PROPHETEN ESAIA.

1873 Carl XII:s Bibel

JESAJA, 1. CAPITLET

Botpredikan till det otacksamma Juda.

Jes 1:1. Detta är Esaia syn, Amos sons, den han såg om Judo och Jerusalem, uti Ussia, Jothams, Ahas och Jehiskia, Juda Konungars, tid.

Jes 1:2. Hörer, I himlar, och du jord, fattat med öronen; ty HERREN talar: Jag hafver uppfödt barn, och upphöjt, och de äro mig affällige vordne.

Jes 1:3. En oxe känner sin herra, och en åsne sins herras krubbo; men Israel känner det intet, och mitt folk förstår det intet.

Jes 1:4. Ack! ve det syndiga folket; det folket af stor misshandel, den arga säden, de skadeliga barnen, som öfvergifva HERRAN, försmäda, den Heliga i Israel, och vända tillbaka.

Jes 1:5. Hvad skall man mer slå eder, medan I afviken ju desto mer? Hela hufvudet är krankt, hela hjertat är försmäktadt.

Jes 1:6. Ifrå fotbjellet allt upp till hufvudet är der intet helt uppå; utan sår, svullnad och etterböld, de der intet plåstrade, eller förbundne, eller med olja mökte äro.

Jes 1:7. Edart land är öde; edra städer äro uppbrände med eld; främmande förtära eder åker för edor ögon, och han är öde, såsom det de främmande förhärjat hafva.

Jes 1:8. Men hvad ännu qvart är af dottrene Zion, det är lika som en hydda uti enom vingård, och såsom en vaktebod uti stubbåkren; såsom en förhärjad stad.

Jes 1:9. Om HERREN Zebaoth icke läte oss något litet igenblifva, så vore vi lika som Sodom, och lika som Gomorra.

Jes 1:10. Hörer HERRANS ord, I Sodomitiske Förstar; fatta med öronen vår Guds lag, du Gomorriska folk.

Jes 1:11. Hvad skall jag med edart myckna offer? säger HERREN; jag är mätt af vädrars bränneoffer, och af de göddas talg, och hafver ingen lust till oxars, lambars och bockars blod.

Jes 1:12. Då I kommen in till att te eder för mig; ho äskar sådant af edra händer, att I skullen träda in uppå mina gårdar?

Jes 1:13. Hafver icke mer spisoffer fram fåfängt; rökverk är mig styggeligit; nymånader och Sabbather, då I sammankommen, må jag icke lida; ty I bedrifven afguderi och våld i dem.

Jes 1:14. Min själ hatar edra nymånadar och årstider; jag är ledse dervid, jag orkar icke lida dem.

Jes 1:15. Och om I än uträcken edra händer, så bortgömmer jag dock min ögon ifrån eder; och om I än mycket bedjen, så hörer jag eder dock intet; ty edra händer äro fulla med blod.

Jes 1:16. Tvår eder, görer eder rena, lägger bort edart onda väsende ifrå min ögon; vänder igen af det onda;

Jes 1:17. Lärer göra det godt är, farer efter det som rätt är, hjelper dem förtryckta, skaffer dem faderlösa rätt, och hjelper enkones sak.

Jes 1:18. Så kommer då sedan, och låter oss gå med hvarannan till rätta, säger HERREN: Om edra synder än voro blodröda, så skola de dock varda snöhvita; och om de än voro såsom rosenfärga, så skola de dock varda såsom en ull.

Jes 1:19. Viljen I höra mig, så skolen I nyttja landsens goda.

Jes 1:20. Viljen I ock icke, utan ären ohörsamme, så skolen I af svärd förtärde varda; ty HERRANS mun säger det.

Jes 1:21. Huru kommer det till, att den fromme staden är vorden en sköka? Han var full med rätthet, rättvisan bodde derinne; men nu mördare.

Jes 1:22. Ditt silfver är vordet slagg, och ditt vin förmängdt med vatten.

Jes 1:23. Dine Förstar äro affällige, och tjufvars stallbröder; de taga alle gerna gåfvor, och fara efter skänker; dem faderlösa skaffa de icke rätt, och enkones sak kommer intet inför dem.

Jes 1:24. Derföre säger Herren, HERREN Zebaoth, den mäktige i Israel: Ack ve! Jag måste trösta mig igenom mina fiendar, och hämna mig igenom mina ovänner;

Jes 1:25. Och måste vända mina hand emot dig, och utrensa ditt slagg som aldrarenast, och borttaga allt ditt tenn;

Jes 1:26. Och gifva dig åter domare igen, såsom de voro tillförene, och rådherrar, såsom i begynnelsen; då skall du heta rättvisones stad, och en from stad.

Jes 1:27. Zion måste igenom rätt förlossad varda, och hans fångar igenom rättfärdighet;

Jes 1:28. Att de öfverträdare och syndare skola tillsamman sönderkrossade varda, och de, som öfvergifva HERRAN, förgås.

Jes 1:29. Ty de måste komma på skam öfver de ekar, der I lust till hafven, och blygas öfver de lustgårdar, som I utväljen;

Jes 1:30. När I varden såsom en ek med torr löf, och såsom en lustgård utan vatten;

Jes 1:31. När beskärmet varder såsom blår, och dess verk såsom en gnista; och både tillhopa brinnen, så att ingen utsläcker det.

JESAJA, 2. CAPITLET

Hedningar kallas i Juda stad.

Jes 2:1. Detta är det Esaia, Amos son, såg om Juda och Jerusalem:

Jes 2:2. Uti yttersta tiden skall det berget, der HERRANS hus är, tillredt varda, högre än all berg, och öfver all berg upphöjdt varda; och alle Hedningar skola löpa dertill;

Jes 2:3. Och mycket folk gå dit, och säga: Kommer, och låter oss gå upp på HERRANS berg, till Jacobs Guds hus, att han lärer oss sina vägar, och vi vandrom på hans stigar; ty af Zion skall lagen utgå, och HERRANS ord af Jerusalem.

Jes 2:4. Och han skall döma ibland Hedningarna, och straffa mång folk; då skola de göra sin svärd till plogbillar, och sin spjut till liar; ty intet folk skall upplyfta svärd emot det andra, och skola nu intet lära mer att örliga.

Jes 2:5. Kommer, I af Jacobs hus, låt oss vandra uti HERRANS ljus.

Jes 2:6. Men du hafver låtit fara ditt folk, Jacobs hus; ty de bedrifvat mer än de österländningar, och äro dagaväljare såsom de Philisteer; och låta de främmande barn varda mång.

Jes 2:7. Deras land är fullt med silfver och guld, och på deras rikedom är ingen ände; deras land är fullt med hästar, och på deras vagnar är ingen ände.

Jes 2:8. Deras land är också fullt med afgudar, och de tillbedja sitt handaverk, det deras finger gjort hafva.

Jes 2:9. Der bugar den menige man, der ödmjuka sig de myndige; det varder du icke förlåtandes dem.

Jes 2:10. Gack in uti bergen, och bortgöm dig uti jordene, för HERRANS fruktan, och för hans härliga majestät.

Jes 2:11. Förty all hög ögon skola förnedrad varda, och hvad högt är ibland menniskor, det måste bocka sig; men HERREN skall på den tid allena hög vara.

Jes 2:12. Ty HERRANS Zebaoths dag skall gå öfver allt högfärdigt och högt, och öfver allt upphäfvet, att det skall förnedradt varda;

Jes 2:13. Och öfver all hög och upphäfven cedreträ i Libanon, och öfver alla ekar i Basan;

Jes 2:14. Öfver all hög berg, och öfver alla upphöjda backar;

Jes 2:15. Öfver all hög torn, och öfver alla fasta murar;

Jes 2:16. Öfver all skepp i hafvet, och öfver all kostelig skepps baner;

Jes 2:17. Att sig böja måste all höghet, och sig ödmjuka hvad högt är ibland menniskorna; och HERREN allena hög vara på den tiden.

Jes 2:18. Och afgudarna skola platt förgås.

Jes 2:19. Så skall man gå in uti bergskrefvor, och uti jordkulor, för HERRANS fruktan, och för hans härliga majestät, då han tager till att förskräcka jordena.

Jes 2:20. På den tiden skall hvar och en bortkasta sina silfverafgudar, och gyldene afgudar, som han sig hafver göra låtit till att tillbedja, och till att ära mullvärplar och flädermöss;

Jes 2:21. På det han må krypa in uti stenklyftor, och i bergskrefvor, för HERRANS fruktan, och för hans härliga majestät, då han tager till att förskräcka jordena.

Jes 2:22. Så befatter eder intet med menniskone, som anda hafver i näsone; ty I veten icke, huru högt han är aktad.

JESAJA, 3. CAPITLET

Obarmhertighets, högfärds straff.

Jes 3:1. Ty si, Herren, HERREN Zebaoth skall borttaga, af Jerusalem och Juda, allt uppehälle, bröds uppehälle, vattens uppehälle;

Jes 3:2. Starka och krigsmän; domare, Propheter, spåmän och åldersmän;

Jes 3:3. Höfvitsmän öfver femtio, och ärliga män; rådmän och visa ämbetsmän, och vältalande män;

Jes 3:4. Och skall gifva dem ynglingar till Förstar, och barnslige skola råda öfver dem.

Jes 3:5. Och plågare skola vara i folkena, den ene öfver den andra, och hvar öfver sin nästa; och den, som yngre är, skall vara stolt öfver den gamla, och en lösaktig emot den ärliga.

Jes 3:6. Då skall en fatta sin broder utu sins faders hus: Du hafver kläder, var vår Förste, hjelp du detta ofallet.

Jes 3:7. Men han skall på den tiden svärja, och säga: Jag är ingen läkare; i mino huse är hvarken bröd eller kläder; sätter mig icke till en Första öfver folket.

Jes 3:8. Ty Jerusalem faller, och Juda ligger omkull; efter deras tunga och anslag är emot HERRANOM, så att de hans majestäts ögon emot sträfva.

Jes 3:9. De skyla intet sitt väsende, och berömma sig af sina synder, lika som de i Sodom, och dölja dem intet; ve deras själar; ty dermed föra de sig sjelfva på allt ondt.

Jes 3:10. Prediker om de rättfärdiga, att de stå väl; ty de skola äta sina gerningars frukt.

Jes 3:11. Men ve dem ogudaktigom; ty de äro onde, och det skall varda dem betaladt, lika som de det förtjena.

Jes 3:12. Barn äro mins folks plågare, och qvinnor råda öfver dem. Mitt folk, dine ledare förföra dig, och förderfva vägen den du gå skall.

Jes 3:13. Men HERREN står der, till att gå till rätta, och är framgången till att döma folken.

Jes 3:14. Och HERREN kommer till domen med sins folks äldsta, och med sina Förstar; ty I hafven förderfvat vingården; och rofvet ifrå de fattige är i edart hus.

Jes 3:15. Hvi förtrampen I mitt folk, och förkrossen dens fattigas person, säger Herren, HERREN Zebaoth?

Jes 3:16. Och HERREN säger: Derföre, att Zions döttrar äro stolta, och gå med rakom hals, med färgadt ansigte; gå och svansa, och hafva kosteliga skor på sina fötter;

Jes 3:17. Så skall Herren göra Zions döttrars hufvud skallot; och HERREN skall bortrycka deras sköna hår.

Jes 3:18. På den tiden skall Herren borttaga prydningen af de kosteliga skor, och häkter, spänne,

Jes 3:19. Kedjor, armspänne, hufvor,

Jes 3:20. Flitter, bräm, snöre, desmoknappar, öronspann,

Jes 3:21. Ringar, ännespann,

Jes 3:22. Högtidskläder, kåpor, hvifvar, pungar,

Jes 3:23. Speglar, snöretröjor, bordor och sommarkläder.

Jes 3:24. Och der skall vara stank för goda lukt, och ett löst band för bälte, och ett skallot hufvud för krusadt hår, och för en vid mantel en trång säck; allt detta i staden för din dägelighet.

Jes 3:25. Ditt meniga folk skall falla genom svärd, och dine krigsmän i strid.

Jes 3:26. Och hans portar skola sörja och gräma sig, och han skall sitta jämmerliga på jordene.

JESAJA, 4. CAPITLET

Prophetia om Christo.

Jes 4:1. Och på den tiden skola sju qvinnor fatta en man, och säga: Vi vilje sjelfva föda och kläda oss, allenast låt oss nämnas efter ditt namn, att vår försmädelse må ifrån oss tagen varda.

Jes 4:2. Uti den tiden skall HERRANS Telning vara kär och kostelig, och jordenes Frukt härlig och skön med dem som behållne blifva i Israel.

Jes 4:3. Och hvilken i Zion återlefves, och igenblifver i Jerusalem, han skall kallas helig, hvar och en som skrifven är ibland de lefvande i Jerusalem.

Jes 4:4. Då varder Herren aftvåendes Zions döttrars smitto, och fördrifvandes Jerusalems blodskulder derut, genom Andan, som döma och en eld upptända skall.

Jes 4:5. Och HERREN skall skapa öfver alla Zions bergs boningar, och hvar som helst det församladt är, moln och rök om dagen, och sken af eld, som brinner om nattena; ty en skärm skall vara öfver allt det härligit är.

Jes 4:6. Och ett skjul skall varda till en skygd om dagen för hettanom, och en tillflykt till att gömma sig för storm och regn.

JESAJA, 5. CAPITLET

Vingårdens ofruktsamhet.

Jes 5:1. Nu väl, jag vill sjunga minom vän ens mins väns viso om hans vingård. Min vän hafver en vingård, på ett fett rum.

Jes 5:2. Och han gärde omkring honom, och med stenhopar bevarade, och satte ädla vinträ deruti; han byggde ock ett torn deruti, och grof der en press, och vänte efter, att han skulle bära vindrufvor; men han bar vilddrufvor.

Jes 5:3. Nu dömer, I Jerusalems inbyggare, och I Juda män, emellan mig och min vingård.

Jes 5:4. Hvad skulle man dock mer göra minom vingård, det jag honom icke gjort hafver? Hvi hafver han burit vilddrufvor, då jag vänte efter, att han skulle burit drufvor?

Jes 5:5. Nu väl, jag vill kungöra eder, hvad jag minom vingård göra vill: Hans gård skall borttagen varda, på det han skall ödelagd blifva, och hans mur skall sönderrifven varda, på det han skall förtrampad varda.

Jes 5:6. Jag skall låta honom ligga öde, att ingen skall skäran eller grafvan, utan tistel och törne derinne växa; och skall bjuda skyarna, att de icke regna deruppå.

Jes 5:7. Så är nu HERRANS Zebaoths vingård Israels hus, och Juda män hans lustiga plantering; han vänter efter rätt, si, så är här icke annat än öfvervåld; efter rättviso, si, så är här alltsammans klagomål.

Jes 5:8. Ve dem som draga det ena huset intill det andra, och komma den ena åkren intill den andra, tilldess att intet rum mer är, att de skola besitta landet allena.

Jes 5:9. Det är för HERRANS Zebaoths öron; hvad gäller, om de många hus icke skola öde varda, och de stora och sköna utan inbyggare?

Jes 5:10. Ty tio vingårdsfjällar skola icke gifva mer än ett åm, och en tunna säd skall icke gifva utan ena skäppo.

Jes 5:11. Ve dem som om morgonen bittida uppe äro, till att beflita sig om dryck, och sitta intill nattena, att de af vin hete varda skola;

Jes 5:12. Och hafva harpor, psaltare, trummor, pipor och vin, i deras collats; och se intet uppå HERRANS verk, och akta intet uppå hans händers gerningar.

Jes 5:13. Derföre måste mitt folk varda bortfördt oförvarandes, och deras härlige hunger lida, och deras meniga folk törst lida.

Jes 5:14. Derföre hafver helvetet utvidgat sina själ, och uppgapat med sina käftar utan, måtto, att nederfara skola både deras härlige och den menige man, både deras rike och glade;

Jes 5:15. Att hvar och en skall bocka sig, och hvar och en ödmjukad varda, och de högfärdigas ögon ödmjukad blifva;

Jes 5:16. Men HERREN Zebaoth uppböjd varda i domenom, och Gud, den Helige, helgad varda i rättfärdighet.

Jes 5:17. Så skola då lamb i bet gå i deras stad, och främlingar skola sig nära uti de fetas öde.

Jes 5:18. Ve dem som kobbla sig tillhopa, med fåfängelig band, till att göra orätt, och lika som med vagnsrep, till att synda;

Jes 5:19. Och säga: Låt hans verk skynda sig och snart komma, att vi måge set; låt dens Heligas i Israel anslag nalkas och komma, att vi måge vetat.

Jes 5:20. Ve dem som kalla det onda godt, och det goda ondt; de der af mörkret ljus göra, och af ljuset mörker; de der göra sött af sura, och surt af söto.

Jes 5:21. Ve dem som för sig sjelfva vise äro, och hålla sig sjelfva för kloka.

Jes 5:22. Ve dem som hjeltar äro till att dricka vin, och kämpar till att dricka;

Jes 5:23. De der gifva den ogudaktiga rätt för gåfvors skull, och vända de rättfärdigas rätt ifrå dem.

Jes 5:24. Derföre, lika som eldslåge förtärer halm, och borttager agnar, alltså skall deras rot förruttna, och deras telningar bortflyga såsom stoft; förty de förakta HERRANS Zebaoths lag, och försmäda dens Heligas ord i Israel.

Jes 5:25. Derföre förgrymmar sig HERRANS vrede öfver hans folk, och uträcker sina hand öfver dem, och slår dem, så att bergen bäfva, och deras kroppar äro lika som träck på gatone; och uti allt detta vänder icke hans vrede åter, utan hans hand är ännu uträckt.

Jes 5:26. Ty han skall uppresa ett baner fjerran ibland Hedningarna, och locka dem ifrå jordenes ända; och si, hastigt och snarliga komma de;

Jes 5:27. Och ingen ibland dem är trött eller svag; ingen är sömnig eller sofver; ingom lossas bältet af hans länder, och ingen sliter en skorem sönder.

Jes 5:28. Deras pilar äro skarpe, och alle deras bågar spände; deras hästahofvar äro såsom stenar, och deras hjul såsom ett stormväder.

Jes 5:29. De ryta som lejon, och ryta som ung lejon; de skola fräsa, och taga rof, och behållat, så att ingen undsätter det.

Jes 5:30. Och skall på den tiden fräsa öfver dem lika som ett haf; när man då ser uppå landet, så är det mörkt af ångest, och ljuset skin intet mer för mörkrets skull.

JESAJA, 6. CAPITLET

Guds härlighet. Juda förstockad.

Jes 6:1. Uti det året, då Konung Ussia blef död, såg jag Herran sitta på en hög och härlig stol, och hans klädefåll uppfyllde templet.

Jes 6:2. Seraphim stodo öfver honom, hvardera hade sex vingar; med två betäckte de sitt anlete; med två betäckte de sina fötter, och med två flögo de.

Jes 6:3. Och den ene ropade till den andra, och sade: Helig, Helig, Helig är HERREN Zebaoth; hela jorden är full med hans äro;

Jes 6:4. Så att öfre dörrstocken bäfvade af deras rops röst, och huset vardt fullt med rök.

Jes 6:5. Då sade jag: Ve mig, jag förgås; ty jag hafver orena läppar, och bor ibland ett folk som orena läppar hafver; ty jag hafver sett Konungen, HERRAN Zebaoth, med min ögon.

Jes 6:6. Då flög en af Seraphim till mig, och hade ett glödande kol uti handene, det han med en tång tog af altaret;

Jes 6:7. Och kom vid min mun, och sade: Si, härmed hafver jag kommit vid dina läppar, att din missgerning skall varda ifrå dig tagen, och din synd försonad vara.

Jes 6:8. Och jag hörde Herrans röst, att han sade: Hvem skall jag sända? Hvilken vill vara vårt bådskap? Men jag sade: Här är jag, sänd mig.

Jes 6:9. Och han sade: Gack åstad, och säg till detta folket: Hörer, och förstår det icke; ser, och märker det intet.

Jes 6:10. Förstocka detta folks hjerta, och låt deras öron lomhörd varda, och förblinda deras ögon, att de intet se med sin ögon, eller höra med sin öron, eller förstå med sitt hjerta, och omvända sig, och varda salige.

Jes 6:11. Men jag sade: Herre, huru länge? Han sade: Tilldess, att städerna öde varda utan inbyggare, och husen utan folk, och marken ligger platt öde.

Jes 6:12. Ty HERREN skall låta folket komma, långt bort, så att landet skall svårliga öfvergifvet varda.

Jes 6:13. Dock skall ännu tiondedelen blifva derinne; ty det skall varda bortfördt och förhärjadt, såsom en ek och lind, som ännu hafva bålen, ändock deras löf afslagne, varda; en helig säd skall sådana bål vara.