Biblia 1873

KONUNG CARL DEN TOLFTES BIBEL

Gamla Testamentet

PRIMUS SAMUELIS.

DEN FÖRSTA SAMUELS BOK.

1 Samuelsboken, kapitel 1-31.


Gamla Testamentet, välj bok:

1 MOS2 MOS3 MOS4 MOS5 MOSJOSDOMRUT1 SAM2 SAM1 KUNG2 KUNG1 KRÖN2 KRÖNESRANEHESTJOB: PS: 1-7576-150ORDSPREDHVJESJERKLAGHESDANHOSJOELAMOSOBADJONAMIKANAHHABSEFHAGSAKMAL:

Nya Testamentet, välj bok:

MATTMARLUKJOHAPGROM1 KOR2 KORGALEFFILKOL1 TH2 TH1 TIM2 TIMTITFILEMHEBR1 PETR2 PETR1 JOH2 JOH3 JOHJAK: JUDUPP

1 Samuelsboken, välj kapitel:

12345678910111213141516171819202122232425262728293031
1873 Carl XII:s Bibel

1 SAMUELSBOKEN, 1. CAPITLET

Hannas sorg, bön. Samuel född.

1Sam 1:1. Det var en man af Ramathaim Zophim, af Ephraims berg; han het ElKana, Jerohams son, Elihu sons, Thohu sons, Zuphs sons, hvilken en Ephrateer var.

1Sam 1:2. Och han hade två hustrur, den ena het Hanna, den andra Peninna; men Peninna hade barn, och Hanna hade inga barn.

1Sam 1:3. Den samme mannen gick upp ifrå sin stad i sinom tid, att han skulle tillbedja och offra HERRANOM Zebaoth i Silo: och dersammastäds voro HERRANS Prester Hophni och Pinehas, både Eli söner.

1Sam 1:4. Då nu en dag kom, att ElKana offrade, gaf han sine hustru Peninna, och alla hennes söner och döttrar, stycker;

1Sam 1:5. Men Hanna gaf han ett stycke sörjandes; ty han hade Hanna kär; men HERREN hade igenlyckt hennes lif.

1Sam 1:6. Och hennes haterska gjorde henne harmt, och kastade henne före hennes ofruktsamhet, att HERREN hade igenlyckt hennes lif.

1Sam 1:7. Så gjorde hon hvart år, när de gingo upp till HERRANS hus, och gjorde henne alltså harmt; men hon gret, och åt intet.

1Sam 1:8. Och ElKana hennes man sade till henne: Hanna, hvi gråter du? Och hvi äter du icke? Och för hvad sak är ditt hjerta så illa tillfrids? Är jag dig icke bättre än tio söner?

1Sam 1:9. Då stod Hanna upp, sedan hon ätit och druckit hade i Silo; och Presten Eli satt på en stol utanför dörrene af HERRANS tempel.

1Sam 1:10. Och hon var full med hjertans bedröfvelse; och hon bad till HERRAN, och gret;

1Sam 1:11. Och lofvade ett löfte, och sade: HERRE Zebaoth, om du ville se till dina tjenarinnos jämmer, och tänka på mig, och icke förgäta dina tjenarinno, utan gifva dina tjenarinno en son, så vill jag gifva honom HERRANOM, så länge han lefver, och ingen rakoknif skall komma på hans hufvud.

1Sam 1:12. Och som hon länge bad för HERRANOM, gaf Eli akt på hennes mun.

1Sam 1:13. Ty Hanna talade i sitt hjerta, allenast hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes intet. Då mente Eli, att hon var drucken;

1Sam 1:14. Och sade till henne: Huru länge vill du vara drucken? Låt vinet gå af dig.

1Sam 1:15. Men Hanna svarade och sade: Nej, min Herre, jag är en bedröfvad qvinna; vin och starka drycker hafver jag icke druckit, utan hafver utgjutit mitt hjerta för HERRANOM.

1Sam 1:16. Räkna dock icke dina tjenarinno såsom en Belials dotter; ty jag hafver utaf mitt svåra bekymmer och sorg talat allt härtill.

1Sam 1:17. Eli svarade, och sade: Gack i frid; Israels Gud gifve dig dina bön, den du af honom bedit hafver.

1Sam 1:18. Hon sade: Låt dina tjenarinno finna nåd för din ögon. Så gick qvinnan sin väg och åt, och såg icke mer så sorgeliga ut.

1Sam 1:19. Och om morgonen voro de bittida uppe; och då de tillbedit hade för HERRANOM, vände de om, och gingo hem igen till Ramath. Och ElKana kände sina hustru Hanna. Och HERREN tänkte på henne.

1Sam 1:20. Och då någre dagar voro framlidne, vardt hon hafvandes, och födde en son, och kallade honom Samuel, sägandes: Ty jag hafver bedit honom af HERRANOM.

1Sam 1:21. Och då mannen ElKana for upp med hela sitt hus, till att offra HERRANOM offer efter sedvänjon och sitt löfte;

1Sam 1:22. For Hanna intet med upp; utan sade till sin man: Jag vill icke fara upp, tilldess barnet är afvanat; då vill jag hafva honom med, att han må hafvas fram för HERRAN, och blifva der sedan evigliga.

1Sam 1:23. ElKana hennes man sade till henne: Gör såsom dig täckes; blif, tilldess du hafver afvant honom; HERREN stadfäste det han sagt hafver. Så blef då qvinnan, och däggde sin son, intilldess hon vande honom af.

1Sam 1:24. Och så hade hon honom upp, sedan hon honom afvant hade, med tre stutar, med ett epha mjöl, och med en flasko vin, och hade honom in i HERRANS hus i Silo; och pilten var ännu ung.

1Sam 1:25. Och de slagtade stuten, och hade pilten fram för Eli.

1Sam 1:26. Och hon sade: Ack! min Herre, så visst som din själ lefver, min Herre, jag är den qvinnan, som här när dig stod, och bad HERRAN;

1Sam 1:27. Då jag bad om denna pilten. Nu hafver HERREN gifvit mig den bönena, som jag bad af honom.

1Sam 1:28. Derföre gifver jag honom HERRANOM igen evigliga, efter han af HERRANOM beden är. Och de tillbådo der HERRAN.

1 Samuelsboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 TOP

1 SAMUELSBOKEN, 2. CAPITLET

Hannas lofsång. Samuels växt. Eli söner, flathet, straff.

1Sam 2:1. Och Hanna bad, och sade: Mitt hjerta fröjdar sig i HERRANOM; mitt horn är upphöjdt i HERRANOM; min mun hafver vidt öppnat sig öfver mina fiendar; ty jag fröjdar mig af dine salighet.

1Sam 2:2. Ingen är helig såsom HERREN. Utan dig är ingen; och ingen tröst är såsom vår Gud.

1Sam 2:3. Låter af att berömma eder och tala stor ord. Låter det gamla utur edar mun: ty HERREN är en Gud, som vet det, och låter icke sådana anslag hafva framgång.

1Sam 2:4. De starkas båge är sönderbruten, och de svage äro omgjordade med starkhet.

1Sam 2:5. De som mätte voro, de vordo sålde för bröd; och de som hunger ledo, hungra intet mer; tilldess den ofruktsamma födde sju, och den som mång barn hade, vardt försvagad.

1Sam 2:6. HERREN dödar, och gifver lif; förer till helvete, och derut igen.

1Sam 2:7. HERREN gör fattigan; han gör ock rikan han förnedrar och upphöjer.

1Sam 2:8. Han uppreser den torftiga utu stoftet, och upphäfver den fattiga utu träcken, att han skall sätta honom ibland Förstar, och låtan ärfva ärones stol; ty verldenes ändar äro HERRANS, och jordenes krets hafver han satt deruppå.

1Sam 2:9. Han varder bevarandes sina heligas fötter; men de ogudaktige skola vara tyste i mörkrena; ty ingen förmår något af sin egen kraft.

1Sam 2:10. För HERRANOM skola förskräckas hans fiender; öfver dem skall han dundra i himmelen. HERREN skall döma verldenes ändar, och skall gifva sinom Konung magt, och upphöja sins Smordas horn.

1Sam 2:11. Och ElKana gick hem igen till Hamath uti sitt hus, och pilten var HERRANS tjenare inför Presten Eli.

1Sam 2:12. Men Eli söner voro Belials barn, och visste intet af HERRANOM;

1Sam 2:13. Ej heller hvad deras Prestaämbete var till folket. Då någor ville något offra, så kom Prestens dräng, medan köttet kokades, och hade en treuddad gaffel i sine hand:

1Sam 2:14. Och stack i grytona eller kettilen, eller pannona, eller krukona, och hvad han drog ut med gaffelen, det tog Presten till sig. Så gjorde de allom Israel, som ditkommo till Silo.

1Sam 2:15. Sammalunda, förra än de uppbrände det feta, kom Prestens dräng, och sade till honom, som offret frambar: Få mig kött, att jag må steka det åt Prestenom; ty han vill icke taga kokadt kött af dig, utan rått.

1Sam 2:16. När då någor sade till honom: Låt upptända det feta såsom det bör sig i dag, och tag sedan hvad ditt hjerta begärar, så sade han till honom: Du skall nu gifva mig det, eljest skall jag taga det med våld.

1Sam 2:17. Derföre var piltarnas synd ganska stor för HERRANOM; förty folket förhädde HERRANS spisoffer.

1Sam 2:18. Men Samuel var en tjenare för HERRANOM, en dräng i en linnen lifkjortel.

1Sam 2:19. Dertill gjorde hans moder honom en liten kjortel, och förde den upp till honom i sinom tid, då hon uppgick med sin man, till att offra offer i sinom tid.

1Sam 2:20. Och Eli välsignade ElKana och hans hustru, och sade: HERREN gifve dig säd utaf denna qvinnone för den bön, som du hafver bedit af HERRANOM. Och de gingo hem till sitt igen.

1Sam 2:21. Och HERREN sökte Hanna, att hon blef hafvandes, och födde tre söner och två döttrar; men pilten Samuel växte till för HERRANOM.

1Sam 2:22. Men Eli var ganska gammal, och han förnam hvad hans söner gjorde allom Israel; och att de sofvo när de qvinnor, som tjente inför dörrene af vittnesbördsens tabernakel.

1Sam 2:23. Och han sade till dem: Hvi gören I sådant? Ty jag hörer edart onda väsende af allt detta folket.

1Sam 2:24. Icke så, mina barn, det är icke godt rykte, som jag hörer; I kommen HERRANS folk till att synda.

1Sam 2:25. Om någor syndar emot en mennisko, så kunna domarena förlika det; men om någor syndar emot HERRAN, ho kan förlikat? Och de hörde intet sins faders röst; ty HERREN ville döda dem.

1Sam 2:26. Men pilten Samuel växte till, och var både HERRANOM och menniskom täcker.

1Sam 2:27. Och en Guds man kom till Eli, och sade till honom: Så säger HERREN: Jag hafver uppenbarat mig dins faders huse, då de ännu voro uti Egypten i Pharaos hus;

1Sam 2:28. Och utvalde honom der mig, för all Israels slägter till Presterskap, att han skulle offra på mitt altare, och upptända rökverk, och bära lifkjortel för mig: och gaf dins faders huse all Israels barnas offer.

1Sam 2:29. Hvi spjernar du då emot mitt offer och spisoffer, som jag budit hafver i tabernaklet, och du ärar dina söner mer än mig, så att I göden eder utaf allt mitt folks Israels spisoffers förstling?

1Sam 2:30. Derföre säger HERREN Israels Gud: Jag hafver sagt, att ditt hus och dins faders hus skulle vandra för mig evinnerliga. Men nu säger HERREN: Det vare långt ifrå mig; utan den mig ärar, honom vill jag ock ära: men den mig föraktar, han skall komma på skam.

1Sam 2:31. Si, den tid skall komma, att jag skall bryta din arm sönder, och dins faders hus arm, så att ingen gammal skall vara i dino huse.

1Sam 2:32. Och du skall se din motståndare uti tabernaklet i allo Israels godo; och ingen gammal skall vara i dins faders hus evinnerliga.

1Sam 2:33. Dock vill jag icke utrota af dig allan man ifrå mitt altare, på det din ögon skola försmäkta, och din själ gräma sig; och hela hopen i dino huse skola dö, då de till manna komne äro.

1Sam 2:34. Och detta skall vara dig ett tecken, som båda dina söner Hophni och Pinehas öfvergå skall: På en dag skola de både dö.

1Sam 2:35. Och jag skall uppväcka mig en trogen Prest, och han skall göra såsom det i mino hjerta och mine själ är; honom skall jag bygga ett säkert hus, så att han skall vandra inför minom Smorda i alla dagar.

1Sam 2:36. Och den qvar blifver af ditt hus, han skall komma och falla neder för honom, om en silfpenning och ett stycke bröd, och skall säga: Käre, låt mig komma till en Prestadel, att jag må äta en beta bröd.

1 Samuelsboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

1 SAMUELSBOKEN, 3. CAPITLET

Samuel kallas. Eli straffas.

1Sam 3:1. Och då pilten Samuel tjente HERRANOM under Eli, var HERRANS ord sällsynt på den tiden, och var fögo Prophetia.

1Sam 3:2. Och det begaf sig på samma tid, att Eli låg i sino rumme, och hans ögon begynte mörkas, så att han icke se kunde.

1Sam 3:3. Och Samuel hade lagt sig uti HERRANS tempel, der Guds ark var, förra än Guds lampa utsläcktes.

1Sam 3:4. Och HERREN kallade Samuel. Han svarade: Si, här är jag.

1Sam 3:5. Och han lopp till Eli, och sade: Si, här är jag, du kallade mig. Han sade: Jag hafver intet kallat dig; gack bort igen, och lägg dig sofva. Och han gick bort, och lade sig sofva.

1Sam 3:6. Och HERREN kallade åter Samuel, och Samuel stod upp, och gick till Eli, och sade: Si, här är jag, du hafver kallat mig. Han sade: Jag hafver icke kallat dig, min son; gack bort igen, och lägg dig sofva.

1Sam 3:7. Men Samuel kände icke ännu HERRAN, och HERRANS ord var honom icke ännu uppenbaradt.

1Sam 3:8. Och HERREN kallade Samuel ännu tredje gången, och han stod upp, och gick till Eli, och sade: Si, här är jag, du hafver kallat mig. Så förmärkte Eli, att HERREN kallade pilten;

1Sam 3:9. Och sade till honom: Gack bort igen, och lägg dig sofva; och om han mer kallar dig, så säg: Tala, HERRE, ty din tjenare hörer till. Samuel gick bort och lade sig i sitt rum.

1Sam 3:10. Så kom HERREN, och gick fram, och kallade såsom tillförene: Samuel, Samuel. Och Samuel sade: Tala, ty din tjenare hörer till.

1Sam 3:11. Och HERREN sade till Samuel: Si, jag skall göra en ting i Israel, så att den det får höra, honom skall gälla i båda hans öron.

1Sam 3:12. På den dagen skall jag uppväcka öfver Eli allt det jag öfver hans hus sagt hafver; jag skall begynnat och fullkomnat;

1Sam 3:13. Ty jag hafver sagt honom till, att jag vill vara domare öfver hans hus till evig tid, för den missgernings skull, att han visste huru hans söner bedrefvo slem ting, och hafver icke en gång sett illa på dem derföre.

1Sam 3:14. Fördenskull hafver jag svorit Eli huse, att denna Eli hus missgerning skall icke försonad varda antingen med offer eller spisoffer, till evig tid.

1Sam 3:15. Och Samuel låg intill morgonen, och lät upp dörrena af HERRANS hus. Och Samuel torde icke säga Eli synena.

1Sam 3:16. Då kallade Eli honom, och sade: Samuel, min son. Han svarade: Si, här är jag.

1Sam 3:17. Han sade: Hvad är det för ord, som dig sagdt är? Dölj det icke för mig; Gud göre dig det och det, om du något döljer för mig, af det som dig sagdt är.

1Sam 3:18. Då sade Samuel honom alltsamman, och döljde intet för honom; men han sade: Han är HERREN; han göre såsom honom godt tyckes.

1Sam 3:19. Och Samuel växte till, och HERREN var med honom, och intet af all hans ord föll på jordena.

1Sam 3:20. Och hela Israel, allt ifrå Dan intill BerSaba, visste att Samuel var en trogen HERRANS Prophet.

1Sam 3:21. Och HERREN syntes åter i Silo; ty HERREN var Samuel uppenbarad vorden i Silo, genom HERRANS ord.

1 Samuelsboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

1 SAMUELSBOKEN, 4. CAPITLET

Arken tagen. Hophni och Pinehas slagna. Eli, Pinehas hustru dö.

1Sam 4:1. Och Samuel begynte predika för hela Israel. Och Israel drog ut emot de Philisteer i strid, och lägrade sig vid Hjelpostenen; men de Philisteer hade lägrat sig i Aphek.

1Sam 4:2. Och de gjorde redo emot Israel; och hären vardt förskingrad, så att Israel vardt slagen förde Philisteer; och de slogo i spetsen på markene vid fyratusend män.

1Sam 4:3. Och då folket kom i lägret, sade de äldsta i Israel: Hvi hafver HERREN låtit slå oss i dag för de Philisteer? Låt oss taga till oss HERRANS förbunds ark ifrå Silo, och låt honom komma ibland oss, att han må frälsa oss ifrå våra fiendars hand.

1Sam 4:4. Och folket sände till Silo, ock läto hemta dädan HERRANS Zebaoths förbunds ark, hvilken der sitter på Cherubim. Och voro de två Eli söner med Guds förbunds ark, Hophni och Pinehas.

1Sam 4:5. Och då HERRANS förbunds ark kom i lägret, skriade hela Israel med stort skriande, så att det skall i markene.

1Sam 4:6. Då de Philisteer hörde det skriandet, sade de: Hvad är det för ett skri och glädje uti de Ebreers lägre? Och då de förnummo, att HERRANS ark var kommen i lägret,

1Sam 4:7. Fruktade de sig, och sade: Gud är kommen i lägret; och sade ytterligare: Ve oss, ty det hafver icke så varit tillförene.

1Sam 4:8. Ve oss, ho kan hjelpa oss ifrå dessa mägtiga Gudars hand? Det äro de Gudar, som slogo Egypten med allahanda plågo i öknene.

1Sam 4:9. Så varer nu tröste, och varer män, I Philisteer, att I icke skolen tjena de Ebreer, såsom de hafva tjent eder; varer män och strider.

1Sam 4:10. Då stridde de Philisteer, och Israel vardt slagen, och hvar och en flydde uti sina hyddo; och det var en ganska stor slagtning, så att utaf Israel föllo tretiotusend män fotfolk.

1Sam 4:11. Och Guds ark vardt tagen, och de två Eli söner Hophni och Pinehas blefvo döde.

1Sam 4:12. Då lopp en af BenJamin utaf hären, och kom den samma dagen till Silo; och hade rifvit sin kläder, och hade strött jord uppå hufvudet.

1Sam 4:13. Och som han kom derin, satt Eli på en stol, till att se ut på vägen; ty hans hjerta var bekymradt om Guds ark; och då mannen kom i staden, sade han det; och hela staden gret och ropade.

1Sam 4:14. Och som Eli fick höra det ropet, sade han: Hvad är detta för ett rop och buller? Så kom mannen hasteliga, och sade det Eli.

1Sam 4:15. Och Eli var åtta och niotio år gammal; och hans ögon voro mörk, så att han icke kunde se.

1Sam 4:16. Och mannen sade till Eli: Jag är kommen, och är flydd i dag utu hären; men han sade: Huru går det, min son?

1Sam 4:17. Då svarade bådet, och sade: Israel är flydd för de Philisteer, och en stor slagtning är skedd på folket, och dine två söner, Hophni och Pinehas, äro döde; dertill är Guds ark borttagen.

1Sam 4:18. Och som han rörde om arken, föll han tillrygga af stolenom vid dörrena, och slog sig halsen sönder, och blef död; ty han var gammal och en tung man; men han hade dömt Israel i fyratio år.

1Sam 4:19. Och hans sonahustru, Pinehas hustru, var hafvandes, och skulle snart läggas ned. Då hon hörde det ryktet, att Guds ark var tagen, och hennes svär och man voro döde, böjde hon sig, och födde; ty hennes nöd kom henne uppå.

1Sam 4:20. Och som hon nu dö skulle, sade qvinnorna, som när henne stodo: Var icke förfärad, du hafver födt en son; men hon svarade intet, och lade det heller intet på hjertat.

1Sam 4:21. Och hon kallade det barnet Icabod, och sade: Israels härlighet är borto; efter Guds ark tagen var, och hennes svär, och hennes man;

1Sam 4:22. Och sade åter: Israels härlighet är borto; ty Guds ark är tagen.

1 Samuelsboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

1 SAMUELSBOKEN, 5. CAPITLET

Dagons fall. Asdods sjuka. Ekrons ro.

1Sam 5:1. Och de Philisteer togo Guds ark, och förde honom ifrå Hjelpostenen intill Asdod,

1Sam 5:2. Uti Dagons hus, och satte honom bredovid Dagon.

1Sam 5:3. Och som de af Asdod den andra morgonen bittida uppstodo, funno de Dagon liggandes framstupa, på jordene inför HERRANS ark; men de togo Dagon, och satte honom upp igen i sitt rum.

1Sam 5:4. Då de den andra morgonen igen uppstodo, funno de Dagon åter liggandes framstupa på jordene inför HERRANS ark, och hans hufvud och båda hans händer afhuggna vid tröskelen, så att stumpen låg allena för sig.

1Sam 5:5. Derföre träda icke Dagons Prester, och alle de som i Dagons hus gå, på Dagons tröskel i Asdod, allt intill denna dag.

1Sam 5:6. Men HERRANS hand vardt svår öfver dem i Asdod, och förderfvade dem; och slog Asdod och alla dess gränsor, i deras hemlig rum baktill.

1Sam 5:7. Då nu det folk i Asdod sågo, att så tillgick, sade de: Låt icke Israels Guds ark blifva när oss, förty hans hand är för svår öfver oss, och öfver vår gud Dagon.

1Sam 5:8. Och de sände bort, och församlade alla de Philisteers Förstar till sig, och sade: Hvad skole vi göra af Israels Guds ark? Då svarade de: Låter bära Israels Guds ark omkring till Gath. Och de båro Israels Guds ark omkring.

1Sam 5:9. Då de nu båro honom omkring, vardt ett stort buller i stadenom genom HERRANS hand; och han slog folket i stadenom, både små och stora, och förderfvade dem i deras hemlig rum.

1Sam 5:10. Så sände de Guds ark till Ekron. Då nu Guds ark kom till Ekron, ropade de af Ekron, och sade: De hafva omkringdragit Guds ark till mig, på det de skola dräpa mig och mitt folk.

1Sam 5:11. Då sände de bort, och församlade alla de Philisteers Förstar, och sade: Sänder Israels Guds ark åter till sitt rum igen, att han icke dräper mig och mitt folk; förty Guds hand gjorde ett ganska stort rumor med dräpande i hela stadenom.

1Sam 5:12. Och det folk, som icke blefvo döde, de vordo slagne i deras hemlig rum, så att skriet af stadenom gick upp i himmelen.

1 Samuelsboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

1 SAMUELSBOKEN, 6. CAPITLET

Arken återsänd. BethSemes offer och plåga.

1Sam 6:1. Så var HERRANS ark i sju månader uti de Philisteers land.

1Sam 6:2. Och de Philisteer kallade sina Prester och spåmän, och sade: Hvad skole vi göra med HERRANS ark? Säger oss före, hvarmed vi skole sända honom till sitt rum.

1Sam 6:3. De sade: Viljen I sända Israels Guds ark, så sänder honom icke allstinges blottan, utan betaler honom ett skuldoffer; så varden I helbregda, och eder skall varda kunnigt, hvarföre hans hand icke återvänder af eder.

1Sam 6:4. Men de sade: Hvilket är det skuldoffret, det vi honom gifva skole? De svarade: Fem gyldene ardsar, och fem gyldene möss, efter de fem Philisteers Förstars tal; förty det hafver varit allt enahanda plåga öfver eder alla, och öfver edra Förstar.

1Sam 6:5. Så må I nu göra liknelse efter edra ardsar, och efter edra möss, som edart land förderfvat hafva, så att I hedren Israels Gud; tilläfventyrs hans hand varder lättare öfver eder, och öfver edar gud, och öfver edart land.

1Sam 6:6. Hvi förhärden I edor hjerta, såsom de Egyptier och Pharao förhärde sin hjerta? Skedde det icke så, att då han beviste sig på dem, läto de fara dem, att de gingo sin väg?

1Sam 6:7. Så tager nu till, och görer en ny vagn; och tager två unga däggande kor, på hvilka intet ok kommet är, och spänner dem för vagnen, och låter deras kalfvar blifva qvara hemma efter dem.

1Sam 6:8. Och tager HERRANS ark, och sätter honom på vagnen; och de gyldene klenodier, som I honom till skuldoffer gifven, lägger i ett skrin utmed hans sido, och sänder honom åstad, och låter gån.

1Sam 6:9. Och ser I till, går han upp den vägen åt sina gränsor emot BethSemes, så hafver han gjort oss allt detta stora onda; hvar ock icke, så måge vi veta, att hans hand icke hafver rört oss, utan det är oss eljest af en olycko påkommet.

1Sam 6:10. Folket gjorde ock så, och togo två unga däggande kor, och spände dem för en vagn, och behöllo deras kalfvar hemma;

1Sam 6:11. Och satte HERRANS ark på vagnen, och det skrinet med de gyldene möss, och med deras ardsars liknelse.

1Sam 6:12. Och korna gingo rättfram den vägen, som drog till BethSemes, på enom väg, och gingo och råmade, och veko hvarken på den högra sidona eller på den venstra; och de Philisteers Förstar gingo efter dem, allt intill BethSemes gränso.

1Sam 6:13. Men de BethSemiter gingo och skåro i hveteandene i dalenom, och de hofvo sin ögon upp, och fingo se arken, och vordo glade att de fingo se honom.

1Sam 6:14. Men vagnen kom uppå Josua den BethSemitens åker, och stadnade der. Och der var en stor sten; och de höggo sönder trät af vagnenom, och offrade de kor HERRANOM till bränneoffer.

1Sam 6:15. Och Leviterna lyfte HERRANS ark neder, och det skrinet, som der bredovid låg, der de gyldene klenodier uti voro, och satte på den stora stenen. Och det folket i BethSemes offrade på den dagen HERRANOM bränneoffer och annor offer.

1Sam 6:16. När nu de fem Philisteers Förstar hade detta sett, foro de tillbaka igen på samma dagen till Ekron.

1Sam 6:17. Och detta äro de gyldene ardsar, som de Philisteer offrade HERRANOM till skuldoffer: Asdod en, Gasa en, Askelon en, Gath en, och Ekron en;

1Sam 6:18. Och gyldene möss efter talet af alla de Philisteers städer, under de fem Förstar, både murade städer och byar; och intill det stora sorgerummet, der de läto HERRANS ark uppå, intill denna dag, på Josua den BethSemitens åker.

1Sam 6:19. Och somlige af de BethSemiter vordo slagne, derföre att de hade sett HERRANS ark; och han slog af folket femtiotusend och sjutio män. Då jämrade sig folket, att HERREN hade med så stor plågo slagit folket.

1Sam 6:20. Och det folket i BethSemes sade: Ho kan blifva ståndandes för HERRANOM, en sådana helig Gud? Och till hvem skall han fara ifrån oss?

1Sam 6:21. Och de sände bådskap till de borgare af KiriathJearim, och läto säga dem: De Philisteer hafva fört igen HERRANS ark; kommer hitneder, och hemter honom upp till eder.

1 Samuelsboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

1 SAMUELSBOKEN, 7. CAPITLET

Arken i KiriathJearim. Folket i Mizpa. Hjelpostenen. Samuel dömer Israel.

1Sam 7:1. Så kommo det folket af KiriathJearim, och hemtade HERRANS ark ditupp, och förde honom i AbiNadabs hus i Gibea; och hans son Eleazar vigde de, att han skulle taga vara på HERRANS ark.

1Sam 7:2. Och ifrå den dagen, då Herrans ark kom till KiriathJearim, fördröjde sig tiden, tilldess tjugu år voro förlupne; och allt Israels hus greto för HERRANOM.

1Sam 7:3. Men Samuel sade till hela Israels hus: Om I omvänden eder med allt hjerta till HERRAN, så låter ifrån eder de främmande gudar och Astaroth, och bereder edart hjerta till HERRAN, och tjener honom allena, så varder han eder frälsandes utu de Philisteers hand.

1Sam 7:4. Så bortkastade Israels barn ifrå sig Baalim och Astaroth, och tjente HERRANOM allena.

1Sam 7:5. Och Samuel sade: Församler hela Israel till Mizpa, att jag må der bedja HERRAN för eder.

1Sam 7:6. Och de kommo tillhopa i Mizpa, och öste vatten, och göto ut för HERRANOM, och fastade den dagen, och sade der: Vi hafve syndat för HERRANOM. Och så dömde Samuel Israels barn i Mizpa.

1Sam 7:7. Då nu de Philisteer hörde, att Israels barn voro tillhopakomne i Mizpa, drogo de Philisteers Förstar upp emot Israel. När Israels barn det hörde, fruktade de sig för de Philisteer;

1Sam 7:8. Och sade till Samuel: Vänd icke igen att ropa för oss till HERRAN vår Gud, att han hjelper oss utu de Philisteers hand.

1Sam 7:9. Samuel tog ett fett lamb, och offrade HERRANOM ett helt bränneoffer, och ropade till HERRAN för Israel; och HERREN bönhörde honom.

1Sam 7:10. Och som Samuel offrade bränneoffret, kommo de Philisteer fram till att strida emot Israel. Men HERREN lät dundra en stor tordön öfver de Philisteer på den dagen; och förfärade dem, så att de vordo slagne för Israel.

1Sam 7:11. Så drogo Israels män ut ifrå Mizpa, och jagade de Philisteer, och slogo dem allt inunder BethCar.

1Sam 7:12. Då tog Samuel en sten, och satte honom emellan Mizpa och Sen, och kallade honom Hjelposten, och sade: Allt härintill hafver HERREN hulpit oss.

1Sam 7:13. Så vordo de Philisteer förtryckte, och kommo intet mer i Israels gränso. Och HERRANS hand var emot de Philisteer, så länge Samuel lefde.

1Sam 7:14. Så vordo ock de städer Israel igengifne, som de Philisteer dem ifråtagit hade, ifrån Ekron intill Gath, med deras gränsor; dem friade Israel utu de Philisteers hand; ty Israel hade frid med de Amoreer.

1Sam 7:15. Och Samuel dömde Israel, så länge han lefde;

1Sam 7:16. Och for hvart år omkring till BethEl, och Gilgal, och Mizpa. Och när han hade på all denna rummen dömt Israel,

1Sam 7:17. Kom han igen till Ramath, ty der var hans hus; och dömde der Israel, och byggde der HERRANOM ett altare.

1 Samuelsboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

1 SAMUELSBOKEN, 8. CAPITLET

Samuels ålder, söners vanart. Konungs rätt.

1Sam 8:1. Då nu Samuel vardt gammal, satte han sina söner till domare öfver Israel.

1Sam 8:2. Hans förstfödde son het Joel, och den andre Abia; och de voro domare i BerSaba.

1Sam 8:3. Men hans söner vandrade icke uti hans vägar; utan böjde sig efter girighet, och togo gåfvor, och förvände rätten.

1Sam 8:4. Så församlade sig alle äldste i Israel, och kommo till Ramath till Samuel;

1Sam 8:5. Och sade till honom: Si, du äst vorden gammal, och dine söner gå icke uti dina vägar: så sätt nu en Konung öfver oss, den oss döma må, såsom alle Hedningar hafva.

1Sam 8:6. Det behagade Samuel illa, när de sade: Få oss en Konung, den oss döma må. Och Samuel bad inför HERRANOM.

1Sam 8:7. Och HERREN sade till Samuel: Hör folkens röst i allt det de hafva talat dig till; förty de hafva icke förkastat dig, utan mig, att jag icke skall vara Konung öfver dem.

1Sam 8:8. De göra dig såsom de alltid gjort hafva, ifrå den dag, då jag förde dem utur Egypten, allt intill denna dag; och hafva öfvergifvit mig, och tjent andra gudar.

1Sam 8:9. Så hör nu deras röst; dock betyga dem, och undervisa dem Konungens rätt, den öfver dem råda skall.

1Sam 8:10. Och Samuel sade all HERRANS ord folkena, som af honom Konung begärat hade.

1Sam 8:11. Detta skall vara Konungs rätt, den öfver eder råda skall; edra söner skall han taga till sin vagn, och resenärar som rida för hans vagn;

1Sam 8:12. Och till höfvitsmän öfver tusende, och öfver femtio, och till åkermän, som hans åker bruka skola, och till uppskärare i hans säd, och de som göra hans harnesk, och det hans vagnar tillhörer.

1Sam 8:13. Edra döttrar skall han taga sig till apothekerskor, kokerskor och bakerskor.

1Sam 8:14. Edra bästa åkrar och vingårdar, och oljogårdar skall han taga och gifva sina tjenare;

1Sam 8:15. Dertill skall han taga af edra säd och vingårdar tiond, och gifva sina kamererare och tjenare;

1Sam 8:16. Och edra tjenare och tjenarinnor, och edra dägeligaste ynglingar, och edra åsnar, skall han taga, och uträtta sin ärende med.

1Sam 8:17. Af edra hjordar skall han taga tiond; och I måsten vara hans trälar.

1Sam 8:18. När I då ropen på den tiden öfver edar Konung, som I eder utvalt hafven, så skall HERREN på den tiden intet höra eder.

1Sam 8:19. Men folket ville intet höra Samuels röst, och sade: Ingalunda, utan en Konung måste vara öfver oss;

1Sam 8:20. Att vi ock äre såsom alle andre Hedningar; att vår Konung må döma oss, och draga ut för oss, när vi före vårt örlig.

1Sam 8:21. Så hörde Samuel allt detta, som folket sade: och sade det för HERRANS öron.

1Sam 8:22. Och HERREN sade till Samuel: Hör deras röst, och gör dem en Konung. Och Samuel sade till Israels män: Går edra färde, hvar och en i sin stad.

1 Samuelsboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

1 SAMUELSBOKEN, 9. CAPITLET

Sauls ätt, åsnasökande, Konungaval.

1Sam 9:1. Och en man af BenJamin benämnd Kis, Abiels son, Zerors sons, Bechoraths sons, Aphiahs sons, en mans Jemini sons, en ärlig man;

1Sam 9:2. Han hade en son benämnd Saul, han var en dägelig ung man, så att ingen dägeligare var ibland Israels barn; hufvudet högre än allt folket.

1Sam 9:3. Så hade Sauls fader Kis borttappat sina åsninnor; och han talade till sin son Saul: Tag en af drängerna med dig, och statt upp, gack bort, och sök upp åsninnorna.

1Sam 9:4. Och han gick öfver Ephraims berg, och genom det landet Salisa, och de funno dem intet. De gingo igenom det landet Saalim, och der voro de intet. De gingo genom Jemini land, och funno dem intet.

1Sam 9:5. När de kommo uti det landet Zuph, sade Saul till drängen, som med honom var: Kom, låt oss gå hem igen; min fader måtte öfvergifva åsninnorna, och hafva sorg om oss.

1Sam 9:6. Men han sade: Si, här är en märkelig Guds man i denna staden; allt det han säger, det sker; låt oss nu gå dit; tilläfventyrs säger han oss vår väg, den vi gå.

1Sam 9:7. Saul sade till sin dräng: Om vi än gå dit, hvad bäre vi mannenom? Förty brödet är allaredo upptärdt utu vår matsäck; vi hafve ingen gåfvo, som vi kunne bära dem Guds mannenom: Hvad hafve vi?

1Sam 9:8. Drängen svarade igen, och sade: Si, jag hafver fjerdedelen af en sikel silfver när mig; den vilje vi gifva dem Guds mannenom, att han må säga oss vår väg.

1Sam 9:9. Fordomtid i Israel, när man gick bort till att fråga Gud, sade man: Kom, låt oss gå till Siaren; ty de som man nu kallar Propheter, dem kallade man i förtiden Siare.

1Sam 9:10. Saul sade till sin dräng: Du hafver väl sagt; kom, låt oss gå. Och de gingo åstad till staden, der Guds mannen var.

1Sam 9:11. Och när de komne voro upp till staden, funno de pigor, som utgångna voro till att hemta vatten; till dem sade de: Är Siaren här?

1Sam 9:12. De svarade dem, och sade: Ja, si, här är han; skynda dig, ty i dag är han kommen i staden; efter folket i dag offrar uppå höjdene.

1Sam 9:13. När I kommen i staden, så finnen I honom, förra än han uppgår på höjdena till att äta; förty folket äter icke, förra än han kommer, efter han skall välsigna offret; sedan äta de som budne äro. Derföre går ditupp, rätt nu finnen I honom.

1Sam 9:14. Och då de kommo upp i staden, och voro midt i stadenom, si, då gick Samuel ut emot dem, och ville gå upp till höjdena.

1Sam 9:15. Men HERREN hade uppenbarat för Samuels öron, en dag förra än Saul kom, och sagt:

1Sam 9:16. I morgon på denna tiden skall jag sända till dig en man utu BenJamins land; den skall du smörja till en Första öfver mitt folk Israel, att han skall frälsa mitt folk ifrå de Philisteers hand; ty jag hafver sett till mitt folk, och deras rop är kommet till mig.

1Sam 9:17. Då nu Samuel fick se Saul, svarade HERREN honom, och sade: Si, der är mannen, som jag dig af sagt hafver, att han skall råda öfver mitt folk.

1Sam 9:18. Då gick Saul fram till Samuel i porten, och sade: Säg mig, hvar är här Siarens hus?

1Sam 9:19. Samuel svarade Saul, och sade: Jag är Siaren, gack för mig upp på höjdena, ty I måsten i dag äta med mig; i morgon vill jag låta dig gå, och allt det i dino hjerta är, vill jag säga dig.

1Sam 9:20. Och om åsninnorna, som du för tre dagar sedan borttappade, var nu intet bekymrad, ty de äro funna; och hvem hörer allt det goda till i Israel? Blifver det icke ditt, och hela dins faders hus?

1Sam 9:21. Saul sade: Är jag icke en son af Jemini, och af det ringasta slägtet i Israel, och min ätt ringast ibland alla ätter i BenJamin? Hvi säger du då mig sådant?

1Sam 9:22. Men Samuel tog Saul, och hans dräng, och hade dem upp i salen, och satte dem öfverst ibland dem som budne voro, hvilke voro vid tretio män.

1Sam 9:23. Och Samuel sade till kocken: Få hit det stycket, som jag fick dig, och befallde att du skulle behålla det när dig.

1Sam 9:24. Då bar kocken en bog upp, och hvad dervid hängde. Och han satte den för Saul, och sade: Si, detta blef öfver, lägg för dig och ät; förty det är på denna tid till dig förvaradt, då jag böd folket. Så åt Saul med Samuel på den dagen.

1Sam 9:25. Och då de gingo neder af höjdene in i staden, talade han med Saul på taket.

1Sam 9:26. Och de stodo bittida upp; och som morgonrodnaden gick upp, kallade Samuel Saul uppå taket, och sade: Statt upp, att jag må låta dig gå. Och Saul stod upp, och de gingo både tillsammans ut, han och Samuel.

1Sam 9:27. Och då de kommo neder till ändan på staden, sade Samuel till Saul: Säg drängenom, att han går framför oss; och han gick framföre. Men du, statt nu här qvar, att jag må undervisa dig, hvad Gud hafver sagt.

1 Samuelsboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

1 SAMUELSBOKEN, 10. CAPITLET

Saul smord, lottad, aktad.

1Sam 10:1. Då tog Samuel ett oljoglas, och göt uppå hans hufvud, och kysste honom, och sade: Ser du, att HERREN hafver smort dig till en Första öfver hans arfvedel?

1Sam 10:2. När du nu går ifrå mig, så finner du två män vid Rachels graf i BenJamins gränso i Zelzah; de skola säga till dig: Åsninnorna äro funna, der du efter gången äst, dem att söka; och si, din fader hafver öfvergifvit tänka på åsnarna, och sörjer om eder, och säger: Hvad skall jag göra om min son?

1Sam 10:3. Och när du går dädan fram bätter, så kommer du till den eken Thabor; der skola tre män råka dig, som gå upp till Gud i BethEl, den ene bär tre kid, den andre tre bröd, den tredje en flasko med vin.

1Sam 10:4. Och de skola helsa dig vänliga, och gifva dig tu bröd, det skall du taga af deras händer.

1Sam 10:5. Sedan kommer du på Guds hög, der de Philisteers lägre är; och när du kommer derin i staden, möta dig en hop med Propheter, som komne äro af höjdene, och för dem en psaltare, och trumma, och pipa, och harpa, och de prophetera.

1Sam 10:6. Och HERRANS Ande skall komma öfver dig, att du propheterar med dem; och då skall du varda en annar man.

1Sam 10:7. När nu dessa tecknen komma dig, så gör allt det dig för handen kommer; ty Gud är med dig.

1Sam 10:8. Men du skall gå neder för mig till Gilgal; si, der vill jag komma neder till dig, till att offra bränneoffer och tackoffer. I sju dagar skall du bida, tilldess jag kommer till dig, och undervisar dig hvad du göra skall.

1Sam 10:9. Och som han vände ryggen åt Samuel, och gick ifrå honom, gaf honom Gud ett annat hjerta; och all dessa tecknen kommo på den dagen.

1Sam 10:10. Och då de kommo till högen, si, då mötte honom en hop Propheter; och Guds Ande kom öfver honom, så att han propheterade med dem.

1Sam 10:11. Då de nu alle sågo honom, som tillförene hade känt honom, att han propheterade med Propheterna, sade de till hvarannan: Hvad är Kis son tillkommet? Är ock Saul ibland Propheterna?

1Sam 10:12. Och en svarade der, och sade: Ho är deras fader? Dädan är det ordspråket kommet: Är ock Saul ibland Propheterna?

1Sam 10:13. Och då han utpropheterat hade, kom han upp till höjdena.

1Sam 10:14. Men Sauls faderbroder sade till honom, och till hans dräng: Hvart voren I gånge? De svarade: Till att uppsöka åsnar; och då vi såge att vi funne dem icke, komme vi till Samuel.

1Sam 10:15. Då sade Sauls faderbroder: Säg mig, hvad sade eder Samuel?

1Sam 10:16. Saul svarade sinom faderbroder: Han sade oss, att åsninnorna funna voro; men om Konungariket sade han honom intet, hvad Samuel sagt hade.

1Sam 10:17. Samuel kallade folket in till HERRAN i Mizpa;

1Sam 10:18. Och sade till Israels barn: Så säger HERREN Israels Gud: Jag förde eder utur Egypten, och frälste eder utu de Egyptiers hand, och utur all Konungarikes hand som eder tvingade.

1Sam 10:19. Och I hafven i dag förkastat edar Gud, som eder utur all edor olycko och bedröfvelse hulpit hafver, och sägen till honom: Sätt en Konung öfver oss. Nu väl, så går nu fram för HERRAN efter edor slägter och hus.

1Sam 10:20. Som nu Samuel framhade alla Israels slägter, vardt råkadt inpå BenJamins slägt.

1Sam 10:21. Och som han hade BenJamins slägt fram med hennes ätter, vardt råkadt inpå Matri ätt, och råkade inpå Saul, Kis son; och de sökte efter honom, men de funno honom intet.

1Sam 10:22. Då frågade de åter HERRAN, om han ännu skulle ditkomma? HERREN svarade: Si, han hafver undstungit sig under ett fat.

1Sam 10:23. Då lupo de dit, och hemtade honom. Och då han gick fram ibland folket, var han hufvudet högre än allt folket.

1Sam 10:24. Och Samuel sade till allt folket: Här sen I, hvem HERREN utvalt hafver; ty hans like är icke ibland allt folket. Då gladdes allt folket, och sade: Lycka ske Konungenom.

1Sam 10:25. Och Samuel sade folkena all riksens rätt, och skref det uti ena bok, och ladet inför HERRAN. Och Samuel lät allt folket gå, hvar och en i sitt hus.

1Sam 10:26. Och Saul gick ock hem till Gibea, och en del af hären gick med honom, hvilkes hjerta Gud rörde.

1Sam 10:27. Men somlige Belials barn sade: Hvad skulle denne hjelpa oss? Och föraktade honom, och båro honom inga gåfvor; men han låts som han intet hörde det.

1 Samuelsboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

1 SAMUELSBOKEN, 11. CAPITLET

Jabes belägradt. Ammon slagen. Saul stadfäst.

1Sam 11:1. Så for Nahas, den Ammoniten, upp, och belade Jabes i Gilead. Och alle män i Jabes sade till Nahas: Gör ett förbund med oss, så vilje vi tjena dig.

1Sam 11:2. Men Nahas, den Ammoniten, svarade dem: I så måtto vill jag göra ett förbund med eder, att jag stinger ut högra ögat på eder alla, och sätter eder till en försmädelse i hela Israel.

1Sam 11:3. Då sade till honom alle äldste i Jabes: Gif oss sju dagar, att vi måge sända bådskap i alla Israels gränsor; är då ingen hjelp, så vilje vi gå ut till dig.

1Sam 11:4. Så kommo bådskapen till Gibea Sauls, och sade detta för folkens öron. Då hof allt folket sina röst upp, och gret.

1Sam 11:5. Och si, då kom Saul utaf markene, gångandes bakefter sitt fä, och sade: Hvad skadar folkena, att det gråter? Då förtäljde de honom de mäns ord af Jabes.

1Sam 11:6. Då kom Guds Ande öfver honom, när han dessa orden hörde, och hans vrede förgrymmade sig svårliga.

1Sam 11:7. Och han tog ett par oxar, och styckade dem, och sände i alla Israels gränsor med bådskap, och lät säga: Den som icke utdrager efter Saul och Samuel, hans oxar skall man så göra. Så föll HERRANS fruktan öfver folket, att de utdrogo såsom en man.

1Sam 11:8. Och man räknade dem i Besek; och Israels barn voro tre resor hundradetusend män; och Juda barn tretiotusend.

1Sam 11:9. Och de sade till bådskapen, som komne voro: Säger de män i Jabes i Gilead: I morgon skolen I få hjelp, när solen är som hetast. Då desse bådskapen kommo, och förkunnade det de män i Jabes, vordo de glade.

1Sam 11:10. Och de män i Jabes sade: I morgon vilje vi gå ut till eder, att I mågen göra oss allt det eder täckes.

1Sam 11:11. Den andra morgonen skickade Saul folket i tre hopar, och de kommo i lägret i morgonväktene, och slogo de Ammoniter allt intill dagen vardt som hetast. Och de som öfverblefvo, vordo så förskingrade, att icke två blefvo tillhopa.

1Sam 11:12. Då sade folket till Samuel: Hvar äro de, som sade: Skall Saul råda öfver oss? Låt de män komma här fram, att vi måge dräpa dem.

1Sam 11:13. Saul sade: På denna dagen skall ingen dö; ty HERREN hafver i dag gjort salighet i Israel.

1Sam 11:14. Samuel sade till folket: Kommer, låter oss gå till Gilgal, och der förnya Konungariket.

1Sam 11:15. Så drog allt folket till Gilgal, och gjorde der Saul till Konung för HERRANOM i Gilgal, och offrade tackoffer inför HERRANOM. Och Saul med alla Israels män fröjdade sig der ganska storliga.

1 Samuelsboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

1 SAMUELSBOKEN, 12. CAPITLET

Samuels trohet. Folkets dårskap.

1Sam 12:1. Då sade Samuel till hela Israel: Si, jag hafver hört edra röst uti allt det I mig sagt hafven, och hafver gjort en Konung öfver eder.

1Sam 12:2. Och si, der går nu edar Konung för eder; men jag är gammal och grå vorden, och mine söner äro när eder, och jag hafver gångit för eder, ifrå min ungdom allt intill denna dag.

1Sam 12:3. Si, här är jag: Svarer mig inför HERRANOM och hans smorda, om jag någons mans oxa eller åsna tagit hafver? Om jag hafver någrom gjort öfvervåld och orätt? Om jag någon undertryckt hafver? Om jag af någons mans hand hafver tagit gåfvor, och hållit det hemliga? Så vill jag gifva eder det igen.

1Sam 12:4. De sade: Du hafver intet öfvervåld eller orätt gjort oss, ej heller någon undertryckt; ej heller af någons mans hand något tagit.

1Sam 12:5. Han sade till dem: HERREN och hans smorde vare vittne emot eder i dag, att i intet hafven funnit i mine hand. De sade: Ja, vare vittne.

1Sam 12:6. Och Samuel sade till folket: Ja, HERREN, som Mose och Aaron gjort hafver, och förde edra fäder utur Egypti land.

1Sam 12:7. Så går nu fram, att jag må döma eder för HERRANOM, öfver all HERRANS rättfärdighet, som han med eder och edra fäder gjort hafver.

1Sam 12:8. Då Jacob var kommen in uti Egypten, ropade edra fäder till HERRAN. Och HERREN sände Mose och Aaron, att de skulle föra edra fäder utur Egypten, och lät bo dem på detta rum.

1Sam 12:9. Men när de förgåto HERRAN sin Gud, sålde han dem under Sisera våld, höfvitsmansens i Hazor, och uti de Philisteers våld, och uti de Moabiters Konungs våld; de stridde emot dem.

1Sam 12:10. Och de ropade till HERRAN, och sade: Vi hafve syndat, att vi hafve öfvergifvit HERRAN, och tjent Baalim och Astaroth; men frälsa oss nu ifrå våra fiendars hand, så vilje vi tjena dig.

1Sam 12:11. Då sände HERREN JerubBaal, Bedan, Jephthah och Samuel, och frälste eder utur edra fiendars händer, allt omkring, och lät eder bo tryggeliga.

1Sam 12:12. När I då sågen att Nahas, Ammons barnas Konung, Kom emot eder, saden I till mig: Icke du, utan en Konung skall råda öfver oss; ändock HERREN edar Gud var edar Konung.

1Sam 12:13. Nu, här hafven I edar Konung, den I utvalt och begärat hafven; ty, si, HERREN hafver satt en Konung öfver eder.

1Sam 12:14. Om I nu frukten HERRAN, och tjenen honom, och hören hans röst, och icke ären HERRANS mun ohörige, så skolen både I och edar Konung, som öfver eder råder, efterfölja HERRAN edar Gud.

1Sam 12:15. Om I icke hören HERRANS röst, utan ären HERRANS mun ohörige, så skall HERRANS hand vara emot eder och edra fäder.

1Sam 12:16. Går också nu fram, och ser det stora ärende, som HERREN göra skall för edor ögon.

1Sam 12:17. Är icke nu hveteanden? Dock vill jag åkalla HERRAN, att han skall låta dundra och regna, att I skolen förnimma och se det stora onda, som I för HERRANS ögon gjort hafven, att I hafven bedts eder Konung.

1Sam 12:18. Och då Samuel åkallade HERRAN, lät HERREN den samma dagen dundra och regna; då fruktade allt folket HERRAN och Samuel ganska storliga;

1Sam 12:19. Och sade alle till Samuel: Bed för dina tjenare HERRAN din Gud, att vi icke dö; ty öfver alla våra synder hafve vi ock gjort detta onda, att vi beddes oss Konung.

1Sam 12:20. Och Samuel sade till folket: Frukter eder intet, I hafven sannerliga gjort allt det onda; dock träder icke af ifrå HERRANOM, utan tjener HERRANOM af allo hjerta.

1Sam 12:21. Och viker icke efter fåfängelig ting; ty det gagnar eder intet, och kan intet hjelpa eder, efter det en fåfängelig ting är.

1Sam 12:22. Förty HERREN öfvergifver icke sitt folk, för sitt stora Namns skull; ty HERREN hafver begynt till att göra eder sig sjelfvom till ett folk.

1Sam 12:23. Vare ock fjerran ifrå mig, att jag så skulle synda emot HERRAN, att jag skulle aflåta bedja för eder, och lära eder den goda och rätta vägen.

1Sam 12:24. Allenast frukter HERRAN, och tjener honom troliga af allo hjerta; förty I hafven sett huru stor ting han gör med eder.

1Sam 12:25. Men om I gören det ondt är, så skolen både I och edar Konung förgås.

1 Samuelsboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

1 SAMUELSBOKEN, 13. CAPITLET

Sauls tillrustning, fruktan, otidiga offer, straff. Smeders brist.

1Sam 13:1. Saul hade varit Konung ett år; och som han tu år hade rådit öfver Israel,

1Sam 13:2. Utvalde han sig tretusend män utur Israel; tutusend voro med Saul i Michmas, och uppå berget BethEl, och ett tusend med Jonathan i Gibea BenJamins; men det andra folket lät han gå, hvar och en i sina hyddo.

1Sam 13:3. Och Jonathan slog de Philisteer i deras lägre, som i Gibea var; det kom för de Philisteer. Och Saul lät blåsa i basunen öfver hela landet, och säga: I Ebreer, hörer till.

1Sam 13:4. Och hela Israel hörde sägas: Saul hafver slagit de Philisteers lägre; ty Israel luktade illa för de Philisteer, och allt folket ropades till Saul i Gilgal.

1Sam 13:5. Då församlade sig de Philisteer till att strida med Israel, tretiotusend vagnar, sextusend resenärer, och eljest folk så mycket som sanden i hafsstrandene; och de drogo upp, och lägrade sig i Michmas, östan för BethAven.

1Sam 13:6. Då de män af Israel sågo, att de i nöd voro, ty folket var förskräckt, krupo de uti kulor, och klyfter, och klippor, och i hål, och i gropar.

1Sam 13:7. Och de Ebreer drogo öfver Jordan in uti Gads land och Gileads; men Saul var ännu i Gilgal, och allt folket, som följde honom, vardt förtvifladt.

1Sam 13:8. Då förbidde han i sju dagar, den tiden som Samuel förelagt hade; och efter Samuel icke kom till Gilgal, skingrade sig folket ifrå honom.

1Sam 13:9. Då sade Saul: Bärer mig hit bränneoffer och tackoffer; och han offrade bränneoffer.

1Sam 13:10. Och som han hade fullkomnat bränneoffret, si, då kom Samuel; då gick Saul ut emot honom, till att helsa honom.

1Sam 13:11. Men Samuel sade: Hvad hafver du gjort? Saul svarade: Jag såg att folket förskingrade sig ifrå mig, och du kom icke i rättom tid, och de Philisteer voro församlade i Michmas.

1Sam 13:12. Då sade jag: Nu komma de Philisteer hitneder till mig i Gilgal, och jag hafver icke bedit HERRANS ansigte; då vågade jag det, och offrade bränneoffer.

1Sam 13:13. Men Samuel sade till Saul: Du hafver gjort dårliga, och icke hållit HERRANS dins Guds bud, som han dig budit hafver; ty HERREN hade stadfäst ditt rike öfver Israel till evig tid.

1Sam 13:14. Men nu skall ditt rike icke blifva ståndandes. HERREN hafver sökt sig en man efter sitt hjerta, honom hafver HERREN budit att vara en Förste öfver hans folk; ty du hafver icke hållit HERRANS bud.

1Sam 13:15. Och Samuel stod upp, och gick ifrå Gilgal upp till Gibea BenJamins. Men Saul talde det folk, som när honom var, vid sexhundrad män.

1Sam 13:16. Och Saul med hans son Jonathan, och det folk som när honom var, blefvo uppå BenJamins hög; men de Philisteer hade lägrat sig i Michmas.

1Sam 13:17. Och utu de Philisteers lägre drogo tre hopar till att förhärja landet. Den ene vände sig inpå den vägen till Ophra uti Sauls land;

1Sam 13:18. Den andre vände sig inpå den vägen till BethHoron; den tredje vände sig på den vägen, som drager åt den dalen Zeboim vid öknena.

1Sam 13:19. Och ingen smed vardt funnen i hela Israels land; förty de Philisteer tänkte, de Ebreer måtte göra svärd och spjut.

1Sam 13:20. Ty måste hela Israel fara neder till de Philisteer, om någor ville låta hvässa sin plogbill, hacko, yxa eller lia;

1Sam 13:21. Och när eggen på liarna, hackorna, gafflarna och yxarna, vardt slö, och uddarna vordo stubbote.

1Sam 13:22. Då nu stridsdagen kom, vardt intet svärd eller spjut funnet i hela folkens hand, som var med Saul och Jonathan; utan Saul och hans son hade värjor.

1Sam 13:23. Och de Philisteers lägre drog fram vid Michmas.

1 Samuelsboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

1 SAMUELSBOKEN, 14. CAPITLET

Jonathans seger, brott, fara, bröder.

1Sam 14:1. Det begaf sig i den tiden, att Jonathan, Sauls son, sade till sin dräng, som hans värjo bar: Kom, låt oss gå utöfver till de Philisteers lägre, som deruppe är; och han sade sinom fader intet till.

1Sam 14:2. Men Saul blef ytterst i Gibea under ett granatträ, som i förstadenom var; och det folk, som när honom var, var vid sexhundrad män.

1Sam 14:3. Och Ahia, Achitobs son, Icabods broders, Pinehas sons, Eli sons, var HERRANS Prest i Silo, och drog lifkjortelen uppå; folket visste icke heller, att Jonathan var bortgången.

1Sam 14:4. Och i vägenom, der Jonathan sökte efter att gå öfver till de Philisteers lägre, voro två branta klippor, den ena på denna sidone, och den andra på hinsidone; den ena het Bozez, den andra Sene.

1Sam 14:5. Och den ena var norrut ifrå Michmas, och den andra var söderut ifrå Gaba.

1Sam 14:6. Och Jonathan sade till sin vapnedragare: Kom, låt oss gå utöfver till dessa oomskornas lägre; tilläfventyrs varder HERREN något uträttandes genom oss; förty det är icke HERRANOM tungt hjelpa genom många, eller genom få.

1Sam 14:7. Då svarade honom hans vapnedragare: Gör allt det i dino hjerta är; gack åstad, si, jag är med dig såsom ditt hjerta vill.

1Sam 14:8. Jonathan sade: Nu väl, när vi komme ditöfver till det folket, och de få se oss;

1Sam 14:9. Om de då säga: Står qvare, tilldess vi komme till eder; så vilje vi blifva ståndande i vårt rum, och icke stiga upp till dem.

1Sam 14:10. Men om de säga: Kommer hitupp till oss; så vilje vi stiga upp till dem; så hafver HERREN gifvit dem oss i våra händer; och det skall oss vara för ett tecken.

1Sam 14:11. Då nu de Philisteers lägre fingo se dem båda, sade de Philisteer: Si, de Ebreer äro utkrupne utu hålen, der de sig gömt hafva.

1Sam 14:12. Och männerna i lägret svarade Jonathan och hans vapnedragare, och sade: Kommer hitupp till oss, vi vilje väl lära eder. Då sade Jonathan till sin vapnedragare: Träd efter mig, HERREN hafver gifvit dem i Israels händer.

1Sam 14:13. Och Jonathan klef med händer och fötter uppföre, och hans vapnedragare efter honom. Då föllo de neder för Jonathan, och hans vapnedragare slog allt ihjäl efter;

1Sam 14:14. Så att första slagtningen, som Jonathan och hans vapnedragare gjorde, var vid tjugu män, på en halfvan åker vid pass, som ett par oxars dagsplöjning är.

1Sam 14:15. Och en rädsel kom på markene i lägret, och på hela folket i lägrena; och de som utsände voro till att förhärja, dem kom ock rädsel uppå, och landet skalf dervid; ty det var en förskräckelse af Gudi.

1Sam 14:16. Och Sauls väktare i Gibea BenJamins fingo se, att hopen skingrades, och lupo hit och dit, och vordo slagne.

1Sam 14:17. Saul sade till folket, som när honom var: Räkner, och ser till, hvilken af oss är bortgången; och då de räknade, si, då var Jonathan och hans vapnedragare icke der.

1Sam 14:18. Då sade Saul till Ahia: Bär fram Guds ark; ty Guds ark var på den tiden när Israels barn.

1Sam 14:19. Och som Saul ännu talade med Prestenom, förökade sig sorlet och löpandet uti de Philisteers lägre. Och Saul sade till Presten: Tag dina hand af.

1Sam 14:20. Och Saul ropade, och allt folket, som med honom var, och kommo i stridena; och si, då gick hvars och ens svärd emot den andra, och var ett mägta sorl.

1Sam 14:21. Och de Ebreer, som tillförene hade varit när de Philisteer, och hade varit uppdragne med dem i lägret allt omkring, gåfvo sig intill Israel, som voro med Saul och Jonathan.

1Sam 14:22. Och alle män af Israel, som sig förgömt hade på Ephraims berg, då de hörde att de Philisteer fly