PRIMUS SAMUELIS.

1873 Carl XII:s Bibel

1 SAMUELSBOKEN, 1. CAPITLET

Hannas sorg, bön. Samuel född.

1Sam 1:1. Det var en man af Ramathaim Zophim, af Ephraims berg; han het ElKana, Jerohams son, Elihu sons, Thohu sons, Zuphs sons, hvilken en Ephrateer var.

1Sam 1:2. Och han hade två hustrur, den ena het Hanna, den andra Peninna; men Peninna hade barn, och Hanna hade inga barn.

1Sam 1:3. Den samme mannen gick upp ifrå sin stad i sinom tid, att han skulle tillbedja och offra HERRANOM Zebaoth i Silo: och dersammastäds voro HERRANS Prester Hophni och Pinehas, både Eli söner.

1Sam 1:4. Då nu en dag kom, att ElKana offrade, gaf han sine hustru Peninna, och alla hennes söner och döttrar, stycker;

1Sam 1:5. Men Hanna gaf han ett stycke sörjandes; ty han hade Hanna kär; men HERREN hade igenlyckt hennes lif.

1Sam 1:6. Och hennes haterska gjorde henne harmt, och kastade henne före hennes ofruktsamhet, att HERREN hade igenlyckt hennes lif.

1Sam 1:7. Så gjorde hon hvart år, när de gingo upp till HERRANS hus, och gjorde henne alltså harmt; men hon gret, och åt intet.

1Sam 1:8. Och ElKana hennes man sade till henne: Hanna, hvi gråter du? Och hvi äter du icke? Och för hvad sak är ditt hjerta så illa tillfrids? Är jag dig icke bättre än tio söner?

1Sam 1:9. Då stod Hanna upp, sedan hon ätit och druckit hade i Silo; och Presten Eli satt på en stol utanför dörrene af HERRANS tempel.

1Sam 1:10. Och hon var full med hjertans bedröfvelse; och hon bad till HERRAN, och gret;

1Sam 1:11. Och lofvade ett löfte, och sade: HERRE Zebaoth, om du ville se till dina tjenarinnos jämmer, och tänka på mig, och icke förgäta dina tjenarinno, utan gifva dina tjenarinno en son, så vill jag gifva honom HERRANOM, så länge han lefver, och ingen rakoknif skall komma på hans hufvud.

1Sam 1:12. Och som hon länge bad för HERRANOM, gaf Eli akt på hennes mun.

1Sam 1:13. Ty Hanna talade i sitt hjerta, allenast hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes intet. Då mente Eli, att hon var drucken;

1Sam 1:14. Och sade till henne: Huru länge vill du vara drucken? Låt vinet gå af dig.

1Sam 1:15. Men Hanna svarade och sade: Nej, min Herre, jag är en bedröfvad qvinna; vin och starka drycker hafver jag icke druckit, utan hafver utgjutit mitt hjerta för HERRANOM.

1Sam 1:16. Räkna dock icke dina tjenarinno såsom en Belials dotter; ty jag hafver utaf mitt svåra bekymmer och sorg talat allt härtill.

1Sam 1:17. Eli svarade, och sade: Gack i frid; Israels Gud gifve dig dina bön, den du af honom bedit hafver.

1Sam 1:18. Hon sade: Låt dina tjenarinno finna nåd för din ögon. Så gick qvinnan sin väg och åt, och såg icke mer så sorgeliga ut.

1Sam 1:19. Och om morgonen voro de bittida uppe; och då de tillbedit hade för HERRANOM, vände de om, och gingo hem igen till Ramath. Och ElKana kände sina hustru Hanna. Och HERREN tänkte på henne.

1Sam 1:20. Och då någre dagar voro framlidne, vardt hon hafvandes, och födde en son, och kallade honom Samuel, sägandes: Ty jag hafver bedit honom af HERRANOM.

1Sam 1:21. Och då mannen ElKana for upp med hela sitt hus, till att offra HERRANOM offer efter sedvänjon och sitt löfte;

1Sam 1:22. For Hanna intet med upp; utan sade till sin man: Jag vill icke fara upp, tilldess barnet är afvanat; då vill jag hafva honom med, att han må hafvas fram för HERRAN, och blifva der sedan evigliga.

1Sam 1:23. ElKana hennes man sade till henne: Gör såsom dig täckes; blif, tilldess du hafver afvant honom; HERREN stadfäste det han sagt hafver. Så blef då qvinnan, och däggde sin son, intilldess hon vande honom af.

1Sam 1:24. Och så hade hon honom upp, sedan hon honom afvant hade, med tre stutar, med ett epha mjöl, och med en flasko vin, och hade honom in i HERRANS hus i Silo; och pilten var ännu ung.

1Sam 1:25. Och de slagtade stuten, och hade pilten fram för Eli.

1Sam 1:26. Och hon sade: Ack! min Herre, så visst som din själ lefver, min Herre, jag är den qvinnan, som här när dig stod, och bad HERRAN;

1Sam 1:27. Då jag bad om denna pilten. Nu hafver HERREN gifvit mig den bönena, som jag bad af honom.

1Sam 1:28. Derföre gifver jag honom HERRANOM igen evigliga, efter han af HERRANOM beden är. Och de tillbådo der HERRAN.

1 SAMUELSBOKEN, 2. CAPITLET

Hannas lofsång. Samuels växt. Eli söner, flathet, straff.

1Sam 2:1. Och Hanna bad, och sade: Mitt hjerta fröjdar sig i HERRANOM; mitt horn är upphöjdt i HERRANOM; min mun hafver vidt öppnat sig öfver mina fiendar; ty jag fröjdar mig af dine salighet.

1Sam 2:2. Ingen är helig såsom HERREN. Utan dig är ingen; och ingen tröst är såsom vår Gud.

1Sam 2:3. Låter af att berömma eder och tala stor ord. Låter det gamla utur edar mun: ty HERREN är en Gud, som vet det, och låter icke sådana anslag hafva framgång.

1Sam 2:4. De starkas båge är sönderbruten, och de svage äro omgjordade med starkhet.

1Sam 2:5. De som mätte voro, de vordo sålde för bröd; och de som hunger ledo, hungra intet mer; tilldess den ofruktsamma födde sju, och den som mång barn hade, vardt försvagad.

1Sam 2:6. HERREN dödar, och gifver lif; förer till helvete, och derut igen.

1Sam 2:7. HERREN gör fattigan; han gör ock rikan han förnedrar och upphöjer.

1Sam 2:8. Han uppreser den torftiga utu stoftet, och upphäfver den fattiga utu träcken, att han skall sätta honom ibland Förstar, och låtan ärfva ärones stol; ty verldenes ändar äro HERRANS, och jordenes krets hafver han satt deruppå.

1Sam 2:9. Han varder bevarandes sina heligas fötter; men de ogudaktige skola vara tyste i mörkrena; ty ingen förmår något af sin egen kraft.

1Sam 2:10. För HERRANOM skola förskräckas hans fiender; öfver dem skall han dundra i himmelen. HERREN skall döma verldenes ändar, och skall gifva sinom Konung magt, och upphöja sins Smordas horn.

1Sam 2:11. Och ElKana gick hem igen till Hamath uti sitt hus, och pilten var HERRANS tjenare inför Presten Eli.

1Sam 2:12. Men Eli söner voro Belials barn, och visste intet af HERRANOM;

1Sam 2:13. Ej heller hvad deras Prestaämbete var till folket. Då någor ville något offra, så kom Prestens dräng, medan köttet kokades, och hade en treuddad gaffel i sine hand:

1Sam 2:14. Och stack i grytona eller kettilen, eller pannona, eller krukona, och hvad han drog ut med gaffelen, det tog Presten till sig. Så gjorde de allom Israel, som ditkommo till Silo.

1Sam 2:15. Sammalunda, förra än de uppbrände det feta, kom Prestens dräng, och sade till honom, som offret frambar: Få mig kött, att jag må steka det åt Prestenom; ty han vill icke taga kokadt kött af dig, utan rått.

1Sam 2:16. När då någor sade till honom: Låt upptända det feta såsom det bör sig i dag, och tag sedan hvad ditt hjerta begärar, så sade han till honom: Du skall nu gifva mig det, eljest skall jag taga det med våld.

1Sam 2:17. Derföre var piltarnas synd ganska stor för HERRANOM; förty folket förhädde HERRANS spisoffer.

1Sam 2:18. Men Samuel var en tjenare för HERRANOM, en dräng i en linnen lifkjortel.

1Sam 2:19. Dertill gjorde hans moder honom en liten kjortel, och förde den upp till honom i sinom tid, då hon uppgick med sin man, till att offra offer i sinom tid.

1Sam 2:20. Och Eli välsignade ElKana och hans hustru, och sade: HERREN gifve dig säd utaf denna qvinnone för den bön, som du hafver bedit af HERRANOM. Och de gingo hem till sitt igen.

1Sam 2:21. Och HERREN sökte Hanna, att hon blef hafvandes, och födde tre söner och två döttrar; men pilten Samuel växte till för HERRANOM.

1Sam 2:22. Men Eli var ganska gammal, och han förnam hvad hans söner gjorde allom Israel; och att de sofvo när de qvinnor, som tjente inför dörrene af vittnesbördsens tabernakel.

1Sam 2:23. Och han sade till dem: Hvi gören I sådant? Ty jag hörer edart onda väsende af allt detta folket.

1Sam 2:24. Icke så, mina barn, det är icke godt rykte, som jag hörer; I kommen HERRANS folk till att synda.

1Sam 2:25. Om någor syndar emot en mennisko, så kunna domarena förlika det; men om någor syndar emot HERRAN, ho kan förlikat? Och de hörde intet sins faders röst; ty HERREN ville döda dem.

1Sam 2:26. Men pilten Samuel växte till, och var både HERRANOM och menniskom täcker.

1Sam 2:27. Och en Guds man kom till Eli, och sade till honom: Så säger HERREN: Jag hafver uppenbarat mig dins faders huse, då de ännu voro uti Egypten i Pharaos hus;

1Sam 2:28. Och utvalde honom der mig, för all Israels slägter till Presterskap, att han skulle offra på mitt altare, och upptända rökverk, och bära lifkjortel för mig: och gaf dins faders huse all Israels barnas offer.

1Sam 2:29. Hvi spjernar du då emot mitt offer och spisoffer, som jag budit hafver i tabernaklet, och du ärar dina söner mer än mig, så att I göden eder utaf allt mitt folks Israels spisoffers förstling?

1Sam 2:30. Derföre säger HERREN Israels Gud: Jag hafver sagt, att ditt hus och dins faders hus skulle vandra för mig evinnerliga. Men nu säger HERREN: Det vare långt ifrå mig; utan den mig ärar, honom vill jag ock ära: men den mig föraktar, han skall komma på skam.

1Sam 2:31. Si, den tid skall komma, att jag skall bryta din arm sönder, och dins faders hus arm, så att ingen gammal skall vara i dino huse.

1Sam 2:32. Och du skall se din motståndare uti tabernaklet i allo Israels godo; och ingen gammal skall vara i dins faders hus evinnerliga.

1Sam 2:33. Dock vill jag icke utrota af dig allan man ifrå mitt altare, på det din ögon skola försmäkta, och din själ gräma sig; och hela hopen i dino huse skola dö, då de till manna komne äro.

1Sam 2:34. Och detta skall vara dig ett tecken, som båda dina söner Hophni och Pinehas öfvergå skall: På en dag skola de både dö.

1Sam 2:35. Och jag skall uppväcka mig en trogen Prest, och han skall göra såsom det i mino hjerta och mine själ är; honom skall jag bygga ett säkert hus, så att han skall vandra inför minom Smorda i alla dagar.

1Sam 2:36. Och den qvar blifver af ditt hus, han skall komma och falla neder för honom, om en silfpenning och ett stycke bröd, och skall säga: Käre, låt mig komma till en Prestadel, att jag må äta en beta bröd.

1 SAMUELSBOKEN, 3. CAPITLET

Samuel kallas. Eli straffas.

1Sam 3:1. Och då pilten Samuel tjente HERRANOM under Eli, var HERRANS ord sällsynt på den tiden, och var fögo Prophetia.

1Sam 3:2. Och det begaf sig på samma tid, att Eli låg i sino rumme, och hans ögon begynte mörkas, så att han icke se kunde.

1Sam 3:3. Och Samuel hade lagt sig uti HERRANS tempel, der Guds ark var, förra än Guds lampa utsläcktes.

1Sam 3:4. Och HERREN kallade Samuel. Han svarade: Si, här är jag.

1Sam 3:5. Och han lopp till Eli, och sade: Si, här är jag, du kallade mig. Han sade: Jag hafver intet kallat dig; gack bort igen, och lägg dig sofva. Och han gick bort, och lade sig sofva.

1Sam 3:6. Och HERREN kallade åter Samuel, och Samuel stod upp, och gick till Eli, och sade: Si, här är jag, du hafver kallat mig. Han sade: Jag hafver icke kallat dig, min son; gack bort igen, och lägg dig sofva.

1Sam 3:7. Men Samuel kände icke ännu HERRAN, och HERRANS ord var honom icke ännu uppenbaradt.

1Sam 3:8. Och HERREN kallade Samuel ännu tredje gången, och han stod upp, och gick till Eli, och sade: Si, här är jag, du hafver kallat mig. Så förmärkte Eli, att HERREN kallade pilten;

1Sam 3:9. Och sade till honom: Gack bort igen, och lägg dig sofva; och om han mer kallar dig, så säg: Tala, HERRE, ty din tjenare hörer till. Samuel gick bort och lade sig i sitt rum.

1Sam 3:10. Så kom HERREN, och gick fram, och kallade såsom tillförene: Samuel, Samuel. Och Samuel sade: Tala, ty din tjenare hörer till.

1Sam 3:11. Och HERREN sade till Samuel: Si, jag skall göra en ting i Israel, så att den det får höra, honom skall gälla i båda hans öron.

1Sam 3:12. På den dagen skall jag uppväcka öfver Eli allt det jag öfver hans hus sagt hafver; jag skall begynnat och fullkomnat;

1Sam 3:13. Ty jag hafver sagt honom till, att jag vill vara domare öfver hans hus till evig tid, för den missgernings skull, att han visste huru hans söner bedrefvo slem ting, och hafver icke en gång sett illa på dem derföre.

1Sam 3:14. Fördenskull hafver jag svorit Eli huse, att denna Eli hus missgerning skall icke försonad varda antingen med offer eller spisoffer, till evig tid.

1Sam 3:15. Och Samuel låg intill morgonen, och lät upp dörrena af HERRANS hus. Och Samuel torde icke säga Eli synena.

1Sam 3:16. Då kallade Eli honom, och sade: Samuel, min son. Han svarade: Si, här är jag.

1Sam 3:17. Han sade: Hvad är det för ord, som dig sagdt är? Dölj det icke för mig; Gud göre dig det och det, om du något döljer för mig, af det som dig sagdt är.

1Sam 3:18. Då sade Samuel honom alltsamman, och döljde intet för honom; men han sade: Han är HERREN; han göre såsom honom godt tyckes.

1Sam 3:19. Och Samuel växte till, och HERREN var med honom, och intet af all hans ord föll på jordena.

1Sam 3:20. Och hela Israel, allt ifrå Dan intill BerSaba, visste att Samuel var en trogen HERRANS Prophet.

1Sam 3:21. Och HERREN syntes åter i Silo; ty HERREN var Samuel uppenbarad vorden i Silo, genom HERRANS ord.

1 SAMUELSBOKEN, 4. CAPITLET

Arken tagen. Hophni och Pinehas slagna. Eli, Pinehas hustru dö.

1Sam 4:1. Och Samuel begynte predika för hela Israel. Och Israel drog ut emot de Philisteer i strid, och lägrade sig vid Hjelpostenen; men de Philisteer hade lägrat sig i Aphek.

1Sam 4:2. Och de gjorde redo emot Israel; och hären vardt förskingrad, så att Israel vardt slagen förde Philisteer; och de slogo i spetsen på markene vid fyratusend män.

1Sam 4:3. Och då folket kom i lägret, sade de äldsta i Israel: Hvi hafver HERREN låtit slå oss i dag för de Philisteer? Låt oss taga till oss HERRANS förbunds ark ifrå Silo, och låt honom komma ibland oss, att han må frälsa oss ifrå våra fiendars hand.

1Sam 4:4. Och folket sände till Silo, ock läto hemta dädan HERRANS Zebaoths förbunds ark, hvilken der sitter på Cherubim. Och voro de två Eli söner med Guds förbunds ark, Hophni och Pinehas.

1Sam 4:5. Och då HERRANS förbunds ark kom i lägret, skriade hela Israel med stort skriande, så att det skall i markene.

1Sam 4:6. Då de Philisteer hörde det skriandet, sade de: Hvad är det för ett skri och glädje uti de Ebreers lägre? Och då de förnummo, att HERRANS ark var kommen i lägret,

1Sam 4:7. Fruktade de sig, och sade: Gud är kommen i lägret; och sade ytterligare: Ve oss, ty det hafver icke så varit tillförene.

1Sam 4:8. Ve oss, ho kan hjelpa oss ifrå dessa mägtiga Gudars hand? Det äro de Gudar, som slogo Egypten med allahanda plågo i öknene.

1Sam 4:9. Så varer nu tröste, och varer män, I Philisteer, att I icke skolen tjena de Ebreer, såsom de hafva tjent eder; varer män och strider.

1Sam 4:10. Då stridde de Philisteer, och Israel vardt slagen, och hvar och en flydde uti sina hyddo; och det var en ganska stor slagtning, så att utaf Israel föllo tretiotusend män fotfolk.

1Sam 4:11. Och Guds ark vardt tagen, och de två Eli söner Hophni och Pinehas blefvo döde.

1Sam 4:12. Då lopp en af BenJamin utaf hären, och kom den samma dagen till Silo; och hade rifvit sin kläder, och hade strött jord uppå hufvudet.

1Sam 4:13. Och som han kom derin, satt Eli på en stol, till att se ut på vägen; ty hans hjerta var bekymradt om Guds ark; och då mannen kom i staden, sade han det; och hela staden gret och ropade.

1Sam 4:14. Och som Eli fick höra det ropet, sade han: Hvad är detta för ett rop och buller? Så kom mannen hasteliga, och sade det Eli.

1Sam 4:15. Och Eli var åtta och niotio år gammal; och hans ögon voro mörk, så att han icke kunde se.

1Sam 4:16. Och mannen sade till Eli: Jag är kommen, och är flydd i dag utu hären; men han sade: Huru går det, min son?

1Sam 4:17. Då svarade bådet, och sade: Israel är flydd för de Philisteer, och en stor slagtning är skedd på folket, och dine två söner, Hophni och Pinehas, äro döde; dertill är Guds ark borttagen.

1Sam 4:18. Och som han rörde om arken, föll han tillrygga af stolenom vid dörrena, och slog sig halsen sönder, och blef död; ty han var gammal och en tung man; men han hade dömt Israel i fyratio år.

1Sam 4:19. Och hans sonahustru, Pinehas hustru, var hafvandes, och skulle snart läggas ned. Då hon hörde det ryktet, att Guds ark var tagen, och hennes svär och man voro döde, böjde hon sig, och födde; ty hennes nöd kom henne uppå.

1Sam 4:20. Och som hon nu dö skulle, sade qvinnorna, som när henne stodo: Var icke förfärad, du hafver födt en son; men hon svarade intet, och lade det heller intet på hjertat.

1Sam 4:21. Och hon kallade det barnet Icabod, och sade: Israels härlighet är borto; efter Guds ark tagen var, och hennes svär, och hennes man;

1Sam 4:22. Och sade åter: Israels härlighet är borto; ty Guds ark är tagen.

1 SAMUELSBOKEN, 5. CAPITLET

Dagons fall. Asdods sjuka. Ekrons ro.

1Sam 5:1. Och de Philisteer togo Guds ark, och förde honom ifrå Hjelpostenen intill Asdod,

1Sam 5:2. Uti Dagons hus, och satte honom bredovid Dagon.

1Sam 5:3. Och som de af Asdod den andra morgonen bittida uppstodo, funno de Dagon liggandes framstupa, på jordene inför HERRANS ark; men de togo Dagon, och satte honom upp igen i sitt rum.

1Sam 5:4. Då de den andra morgonen igen uppstodo, funno de Dagon åter liggandes framstupa på jordene inför HERRANS ark, och hans hufvud och båda hans händer afhuggna vid tröskelen, så att stumpen låg allena för sig.

1Sam 5:5. Derföre träda icke Dagons Prester, och alle de som i Dagons hus gå, på Dagons tröskel i Asdod, allt intill denna dag.

1Sam 5:6. Men HERRANS hand vardt svår öfver dem i Asdod, och förderfvade dem; och slog Asdod och alla dess gränsor, i deras hemlig rum baktill.

1Sam 5:7. Då nu det folk i Asdod sågo, att så tillgick, sade de: Låt icke Israels Guds ark blifva när oss, förty hans hand är för svår öfver oss, och öfver vår gud Dagon.

1Sam 5:8. Och de sände bort, och församlade alla de Philisteers Förstar till sig, och sade: Hvad skole vi göra af Israels Guds ark? Då svarade de: Låter bära Israels Guds ark omkring till Gath. Och de båro Israels Guds ark omkring.

1Sam 5:9. Då de nu båro honom omkring, vardt ett stort buller i stadenom genom HERRANS hand; och han slog folket i stadenom, både små och stora, och förderfvade dem i deras hemlig rum.

1Sam 5:10. Så sände de Guds ark till Ekron. Då nu Guds ark kom till Ekron, ropade de af Ekron, och sade: De hafva omkringdragit Guds ark till mig, på det de skola dräpa mig och mitt folk.

1Sam 5:11. Då sände de bort, och församlade alla de Philisteers Förstar, och sade: Sänder Israels Guds ark åter till sitt rum igen, att han icke dräper mig och mitt folk; förty Guds hand gjorde ett ganska stort rumor med dräpande i hela stadenom.

1Sam 5:12. Och det folk, som icke blefvo döde, de vordo slagne i deras hemlig rum, så att skriet af stadenom gick upp i himmelen.

1 SAMUELSBOKEN, 6. CAPITLET

Arken återsänd. BethSemes offer och plåga.

1Sam 6:1. Så var HERRANS ark i sju månader uti de Philisteers land.

1Sam 6:2. Och de Philisteer kallade sina Prester och spåmän, och sade: Hvad skole vi göra med HERRANS ark? Säger oss före, hvarmed vi skole sända honom till sitt rum.

1Sam 6:3. De sade: Viljen I sända Israels Guds ark, så sänder honom icke allstinges blottan, utan betaler honom ett skuldoffer; så varden I helbregda, och eder skall varda kunnigt, hvarföre hans hand icke återvänder af eder.

1Sam 6:4. Men de sade: Hvilket är det skuldoffret, det vi honom gifva skole? De svarade: Fem gyldene ardsar, och fem gyldene möss, efter de fem Philisteers Förstars tal; förty det hafver varit allt enahanda plåga öfver eder alla, och öfver edra Förstar.

1Sam 6:5. Så må I nu göra liknelse efter edra ardsar, och efter edra möss, som edart land förderfvat hafva, så att I hedren Israels Gud; tilläfventyrs hans hand varder lättare öfver eder, och öfver edar gud, och öfver edart land.

1Sam 6:6. Hvi förhärden I edor hjerta, såsom de Egyptier och Pharao förhärde sin hjerta? Skedde det icke så, att då han beviste sig på dem, läto de fara dem, att de gingo sin väg?

1Sam 6:7. Så tager nu till, och görer en ny vagn; och tager två unga däggande kor, på hvilka intet ok kommet är, och spänner dem för vagnen, och låter deras kalfvar blifva qvara hemma efter dem.

1Sam 6:8. Och tager HERRANS ark, och sätter honom på vagnen; och de gyldene klenodier, som I honom till skuldoffer gifven, lägger i ett skrin utmed hans sido, och sänder honom åstad, och låter gån.

1Sam 6:9. Och ser I till, går han upp den vägen åt sina gränsor emot BethSemes, så hafver han gjort oss allt detta stora onda; hvar ock icke, så måge vi veta, att hans hand icke hafver rört oss, utan det är oss eljest af en olycko påkommet.

1Sam 6:10. Folket gjorde ock så, och togo två unga däggande kor, och spände dem för en vagn, och behöllo deras kalfvar hemma;

1Sam 6:11. Och satte HERRANS ark på vagnen, och det skrinet med de gyldene möss, och med deras ardsars liknelse.

1Sam 6:12. Och korna gingo rättfram den vägen, som drog till BethSemes, på enom väg, och gingo och råmade, och veko hvarken på den högra sidona eller på den venstra; och de Philisteers Förstar gingo efter dem, allt intill BethSemes gränso.

1Sam 6:13. Men de BethSemiter gingo och skåro i hveteandene i dalenom, och de hofvo sin ögon upp, och fingo se arken, och vordo glade att de fingo se honom.

1Sam 6:14. Men vagnen kom uppå Josua den BethSemitens åker, och stadnade der. Och der var en stor sten; och de höggo sönder trät af vagnenom, och offrade de kor HERRANOM till bränneoffer.

1Sam 6:15. Och Leviterna lyfte HERRANS ark neder, och det skrinet, som der bredovid låg, der de gyldene klenodier uti voro, och satte på den stora stenen. Och det folket i BethSemes offrade på den dagen HERRANOM bränneoffer och annor offer.

1Sam 6:16. När nu de fem Philisteers Förstar hade detta sett, foro de tillbaka igen på samma dagen till Ekron.

1Sam 6:17. Och detta äro de gyldene ardsar, som de Philisteer offrade HERRANOM till skuldoffer: Asdod en, Gasa en, Askelon en, Gath en, och Ekron en;

1Sam 6:18. Och gyldene möss efter talet af alla de Philisteers städer, under de fem Förstar, både murade städer och byar; och intill det stora sorgerummet, der de läto HERRANS ark uppå, intill denna dag, på Josua den BethSemitens åker.

1Sam 6:19. Och somlige af de BethSemiter vordo slagne, derföre att de hade sett HERRANS ark; och han slog af folket femtiotusend och sjutio män. Då jämrade sig folket, att HERREN hade med så stor plågo slagit folket.

1Sam 6:20. Och det folket i BethSemes sade: Ho kan blifva ståndandes för HERRANOM, en sådana helig Gud? Och till hvem skall han fara ifrån oss?

1Sam 6:21. Och de sände bådskap till de borgare af KiriathJearim, och läto säga dem: De Philisteer hafva fört igen HERRANS ark; kommer hitneder, och hemter honom upp till eder.

1 SAMUELSBOKEN, 7. CAPITLET

Arken i KiriathJearim. Folket i Mizpa. Hjelpostenen. Samuel dömer Israel.

1Sam 7:1. Så kommo det folket af KiriathJearim, och hemtade HERRANS ark ditupp, och förde honom i AbiNadabs hus i Gibea; och hans son Eleazar vigde de, att han skulle taga vara på HERRANS ark.

1Sam 7:2. Och ifrå den dagen, då Herrans ark kom till KiriathJearim, fördröjde sig tiden, tilldess tjugu år voro förlupne; och allt Israels hus greto för HERRANOM.

1Sam 7:3. Men Samuel sade till hela Israels hus: Om I omvänden eder med allt hjerta till HERRAN, så låter ifrån eder de främmande gudar och Astaroth, och bereder edart hjerta till HERRAN, och tjener honom allena, så varder han eder frälsandes utu de Philisteers hand.

1Sam 7:4. Så bortkastade Israels barn ifrå sig Baalim och Astaroth, och tjente HERRANOM allena.

1Sam 7:5. Och Samuel sade: Församler hela Israel till Mizpa, att jag må der bedja HERRAN för eder.

1Sam 7:6. Och de kommo tillhopa i Mizpa, och öste vatten, och göto ut för HERRANOM, och fastade den dagen, och sade der: Vi hafve syndat för HERRANOM. Och så dömde Samuel Israels barn i Mizpa.

1Sam 7:7. Då nu de Philisteer hörde, att Israels barn voro tillhopakomne i Mizpa, drogo de Philisteers Förstar upp emot Israel. När Israels barn det hörde, fruktade de sig för de Philisteer;

1Sam 7:8. Och sade till Samuel: Vänd icke igen att ropa för oss till HERRAN vår Gud, att han hjelper oss utu de Philisteers hand.

1Sam 7:9. Samuel tog ett fett lamb, och offrade HERRANOM ett helt bränneoffer, och ropade till HERRAN för Israel; och HERREN bönhörde honom.

1Sam 7:10. Och som Samuel offrade bränneoffret, kommo de Philisteer fram till att strida emot Israel. Men HERREN lät dundra en stor tordön öfver de Philisteer på den dagen; och förfärade dem, så att de vordo slagne för Israel.

1Sam 7:11. Så drogo Israels män ut ifrå Mizpa, och jagade de Philisteer, och slogo dem allt inunder BethCar.

1Sam 7:12. Då tog Samuel en sten, och satte honom emellan Mizpa och Sen, och kallade honom Hjelposten, och sade: Allt härintill hafver HERREN hulpit oss.

1Sam 7:13. Så vordo de Philisteer förtryckte, och kommo intet mer i Israels gränso. Och HERRANS hand var emot de Philisteer, så länge Samuel lefde.

1Sam 7:14. Så vordo ock de städer Israel igengifne, som de Philisteer dem ifråtagit hade, ifrån Ekron intill Gath, med deras gränsor; dem friade Israel utu de Philisteers hand; ty Israel hade frid med de Amoreer.

1Sam 7:15. Och Samuel dömde Israel, så länge han lefde;

1Sam 7:16. Och for hvart år omkring till BethEl, och Gilgal, och Mizpa. Och när han hade på all denna rummen dömt Israel,

1Sam 7:17. Kom han igen till Ramath, ty der var hans hus; och dömde der Israel, och byggde der HERRANOM ett altare.

1 SAMUELSBOKEN, 8. CAPITLET

Samuels ålder, söners vanart. Konungs rätt.

1Sam 8:1. Då nu Samuel vardt gammal, satte han sina söner till domare öfver Israel.

1Sam 8:2. Hans förstfödde son het Joel, och den andre Abia; och de voro domare i BerSaba.

1Sam 8:3. Men hans söner vandrade icke uti hans vägar; utan böjde sig efter girighet, och togo gåfvor, och förvände rätten.

1Sam 8:4. Så församlade sig alle äldste i Israel, och kommo till Ramath till Samuel;

1Sam 8:5. Och sade till honom: Si, du äst vorden gammal, och dine söner gå icke uti dina vägar: så sätt nu en Konung öfver oss, den oss döma må, såsom alle Hedningar hafva.

1Sam 8:6. Det behagade Samuel illa, när de sade: Få oss en Konung, den oss döma må. Och Samuel bad inför HERRANOM.

1Sam 8:7. Och HERREN sade till Samuel: Hör folkens röst i allt det de hafva talat dig till; förty de hafva icke förkastat dig, utan mig, att jag icke skall vara Konung öfver dem.

1Sam 8:8. De göra dig såsom de alltid gjort hafva, ifrå den dag, då jag förde dem utur Egypten, allt intill denna dag; och hafva öfvergifvit mig, och tjent andra gudar.

1Sam 8:9. Så hör nu deras röst; dock betyga dem, och undervisa dem Konungens rätt, den öfver dem råda skall.

1Sam 8:10. Och Samuel sade all HERRANS ord folkena, som af honom Konung begärat hade.

1Sam 8:11. Detta skall vara Konungs rätt, den öfver eder råda skall; edra söner skall han taga till sin vagn, och resenärar som rida för hans vagn;

1Sam 8:12. Och till höfvitsmän öfver tusende, och öfver femtio, och till åkermän, som hans åker bruka skola, och till uppskärare i hans säd, och de som göra hans harnesk, och det hans vagnar tillhörer.

1Sam 8:13. Edra döttrar skall han taga sig till apothekerskor, kokerskor och bakerskor.

1Sam 8:14. Edra bästa åkrar och vingårdar, och oljogårdar skall han taga och gifva sina tjenare;

1Sam 8:15. Dertill skall han taga af edra säd och vingårdar tiond, och gifva sina kamererare och tjenare;

1Sam 8:16. Och edra tjenare och tjenarinnor, och edra dägeligaste ynglingar, och edra åsnar, skall han taga, och uträtta sin ärende med.

1Sam 8:17. Af edra hjordar skall han taga tiond; och I måsten vara hans trälar.

1Sam 8:18. När I då ropen på den tiden öfver edar Konung, som I eder utvalt hafven, så skall HERREN på den tiden intet höra eder.

1Sam 8:19. Men folket ville intet höra Samuels röst, och sade: Ingalunda, utan en Konung måste vara öfver oss;

1Sam 8:20. Att vi ock äre såsom alle andre Hedningar; att vår Konung må döma oss, och draga ut för oss, när vi före vårt örlig.

1Sam 8:21. Så hörde Samuel allt detta, som folket sade: och sade det för HERRANS öron.

1Sam 8:22. Och HERREN sade till Samuel: Hör deras röst, och gör dem en Konung. Och Samuel sade till Israels män: Går edra färde, hvar och en i sin stad.