DEUTERONOMION.

1873 Carl XII:s Bibel

5 MOSEBOKEN, 1. CAPITLET

Mose tal. Folkets resor, domare, spejare, olydnad, straff.

5Mos 1:1. Desse äro de ord, som Mose talade till hela Israel på hinsidon Jordan i öknene, på den markene emot röda hafvet, emellan Paran och Tophel, Laban, Hazeroth och Disahab;

5Mos 1:2. Ellofva dagsresor ifrå Horeb, den vägen om Seirs berg intill KadesBarnea.

5Mos 1:3. Och det skedde i fyrationde årena, på första dagen i den ellofte månadenom; då talade Mose med Israels barn, allt det HERREN honom till dem budit hade;

5Mos 1:4. Sedan att han hade slagit Sihon, de Amoreers Konung, som i Hesbon bodde; dertill Og, Konungen i Basan, som i Astaroth och i Edrei bodde.

5Mos 1:5. På hinsidon Jordan, i de Moabiters lande, begynte Mose utlägga denna lagen, och sade:

5Mos 1:6. HERREN vår Gud talade med oss på Horebs berg, och sade: I hafven länge nog varit vid detta berget.

5Mos 1:7. Vänder eder, och drager åstad, att I mån komma till de Amoreers berg, och till alla deras grannar, till mark, på berg och i dalar, söderut, och emot hafsens hamn, i Canaans lande, och till berget Libanon, allt intill den stora älfvena Phrath.

5Mos 1:8. Si, jag hafver gifvit eder landet, som för eder ligger; går derin, och intager det, såsom HERREN edra fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver, att han dem, och deras säd efter dem, det gifva ville.

5Mos 1:9. Då sade jag till eder på samma tiden: Jag förmår icke allena utstå med eder;

5Mos 1:10. Förty HERREN edar Gud hafver förökat eder, så att I på denna dag ären såsom stjernornas tal på himmelen.

5Mos 1:11. HERREN edra fäders Gud göre eder ännu mång tusend mer, och välsigne eder, såsom han eder sagt hafver.

5Mos 1:12. Huru kan jag allena sådana mödo, och tunga, och trätor, draga af eder?

5Mos 1:13. Tager utaf eder visa och förståndiga män, de som ibland edra slägter bekände äro, dem vill jag uppsätta eder för höfvitsmän.

5Mos 1:14. Då svaraden I mig, och saden: Det är en god ting, der du om talar, att du göra vill.

5Mos 1:15. Så tog jag de yppersta af edra slägter, visa och bekända män, och satte dem öfver eder till höfvitsmän, öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, öfver tio, och ämbetsmän i edra slägter;

5Mos 1:16. Och böd edra domare på samma tid, och sade: Förhörer edra bröder, och dömer rätt emellan hvar man och hans broder, och främlingen.

5Mos 1:17. I skolen ingen person anse i domen; utan skolen höra den litsla såsom den stora, och icke hafva försyn för någons mans person; ty domsämbetet hörer Gudi till. Om någor sak varder eder för svår, den låter komma till mig, att jag må den höra.

5Mos 1:18. Alltså böd jag eder på den tiden allt det I göra skullen.

5Mos 1:19. Så drogo vi ut ifrå Horeb, och vandrade genom den hela öknena, den stor och grufvelig är, såsom I sett hafven, uppå den vägen till de Amoreers berg, såsom HERREN vår Gud oss budit hade; och kommo intill KadesBarnea.

5Mos 1:20. Då sade jag till eder: I ären komne intill de Amoreers berg, det HERREN vår Gud oss gifva skall.

5Mos 1:21. Si, landet före dig, hvilket HERREN din Gud dig gifvit hafver! Drag ditupp, och tag det in, såsom HERREN dina fäders Gud dig sagt hafver; frukta dig intet, och grufva dig intet.

5Mos 1:22. Så kommen I till mig alle, och saden: Låt oss sända några män framför oss, som bespeja oss landet, och säga oss igen, hvilken vägen vi skole draga derin, och de städer, der vi inkomma skole.

5Mos 1:23. Det nöjde mig väl; och tog utaf eder tolf män, utaf hvart slägtet en.

5Mos 1:24. Då de samme gingo åstad, och drogo upp på berget, och kommo till den bäcken Escol, så skådade de det;

5Mos 1:25. Och togo landsens frukt med sig, och båro neder till oss, och bådade oss igen, och sade: Landet är godt, som HERREN vår Gud oss gifvit hafver.

5Mos 1:26. Men I villen icke draga ditupp, och blefven HERRANS edor Guds orde ohörsamme;

5Mos 1:27. Och knorraden i edor tjäll, och saden: HERREN är oss hätsk, derföre hafver han fört oss utur Egypti land, på det han skall gifva oss i de Amoreers händer, till att förgöra oss.

5Mos 1:28. Hvad skulle vi deruppe? Våra bröder hafva förfärat vårt hjerta, och sagt: Det folket är större och högre än vi; städerna äro store och bemurade upp till himmelen; dertill hafve vi sett der Enakims barn.

5Mos 1:29. Och jag sade till eder: Grufver eder icke, och frukter eder intet för dem.

5Mos 1:30. HERREN edar Gud drager för eder, och han skall strida för eder, såsom han hafver gjort med eder i Egypten för edor ögon;

5Mos 1:31. Och i öknene, der du sett hafver, huru HERREN din Gud dig burit hafver, såsom en man bär sin son, i allom dem väg, der I vandrat hafven, intilldess I till detta rummet komne ären.

5Mos 1:32. Men I skötten der intet om, att I måtten trott HERRANOM edrom Gud;

5Mos 1:33. Den för eder gick, till att visa eder de rum, der I eder lägra skullen, om nattena i eld, att han skulle visa eder vägen, den I gå skullen, och om dagen i molnskyn.

5Mos 1:34. Då nu HERREN hörde edart rop, vardt han vred, och svor, och sade:

5Mos 1:35. Ingen af detta onda slägtet skall få se det goda landet, som jag svorit hafver att gifva deras fäder;

5Mos 1:36. Förutan Caleb, Jephunne son, han skall se det; honom vill jag gifva det landet, der han på stigit hafver, och hans barnom; derföre att han hafver troliga efterföljt HERRAN.

5Mos 1:37. Och vardt HERREN vred på mig för edra skull, och sade: Du skall icke heller komma derin.

5Mos 1:38. Men Josua, Nuns son, som din tjenare är, han skall komma derin; styrk honom; ty han skall utskifta Israel arfvet.

5Mos 1:39. Och edor barn, om hvilka I saden: De skola blifva till ett rof; och edra söner, som på denna dag hvarken veta godt eller ondt; de skola komma derin, dem skall jag gifva det, och de skola taga det in.

5Mos 1:40. Men vänder I om, och drager åt öknena, den vägen åt röda hafvet.

5Mos 1:41. Då svaraden I, och saden till mig: Vi hafve syndat emot HERRAN; vi vilje ditupp och strida, såsom HERREN vår Gud oss budit hafver. Som I nu redo voren, hvar i sitt harnesk, och skullen draga upp på berget,

5Mos 1:42. Sade HERREN till mig: Säg dem, att de icke draga ditupp, ej heller strida; ty jag är icke med eder; att I icke varden slagne för edra fiendar.

5Mos 1:43. Då jag detta sade eder, lydden I intet, och vorden HERRANS ord ohörsamme, och vorden öfverdådige, och drogen upp på berget.

5Mos 1:44. Så drogo de Amoreer ut, som på berget bodde, emot eder, och jagade eder, såsom bin göra, och slogo eder i Seir allt intill Horma.

5Mos 1:45. Då I nu igenkommen, och greten för HERRANOM, ville HERREN icke höra edra röst, och böjde sin öron intet till eder.

5Mos 1:46. Så blefven I uti Kades en långan tid.

5 MOSEBOKEN, 2. CAPITLET

Edom, Moab, Ammon skonas. Sihon slagen.

5Mos 2:1. Då vände vi om, och drogo ut i öknena, på den vägen till röda hafvet, såsom HERREN sade till mig; och drogom omkring Seirs berg, en långan tid.

5Mos 2:2. Och HERREN sade till mig:

5Mos 2:3. I hafven nu nog dragit kringom detta berget; vänder eder norrut.

5Mos 2:4. Och bjud folkena, och säg: I skolen draga genom edra bröders Esau barnas gränsor, som bo i Seir, och de skola frukta för eder; men förvarer eder granneliga.

5Mos 2:5. Slår icke uppå dem; ty jag skall icke gifva eder en fot bredt uti deras land; förty Esau barn hafver jag gifvit Seirs berg till att besitta.

5Mos 2:6. Maten skolen I köpa af dem för edra penningar, den I äten; och vattnet skolen I köpa af dem för penningar, som I dricken.

5Mos 2:7. Ty HERREN din Gud hafver välsignat dig i alla dina händers gerningar; han hafver lagt på hjertat ditt resande genom denna stora öknena; och HERREN din Gud hafver i fyratio år varit när dig, så att dig intet hafver fattats.

5Mos 2:8. Då vi nu ifrå våra bröder Esau barn dragne voro, som på Seirs berg bodde, på den vägen den markenes ifrån Elath och EzionGaber, vände vi om, och gingom den vägen genom de Moabiters öken.

5Mos 2:9. Då sade HERREN till mig: Du skall ingen skada göra de Moabiter, eller slå uppå dem; ty jag vill intet gifva dig af deras land till att besitta; förty Lots barn hafver jag gifvit Ar till att besitta.

5Mos 2:10. De Emim hafva i förtiden bott deruti, hvilke voro ett stort, starkt och högt folk, såsom Enakim.

5Mos 2:11. Man höll dem ock för Resar, såsom Enakim; och de Moabiter kalla dem ock Emim.

5Mos 2:12. Bodde ock i förtiden de Horiter i Seir, och Esau barn fördrefvo och förlade dem för sig, och bodde i deras stad, såsom Israel sins besittninges lande gjorde, det HERREN dem gaf.

5Mos 2:13. Så varer nu redo, och drager öfver den bäcken Sared. Och vi droge deröfver.

5Mos 2:14. Men tiden medan vi droge ifrå KadesBarnea, intilldess vi komme öfver den bäcken Sared, var åtta och tretio år, tilldess alle stridsmän döde voro i lägrena, såsom HERREN dem svorit hade.

5Mos 2:15. Dertill var ock HERRANS hand emot dem, att de förgingos utu lägret, tilldess de voro åtgångne.

5Mos 2:16. Då alle stridsmännerna åtgångne voro, att de döde voro ibland folket;

5Mos 2:17. Talade HERREN med mig, och sade:

5Mos 2:18. I dag skall du draga genom de Moabiters landsändar vid Ar;

5Mos 2:19. Och skall komma in mot Ammons barn, dem skall du ingen skada göra, eller slå på dem; ty jag vill icke gifva dig Ammons barnas land till att besitta; förty jag hafver gifvit det Lots barnom till att besitta.

5Mos 2:20. Det hafver ock räknadt varit för Resars land; och hafva desslikes i förtiden Resar bott derinne. Och de Ammoniter kalla dem Samsummim.

5Mos 2:21. De voro ett stort, starkt och högt folk, såsom Enakim; och HERREN förgjorde dem för dem, och lät dem besitta dem, så att de skulle bo i deras stad;

5Mos 2:22. Såsom han gjort hade med Esau barn, som på Seirs berg bo, då han förgjorde för dem de Horiter, och lät dem besitta dem, så att de hafva bott i deras stad, allt intill denna dag.

5Mos 2:23. Och de Caphthorim drogo utu Caphthor, och förgjorde de Avim, som bodde i Hazerim, allt intill Gaza, och bodde i deras stad.

5Mos 2:24. Varer redo, och drager ut, och går öfver den bäcken vid Arnon. Si, jag hafver gifvit i dina händer Sihon, de Amoreers Konung i Hesbon, med hans land; begynn att intaga det, och strid emot dem.

5Mos 2:25. I dag vill jag begynna, att all folk under himmelen skola frukta och förskräckas för dig, så att, när de höra om dig, skola de bäfva och sorg hafva för din tillkommelse.

5Mos 2:26. Då sände jag båd utaf öknene östanefter, till Sihon, Konungen i Hesbon, med fridsam ord, och lät säga honom:

5Mos 2:27. Jag vill draga genom ditt land, och såsom vägen löper, så vill jag draga; jag vill icke vika antingen på den högra eller den venstra sidona.

5Mos 2:28. Mat skall du sälja mig för penningar, att jag äter; och vatten skall du sälja mig för penningar, att jag dricker; jag vill allenast till fot gå derigenom;

5Mos 2:29. Såsom Esau barn mig gjort hafva, som bo i Seir, och de Moabiter, som bo i Ar; tilldess jag må komma öfver Jordan, uti det landet, som HERREN vår Gud oss gifva skall.

5Mos 2:30. Men Sihon, Konungen i Hesbon, ville icke att vi skulle draga derigenom; ty HERREN din Gud förhärde hans sinne, och förstockade hans hjerta, på det han skulle gifva honom i dina händer, såsom du nu ser.

5Mos 2:31. Och HERREN sade till mig: Si, jag hafver begynt att gifva för dig Sihon och hans land; begynn till att intaga och besitta hans land.

5Mos 2:32. Och Sihon drog ut emot oss med allt sitt folk till strid, till Jahza.

5Mos 2:33. Men HERREN vår Gud gaf honom för oss, att vi slogo honom med hans barn, och allt hans folk.

5Mos 2:34. Så vunne vi på samma tiden alla hans städer, och tillspillogåfvom alla städer, både män, qvinnor och barn, och lätom ingen igenblifva;

5Mos 2:35. Utan boskapen toge vi för oss, och det byte af städerna, som vi vunne.

5Mos 2:36. Ifrån Aroer, som ligger på strandene utmed den bäcken vid Arnon, och ifrå den staden i dalenom allt intill Gilead, ingen stad var, som sig kunde beskydda för oss; HERREN vår Gud gaf alltsamman för oss;

5Mos 2:37. Utan till Ammons barnas land kom du icke, eller till något det som var vid den bäcken Jabbok, eller till de städer på bergena, eller till något det HERREN vår Gud oss förbudit hade.

5 MOSEBOKEN, 3. CAPITLET

Ogs rike. Rubens, Gads, Manasse lott. Mose begär.

5Mos 3:1. Och vi vände om, och drogo upp, den vägen till Basan. Och Og, Konungen i Basan, drog ut emot oss med allt sitt folk, till att strida vid Edrei.

5Mos 3:2. Men HERREN sade till mig: Frukta dig intet för honom; ty jag hafver gifvit honom i dina händer, och allt hans folk med hans land, och du skall göra med honom, såsom du gjorde med Sihon, de Amoreers Konung, den i Hesbon satt.

5Mos 3:3. Alltså gaf HERREN vår Gud ock Konung Og i Basan i våra händer, med allt hans folk, så att vi sloge honom, tilldess honom intet igenblef.

5Mos 3:4. På samma tid vunne vi alla hans städer, och var ingen stad den vi honom icke aftogom; sextio städer, hela den ängden Argob i Ogs rike, som var i Basan;

5Mos 3:5. Alle desse städer voro faste med höga murar, portar och bommar, förutan andra ganska många små städer, som ingen mur hade;

5Mos 3:6. Och gåfvom dem tillspillo, såsom vi, med Sihon, Konungenom i Hesbon, gjort hade; alla städer gåfve vi tillspillo, både med män, qvinnor och barn.

5Mos 3:7. Men allan boskapen, och rofvet af städerna toge vi för oss.

5Mos 3:8. Alltså toge vi i den tiden landet utu de två Amoreers Konungars händer på hinsidon Jordan, ifrå den bäcken vid Arnon, allt intill det berget Hermon;

5Mos 3:9. Hvilket de Sidonier Sirion kalla; men de Amoreer kalla det Senir;

5Mos 3:10. Alla de städer på slättene, och hela Gilead, och hela Basan, allt intill Salcha och Edrei, som äro städer i Ogs rike i Basan.

5Mos 3:11. Ty allena Konung Og i Basan var ännu igen utaf de Resar. Si, hans säng af jern är här i Rabbath, som hörer Ammons barnom till, nio alnar lång, och fyra alnar bred, efter ens mans armbåga.

5Mos 3:12. Så toge vi då landet in på den tiden, ifrån Aroer, som ligger när bäcken vid Arnon; och halfva landet af Gileads berg, med dess städer, gaf jag de Rubeniter och Gaditer.

5Mos 3:13. Men det öfver var i Gilead, och hela Basan af Ogs rike, gaf jag den halfva slägtene Manasse; den hela ängden Argob med hela Basan, som kallas de Resars land.

5Mos 3:14. Jair, Manasse son, fick den hela ängden Argob, allt intill Gessuri och Maachathi landsändar; och kallade Basan efter sitt namn, HavothJair, allt intill denna dag.

5Mos 3:15. Men Machir gaf jag Gilead.

5Mos 3:16. Och de Rubeniter och Gaditer gaf jag en del af Gilead, allt intill bäcken vid Arnon, midt i bäcken, der landamäret är, och allt intill den bäcken Jabbok, der landamäret är för Ammons barn;

5Mos 3:17. Dertill den slättmarkena, och Jordan, den landamäret är, ifrå Cinnereth intill hafvet vid slättmarkena; nämliga salthafvet nedan vid berget Pisga österut.

5Mos 3:18. Och jag böd eder på samma tiden, och sade: HERREN edar Gud hafver gifvit eder detta landet att intaga det; så drager nu väpnade för edra bröder Israels barn, alle I som stridsamme ären;

5Mos 3:19. Förutan edra hustrur, barn och boskap; ty jag vet, att I hafven mycken boskap; låter dem blifva uti edra städer, som jag eder gifvit hafver;

5Mos 3:20. Tilldess HERREN låter ock edra bröder komma till rolighet såsom eder, att de ock intaga det land, som HERREN deras Gud dem gifva skall på hinsidon Jordan; sedan skolen I omvända till edor besittning, den jag eder gifvit hafver.

5Mos 3:21. Och jag böd Josua på samma tiden, och sade: Din ögon hafva sett allt det som HERREN edar Gud dessa två Konungar gjort hafver; så varder HERREN ock görandes all Konungarike, dit du drager.

5Mos 3:22. Frukter eder intet för dem; ty HERREN edar Gud strider för eder.

5Mos 3:23. Och jag bad HERRAN på den tiden, och sade:

5Mos 3:24. Herre, HERRE, du hafver begynt visa dinom tjenare dina härlighet och dina starka hand; ty hvilken är den Gud i himmelen eller på jordene, som förmår efter din verk och din magt göra?

5Mos 3:25. Låt mig gå och se det goda landet, på hinsidon Jordan; de goda berg, och Libanon.

5Mos 3:26. Men HERREN vardt vred på mig för edra skull, och bönhörde mig intet; utan HERREN sade till mig: Låt blifvat: tala intet mer derom för mig.

5Mos 3:27. Stig upp på höjden af berget Pisga, och häf din ögon upp vesterut, och norrut, och söderut, och österut, och se det med ögonen; ty du skall intet gå utöfver denna Jordan;

5Mos 3:28. Utan bjud Josua, att han är tröst och frimodig; förty han skall gå öfver Jordan för folket, och skall utskifta dem landet, som du seendes varder.

5Mos 3:29. Så blefvo vi då i den dalen in mot Peors hus.

5 MOSEBOKEN, 4. CAPITLET

Lydnos och afguderis lön. Tre fristäder.

5Mos 4:1. Och nu hör, Israel, de bud och rätter, som jag eder lärer, att I dem göra skolen, på det I män lefva, och inkomma, och intaga landet, som HERREN edra fäders Gud eder gifver.

5Mos 4:2. I skolen intet lägga dertill, som jag eder bjuder; och skolen ej heller taga der något ifrå; på det I mågen bevara HERRANS edars Guds bud, som jag bjuder eder.

5Mos 4:3. Edor ögon hafva sett hvad HERREN gjort hafver med BaalPeor; ty alla de som efterföljde BaalPeor, dem hafver HERREN din Gud förgjort ibland eder.

5Mos 4:4. Men I som höllen eder intill HERRAN edar Gud, I lefven alle på denna dag.

5Mos 4:5. Si, jag hafver lärt eder bud och rätter, såsom HERREN min Gud mig budit hafver, att I så göra skolen i landet, der I inkommande varden till att intaga det.

5Mos 4:6. Så behåller det nu, och görer det; ty så varder edor vishet och förstånd berömd för all folk, när de hörande varda all denna bud, så att de skola säga: Si, hvilket vist och förståndigt folk detta är, och ett härligit folk.

5Mos 4:7. Ty hvad folk är så härligit, hvilko gudarna så nalkas, såsom HERREN vår Gud, så ofta som vi åkalle honom?

5Mos 4:8. Och hvar är något så härligit folk, som så rättfärdiga seder och bud hafver, såsom all denna lagen, som jag eder på denna dagen föregifver?

5Mos 4:9. Så förvara dig nu och dina själ granneliga, att du icke förgäter hvad för din ögon skedt är, och att det icke gånger utu dino hjerta i alla dina lifsdagar; och skall förkunna dinom barnom, och dinom barnabarnom,

5Mos 4:10. Den dagen, då du stod för HERRANOM dinom Gud vid berget Horeb, och HERREN till mig sade: Församla mig folket, att jag skall låta dem höra min ord, och lära frukta mig i alla deras lifsdagar på jordene, och lära sin barn.

5Mos 4:11. Och I gingen fram, och stoden neder under berget, och berget brann halfväges upp till himmelen; och der var mörker, moln och töckna.

5Mos 4:12. Och HERREN talade med eder midt utur elden; hans ords röst hörden I, men ingen liknelse sågen I, utan röstena.

5Mos 4:13. Och han förkunnade eder sitt förbund, det han eder böd att göra; nämliga de tio ord, och skref dem på två stentaflor.

5Mos 4:14. Och HERREN böd mig på samma tiden, att jag skulle lära eder bud och rätter, att I derefter göra skullen uti de lande, der I indragen till att intaga det.

5Mos 4:15. Så förvarer nu edra själar väl; ty I hafven ingen liknelse sett på den dagen, då HERREN talade med eder utur elden på bergena Horeb;

5Mos 4:16. På det I icke skolen förderfva eder och göra eder något beläte, det en man likt är eller qvinno;

5Mos 4:17. Eller djure på jordene, eller fogle under himmelen;

5Mos 4:18. Eller matke, som kräker på jordene, eller fiske i vattnena under jordene;

5Mos 4:19. Och att du icke heller upphäfver din ögon till himmelen, och ser solen, och månan, och stjernorna, hela himmelens här, och faller af, och tillbeder dem, och tjenar dem, hvilka HERREN din Gud förskickat hafver allom folkom under hela himmelen.

5Mos 4:20. Men eder hafver HERREN upptagit, och fört eder utu jernugnen, nämliga utur Egypten, att I skullen vara hans arffolk, som det ock är i denna dag.

5Mos 4:21. Och HERREN vardt vred på mig för edra gerningars skull, så att han svor, att jag icke skulle komma öfver Jordanen, eller i det goda landet, som HERREN din Gud dig till arfvedel gifva skall;

5Mos 4:22. Utan jag måste dö i detta land, och skall icke gå öfver Jordanen; men I skolen gå deröfver, och intaga det goda landet.

5Mos 4:23. Så tager eder nu vara, att I HERRANS edars Guds förbund icke förgäten, det han med eder gjort hafver; och icke görer beläte till någrahanda liknelse, såsom HERREN din Gud dig budit hafver.

5Mos 4:24. Förty HERREN din Gud är en frätande eld, och en nitälskande Gud.

5Mos 4:25. När I nu föden barn, och barnabarn, och bon på landena, och förderfven eder, och gören eder beläte till någrahanda liknelse, så att I gören illa för HERRANOM edrom Gud, och förtörnen honom;

5Mos 4:26. Så kallar jag i denna dag himmel och jord till vittne öfver eder, att I skolen snart förgås utaf landena, uti hvilket I ingån öfver Jordanen, till att intaga det. I skolen icke länge blifva deruti; utan skolen förgjorde varda;

5Mos 4:27. Och HERREN skall förströ eder ibland folk, och I varden ett fögo folk qvart blifvande ibland Hedningarna, dit HERREN eder drifvandes varder.

5Mos 4:28. Der skall du tjena afgudom, som menniskohandaverk äro, stock och sten, hvilke hvarken se eller höra, eller äta, eller lukta.

5Mos 4:29. Om du då der söker HERRAN din Gud, så skall du finna honom; om du söker honom af allo hjerta, och af allo själ.

5Mos 4:30. När du bedröfvad varder, och dig all denna tingen uppåkomma i de yttersta dagar, så skall du vända dig till HERRAN din Gud, och skall höra hans röst;

5Mos 4:31. Förty HERREN din Gud är en barmhertig Gud; han varder dig icke öfvergifvandes, eller förderfvandes; och skall han icke förgäta det förbund med dina fäder, som han dem svorit hafver.

5Mos 4:32. Befråga efter förtiden, som för dig varit hafver, ifrå den dagen då Gud skop menniskona på jordene, ifrå den ena himmelens ända till den andra, om någon tid en sådana stor ting skedd, eller dess like någon tid hörd är;

5Mos 4:33. Att något folk hade hört Guds röst talandes utur elden, såsom du hört hafver, och likväl lefver?

5Mos 4:34. Eller om Gud försökt hafver att ingå, och taga sig ett folk midt utur eno folke, genom frestelse, genom tecken, genom under, genom strid, och genom mägtiga hand, och genom uträcktan arm, och genom stora syner, såsom HERREN edar Gud allt detta med eder gjort hafver, för din ögon uti Egypten?

5Mos 4:35. Du hafver sett det, på det du skall veta, att HERREN är allena Gud, och ingen annan.

5Mos 4:36. Af himmelen hafver han låtit dig höra sina röst, att han skulle lära dig; och på jordene hafver han låtit dig se sin stora eld, och utur elden hafver du hört hans ord;

5Mos 4:37. Derföre, att han dina fäder älskat, och deras säd efter dem utvalt hafver; och fört dig utur Egypten med sitt ansigte, genom sina stora magt;

5Mos 4:38. På det han skulle för dig fördrifva stor folk, och starkare än du äst, och föra dig derin, och gifva dig deras land till arfvedel, såsom det tillstår i denna dag.

5Mos 4:39. Så skall du nu veta i dag, och lägga det på hjertat, att HERREN är en Gud, ofvan i himmelen, och nedre uppå jordene, och ingen annan;

5Mos 4:40. Att du håller hans rätter och bud, som jag i dag bjuder dig, så varder dig och dinom barnom efter dig väl gåendes, att ditt lif skall länge vara i landena, som HERREN din Gud dig gifver evärdeliga.

5Mos 4:41. Då afskiljde Mose tre städer hinsidon Jordan, österut;

5Mos 4:42. Att dit fly skulle ho som sin nästa ihjälsloge med våda, och tillförene icke hade varit hans ovän; den skulle fly in uti en af de städer, på det han måtte blifva vid lif;

5Mos 4:43. Bezer i öknene på den slättmarkene ibland de Rubeniter, och Ramoth i Gilead ibland de Gaditer, och Golan i Basan ibland de Manassiter.

5Mos 4:44. Detta är den lag, som Mose Israels barnom föregaf;

5Mos 4:45. Och detta är vittnesbördet, och bud, och rätter, som Mose sade Israels barnom, då de utur Egypten dragne voro;

5Mos 4:46. Hinsidon Jordan uti den dalenom in mot Peors hus, uti Sihons lande, de Amoreers Konungs, som i Hesbon bodde, hvilken Mose och Israels barn slogo, då de utur Egypten komne voro,

5Mos 4:47. Och togo hans land in; dertill Ogs land, Konungens i Basan, de två Amoreers Konungars, som på hinsidon Jordan voro, österut;

5Mos 4:48. Ifrån Aroer, hvilken på den bäckens strand vid Arnon ligger, intill berget Sion, det är Hermon;

5Mos 4:49. Och allt släta landet hinsidon Jordan, österut, allt intill hafvet, på slättene, nedanför berget Pisga.

5 MOSEBOKEN, 5. CAPITLET

Horebs förbund. Tio bud. Folkets förpligtning.

5Mos 5:1. Och Mose kallade hela Israel, och sade till dem: Hör, Israel, de bud och rätter, som jag i dag talar för edor öron, och lärer dem, och behåller dem, att I gören derefter.

5Mos 5:2. HERREN vår Gud hafver gjort ett förbund med oss i Horeb;

5Mos 5:3. Och HERREN hafver icke gjort detta förbundet med våra fäder, utan med oss, som nu här äre på denna dag, och alle lefve.

5Mos 5:4. Ansigte mot ansigte hafver HERREN talat med oss utur eldenom på berget.

5Mos 5:5. Jag stod på den tiden emellan HERRAN och eder, att jag skulle föra HERRANS ord till eder; förty I fruktaden eder för eldenom, och gingen icke upp på berget; och han sade:

5Mos 5:6. Jag är HERREN din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver, utu träldomens hus.

5Mos 5:7. Du skall inga andra gudar hafva för mig.

5Mos 5:8. Du skall intet beläte göra dig, efter någrahanda liknelse, antingen det ofvan i himmelen är, eller nedre på jordene, eller i vattnena under jordene.

5Mos 5:9. Du skall icke tillbedja dem, eller tjena dem; ty jag är HERREN din Gud, en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgerningar öfver barnen, intill tredje och fjerde led, deras som mig hata;

5Mos 5:10. Och beviser barmhertighet på mång tusend, som mig älska och min bud hålla.

5Mos 5:11. Du skall icke missbruka HERRANS dins Guds Namn; ty HERREN skall icke låta blifva honom ostraffad, som hans Namn missbrukar.

5Mos 5:12. Sabbathsdagen skall du hålla, att du honom helgar; såsom HERREN din Gud dig budit hafver.

5Mos 5:13. Sex dagar skall du arbeta, och göra all din verk;

5Mos 5:14. Men på sjunde dagen är HERRANS dins Guds Sabbath; då skall du intet arbete göra, icke heller din son, eller din dotter, eller din tjenare, eller din tjenarinna, eller din oxe, eller din åsne, eller all din boskap, eller främlingen som innan dina portar är; på det att din tjenare och tjenarinna måga hafva ro så väl som du.

5Mos 5:15. Förty du skall ihågkomma, att du vast ock en träl uti Egypti land, och HERREN din Gud förde dig derut med mägtiga hand och uträcktom arme; derföre hafver HERREN din Gud budit dig, att du skall hålla Sabbathsdagen.

5Mos 5:16. Du skall hedra din fader och dina moder, såsom HERREN din Gud dig budit hafver; på det att du må länge lefva, och att dig må väl gå uti de lande, som HERREN din Gud dig gifva skall.

5Mos 5:17. Du skall icke dräpa.

5Mos 5:18. Du skall icke göra hor.

5Mos 5:19. Du skall icke stjäla.

5Mos 5:20. Du skall icke bära falskt vittnesbörd emot din nästa.

5Mos 5:21. Du skall icke hafva lust till dins nästas hustru; du skall icke begära dins nästas hus, åker, tjenare, tjenarinno, oxa, åsna, eller hvad som helst honom tillhörer.

5Mos 5:22. Desse äro de ord, som HERREN talade till alla edra menighet uppå berget, utur eldenom, och molnena, och töcknene, med stora röst; och lade der intet till; och skref dem på två stentaflor, och fick mig dem.

5Mos 5:23. När I hörden röstena utu mörkret, och berget brinna i elde, gingen I fram till mig, alle öfverstar i edra slägter, och edre äldste;

5Mos 5:24. Och saden: Si, HERREN vår Gud hafver låtit oss se sina härlighet, och sitt majestät, och vi hafve hört hans röst utur eldenom; i dag hafve vi sett, att Gud talade med menniskom, och de blefvo i lifve.

5Mos 5:25. Och nu, hvi skole vi dö, så att den store elden förtärer oss? Om vi oftare höre HERRANS vår Guds röst, så måste vi dö.

5Mos 5:26. Förty hvad är allt kött, att det höra må lefvandes Guds röst tala utur eldenom, såsom vi, och kan lefva?

5Mos 5:27. Gack du fram, och hör allt det HERREN vår Gud säger; och säg oss det. Allt det HERREN vår Gud med dig talar, det vilje vi höra och göra.

5Mos 5:28. Då HERREN hörde rösten af edor ord, som I taladen med mig, sade HERREN till mig: Jag hafver hört detta folks ord, som de med dig talat hafva; det är allt godt, som de sagt hafva.

5Mos 5:29. Ack! det de ett sådant hjerta hade till att frukta mig, och till att hålla all min bud i deras lifsdagar; på det att dem måtte gå väl, och deras barn evinnerliga.

5Mos 5:30. Gack, och säg dem: Går hem i edor tjäll.

5Mos 5:31. Men du skall stå här för mig, att jag talar med dig all lag, och bud, och rätter, som du dem lära skall, att de göra derefter uti landena, som jag dem gifva skall till att intaga.

5Mos 5:32. Så behåller det nu, att I mån göra såsom HERREN edar Gud eder budit hafver; och viker icke hvarken på högra sidon eller venstra;

5Mos 5:33. Utan vandrer i alla de vägar, som HERREN edar Gud eder budit hafver; på det I mågen lefva, och eder skall väl gå, och I länge lefven i landena, som I intaga skolen.

5 MOSEBOKEN, 6. CAPITLET

Gud bör älskas och fruktas. Barnen läras.

5Mos 6:1. Desse äro nu de lag, och bud, och rätter, som HERREN edar Gud budit hafver, att I dem lära och göra skolen i landena, dit I indragen till att intaga det;

5Mos 6:2. Att du fruktar HERRAN din Gud, och håller alla hans rätter och bud, som jag bjuder dig; du och din barn, och din barnabarn, i alla edra lifsdagar, på det I skolen länge lefva.

5Mos 6:3. Israel, du skall höra, och behållat, så att du gör ock så, att dig väl går, och varder mycket förökad, såsom HERREN dina fäders Gud dig tillsagt hafver ett land, der mjölk och hannog uti flyter.

5Mos 6:4. Hör, Israel: HERREN vår Gud är en enig HERRE.

5Mos 6:5. Och du skall älska HERRAN din Gud af allo hjerta, af allo själ, af allo förmågo.

5Mos 6:6. Och dessa ord, som jag bjuder dig i dag, skall du lägga på hjertat;

5Mos 6:7. Och skall skärpa dem dinom barnom, och derom tala, när du sitter i ditt hus, eller går uppå vägen; när du nederlägger dig, eller uppstår;

5Mos 6:8. Och skall binda dem för ett tecken på dine hand, och skola vara dig till en åminnelse för din ögon;

5Mos 6:9. Och skall skrifva dem på dins hus dörrträ, och uppå dörrena.

5Mos 6:10. När nu HERREN din Gud låter dig komma uti landet, som han dina fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver, dig att gifva stora och sköna städer, som du intet byggt hafver;

5Mos 6:11. Och hus full med allt godt, de du intet uppfyllt hafver; och uthuggna brunnar, som du intet uthuggit hafver; och vingårdar och oljoberg, som du intet planterat hafver, att du må äta och mätt varda;

5Mos 6:12. Så tag dig vara, att du icke förgäter HERRAN, som dig utur Egypti land, utu träldomens hus, fört hafver;

5Mos 6:13. Utan skall frukta HERRAN din Gud, och tjena honom, och svärja vid hans Namn;

5Mos 6:14. Och skall icke följa andra gudar efter, dess folks, som omkring eder bo;

5Mos 6:15. Ty HERREN din Gud är en nitälskande Gud ibland dig; att HERRANS dins Guds vrede icke skall förgrymma sig öfver dig, och förgöra dig af jordene.

5Mos 6:16. I skolen icke försöka HERRAN edar Gud, såsom I försökten honom i Massa;

5Mos 6:17. Utan skolen hålla HERRANS edars Guds bud, och hans vittnesbörder, och hans rätter, som han budit hafver;

5Mos 6:18. Att du gör det rätt och godt är för HERRANS ögon, på det dig må gå väl, och du inkommer, och intager det goda landet, som HERREN svorit hafver dina fäder;

5Mos 6:19. Att han skall fördrifva alla dina fiendar för dig, såsom HERREN sagt hafver.

5Mos 6:20. När nu din son i dag eller i morgon frågar dig, och säger: Hvad är detta för vittnesbörder, bud och rätter, som HERREN vår Gud eder budit hafver?

5Mos 6:21. Så skall du säga dinom son: Vi vorom Pharaos trälar i Egypten; och HERREN förde oss utur Egypten med mägtiga hand.

5Mos 6:22. Och HERREN gjorde stor och ond tecken och under öfver Egypten och Pharao, och allt hans hus, för vår ögon;

5Mos 6:23. Och förde oss dädan, på det han skulle införa oss, och gifva oss det land, som han våra fäder svorit hade.

5Mos 6:24. Och böd HERREN oss att göra efter alla dessa rätter, att vi skole frukta HERRAN vår Gud, att oss väl går i alla våra lifsdagar, såsom det tillgår i denna dag.

5Mos 6:25. Och det skall vara oss till rättfärdighet för HERRANOM vårom Gud, om vi hålle och göre all dessa buden, såsom han oss budit hafver.