Biblia 1703

KONUNG CARL DEN TOLFTES BIBEL, REVIDERAD VERSION

Nya Testamentet

S. JOHANNIS UPPENBARELSE.

Uppenbarelseboken, kapitel 1-22.


Gamla Testamentet, välj bok:

(G.T. kommer att läggas till inom kort).

1 MOS: 2 MOS: 3 MOS: 4 MOS: 5 MOS: JOS: DOM: RUT: 1 SAM: 2 SAM: 1 KUNG: 2 KUNG: 1 KRÖN: 2 KRÖN: ESRA: NEH: EST: JOB: PS: 1-75: 76-150: ORDS: PRED: HV: JES: JER: KLAG: HES: DAN: HOS: JOEL: AMOS: OBAD: JONA: MIKA: NAH: HAB: SEF: HAG: SAK: MAL:

Nya Testamentet, välj bok:

MATT: MARK: LUK: JOH: APG: ROM: 1 KOR: 2 KOR: GAL: EF: FIL: KOL: 1 TH: 2 TH: 1 TIM: 2 TIM: TIT: FILEM: HEBR: 1 PETR: 2 PETR: 1 JOH: 2 JOH: 3 JOH: JAK: JUD: UPP

Uppenbarelseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22

Sammanfattning* av Förspråket Till Johannis uppenbarelse:

Sammanfattning*

Förspråket till Uppenbarelseboken diskuterar betydelsen och syftet med denna profetiska skrift och hur den bör tolkas inom den kristna tron. Texten förklarar att Uppenbarelseboken avslöjar framtida händelser, särskilt de som rör kyrkans och världens öde, och den innehåller många symboliska bilder som kan vara svåra att förstå.
Förspråket uppmuntrar till noggrann eftertanke och att man söker rätt förståelse genom att jämföra historiska händelser med bokens syner. Samtidigt varnas det för att göra förhastade tolkningar och att förlita sig på mänskligt förnuft istället för tro. Trots detta betonas att boken är en viktig källa till tröst för de troende.
Innehållspunkter:
  • Syfte med Uppenbarelseboken: Skildrar framtida händelser och prövningar för kyrkan och världen.
  • Symbolik och tolkning: Boken är fylld med symboliska bilder och syner som kan vara svÃ¥rtolkade, vilket har lett till mÃ¥nga osäkra och ibland felaktiga tolkningar genom historien.
  • Typer av plÃ¥gor: Beskriver bÃ¥de fysiska plÃ¥gor (krig, pest) och andliga utmaningar (kätteri, falska lärare).
  • Historiska paralleller: Uppmuntrar läsarna att använda historiska händelser för att bättre förstÃ¥ och tolka bokens innehÃ¥ll.
  • Varning mot mänskligt förnuft: FörsprÃ¥ket varnar för att förlita sig pÃ¥ mänskligt förnuft i tolkningen av boken och uppmanar istället till tro.
  • Tröst och hopp: Trots alla prövningar visar boken att Guds rike kommer att segra i slutändan.
  • Kyrkans roll: Boken betraktas som en tröst för kristna, med löftet att trots alla plÃ¥gor och svÃ¥righeter kommer Guds rike att segra i slutändan.

*P.g.a. omfattningen av Förspråkets text har vi av praktiska skäl placerat Förspråket på en egen sida och i detta fält visar vi endast en kortfattad sammanfattning av Förspråket till Uppenbarelseboken. För att läsa Förspråket klicka här, eller klicka på knappen nedanför detta fält

Bokens innehåll:

Innehållet av denna Bok består:

I. Av ingången: varuti Johannes gör sin hälsning, och berättar om sin kallelse, cap. 1. till v. 9.
II. Själva uppenbarelsen, som består i sju syner. 1. Christus viser sig vandrandes mitt ibland de 7 ljusastakarna, det är de 7 Asiatiska församlingar; förmanandes dem och deras Lärare till ståndaktighet, cap. 1, 2, 3, ifrå den 9 vers. 2. Christus eller Lammet framter sig på en härlig Thron, med en bok av 7 insegel, vilka uppbrytas, och förkunnas hurudant Församlingens villkor varda skulle efter Johannis tid, cap. 4, 5, 6, 7. 3. Sju Änglar, med sina 7 basuner, och åtskilliga ve, utmärka åtskilliga kätterier, som uppkomma skulle, cap. 8, 9, 10, 11. 4. Beskrives Guds Församlings åtskilliga förföljelser, genom drakans och vilddjurets grasserande; och huru Lammet tröstar de förföljda, cap. 12, 13, 14. 5. Huru 7 Änglar utgjuta deras 7 skålar, ve eller plågor som komma skulle, cap. 15, 16. 6. Den Babyloniska skökans och det sjuhuvdade vilddjurets bemärkelse och undergång, samt de trognas fröjd däröver. Och huru draken skulle bunden, och åter löst varda, och uppväcka nya förföljare i Gog och Magog, cap. 17, 18, 19, och 20, till vers 9. 7. Föreställes domen; de dödas uppståndelse, och den triumpherande Församlingens tillstånd, under avmålning av det nya Jerusalem, och dess härlighet, cap. 20: 10, och cap. 21, 22, till vers 10.
III. Beslutet, varuti först Ängelen förbjudes besegla dessa syner och uppenbarelser. Sedan slutes med ett samtal och önskan emellan Församlingen och Christum, om hans ärefulla ankomst.
1703RV Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 1. CAPITLET

DEN helge Johannes berättar, vars och var om denna uppenbarelsen är; huru han haver fått henne, och vad hennes nytta är, v. 1. Sedan hälsar han sju församlingar i Asia, med nåd och frid av Gudi, hans Anda, och Son JESU Christo: vilkens Majestät, välgärningar och tillkommelse till att döma han här beskriver, v. 4. Till det tredje begynnar han förtälja dessa uppenbarelser: nämliga, den första: Huru han haver hört Christum Guds Son, v. 4. Och sett honom emellan sju gyllene ljusastakar besynnerliga utstofferad, v. 12. Och huru han haver befallt honom skriva det upp, v. 19. Och sagt vad det betydde, v. 20.

I. Johannes berättar om denna sin bok.

Upp 1:1. JESU Christi uppenbarelse, den Gud haver givit honom, till att visa sinom tjänarom, vad snarliga måste ske: och han haver betecknat och sänt det, genom sin Ängel till sin tjänare Johannem:

Upp 1:2. Vilken betygat haver Guds ord och JESU Christi vittnesbörd, och allt vad han sett hade.

Upp 1:3. Salig är den som läs, och de som höra denna Propheties ord; och hålla * det som däruti skrivet är: ty tiden är när. *

* Uppenb. 22: 7. * Rom. 13: 11. 1. Pet. 4: 7. Jac. 5: 8. Uppenb. 2: 10.

II. Hälsar sju Församlingar i Asia.

Upp 1:4. Johannes, de sju Församlingar som äro i Asia: Nåd vare med eder, och frid av honom, som är, och som var, och som komma skall *, och av de sju Andar * (b), som för hans Thron äro:

* 2. Mos. 3: 14. Uppenb. 11: 17. cap. 16: 5. * cap. 3: 1. cap. 5: 6

Upp 1:5. Och av JESU Christo, som är det trogna vittnet *, förstfödder ifrå de döda *, och en Förste * över Konungarna på jordene: den oss älskat haver, och tvaget oss av våra synder med sitt blod: *

* Uppenb. 3: 14. * 1. Cor. 15: 20. * Uppenb. 17: 14. * Ap. G. 20: 28. Ebr. 9: 12, 14. 1. Joh. 1: 7, 9. Uppenb. 5: 9.

Upp 1:6. Och gjort oss till Konungar och Präster * för Gudi, och sinom Fader: Honom vare ära och välde, ifrån evighet till evighet: Amen.

* 1. Pet. 2: 5, 9. Uppenb. 5: 10. cap. 20: 6.

Upp 1:7. Se, han kommer *, med skyarna, och all ögon skola se honom, och de honom stungit * hava, och all släkte på jordene skola jämra sig över honom: ja, Amen.

* Esa. 3: 13, 14. 1. Thess. 1: 10. Dan. 7: 13. Matth. 26: 64. * Zach. 12: 10. Joh. 19: 37.

Upp 1:8. Jag är Alpha och Omega, begynnelsen och änden *, säger HERREN, som är, och som var, och som komma skall, den Allsmäktige.

* Esa. 41: 4. cap. 48: 12. Uppenb. 21: 6.

III. Begynner förtälja sina syner.
Den 1: huru han hörde Christum tala:

Upp 1:9. Jag, Johannes, edar broder, och delaktig * i bedrövelsen, och i Riket, och i JESU Christi tålamod, var på den ön, som kallas Pathmos, för Guds ords skull, och för JESU Christi vittnesbörds skull.

* Rom. 8: 17. Phil. 1: 7. 2. Tim. 1: 8. cap. 2: 12.

Upp 1:10. Jag var i Andanom * på HERRANS dag, och hörde efter mig en stor röst, såsom en basun;

* Uppenb. 4: 2.

Upp 1:11. Sägandes: Jag är Alpha och Omega, den förste och den siste *: Och vad du ser, det skriv uti ena bok, och sänd till de sju Församlingar som äro i Asia, till Ephesum, och till Smirnen, och till Pergamen, och till Thyatiras, och till Sardis, och till Philadelphiam, och till Laodiceam.

* Uppenb. 2: 8. cap. 22: 13.

Och såg honom emellan sju gyllene ljusastakar.

Upp 1:12. Och jag vände mig om till att se efter rösten, som med mig talade: och som jag mig vände, såg jag sju gyllene ljusastakar.

Upp 1:13. Och mitt ibland de sju ljusastakar *, en, som lik var människones Son *, klädd i en sid kjortel, och begjordad kring om bröstet med ett gyllene bälte.

* Uppenb. 2: 1. * Hes. 1: 26. Dan. 7: 13. Uppenb. 14: 14.

Upp 1:14. Men hans huvud och hans hår voro vite, såsom vit ull, såsom snö: och hans ögon voro såsom en eldslåge. *

* Dan. 7: 9. Uppenb. 19: 12.

Upp 1:15. Och hans fötter likasom fin mässing, såsom i en ugn glödgade, och hans röst såsom en dön av mycket vatten.

Upp 1:16. Och han hade i sin högra hand sju stjärnor *, och av hans mun utgick ett skarpt tveeggat svärd *; och hans ansikte var såsom solen då den skiner i sine kraft.

* Uppenb. 3: 1. * Esa. 49: 2. Eph. 6: 17. Ebr. 4: 12. Uppenb. 2: 12, 16. cap. 19: 15, 21.

Upp 1:17. Och då jag såg honom, föll jag till hans fötter, såsom jag hade varit död: och han lade sin högra hand på mig, och sade till mig: Var icke förfärad *; jag är den förste och den siste: *

* Dan. 8: 18. cap. 10: 10. * Esa. 44: 6.

Upp 1:18. Och den levande *; och jag var död, och se, jag är levandes, ifrån evighet till evighet: Amen; och haver nycklarna till helvetet och döden. *

* Rom. 6: 9. * Job. 12: 14. Ps. 68: 21. Uppenb. 3: 7. cap. 20: 1.

IV. Huru Christus befaller skriva det upp, och säger vad det betydde.

Upp 1:19. Så skriv (c) nu vad du sett haver, och vad nu är, och vad härefter ske skall.

Upp 1:20. Hemligheten av de sju stjärnor som du sett haver i mine högra hand, och de sju gyllene ljusastakar: de sju stjärnor, äro de sju Församlingars Änglar *; och de sju ljusastakar som du sett haver, äro de sju Församlingar.

* Mal. 2: 7.



(a) Johannis Theologi) Johannes Evangelisten och Apostelen är av de gamla Lärare kallad Theologus, därföre att han med en besynnerlig nit haver bekräftat läran om Christi sanna Gudom, som på hans tid anfäktades av falska Lärare, var vid han ofta brukat det ordet λόγος, och därmed utmärkt det väsentliga ordet, som är Guds Son.

V. 4. (b) Av de sju Andar) Den Helge Ande är en till sin substans och varelse; men hans gåvor äro månge: därföre kallas han både enig och margfallig, Vish. 7: 22. Och här kallas han de sju Andar, för hans, sju, det är margfalliga och fullkomliga gåvors skull.

V. 19. (c) Skriv) Se till, Esa. 8: 1. Jer. 30: 2.

Uppenbarelseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ TOP

UPPENBARELSEBOKEN, 2. CAPITLET

NÄR nu Christus hade sagt Johanni att de sju ljusakastarna betydde sju Församlingar i Asia; och de sju stjärnorna han hade i sin hand, sju deras änglar eller Lärare: säger Johannes vidare, att han haver befallt honom skriva den Församlings Lärare till i Epheso, vad honom behagade eller misshagade hos honom; vad han kravde vidare av honom, vad straff honom förestod, om han det försummade; och vad lön, om han det efterkomme, v. 1. Sammaledes till den Församlings Ängel uti Smirnen, v. 8. uti Pergamen, v. 12. Och uti Thyatira, v. 18.

I. Christus befaller Johanni skriva den Församlings Lärare till i Epheso:

Upp 2:1. SKRIV till den Församlings Ängel i Epheso: Detta säger han som håller de sju stjärnor * i sine högra hand, den där vandrar mitt ibland de sju gyllene ljusastakar.

* Uppenb. 1: 13, 16, 20.

Upp 2:2. Jag vet dina gärningar, och ditt arbete, och ditt tålamod, och att du icke kant lida de onda, och haver försökt dem som säga att de äro Apostlar, och äro dock icke, och haver befunnit dem ljugare.

Upp 2:3. Och du haver lidit och haft tålamod, och arbetat för mitt Namns skull, och är icke trött vorden.

Upp 2:4. Men jag haver emot dig: att du den första din kärlek övergivit haver.

Upp 2:5. Kom därföre ihåg varav du fallen äst, och bättra dig, och gör de första gärningarna: var det icke sker, då varder jag dig snarliga kommandes, och skall flytta din ljusastaka av sitt rum, utan du bättrar dig.

Upp 2:6. Men detta haver du, att du hatar de Nicolaiters verk, vilka jag ock hatar.

Upp 2:7. Den där öra haver han höre vad Anden säger Församlingarna: Den där vinner, honom vill jag giva äta av livsens trä *, som är mitt i Guds Paradis.

* 1. Mos. 2: 9. Uppenb. 22: 2.

II. Sammaledes den uti Smirnen:

Upp 2:8. Och skriv till den Församlings Ängel i Smirnen: Detta säger den förste och den siste *, den död var, och är levandes vorden. *

* Esa. 41: 4. cap. 44: 6. Uppenb. 1: 4, 8, 11, 17. * cap. 1: 18.

Upp 2:9. Jag vet dina gärningar och din bedrövelse, och din fattigdom (men du äst rik), och hädelse av dem som sig säga vara Judar, och äro icke, utan äro Satans Synagoga. *

* Uppenb. 3: 9.

Upp 2:10. Frukta intet för något som du lida skalt: se, djävulen skall kasta några av eder i fängelse; på det I skolen försökte varda, och hava bedrövelse i tio dagar: var trofast intill döden, så skall jag giva dig livsens crono. *

* 1. Cor. 9: 25. 2. Tim. 2: 5. cap. 4: 7, 8. Jac. 1: 12.

Upp 2:11. Den där öra haver, han höre * vad Anden säger Församlingarna. Den där vinner, han skall ingen skada få av den andra döden. *

* Uppenb. 3: 6, 13, 22. cap. 13: 9. * cap. 20: 14. cap. 21: 8.

III. Den uti Pergamen.

Upp 2:12. Och skriv till den Församlings Ängel i Pergamen: Detta säger han som haver det skarpa tveeggade svärdet. *

* Uppenb. 1: 16.

Upp 2:13. Jag vet dina gärningar, och var du bor, att där Satans säte är: och du håller mitt Namn, och haver icke nekat mina tro, icke ens i de dagar, i vilka Antipas, mitt trogna vittne, vart dödad när eder, där Satan bor.

Upp 2:14. Men jag haver något litet emot dig: ty du haver där dem som hålla Balaams lärdom, vilken lärde Balak att kasta förargelse för Israels barn, till att äta av det avgudom offrat var, och bedriva boleri: *

* 4. Mos. 22, 23, 24, 25. cap. 31: 16.

Upp 2:15. Så haver du ock dem som hålla de Nicolaiters lärdom, vilket jag hatar.

Upp 2:16. Bättra dig; annars skall jag dig snarliga komma, och skall strida med dem, med mins muns svärd. *

* Esa. 11: 4. cap. 49: 2. Eph. 6: 17. 2. Thess 2: 8. Ebr. 4: 12. Uppenb. 1: 16. cap. 19: 15, 21.

Upp 2:17. Den där öra haver, han höre * vad Anden säger Församlingarna. Den där vinner, honom vill jag giva äta av det fördolda Manna, och vill giva honom en vit sten, och på den stenen ett nytt namn * skrivet, det ingen känner, utan den det får.

* Matth. 13: 9. * Uppenb. 3: 12.

IV. Den uti Thyatira.

Upp 2:18. Och skriv till den Församlings Ängel i Thyatira: Detta säger Guds Son, som sin ögon haver såsom eldslåge *, och hans fötter lika som mässing.

* Uppenb. 1: 14, 15.

Upp 2:19. Jag vet dina gärningar, och din kärlek, och dina tjänst, och dina tro, och ditt tålamod, och dina gärningar, de sista flere än de första.

Upp 2:20. Men jag haver något litet emot dig: att du tillstäder den kvinnan Jesabel *, som säger, att hon är en prophetissa, lära och bedraga mina tjänare, bedriva boleri, och äta av det avgudom offrat är. *

* 1. Kon. 16: 31. 2. Kon. 9: 7. * Ap. G. 15: 20. 1. Cor. 10: 19, 20.

Upp 2:21. Och jag haver givit henne tid, att hon skulle bättra sig av sitt boleri; och hon haver intet bättrat sig.

Upp 2:22. Se, jag skall kasta henne i sängena, och de, som med henne hor bedriva, i stor bedrövelse, om de icke bättra sig av sina gärningar.

Upp 2:23. Och hennes barn skall jag döda med döden: och alla Församlingar skola veta, att jag är den som rannsakar njurar och hjärtan *; och skall giva varjom och enom av eder efter hans gärningar. *

* 1. Sam. 16: 7. Ps. 7: 10. Jer. 11: 20. cap. 17: 10. Joh. 2: 24, 25. Ap. G. 1: 24. * Ps. 62: 13. Matth. 16: 27. Rom. 2: 6. cap. 14: 12. 2. Cor. 5: 10. Gal. 6: 5.

Upp 2:24. Men eder, säger jag, och androm som i Thyatira ären, så månge som icke hava denna lärdom, och icke hava förstått Satans djupheter, såsom de säga: Jag skall icke lägga på eder några andra bördo.

Upp 2:25. Dock vad I haven, det håller så länge jag kommer. *

* Uppenb. 3: 11.

Upp 2:26. Och den där vinner, och håller min verk intill ändan, honom skall jag giva makt över Hedningarna; *

* Ps. 2: 8. Uppenb. 3: 21.

Upp 2:27. Och han skall regera dem med järnspiro; och han skall sönderkrossa dem, såsom en Pottomakares käril: *

* Ps. 2: 9.

Upp 2:28. Såsom jag ock fått haver av minom Fader, och vill giva honom morgonstjärnona.

Upp 2:29. Den där öra haver, han höre vad Anden säger Församlingarna.



V. 5. (a) Gör de första gärningar) Det är, hav den flit, åhoga, och nit om mig och min lära som du hade i förstone.

V. 6. (b) Nicolaiter) Voro falske Lärare, som hade sitt namn och begynnelse av den Nicolao som talas om Ap. G. 6: 5. Vilke ock hava umgåts med lösaktighet, och fört ett slemt leverne. Om vilka man må läsa Epiph. l. 1. Tom. 2.

V. 7. (c) Av livsens trä) Det är: Jag skall giva honom ett evigt liv och salighet.

V. 10. (d) Tio dagar) Det är: I tio år, eller en viss tid, så länge Gud haver ärnat.

V. 11. (e) Den andra döden) Är den evige döden, Uppenb. 21: 8.

V. 12. (f) Tveeggade svärdet) Därom talas, Ebr. 4: 12.

V. 13. (g) Satans säte) Där Satan haver stor makt och regemente.

Uppenbarelseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ TOP

UPPENBARELSEBOKEN, 3. CAPITLET

SAMMALEDES haver han befallt skriva den Församlings Lärare till uti Sardis, v. 1. Den uti Philadelphia, v. 7. Och den uti Laodicea, v. 14.

I. Befalles skriva till den Församlingens Lärare i Sardis.

Upp 3:1. OCH skriv till den Församlings Ängel i Sardis: Detta säger den som haver de sju Guds Andar *, och de sju stjärnor *: Jag vet dina gärningar; ty du haver namnet att du lever, och äst död. (a)

* Uppenb. 4: 5. cap. 5: 6. * cap. 1: 16, 20. cap. 2: 1.

Upp 3:2. Var vaken, och stärk det andra som dö vill: ty jag haver icke befunnit dina gärningar fullkomliga (b) för Gudi.

Upp 3:3. Kom därföre ihåg, huruledes du undfått och hört haver; och hålt det, och bättra dig: äst du icke vaken, så skall jag komma över dig såsom en tjuv *, och du skalt icke veta på vad stund jag kommer över dig.

* Matth. 24: 42, 43. Luc. 12: 39, 40. 1. Thess. 5: 2. 2. Pet. 3: 10. Uppenb. 16: 15.

Upp 3:4. Du haver ock få namn i Sardis, som sin kläder icke besmittat hava, och de skola vandra med mig i vit kläder *, ty de äro dess värdige. (c)

* Uppenb. 4: 4. cap. 6: 11. cap. 7: 9, 13.

Upp 3:5. Den som vinner, han skall klädder varda i vit kläder: och jag skall icke utskrapa hans namn utur livsens bok *; och jag skall vederkänna * hans namn för min Fader, och för hans Änglar.

* Ps. 69: 29. Phil. 4: 3. Uppenb. 13: 8. * Matth. 10: 32. Luc. 12: 8.

Upp 3:6. Den där öra haver, han höre vad Anden säger Församlingarna. *

* Uppenb. 2: 7, 11.

II. Den uti Philadelphia.

Upp 3:7. Och skriv till den Församlings Ängel i Philadelphia: Detta säger den Helige, den Sannfärdige, den som haver Davids nyckel * (d), den där upplåter, och ingen igenlåter; den där igenlåter, och ingen upplåter. (e)

* Job. 12: 14. Esa. 22: 22. Uppenb. 1: 18.

Upp 3:8. Jag vet dina gärningar: se, jag haver givit för dig en öppen dörr (f), och ingen kan låta henne igen: ty du haver liten kraft, och du haver hållit min ord, och haver icke nekat mitt Namn.

Upp 3:9. Se, jag vill giva dem utu Satans Synagoga * (g); de sig säga vara Judar, och äro icke, utan ljuga: se, jag vill driva dem därtill, att de skola komma, och tillbedja för dina fötter, och skola veta, att jag haver älskat dig.

* Uppenb. 2: 9.

Upp 3:10. Efter du haver hållit mitt tålamods ord, skall jag ock bevara dig för frestelsens stund, vilken tillstundar allo världene, till att fresta dem som bo på jordene.

Upp 3:11. Se, jag kommer snarliga *: hålt * det du haver, att ingen tager dina crono.

* Uppenb. 2: 7, 12. * cap. 1: 3. cap. 2: 25.

Upp 3:12. Den där vinner, honom vill jag göra till en Pelare uti mins Guds Tempel, och han skall icke mer utgå: och jag skall skriva på honom mins Guds Namn, och mins Guds stads, dess nya Jerusalems * namn, som nederkommer av himmelen ifrå min Gud, och mitt nya Namn. * (h)

* Gal. 4: 26. Ebr. 12: 22. Uppenb. 21: 2, 20. * cap. 22: 4.

Upp 3:13. Den där öra haver, han höre vad Anden säger Församlingarna.

III. Den uti Laodicea.

Upp 3:14. Och skriv till den Församlings Ängel i Laodicea: Detta säger Amen, det trogna och sannfärdiga vittnet *, begynnelsen till Guds creatur. * (i)

* Ps. 89: 10. Esa. 55: 4. Uppenb. 1: 5. * Evl. 1: 15.

Upp 3:15. Jag vet dina gärningar, att du äst varken kall, eller varm; jag ville att du vore kall eller varm.

Upp 3:16. Så efter du äst ljum, och varken kall, eller varm, skall jag dig utspy utu min mun.

Upp 3:17. Ty du säger: Jag är rik * (k), och är rik vorden, och behöver intet; och vetst icke att du äst elände, och jämmerlig, och fattig, och blind, och nakot.

* 1. Cor. 4: 8.

Upp 3:18. Jag råder dig, att du köper av mig guld (l), luttrat i elden, att du må bliva rik; och vit kläder (m), som du må kläda dig uti *, på det dine nakenhets blygd icke skall synas *; och smör din ögon med ögnasalvo (n), att du må få se.

* Uppenb. 7: 13. cap. 19: 8. * cap. 16: 15.

Upp 3:19. Alla dem jag älskar, dem agar jag och näpser *. Så var nu nitisk, och bättra dig.

* Job. 5: 17. Ords. 3: 11, 12. Ebr. 12: 5, 6. Jac. 1: 12.

Upp 3:20. Se, jag står för dörrene och klappar *: om någor hörer mina röst och upplåter dörrena, skall jag ingå till honom, och hålla nattvard med honom, och han med mig.

* Högvis. 5: 2. Joh. 14: 21, 23.

Upp 3:21. Den där vinner, honom skall jag sitta låta med mig på min Thron, såsom ock jag vunnit haver, och är sittandes vorden med minom Fader på hans Thron. * (o)

* Matth. 19: 28. Luc. 22: 30. 1. Cor. 6: 2. 2. Tim. 2: 12. Uppenb. 2: 26, 27.

Upp 3:22. Den där öra haver, han höre vad Anden säger Församlingarna. *

* Uppenb. 2: 17, 29.



V. 1. (a) Äst död) I andeliga måtto.

V. 2. (b) Fullkomliga) Det är, allvara, och utan skrymtan.

V. 4. (c) Värdige) Icke efter någon rätt, och av sig själva, utan av Guds nåd, efter hans löfte och tillsägelse.

V. 7. (d) Haver Davids nyckel) Det är: Den som haver våld över det eviga riket, som var betecknat med Davids rike, och var lovat hans son.

(e) Och ingen upplåter) Ty ingen kan komma till Fadren utan genom Sonen, Joh. 14: 6.

V. 8. (f) Öppen dörr) Till himmelrike.

V. 9. (g) Giva dem utu Satans Synagoga) Förstå några som skulle varda omvände, och begära antagas i hans Församling.

V. 12. (h) Mitt nya Namn) Att han skall heta en rätt Christen.

V. 14. (i) Begynnelsen till Guds creatur) Icke att han är något creatur, mandomen undantagen; utan att igenom honom äro all creatur skapade och begynte, Joh. 1: 3. Col. 1: 16.

V. 17. (k) Rik, rc.) I andeliga måtto.

V. 18. (l) Guld) Den rätta tron.

(m) Vijt kläder) Christi rättfärdighet.

(n) Ögna salvo) Den H. Andas gåva och upplysning till att förstå Guds ord.

V. 21. (o) På min Thron) Icke på Guds högra hand, utan i himmelen, vilken ock kallas Guds Thron, Esa. 66: 1. Matth. 5: 34. Och kallas här Christi Thron, därföre, att Christus haver förvärvat honom sinom Christtrognom, Joh. 14: 2, 3.

Uppenbarelseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ TOP

UPPENBARELSEBOKEN, 4. CAPITLET

DEN andra synen: huru han haver sett himmelen öppen, v. 1. Och Gud sitta på sins Majestäts Thron, v. 2. Med de 24 Äldsta kring om sig på deras stolar, rc. v. 4. Item ett glashav och fyra åtskillig djur, vilke utan återvändo sungo: Helig, Helig, Helig är HERREN, rc. v. 6. Och huru de Äldste föllo neder för honom som satt på Thronen, tillbådo och lovade honom, v. 9.

I. Ingång till den 2 synen.

Upp 4:1. EFTER detta såg jag, och se, en dörr vart upplåten i himmelen (a): och den första rösten som jag hörde, såsom en basun * med mig tala, sade: Stig här upp, och jag vill visa dig vad som måste ske härefter.

* Uppenb. 1: 10.

II. Själva synen bestående;
1. Av Guds Majestäts Thron.

Upp 4:2. Och strax var jag i Andanom *: och se, en Thron (b) vart satt i himmelen, och på Thronen satt en. *

* Uppenb. 1: 10. * Hes. 1: 26. cap. 10: 1.

Upp 4:3. Och den där satt, han var påseende såsom den stenen Jaspis (c), och Sardis (d); och en regnbåge (e) var runt omkring Thronen, påseendes såsom en Smaragd.

2. De 24 Äldste däromkring.

Upp 4:4. Och kring om Thronen voro fyra och tjugo Throner: och på de Throner såg jag fyra och tjugo Äldste (f) sittandes, klädde i vit kläder, och de hade på sina huvud gyllene cronor.

Upp 4:5. Och av Thronenom utgingo ljungeldar, och tordöner, och röster (g): och sju eldslampor (h) brunno för Thronen, vilke äro de sju Guds Andar. * (i)

* Uppenb. 1: 4. cap. 3: 1. cap. 5: 6. 3.

Där framföre ett glashav, och fyra djur.

Upp 4:6. Och fram för Thronen var såsom ett glashav * (k), likt vid Christal: och mitt i Thronen, och kringom Thronen, fyra djur (l) full med ögon, både före och bak.

* Uppenb. 15: 2.

Upp 4:7. Och det första djuret var likt ett Lejon; och det andra djuret likt enom kalv; och det tredje djuret hade ett ansikte såsom en människa; och det fjärde djuret likt enom flygande örn.

Upp 4:8. Och de fyra djur hade vartdera sex vingar allt omkring, och de voro innantill full med ögon: och hade ingen ro dag eller natt, och sade: Helig, Helig *, Helig är HERREN Gud Allsmäktig, som var, och som är, och som komma skall.

* Esa. 6: 2, 3. Uppenb. 16: 5.

Upp 4:9. Och då de djuren giva honom pris, och äro, och tack, som satt på stolen, den där lever ifrån evighet till evighet:

Upp 4:10. Då skola de fyra och tjugo Äldste falla ned för honom som satt på Thronen, och tillbedja den där lever ifrån evighet till evighet, och kasta sina cronor för Thronen, sägandes:

Upp 4:11. HERRE, du äst värdig taga pris, och äro, och kraft: ty du haver skapat allting, och för din viljas skull hava de varelse, och äro skapt.



V. 1. (a) I himmelen) Med denna synen betecknas Christenheten på jordene uti sitt rätta villkor och fridliga lägenhet: vilken tillstundande plågor utstå skulle, och dock bliva vid makt.

V. 2. (b) Thron) Guds makt och regemente.

V. 3. (c) Jaspis) Är grön, och märker Guds barmhärtighet.

(d) Sardis Är röd, och märker Guds rättfärdighet.

(e) Regnbågen) Guds nåd, 1. Mos. 9: 13.

V. 4. (f) De 24 Äldste) Guds Församlings Lärare.

V. 5. (g) Ljungeld, tordön, och röster) Guds ords kraft.

(h) Sju lampor) Den H. Andas gåvor.

(i) Sju Guds Andar) Bese till cap. 1: 4.

V. 6. (k) Glashav) Guds Församling.

(l) Fyra djur) De fyra Evangelister.

Uppenbarelseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ TOP

UPPENBARELSEBOKEN, 5. CAPITLET

JOHANNES berättar, huru han haver sett en förseglad bok i hans hand som satt på stolen, vilken ingen kunde upplåta, v. 1. Utan Lejonet av Juda, av Davids rot, som är Christus Guds Lamm, v. 5. Och huru de 24 Äldste, v. 8. Otalige Guds Änglar, v. 11. Och all Guds creatur, v. 13. Samt de fyra djuren lovade och prisade det, och Gud där före, v. 14.

I. En förseglad bok i Guds hand, som ingen kunde upplåta, utan Christus Guds Lamm.

Upp 5:1. OCH jag såg i hans högra hand som satt på Thronen, ena bok skriven innan och utan *, beseglad med sju insegel.

* Hes. 2: 9, 10.

Upp 5:2. Och jag såg en stark Ängel, som predikade med höga röst: Ho är värdig upplåta bokena, och uppbryta hennes insegel?

Upp 5:3. Och ingen i himmelen, eller på jordene, eller under jordene kunde upplåta bokena (b), och icke heller se på henne.

Upp 5:4. Och jag grät mycket, att ingen vart funnen värdig till att upplåta bokena, och läsa henne, eller se på henne.

Upp 5:5. Och en av de Äldsta sade till mig: Gråt icke. Se, Lejonet * av Juda (c) släkte, Davids rot *, haver vunnit, till att upplåta bokena, och uppbryta hennes sju insegel.

* 1. Mos. 49: 9, 10. * Esa. 11: 1, 10. Rom. 15: 12. Uppenb. 22: 16.

Upp 5:6. Och jag såg, och se, mitt emellan Thronen (d) och de fyra djuren (e), och mitt emellan de Äldsta, stod ett Lamm *, såsom det hade slaktat varit, och hade sju horn (f), och sju ögon * (g), vilke äro de sju Guds Andar (h) sände i all land:

* Joh. 1: 29, 36. * Zach. 3: 9. cap. 4: 10.

Upp 5:7. Och det kom och tog bokena utav hans högra hand som satt på Thronen.

II. Huru Guds Lamm därföre varder prisat och ärat.

Upp 5:8. Och då det hade taget bokena, föllo de fyra djur, och de fyra och tjugo Äldste fram för Lammet, havandes var och en harpor och gyllene skålar fulla med rökverk *, vilke äro de heligas böner:

* Ps. 141: 2.

Upp 5:9. Och sungo en ny sång *, och sade: Du äst värdig att taga bokena, och upplåta hennes insegel (i): ty du äst slaktad, och haver igenlöst * oss Gudi med ditt blod, av allahanda släkte och tungomål, och folk, och Hedningar:

* Uppenb. 14: 3. * Ap. G. 20: 28. 1. Cor. 6: 20. cap. 7: 23. Eph. 1: 7. Col. 1: 14. Ebr. 9: 12. cap. 10: 10. 1. Pet. 1: 18, 19. 2. Pet. 2: 1. 1. Joh. 1: 7.

Upp 5:10. Och haver gjort oss vårom Gudi till Konungar och Präster *; och vi skole regnera på jordene.

* 2. Mos. 19: 6. 1. Pet. 2: 5, 9. Uppenb. 1: 6. cap. 20: 6.

Upp 5:11. Och jag såg, och hörde en röst av många Änglar, kringom Thronen, och kringom djuren, och kringom de Äldsta, och talet på dem var tio tusend gångor tio tusend, och tusend gångor tusend: *

* Dan. 7: 10.

Upp 5:12. Sägandes med höga röst: Lammet som slaktat är, det är värdigt att taga makt, och rikedom, och visdom, och starkhet, och äro, och pris, och välsignelse.

Upp 5:13. Och all creatur * som i himmelen äro, och de på jordene, och de under jordene, och vad i havet är, och allt det uti dem är, hörde jag säga: honom som sitter på Thronen, och till Lammet: Välsignelse, och ära, och härlighet, och kraft, ifrån evighet till evighet.

* Phil. 2: 10.

Upp 5:14. Och de fyra djuren sade Amen: och de fyra och tjugo Äldste föllo ned,och tillbådo honom som lever ifrån evighet till evighet.



V. 1. (a) Ena bok) Denna boken innehölt de ting som ske skulle, vilka Christus här sedan uppenbarar.

V. 3. (b) Ingen rc. kunde upplåta bokena) Det är: Ingen Ängel eller människa kunde veta vad ske skulle.

V. 5. (c) Lejonet av Juda) Det är: Christus, 1. Mos. 49: 9. vilken ock är av Davids rot, Esa. 11: 1.

V. 6. (d) Mitt emellan Thronen) Ty honom är given all makt i himmelen och på jordene, Matth. 28: 18.

(e) Och de fyra djuren) Ty han är ock när sin Församling intill världenes ända, Matth. 28: 20.

(f) Sju horn) All makt.

(g) Sju ögon) All visdoms Anda utan mått.

(h) Sju Guds Andar) Bese till cap. 1: 4.

V. 9. (i) Upplåta hennes insegel) Förkunna Guds Församling vad ske skall.

Uppenbarelseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ TOP

UPPENBARELSEBOKEN, 6. CAPITLET

VIDARE förtäljer Johannes, huru han haver sett detta Lammet uppbryta de insegel på boken: och då han bröt upp det första, en ryttare komma fram på en vit häst, rc v. 1. Då han bröt upp det andra, en komma på en röd häst, v. 3. Det tredje, en på en svart häst, v. 5. Det fjärde, en på en black, v. 7. Efter det femte, de heliga Martyrers själar under ett Altare, som begärade Gud skulle hämnas deras blod, v. 9. Efter det sjätte, en jordbävning, med annor skräckelig ting och förandringar, v. 12.

I. Christus uppbryter det första inseglet på boken, och vad då sker.

Upp 6:1. OCH jag såg, då Lammet uppbröt ett av inseglen (a), och jag hörde ett av de fyra djuren sägandes, såsom med tordöns röst: Kom, och se.

Upp 6:2. Och jag såg, och se, en vit häst (b), och den därpå satt, hade en båga; och honom vart given en crona; och han for ut vinnandes, och till att vinna. *

* Uppenb. 19 11.

II. Det andra.

Upp 6:3. Och då det uppbröt det andra inseglet, hörde jag det andra djuret säga: Kom, och se.

Upp 6:4. Och där utgick en annar häst, röd (c), och honom som därpå satt, vart givit att han borttaga friden av jordene, och att de skulle slakta varandra; och honom vart givet ett stort svärd.

III. Det tredje.

Upp 6:5. Och då det uppbröt det tredje inseglet, hörde jag det tredje djuret säga: Kom, och se. Och jag såg, och se, en svart häst (d), och den där satt på honom, hade ena vågskål i sine hand.

Upp 6:6. Och jag hörde ena röst mitt ibland de fyra djur, sägandes: Ett mått vete om en penning, och try mått bjugg om en penning; och oljone och vinet gör ingen skada. *

* Uppenb. 9: 4.

IV. Det fjärde

Upp 6:7. Och då det uppbröt det fjärde inseglet, hörde jag dess fjärde djursens röst säga: Kom, och se.

Upp 6:8. Och jag såg, och se, en black häst (e), och den som på honom satt, hans namn var Döden; och helvetet följde honom efter: och dem vart makt given över fjärde parten på jordene, att döda med svärd, och med hunger, och med döden, och genom vilddjuren på jordene.

V. Det femte.

Upp 6:9. Och då det uppbröt det femte inseglet, såg jag under Altaret (f), deras själar som slaktade voro för Guds ords skull, och för det vittnesbörds skull *, som de hade:

* Uppenb. 1: 9. cap. 20: 4.

Upp 6:10. Och de ropade med höga röst, och sade: HERRE, du som äst helig och sannfärdig, huru länge dömer du icke, och hämnas icke vårt blod på dem som bo på jordene?

Upp 6:11. Och dem voro givne varjom och enom sida vita kläder *: och till dem vart sagt (g), att de skulle ännu vilas en liten tid, till dess ock deras medtjänare och deras bröder, fullkomnas måtte, de där skola dödade varda, såsom ock de.

* Uppenb. 3: 5. cap. 7: 9, 14.

VI. Det sjätte.

Upp 6:12. Och jag såg, då det uppbröt det sjätte inseglet; och se, då vart en stor jordbävning (h), och solen vart svart som en hårsäck, och månen vart allsammans såsom blod. *

* Joel 2: 10, 31. cap. 3: 15. Matth. 24: 29. Ap. G. 2: 20.

Upp 6:13. Och himmelens stjärnor föllo ned på jordena, såsom ett fikonaträ nederkastar sina omogna fikon, då det ristes av stort väder.

Upp 6:14. Och himmelen gick bort *, såsom en bok, som sammanrullas; och all berg och öar vordo rörd av sin rum.

* Ps. 102: 27. Esa. 34: 4.

Upp 6:15. Och Konungarna på jordene, och de Överste, och de rike, och de Hövitsmän, och de väldige, och alle trälar, och alle frie, fördolde sig uti jordkulor, och i bergskrevor; *

* Esa. 2: 19.

Upp 6:16. Och sade till berg och klippor: Faller över oss, och skyler oss *, för hans ansikte som sitter på Thronen, och för Lammsens vrede.

* Ose. 10: 8. Luc. 23: 30. Uppenb. 9: 6.

Upp 6:17. Ty den store hans vredes dag är kommen; och ho kan bestå?



V. 1. (a) Uppbröt ett av inseglen) Han uppenbarade ett fördolt ting, som ske skulle.

V. 2. (b) En vit häst) Detta är den första plågan: nämliga förföljelse av tyranner, som somlige det uttyda.

V. 4. (c) En röd häst) Den andra plågan: Krig och blodsutgjutelse.

V. 5. (d) En svart häst) Hunger och dyr tid.

V. 8. (e) En black häst) Pestilentie och döden.

V. 9. (f) Under Altaret) Christo, Ebr. 13: 10.

V. 11. (g) Och till dem vart sagt) Här varda de Christne tröstade i deras lidande.

V. 12. (h) En stor jordbävning) Det är: uppror och oenighet, lands och regementsförändringar; samt de plågor som därmed övergå, både höga och låga, intill världenes ända.

Uppenbarelseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ TOP

UPPENBARELSEBOKEN, 7. CAPITLET

YTTERMERA beskriver Johannes, huru han haver sett fyra Änglar som hade fått makt till att göra jordene, havena, och trän skada: men en annan Ängel förhindrade dem, till dess han beseglade Guds tjänare, v. 1. Först, av var Israels släkt några tusend, v. 4. Sedan, av all folk och Hedningom, en hop den ingen räkna kunde, som stod för Guds Thron i stor härlighet och lovade honom, v. 9. Och huru en av de Äldsta haver undervist Johannes, vilke desse voro och deras härlighet, v. 13.

I. Huru fyra Änglar hade fått makt till att skada jordene, rc.

Upp 7:1. OCH därefter såg jag fyra Änglar (a) ståndandes på fyra jordenes hörn, hållandes fyra jordenes väder, att intet väder (b) skulle blåsa på jordena (c), eller på havet (d), eller på något trä. (e)

II. En annan förhindrar dem, till dess han tecknar Guds tjänare.

Upp 7:2. Och jag såg en annan Ängel (f) uppstigandes ifrå solenes uppgång, han hade levandes Guds insegel, och ropade med höga röst till de fyra Änglar, vilkom givet var skada göra jordene och havena;

Upp 7:3. Sägandes: Görer icke jordene skada, eller havena, eller trän, till dess vi have beseglat vår Guds tjänare uti deras anlete. *

* Hes. 9: 4. Uppenb. 9: 4.

III. Talet av dem som beseglades av Israels barn.

Upp 7:4. Och jag hörde talet på dem som beseglade voro, hundrade fyra och fyratio tusend, som beseglade voro * av all Israels barnas släkter.

Upp 7:5. Av Juda släkte, tolv tusend beseglade: av Rubens släkte, tolv tusend beseglade: av Gads släkte, tolv tusend beseglade.

Upp 7:6. Av Asers släkte, tolv tusend beseglade: av Nephthali släkte, tolv tusend beseglade: av Manasse släkte, tolv tusend beseglade.

Upp 7:7. Av Simeons släkte, tolv tusend beseglade: av Levi släkte, tolv tusend beseglade: av Isaschars släkte, tolv tusend beseglade.

Upp 7:8. Av Zabulons släkte, tolv tusend beseglade: av Josephs släkte, tolv tusend beseglade: av BenJamins släkte, tolv tusend beseglade.

IV. De som beseglades av Hedningomen.

Upp 7:9. Sedan såg jag, och se, en stor skare, den ingen räkna kunde, av allom Hedningom, och släktom, och folkom, och tungomålom, ståndandes för Thronen, och för Lammena, klädd i sid vit kläder *, och palmar i deras händer:

* Uppenb. 3: 5, 18. cap. 6: 11.

Upp 7:10. Och de ropade med höga röst, sägandes: Salighet honom som sitter på Thronen, vårom Gudi och Lammena.

Upp 7:11. Och alle Änglar stodo kringom Thronen, och om de Äldsta, och om de fyra djuren; och föllo på sin ansikte fram för Thronen, och tillbådo Gud;

Upp 7:12. Sägandes: Amen, välsignelse, och ära, och vishet, och tacksägelse, och härlighet, och kraft, och starkhet vare vårom Gud, ifrån evighet till evighet: Amen.

V. Vilke desse voro; och deras härlighet.

Upp 7:13. Och en av de Äldsta svarade, och sade till mig: Ho äro desse som uti de sida vita kläder klädde äro? Och vadan äro de komne?

Upp 7:14. Och jag sade till honom: HERRE, du vetst det. Och han sade till mig: Desse äro de som komne äro utu stor bedrövelse, och hava tvagit sin kläder, och gjort dem vit i Lammsens blod. *

* Ebr. 9: 14. 1. Joh. 1: 7. Uppenb. 1: 5.

Upp 7:15. Därföre äro de för Guds Thron, och tjäna honom dag och natt uti hans Tempel: och den på Thronen sitter, skall bo över dem. *

* Ps. 121: 6. Esa. 4: 5, 6.

Upp 7:16. De skola intet mer hungra, eller törsta: icke heller skall solen falla på dem, icke heller någon hette: *

* Esa. 49: 10.

Upp 7:17. Ty Lammet som mitt i Thronen är, skall föda dem, och leda dem till levande vattukällor *: och Gud skall avtorka alla tårar av deras ögon. *

* Ps. 23: 1, 2. * Esa. 25: 8. Uppenb. 21: 4.



V. 1. (a) Fyra Änglar) Här gå de andelige plågor och bedrövelser an, av kättare och falska Lärare. Dock bliva de Christne först tröstade, att de skola tecknade och bevarade varda.

(b) Att intet väder) Det är: Att den H. Ande genom predikoämbetet icke skall röra människornas hjärta, och göra dem skickeliga till alla goda gärningar.

(c) På jordena) Det är: Gemene man.

(d) På havet) Köpmän.

(e) På trä) De höga och myndiga.

V. 2. (f) En annan Ängel) Kan förstås Guds Son, som haver omvårdnad om sina utvalda, att de icke skola varda bedragne.

Uppenbarelseboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ TOP

UPPENBARELSEBOKEN, 8. CAPITLET

DÅ Lammet uppbröt det sjunde inseglet, vart en tysthet i himmelen, v. 1. Följer sedan den tredje synen: huru han haver sett sju Änglar, vilkom vordo givne sju basuner, v. 2. Och därhos en annan Ängel, vilken offrade Gudi de heligas böner uppå det gyllene Altaret, som var för hans Thron, v. 3. Samt vad som skedde, när den förste Ängelen basunade, v. 6. Sammaledes, när den andre, v. 8. Den tredje, v. 10. Och den fjärde, v. 12.

I. Det sjunde inseglet.

Upp 8:1. OCH då det uppbröt det sjunde inseglet, vart en tysthet i himmelen vid en halv stund.

II. Den III Synen. Sju Änglar med sju basuner.

Upp 8:2. Och jag såg de sju Änglar (a), som stå för Gud, och dem vordo givne sju basuner.

III. En annan Ängel som offrar Gudi de heligas böner.

Upp 8:3. Och en annar Ängel kom, och stod för Altaret, och hade ett gyllene rökelsekar; och honom vart givit mycket rökverk *: pÃ¥ det han skulle giva till all Helgons böner pÃ¥ gyllene Altaret, som är fÃ