EPISTEL TILL DE ROMARE.

1703RV Carl XII:s Bibel

ROMARNA, 1. CAPITLET

PAULUS hälsar de Romare, v. 1. Och tackar Gud för deras omvändelse och tro, v. 8. Säger sig hava åstundat komma till dem, att han ock måtte predika för dem Christi Evangelium, v. 9. Ty han skämmes icke därvid: efter det är en Guds kraft, allom till salighet som tro, v. 16. Därföre att däruti uppenbaras Guds rättfärdighet av trone, v. 17. Tager så uppå, och beviser att alle människor äro syndare, och under Guds vrede, v. 18. Först om Hedningarna, som hava övergivit Gud, och vänt sig till avgudar, v. 19. Och äro därföre av Gudi åter övergivne i all synd och orättfärdighet, v. 24.

I. Ingången, i vilken Paulus hälsar de Romare.

Rom 1:1. PAULUS, JESU Christi tjänare, kallad till Apostel, avskild * till Guds Evangelium:

* Ap. G. 9: 15. cap. 13: 2. Gal. 1: 15.

Rom 1:2. Vilket han tillförene utlovat haver genom sina Propheter i de helga Skrifterna, *

* 1. Mos. 3: 15. cap. 22: 18. cap. 26: 4. cap. 49: 10. 5. Mos. 18: 15. Ps. 132: 11. Esa. 4: 2. cap. 7: 14. cap. 9: 6. cap. 40: 10. Dan. 9: 24. Mich. 7: 20.

Rom 1:3. Om sin Son, den född är av Davids säd, efter köttet: *

* Matth. 1: 1. Luc. 1: 32. Ap. G. 2: 30. cap. 13: 23. 2. Tim. 2: 8.

Rom 1:4. Vilken är krafteliga bevisad * Guds Son, efter helighetenes Anda (a), genom uppståndelsen ifrå de döda*, JESUS Christus, vår HERRE:

* Joh. 10: 30, rc. Ebr. 1: 5. cap. 5: 5. * Ap. G. 13: 32, 33.

Rom 1:5. Genom vilken vi have fått nåd *, och Apostlaämbete, till att upprätta trones lydno *, ibland alla Hedningar, i hans Namn:

* Rom 12: 3. cap. 15: 15. 1. Cor. 15: 10. Eph. 3: 8. * Rom. 16: 26.

Rom 1:6. Ibland vilka I ock ären kallade av JESU Christo.

Rom 1:7. Allom dem som i Rom äro, Guds kärestom, kalladom heligom *. Nåd vare med eder, och frid av Gudi vårom Fader, och HERRANOM JESU Christo.

* 1. Cor. 1: 2. Eph. 1: 1.

II. Tackar Gud för deras tro; och säger sig åstunda predika dem Evangelium.

Rom 1:8. I förstone, tackar jag min Gud, genom JESUM Christum, för eder alla, att i hela världene talas om edra tro.

Rom 1:9. Ty Gud är mitt vittne, vilkom jag tjänar i minom anda, uti hans Sons Evangelio, att jag utan återvändo tänker på eder: *

* Eph. 1: 16. Phil. 1: 8.

Rom 1:10. Bedjandes alltid i mina böner, att jag dock någon tid måtte få en lyckosam väg, efter Guds vilja, till att komma till eder. *

* Rom. 15: 23. 1. Thess. 2: 18. cap. 3: 10.

Rom 1:11. Ty jag åstundar se eder, på det jag måtte någon andelig gåvo dela med eder, till att styrka eder;

Rom 1:12. Det är: Att jag samt med eder måtte få hugsvalelse * genom bägges våra tro, edra och mina.

* Rom. 15: 32.

Rom 1:13. Men jag vill icke dölja för eder, bröder, att jag haver ofta föresatt mig att komma till eder, ändock jag haver varit förhindrad allt härtill *: på det jag måtte ock någon frukt hava ibland eder, såsom ock ibland de andra Hedningar.

* Rom. 15: 22.

Rom 1:14. Jag är pliktig * både Greker och Barbarer (b), både visa och ovisa.

* 1. Cor. 9: 16. 2. Cor. 11: 28.

Rom 1:15. Därföre, så mycket mig står till görandes, är jag redebogen, att jag ock predikar eder Evangelium, som i Rom ären.

III. Beviser att den rätta rättfärdigheten kommer av trona.

Rom 1:16. Ty jag skämmes * icke vid Christi Evangelium: ty det är Guds kraft *, allom dem till salighet som tro: Judomen först, så ock Grekomen. *

* Ps. 40: 11. 2. Tim. 1: 8. * 1. Cor. 1: 18. * Ap. G. 13: 46.

Rom 1:17. Därföre att därutinnan varder Guds rättfärdighet (c) uppenbar *, av tro i tro * (d); som skrivet är: Den rättfärdige skall leva av tro. *

* Rom. 3: 21. * Phil. 3: 9. * Hab. 2: 4. Gal. 3: 11. Ebr. 10: 38.

IV. Klagar över människans ogudaktighet: och att ingen varder rättfärdig av Lagsens gärningar.

Rom 1:18. Ty Guds vrede av himmelen (e) varder uppenbar över alla människornas ogudaktighet och orättfärdighet, de där förhålla sanningena i orättfärdighet.

Rom 1:19. Ty det som förstås kan om Gud, är i dem uppenbart *: ty Gud haver dem det uppenbarat:

* Ap. G. 14: 15, rc. cap. 17: 24, rc.

Rom 1:20. Förty hans osynliga ting, både hans eviga kraft, och Gudom varder beskådad, när de besinnas av gärningarna *, nämliga av världenes skapelse: på det de måtte vara utan ursäkt.

* Ps. 19: 2, rc. Ps. 148: 3, rc. Ap. G. 14: 17. cap. 17: 26, 27.

Rom 1:21. Medan de förstodo Gud, och hava icke prisat honom som Gud, och ej heller tackat; utan vordo fåfängelige i sina tankar (f), och deras oförnuftiga hjärta är vordet mörkt. *

* Eph. 4: 17, 18.

Rom 1:22. Då de höllo sig för visa, äro de vordne dårar: *

* 1. Cor. 1: 20.

Rom 1:23. Och hava förvandlat dens oförgängeliga Guds härlighet uti ett beläte, efter den förgängeliga människones, och fåglars, och fyraföts, och krypande djurs liknelse. *

* 5. Mos. 4: 15. 2. Kon. 17: 29. Ps. 106: 20. Esa. 40: 18. Jer. 2: 11. Vish. 12: 24. Ap. G. 17: 29.

Rom 1:24. Därföre haver ock Gud övergivit * dem i deras hjärtans lustar, uti orenlighet, till att skäma sin lekamen inbördes:

* Ps. 81: 13. Ap G. 14: 16. 2. Thess. 2: 11.

Rom 1:25. Vilke förvandlat hava Guds sanning (g) i lögn; och hava ärat och dyrkat creaturet över Skaparen, vilken är välsignad evinnerliga: Amen.

Rom 1:26. Därföre haver Gud övergivit dem i skämliga lustar: ty deras kvinnor hava förvandlat den naturliga brukningena, uti den som är emot naturen. *

* 3. Mos. 18: 23. Eph. 5: 11, 12.

Rom 1:27. Sammaledes ock männerna hava övergivit den naturliga kvinnones brukning, och hava brunnit i sin lusta till varannan; man med man * bedrivit slemhet, och fått, som tillbörligit var, deras villos rätta lön i sig självom.

* 3. Mos. 18: 22.

Rom 1:28. Och såsom de intet aktade hava Gud i känslo, haver Gud övergivit dem i ett förkastat sinne (h), till att bedriva obekvämlig ting:

Rom 1:29. Uppfyllde med all orättfärdighet, boleri, arghet, girighet, ondsko; fulle med avund, mord, kiv, svek, vrånghet:

Rom 1:30. Örnatasslare, bakdantare, Guds hatare, våldsverkare, stolte, skrytare, illfundige, föräldromen olydige:

Rom 1:31. Oförnuftige, trolöse, utan kärlek till sina egna, oförsonlige, obarmhärtige.

Rom 1:32. Vilke, ändå de Guds rättviso veta, att de som sådant göra, äro värde döden, likväl göra de det icke allenast, utan ock hålla med dem som det göra. *

* Ose. 7: 3.

V. 4. (a) Helighetenes Anda) Den H. Ande gavs efter Christi himmelsfärd. Alltså helgar han de Christna, och förklarar Christum i hela världene, att han är Guds son med all makt, genom ord, under, och tecken.

V. 14. (b) Barbarer) Så kallade de Greker all främmande folk. Se till Apostl. G. 28: 2.

V. 17. (c) Guds rättfärdighet) Är den rättfärdighet som för Gudi gäller.

(d) Av tro i tro) Det är: Av den begynte svaga tron till en starkare: ty tron är intet stilla.

V. 18. (e) Av himmelen) Det varder av himmelen uppenbarat, eljes visste hela världen där intet av: att ingen människa är from för Gud, utan allesamman ogudaktige, syndare, och orättfärdige; det är vredenes barn, rc. Bese c. 3: 10 Och om de än något veta eller höra av Gud, äro de dock så onde, att de honom varken tacka eller tjäna: därav måste de till straff falla uti allahanda laster.

V. 21. (f) I sina tankar) Var tron icke är, där faller förnuftet ifrå det ena till det andra, till dess det alldeles varder förblindat i sitt begrundande: såsom självvise och spissfundige huvud hända plägar.

V. 25. (g) Förvandlat hava Guds sanning) Det är: Av den sanna Guden hava de gjort sig avgudar.

V. 28. (h) Övergivit dem i ett förkastat sinne) Ambros. Tradere, non est incitare aut immittere: sed permittere, ut quæ desideriis concepere, adjuti â diabolo, opere expleant. Chrysost. hom. 3. in hanc Epist. Sicut Rex subducens se bello, tradit exercitum sum hostibus, non effectivè, sed subtrahendo sum auxilium. Theophylactus in hunc locum. Tradidit, est pro permisit, dimisit, quemadmodum medicus succurrens laboranti, deinde videns ipsum inordinate inepteque se gerentem, haudque diætæ observantem, & immorigerum sibi, tradit eum ut vehementius ægrotet; pro eo quod est, deserit eum, & permittitut suæ voluntati indulgens, â morbo minimè relevetur. Så talar ock Gud själv Ps. 81: 13. och Paulus i Ap. G. 14: 16.

ROMARNA, 2. CAPITLET

SEDAN beviser han detsamma om dem, som i utvärtes måtto synas fromme och ostraffelige, att ändock de synas frommare än andre, så att de ock fördöma andra; så äro de därföre intet ursäktade: utan efter de likväl begära eller göra hemliga, det som de döma andra före, så äro de sammaledes under Guds vrede och Lagsens förbannelse, v. 1. Och oansett icke alle hava Guds Lag beskriven såsom Judarna, så veta de likväl av naturen någorlunda Lagen, och skola fördenskull därefter dömas, v. 11. Men Judarna som hava Guds beskrivna Lag, rc. och dock överträda henne, skola efter Lagen dömde varda, v. 17.

I. De som synas fromme och döma andra, äro ock syndare.

Rom 2:1. DÄRFÖRE äst du utan ursäkt, o människa, eho du äst som dömer. Ty i det samma du dömer en annan, fördömer du dig själv *, efter du, som dömer, gör detsamma .

* 2. Sam. 12: 5. 1. Cor. 4: 5.

Rom 2:2. Men vi vete, att Guds dom är efter sanningen, över dem som sådana göra.

Rom 2:3. Och menar du, o människa, som dömer dem som sådana göra, och gör detsamma, att du skalt undfly Guds dom?

Rom 2:4. Eller föraktar du hans godhets, tålsamhets (a), och långmodighets (b) rikedom, icke förståndandes, att Guds mildhet leder dig till bättring? *

* Esa. 30: 18. 2. Pet. 3: 9, 15.

Rom 2:5. Utan efter dina hårdhet, och obotfärdiga hjärta, samkar du dig självom vrede, på vredenes * och Guds rättvisa doms uppenbarelses dag;

* 5. Mos. 32: 35. Rom. 9: 22.

Rom 2:6. Vilken skall vedergälla varjom och enom efter hans gärningar; *

* Joh. 34: 11. Ps. 62: 13. Jer. 17: 10. cap. 32: 19. Matth. 16: 27. Rom. 14: 12. 1. Cor. 3: 8. 2. Cor. 5: 10. Uppenb. 22: 12.

Rom 2:7. Dem väl, som med tålamod i goda gärningar, söka pris och ära, och oförgängeligit väsende, ett evigt liv.

Rom 2:8. Men dem som enträtne äro, och icke vilja lyda sanningene *, utan lyda orätthetene, ogunst och vrede;

* Ose 4: 4. 2. Thess. 1: 8.

Rom 2:9. Bedrövelse och ångest över var och en människos själ, som illa gör: Judens först, så ock Grekens.

Rom 2:10. Men härlighet, och ära, och frid varjom och enom som gott gör: Juden först, så ock Greken.

II. Hedningarna varda dömde efter naturlig Lag.

Rom 2:11. Ty Gud ser icke efter personen. *

* 5. Mos. 10: 17. 2. Chrön. 19: 7. Job 34: 19. Ap. G. 10: 34. Gal. 2: 6. Eph. 6: 9. Col. 3: 25. 1. Pet. 1: 17.

Rom 2:12. Ty alle de som utan Lag syndat hava, de varda ock utan Lag förtappade: och alle som uti Lagen hava syndat, de varda med Lagen dömde:

Rom 2:13. Ty icke äro Lagsens hörare rättfärdige för Gudi, utan Lagsens görare (c) skola varda rättfärdigade . *

* Matth. 7: 21. 1. Joh. 3: 7. Jac. 1: 22, 25.

Rom 2:14. Ty när Hedningarna, som icke hava Lagen, göra av naturen (d) det Lagen innehåller, så äro desse, ändock de icke hava Lagen, sig självom en Lag:

Rom 2:15. Vilke bevisa Lagsens verk vara skrivet i deras hjärtan, där deras samvet bär dem vittne, och deras tankar, som sig inbördes anklaga, eller ock ursaka. (e)

Rom 2:16. På den dagen när Gud människornas lönligheter döma * skall, genom JESUM Christum, efter mitt Evangelium.

* Matth. 25: 31. Ap. G. 17: 31. 1. Cor. 4: 5.

III. Judarna skola dömas efter Guds beskrivna Lag.

Rom 2:17. Se, du kallas en Jude, och förlåter dig på Lagen, och berömmer dig av Gudi: *

* Joh. 8: 33, 41.

Rom 2:18. Och vetst hans vilja: och efter du äst undervister i Lagen, prövar du vad bäst är;

Rom 2:19. Och betröster dig vara en ledare dem som blinde äro, och dem ett ljus, som i mörkret äro;

Rom 2:20. Dårars Tuktomästare, enfaldiges Lärare, som haver formen till kunskapen och sanningen i Lagen.

Rom 2:21. Därföre du, som lärer en annan, lärer du icke dig självan? * Du som predikar att man skall icke stjäla, stjäl du?

* Ps. 50: 16. Matth. 23. cap.

Rom 2:22. Du säger att man skall icke göra hor, gör du hor? Du som stygges vid avgudar, berövar (f) du det Helga?

Rom 2:23. Du som berömmer dig av Lagen *, vanhedrar du Gud med Lagsens överträdning?

* Rom. 9: 4.

Rom 2:24. Ty för edra skull varder Guds Namn försmädat ibland Hedningarna, såsom skrivet är. *

* 2. Sam. 12: 14. Esa. 52: 5. Hes. 36: 20, 23.

Rom 2:25. Ty omskärelsen är väl nyttig, om du håller Lagen: men äst du Lagsens överträdare, så är din omskärelse vorden en förhud.

Rom 2:26. Om nu förhuden (g) håller Lagsens rättfärdighet, mån icke hans förhud bliva räknad för omskärelse?

Rom 2:27. Och skall icke den förhud av naturen, som fullkomnar Lagen, döma dig, som genom bokstaven och omskärelsen bryter Lagen?

Rom 2:28. Ty den är icke Jude, som utvärtes är det *; ej heller är det omskärelse, som utvärtes är i köttet:

* Joh. 8: 39. Rom. 9: 7. Gal. 6: 15.

Rom 2:29. Utan den är Jude, som invärtes är det, och omskärelse är av hjärtat *, i Andanom (h), och icke uti bokstavenom (i); vilkens pris icke är av människom, utan av Gudi. *

* 5. Mos. 10: 16. cap. 30: 6. Jer. 4: 4. Col. 2: 11. * Phil. 3: 2, 3.

V. 4. (a) Långmodighets) Långmodighet är, att man långsamt vredgas, och straffar orätt.

(b) Tålsamhet) Är en dygd då man lider det ont är, till liv, gods eller äro, evad det sker med rätto, eller icke.

V. 13. (c) Utan de som äro Lagsens görare, rc.) Se till 3. Mos. 18: 5.

V. 14. (d) Av naturen) Naturlig Lag är: Allt det du vilt dig skall göras eller fördrag havas av enom androm, det gör ock du, och hav fördrag enom androm: uti vilko hela Mose Lag begripen är. Såsom Christus säger, Matth. 7: 12. Av vilken Lag Hedningarna ock icke mer göra än utvärtes gärningar, såsom Judarna av Mose Lag.

V. 15. (e) Tankar som sig inbördes anklaga, eller ock ursäkta) Tankarna som uti Hedningarnas hjärtan uppstiga, bevisa att de icke alldeles äro utan Lag: ty endels förklagar deras samvet och deras gärningar, att de äro onda och olovliga; endels ursäktar och försvarar dem, emedan de äro de goda och lovliga.

V. 22. (f) Berövar) Gudi hörer äran till; den beröva honom all verkhelgon.

V. 26. (g) Förhuden) Förhud kallar Paulus Hedningarna, efter de icke voro omskurne som Judarna.

V. 29. (h) I Andanom) Ande heter det Gud verkar i människone, över naturen.

(i) Bokstav) Heter allt det människan kan göra av sig själv, utan andan.

ROMARNA, 3. CAPITLET

DETSAMMA beviser han om Judarna: att ändock de hade den förmånen framför Hedningarna, att dem voro betrodde Guds ord och löfte, v. 1. Så hade de likväl för Gudi allsingen fördel: utan voro syndare för honom, så väl som Hedningarna, v. 9. Införer så därav, att ingen kan av Lagsens gärningar varda rättfärdig, v. 20. Utan allena av Guds nåd, genom den förlossning som skedd är i Christo JESU, och genom trona på honom, v. 21. rc.

I. Judarna hava väl någon fördel för Hedningarna.

Rom 3:1. VAD fördel hava då Juden? Eller vad är omskärelsen nyttig?

Rom 3:2. I alla måtto mycket. Först, att dem haver varit betrodda Guds ord. *

* 5. Mos. 4: 7, 8. cap. 31: 24, 25. Jos. 24: 26. Esa. 30: 8. Jer. 30: 2. Rom. 2: 18. cap. 9: 4.

Rom 3:3. Ty vad, om somliga hava otrogne varit *? Skulle deras otro göra Guds trohet om intet? *

* Ebr. 4: 2. * 4. Mos. 23: 19. Rom. 9: 6. 2. Tim. 2: 13.

Rom 3:4. Bort det. Vare hellre Gud sannfärdig *, och var människa en ljugare * (a); såsom skrivet är: På det du bliver rättfärdigad i din ord, och övervinner när du dömes. *

* Joh. 3: 33. * Ps. 62: 10. Ps. 116: 11. * Ps. 51: 6.

Rom 3:5. Men om vår orättfärdighet prisar Guds rättfärdighet; vad vilje vi säga? Är då Gud orättfärdig som låter vreden komma uppå? Jag talar efter människosätt;

Rom 3:6. Bort det: ty huru kunde Gud då döma världena? *

* 1. Mos. 18: 25. Job. 8: 3. cap. 34: 17.

Rom 3:7. Ty om Guds sanning vorde yppare (b) av mine lögn, honom till pris, hvi skulle jag då ännu dömas som en syndare?

Rom 3:8. Och icke hellre göra, såsom vi vardom försmädde, och som någre säga, att vi skole säga: Låt oss göra ont, på det där kommer gott av? Vilkas fördömelse är all rätt.

II. Men för Gud äro de både syndare.

Rom 3:9. Huru är då därom? Have vi någon fördel för dem? Allsingen. Ty vi have det nu bevisat, att både Judar och Greker äro alle under synd: *

* Gal. 3: 22.

Rom 3:10. Som skrivet står: Den är icke till som rättfärdig är; icke en. *

* Ps. 14: 3. Ps. 53: 4.

Rom 3:11. Ingen är förståndig; ingen är som söker Gud.

Rom 3:12. Alle hava avvikit; allesamman äro onyttige vordne: ingen är som gott gör; icke till en.

Rom 3:13. Deras strupe är en öppen grav; deras tungor bruka de till svek *; huggormaetter är under deras läppar. *

* Ps. 5: 10. * Ps. 140: 3, 4.

Rom 3:14. Deras mun är full med bannor och bitterhet. *

* Ps. 10: 7.

Rom 3:15. Deras fötter snare till att utgjuta blod. *

* Ords. 1: 16. Esa. 59: 7.

Rom 3:16. Förtryckelse och vedermöda i deras vägar;

Rom 3:17. Och fridsens väg veta de icke.

Rom 3:18. Gudsfruktan är icke för deras ögon. *

* Ps. 36: 2.

Rom 3:19. Men vi vete, att allt det Lagen säger, det säger hon till dem som under Lagen äro; att var och en mun skall tillstoppas *, och all världen skall för Gudi brottslig varda:

* Hes. 16: 63.

III. Och kunna intet av Lagsens gärningar varda rättfärdige; utan det måste ske genom trona på Christum.

Rom 3:20. Därföre att intet kött (c) kan av Lagsens gärningar varda rättfärdigt för honom *: ty av Lagen känner man syndena.*

* Gal. 2: 16. * Rom. 7: 7.

Rom 3:21. Men nu är Guds rättfärdighet * utan Lagen uppenbar vorden, bevittnad av Lagen och Propheterna: *

* 1. Mos. 15: 6. Esa. 53: 11. Jer. 23: 6. Ap. G. 15: 10, 11. Rom. 1: 17. * Joh 5: 46. Ap. G. 26: 22.

Rom 3:22. Nämliga, Guds rättfärdighet, som kommer genom JESU Christi tro, till alla, och över alla dem som tro. Ty här är ingen åtskillnad; *

* Rom. 10: 12. Gal. 3: 28. Col. 3: 11.

Rom 3:23. Ty alle hava syndat * (d), och fattas Guds ära:

* Rom. 11: 32. Gal. 3: 22.

Rom 3:24. Och varda rättfärdige utan förskyllan, av hans nåd *, genom förlossningen i Christo JESU: *

* Eph. 2: 8. Tit. 3: 5, 7. * Matth. 20: 28. Eph. 1: 7. 1. Tim. 2: 6. 1. Pet. 1: 18, 19.

Rom 3:25. Vilken Gud haver satt för en Nådastol, genom trona i hans blod *, i vilko han bevisar sina rättfärdighet, i thy att han förlåter de synder *, som förra skedde äro, genom Guds tålamod; *

* Col. 1: 20. Ebr. 4: 16. * Ap. G. 13: 38, 39. 2. Cor. 15: 19. 1. Joh. 2: 2. cap. 4: 10. * Ap. G. 17: 30.

Rom 3:26. Till att bevisa i denna tiden sina rättfärdighet: på det han skall vara rättfärdig, och göra den rättfärdigan, som är av JESU tro.

Rom 3:27. Var är då berömmelsen? Hon är utelykt. Med vad Lag? Med gärningarnas? Nej; utan med trones Lag.

Rom 3:28. Så hålle vi nu det, att människan varder rättfärdig av trone, utan Lagsens gärningar. *

* Gal. 2: 16.

Rom 3:29. Eller är Gud allenast Judarnas Gud? Är han ock icke Hedningarnas Gud? Jo visserliga, ock Hedningarnas.

Rom 3:30. Efter det en Gud är, som gör omskärelsen rättfärdig av trone, och förhudena genom trona.

Rom 3:31. Göre vi då Lagen om intet med trone? Bort det; utan vi upprättom (e) Lagen.

V. 4. (a) Ljugare) Gud håller visst; men den som på människor förlåter sig, han faller.

V. 7. (b) Vorde yppare) David säger: Dig allena haver jag syndat, och illa gjort för dig: på det du bliver sann uti din ord, och vinner då du dömes, rc. Detta lyder, såsom man skulle synda, på det Guds rättfärdighet måtte därav beprisas, såsom S. Paulus ock här införer, efter de falska Apostlars mening, och är dock intet så. Utan vi skole bekänna synden, den Gud skyllar oss före, på det han må finnas rättfärdig och rättvis uti sin ord. Men om denna bekännelsen träta de verkhelige med Gud, och vela icke att deras gärningar skola vara synd: utan Gud måste vara dem en lögnare, och varda dömd av dem. Så vill nu Paulus icke, att synden prisar Gud, eljes vore bätter synda än göra väl; utan att syndernas bekännelse prisar honom och hans nåd. Alltså bliver Gud sannfärdig, och alle människor lögnaktige, som det intet vilja bekänna. Och deras otro gör intet Guds trohet om intet: ty han vinner dock likväl, och bliver sannfärdig.

V. 20. (c) Kött) Tags här för människo.

V. 23. (d) Ty alle hava syndat) Märk här, då han säger: Alle äro syndare; det är huvudstycket i denna Epistelen, och i hela Skriftene, att allt är synd, det genom Christi blod i trone icke rättfärdigat varder. Därföre fatta denna texten väl. Ty härmed nederläggs alla gärningars förtjänst och berömmelse, som S. Paulus här säger; och bliver allena blotta Guds nåd.

V. 31. (e) Upprättom) I de måtto upprättas eller fullgörs Lagen genom trona: att med trone varder människan rättfärdig, och gör sedan av ett gott hjärta vad Lagen bjuder.

ROMARNA, 4. CAPITLET

DETTA beviser han nu yttermera: först av Abrahams exempel, att så är han rättfärdig vorden, nämliga av trone, v. 1. Sedan av Konung Davids vittnesbörd, som ock sätter vår salighet uti syndernas förlåtelse, v. 6. Till det tredje därav: att Abraham vart rättfärdig, förr än han blev omskuren, eller fick någon Lag, v. 9. Till det fjärde: att Abraham bekom löftet genom trones rättfärdighet, v. 13. Och till det sista: att det må vara av nåd, och dess vissare, v. 16. Sedan beskriver han trones egenskap av Abrahams tro, att hon är en viss förlåtelse på Guds löfte, ehuru omöjelige de synas för vår ögon, v. 18. Och sådant lämpas på andra, v. 23.

I. Trones rättfärdighet bevises av Abrahams exempel, rc.

Rom 4:1. VAD säge vi då vår fader * Abraham efter köttet hava funnit?

* Esa. 51: 2.

Rom 4:2. Ty om Abraham är rättfärdig vorden av gärningarna, så haver han en berömmelse; men icke för Gudi.

Rom 4:3. Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gudi, och det vart honom räknat till rättfärdighet. *

* 1. Mos. 15: 6. Gal. 3: 6. Jac. 2: 23.

Rom 4:4. Men honom som verkar, varder lönen icke räknad av nåd, utan av plikt. *

* Rom. 11: 6.

Rom 4:5. Men honom som icke verkar, utan tror på honom som den ogudaktiga gör rättfärdigan, hans tro varder räknad till rättfärdighet.

Av Davids vittnesbörd.

Rom 4:6. Såsom ock David säger, att saligheten är dens människos, vilko Gud tillräknar rättfärdighetena, utan gärningar.

Rom 4:7. Salige äro de som deras orättfärdigheter äro förlåtna, och deras synder äro överskylda. *

* Ps. 32: 1, 2.

Rom 4:8. Salig är den man, som Gud icke tillräknar synd.

Därav att Abraham vart rättfärdig för omskärelsen.

Rom 4:9. Mån nu denna saligheten allenast vara kommen över omskärelsen, eller ock över förhudena? Vi säge ju, att Abrahe vart tron räknad till rättfärdighet.

Rom 4:10. Huru blev hon då honom tillräknad? När han var i omskärelsen, eller när han var i förhudene? Icke i omskärelsen, utan i förhudene.

Rom 4:11. Och han tog omskärelsens tecken * för ett insegel till trones rättfärdighet, vilka han hade i förhudene (a): att han skulle vara allas deras fader som i förhudene tro *, att rättfärdighet skulle ock dem tillräknad varda:

* 1. Mos. 17: 11. * Gal. 3: 7.

Rom 4:12. Desslikes ock omskärelsens fader, icke dem allenast som äro av omskärelsen, utan ock dem som vandra i trones fotspår, som var i vår faders Abrahams förhud.

Rom 4:13. Ty det löftet, att han skulle varda världenes arvinge *, är icke skett Abrahe eller hans säd, igenom Lagen, utan igenom trones rättfärdighet. *

* 1. Mos. 17: 2. * cap. 15: 6. Gal. 3: 18.

Rom 4:14. Ty om de av Lagen, äro arvingar, så är tron fåfäng vorden, och löftet är blivit om intet.

Rom 4:15. Ty Lagen kommer vrede åstad *: ty där ingen Lag är, där är icke heller överträdelse. *

* 1. Cor. 15: 56. * Joh. 15: 22. Rom. 3: 20. cap. 5: 13, 20. cap. 7: 8, 10.

Rom 4:16. Därföre är det av trone, att det skall vara efter nåd, på det löftet måtte fast bliva allo sädene (b); icke honom allenast som är av Lagen, utan ock honom som är av Abrahams tro, vilken är allas våra fader: *

* Gal. 3: 16, 18, 28, 29.

Rom 4:17. Som skrivet är: Jag haver satt dig till en fader för mång folk *; för Gudi, den han trott haver, vilken de döda gör levande, och kallar de ting som icke äro, likasom de voro.

* 1. Mos. 17: 5.

II. Abrahams tros egenskap beskrives.

Rom 4:18. Vilken trodde emot hoppet, på hoppet, att han skulle varda mång folks fader, efter det, som sagt var: Så skall din säd vara. *

* 1. Mos. 15: 4, 5. Ebr. 11: 12.

Rom 4:19. Och han vart icke svag i trone, och aktade icke sin allaredo döda kropp: ty han var när hundrade åra gammal; ej heller Saras dödaktiga kved. *

* 1. Mos. 17: 17. cap. 18: 11.

Rom 4:20. Ty han tvivlade intet på Guds löfte med otro; utan vart stark i trone *, givandes Gudi ärona. (c)

* Ebr. 11: 17, 18.

Rom 4:21. Och var fullviss därpå, att den som lovade, han var ock mäktig det att hålla. *

* Ps. 115: 3. Luc. 1: 37.

Rom 4:22. Därföre var det ock räknat honom till rättfärdighet.

Och lämpas på alla.

Rom 4:23. Så är detta icke allenast skrivet * för hans skull, att honom tillräknat vart:

* Rom. 15: 4.

Rom 4:24. Utan ock för våra skull, vilkom det skall tillräknas, när vi trom på honom, som vår HERRA JESUM uppväckte ifrå de döda: *

* Ap. G. 2: 24, 32.

Rom 4:25. Vilken för våra synders skull är utgiven *; och för våra rättfärdiggörelses skull uppväckt. *

* Rom. 8: 32. 1. Joh. 1: 7. cap. 2: 2. * 1. Cor. 15: 17.

V. 11. (a) Förhudene) Abraham vart rättfärdig i trone, förr än han omskuren vart, 1. Mos. 15: 6. Att ju nåden måste vara förr än gärningarna.

V. 16. (b) Allo sädene) Både Judom och Hedningom: ty Hedningarna som tro, äro så väl Abrahams säd som Judarna.

V. 20. (c) Givandes Gudi ärona) Den som tror Gudi, han giver honom hans äro, att han är sannfärdig, allsmäktig, vis, god, rc. och så uppfyller tron de första try buden, och gör människona rättfärdiga för Gud, och det är då den rätta Gudstjänsten.

ROMARNA, 5. CAPITLET

NÄR Paulus så haver bevist att alle människtor äro syndare, och kunna icke igenom Lagen varda rättfärdige; utan av Guds nåd genom trona på Christum: beskriver han vidare vad nytto och frukt denna trones rättfärdighet haver med sig; nämliga, frid och fri tillgång hos Gud; hopp om den tillstundande härligheten; berömmelse uti bedrövelsen; den Heliga Andas delaktighet, rc. v. 1. Sedan gör han en skön förliknelse emellan Christum och Adam: att såsom synd och döden äro komne i världena genom Adam, så äro nåd och liv komne genom Christum, v. 12. rc.

I. Vad frukt och nytta trones rättfärdighet haver med sig.

Rom 5:1. MEDAN vi nu rättfärdige vordne äro av trone, have vi frid med Gud, genom vår HERRA JESUM Christum; *

* Eph. 2: 13, 14.

Rom 5:2. Genom vilken vi have ock tillgång * i trone till denna nåd, som vi uti ståm, och berömmom oss, i Guds härlighets hopp.

* Joh. 10: 9. cap. 14: 6. Eph. 2: 18. cap. 3: 12. Ebr. 10: 19.

Rom 5:3. Men icke det allenast: utan vi berömmom oss ock i bedrövelserna *; vetandes, att bedrövelse gör tålamod; *

* Phil. 1: 29. * Jac. 1: 3.

Rom 5:4. Och tålamod förfarenhet; och förfarenheten hopp:

Rom 5:5. Men hoppet låter icke komma på skam: ty Guds kärlek är utgjuten i vår hjärta, genom den Helga Anda, som oss given är.

Rom 5:6. Ty Christus, den stund vi ännu svage vorom efter tiden, haver lidit döden för de ogudaktiga. *

* Eph. 2: 1. Col. 2: 13. Ebr. 9: 15. 1. Pet. 3: 18.

Rom 5:7. Ty näppliga vill någor dö för en rättfärdig: ty för den gode torde tilläventyrs ock någor dö.

Rom 5:8. Men Gud beprisar sin kärlek till oss, att Christus är död för oss, när vi ännu vore syndare. *

* Joh. 15: 13.

Rom 5:9. Så varde vi ju mycket mer frälste genom honom ifrån vredene *, efter vi nu äre rättfärdige gjorde i hans blod.

* 1. Thess. 1: 10.

Rom 5:10. Ty om vi vordom förlikte * med Gudi, genom hans sons död, den stund vi vorom ovänner *: mycket mer skolom vi, efter vi förlikte ärom, varda salige genom hans liv.

* 2. Cor. 5: 18. * Col. 1: 21, 22.

Rom 5:11. Men icke allenast det: utan vi berömmom oss ock av Gudi (a), genom vår HERRA JESUM Christum, genom vilken vi nu förlikningen fått have.

II. Förliknelse emellan Adam och Christum.

Rom 5:12. Därföre, såsom igenom ena människo är synden kommen i världen *, och genom syndena döden *; och är så döden kommen över alla människor, efter de alle syndat hava.

* 1. Mos. 3: 6. * cap. 2: 17. Rom. 6: 23. 1. Cor. 15: 21.

Rom 5:13. Ty synden var i världene allt intill Lagen: men där ingen Lag är, där tillräknas icke synden. *

* Rom. 4: 15.

Rom 5:14. Utan döden regnerade allt ifrån Adam intill Mosen; över dem ock, som icke hade syndat i Adams överträdelses liknelse, vilken är hans förebild (b) som tillkommande var. *

* 1. Cor. 15: 22, 45.

Rom 5:15. Men det haver sig icke så med gåvone, som med syndene: ty om igenom dens enas synd äro månge döde; så är mycket mer Guds nåd, och gåvan genom nåden som var ens människos, JESU Christi, mångom rikeliga vederfaren.

Rom 5:16. Och gåvan är icke såsom det där kom igenom den ene, som syndade, ty domen är kommen av en, till fördömelse; men nådegåvan av många synder, till rättfärdighet.

Rom 5:17. Ty om döden regnerade för ens synds skull igenom en (c); mycket mer skola de som undfå nådenes och rättfärdighetenes gåvos ymnighet, regnera i livena genom en, JESUM Christum.

Rom 5:18. Ty såsom för ens synds skull, är fördömelse kommen över alla människor *; så kommer ock igenom ens rättfärdighet livsens rättfärdning över alla människor.

* Rom. 6: 23.

Rom 5:19. Ty såsom för ene människos (d) olydno äro månge vordne syndare; så varda ock för ens lydnos skull, månge rättfärdige.

Rom 5:20. Men Lagen är härmed inkommen *, att synden skulle överflöda: men där synden överflödde, där överflödde då nåden mycket mer: *

* Rom. 7: 8. Gal. 3: 19. * Luc. 7: 47.

Rom 5:21. På det, att såsom synden haver regnerat till döden, så skulle ock nåden regnera genom rättfärdighetena till evinnerligit liv, genom JESUM Christum vår HERRA.

V. 11. (a) Av Gudi) Att Gud hörer oss till, och vi honom, och havom allt gott menligit med honom i all förtröstning.

V. 14. (b) Förebild) Såsom Adam med sine synd, utan vår skull haver fördärvat oss: så haver ock Christus med sine rättfärdighet, utan vår förtjänst gjort oss saliga.

V. 17. (c) Igenom en) Märk, att han talar här om arvsynden, som kommen är av Adams olydno, av vilko allt det i oss är, är syndeligit.

V. 19. (d) För ene människos) Såsom Adams synd är vorden vår egen, så är ock Christi rättfärdighet vorden vår egen.

ROMARNA, 6. CAPITLET

 NÄR Apostelen så haver låtit se vad frukt och nytta trones rättfärdighet haver med sig, lärer han dem som således genom trona äro rättfärdige vordne, att de icke mer skola leva syndene, vilko de äro döde blevne: utan förmanar dem att leva Gudi uti ett nytt leverne, och beflita sig om alla goda gärningar; det han med synnerlig skäl här driver och bevisar, v. 1.

I. Huru de skola leva som äro rättfärdige vordne.

Rom 6:1. VAD vilje vi då säga? Skole vi bliva i syndene, på det nåden skall överflöda?

Rom 6:2. Bort det: vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu leva i henne?

Rom 6:3. Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum JESUM *, vi äre döpte till hans död? (a)

* Gal. 3: 27.

Rom 6:4. Så äre vi ju begravne med honom, genom dopet *, i döden: att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda *, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt leverne. *

* Col. 2: 12. * 1. Cor. 6: 14. * Eph. 4: 22, 23, 24. Col. 3: 10. 1. Pet. 2: 1. cap. 4: 2.

Rom 6:5. Ty om vi äre vordne inplantade med honom i hans döds liknelse, så skole vi ock varda i hans uppståndelses liknelse: *

* Rom. 8: 11. Phil. 3: 10, 11.

Rom 6:6. Detta vetandes, att vår gamla människa är korsfäst med honom *; på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skole tjäna syndene.

* Gal. 5: 24.

Rom 6:7. Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene. (b) *

* 1. Pet. 4: 1.

Rom 6:8. Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole leva med honom: *

* 2. Tim. 2: 11.

Rom 6:9. Vetandes, att Christus som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer: döden får intet mer makt över honom. *

* Uppenb. 1: 18.

Rom 6:10. Ty det han blev död, blev han syndene död en gång *: men det han lever, lever han Gudi.

* Ebr. 9: 27, 28. 1. Pet. 2: 24.

Rom 6:11. Så håller ock I eder därföre, att I ären döde syndene, men leven Gudi, genom Christum JESUM, vår HERRA.

II. Förmaning att taga sig vara för synden.

Rom 6:12. Så låter nu icke syndena regnera (c) i edar dödeliga lekamen, så att I henne lyden uti hennes lustar.

Rom 6:13. Och giver icke heller syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen: utan giver eder själva Gudi *, likasom de där äro levande ifrå de döda; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.

* Luc. 1: 74. Rom. 12: 1. Gal. 2: 20. 1. Pet. 4: 2.

Rom 6:14. Ty synden skall icke regnera över eder: efter I ären icke under Lagen, utan under nådene. (d)

Rom 6:15. Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under Lagen *, utan under nådene? Bort det.

* 1. Cor. 9: 21. Gal. 2: 18, 19.

Rom 6:16. Veten I icke att vem I given eder för tjänare till att lyda, hans tjänare ären I, som I lydige ären *; evad syndenes, till döden, eller lydnones, till rättfärdighetena?

* Joh. 8: 34. 2. Pet. 2: 19.

Rom 6:17. Men lovad vare Gud, att I haven varit syndenes tjänare, och ären dock av hjärtat lydige vordne, uti den lärdoms form, som I ären antvardade.

Rom 6:18. Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjänare vordne. *

* Joh. 8: 32. 1. Pet. 2: 16.

Rom 6:19. Jag talar härom efter människors sätt, för edart kötts skröplighets skull; ty likasom I haven givit edra lemmar att tjäna orenlighetene, och orättfärdighetene till orättfärdighet: så giver ock nu edra lemmar att tjäna rättfärdighetene till helgelse.

Rom 6:20. Ty då I voren syndenes tjänare, då voren I fri ifrå rättfärdighetene.

Rom 6:21. Vad frukt haden I då av det, där I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten. *

* Rom. 7: 5.

Rom 6:22. Men nu, medan I ären fri vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjänare, haven I edor frukt till helgelse; och till ändalykt, evinnerligit liv.

Rom 6:23. Ty syndenes lön är döden *; men Guds gåva är evigt liv, genom Christum JESUM, vår HERRA. *

* 1. Mos. 2: 17. Jac. 1: 15. * Rom. 5: 12, 18. 1. Cor. 15: 21.

V. 3. (a) Döpte till hans död) Att vi ock såsom han dö skolom: ty vi dö icke alldeles ifrå syndene förr än köttet dör ock lekamliga.

V. 7. (b) Rättfärdigad ifrå syndene) Det är: fri ifrå syndene.

V. 12. (c) Regnera) Märk, att heliga människor hava ännu ond lusta, den de dock icke efterfölja.

V 14. (d) Under nådene) Så länge nåden regerar, bliver samvetet fritt, och tvingar synden uti köttena. Men där nåden icke är, regerar synden; och Lagen fördömer samvetet.

ROMARNA, 7. CAPITLET

APOSTELEN bevisar än, att de som genom Christum äro friade ifrå Lagen, och rättfärdige vordne, skola leva Christo uti ett nytt leverne: såsom en kvinna som haver mist sin förra man, och haver fått en annan, hon måste sedan leva efter hans sinne, v. 1. Därhos beskriver han vad Lagsens ämbete är, nämliga, uppenbara och straffa synden, rc. v. 7. Och till det tredje, den strid som är emellan andan och köttet, medan en lever här på jordene. Och allt detta framställer han i sig själv, eller i sitt eget exempel, v. 14.

I. Vises vår frihet ifrå Lagen, med liknelse utav en kvinno som är enom man begiven.

Rom 7:1. VETEN I icke, bröder, (ty jag talar med dem som Lagen veta,) att Lagen regnerar över människona, så länge hon lever?

Rom 7:2. Ty en kvinna som i mans våld är, så länge mannen lever, är hon bunden till Lagen: men om mannen dör, så bliver hon lös ifrå mansens Lag. *

* 1. Cor. 7: 2, 10, 39.

Rom 7:3. Alltså, om hon bliver en annan mans, medan hennes man lever, då varder hon kallad en horkona *: men dör mannen, så är hon fri ifrå Lagen, att hon icke varder en horkona, om hon bliver en annan mans.

* Matth. 5: 32.

Rom 7:4. Så ären ock I, mine bröder, dödade ifrå Lagen * (a), genom Christi lekamen: att I skolen bliva ens annans, nämliga, hans, som är uppstånden ifrå de döda, på det vi skole bära Gudi frukt.

* Rom. 8: 2. Gal. 2: 19, 20. cap. 5: 18.

Rom 7:5. Ty då vi vorom i köttet, då voro de syndiga begärelser, genom Lagen, verkande i våra lemmar, till att bära dödenom frukt. *

* Rom. 6: 21.

Rom 7:6. Men nu äre vi friade ifrå Lagen; döde ifrå henne, som oss hölt fångna: så att vi skole tjäna uti Andans nya väsende, och icke uti bokstavens gamla väsende. *

* 2. Cor. 3: 6, 7.

II. Lagsens ämbete är: uppenbara synden.

Rom 7:7. Vad vilje vi då säga? Är Lagen synd? Bort det: men syndena kände jag icke, utan genom Lagen *: ty jag hade intet visst av begärelsen, hade icke Lagen sagt: Du skalt icke begära. *

* Rom. 3: 20. * 2. Mos. 20: 17. 5. Mos. 5: 21.

Rom 7:8. Men synden, som tog tillfälle genom budordet, verkade i mig all begärelse: ty utan Lagen, var synden död. *

* Joh. 15: 22. Rom. 4: 15. cap. 5: 13, 20.

Rom 7:9. Och jag levde fordom utan Lag: men när budordet kom, fick synden liv igen;

Rom 7:10. Och jag vart död: och budordet, som var givit till livs *, fanns mig vara till döds.

* 3. Mos. 18: 5. Hes. 20: 11.

Rom 7:11. Ty synden tog tillfälle genom budordet, och besvek mig, och drap mig genom det.

Rom 7:12. Så är väl Lagen helig, och budordet heligt, och rättfärdigt, och gott. *

* 1. Tim. 1: 8.

Rom 7:13. Är då det som gott är, vordet mig till döds? Bort det: men synden, på det hon skulle synas vara synd, haver genom det gott är, verkat döden i mig; på det synden skulle varda övermåtton syndig genom budordet.

III. Beskrives striden emellan Andan och köttet.

Rom 7:14. Ty vi vete, att Lagen är andelig; men jag är köttslig, sålder under syndena. *

* 1. Kon. 21: 20, 25. Esa. 50: 1.

Rom 7:15. Ty jag vet icke vad jag gör: ty jag gör icke vad jag vill; utan det jag hatar, det gör jag. *

* Gal. 5: 17.

Rom 7:16. Men om jag gör (b) det jag icke vill, så samtycker jag lagenom, att hon är god.

Rom 7:17. Men nu är det icke mera jag, som gör det, utan synden som bor i mig.

Rom 7:18. Ty jag vet, att i mig, det är, i mitt kött, bor icke gott *: ty viljan haver jag, men att göra det goda finner jag icke.

* 1. Mos. 6: 5. cap. 8: 21.

Rom 7:19. Ty det goda som jag vill, det gör jag intet: utan det onda som jag icke vill, det gör jag.

Rom 7:20. Men om jag gör det jag icke vill, så är det nu mera icke jag, som gör det, utan synden som bor i mig.

Rom 7:21. Så finner jag nu den Lagen, när jag vill göra det goda, att det onda låder vid mig.

Rom 7:22. Ty jag haver lust till Guds Lag *, efter den invärtes människona: (c)

* Ps. 1: 2.

Rom 7:23. Men jag ser en annor Lag i mina lemmar, som strider emot den Lag som i min håg är *, och griper mig fången uti syndenes Lag, som är i mina lemmar.

* 1. Pet. 2: 11.

Rom 7:24. Jag arme människa, ho skall lösa mig ifrå denna dödsens kropp? (d)

Rom 7:25. Gudi tackar jag, genom JESUM Christum, vår HERRA. Så tjänar jag nu själv med hågen Guds Lag ; men med köttet tjänar jag syndenes Lag.

V. 4. (a) Dödade ifrå Lagen) Den gamla människan haver syndenes samvet till egendom, såsom en man sin hustru: men när den gamla människan dör genom nåden, bliver samvetet fritt för synden, att ock Lagen icke mer kan thy uppröra synden, och göra det den gamla människone underdånigt.

V. 16. (b) Om jag nu gör) Göra heter icke här att fullkomna gärningar: utan känna begärelsen, att hon rörer sig. Men fullkomna, är att leva ren utan all begärelse, vilket icke sker i detta livet.

V. 22. (c) Invärtes människona) Invärtes människa heter här anden som födder är av nåden, vilken i helga människor strider emot den utvärtes människan. Utvärtes människa heter det människan är utan nåden av blotta naturen, evad det är, förnuft, sinne, eller annat: ty det är allt befängt med synd.

V. 24. (d) Dödsens kropp) Död heter här den jämmer och möda i stridene emot syndena, såsom Pharao sade, 2. Mos 10: 17. Tag denna döden ifrå mig; och mente gräshopporna.

ROMARNA, 8. CAPITLET

HÄRUPPÅ besluter nu Paulus, att ändock de rättfärdige i Christo alltid hava strid med köttet, så är dock intet fördömeligit i dem, efter de icke följa köttet utan Andan, och Christus haver dem friat ifrå syndenes och dödsens Lag, v. 1. Sedan förmanar han dem, att de med Andan alltid döda köttsens gärningar, på det måga vara Guds barn, och Christi medarvingar, v. 12. Och till det tredje tröstar han dem under korset, efter de något med Christo här i världene lida måste, v. 17.

I. Ingen fördömelse är i dem som äro i Christo.

Rom 8:1. SÅ är nu ingen fördömelse (a) för dem som äro i Christo JESU, de som icke vandra efter köttet, utan efter Andan.