyrade; det är: I ären helige, dock flyr det så, att I alltsammans utfejen, och bliven allstinges rene, alldeles en ny deg.

V. 10. (b) Rymma utu världen) Den icke vill bliva ibland onda människor, han måste fly utu hela världene. Därföre vill han icke annat än att vi skole fly de onda Christna, att de antingen må bättra sig, eller ock intet kallas bröder: ty de ochristne kallas icke bröder.

V. 12, 13. (c) De som ute äro) Här med menar han de ochristna.

1 KORINTIERBREVET, 6. CAPITLET

HÄR straffar Paulus de Corinther; först, att de förde deras trätor och tvistiga saker för Hedniska Domare, v. 1. Och icke heller tåleliga ledo något av varannan, v. 7. Ja, att de gjorde var androm orätt, v. 8. Där de dock visste, att de orättfärdige, och andre sådana intet skulle ärva Guds Rike, v. 9. Sedan straffar han dem, som under en Christelig frihets namn gjorde vad de ville, v. 12. Och förmanar dem så åter, att de skulle undfly boleri, efter de voro Christi lemmar och den Heliga Andas Tempel, rc. v. 13.

I. Paulus straffar de Corinther, att de trätte för Hedniska Domare.

1Kor 6:1. DRISTAR någor av eder, som haver en sak emot en annan, dömas inför de orättfärdiga, och icke inför de heliga?

1Kor 6:2. Veten I icke att de helige skola döma världena *? Och om världen skall dömas av eder, ären I då ovärdige till att döma de ringaste saker?

* Matth. 19: 28. Luc. 22: 30.

1Kor 6:3. Veten I icke att vi skole döma Änglarna? Huru mycket mer timmelig ting?

1Kor 6:4. Om I nu haven några saker om timmelig ting, så sätten I dem som föraktade (a) äro i Församlingene till Domare.

1Kor 6:5. Eder till blygd säger jag detta: Är där så ingen vis ibland eder? Icke en som kan döma emellan sina bröder?

1Kor 6:6. Utan broderen träter med broderen, och detta inför de otrogna.

1Kor 6:7. Så är det allaredo alldeles ett fel ibland eder, att I gån med varannan till rätta (b): hvi låten I icke hellre göra eder orätt? Hvi låten I icke hellre göra eder skada? *

* Ords. 20: 22. Matth. 5: 39. Luc. 6: 29. Rom. 12: 17, 19. 1. Thess. 4: 6. cap. 5: 15.

1Kor 6:8. Men I gören orätt och skada, och det brödromen.

1Kor 6:9. Eller veten I icke, att de orättfärdige icke skola ärva Guds Rike? Farer icke ville: varken bolare, eller avgudadyrkare, eller horkarlar, eller de veklingar, eller drängaskändare;

1Kor 6:10. Eller tjuvar, eller girige, eller drinkare, eller hädare, eller rövare, skola ärva Guds Rike. *

* 1. Tim. 1: 9. Gal. 5: 19, 20, 21. Eph. 5: 5.

1Kor 6:11. Och detta voren * I somlige: men I ären avtvagne, men I ären helgade, men I ären rättfärdigade, genom HERRANS JESU Namn, och genom vår Guds Anda.

* Eph. 2: 1, 2, 3. cap. 5: 8. Col. 3: 7. Tit. 3: 3.

II. Varnar dem, att ej missbruka sin frihet; och förmanar ifrå boleri.

1Kor 6:12. Allt är mig lovligt (c); men icke allt är nyttigt *: allt är mig lovligt (c); men jag skall icke bemäktigad varda av något.

* 1. Cor. 10: 23.

1Kor 6:13. Maten till buken, och buken till maten *: men Gud skall både den ena och den andra tillintetgöra *: men kroppen icke till boleri; utan HERRANOM, och HERREN kroppenom.

* Matth. 15: 17. * Rom. 14: 17.

1Kor 6:14. Men Gud haver både uppväckt HERRAN *, och skall uppväcka oss, genom sina kraft. *

* Ap. G. 2: 24, 32. * Rom. 6: 5, 8. cap. 8: 11. 2. Cor. 4: 14.

1Kor 6:15. Veten I icke, att edre kroppar äro Christi lemmar *? Skulle jag nu taga Christi lemmar, och göra där skökolemmar av? Bort det.

* 1. Cor. 12: 27. Eph. 4: 12, 15, 16. cap. 5: 30.

1Kor 6:16. Eller veten I icke, att den sig håller till en sköko, är en kropp med henne? Ty de tu, säger han, skola varda ett kött. *

* 1. Mos. 2: 24. Matth. 19: 5. Marc. 10: 8. Eph. 5: 31.

1Kor 6:17. Men den som håller sig till HERRAN, han är en Ande med honom. *

* Joh. 17: 21, 22, 23. Eph. 4: 4.

1Kor 6:18. Flyr boleri. All synd som människan gör, är utan kroppen: men den som bedriver boleri, han syndar på sin egen kropp.

1Kor 6:19. Eller veten I icke, att edar kropp är dens Helga Andas Tempel * (d), som är i eder, vilken I haven av Gudi; och ären icke edre egne?

* 1. Cor. 3: 16. 2. Cor. 6: 16. Ebr. 3: 6. 1. Pet. 2: 5.

1Kor 6:20. Ty I ären dyrt köpte *. Därföre priser nu Gud uti edar kropp (d), och i edrom anda, vilke Gudi tillhöra.

* 1. Cor. 7: 23. Gal. 3: 13. Ebr. 9: 12. 1. Pet. 1: 18, 19. 2. Pet. 2: 1.

V. 4. (a) Föraktade) Det äro Hedningarna, de man icke tillstäder med de Christna till Christeliga saker.

V. 7. (b) Att I gån till rätta) Paulus ogillar icke här slätt och alldeles, att de gingo till rätta: utan att de gjorde det för Hedniska Domare, sig självom till förakt. Ty där igenom blevo de utropade ibland Hedningarna, att de ock trätte, och gjorde varannan orätt, vilke dock synnerliga skulle därav kände varda att de älskade varannan inbördes, Joh. 13, 34, 35. Ty här hade det varit bättre, att de själve hade fördragits sig emellan, eller lidit något av varandra, än att de så skulle blivit utförde.

V. 12. (c) Allt är mig lovligt) Nämliga, i de lovliga och fria saker, som varken äro budne eller förbudne.

V. 19. (d) Edar kropp är den Hel. Andas Tempel)

V. 20. (d) Därföre priser nu Gud uti edar kropp) Härav, så väl som av cap. 3: 16. tillförene, ser man att den Hel. Ande är ock en sanner Gud, ett med Fadrenom och Sonenom; efter våra kroppar kallas Guds Tempel därav att den Hel. Ande bor i oss. Såsom Basil. M. lib. de Sp. Sancte. cap. 21. & Aug. l. 1. de Trin. cap. 6. härav besluta.

1 KORINTIERBREVET, 7. CAPITLET

VIDARE svarar Apostelen till en de Corinthers skrivelse, om äktenskap, änko- och Jungfrulevnad. Först, att det voro gott leva utan äktenskap: men till att undfly boleri, är bättre att begiva sig där till, v. 1. Sedan, att de som redan äro begivne i äktenskap, intet må skiljas åt, fast den ene maken än vore ochristen, om han eljes vill bliva hos den andra, v. 10. Införer så i gemen, att uti vad stånd en är, må han väl bliva; det förhindrar intet ens salighet, v. 17. Till det sista berömmer han Jungfruståndet: dock vill han att ingen skall nödgas därtill; utan vara varjom fritt, giva sig i äktenskap, eller bliva därifrån, om han haver gåva till att leva kyskeliga dess förutan, v. 25.

I. Paulus svarar på en fråga, vad man skall hålla om äktenskap.

1Kor 7:1. VAD nu angår det, varom I skreven till mig: Det är mannenom gott (a) att han intet rörer en kvinna.

1Kor 7:2. Dock likväl, till att undfly boleri, have var man sin egen hustru, och have var kvinna sin egen man.

1Kor 7:3. Mannen skall låta få hustrune skyldig välviljoghet *; och sammalunda hustrun mannen.

* 1. Pet. 3: 7.

1Kor 7:4. Hustrun haver icke själv makt över sin egen kropp, utan mannen: och sammalunda haver ock mannen icke makt över sin egen kropp, utan hustrun.

1Kor 7:5. Drager eder icke undan för varannan, utan det sker av samtycke, till en tid, att I mågen hava tom till fasto och böner: och kommer så igen tillsammans, att Satan icke skall fresta eder för edor okyskhets skull.

1Kor 7:6. Men detta säger jag eder efter tillstädjelse, och icke efter bud.

1Kor 7:7. Ty jag ville att alla människor voro såsom ock jag själv är (b): men var och en haver sina egna gåvo av Gudi *; den ene så, den andre så.

* Matth. 19: 12. 1. Cor. 12: 11.

1Kor 7:8. Men dem ogiftom, och änkom säger jag: Gott är dem om de bliva såsom ock jag.

1Kor 7:9. Men kunna de icke hålla sig, så gifte sig: ty det är bättre gifta sig än brinna.

II. Bjuder, att äkta folk må icke skiljas åt.

1Kor 7:10. Men dem giftom bjuder icke jag, utan HERREN: Hustrun skilje sig icke ifrå mannen. *

* Mal. 2: 14. Matth. 5: 32. cap. 19: 6, 9. Marc. 10: 11, 12. Luc. 16: 18.

1Kor 7:11. Men om hon ock skiljes, så blive hon ogift, eller förlike sig med mannen igen; och mannen övergive icke hustruna.

1Kor 7:12. Men dem androm säger jag, icke HERREN: Om någon broder haver ena otrogna (c) hustru, och hon haver vilja till att bo med honom, han övergive henne icke.

1Kor 7:13. Och om en kvinna haver en otrogen man, och han haver vilja till att bo med henne, hon övergive icke honom.

1Kor 7:14. Ty den otrogne mannen är helgad (d) genom hustruna; och den otrogna hustrun är helgad (d) genom mannen: annars vordo edor barn oren; men nu äro de helig.

1Kor 7:15. Men om den otrogne skiljer sig, så låt honom skilje sig. En broder eller syster är icke träldom underkastad i sådana fallom; utan i frid haver Gud kallat oss.

1Kor 7:16. Ty huru vetst du, kvinna, om du skalt göra mannen salig *? Eller huru vetst du, man, om du skalt göra hustruna saliga?

* 1. Pet. 3: 1.

1Kor 7:17. Utan såsom Gud haver varjom och enom utdelat.

III. Ens stånd eller vilkor förhindrar intet hans salighet.

Var och en, såsom HERREN honom kallat haver, så vandre han. Och så stadgar jag i alla Församlingar.

1Kor 7:18. Är någor omskuren kallad, han överdrage icke (e): är någor kallad i förhuden, han låte icke omskära sig.

1Kor 7:19. Omskärelsen är intet, och förhuden är intet; utan hålla Guds bud. *

* Gal. 5: 6. cap. 6: 15.

1Kor 7:20. Var och en blive uti den kallelse i vilka han kallad är. *

* Eph. 4: 1. Phil. 1: 27.

1Kor 7:21. Äst du kallad en tjänare, hav där ingen sorg om: dock kant du fri varda, så bruka det hellre:

1Kor 7:22. Ty den som en tjänare kallad är i HERRANOM, han är HERRANS fri: sammalunda ock den som är kallad fri, han är Christi tjänare. *

* Rom. 6: 18, 22. Gal. 5: 13. Eph. 6: 6. 1. Pet. 2: 16.

1Kor 7:23. I ären dyrt köpte *; bliver icke människors tjänare. *

* 1. Cor. 6: 20. Ebr. 9: 12. 1. Pet. 1: 18, 19. 2. Pet. 2: 1. * 2. Cor. 11: 20.

1Kor 7:24. Var och en, bröder, där han uti kallad är, där blive han uti när Gudi.

IV. Giver sitt omdöme om Jungfrulevnad.

1Kor 7:25. Men om Jungfrur haver jag icke HERRANS bud (f); utan jag giver mina mening, såsom den där barmhärtighet fått haver av HERRANOM, till att vara trogen.

1Kor 7:26. Så menar jag nu detta vara gott, för den nöd som förhanden är, att människone skall gott vara så bliva. *

* Jer. 16: 2.

1Kor 7:27. Äst du vid hustru bunden? sök icke att bliva lös. Äst du lös ifrå hustru? sök icke hustru.

1Kor 7:28. Men om du ock gifter dig, syndar du intet: och om en Jungfru gifter sig, syndar hon intet: dock skola sådana hava bedrövelse i köttet: men jag skonade eder gärna.

1Kor 7:29. Men det säger jag: Bröder, tiden är kort: det övriga är, att både de som hustrur hava, vare såsom de inga hade:

1Kor 7:30. Och de som gråta, såsom de intet gräto; och de som fröjda sig, såsom de fröjdade sig intet; och de som köpa, såsom de behöllo det intet:

1Kor 7:31. Och de som bruka denna världena, såsom de henne icke missbruka: ty denna världenes väsende förgås. *

* Esa. 40: 6. 1. Joh. 2: 17.

1Kor 7:32. Men jag ville, att I voren utan omsorg. Den där ogift är sörjer för det HERRANOM tillhörer (g), huru han skall täckas HERRANOM.

1Kor 7:33. Men den som gifter sig sörjer för det världene tillhörer, huru han skall behaga hustrune.

1Kor 7:34. Och det är en skil emellan en kvinna, och en Jungfru: den som ogift är, sörjer för det HERRANOM tillhörer, att hon må vara helig både till kropp och till anda: men den som gifter sig, sörjer för det världene tillhörer, huru hon skall behaga mannenom.

1Kor 7:35. Men detta säger jag till eder egen gagn (h); icke att jag må kasta snara på eder (i): utan på det I skolen efterfölja det ärligit är, och bliva vid HERRAN, utan hinder.

1Kor 7:36. Men om någor menar sig ohöveliga handla emot sin Jungfru, om hon väl manväxt är, och det bör så ske, så göre som han vill, han syndar intet; låt dem gifta sig.

1Kor 7:37. Men den som haver satt sig fast före i hjärtat, efter han onödd är, men haver makt över sin egen vilja (k), och besluter detta i sitt hjärta, att han vill behålla sina Jungfru, han gör väl.

1Kor 7:38. Så att ock den som utgifter henne, gör väl: men den icke som utgifter henne, gör bätter. (l)

1Kor 7:39. Hustrun är bunden till Lagen, så länge hennes man lever *: men när hennes man är avsomnad, är hon fri att giva sig enom androm, vem hon vill; allenast att det sker i HERRANOM.

* Rom. 7: 2.

1Kor 7:40. Men saligare är hon, om hon så bliver, efter min mening: och jag menar, att jag ock haver Guds Anda.

V. 1. (a) Det är gott) Nämliga för den lägenhet som då var med de Christne; såsom man ser av den 26 v. Ty de vordo då mycket förföljde, och måste ofta rymma ifrå den ena staden till den andra, eller bliva ömkeliga medfarne. Då var gott vara ensam, och ingen hustru, barn, eller hus hava till att försörja.

V. 7. (b) Jag ville hellre, rc.) Se utläggningen till v. 1.

V. 12. (c) Ena otrogna) Det är: Ena ochristna hustru.

V. 14. (d) Är helgad) Såsom dem där rene äro, äro allting ren, Tit. 1: 15. Så är ock enom Christnom en ochristen hustru ren, att de utan synd må bliva när varannan; och icke fördenskull förkasta barnen såsom de oren voro, och de han icke lida måtte: ty äktenskap, och barnaomsorg bliver rätt, vare sig Hedne eller Christne.

V. 18. (e) Han överdrage icke) Det är: Ingen bekymre sig där om, att omskärelse eller förhud skulle vara av nöden: utan låte både vara varjom manne fritt och onött.

V. 25. (f) Haver jag icke HERRANS bud) Nämliga uttryckt, att någor måste så leva ensam. Därav man ser deras skamlöshet, som hava givit sådana bud, att Prästerna änteliga måste leva utan äktenskap. Item, de som eljes i deras omyndiga år, det antingen lockade, tvingade, eller av oförstånd lovat hava.

V. 32. (g) Den där ogift är sörjer för det HERRANOM. rc.) Han säger icke, att det alltid och av allom sker; utan som ofta händer, att en för sin makas skull viker ifrå det rätt är; helst om de äro icke av en tro eller Religion, och hava icke både ett sinne.

V. 35. (h) Eder egen gagn) Det är: Att I skolen utvälja det eder bäst kan vara.

(i) Icke att jag må kasta snara på eder) Det är: Jag vill icke binda eder där till. Så vill S. Paulus ingom förbjuda äktenskap, såsom ofta sker, både med stadgom och med löftom.

V. 37. (k) Sin egen vilja) Nämliga till att bevilja däruti. Otvingad är han; Guds bud tvingar honom intet därtill.

V. 38. (l) Han gör bätter) Icke att han där med högre varder för Gudi, för vilkom tron allena upphöjer; utan, såsom sagt är, han kan dess bätter akta Gud i detta levernet.

1 KORINTIERBREVET, 8. CAPITLET

HÄR lärer Apostelen dem, huruledes de efter en rätt Christelig frihet skulle umgås med avgudaoffer, v. 1. Nämliga så, att de icke förarga de svaga där med, v. 9.

I. Paulus lärer, huru man skall umgås med avgudaoffer.

1Kor 8:1. MEN om avgudaoffren * vete vi, att vi have alle kunskap (a). Kunskap uppblåser (b), men kärleken uppbygger. *

* Ap. G. 15: 20, 29. * Rom. 14