S. MATTHEI EVANGELIUM.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 1.  CAPITLET 

JESUS Christus vår frälsare, är födder av Abrahams säd: och voro ifrån Abraham till David fjorton leder, v. 1. Ifrå David till det Babyloniska förflyttandet ock fjorton leder, v. 6. Och sedan fjorton intill Christum, v. 11. Så hände sig, att när JESUS var avlad i Marie live av den Heliga Anda, ville Joseph, vilkom hon trolovad var, hava övergivit henne, v. 18. Ty uppenbarades honom HERRANS Ängel i sömnen, förmanandes honom, att han skulle taga henne till sig, v. 20. Och han gjorde så, v. 24.

I Christi släktregister.

Matt 1:1. DETTA är boken av JESU Christi börd *, Davids sons, Abrahams sons.

* Luc. 3: 23.

Matt 1:2. Abraham födde Isaac *: Isaac födde Jacob*: Jacob födde Juda *, och hans bröder.

* 1. Mos. 21: 2. * cap. 25: 24. * cap. 29: 35.

Matt 1:3. Juda födde Pharez, och Zara, av Thamar*: Pharez födde Ezrom*: Hezrom födde Aram. *

* 1. Mos. 38: 27. * 1. Chrön. 2: 5. * Ruth. 4: 19.

Matt 1:4. Aram födde Aminadab: Aminadab födde Nahasson: Nahasson födde Salmon.

Matt 1:5. Salmon födde Boas, av Rahab: Boas födde Obed, av Ruth *: Obed födde Jesse.

* Ruth. 4: 13, 17. 1. Chrön. 2: 10, 11, 12.

Matt 1:6. Jesse födde Konung David. *

* 1. Sam. 16: 11. cap. 17: 12.

Konung David födde Salomon * (a), av henne som var Urie hustru.

*2. Sam. 12: 24.

Matt 1:7. Salomon födde Roboam *: Roboam födde Abia *: Abia födde Asa. *

* 1. Kon. 11: 43. * cap. 14: 31. 1. Chrön. 3: 10. * 1. Kon. 15: 8.

Matt 1:8. Asa födde Josaphat *: Josaphat födde Joram *: Joram födde Osia.

* cap. 15: 24. * 2. Kon. 8: 16, 24.

Matt 1:9. Osia födde Joatham *: Joatham födde Achas *: Achas födde Ezechia. *

* 2. Kon. 15: 7. 2. Chrön. 26: 23. * cap. 27: 9. * 2. Kon. 16: 20.

Matt 1:10. Ezechia födde Manasse *: Manasse födde Amon *: Amon födde Josia. *

* 2. Kon. 20: 21. * 1. Chrön. 3: 14. * 2. Chrön. 33: 25.

Matt 1:11. Josia födde Jechonia och hans bröder *, vid det Babyloniska förflyttandet.

* 2. Kon. 23: 30, 34. 1. Chrön. 3: 15, 16. 2. Chrön. 36: 1, 4, 8.

Matt 1:12. Men efter det Babyloniska förflyttandet, födde Jechonia Salathiel *: Salathiel födde Zorobabel. *

* 1. Chrön. 3: 17. * 1. Chrön. 3: 19. Esr. 3: 2. cap. 5: 2. Hagg. 1: 1.

Matt 1:13. Zorobabel födde Abiud: Abiud födde Eliachim: Eliachim födde Asor.

Matt 1:14. Asor födde Zadoch: Zadoch födde Achim: Achim födde Eljud.

Matt 1:15. Eljud födde Eleazar: Eleazar födde Mattham: Mattham födde Jacob.

Matt 1:16. Jacob födde Joseph, Marie man; av vilko är födder JESUS, som kallas Christus.

Matt 1:17. Så äro alle lederna, ifrån Abraham intill David, fjorton leder: ifrå David till det Babyloniska förflyttandet, ock fjorton leder: ifrå det Babyloniska förflyttandet intill Christum, ock fjorton leder.

II. Christi födelse.

Matt 1:18. JESU Christi födelse gick så till. När Maria hans moder var trolovad Joseph, förr än de kommo samman, fanns hon vara havandes av den Heliga Anda. *

* Luc. 1: 27, 34, 35.

III. HERRANS Ängel uppenbaras Joseph.

Matt 1:19. Men Joseph, hennes man, som var rättfärdig och icke ville komma henne på skam (b), tänkte hemliga avskilja henne. *

* 5. Mos. 24: 1.

Matt 1:20. När han detta tänkte, se, då uppenbarades honom i en dröm HERRANS Ängel, och sade: Joseph Davids son, räds icke taga Maria din hustru till dig: ty det som är avlat i henne, det är av den Heliga Anda.

Matt 1:21. Och hon skall föda en Son, och du skalt kalla hans Namn JESUS *: ty han skall frälsa sitt folk ifrå deras synder. *

* Luc. 1: 31. cap. 2 21. * Ap. G. 4: 12. cap. 10: 43. cap. 13: 38, 39.

Matt 1:22. Men allt detta är skett, på det fullbordas skulle det av HERRANOM sagt är genom Propheten, som sade:

Matt 1:23. Se, en Jungfru skall varda havandes, och föda en Son, och de skola kalla hans Namn EmmanuEl *; det är uttytt: Gud med oss.

* Esa. 7: 14.

Matt 1:24. Men när Joseph vaknade upp av sömnen, gjorde han som HERRANS Ängel hade honom befallt; och tog sina hustru till sig.

Matt 1:25. Och kände henne intet, tilldess (c) hon födde sin förstfödde Son, och han kallade hans Namn JESUS.

V. 6. (a) Salomon) Mattheus låter här somliga leder ute, och förer Christi släkt ifrå Salomon, efter Lagen; men Lucas förer henne, efter naturen, ifrå Nathan Salomons broder: ty Lagen kallar dem ock barn som av brodrenom och den igenlevda hustrune födde äro, 5. Mos 25.: 5.

V. 19. (b) Komma henne på skam) Det är, han ville icke skämma henne ut för folket, det han väl hade makt till efter Lagen. Således berömmer S. Mattheus Josephs fromhet, att han för kärlekens skull hade låtit falla sin rätt, och givit henne till.

V. 25. (c) Tilldess) Icke så förståendes, att Joseph därefter hade känt Maria: ty detta är ett sätt till att tala i Skriftene. Såsom 1. Mos. 8: 7. Korpen kom icke igen, tilldess jorden blev torr; menar icke Skriften, att korpen är sedan igenkommen: alltså följer icke, att Joseph hade känt Maria därefter.

MATTHEI, 2. CAPITLET

EN när JESUS födder var, kommo Vise män av österlanden till Jerusalem, att de måtte tillbedja honom, v. 1. Som nu Herodes förnam, att han skulle födas i BethLehem, bad han att männerna ville fara dit, och sedan komma och säga honom, varest barnet voro, v. 3. Men de kommo intet tillbaka igen; och Joseph flydde med barnet in uti Egypten, v. 12. Då lät Herodes förgöra all svenbarn i Jerusalem, v. 16. Efter Herodis död, kom Joseph tillbaka igen, och bodde i Nazareth, v. 19.

I. Vise män komma av österlanden.

Matt 2:1. NÄR JESUS var födder * i BethLehem i Judea, i Konung Herodis tid; se, då kommo Vise män (a) av österlanden till Jerusalem,

* Luc. 2: 1, 2, 4, 6.

Matt 2:2. Och sade: Var är den nyfödde Juda Konungen? Ty vi have sett hans stjärno * i österlanden, och äre komme att tillbedja honom.

* 4. Mos. 24: 17.

II. Herodes förskräckes; och frågar var barnet skulle födas.

Matt 2:3.När Konung Herodes det hörde, vart han bedrövad, och hele Jerusalems stad med honom:

Matt 2:4. Och församlade alla de översta Prästerna, och Skriftlärda ibland folket, och frågade dem, var Christus skulle födas.

Matt 2:5. Och de sade honom: I BethLehem i Judea: ty det är så skrivet genom Propheten:

Matt 2:6. Och du BethLehem i Juda land, äst ingalunda (b) den minste ibland Juda Förstar: ty utav dig skall utgå en Förste, som mitt folk Israel regera skall. *

* Mich. 5: 2. Joh. 7: 42.

Matt 2:7. Då kallade Herodes lönliga de Visa männerna till sig, och besporde granneliga av dem, vad tid stjärnan syntes.

Matt 2:8. Och sände dem så till BethLehem, och sade: Farer dit, och bespörjer granneliga efter barnet; och när I det finnen, så säger mig det igen, att jag kan ock komma, och tillbedja honom.

III. De Vise män finna barnet; tillbedja, och giva thy skänker.

Matt 2:9. När de hade hört Konungen, foro de åstad: och se, stjärnan, som de sett hade i österlanden, gick för dem, så länge hon kom, och blev beståndandes över där barnet var.

Matt 2:10. När de sågo stjärnona, vordo de ganska mycket glade;

Matt 2:11. Och gingo in i huset, och funno barnet med Maria dess moder; och föllo neder, och tillbådo honom; och uppläto sina håvor, och lade honom gåvor före; guld, och rökelse, och myrrham. *

* Ps. 72: 10. Esa. 60: 6.

IV. Joseph flyr, efter Guds befallning, in i Egypten.

Matt 2:12. Och de blevo av Gudi varnade i en dröm, att de skulle icke komma igen till Herodes; och foro så en annan väg hem i sitt land igen.

Matt 2:13. När de voro bortfarne, se, då uppenbarades HERRANS Ängel Joseph i en dröm, sägandes: Statt upp, och tag barnet, och dess moder, och fly in uti Egypten, och bliv där så länge jag säger dig till: ty det kommer därtill, att Herodes skall söka efter barnet, till att förgöra det.

Matt 2:14. Han stod upp, och tog barnet och dess moder om nattena, och vek av in uti Egypten;

Matt 2:15. Och blev där intill Herodis död: på det att fullbordas skulle, det som sagt var av HERRANOM genom Propheten, som sade: Utur Egypten kallade jag min Son. *

* 2. Mos. 4: 22. Ose. 11: 1.

V. Herodes dräper de menlösa barn.

Matt 2:16. När Herodes nu såg, att han var begabbad av de Visa män, blev han ganska vred; och sände ut, och lät slå ihjäl all svenbarn i BethLehem, och i alla dess gränsor, ifrå dem som voro tveggaåra, och där förnedan, efter den tiden, som han hade granneliga besport av de Visa män.

Matt 2:17. Då blev fullkomnat det som av Jeremia Propheten sagt var, som sade:

Matt 2:18. I Rama vart hörd en röst, stor klagomål, gråt, och mycken skrän: Rachel * gråter sin barn, och vill icke låta hugsvala sig; ty de äro icke mer. * (c) 

* 1. Mos. 35: 19. cap. 48: 7. * Jer. 31: 15.

VI. Joseph med barnet kommer tillbaka.

Matt 2:19. Men när Herodes var död, se, då uppenbarades HERRANS Ängel Joseph i en dröm i Egypten,

Matt 2:20. Och sade: Statt upp, och tag barnet, och dess moder, och far in i Israels land: ty de äro döde som sökte efter barnets liv. *

* 2. Mos. 4: 19.

Matt 2:21. Och han stod upp, och tog barnet, och dess moder till sig, och for in uti Israels land.

Matt 2:22. Men när han hörde, att Archelaus var rådandes i Judea, i sin faders Herodis stad, räddes han fara dit; och blev varnad av Gudi i en dröm, och for in uti Galilee landsändar.

Matt 2:23. Och kom, och bodde i den staden, som heter Nazareth; att det skulle fullkomnas som var sagt genom Propheterna: Han skall kallas Nazareus. *

* Dom. 13: 5. Esa. 4: 2. cap. 11: 1. Jer. 23: 5. cap. 33: 15. Zach. 3: 8.

V. 1. (a) Vise män) Det voro kloke mästare i naturliga konster; sådana som man nu kallar Philosophos.

V. 6. (b) Äst ingalunda) BethLehem var liten påseendes: därföre kallar honom Micheas liten; men Evangelisten haver lagt ingalunda därtill: därföre, att han nu var upphöjd, när Christus blev född.

V. 18. (c) Ute med dem) Desse ord haver S. Mattheus synnerliga indraget, härmed till att betyga, huru det alltid med Christenhetene tillgår: ty det synes allstädes så för världene, såsom det vore ute med Christenhetene: likväl varda de mot all helvetes makt av Gudi underligen uppehållne. Och man ser här på dessa barn, vilket rätt Christeligit väsende som står uti lidandet.

MATTHEI, 3.  CAPITLET

ID den tiden kom Johannes Döparen i öknena, och döpte; predikade, och förmante till bättring, v. 1. Förkunnade ock så Christi närvarelse, v. 11. Då kom Christus till honom, och lät döpa sig: när han steg upp av vattnet, kom den Helige Ande över honom; och Guds röst hördes av himmelen, v. 13.

I. Johannes döper, och kallar till bättring.

Matt 3:1. I DE dagar kom Johannes Döparen, och predikade * i Judee öken,

* Marc. 1: 4. Luc. 3: 3.

Matt 3:2. Och sade: Görer bättring; ty Himmelriket är kommet hart när: *

* Matth. 4: 17. Marc. 1: 15.

Matt 3:3. Ty han är den, som Esaias Propheten talade om, som sade: Ens ropandes röst är i öknene (a); Bereder HERRANS väg, görer hans stigar rätta. *

* Esa. 40: 3. Marc. 1: 3. Luc. 3: 4. Joh. 1: 23.

Matt 3:4. Men Johannes hade kläder av camelahår, och en lädergjording om sina länder; och hans mat var gräshoppor (b), och vildhannog. *

* 2. Kon. 1: 8. Matth. 11: 8, 18. Marc. 1: 6.

Matt 3:5. Då gick Jerusalems stad ut till honom, och hela Judea, och allt landet omkring Jordan;

Matt 3:6. Och läto döpa sig av honom i Jordan, bekännandes sina synder. *

* Marc. 1: 5.

Matt 3:7. Men då han såg många utav de Phariseer och Sadduceer komma till sin döpelse, sade han till dem: I huggormars (c) avföda *, ho haver eder föregivit, att I skolen undfly den tillkommande vrede? *

* Matth. 12: 34. cap. 23: 33. Luc. 3: 7. * Rom. 5: 9. 1. Thess. 1: 10.

Matt 3:8. Görer fördenskull tillbörlig bättrings frukt; *

* Luc. 3: 8.

Matt 3:9. Och tänker icke, att I velen säga vid eder själv: Vi havom Abraham till fader *: ty jag säger eder, att Gud är mäktig uppväcka av dessa stenar Abrahe barn.

* Joh. 8: 39. Ap. G. 13: 26.

Matt 3:10. Men nu är ock yxen satt till rotena på trän: därföre varder vart och ett trä, som icke bär goda frukt, avhugget, och kastat i elden. *

* Matth. 7: 19. Luc. 13: 7. Joh. 15: 2,6.

Matt 3:11. Jag döper väl eder i vatten, till bättring; men den efter mig kommer, är starkare än jag, vilkens skor jag icke är värdig att bära: han skall döpa eder med den Heliga Anda, och med eld. *

* Marc. 1: 8. Luc. 3: 16. Joh. 1: 26. Ap. G. 1: 5. cap. 2: 4. cap. 11: 16. cap. 19: 4.

Matt 3:12. Vilkens kastoskovel är uti hans hand, och han skall rensa sin loga, och församla sitt vete i ladona; men agnarna skall han uppbränna i outsläckelig eld. *

* Matth. 13: 30. Luc. 3: 17.

II. Christus varder döpt av Johanne.

Matt 3:13. Då kom JESUS av Galilea till Jordan, till Johannem, att han skulle låta döpa sig av honom. *

* Marc. 1: 9. Luc. 3: 21.

Matt 3:14. Men Johannes förvägrade honom, och sade: Mig behöves att jag vorde döpt av dig, och du kommer till mig?

Matt 3:15. Då svarade JESUS, och sade till honom: Låt det nu så ske; ty sålunda bör oss till att uppfylla alla rättfärdighet (d). Då tillstadde han honom.

Matt 3:16.Och när JESUS var döpt, steg han strax upp av vattnet: och se, då vart honom himmelen öppnad; och han såg Guds Anda nederfara som en duva, och komma över honom. *

* Marc. 1: 10. Luc. 3: 22. Joh. 1: 32, 33.

Matt 3:17. Och se, en röst av himmelen sade: Denne är min käre Son, i vilkom jag haver ett gott behag. *

* Ps. 2: 7. Es. 42: 1. Matth. 12: 18. cap. 17: 5. Luc. 9: 35. Col. 1: 13, 19. 2. Pot. 1: 17.

V. 3. (a) I öknene) Detta skulle vara Judomen ett visst tecken till Messie tillkommelse, när de en Predikare hörde, icke i Jerusalem uti Templet, eller i scholan, utan i öknene, den så predikar: HERren kommer: såsom Johannes haver gjort.

V. 4. (b) Gräshoppor) Sådana gräshoppor plägar man i somlig österlanden äta.

V. 7. (c) Huggormars) Desse ormar nämnas i Latinska texten vipera, och äro näppliga namnkunnige på Svensko: dock efter de äro mycket etterfulle och av värsta slaget, varda de här nämnde huggormar. Och hava de den naturen, att i födslone dräpa de modrena: för vilka sak Phariseerna ock här kallas sådana ormars avföda: förty deras fäder plägade dräpa Propheterna, som deras lärefäder voro.

V. 15. (d) Alla rättfärdighet) All rättfärdighet bliver uppfylld, när vi all vår rättfärdighet och äro låte fara: på det Gud allena må varda därföre hållen, att han är rättfärdig, och gör rättfärdiga dem som tro. Detta gör Johannes, i det, att han avhänder sig sin rättfärdighet, och vill varda döpt och rättfärdigad av Christo, såsom en syndare. Detta gör ock Christus, den sig sin rättfärdighet och ära icke uppåtager, utan låter sig döpa och döda, såsom en annar syndare.

MATTHEI, 4.  CAPITLET

SEDAN blev JESUS frestad av djävulen, v. 1. Drog så in i Galileam; och bodde där, efter Skrifterna, v. 12. Där begynte han predika, v. 17. Och kallade Petrus, Andreas, Jacobus, och Johannes, v. 18. Han lärde ock i Synagogorna; och botade många sjuka, v. 23.

I. Christus varder frestad av djävulen.

Matt 4:1. DÅ vart JESUS förd av Andanom i öknena, på det han skulle försökas av djävulen. *

* Marc. 1: 12. Luc. 4: 1.

Matt 4:2. Och när han hade fastat i fyratio dagar, och fyratio nätter *, så hungrade honom sedan.

* 2. Mos. 34: 28. 1. Kon. 19: 8.

Matt 4:3. Och frestaren * gick fram till honom, och sade: Äst du Guds Son, så säg, att desse stenar varda bröd.

* 1. Thess. 3: 5.

Matt 4:4. Men han svarade, och sade: Det är skrivet: Människan lever icke allenast av bröd, utan av vart och ett ord, som går av Guds mun. *

* 5. Mos. 8: 3.

Matt 4:5. Då tog djävulen honom med sig till den heliga staden, och satte honom överst på tinnarna av Templet;

Matt 4:6. Och sade till honom: Äst du Guds Son, så kasta dig utföre; ty det är skrivet *: Han skall giva sinom Änglom befallning om dig; och de skola bära dig på händerna, att du icke skalt stöta din fot emot stenen.

* Ps. 91: 11.

Matt 4:7. Då sade JESUS till honom: Åter är det skrivet: Du skalt icke fresta HERRAN din Gud. *

* 5. Mos. 6: 16.

Matt 4:8. Åter tog djävulen honom med sig uppå ett ganska högt berg, och viste honom all Rike i världene, och deras härlighet;

Matt 4:9. Och sade till honom: Allt detta vill jag giva dig, om du faller neder, och tillbeder mig.

Matt 4:10. Då sade JESUS till honom: Gack bort, Satan; ty det är skrivet *: HERRAN din Gud skalt du tillbedja, och honom allena skalt du tjäna.

* 5. Mos. 6: 13. cap. 10: 20.

Matt 4:11. Då övergav djävulen honom; och se, Änglarna gingo fram, och tjänte honom.

II. Reser in i Galileam, och begynner där predika.

Matt 4:12. Då nu JESUS hörde, att Johannes var fången, drog han in i Galileam; *

* Marc. 1: 14. Luc. 3: 20. cap. 4: 14. Joh. 4: 43.

Matt 4:13. Och övergav Nazareth; och kom och bodde i Capernaum, som ligger vid havet, på Zabulons och Nephthalims gränsor:

Matt 4:14. På det att fullkomnas skulle, det som sagt var genom Esaiam Propheten, som sade:

Matt 4:15. Det landet Zabulon, och det landet Nephthalim, vid havsens väg, på denna sidon Jordan, Hedningarnas Galilea. *

* Esa. 9: 1, 2.

Matt 4:16. Folket som satt i mörkret, haver sett ett stort Ljus; och dem som såto i dödsens ängd och skugga, är ett Ljus uppgånget.

Matt 4:17. Ifrå den tiden begynte JESUS till att predika, och säga: Görer bättring; ty Himmelriket är kommet hart när. *

* Matth. 3: 2. cap. 10: 7. Marc. 1: 15.

III. Kallar Petrus, Andreas, Jacobus, och Johannes.

Matt 4:18. När JESUS gick ut med det Galileiska havet, såg han två bröder *, Simonem, som kallas Petrus *, och Andream, hans broder, kasta sin nät i havet: ty de voro fiskare.

* Marc. 1: 16. * Joh. 1: 42.

Matt 4:19. Och han sade till dem: Följer mig, och jag vill göra eder till människofiskare.

Matt 4:20. Och de övergåvo strax näten, och följde honom.

Matt 4:21. Och när han gick dädan fram bätter, såg han två andra bröder, Jacob Zebedei son, och Johannem hans broder, i båten med deras fader Zebedeo, botandes sin nät *; och han kallade dem.

* Luc. 5: 2.

Matt 4:22. Och strax övergåvo de båten, och sin fader, och följde honom.

IV. Lärer i Synagogorna; och botar de kranka.

Matt 4:23. Och JESUS gick omkring allt Galileiska landet, och lärde i deras Synagogor, och predikade Riksens Evangelium *, och botade allahanda sjukdom och allahanda krankhet i folket.

* Matth. 9: 35. Marc. 1: 23. Luc. 4: 16, 33.

Matt 4:24. Och hans rykte gick över hela Syria: och de hade till honom alla, som kranke voro, med mångahanda sjukdomar och pinor behäftade, och besatta, och månaderasanda, och borttagna; och han gjorde dem helbrägda.

Matt 4:25. Och honom följde mycket folk utav Galilea, och utav Decapolis, och utav Jerusalem, och utav Judea, och utav hinsidon Jordan. *

* Marc. 3: 7. Luc. 6: 7.

MATTHEI, 5.  CAPITLET 

DÅ satte sig JESUS uppå ett berg, och lärde sina Lärjungar, vilken den rätta saligheten är, v. 1. Huru en rätt Lärare skall sig ställa i sitt ämbete, v. 13. Om Lagsens rätta bruk i gemen, v. 17. Sedan uttydde han det femte, v. 21. Sjätte, v. 27. Och andra budet, v. 33. Förmante till tålsamhet till att lida orätt, v. 38. Och till en Christelig kärlek, både emot vänner och ovänner, v. 42. Christi predikan på berget:

Matt 5:1. NÄR han såg folket, steg han uppå ett berg; och som han hade satt sig, gingo hans Lärjungar fram till honom.

Matt 5:2. Då öppnade han sin mun, lärde dem (a), och sade:

I. Om de saligas egenskaper.

Matt 5:3. Salige äro de fattige i andanom: ty Himmelriket hörer dem till. *

* Luc. 6: 20.

Matt 5:4. Salige äro de sörjande: ty de skola få hugsvalelse. *

* Esa. 61: 2. Luc. 6: 21.

Matt 5:5. Salige äro de saktmodige: ty de skola besitta (b) jordena. *

* Ps. 37: 11.

Matt 5:6. Salige äro de som hungra och törsta efter rättfärdighetena: ty de skola bliva mättade. *

* Esa. 55: 1. cap. 65: 13. Matth. 11: 28. Joh. 6: 35.

Matt 5:7. Salige äro de barmhärtige: ty dem skall ske barmhärtighet. *

* Jac. 2: 13.

Matt 5:8. Salige äro de renhjärtade: ty de skola se Gud. *

* Ps. 24: 4. 1. Cor. 13: 12. Ebr. 12: 14. 1. Joh. 3: 2.

Matt 5:9. Salige äro de fridstiftande: ty de skola kallas Guds barn.

Matt 5:10. Salige äro de som lida förföljelse för rättvisones skull: ty dem hörer Himmelriket till. *

* 2. Tim. 2: 12. 1. Pet. 3: 14.

Matt 5:11. Salige ären I, när människorna försmäda och förfölja eder, och säga allt ont emot eder, ljugandes, för mina skull: *

* Luc. 6: 22. 1. Pet. 4: 14.

Matt 5:12. Glädjens och fröjder eder *; ty edor lön är stor i himmelen *: förty, de hava sammalunda förföljt Propheterna, som hava varit för eder. *

* Jac. 1: 2. * Luc. 6: 23. * Matth. 23: 34. Ap. G. 7: 52.

II. Apostlarnas ämbete.

Matt 5:13. I ären jordenes salt: men om saltet mister sin sälto, varmed (c) skall det då saltas*? Till intet mer är det nyttigt, utan att man kastar det ut, och låter det trampas av människomen.

* Marc. 9: 50. Luc. 14: 34.

Matt 5:14. I ären världenes ljus *: icke kan den staden döljas, som ligger på ett berg.

* 2. Cor. 4: 6. Phil. 2: 15.

Matt 5:15. Icke tänder man heller ljus, och sätter det under ena skeppo, utan på en ljusastaka; att det lyser allom dem som i huset äro. *

* Marc. 4: 21. Luc. 8: 16. cap. 11: 33.

Matt 5:16. Så låter edart ljus lysa för människomen, att de måga se edra goda gärningar, och prisa edar Fader, som är i himmelen. *

* 1. Pet. 2: 12.

III. Lagsens rätta förstånd och bruk.

Matt 5:17. I skolen icke mena, att jag är kommen till att upplossa Lagen eller Propheterna: jag är icke kommen till att upplossa, utan till att fullborda.

Matt 5:18. Ty sannerliga säger jag eder: Tilldess att himmel och jord förgås, varder ej förgången den minste bokstaven, icke heller en titel av Lagen *, förr än det är allt skett.

* Luc. 16: 17. cap. 21: 33.

Matt 5:19. Därföre, vilken som upplossar (d) ett * av dessa minsta buden, och lärer så människorna, han skall kallas den minste (e) i Himmelriket: men vilken som det gör, och lärer, han skall kallas stor (f) i Himmelriket.

* Jac. 2: 10.

Matt 5:20. Ty jag säger eder, att utan edor rättfärdighet övergår de Skriftlärdas och de Phariseers * (g), då skolen I ingalunda komma i Himmelriket.

* Matth. 23: 25. Luc. 11: 39.

Matt 5:21. I haven hört, att dem Gamlom sagt är: Du skalt icke dräpa *; men vilken som dräper, han skall vara skyldig under domen.

* 2. Mos. 20: 13. 5. Mos. 5: 17.

Matt 5:22. Men jag säger eder, att var och en som utan skäl förtörnas * på sin broder, han skall vara skyldig under Domen: men vilken som säger, Racha (f), till sin broder, han skall vara skyldig under Rådet: men vilken som säger, du dåre (h), han skall vara skyldig till helvetes eld.

* Ps. 4: 5. Joh. 3: 11, 23.

Matt 5:23. Därföre, om du offrar dina gåvo på Altaret, och kommer där ihåg, att din broder haver något emot dig: *

* Matth. 6: 14. Marc. 11: 25.

Matt 5:24. Så lämna där dina gåvo för Altaret, och gack först bort, och förlika dig med din broder; och kom sedan, och offra dina gåvo.

Matt 5:25. Var din trätobroder benägen (l) till vänskap snart, medan du ännu äst med honom på vägen *; att din trätobroder antvardar dig icke Domarenom, och Domaren antvardar dig tjänarenom, och du kastas så i häktelse.

* Luc. 12: 58. Eph. 4: 26.

Matt 5:26. Sannerliga säger jag dig: Du varder där icke utkommandes, tilldess du betalat haver den yttersta skärven.

Matt 5:27.I haven hört, att det var sagt dem Gamlom: Du skalt icke göra hor. *

* 2. Mos. 20: 14. 5. Mos. 5: 18.

Matt 5:28. Men jag säger eder, att var och en som ser * på ena kvinno till att begära henne, han haver allaredo gjort hor med henne i sitt hjärta.

* Job. 31: 1.

Matt 5:29. Och om högra öga är dig till förargelse, så riv det ut (m), och kastat ifrå dig: ty det är dig bättre, att ett ditt ledamot fördärvas, än att din hela kropp skulle kastas till helvetes. *

* Matth. 18: 8. Marc. 9: 43, rc.

Matt 5:30. Är det ock så, att din högra hand är dig till förargelse, så hugg henne av, och kasta henne ifrå dig: ty det är dig bättre, att ett ditt ledamot fördärvas, än att hela kroppen kastas till helvetes.

Matt 5:31. Det är sagt: Vilken som avskiljer sina hustru, han skall giva henne ett skiljobrev. *

* 5. Mos. 24: 1, rc. Matth. 19: 7. Marc. 10: 4.

Matt 5:32. Men jag säger eder: Vilken som helst avskiljer sina hustru, utan för hors skull, han kommer henne till att göra hor: och vilken ena övergivna tager till hustru, han gör hor. *

* Luc. 16: 18. 1. Cor. 7: 10.

Matt 5:33. Åter haven I hört, att det var sagt dem Gamlom: Du skalt icke svärja dig men *; utan skalt hålla HERRANOM din eder.

* 2. Mos. 20: 7. 3. Mos. 19: 12. 4. Mos. 30: 3. 5. Mos. 5: 11. Esa. 65: 16.

Matt 5:34. Men jag säger eder, att I skolen allsintet svärja (n) *; varken vid himmelen: ty han är Guds Thron; *

* Jac. 5: 12. * Esa. 66: 1.

Matt 5:35. Eller vid jordena: ty hon är hans fotapall; ej heller vid Jerusalem: ty det är den stora Konungens stad. *

* Ps. 48: 3.

Matt 5:36. Ej heller skalt du svärja vid ditt huvud: ty du förmå icke göra ett hår vitt eller svart.

Matt 5:37. Men edart tal skall vara: Ja, ja; nej, nej *: vad däröver är, det är av ondo.

* Jac. 5: 12.

IV. Tålsamhet.

Matt 5:38. I haven hört, att det är sagt: Öga för öga, och tand för tand. *

* 2. Mos. 21: 24. 3. Mos. 24: 20. 5. Mos. 19: 21.

Matt 5:39. Men jag säger eder, att I skolen icke stå det onda emot (o) *: utan om någor slår dig vid det högra kindbenet, så vänd honom ock det andra till. *

* Ords. 20: 22. cap. 24: 29. * Luc. 6: 29. 1. Thess. 5: 15. 1. Pet. 3: 9.

Matt 5:40. Och om någor vill gå till rätta med dig, och taga din kjortel ifrå dig, lät honom ock hava kåpona med. *

* Rom. 12: 17. 1. Cor. 6: 7.

Matt 5:41. Och om någor nödgar dig ena milo, så gack två med honom.

V. Christelig kärlek emot vänner och ovänner.

Matt 5:42. Giv honom, som av dig bedes, och vänd dig icke ifrå honom, som något vill låna av dig. *

* 5. Mos. 15: 7, rc.

Matt 5:43.  I haven hört, att det är sagt: Du skalt älska din nästa, och hata din ovän. *

* 2. Mos. 34: 12. 5. Mos. 7: 2. Gal. 6: 10.

Matt 5:44. Men jag säger eder: Älsker edra ovänner; välsigner dem som eder banna; görer väl emot dem som eder hata; och beder för dem som göra eder skada, och förfölja eder: *

* 2. Mos. 23: 4, 5. 3. Mos. 19: 18. Luc. 6: 27, 35. cap. 23: 34. Ap. G. 7: 60. Rom. 12: 14, 20. 1. Cor. 4: 12.

Matt 5:45. På det I skolen vara edar Faders barn, som är i himmelen: ty han låter sina sol uppgå över onda och goda, och låter regna över rättfärdiga och orättfärdiga:

Matt 5:46. Förty om I älsken dem som eder älska, vad haven I för lön? Göra ock icke de Publicaner (p) det samma? *

* Luc. 6: 32.

Matt 5:47. Om I haven eder vänliga emot edra bröder allenast, vad besynnerligit gören I? Göra icke ock så de Publicaner?

Matt 5:48. Varer fördenskull fullkomlige, såsom edar Fader som är i himlom fullkomlig är. *

* 3. Mos. 11: 44. cap. 19: 2. cap. 20: 7, 26.

V. 2. (a) Lärde dem) I detta capitlet talar Christus icke om den världsliga Överhetenes ämbete eller regemente; utan lärer sina Christna ett rätt leverne för Gud i andanom.

V. 5. (b) Besitta) Världen menar sig besitta jorden, och sitt försvara, när hon våld övar: men Christus lärer, att man skall besitta jorden med saktmodighet.

V. 13. (c) Varmed) När Lärarena vända åter med Guds ords predikande, måste de av människostadgar överfallne och förtrampade varda.

V. 19. (d) Upplossar) Så gör den Påviske hopen: de säga, att desse Christi bud äro icke bud, utan råd.

(e) Den minste) Det är, han skall icke mycket aktas, utan hellre bortkastas,

(f) Stor) Det är, han skall varda mycket aktad.

V. 20. (g) Phariseer) Phariseernas rättfärdighet stod allenast uti utvärtes gärningar och sken: men Christus lärer oss, att vi skole vara rättfärdige och fromme av hjärtat.

V. 22. (h) Racha) Författar alla vredes tecken. En part mena att det kommer av det Ebreiska RIK, id est, vanum & nihil, det som till intet doger.

(i) Dåre) Är hårdare; den icke allenast är odugelig, utan ock skadelig.

V. 25. (l) Benägen) Såsom den är skyldig till att försona, vilken androm haver brutit emot: alltså är han pliktig till att förlåta, och sin goda vilja bevisa, vilkom emot brutit är, att all vrede må förtagas på båda sidor.

V. 29. (m) Riv det ut) Andeligit utrivande är här budit: det sker när ögonens luste varder dödad i hjärtat.

V. 34. (n) Allsintet svärja) Allt svärjande och eder är här förbudit, det människan gör av sig själv: men när kärleken, nöd, vår nästas nytta, eller Guds heder det kräver, står det väl till görandes, lika visst som ock vrede är förbuden, och är dock lovlig, då det sker av kärlek, och till Guds heder.

V. 39. (o) Onda emot) Det är, ingen skall hämnas sig själv, utan Överheten som svärdet haver, skall det göra, Rom. 13: 4.

V. 46. (p) Publicaner) Voro tullenärar, som de Romares tull och ränta förestodo; och voro som mest ogudaktige Hedningar ditsatte av de Romare.

MATTHEI, 6.  CAPITLET

HAN lärde ock huru man skulle rätt giva allmoso, v. 1. Rätt bedja, v. 5. Fasta, v. 16. Rikedomar samla, v. 19. Och måttelig omsorg hava om det lekamliga, v. 24. Christus far i samma predikan fort, och lärer:

I. Om allmoso.

Matt 6:1. HAVER akt uppå edra allmoso *, att I icke given henne för människomen, på det I skolen varda sedde av dem; annars haven I ingen lön när edar Fader, som är i himmelen.

* Rom. 12: 8.

Matt 6:2. När du nu giver allmoso, låt icke stöta i basun för dig, som de skrymtare göra i Synagogorna, och uppå gatorna; att de skola varda prisade av människomen: sannerliga säger jag eder, de hava fått sin lön.

Matt 6:3. Men när du vilt giva allmoso, så låt dina vänstra hand icke veta, vad den högra gör:

Matt 6:4.På det din allmosa bliver lönlig; och din Fader som i löndom ser, skall vedergälla dig uppenbarliga. *

* Luc. 14: 14.

II. Om Bön.

Matt 6:5. Och när du beder, skalt du icke vara som de skrymtare: förty de stå gärna i Synagogorna, och i gatohörnen och bedja, att de skola bliva sedde av människomen: sannerliga säger jag eder, de hava fått sin lön.

Matt 6:6. Men när du beder, så gack in i din kammar, och slå dörrena till, och bed din Fader som är i det lönliga *: och din Fader som i löndom ser, skall dig det vedergälla uppenbarliga.

* 2. Kon. 4: 33. Ap. G. 10: 9.

Matt 6:7. Men när I bedjen, skolen I icke vara mångtalige, såsom Hedningarna: ty de mena, att de skola varda hörde för sin många ords skull. *

* 1. Kon. 18: 26.

Matt 6:8. Varer fördenskull dem icke like: edar Fader vet väl vad eder görs behov, förr än I bedjen honom.

Matt 6:9. Därföre skolen I bedja alltså *: Fader vår, som äst i himlom, helgat varde ditt Namn.

* Luc. 11: 2.

Matt 6:10. Tilkomme ditt Rike: ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på jordene.

Matt 6:11. Giv oss i dag vårt dagliga bröd:

Matt 6:12. Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåtom dem oss skyldige äro.

Matt 6:13. Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Ty Riket är ditt, och makten, och härligheten, i evighet *: Amen.

* 1. Tim. 6: 16. 2. Tim. 4: 18.

Matt 6:14. Ty om I förlåten människomen deras brott, så förlåter ock edar himmelske Fader eder. *

* Syr. 28: 2. Matth. 5: 23. Marc. 11: 25. Col. 3: 13.

Matt 6:15. Men om I icke förlåten människomen deras brott, så skall edar Fader icke heller förlåta eder edor brott. *

* Matth. 18: 35. Jac. 2: 13.

III. Om fasto.

Matt 6:16. Och när som I fasten, skolen I icke vara som I voren bedrövade, såsom de skrymtare: ty de förvandla sin ansikte, att de skola synas för människomen med sin fasto: sannerliga säger jag eder, de hava fått sin lön.

Matt 6:17. Men när du fastar, så smör * ditt huvud, och två ditt ansikte:    

* Dan. 10: 3.

Matt 6:18. Att du icke synes för människomen med dine fasto; utan för din Fader, som lönliga är: och din Fader, som ser i löndom, skall vedergälla dig uppenbarliga.

IV. Rikedomars samlande.

Matt 6:19. Församler eder icke skatter på jordene *, där mal och rost fördärvar dem; och där som tjuvar grava, och stjäla:

* Ords. 23: 4.

Matt 6:20. Utan församler eder skatter i himmelen *, där varken rost eller mal fördärvar dem; och där tjuvar icke grava, eller stjäla.

* Matth. 19: 21. Luc. 12: 33. 1. Tim. 6: 6, 9, 18, 19.

Matt 6:21. Ty där edar skatt äro, där skall edart hjärta ock vara.

Matt 6:22.. Kroppsens ljus är ögat: är nu ditt öga enfaldigt, så varder din hele kropp ljus. *

* Luc. 11: 34.

Matt 6:23. Men är ditt öga argt, så varder din hele kropp mörk. Är det nu så, att ljuset som är i dig, är mörker, huru stort bliver då mörkret självt?

V. Om girighet och buksorg.

Matt 6:24. Ingen kan tjäna två Herrar: ty att han antingen skall hata den ena, och den andra älska; eller han håller sig in till den ena, och den andra föraktar han: I kunnen icke tjäna Gudi och Mammon. * (a)            

* Luc. 16: 13.

Matt 6:25. Därföre säger jag eder: Sörjer icke för edart liv, vad I skolen äta och dricka; och icke för edar kropp, vad I skolen kläda eder med *: är icke livet mer än maten, och kroppen mer än kläden?

* Luc. 12: 22. Phil. 4: 6. 1. Tim. 6: 8. Ebr. 13: 5. 1. Pet. 5: 7.

Matt 6:26. Ser uppå fåglarna under himmelen: de så intet, och intet skära de heller upp, och församla intet i ladorna; och edar himmelske Fader föder dem *: ären I icke mycket mer än de?

* Job. 39: 3. Ps. 147: 9. Luc. 12: 24.

Matt 6:27. Och vilken av eder kan med sin omsorg sätta en aln till sina längd?

Matt 6:28. Och för vars skull sörjen I för kläden? Skåder liljorna på markene, huru de växa; de arbeta intet, ej heller spinna.

Matt 6:29. Men jag säger eder, att icke ens Salomon i all sin härlighet var så klädd som en av dem.

Matt 6:30. Kläder nu Gud så gräset på markene, vilket i dag står, och i morgon kastas i ugnen; skulle han icke mycket mer göra det eder, o I klentrogne?

Matt 6:31. Därföre skolen I icke hava omsorg, sägandes: Vad skole vi äta? Eller, vad skole vi dricka? Eller, vad skole vi kläda oss med?

Matt 6:32. Ty allt sådant söka Hedningarna: edar himmelske Fader vet väl, att allt detta görs eder behov. *

* Ps. 55: 23.

Matt 6:33. Men söker först efter Guds Rike, och hans rättfärdighet; så faller eder allt detta till.

Matt 6:34. Sörjer icke fördenskull för morgondagen: ty morgondagen haver själv sina omsorg med sig: Var dag haver nog av sin egen plågo. (b)

V. 24. (a) Mammon) Mammon kallas rikedomar, på Syriskt mål.

V. 34. (b) Egen plågo) Det är sitt dagliga arbete; och vill säga: Det är nog, att vi dagliga arbete, och intet förvida omsorg have.

MATTHEI, 7. CAPITLET

VIDARE lärde han, att man skall icke vrångvisliga döma om sin nästa; utan betrakta sitt eget fel, v. 1. Icke giva hundom det heligt är, v. 6. Vara trägen i bedjande, v. 7. Göra det rätt är, v. 12. Söka den vägen som länder till saligheten, v. 13. Undfly falsk lära och skrymteri, v. 15. Och grunda sina tro på Guds ord, vilket icke sviker, v. 24. Huru folket Christi predikan ansett v. 28.

Än vidare lärer Christus:

I. Om vrång