1703 CARL XII:s BIBEL

1703RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 1. CAPITLET

SEDAN HERREN JESUS uppstånden var ifrå döda, och hade betett sig Lärjungomen, böd han dem, att de i Jerusalem skulle förbida den Helga Andas gåvo, v. 1. Och han blev upptagen i deras åsyn, och for upp i himmelen, v. 9. Men Lärjungarna gingo till Jerusalem igen, och voro tillhopa uti böner, v. 12. Uti de dagar stod Petrus upp, och förmante dem att de skulle välja en Apostel, uti Jude stad, v. 15. Och de utvalde Matthiam, v. 23.

I. Lucas berättar vad Christus gjort och budit sina Lärjungar efter sin uppståndelse.

Apg 1:1. DEN förra boken haver jag gjort, min gode Theophile, om allt det JESUS begynte både göra och lära:

Apg 1:2. Intill den dagen han upptagen vart, sedan han Apostlomen, som han utvalt hade, genom den Helga Anda, hade givit befallning. * (a)

* Matth. 28: 19. Marc. 16: 15.

Apg 1:3. Vilkom han ock efter sin pino betedde sig levandes, med mångahanda bevisning, då han lät sig se * av dem i fyratio dagar, och talade om de ting, som höra till Guds Rike.

* 1. Cor. 15: 6.

Apg 1:4. Och då han hade församlat dem, böd han dem, att de icke skulle gå utav Jerusalem; utan förbida Fadrens löfte, där I av hört haven (sade han) av mig. *

* Luc. 24: 49. Joh. 14: 16. cap. 15: 26.

Apg 1:5. Ty Johannes döpte i vatten; men I skolen döpte varda i dem Helga Anda *, icke många dagar härefter.

* Matth. 3: 11. Marc. 1: 8. Luc. 3: 16. Joh. 1: 26. Ap. G. 11: 16.

Apg 1:6. Då de nu församlade voro, frågade de honom, sägandes: HERRE, skalt du i denna tiden upprätta igen Israels Rike?

Apg 1:7. Då sade han till dem: Det hörer icke eder till att veta tider och stunder, som Fadren haver satt i sin egen makt.

Apg 1:8. Men I skolen undfå dens Helga Andas kraft *, som över eder komma skall; och skolen vara min vittne * (b), både i Jerusalem, och i hela Judea, och Samaria, och intill jordenes ända.

* Ap. G. 2: 4. cap. 19: 6. * cap. 9: 15.

II. Om Christi himmelsfärd

Apg 1:9. Och när han detta sagt hade, vart han i deras åsyn upptagen *: och en sky tog honom bort utav deras syn.

* Marc. 16: 19. Luc. 24: 51.

Apg 1:10. Och som de stadigt uppsågo i himmelen efter honom, vid han uppfor; se, två män stodo när dem klädde i vit kläder;

Apg 1:11. De där ock sade: I Galileiske män, hvi stån I och sen upp i himmelen? Denne JESUS som upptagen är ifrån eder i himmelen, han skall så komma, som I honom sett haven uppfara i himmelen.

III. Lärjungarna, och andre gudfruktige bliva tillhopa i Jerusalem.

Apg 1:12. Sedan gingo de till Jerusalem igen, ifrå berget, som heter Oljoberget, vilket ligger ifrå Jerusalem vid en Sabbaths reso.

Apg 1:13. Och då de inkommo, stego de upp i salen, där de blevo, både Petrus, och Jacobus, Johannes, och Andreas, Philippus, och Thomas, Bartholomeus, och Mattheus, Jacobus Alphei, och Simon Zelotes, och Judas Jacobi. *

* Matth. 10: 2, 3, 4.

Apg 1:14. Alle desse voro städigt tillhopa, endräktige i böner och förmanelse; samt med kvinnomen *, och med Maria, JESU moder, och med hans bröder.

* Matth. 27: 55. Marc. 15: 40, 41. Luc. 8: 2, 3. cap. 23: 55. cap. 24: 10.

IV. Efter Petri påminnelse om Jude avfall, bliver Matthias vald till Apostlaämbetet.

Apg 1:15. Uti de dagar stod Petrus upp mitt ibland Lärjungarna, och sade; och var hopen av namnen tillsamman vid tjugo och hundrade:

Apg 1:16. I män och bröder, den Skriften måste fullbordas *, som den Helge Ande förut sagt hade genom Davids mun, om Judas, som deras ledsagare * var som grepo JESUM.

* Ps. 41: 10. Joh. 13: 18. * Matth. 26: 47. Marc. 14: 43. Luc. 22: 47. Joh. 18: 3.

Apg 1:17. Ty han var räknad med oss, och hade fått detta ämbetets lott.

Apg 1:18. Denne förvärvde nu en åker för orättfärdighetenes lön *; och han föll framstupa ned *, och rämnade mitt i tu, och alla hans inälver gåvo sig ut.

* Matth. 26: 15. * cap. 27: 5

Apg 1:19. Och det är uppenbart vordet allom dem som bo i Jerusalem; så att den åkren kallas på deras eget mål Akeldama, det är, blodsåker. *

* Matth. 27: 8.

Apg 1:20. Ty det är skrivet i Psalmboken: Hans boning varde öde, och ingen vare som däruti bor *: och hans Biskopsämbete tage en annar. *

* Ps. 69: 26. Matth. 23: 38. * Ps. 109: 8.

Apg 1:21. Så måste nu en av dessa män, som med oss varit hava, i allan den tid, som HERREN JESUS ut och in gick med oss,

Apg 1:22. Begynnandes ifrån Johannis döpelse, till den dagen, att han ifrån oss tagen vart, med oss ett vittne varda till hans uppståndelse.

Apg 1:23. Och de framställde två, Joseph, som kallas Barsabas, med det vedernamnet Justus, och Matthiam.

Apg 1:24. Och bådo, och sade: Du HERRE, som känner allas hjärta, visa ut, vilken av dessa två du utvalt haver;

Apg 1:25. Att han skall få denna tjänstens och Apostlaämbetets lott, där Judas ifrå fallen är, att han skulle bortgå till sitt eget rum.

Apg 1:26. Och de kastade lott emellan dem; och lotten föll på Matthiam: och han vart räknad till de Ellova Apostlar.

V. 2. (a) Givit befallning) Om det han ville befalla; nämlig, att de skulle vara hans Apostlar, och predika i hela världene.

V. 8. (b) Min vittne) Icke Mosis vittne, utan allenast nådenes i Christo.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 2. CAPITLET

DÅ Pingesdagen fullkomnad var, undfingo de den Heliga Anda i synliga måtto; och begynte tala med annor tungomål, så att månge förundrade sig däruppå, v. 1. Då stod Petrus upp, och predikade för folket, om Guds Andas gåvo, v. 14. Om Christo; om hans död, uppståndelse, och himmelsfärd, v. 22. När de detta hörde, stack det dem i hjärtat; och de läto döpa sig på den dagen vid trytusend, v. 37. Och de hade allting menlig; voro endräkteliga tillhopa i böner, och förökades dagliga, v. 42.

I. Apostlarna bekomma den Helga Anda.

Apg 2:1. OCH då Pingesdagen fullkomnad var, voro de alle endräkteliga tillsammans.

Apg 2:2. Och vart hastigt ett dön av himmelen, såsom ett framfarande mäktigt stort väder, och det uppfyllde allt huset där de såto.

Apg 2:3. Och dem syntes sönderdelada tungor, såsom av eld *, och han satte sig på var och en av dem.

* Matth. 3: 11: Marc. 1: 8. Luc. 3: 16. Ap. G. 1: 5, 8.

Apg 2:4. Och de vordo alle uppfyllde av dem Helga Anda *, och begynte till att tala med annor tungomål *, efter som Anden gav dem att uttala.

* Ap. G. 1: 8. * Marc. 16: 17. Ap. G. 10: 46.

Apg 2:5. Så voro i Jerusalem boende Judar, gudfruktige män, av allahanda folk, som under himmelen är.

Apg 2:6. Då nu denna rösten skett hade, kom tillsammans mycket folk, och vordo förhäpne: ty var och en hörde dem tala med sitt eget mål.

Apg 2:7. Och de vordo alle förskräckte, och förundrade sig, sägandes emellan sig: Se, äro icke alle desse, som tala, Galileiske?

Apg 2:8. Och huru höre vi var och en vårt eget tungomål, där vi uti födde äre?

Apg 2:9. Parther, och Meder, och Elamiter, och de som bo uti Mesopotamia, och i Judea, och Cappadocia, Ponto, och Asia:

Apg 2:10. Phrygia, och Pamphylia, Egypten, och i de Libye landsändar vid Cyrenen, och de utlänningar av Rom;

Apg 2:11. Judar, och Proselyter, Creter, och Araber: vi höre dem med vårt tungomål tala Guds dråpeliga verk.

Apg 2:12. Och de vordo alle förskräckte, och förundrade sig, sägandes den ene till den andre: Vad mån detta vilja vara?

Apg 2:13. Och andre gjorde gäck av dem, och sade: Desse äro fulle med sött vin.

II. Petrus förlägger fiendarnas försmädelser; och predikar om den Helga Andas gåvor, Christi död, och uppståndelse.

Apg 2:14. Då stod Petrus upp, med de Ellova, och hov upp sin röst, och talade till dem: I Judiske män, och I alle som bon i Jerusalem; detta skall eder vetterligit vara, och anammer min ord i edor öron:

Apg 2:15. Ty desse äro icke druckne, såsom I menen; efter det är tredje timmen på dagen (a):

Apg 2:16. Utan det är det som sagt är genom Propheten Joel: *

* Joel 2: 28.

Apg 2:17. Och det skall ske uti de yttersta dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av minom Anda över allt kött * (b): och edre söner, och edra döttrar skola prophetera; och edre ynglingar skola se syner, och edre Äldste skola drömma drömmer.

* Esa. 44: 3. Zach. 12: 10.

Apg 2:18. Och över mina tjänare, och över mina tjänarinnor, skall jag i de dagar utgjuta av minom Anda; och de skola prophetera.

Apg 2:19. Och jag skall giva under ovan i himmelen, och tecken neder på jordene; blod, och eld, och rökdamm *:

* Joel 2: 30.

Apg 2:20. Solen skall vändas i mörker, och månen i blod, förr än den store och härlige HERRANS dag kommer.

Apg 2:21. Och det skall ske, att var och en som åkallar HERRANS Namn, han skall varda frälst. *

* Joel 2: 32. Rom. 10: 13.

Apg 2:22. I män av Israel, hörer dessa orden: JESUM av Nazareth, den man som när eder av Gudi bevisad är *, med krafter, och under, och tecken, som Gud haver gjort genom honom mitt ibland eder; såsom I ock själve veten:

* Ap. G. 10: 38.

Apg 2:23. Honom, efter han av Guds beslutna råd och försyn (c) utgiven var, haven I tagit genom orättfärdigas händer, korsfäst, och dödat.

Apg 2:24. Den haver Gud uppväckt *, upplösandes dödsens svedor; efter omöjeligit var, att han skulle behållas av honom.

* Ap. G. 3: 15. cap. 4: 10. cap. 10: 40. cap. 13: 30, 34.

Apg 2:25. Ty David säger om honom: Jag haver alltid föresett HERRAN inför mitt ansikte; ty han är mig på högra handene, att jag icke skall rörd varda. *

* Ps. 16: 8.

Apg 2:26. Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig; skall också mitt kött vilas i förhoppning.

Apg 2:27. Ty du skalt icke övergiva mina själ i helvete, icke heller skalt du tillstädja din Helige se förgängelse.

Apg 2:28. Du haver mig kungjort livsens vägar; du skalt uppfylla mig med glädje för ditt ansikte.

Apg 2:29. I män och bröder, låter mig fritt tala med eder om den Patriarchen David, att han är både död och begraven *; och hans grav är när oss intill denna dag.

* 1. Kon. 2: 10. Ap. G. 13: 36.

Apg 2:30. Efter han nu var en Prophet, och visste att Gud hade svurit honom med en ed, att han av hans länds frukt skulle efter köttet uppväcka Christum, till att sitta på hans Thron: *

* 2. Sam. 7: 12. Ps. 132: 11.

Apg 2:31. Såg han det framföre åt, och talade om Christi uppståndelse, att hans själ icke är övergiven uti helvete; icke heller hans kött haver sett förgängelse. *

* Ps. 16: 10. Ap. G. 13: 35.

Apg 2:32. Denna JESUM haver Gud uppväckt *; där vi alle vittne till äro.

* Ap. G. 10: 40. Rom. 4: 24. cap. 8: 11. 1. Cor. 6: 14. cap. 15: 15. 2. Cor. 4: 14. Gal. 1: 1.

Apg 2:33. Medan han nu med Guds högra hand upphöjd är, och löfte fått haver av Fadrenom om den Helga Anda, haver han utgjutet detta I nu sen och hören.

Apg 2:34. Ty icke haver David uppfarit i himmelen; men han säger: HERREN sade till min Herra, sätt dig på mina högra hand *;

* Ps. 110: 1. 1. Cor. 15: 25.

Apg 2:35. Tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall.

Apg 2:36. Så skall nu hela Israels hus veta förvisso, att denna JESUM, som I korsfäst haven, haver Gud gjort till en HERRA och Christum.

III. Vad Petri predikan verkat haver

Apg 2:37. Då de detta hörde, fingo de en styng * i hjärtat; och sade till Petrum, och till de andra Apostlarna: I män och bröder, vad skole vi göra?

* Ebr. 4: 12.

Apg 2:38. Och Petrus sade till dem: Görer bättring (d), och var och en av eder låte sig döpa i JESU Christi Namn, till syndernas förlåtelse *; och I skolen undfå den Helga Andas gåvo.

* Luc. 24: 47.

Apg 2:39. Ty eder är löftet gjort, och edrom barnom *, och allom dem som fjärran äro, så månge som HERREN vår Gud, härtill kallandes varder. *

* 1. Mos. 17: 7. * Joh. 10: 16.

Apg 2:40. Betygade han ock med mång annor ord, och förmanade dem, sägandes: Frälser eder ifrå detta vanartiga släktet.

Apg 2:41. De som då gärna anammade hans tal, de läto sig döpa: och på den dagen blevo tillagde till hopen vid trytusend själar.

Apg 2:42. Och blevo de städigt ståndandes uti Apostlarnas lärdom, och i delaktighet, och i bröds brytelse, och i böner.

Apg 2:43. Och en fruktan kom uppå varjo och ena själ; och mång under och tecken gjordes av Apostlarna.

Apg 2:44. Och alle de som trodde, voro tillsammans, och hade allting menlig. *

* Ap. G. 4: 32.

Apg 2:45. Och sina ägodelar och håvor sålde de, och delade dem med alla, såsom var och en behövde.

Apg 2:46. Och var dag voro de städigt och endräkteliga i Templet; och bruto bröd * här och där i husen, ätandes med varannan i fröjd och hjärtans enfaldighet.

* Ap. G. 20: 7.

Apg 2:47. Lovandes Gud, havandes ynnest när allt folket *. Och HERREN tillade var dag till Församlingen dem som salige vordo.

* Ap. G. 4: 33.

V. 15. (a) På dagen) Det är: sedan solen uppgick.

V. 17. (b) Allt kött) Både uti Lagen och där förutan: ty i Christo äro de alle lika, utan all verk och förtjänst, till nåden kallade.

V. 23. (c) Råd och försyn) Guds råd haver varit, att han ville utgiva sin Son uti döden, människomen till salighet: men det hat och den onda vilja som Judafolket emot JESUM hade, det var av dem självom: dock haver Gud sett det tillförene, såsom Petrus här säger; och haver deras onda uppsåt vänt till människones salighet; och dem botfärdigom Judom deras synd förlåtit: men dem som i sitt onda uppsåt framhärdade, med timeligit och evigt straff hemsökt.

V. 38. (d) Görer bättring) Se desse bliva fromme igenom ordet, utan gärningar, och måste då bättra deras förra helighet.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 3. CAPITLET

SÅ gingo Petrus och Johannes upp i Templet: där gjorde de en krympling färdigan, att han gick, och prisade Gud, v. 1. Däröver förundrade sig folket storliga, v. 9. Då sade dem Petrus, att han var helbrägda gjord i JESU Namn, den de korsfäst hade, v. 12. Och han kallade dem till bättring, och uttydde dem Skrifterna, v. 17.

I. Petrus och Johannes göra en krympling helbrägda.

Apg 3:1. SÅ gingo Petrus och Johannes tillhopa upp i Templet, vid bönestunden, som var den nionde timmen.

Apg 3:2. Och där var en man, halt allt ifrå sine moders liv, som lät sig bära: den satte de var dag för dörrena åt Templet, som het den Sköna, att han skulle bedas allmoso av dem som ingingo i Templet.

Apg 3:3. Då han fick se Petrum, och Johannem, att de ville gå in i Templet, bad han, att han måtte få allmoso.

Apg 3:4. Då fäste Petrus ögonen på honom, med Johanne, och sade: Se på oss.

Apg 3:5. Och han gav akt på dem, förväntandes att han skulle något få av dem.

Apg 3:6. Då sade Petrus: Silver och guld haver icke jag; men det jag haver, det giver jag dig: I JESU Christi Nazareni Namn, statt upp, och gack.

Apg 3:7. Och tog honom vid högra handena, och reste honom upp: och strax vordo hans fötter och fotknölar stärkte.

Apg 3:8. Och han språng upp, och stod, och vandrade; och följde dem in i Templet, vandrandes och springandes, och prisandes Gud.

Apg 3:9. Då fick allt folket se honom, vandrandes och prisandes Gud:

Apg 3:10. Och kände honom, att han var den samme som plägade sitta efter allmoso, vid den Sköna dörrena för Templet: och vordo fulle med undersamhet och förskräckelse, över det honom vederfaret var.

Apg 3:11. Då nu denne mannen, som halt varit hade, och helbrägda gjord var, hölt sig intill Petrum och Johannem, lopp allt folket till dem i Förhuset *, som kallas Salomons, och förundrade sig.

* 1. Kon. 6: 3. Ap. G. 5: 12.

II. Petrus predikar, och kallar till bättring.

Apg 3:12. Då Petrus det såg, svarade han till folket: I män av Israel, hvi undren I häruppå? Eller hvi fästen I ögonen på oss, likavisst som vi av vår egen kraft eller Gudaktighet (a) hade åstadkommit, att denne går?

Apg 3:13. Abrahams, och Isaacs, och Jacobs Gud *, våra fäders Gud, haver förklarat sin Son JESUM, vilken I överantvardat haven, och förnekat inför Pilatus, då han dömde, att han skulle givas lös.* 

* 2. Mos. 3: 6. * Luc. 23: 16, 20, 21. Joh. 19: 12.

Apg 3:14. Men I förnekaden den Helga och Rättfärdiga; och båden att mandråparen skulle skänkas eder. *

* Matth. 27: 20. Marc. 15: 11. Luc. 23: 18. Joh. 18: 40.

Apg 3:15. Och livsens Första (b) dråpen I: den haver Gud uppväckt ifrå de döda *; till vilket vi vittne äre.

* Ap. G. 2: 24, 32. Eph. 1: 20.

Apg 3:16. Och genom trona på hans Namn, haver hans Namn stärkt denna, som I sen och kännen: och tron *, som är genom honom (c), haver givit denna hans helbrägda, i allas edra åsyn.

* Luc. 17: 19.

Apg 3:17. Nu, bröder, vet jag väl, att I det gjort haven av fåkunnighet, såsom ock edre Överste.

Apg 3:18. Men Gud, som genom alla sina Propheters mun föresagt haver, att Christus skulle lida, han haver nu så fullbordat det.

Apg 3:19. Så bättrer eder nu, och vänder eder om; på det edra synder måga avskrapade varda:

Apg 3:20. Att vederkvickelsens tid (d) då kommer för HERRANS ansikte, när han sändandes varder, den eder nu tillförene predikad är, JESUM Christum.

Apg 3:21. Vilken himmelen intaga måste, intill alltings upprättelses tider, om vilka Gud talat haver, genom alla sina helga Propheters mun, av världenes begynnelse.

Apg 3:22. Ty Moses haver sagt till fäderna: En Prophet, såsom mig, skall HERREN, edar Gud, uppväcka eder utav edra bröder; honom skolen I höra i allt det han eder sägandes varder. *

* 5. Mos. 18: 15, 18. Ap. G. 7: 37.

Apg 3:23. Och det skall ske, att var och en själ, som icke hörer den Propheten, hon skall utrotas ifrå folket.

Apg 3:24. Men ock alle Propheterna, ifrå Samuel, och sedan så månge som talat hava, hava ock bådat dessa dagarna.

Apg 3:25. I ären Propheternas och Förbundsens barn (e), det Gud haver gjort med våra fäder, sägandes till Abraham: Och i dine Säd skola alla släkter på jordene välsignade varda. *

* 1. Mos. 12: 3. cap. 18: 18. cap. 22: 18. cap. 26: 4. Gal. 3: 8.

Apg 3:26. Eder först haver Gud uppväckt sin Son JESUM, och sänt honom till att välsigna eder *, i det var och en av eder omvänder sig ifrå sine ondsko. (f)

* Ap. G. 13: 46.

V. 12. (a) Gudaktighet) Helighet, eller värdighet.

V. 15. (b) Första) Den där huvudet och den förste är, som ifrå de döda uppväckt är, och genom vilken vi alle levande varde.

V. 16. (c) Genom honom) Ty genom Christum tro vi på Gud.

V. 20. (d) Vederkvickelsens tid) Och icke till förskräckelse eller blygd.

V. 25. (e) Förbundsens barn) Han tiger om Mosis förbund, och talar om Abrahams förbund, som var ett förbund om nåd, och icke om gärningar.

V. 26. (f) Ondsko) Utan tron kallas all helighet ondska: ty han talar till alla Judar, både onda och goda.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 4. CAPITLET

MEDAN de nu så talade, kommo Prästerna och Föreståndarena i Templet, och satte dem i häktelse, v. 1. Andre dagen hade de dem för rätta: då bekände Petrus, att de det gjort hade i Jesu Namn, v. 5. Men de förbödo dem, att de intet mer skulle tala eller lära i JESU Namn, v. 13. Och de gingo sin väg; prisade och åkallade Gud, v. 27. Predikade om Christo. Och alle gåvo sina ägodelar till gemena bästa; och Apostlarna delte varjom och enom efter som han behövde, v. 32.

I. Apostlarna bliva fångne.

Apg 4:1. MEN då de talade till folket, kommo därtill Prästerna, och Föreståndaren i Templet, och de Sadduceer;

Apg 4:2. Och togo det illa vid sig, att de lärde folket, och förkunnade i JESU, uppståndelsen ifrå de döda *:

* Dan. 12: 2.

Apg 4:3. Och båro händer på dem, och satte dem i häktelse till annan dagen: ty det var redo aftonen.

Apg 4:4. Men månge av dem, som ordet hört hade, trodde; och vart talet på männerna vid femtusend.

II. Då de andra dagen ställes för rätta, gör Petrus en härlig bekännelse.

Apg 4:5. Och det begav sig dagen därefter, att deras Överstar, och Äldste, och Skriftlärde i Jerusalem;

Apg 4:6. Och Annas överste Präst, och Caiphas *, och Johannes, och Alexander, och så månge som voro av översta Prästasläktet, församlade sig:

* Luc. 3: 2. Joh. 18: 13.

Apg 4:7. Och de ställde dem i mitten, och frågade: Av vad makt, eller i vad namn haven I detta gjort?

Apg 4:8. Petrus, full med den Helga Anda, sade till dem: I Överstar för folket, och Äldste i Israel:

Apg 4:9. Om vi i dag blive rannsakade för denna välgärningen på denna sjuka mannen, genom vilka han är helbrägda vorden:

Apg 4:10. Så skall det eder allom vetterligit vara, och allo Israels folke, att genom JESU Christi Nazareni Namn, den I korsfäst haven, den Gud uppväckt haver ifrå de döda *, genom honom står nu denne helbrägda för eder.

* Ap. G. 17: 31.

Apg 4:11. Han är den stenen, som av eder, byggningsmännerna, förkastad är; och är vorden en Hörnsten: *

* Ps. 118: 22. Esa. 28: 16. Matth. 21: 42. Marc 12: 10. Luc. 20: 17. Rom. 9: 33. 1. Pet. 2: 6.

Apg 4:12. Och i ingom androm är salighet: ty det är icke heller något annat Namn (a) under himmelen, ibland människomen givet, i vilko vi skole salige varda. *

* Matth. 1: 21.

III. Judarna förundra sig över Apostlarnas frimodighet; dock förbjuda dem predika i Jerusalem.

Apg 4:13. När de sågo sådana frimodighet i Petro, och Johanne; och funno dock, att de voro olärde, och lekmän, förundrade de sig, och drogo känslo på dem, att de hade varit med JESU.

Apg 4:14. Och då de sågo mannen, som helbrägda var gjorder, ståndandes när dem, hade de intet att säga däremot:

Apg 4:15. Utan bådo dem gå ut av Rådet, och handlade sedan emellan sig,

Apg 4:16. Sägandes: Vad skole vi göra åt dessa männerna? Ty ett uppenbart tecken är gjort av dem, och är kunnigt allom dem som bo i Jerusalem; och vi kunne icke neka det.

Apg 4:17. Men på det att det icke skall vidare utkomma ibland folket, vilje vi allvarliga hota dem, att de härefter icke tala i detta Namnet för någro människo.

Apg 4:18. Och de kallade dem, och bådo dem att alldeles icke tala eller lära i JESU Namn. *

* Ap. G. 5: 28.

Apg 4:19. Men Petrus och Johannes svarade, och sade till dem: Om det är rättfärdigt för Gudi, att vi höre eder mer än Gud *, därom mån I själve döma:

* Ap. G. 5: 29.

Apg 4:20. Ty vi kunne icke annat än tala det vi sett och hört have.

Apg 4:21. Men de hotade vidare dem, och läto gå dem, intet finnandes, huruledes de kunde pina dem för folkets skull: ty alle prisade Gud för det som skett var.

Apg 4:22. Ty mannen var över fyratio år, på vilkom detta helbrägda tecknet skett var.

IV. Huru genom Apostlarnas lovsägande, och bön, samt de första Christnas samdräktighet Christi Rike är förmerat vordet.

Apg 4:23. Sedan de läto dem gå, kommo de till sina, och kungjorde dem allt det de överste Prästerna, och Äldste till dem sagt hade.

Apg 4:24. Och då de det hörde, upphovo de endräkteliga sina röst till Gud, och sade: HERRE, du äst Gud, som gjort haver himmel och jord, och havet, och allt det som däruti är.

Apg 4:25. Du, som genom din tjänares Davids mun sagt haver: Hvi hava Hedningarna vredgat sig, och folken tänkt det fåfängt är? *

* Ps. 2: 1.

Apg 4:26. Jordenes Konungar trädde tillhopa, och Förstarna församlade sig ihop, emot HERRAN, och emot hans Christ.

Apg 4:27. Ty i sanning, församlade sig emot din helga Son JESUM, den du smort haver, både Herodes, och Pontius Pilatus, med Hedningarna, och Israels folk:

Apg 4:28. Till att göra evad din hand och ditt Råd tillförene beslutit hade (b), att ske skulle.

Apg 4:29. Och nu, HERRE, se till deras trug, och giv dina tjänare, att de med alla frimodighet tala din ord:

Apg 4:30. Uträckandes dina hand därtill, att sundhet, och tecken, och under, måga göras genom din helga Sons JESU Namn.

Apg 4:31. Och då de bedit hade, skakades rummet där de uti församlade voro; och de vordo alle fulle av dem Helga Anda, och talade Guds ord med frimodighet. *

* Ap. G. 2: 47.

Apg 4:32. Och uti hela hopen av dem som trodde, var ett hjärta och en själ: och ingen av dem sade något vara sitt av det han åtte; utan allting voro dem menlig. *

* Ap. G. 2: 44.

Apg 4:33. Och Apostlarna gåvo med stora kraft (c) vittnesbörd till HERRANS JESU Christi uppståndelse; och stor nåd var över dem alla.

Apg 4:34. Och ingen var heller ibland dem som något fattades: ty så månge som åkrar eller hus åtte, de sålde dem, och båro värdet för det som de sålt hade:

Apg 4:35. Och lade fram för Apostlarnas fötter; och delades varjom och enom, efter som honom behov var.

Apg 4:36. Men Joses, som ock kallades av Apostlarna Barnabas, det uttytt är: Hugsvalelsens son, en Levit, bördig av Cypren;

Apg 4:37. Han hade en åker, den sålde han, och bar fram värdet, och ladet för Apostlarnas fötter.

V. 12. (a) Annat Namn) Här varder den rättfärdighet, som är av gärningarna, rent och alldeles utsluten.

V. 28. (b) Beslutit) Gud hade beslutit att Christus skulle lida: men om Jude och Juda folksens ondsko, hade han det beslutit, att efter han, såsom en Gud, den allt vet, förr än det sker, såg vad de i framtiden göra skulle, ville han denna deras onda vilja så vända, att därav följde människornas salighet, och icke det de hade ärnat.

V. 33. (c) Kraft) Med gott mod, ganska trösteliga och frimodeliga.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 5. CAPITLET

DÅ kom Ananias med sine hustru Saphira, och bar fram sina ägodelar; men somt hade han undstungit: därföre föllo de både döde för Petro, v. 1. Efter nu stor under gjordes av Apostlarna, v. 12. Togo Prästerna och de Sadduceer, och satte dem i fängelset. v. 17. Men HERRANS Ängel lät dem ut, v. 18. Åter hade de dem för Rådet: och efter de intet kunde skaffa, begynte de rädslå huru de kunde förgöra dem, v. 25. Då svarade Gamaliel, och rådde, att man skulle låta dem betämma, v. 34. Och de hudflängde dem, och läto dem gå, v. 40.

I. Ananias, och Saphira varda dödade.

Apg 5:1. MEN en man, benämnd Ananias, med Saphira sin hustru, sålde sina ägor;

Apg 5:2. Och hade lagt avsides något av värdet, med sine hustrus vetskap: och en del bar han fram, och lade för Apostlarnas fötter.

Apg 5:3. Men Petrus sade: Anania, hvi haver Satanas uppfyllt ditt hjärta, att du skulle ljuga för dem Helga Anda, och undstinga somt av värdet för åkren?

Apg 5:4. Var han icke din, då du honom hade: och då han såld var, var han ock i ditt våld. Varföre haver du sådant företagit i ditt hjärta? Du haver icke ljugit för människor, utan för Gudi.

Apg 5:5. Men då Ananias hörde dessa orden, föll han ned, och gav upp andan: och en stor räddhåge kom över alla dem som detta hörde.

Apg 5:6. Då stodo unge män upp; togo honom av vägen, båro honom bort, och begrovon.

Apg 5:7. Men det begav sig, vid tre stunder därefter, att hans hustru kom in, icke vetandes vad skett var.

Apg 5:8. Då svarade Petrus henne: Säg mig, haven I ock för så mycket sålt åkren? Då sade hon: Ja, för så mycket.

Apg 5:9. Men Petrus sade till henne: Varföre voren I överens, att I skullen fresta HERRANS Anda? Se, deras fötter, som hava begravit din man, äro för dörrene, och de skola ock strax bära dig ut.

Apg 5:10. Och strax föll hon ned för hans fötter, och gav upp andan. Då gingo de unge män in, och funno henne dödan; och båro henne ut, och jordade henne när hennes man.

Apg 5:11. Och en stor räddhåge kom över hela Församlingena, och över alla dem som detta hörde.

II. Stor under göras av Apostlarna.

Apg 5:12. Och igenom Apostlarnas händer gjordes mång tecken och under ibland folket: och de voro endräkteliga alle uti Salomons Förhus.

Apg 5:13. Men av de andra, djärvdes ingen hålla sig intill dem; utan folket hölt mycket av dem.

Apg 5:14. Och av dem som trodde tillades än mer HERRANOM, hopar av både män och kvinnor:

Apg 5:15. Så att de utbåro på gatorna sjuka människor, och lade dem i sängar, och på bårar, att då Petrus kom gångandes, måtte åtminsta hans skugge skygga på någon av dem.

Apg 5:16. Och där församlade sig ock en stor hop av nästa städerna till Jerusalem, och förde dit sjuka, och de som kvalde voro med de orena andar; och de vordo alle helbrägda.

III. Apostlarna fängslas; men Guds Ängel förlossar dem.

Apg 5:17. Då stod den överste Prästen (a) upp, och alle de med honom voro, vilket är de Sadduceers parti; och vordo fulle med nit;

Apg 5:18. Och båro sina händer på Apostlarna, och satte dem uti allmänneligit fängelse.

Apg 5:19. Men HERRANS Angel lät dörrarna upp på fångahuset om nattena, och hade dem ut, och sade:

Apg 5:20. Går, och står och taler i Templet till folkena alla detta livsens ord.

Apg 5:21. Och då de detta hört hade, gingo de bittida om morgonen i Templet, och lärde. Men den överste Prästen kom, och de med honom voro, och kallade Rådet tillhopa, och alle de Äldsta ibland Israels barn; och sände till fångahuset, att de skulle hämta dem.

Apg 5:22. Men då tjänarena kommo, och funno dem icke i fångahuset, kommo de igen, och bådade dem,

Apg 5:23. Sägandes: Fångahuset funne vi ju i all fasthet igenläst, och väktarena ståndandes utanför dörrarna; men då vi uppläste, funne vi där ingen.

Apg 5:24. Men då överste Prästen, och templets Föreståndare, och överste Prästerna hörde dessa orden, begynte de varda tvehågse om dem, vad därav varda ville.

IV. Apostlarna lära i Templet; men havas därföre för Rådet.

Apg 5:25. Då kom en, och bådade dem: Se, de män som I insatt haden i fångahuset, äro i Templet, ståndandes och lärandes folket.

Apg 5:26. Då gick Föreståndaren med tjänarena, och hade dem fram utan våld: ty de räddes för folket, att de skulle stena dem.

Apg 5:27. Och då de hade lett dem dit, hade de dem fram för Rådet; och den överste Prästen frågade dem,

Apg 5:28. Sägandes: Have vi icke allvarliga budit eder, att I icke skullen lära i detta Namnet *? Och se, I haven uppfyllt Jerusalem med edar lärdom, och viljen draga över oss denna mansens blod.

* Ap. G. 4: 18.

Apg 5:29. Men Petrus och Apostlarna svarade, och sade: Man måste mer lyda Gud, än människor. *

* Ap. G. 4: 19.

Apg 5:30. Våra fäders Gud haver uppväckt * JESUM, den I dräpit haven, och upphängt på träd:

* Ap. G. 2: 24, 32. cap. 3: 15.

Apg 5:31. Honom haver Gud med sina högra hand upphöjt, till en Förste * och Frälsare, till att giva Israel bättring, och syndernas förlåtelse. *

* Ebr. 2: 10. * Luc. 24: 47.

Apg 5:32. Och vi äre hans vittne * till dessa ting; så ock den Helge Ande, den Gud givit haver dem som honom lydaktige äro.

* Joh. 15: 26, 27.

Apg 5:33. Då de detta hörde, skar det dem i hjärtat, och de rådslogo att dräpa dem.

V. Gamaliel giver hälsosamt råd om Apostlarna.

Apg 5:34. Då stod en Pharisee upp i Rådet, benämnd Gamaliel *, en Lagkloker, den ibland allt folket avhållen var, och böd att Apostlarna skulle som snarast gå ut;

* Ap. G. 22: 3.

Apg 5:35. Och sade till dem: I män av Israel, tager eder själv till vara, vad I gören med dessa män.

Apg 5:36. För dessa dagar hov Theudas sig upp *, sägandes sig någon vara; honom föll ett antal män till, vid fyrahundrad: han vart ihjälslagen, och alle de som trodde honom vordo förskingrade, och kommo till intet.

* Ap. G. 21: 38.

Apg 5:37. Efter honom hov Judas av Galilea sig upp i beskattningenes dagar, och avvände mycket folk efter sig: han är ock förgången, och alle de som honom lytt hade vordo förskingrade.

Apg 5:38. Och nu säger jag eder: Kommer intet vid dessa männerna, utan låter dem betämma: ty är detta råd eller verk av människor, så varder det väl om intet:

Apg 5:39. Men är det av Gudi, så kunnen I icke slå det neder; på det I icke ock mågen finnas strida emot Gud.

VI. Apostlarna bliva hudflängde; men de lära ändå med fröjd.

Apg 5:40. Då lydde de honom: och kallade Apostlarna, läto hudflänga dem, och budo dem, att de icke skulle tala i JESU Namn; och läto gå dem.

Apg 5:41. Så gingo de då med fröjd ifrå Rådets ansikte, att de voro värdige hållne att lida smälek för hans Namns skull: *

* Matth. 5: 10, 11, 12. Rom. 5: 3.

Apg 5:42. Och höllo var dag uppå utan återvändo, att lära och predika Evangelium om JESU Christo, uti Templet, och i all hus.

V. 17. (a) Överste Prästen) Märk; Annas som detta året är överste Präst, är en Sadducee.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 6. CAPITLET

VID den tiden utvalde Apostlarna samt menigheten, sju män till Skaffare över deras förråd och utspisning, v. 1. Men Stephanus, en av dessa sju, gjorde under, och stor tecken ibland folket, v. 8. Då satte sig några upp emot honom, och disputerade med honom, v. 9. Och de förförde honom för de Äldsta; hade honom för Rådet, och båro falsk vittnesbörd emot honom, v. 11.

I. Sju Skaffare varda utvalde att förestå spisningen.

Apg 6:1. MEN uti de dagar, då Lärjungarna förökades, vart ett knorrande, de Grekers emot de Ebreer: därföre att deras änkor vordo försummade uti den dagliga tjänstene. (a)

Apg 6:2. Då kallade de Tolv hela hopen av Lärjungarna tillsamman, och sade: Det är icke tillbörligit, att vi skole övergiva Guds ord, och tjäna till bords.

Apg 6:3. Ser fördenskull ut, bröder, sju män av eder, som gott vittnesbörd hava, och fulle äro med dem Helga Anda, och visdom, vilka vi kunnom beställa över detta ärendet.

Apg 6:4. Men vi viljom städigt hålla på med bönen, och ordsens tjänst.

Apg 6:5. Och det talet täcktes väl hela hopen: och de utvalde Stephanum, en man full av tro och dem Helga Anda; och Philippum *, och Prochorum, och Nicanorem, och Timonem, och Parmenam, och Nicolaum, som var en Proselyt av Antiochia.

* Ap. G. 8: 26. cap. 21: 8.

Apg 6:6. Vilka de ställde fram för Apostlarna. Och de bådo, och lade händer på dem.

Apg 6:7. Och Guds ord förkovrade sig, och Lärjungarnas antal i Jerusalem förökades mycket: och en stor hop av Prästerna vordo trone lydaktige.

II. Stephanus gör tecken; och dispurerar med de otrogna.

Apg 6:8. Men Stephanus, som var full med tro och starkhet, gjorde under och stor tecken ibland folket.

Apg 6:9. Då reste sig någre upp av den Synagogon, som kallades de Libertiners, och de Cyreners, och de Alexandriners, och deras, som voro av Cilicia och Asia, och disputerade med Stephano.

Apg 6:10. Och de förmådde icke stå emot den visdom, och den Anda, av vilken han talade.

III. Falsk vittne varda andragne emot Stephanus.

Apg 6:11. Då undersatte de några män, som skulle säga: Vi have hört honom säga hädisk ord emot Mosen, och emot Gud.

Apg 6:12. Och de eggade folket, och de Äldsta, och de Skriftlärda; och kommo över honom, och togo fatt på honom, och hade honom inför Rådet.

Apg 6:13. Och drogo fram falska vittnen, de där sade: Denne mannen vänder icke igen att tala hädisk ord emot detta helga rummet, och emot Lagen:

Apg 6:14. Ty vi hörde honom säga: JESUS av Nazareth skall kullslå detta rummet, och skall förvandla de seder, som Moses haver överantvardat oss.

Apg 6:15. Och alle de på Rådet såto, fäste ögonen på honom, och sågo hans ansikte likasom ens Ängels ansikte.

V. 1. (a) Tjänstene) Här med förstås förvaltandet av den undsättning som sammankommen var av de Christnas ägodelar; vilken somlige mente intet bliva hanterad som sig borde.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 7. CAPITLET

DÅ begynte han påminna dem Guds löfte till fäderna, begynnandes ifrån Abraham, v. 1. Intill Moses, v. 17. Och det löftet han fick, v. 30. Och huru deras fäder alltid hade varit Guds röst, och hans tjänare olydige, v. 35. Och dyrkat avgudar, v. 40. Sedan beviste han dem, att Gud icke bor i sådana hus, som med händer byggde äro, v. 44. Och straffade dem hårdeliga därföre, att de alltid stå Gud emot, såsom deras fäder gjort hade, v. 51. Så drevo de honom utu staden, och stenade honom, v. 54.

I. Stephanus förtäljer Guds välgärningar, och löfte till fäderna;

Apg 7:1. DÅ sade den överste Prästen: Haver detta sig ock så?

Apg 7:2. Då sade han: I män, bröder, och fäder, hörer här till. Härlighetenes Gud syntes vårom fader Abraham, medan han var i Mesopotamia, förr än han bodde i Charan;

Apg 7:3. Och sade till honom: Gack utu ditt land, och ifrå dine släkt; och kom i det land, som jag vill visa dig. *

* 1. Mos. 12: 1

Apg 7:4. Då for han ut av de Chaldeers land, och bodde i Charan *: och dädan, då hans fader var död, lät han föra honom hit i detta land *, där I nu uti bon:

* 1. Mos. 11: 31. * cap. 12: 7.

Till Abraham.

Apg 7:5. Och gav honom ingen arvedel härinne, icke en fot brett. Och han lovade honom, att han skulle honom det giva till besittning, och hans säd efter honom, den tid han ännu inga barn hade.

Apg 7:6. Men Gud sade alltså, att hans säd skulle varda främmande, uti främmande land; och att de skulle göra dem till trälar, och fara illa med dem i fyrahundrade år. *

* 1. Mos. 15: 13.

Apg 7:7. Och det folk, som de tjäna skola, vill jag döma, sade Gud: och sedan skola de gå därut, och skola tjäna mig i detta rum.

Apg 7:8. Och han gav honom omskärelsens Förbund *: och han födde Isaac *, och omskar honom på åttonde dagen: och Isaac födde Jacob *; och Jacob födde de tolv Patriarcher. *

* 1. Mos. 17: 9, 12. * cap. 21: 2. * cap. 25: 24. * cap. 29: 32. cap. 30: 5. cap. 35: 23.

Apg 7:9. Och de Patriarcher avundades, och sålde Joseph in uti Egypten *: och Gud var med honom.

* 1. Mos. 37: 28.

Apg 7:10. Och han friade honom utur alla hans bedrövelser, och gav honom nåd och visdom inför Pharao, Konungen i Egypten: och han satte honom till Förste över Egypten, och över allt sitt hus. *

* 1. Mos. 40: 41.

Apg 7:11. Så kom hunger * över hela Egypti land, och Canaan, och stor tvång; och våre fäder funno ingen födo.

* 1. Mos. 41: 54.

Apg 7:12. Men då Jacob hörde, att uti Egypten var korn, sände han våra fäder första gången ut. *

* 1. Mos. 42: 1.

Apg 7:13. Och andra gången, vart Joseph känder av sina bröder *: och Pharao vart undervist om Josephs släkt. *

* 1. Mos. 45: 4. * cap. 45: 16.

Apg 7:14. Då sände Joseph, och kallade sin fader Jacob till sig, och all sin släkt, till fem och sjuttio själar. *

* 1. Mos. 46: 6, 27.

Apg 7:15. Och Jacob for ned till Egypten; och blev död *, han och våre fäder:

* 1. Mos. 49: 33.

Apg 7:16. Och vordo förde till Sichem *, och lades i griften, som Abraham köpt * hade för penningar av Emmors barn, Sichems (fader).

* 1. Mos. 47: 30. cap. 50: 13. * cap. 33: 19. Jos. 24: 32.

Apg 7:17. Men då tiden tillstundade om löftet *, om vilket Gud hade svorit Abraham, växte folket, och vart förökat uti Egypten: *

* 1. Mos. 13: 16. cap. 15: 5. cap. 22: 17. * 2. Mos. 1: 7.

Apg 7:18. Tilldess där uppstod en annar Konung, den intet visste av Joseph. *

* 2. Mos. 1: 8.

Apg 7:19. Han gick vårt släkte efter med list, och for illa med våra fäder, så att de utkasta måste sin barn, att de icke skulle bliva levandes. *

* 2. Mos. 1: 10, 11, 22.

Apg 7:20. Samma tiden vart Moses född, och han var fager för Gudi; och vart fostrader i sins faders hus i tre månader. *

* 2. Mos. 2: 2. Ebr. 11: 23.

Apg 7:21. Men då han utkastad vart, tog Pharaos dotter honom upp, och födde honom upp sig för en son. *

* 2. Mos. 2: 3, 5, 7, 10.

Apg 7:22. Och vart Moses lärd i all de Egyptiers visdom; och var mäktig i ord och gärningar.

Apg 7:23. Men då han vart fyratio år gammal, kom honom i hjärtat, att han ville söka sina bröder, Israels barn.

Apg 7:24. Och då han såg, att enom av dem skedde orätt, försvarade han honom, och hämnade honom som var förtryckt, och slog den Egyptien. *

* 2. Mos. 2: 11.

Apg 7:25. Och han mente, att hans bröder skulle förstå, att Gud genom hans hand skulle frälsa dem: men de förstodo det intet.

Apg 7:26. Och dagen därefter, syntes han ibland dem, där de trätte tillhopa; och ville förlika dem, sägandes: I män, I ären bröder, hvi gören I varannan orätt? *

* 2. Mos. 2: 13.

Apg 7:27. Men den som orätt gjorde sinom nästa, han stötte honom bort, sägandes: Ho haver satt dig till Överste och Domare över oss?

Apg 7:28. Mån du vilja slå mig ihjäl, såsom du slog den Egyptien i går?

Apg 7:29. Då flydde Moses, för detta talets skull, och vart en främling uti det landet Madian; där han två söner födde.

Apg 7:30. Och när fyratio år voro fullkomnade, syntes honom HERRANS Ängel, i Sina bergs öken, i en törnebuskas eldslåga. *

* 2. Mos. 3: 2.

Apg 7:31. Då Moses det såg, förundrade han sig om den synena: men då han gick fram, och skulle skåda, skedde HERRANS röst till honom:

Apg 7:32. Jag är dina fäders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud, och Jacobs Gud. Då bävade Moses, och torde icke se dit.

Apg 7:33. Då sade HERREN till honom: Lös dina skor av dina fötter: ty rummet, som du står uppå, är ett heligt land.

Apg 7:34. Jag haver väl sett mins folks tvång uti Egypten, och haver hört deras suckan, och är nederstigen till att fria dem: och nu, kom, jag vill sända dig uti Egypten. *

* 2. Mos. 3: 7, 8, 10.

II. Föreställer Judarna Guds nådeverk; och däremot deras förhärdelse, och det därpå följde straff.

Apg 7:35. Denna Mosen, som de försakade, sägandes: Ho gjorde dig till Överste, och Domare? Honom (säger jag) haver Gud sänt för en Överste, och förlossare, genom Ängelens hand, som honom syntes i buskanom.

Apg 7:36. Han förde dem ut, görandes under och tecken, uti Egypti land, och uti Röda havet *, och uti öknene, i fyratio år. *

* 2. Mos. 7, cap. rc. * cap. 16.

Apg 7:37. Denne är Moses, som sade till Israels barn: En Prophet, såsom mig, skall HERREN, edar Gud, uppväcka eder utav edra bröder; honom skolen I höra. *

* 5. Mos. 18: 15, 18. Ap. G. 3: 22.

Apg 7:38. Denne är den som uti församlingen i öknene var med Ängelen, som talade med honom på Sina berg *, och med våra fäder: han undfick levande ord till att giva oss:

* 2. Mos. 19: 3, 20.

Apg 7:39. Vilkom våra fäder ville icke lydaktige vara; utan drevo honom ifrå sig, och vände sig om med sina hjärtan till Egypten;

Apg 7:40. Sägandes till Aaron: Gör oss gudar, som gå för oss; ty vi vete icke vad denna Mosi vederfaret är, som oss utfört haver av Egypti land. *

* 2. Mos. 32: 1.

Apg 7:41. Och gjorde de en kalv, i de dagar; och offrade offer till avguden, och fröjdade sig över sina händers verk. *

* 1. Cor. 10: 7.

Apg 7:42. Då vände Gud sig om, och övergav dem till att dyrka himmelens här *; såsom skrivet står i Propheternas Bok *: I Israels hus, haven I ock i de fyratio år offrat mig i öknene slaktoffer och andra offer?

* Jer 4: 4. cap. 19: 13. * Amos 5: 25.

Apg 7:43. Och I upptogen Molochs tabernakel, och edars guds Remphans stjärno; de beläter som I gjort haden, till att tillbedja dem: och jag skall förflytta eder utom Babylon.

III. Viser i vad hus Gud sin boning haver.

Apg 7:44. Våre fäder hade vittnesbördsens Tabernakel uti öknene; såsom han hade förskickat, som talade till Mosen, att han skulle göra det efter den eftersyn som han sett hade. *

* 2. Mos. 25: 40. Ebr. 8: 5.

Apg 7:45. Vilket ock våre fäder anammade *, och införde med Jesu i Hedningarnas besittning, vilka Gud utdrev för våra fäders ansikte, intill Davids dagar:

* Jos. 3: 14.

Apg 7:46. Vilken fann nåd för Gudi, och bad, att han måtte finna ett Tabernakel till Jacobs Gud. *

* 2. Sam. 7: 2. 1. Chrön. 17: 1. Ps. 132: 4, 5.

Apg 7:47. Men Salomon byggde honom ett Hus. *

* 1. Kon. 6: 1. cap. 8: 13, 19

Apg 7:48. Dock den Allrahögste bor icke uti de Tempel som med händer gjord äro *; såsom Propheten säger:

* 1. Kon. 8: 27. Esa. 66: 1. Ap. G. 17: 24.

Apg 7:49. Himmelen är min Thron, och jorden är min fotapall. Vad hus viljen I bygga mig, säger HERREN; eller vad rum är till mina vilo?

Apg 7:50. Haver icke min hand gjort detta alltsammans?

IV. Straffar Judarna för deras hårdnackenhet.

Apg 7:51. I hårdnackade, och oomskorne i hjärtat och öron *, I stån alltid emot den Helga Anda; såsom edra fäder, sammalunda ock I.

* Jer. 6: 10. cap. 9: 25. Hes. 44: 9.

Apg 7:52. Vilken av Propheterna hava icke edra fäder förföljt? Och de hava ihjälslagit dem * som förkunnade dens Rättfärdigas * tillkommelse, vilkens förrädare och dråpare I nu voren:

* 1. Kon. 19: 10. Matth. 23: 29, 31, 32. * Ap. G. 3: 14.

Apg 7:53. I, som undfingen Lagen genom Änglars skickelser *; och höllen den intet.

* 2. Mos. 19: 3, rc. Gal. 3: 19.

V. Judarna förbittras emot Stephanus; driven ut, och stenan.

Apg 7:54. Då de detta hörde, skar det dem i deras hjärta, och beto samman tänderna över honom.

Apg 7:55. Men han, full av dem Helga Anda, såg stadigt upp i himmelen, och fick se Guds härlighet, och JESUM stå på Guds högra hand;

Apg 7:56. Och han sade: Se, jag ser himmelen öppen, och människones Son stå på Guds högra hand.

Apg 7:57. Då ropade de med höga röst, och höllo sin öron till, och stormade alle endräkteliga till honom:

Apg 7:58. Och drevo honom utu staden, och stenade honom. Och vittnen lade sin kläder av vid en ung mans fötter, som het Saulus. *

* Ap. G. 9: 1. cap. 22: 20.

Apg 7:59. Och de stenade Stephanum, som åkallade, och sade: HERRE JESU, anamma min anda.

Apg 7:60. Och han böjde sin knä neder, och ropade med höga röst: HERRE, räkna dem icke denna synden *. Och när han hade det sagt, avsomnade han.

* Matth. 4: 44. Luc. 6: 27.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 8. CAPITLET

DÄREFTER blev förföljelsen stor i Jerusalem; och Saulus lät sig mycket därtill bruka, v. 1. Philippus predikade i Samaria, där månge lärde om Christo, v. 4. Simon, en trollkarl, och månge andre blevo döpte. v. 9. Så kommo dit Petrus, och Johannes: de bådo, och lade händerna på dem; och de fingo den Helga Anda, v. 14. När Simon det såg, böd han dem penningar, att han ock måtte få den makten, v. 18. Men Petrus straffade honom därföre, v. 20. Vid den tiden förde Guds Ande Philippum till Drottningenes Kamarerare av Ethiopia; honom omvände han till Christi tro, v. 26. Och döpte honom, v. 36. Philippus vart funnen i Azot, och predikade. v, 40.

I. Stor förföljelse i Jerusalem; vilken ock befordras genom Saulus.

Apg 8:1. OCH Saulus hade samtyckt hans död *. Men på samma tid, vart en stor förföljelse emot den Församling (a) som var i Jerusalem: och de vordo alle förströdde i Judee och Samarie land, förutan Apostlarna.

* Ap. G. 22: 20.

Apg 8:2. Och någre gudfruktige män begrovo Stephanum, och hade stor klagogråt över honom.

Apg 8:3. Men Saulus förödde Församlingena; gick hit och dit i husen, och drog fram män och kvinnor, och lät sätta dem i fängelse. *

* Ap. G. 22: 4, 19. cap. 26: 10, 11.

II. Philippus predikar i Samaria.

Apg 8:4. Men de som förströdde voro, foro omkring, och predikade Evangelii ord (b).

Apg 8:5. Och Philippus kom ned uti en stad i Samaria, och predikade Christum för dem.

Apg 8:6. Och folket gåvo endräkteliga akt uppå det som sades av Philippo, hörandes och seendes de tecken som han gjorde:

Apg 8:7. Ty de orene andar foro ut av mångom som med dem besatte voro, ropandes med höga röst; och månge borttagne och halte vordo helbrägda.

Apg 8:8. Och i den staden vart stor glädje.

III. Simon trollkarlen döpes; och begärer köpa Guds unders kraft för penningar.

Apg 8:9. Men där var en man, benämnd Simon, som tillförene uti den staden brukade trolldom, och hade förvillt det Samaritiska folket, sägandes sig vara någon storan.

Apg 8:10. På honom aktade de alle, ifrå den minsta till den yppersta, sägandes: Denne är Guds stora kraft.

Apg 8:11. Men de gåvo akt på honom, därföre att han i lång tid hade förvillt dem med trolldomskonster.

Apg 8:12. Men när de trodde Philippo, som predikade Evangelium om det som hörde till Guds Rike, och JESU Christi Namn, vordo där både män och kvinnor döpte.

Apg 8:13. Då trodde ock Simon med; och när han döpt var, hölt han sig in till Philippum: och då han såg tecken och stora krafter ske, förundrade han sig storliga.

Apg 8:14. Då nu Apostlarna, som i Jerusalem voro, fingo höra, att Samaria hade anammat Guds ord, sände de till dem Petrum, och Johannem.

Apg 8:15. När de kommo därned, bådo de för dem, att de skulle få den Helga Anda.

Apg 8:16. Ty han var icke än då fallen på någondera; utan de voro allenast döpte i HERRANS JESU Namn.

Apg 8:17. Då lade de händer på dem, och de fingo den Helga Anda.

Apg 8:18. Och när Simon såg, att den Helge Ande vart given genom Apostlarnas händers påläggelse, böd han dem penningar, (c)

Apg 8:19. Sägandes: Giver ock mig denna makten, att vem som helst jag lägger händer uppå, han får den Helga Anda.

IV. Petrus straffar honom hårdeliga.

Apg 8:20. Men Petrus sade till honom: Dina penningar vare med dig till fördärvelse; efter du menar att Guds gåva kan förvärvas för penningar.

Apg 8:21. Du haver varken del eller lott i detta ordet: ty ditt hjärta är icke rätt för Gudi.

Apg 8:22. Därföre bättra dig av denna dine ondsko, och bed Gud, om ock dins hjärtas tanka må dig förlåten varda:

Apg 8:23. Ty jag ser, att du äst uti bitterhetenes galla, och i orättfärdighetenes band.

Apg 8:24. Då svarade Simon, och sade: Beder I HERRAN för mig, att mig intet övergår av det I saden.

Apg 8:25. Men då de hade betygat, och talat HERRANS ord, vände de om igen åt Jerusalem, och predikade Evangelium i många de Samariters byar.

V. Philippus befalles möta Candaces Kamererare; den han omvänder, och döper.

Apg 8:26. Men HERRANS Ängel talade till Philippum, och sade: Statt upp, och gack söder ut, på den vägen som löper neder åt ifrå Jerusalem, till Gaza, som öde är.

Apg 8:27. Och han stod upp, och gick. Och se, en Ethiopisk man, en snöpter, och väldig när Drottning Candaces uti Ethiopia, vilken var satt över all hennes skatt; han var kommen till Jerusalem, där att tillbedja:

Apg 8:28. Och for hem igen, satt på sin vagn, och las den Propheten Esaiam.

Apg 8:29. Då sade Anden till Philippum: Gack fram, och hålt dig intill denna vagnen.

Apg 8:30. Då lopp Philippus fram, och hörde honom läsa Propheten Esaiam, och sade: Förstår du ock vad du läs?

Apg 8:31. Då sade han: Huru skulle jag kunna, utan någor leder mig? Och bad Philippus, att han skulle uppstiga, och sitta när sig.

Apg 8:32. Och det stycke som han las av Skriftene, var detta: Såsom ett får vart han ledder till slaktning; och såsom ett lamm är tyst för honom som klipper det, så haver han icke öppnat sin mun. *

* Esa. 53: 7.

Apg 8:33. I hans förnedring är hans dom borttagen: men ho kan uttala hans släkte (d)? Ty hans liv är borttaget av jordene.

Apg 8:34. Då svarade den snöpte Philippo, och sade: Jag beder dig, om vem säger Propheten detta? om sig själv, eller om någon annan?

Apg 8:35. Då öppnade Philippus sin mun, och begynte av denna Skriftene predika Evangelium för honom om JESU.

Apg 8:36. Och vid de foro fram åt vägen, kommo de till ett vatten: och den snöpte sade: Se vattnet; vad hindrar, att jag döpes?

Apg 8:37. Då sade Philippus: Om du tror av allt hjärta, så må det ske. Han svarade, och sade: Jag tror JESUM Christum vara Guds Son.

Apg 8:38. Och han böd hålla vagnen: och de stego ned i vattnet, både Philippus och den snöpte; och han döpte honom.

Apg 8:39. Och när de gingo upp utu vattnet, ryckte HERRANS Ande Philippum bort, och den snöpte såg honom intet sedan; utan for sin väg, och var glad.

VI. Philippus predikar i Azot.

Apg 8:40. Och Philippus vart funnen i Azot; och vandrade omkring, och predikade Evangelium i alla städer, tilldess han kom till Cesaream.

V. 1. (a) Församling) Här, och mest allestäds härefter, märkes med detta ordet församling, den Christna Församling; den ock somlige städes kallas Kyrka: kallas ock de Christne somlige städs bröder, och sommestäds Lärjungar.

V. 4. (b) Predikade Evangelii ord) Den nyttan var med förföljelsen, att de Christne som flydde ifrå Jerusalem, vordo utspridde och Evangelium med dem i hela världen, Ap. G. 11: 19.

V. 18. (c) Böd han dem penningar) Denne Simons efterföljare äro de, som igenom olaglig medel söka ämbete, och intränga sig i Guds församlingstjänst, föraktandes predikoämbetsens kallelse, och ordentliga val. Sammaledes ock de, som Guds gåvor, sin Christeliga tro, och allt hava falt för penningar.

V. 33. (d) Släkte) Huru länge han regera skall, det är evinnerliga.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 9. CAPITLET

MEN Saulus förföljde svårliga Guds Församling i Jerusalem: drog ock så i den meningen till Damascum, v. 1. Då blev han på vägen omvänd till Christi tro, av Christo själv, v. 3. Och döpt av Anania i Damasco, v. 10. Där begynte han strax predika om Christo, v. 20. När nu Judarna foro efter att dräpa honom, drog han till Jerusalem, och sedan till Tarsum, v. 23. Därefter kom Petrus till Lydda; där botade han en borttagnan, v. 32. Och i Joppe uppväckte han Tabitha ifrå döda, v. 36.

I. Saulus förföljer de Christna.

Apg 9:1. MEN Saulus andades ännu hot och mord * emot HERRANS Lärjungar: och gick till översta Prästen;

* Ap. G. 7: 58. cap. 8: 1, 3. cap. 26: 10. Gal. 1: 13. 1. Tim. 1: 13.

Apg 9:2. Och han beddes av honom brev till de Synagogor i Damasco, att vem han finna kunde av denna vägen, män eller kvinnor, dem skulle han föra bundna till Jerusalem. *

* Ap. G. 22: 5. cap. 26: 12.

II. Bliver omvänd till Christi tro.

Apg 9:3. Men i det han reste, skedde det, vid han nalkades till Damascum, då kringsken honom hasteliga ett ljus av himmelen. *

* Ap. G. 22: 6

Apg 9:4. Och han föll ned på jordena, och hörde ena röst, sägandes till sig: Saul, Saul, hvi förföljer (a) du mig?

Apg 9:5. Då sade han: Ho äst du, HERRE? Sade HERREN: Jag är JESUS, den du förföljer; dig är svårt att spjärna emot udden.

Apg 9:6. Då skalv han, och bävade, och sade: HERRE, vad vilt du jag skall göra? Sade HERREN till honom: Statt upp, och gack in i staden (b), och där skall dig varda sagt, vad du måste göra.

Apg 9:7. Och de män som reste med honom, stodo förskräckte, hörandes väl röstena, och dock likväl sågo de ingen. *

* Ap. G. 22: 9. cap. 26: 13.

Apg 9:8. Då stod Saulus upp av jordene; men då hans ögon voro öppne, såg han ingen; utan de togo honom vid handena, och ledde honom in i Damascum.

Apg 9:9. Och han var i tre dagar, så att han såg intet, och intet åt, ej heller drack.

III. Får sin syn igen; och varder döpt i Damasco av Anania.

Apg 9:10. Så var uti Damasco en Lärjunge, benämnd Ananias; till honom sade HERREN uti en syn: Anania. Och han sade: Se, här är jag, HERRE.

Apg 9:11. Och HERREN sade till honom: Statt upp, och gack in på den gaton, som kallas den Rätta, och sök uti Juda hus en som heter Saulus, av Tarsen: ty se, han beder.

Apg 9:12. Och han haver sett i synen en man, som heter Ananias, inkomma, och lägga handena på sig, att han skulle få sin syn (c) igen.

Apg 9:13. Då svarade Ananias: HERRE, jag haver hört av mångom om denna mannen, huru mycket ont han gjort haver dinom heligom uti Jerusalem:

Apg 9:14. Och här haver han nu makt av de översta Prästerna, till att binda alla de som åkalla ditt Namn.

Apg 9:15. Men HERREN sade till honom: Gack; ty han är mig en utkorad redskap, att han skall bära mitt Namn inför Hedningar, och för Konungar, och för Israels barn.

Apg 9:16. Ty jag skall visa honom, huru mycket han lida skall för mitt Namns skull.

Apg 9:17. Och Ananias gick åstad, och kom i huset; lade händer på honom, och sade: Saul, käre broder, HERREN haver sänt mig, JESUS som syntes dig i vägen som du kom, att du skalt få din syn igen, och uppfyllas med dem Helga Anda.

Apg 9:18. Och strax föllo av hans ögon såsom fjäll, och han fick sin syn, och stod upp, och lät döpa sig:

Apg 9:19. Och tog mat till sig, och förstärkte sig. Och var Saulus med de Lärjungar som i Damasco voro i några dagar:

IV. Predikar om Christo.

Apg 9:20. Och strax predikade han Christum i Synagogorna, att han är Guds Son.

Apg 9:21. Och förundrade sig alle som honom hörde, och sade: Är icke denne, som i Jerusalem förstörde alla de som åkalla detta Namnet *? Och hit är kommen däruppå, att han skulle föra dem bundna till översta Prästerna?

* Ap. G. 26: 9, 10, 11.

Apg 9:22. Men Saulus styrktes mer och mer; och förbryllade de Judar som bodde i Damasco, bevisandes, att denne är Christus.

V. Judarna vilja dräpa Saulus; men han förvaras av Lärjungarna, och kommer till Jerusalem.

Apg 9:23. Men när månge dagar voro fullkomnade, gingo Judarna till råds emellan sig, att de skulle dräpa honom.

Apg 9:24. Men deras försåt vart Saulo kungjort: och de vaktade i portarna dag och natt, att de skulle få dräpa honom. *

* 2. Cor. 11: 32.

Apg 9:25. Men Lärjungarna togo honom om natten, och släppte honom över muren, och läto honom neder uti en korg.

Apg 9:26. Och när Saulus kom till Jerusalem *, försökte han att hålla sig intill Lärjungarna: och de voro alle rädde för honom, icke troendes, att han var vorden Lärjunge.

* Gal. 1: 18.

Apg 9:27. Men Barnabas tog honom till sig, och hade honom bort till Apostlarna (d): och förtäljde dem, huru han hade sett HERRAN i vägen, och att han hade talat med honom; och huru han hade manliga talat i JESU Namn uti Damasco.

Apg 9:28. Och var han sedan med dem i Jerusalem, gick ut och in, och talade dristeliga i HERRANS JESU Namn:

Apg 9:29. Och talade och disputerade emot de Greker. Men de togo sig före att dräpa honom.

Apg 9:30. Men då bröderna det förnummo, fordrade de honom neder till Cesaream, och läto honom fara till Tarsum.

Apg 9:31. Så hade då nu Församlingarna frid över hela Judea, och Galilea, och Samaria, och uppbyggde sig, vandrandes i HERRANS räddhåga, och uppfylldes med den Helga Andas tröst.

VI. Petrus kommer till Lydda, och botar den borttagna Eneas.

Apg 9:32. Och det hände sig, att då Petrus vandrade allestäds omkring, kom han ock till de heliga som bodde i Lydda.

Apg 9:33. Där fann han en man, benämnd Eneam, som i åtta år legat hade på säng, och han var borttagen.

Apg 9:34. Och Petrus sade till honom: Enea, bote dig JESUS Christus; statt upp, och bädda åt dig självom: och strax stod han upp.

Apg 9:35. Och honom sågo alle som bodde i Lydda, och i Sarona, och omvände sig (e) till HERRAN.

VI. Tabitha, en gudfruktig kvinna, uppväckes av Petro.

Apg 9:36. Men i Joppe var en lärjunginna (f), benämnd Tabitha: vilket uttytt kallas Dorcas, (det är en rå); hon var full med goda gärningar, och allmosor, som hon gjorde.

Apg 9:37. Och det hände sig i de dagar, att hon vart sjuk, och blev död: och de tvådde henne, och lade henne i salen.

Apg 9:38. Och efter Lydda var när intill Joppe, och Lärjungarna hörde att Petrus var där, sände de två män till honom, och bådo, att han icke skulle fördröja, att komma till dem.

Apg 9:39. Då stod Petrus upp, och kom till dem. Och då han var kommen, hade de honom in i salen: och kringom honom stodo alla änkor gråtande, och viste honom kjortlar och kläder, som Dorcas hade gjort, medan hon var med dem.

Petrus uppväcker Tabeam av döda

Apg 9:40. Då drev Petrus dem alla ut, och föll ned på sin knä, och bad; och vände sig om till kroppen, och sade: Tabitha, statt upp. Då öppnade hon sin ögon: och som hon fick se Petrum, satte hon sig upp igen.

Apg 9:41. Och han gav henne handena, och reste henne upp; och kallade de heliga, och änkorna, och ställde henne fram levandes.

Apg 9:42. Och det vart kunnigt över hela Joppe: och månge trodde på HERRAN.

Apg 9:43. Så begav sig, att han blev i många dagar i Joppe, när en som het Simon, som var en lädermakare.

V. 4. (a) Hvi förföljer) Av Saulus varder en Paulus, intet genom gärningar, utan genom Guds besynnerliga nåd, och en extraordinarie kallelse.

V. 6. (b) Gack in i staden) Paulus som nu är kallad och upplyst vorden, skickas nu likväl till Ananias, att han må hava vittnesbörd om den nåd som sig vederfaren är.

V. 12. (c) Få sin syn) Han får befallning att visa sig för Ananias, icke för någon ny kallelses skull, utan att han genom händers påläggning, måtte få sin syn.

V. 27. (d) Barnabas hade honom till Apostlarna) Paulus behövde ock deras vittnesbörd, till att tillstoppa munnen på falska bröder, som ville antingen tillintetgöra eller förringa hans kallelse.

V. 35. (e) Omvände sig) Nämliga, icke genom Lagsens gärningar, utan genom ordet; vilkets kraft hos dem styrktes genom mirakel och underverk.

V. 36. (f) Lärjunginna) Först, är hon trogen, och en lärjunginna; sedan, gör hon mycket gott.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 10. CAPITLET

UTI Cesarea var en Hövitsman, som het Cornelius; honom befallde Gud, genom en syn, att han skulle sända efter Petrum, och låta undervisa sig: och han gjorde så, v. 1. Såg ock Petrus ena syn, och hörde ena röst, som böd att han icke skulle hålla någon mat för menlig, v. 10. Då kommo Cornelii budskap till honom; och han drog med dem, v. 17. När han kom till Cesaream, och hade hört Cornelius, v. 24. Predikade han för dem om JESU Nazareno, v. 34. Och de fingo den Helga Anda, och läto döpa sig, v. 44.

I. Cornelius en Hövitsman i Cesaren ser en syn.

Apg 10:1. UTI Cesarea var en man, benämnd Cornelius, en Hövitsman, av den skaran som het den Italienska:

Apg 10:2. Gudelig, och gudfruktig (a) med allt sitt hus, givandes folkena mycken allmoso, och bedjandes Gud alltid.

Apg 10:3. Han såg uti en syn uppenbarliga, vid nionde timman på dagen, Guds Ängel inkomma till sig, och säga till sig: Corneli.

Apg 10:4. Och han fäste ögonen på honom, och vart förfärad, och sade: Vad äret Herre? Då sade han till honom: Dina böner, och dina allmosor äro uppkomne i åminnelse för Gud.

Apg 10:5. Och sänd nu män till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus:

Apg 10:6. Han gäster när en som heter Simon lädermakare, och hans hus är vid havet; den skall säga dig vad du göra skalt.

Apg 10:7. Och då Ängelen, som talade med Cornelio, var bortgången, kallade han till sig två sina hustjänare, och en gudfruktig krigsknekt, av dem som togo vara på honom:

Apg 10:8. Och förtäljde dem allt detta, och sände dem till Joppe.

II. En syn bliver vist Petro.

Apg 10:9. På den andra dagen, då de voro på vägen, och kommo när intill staden, gick Petrus uppå taket, till att bedja, vid sjätte timman.

Apg 10:10. Och som han vart mycket hungrig, ville han få sig mat: och vid de tillredde, kom en dvale över honom:

Apg 10:11. Och han såg himmelen öppen, och nederkomma till sig ett käril, såsom ett stort linnet kläde, tillhopabundet i alla fyra hörnen, nederlåtet på jorden:

Apg 10:12. Uti vilko voro allahanda fyrafött djur på jorden, och vilddjur, och krypande djur, och himmelens fåglar.

Apg 10:13. Och en röst skedde till honom: Statt upp, Petre; slakta, och ät.

Apg 10:14. Men Petrus sade: Ingalunda HERRE; ty jag haver aldrig ätit något menligit, eller orent.

Apg 10:15. Och rösten sade andra reso till honom: Det Gud haver rent gjort, det kalle du icke menligit.

Apg 10:16. Och detta skedde ock så tredje reson: och vart kärilet sedan igen upptaget i himmelen.

III. Petrus bliver kallad av Cornelio; kommer, och håller samtal med honom.

Apg 10:17. Och då Petrus begynte bekymrad varda vid sig själv, vad denne syn skulle vara, som han sett hade: se, männerna som sände voro av Cornelio, och frågade efter Simons hus, stodo för dörrene:

Apg 10:18. Och ropade, och sporde, om Simon, som ock kallades Petrus, var där till härberge.

Apg 10:19. Och vid Petrus tänkte på synena, sade Anden till honom: Se, tre män söka efter dig.

Apg 10:20. Så statt nu upp, och stig ned, och gack med dem, intet tvivlandes; ty jag haver sänt dem. *

* Ap. G. 15: 7.

Apg 10:21. Så steg Petrus ned till männerna, som sände voro av Cornelio till honom, och sade: Se, jag är den som I söken; för vad sak ären I komne?

Apg 10:22. Men de sade: Cornelius, den Hövitsmannen, som är en rättfärdig och gudfruktig man, och haver vittnesbörd av allt Judiska folket, var av Gudi varnad genom en helig Ängel, att han skulle kalla dig uti sitt hus, och höra ord av dig.

Apg 10:23. Då kallade han dem in, och behölt dem där till härberges. Dagen därefter for Petrus ut med dem; och några bröder av Joppe följde honom.

Apg 10:24. Och den andra dagen kommo de in uti Cesaream: och Cornelius förbidde dem, och hade kallat tillhopa sina fränder, och sina bästa vänner.

Apg 10:25. Men då det skedde, att Petrus skulle ingå, gick Cornelius emot honom, och föll ned för hans fötter, och tillbad honom.

Apg 10:26. Men Petrus reste honom upp, sägandes: Statt upp; jag är ock själv en människa.

Apg 10:27. Och som han hade talat med honom, gick han in, och fann där många som församlade voro;

Apg 10:28. Och sade till dem: I veten, att icke lovligit är, att en Judisk man må umgå eller komma till en främmande *: men Gud haver mig vist, att jag inga människo skall räkna menliga eller orena:

* Joh. 4: 9.

Apg 10:29. Därföre är jag ock utan gensägelse kommen, sedan jag vart kallad av eder. Så frågar jag eder nu, för vad sak haven I kallat mig?

Apg 10:30. Då sade Cornelius: Fyra dagar sedan, fastade jag intill denna stunden, och bad i mitt hus vid nionde timman: och se, en man stod för mig i skinande kläder;

Apg 10:31. Och sade: Corneli, din bön är hörd, och dine allmosor äro ihågkomne för Gud.

Apg 10:32. Så sänt nu till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus: han gäster uti Simons lädermakares hus, utmed havet: när han kommer, skall han tala till dig.

Apg 10:33. Så sände jag ock strax till dig, och du gjorde väl att du kom. Så äre vi nu här alle för Gudi, till att höra allt det dig av Gudi befallt är.

IV. Petri predikan i Cesarea.

Apg 10:34. Då öppnade Petrus sin mun, och sade: Jag förnimmer i sanning, att Gud haver intet anseende till personen; *

* 5. Mos. 10: 17. 2. Chrön. 19: 7. Job. 34: 19. Vish. 6: 8. Syr. 35: 16. Rom. 2: 11. Gal. 2: 16. Eph. 6: 9. Col. 3: 25. 1. Pet. 1: 17.

Apg 10:35. Utan i allahanda folk den som fruktar honom, och gör rätttfärdigheten, han är honom täck.

Apg 10:36. Det ordet, som Gud utsänt haver till Israels barn, predikandes Evangelium om frid genom JESUM Christum, vilken är allas HERRE.

Apg 10:37. Det ordet, veten I, som utgånget är genom hela Judea, begynanndes av Galilea, efter den döpelsen som Johannes predikade. *

* Luc. 4: 14.

Apg 10:38. Huru Gud haver smort JESUM av Nazareth med den Helga Anda, och kraft; vilken vandrade omkring, görandes väl, och hjälpandes allom som förtryckte voro av djävulen: ty Gud var med honom. *

* Luc. 4: 18.

Apg 10:39. Och vi äre vittne till allt det han gjort haver, i Judiska landet, och i Jerusalem: den dräpo de, och hängde på träd.

Apg 10:40. Denna haver nu Gud uppväckt * på tredje dagen, och låtit honom varda uppenbar;

* Ap. G. 2: 24. 32.

Apg 10:41. Icke allo folkena, utan oss, som Gud tillförene till vittne utvalt hade *: vi som åtom och druckom med honom, sedan han var uppstånden ifrå de döda.

* Ap. G. 13: 31.

Apg 10:42. Och han böd oss, att vi skulle predika för folket, och vittna att han är den som av Gudi tillskickad är, till en Domare över levande och döda. *

* Ap. G. 17: 31. Rom. 14: 10. 2. Cor. 5: 10.

Apg 10:43. Honom bära alle Propheterna * vittnesbörd, att var och en * som tror på honom, han skall få syndernas förlåtelse genom hans Namn. *

* Jer. 31: 34. Mich. 7: 18. * Ap. G. 15: 9. * Matth. 28: 19.

V. Vad samma predikan verkat haver.

Apg 10:44. Vid Petrus ännu talade dessa orden, föll den Helge Ande på alla dem som ordet hörde.

Apg 10:45. Och de trogne av omskärelsen, så månge som med Petro komne voro, förundrade sig, att den Helga Andas gåva vart ock utgjuten över Hedningarna:

Apg 10:46. Ty de hörde dem tala med tungomål *, och storliga prisa Gud.

* Marc. 16: 17. Ap. G. 2: 4.

Apg 10:47. Då svarade Petrus: Kan någor förbjuda vattnet, att desse icke skola döpas, som fått hava den Helga Anda, så väl som vi? *

* Ap. G. 15: 8.

Apg 10:48. Och han befallde, att de skule döpas i HERRANS Namn. Då bådo de honom, att han skulle bliva där i några dagar.

V 2. (a) Gudelig, och gudfruktig) Denna Cornelii gudstjänst, bön, och goda gärningar, kunde ingalunda täckas Gudi utan tron, Ebr 11: 6. Nu kunde han icke tro, eller åkalla Gud, utan han hade något hört om honom, Rom. 10: 14. Han bad ock på nionde stunden, v 30. Vilken var förordnad till bönestund hos Judarna, Ap. G. 3: 1. Varav man kan förnimma, att han var omvänd till Judarnas gudstjänst, och tro; och var undervist om löftet, och Messie tillkommelse, av Mose, och Propheterna: hade ock så hört om Christo, och hans underverk, som Petrus giver tillkänna, v. 37.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 11. CAPITLET

DÅ Petrus kom till Jerusalem, sade han Lärjungomen, och dem som voro av omskärelsen, orsaken varföre han var ingången till Hedningarna, v. 1. Och de som förströdde voro i den förföljelsen, som var för Stephani skull, predikade allstädes; ock för de Greker i Antiochia, v. 19. Dit blev ock Barnabas sänd till att styrka dem: han tog Saulum dit till sig; och där begynte Lärjungarna först kallas Christne, v. 22. Kom ock Agabus dit, och propheterade om den dyra tiden som var under den Kejsaren Claudius, v. 27.

I. De av omskärelsen knorra över Petrum; men Petrus försvarar sig.

Apg 11:1. DÅ fingo Apostlarna, och de bröder som med dem voro i Judea, höra, att ock Hedningarna anammade Guds ord.

Apg 11:2. Och då Petrus kom upp till Jerusalem, kivade de som voro av omskärelsen med honom;

Apg 11:3. Sägandes: Du haver ingångit till de män som förhud hava, och haver ätit med dem.

Apg 11:4. Men Petrus begynte, och utlade för dem det ena efter det andra, sägandes:

Apg 11:5. Jag var i Joppe stad bedjandes: och jag såg uti en dvala ena syn; nämliga, ett käril nederkomma, såsom ett stort linnet kläde, fyrahörnat, nederlåtet av himmelen; och det kom intill mig. *

* Ap. G. 10: 10, 11.

Apg 11:6. Och när jag fäste ögonen därpå, vart jag varse, och fick se fyrafött djur på jordene, och vilddjur, och krypande djur, och himmelens fåglar.

Apg 11:7. Och jag hörde en röst, sägandes till mig: Statt upp, Petre; slakta, och ät.

Apg 11:8. Men jag sade: Ingalunda, HERRE; ty intet menligit eller orent haver någon tid kommit i min mun.

Apg 11:9. Då svarade mig åter rösten av himmelen: Det Gud haver rent gjort, det kalle du icke menligit.

Apg 11:10. Och det skedde tre resor: och vart allt åter upptaget i himmelen.

Apg 11:11. Och se, i det samma stodo tre män för huset, där jag uti var, de där sände voro till mig av Cesarea.

Apg 11:12. Och sade Anden till mig, att jag skulle gå med dem, och tvivla intet. Då följde mig ock desse sex bröderna, och vi gingo in uti mansens hus.

Apg 11:13. Och han förtäljde för oss, att han hade sett en Ängel i sitt hus *, den där för honom stod, och sade till honom: Sänd ut några män till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus:

* Ap. G. 10: 3.

Apg 11:14. Den skall säga dig ord, varmed du skalt frälst varda, och allt ditt hus.

Apg 11:15. Och i det jag begynte tala, föll den Helge Ande på dem, såsom ock i begynnelsen på oss. * (a)

* Ap G. 2: 4. cap. 19: 6.

Apg 11:16. Så kom mig ihåg HERRANS ord, huru han sade: Johannes hade döpt eder i vatten; men I skolen döpte varda i dem Helga Anda. *

* Matth. 3: 11. Marc. 1: 8. Luc. 3: 16. Joh. 1: 26. Ap. G. 1: 5. cap. 19: 4.

Apg 11:17. Efter nu Gud haver givit dem lika gåvo med oss, som troddom på HERRAN JESUM Christum; ho var då jag, att jag kunde stå emot Gud?

Apg 11:18. Och när de detta hörde, tigde de, och prisade Gud, sägandes: Så haver ock nu Gud givit Hedningomen bättring till livs.

II. Evangelium varder predikat i Antiochia; varest de först varda nämnde Christne.

Apg 11:19. Men de som då förströdde * voro, för den bedrövelsens skull, som påkommen var för Stephani skull, vandrade omkring allt intill Phenicen, och Cypren, och Antiochiam, talandes ordet för ingom, utan allenast för Judomen.

* Ap. G. 8: 1.

Apg 11:20. Och voro någre män ibland dem, av Cypren, och Cyrenen, vilka, när de kommo till Antiochiam, talade till de Greker, predikandes Evangelium om HERRAN JESUM.

Apg 11:21. Och HERRANS hand var med dem: och ett stort antal trodde, och omvände (b) sig till HERRAN.

Apg 11:22. Så kommo då tidende härom för den Församlings öron som var i Jerusalem: då sände de Barnabam, att han skulle fara till Antiochiam.

Apg 11:23. När han där kom, och fick se Guds nåd, vart han glad; och förmanade dem alla, att de med hjärtats uppsåt skulle hålla sig intill HERRAN:

Apg 11:24. Ty han var en god man, och full med den Helga Anda, och tro. Och mycket folk tillades HERRANOM.

Apg 11:25. Sedan for Barnabas till Tarsum, till att uppsöka Saulum.

Apg 11:26. Och då han honom fann, tog han honom med sig till Antiochiam. Och så begav det sig, att de ett helt år kommo tillsammans med den Församlingene, och lärde mycket folk: och att Lärjungarna begynte först där i Antiochia kallas Christne.

III. Agabus propheterar om den dyra tiden.

Apg 11:27. Och uti de dagar, kommo någre Propheter ned av Jerusalem till Antiochiam.

Apg 11:28. Och en av dem, benämnd Agabus *, stod upp, och gav tillkänna genom Andan, att en stor hunger komma skulle över hela världena: vilken ock skedde under den Kejsaren Claudius.

* Ap. G. 21: 10.

Apg 11:29. Men Lärjungarna bestämde sig, efter som var förmådde, att sända något till hjälp till de bröder som bodde i Judea. *

* Rom. 15: 25. 1. Cor. 16: 1.

Apg 11:30. Vilket de ock gjorde; och sände till de Äldsta, genom Barnabe och Sauli hand. *

* Ap. G. 12: 25.

V. 15. (a) På oss) Utan åtskillnad om någon förtjänst, och utan Lagen.

V. 21. (b) Omvände) Utan Lagen komma de till Christum.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 12. CAPITLET 

PÅ den tiden drap Herodes Jacobum, Johannis broder, v. 1. Han tog ock Petrum, och lade honom i häktelse: men HERRANS Ängel halp honom därut, v. 3. Och han kom i Marie Johannis moders hus, och kungjorde det bröderna; och drog så dädan, v. 11. På den tiden var Herodes förtörnad på dem i Tyro och Sidon; men de gjorde fejd med honom, v. 20. Och när Herodes en tid talade till folket av Domstolen, slog honom HERRANS Ängel; och han blev död, v. 21.

I. Herodes dräper Jacobum med svärd; och fängslar Petrum.

Apg 12:1. PÅ samma tid bar Konung Herodes händer på några av Församlingene till att pina dem.

Apg 12:2. Och drap han Jacobum, Johannis broder, med svärd.

Apg 12:3. Och då han såg, att det behagade Judomen väl, fortfor han att ock taga fatt på Petrum: och det var om Sötebrödsdagarna.

Apg 12:4. Då han nu fick fatt på honom, satte han honom i fängelse, antvardandes honom fyra kvarter (a) krigsknektar, till att förvaran; aktandes efter Påskana hava honom ut för folket.

Apg 12:5. Så förvarades Petrus nu i fängelset. Men Församlingen hade bön till Gud för honom utan återvändo. (b)

Apg 12:6. När nu Herodes ville haft honom före, i den samma nattene sov Petrus emellan två krigsknektar, bunden med två kedjor; och vaktarena voro för dörrene, och togo vara på fängelset.

II. En Ängel förlossar Petrum utu fängelset.

Apg 12:7. Och se, HERRANS Ängel stod för honom, och ett sken lyste i huset, och han stötte Petrum på sidona, och väckte honom upp, sägandes: Statt upp snarliga. Och kedjorna föllo utav hans händer.

Apg 12:8. Och sade Ängelen till honom: Bind om dig, och tag dina sandaler uppå; han ock så gjorde. Och han sade till honom: Tag din kjortel uppå, och följ mig.

Apg 12:9. Och så gick han ut, och följde honom; och visste icke att det var sant som skedde av Ängelen, utan mente, att han hade sett en syn.

Apg 12:10. Och de gingo fram genom den första och andra vakten, och kommo till järnporten som drog åt staden: den öppnades dem av sig själv; och de gingo därut, dragandes en gato fram åt: och i det samma kom Ängelen ifrå honom.

Apg 12:11. Då Petrus kom till sig igen, sade han: Nu vet jag förvisso, att HERREN haver sänt sin Ängel, och friat mig utu Herodis hand, och ifrån all Judiska folkens åstundan.

Apg 12:12. Och då han besinnade sig, kom han till Marie hus, som var Johannis moder, den ock kallades Marcus: och där voro månge församlade, och bådo.

Apg 12:13. Men då Petrus klappade på portens dörr, gick en piga ut att höra ho där var, benämnd Rode.

Apg 12:14. Och då hon kände Petri röst, lät hon icke upp porten, för glädjes skull: utan lopp in, och bådade dem, att Petrus stod för porten.

Apg 12:15. Då sade de till henne: Du äst icke vid din sinne; men hon stod fast därpå, att det var så. Då sade de: Hans Ängel (c) äret.

Apg 12:16. Men Petrus hölt uppå att klappa. När de då uppläto, fingo de se honom, och förundrade sig.

Apg 12:17. Då tecknade han dem med handene, att de skulle tiga, och förtäljde dem, huru HERREN hade fört honom utu fängelset; och han sade: Görer Jacobo och bröderna båd härom. Sedan gick han därut, och drog bort på en annan stad.

Apg 12:18. Men då dager vart, var icke litet buller ibland krigsknekterna, vad av Petro skulle vordit.

Apg 12:19. Men då Herodes sökte efter honom, och fann honom icke, lät han rannsaka vakterna, och befallde föra dem bort (d). Och han for ned av Judea till Cesaream, och dvaldes där.

Apg 12:20. Och Herodes var illa till frids med dem av Tyro och Sidon. Men de kommo endräktige till honom, och övertalade Blastum, som Konungens Kamererare var, och begärade frid: ty deras landsände hade sin näring av Konungens land.

III. Herodes bliver slagen av Ängelen, och dör.

Apg 12:21. Men på en bestämd dag, klädde sig Herodes uti Konungslig kläder, och satte sig på Domstolen, och hade ett tal till dem:

Apg 12:22. Och folket ropade: Guds röst är detta, och icke människors.

Apg 12:23. Och strax slog honom HERRANS Ängel, därföre att han icke gav Gudi ärona; och han vart uppfräten av matkar, och gav upp andan.

Apg 12:24. Men Guds ord växte och förökades. *

* Esa. 55: 11. Ap. G. 6: 7. cap. 19: 20. Col. 1: 6.

Apg 12:25. Men Barnabas, och Saulus kommo igen ifrå Jerusalem, sedan de hade fullbordat tjänsten * (e), och togo med sig Johannem, som ock kallades Marcus.

* Ap. G. 6: 1. cap. 11: 29, 30.

V. 4. (a) Kvarter) En hop knekter plägade skiftas i fyra delar; och var hopen vakade en fjärde del av natten.

V. 5. (b) Utan återvändo) De höllo fort med bedjande, och övergåvo icke, som en rätt bön bör att vara.

V. 15. (c) Hans Ängel) Rätteligen tro desse att Änglarna äro väktare, utsände dem till tjänst som saligheten ärva skola, Ebr. 1: 14.

V. 19. (d) Föra dem bort) utföra dem, att undergå det straff, som de förmentes förtjänt hava.

V. 25. (e) Tjänsten) Den hjälp och allmosa som dem ifrån Antiochia tillförordnad var, cap. 11: 29.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 13. CAPITLET

UTI Antiochia blevo Barnabas och Saulus efter Guds befallning avsöndrade, och skickade till Cypren, v. 1. När de kommo till Paphum, ville Sergius, Landshövdingen, höra dem, v. 6. Men Elymas, en trollkarl, förhindrade dem; därföre slog honom Paulus med blindhet, v. 8. Sedan kommo de till Antiochia i Pisidia; predikade i Synagogon, och beviste att Christus var Messias, som utlovad är i Skrifterna v. 13. Men efter de icke ville antaga dem, drogo de dädan till Iconium, v. 42.

I. Paulus och Barnabas varda sände till Cypren.

Apg 13:1. MEN där voro uti den Församling i Antiochia någre Propheter, och Lärare: ibland dem var Barnabas, och Simeon, som kallades Niger; och Lucius av Cyrenen, och Manahen, som var uppfödd med Herode Tetrarcha; och Saulus.

Apg 13:2. När de samme tjänte HERRANOM, och fastade, sade den Helge Ande: Skiljer mig ut Barnabam, och Saulum *, till det verk, som jag haver kallat dem till. *

* Ap. G. 19: 15. Rom. 1: 1. Gal. 1: 15. Eph. 3: 8. 1. Tim. 2: 7. 2. Tim. 1: 11. * Ap. G. 14: 26.

Apg 13:3. Då fastade de, och bådo, och lade händer på dem *, och läto dem fara.

* Ap. G. 6: 6. cap. 8: 17.

Apg 13:4. Och som de sände voro av den Helga Anda, drogo de till Seleuciam; och seglade dädan intill Cypren.

Apg 13:5. Och då de voro i Salamine, predikade de Guds ord uti Judarnas Synagogor: och Johannem hade de för en tjänare.

II. Landshövdingen Sergius vill höra dem.

Apg 13:6. Och då de överfarit hade öna allt in till Paphum, funno de där en trollkarl *, som var en falsk Prophete, en Jude, som het BarJesus.

* Ap. G. 8: 9.

Apg 13:7. Han var med Landshövdinganom, som het Sergius Paulus, vilken en förståndig man var. Han kallade till sig Barnabam, och Saulum, och begärade höra Guds ord.

III. Elymas, som det ville hindra, varder slagen med blindhet.

Apg 13:8. Men trollkarlen Elymas, ty hans namn uttydes så, stod dem emot, och ville fråvända Landshövdingan ifrå trone.

Apg 13:9. Men Saulus, den ock Paulus het, full med den Helga Anda, fäste ögonen på honom;

Apg 13:10. Och sade: O du djävulsbarn, full av alla list och all skalkhet, all rättfärdighets fiende, vilt du icke låta av att förvända HERRANS rätta vägar?

Apg 13:11. Och nu se, HERRANS hand är över dig, och du skalt varda blind, och icke se solena en tid långt. Och strax föll på honom töckna och mörker: och han gick omkring, sökandes efter att någor måtte ledan vid handena.

Apg 13:12. Då Landshövdingen (a) såg vad skett var, trodde han, och förundrade sig över HERRANS lärdom.

IV. Pauli åtskilliga resor; och hans predikan uti Antiochia.

Apg 13:13. Men då Paulus, och de med honom voro, foro ifrå Papho, kommo de till Pergen i Pamphylia; och Johannes * skiljdes ifrå dem, och for igen till Jerusalem.

* Ap. G. 15: 38.

Apg 13:14. Men de drogo genom de landsändar ifrå Pergen, och kommo till Antiochiam, i det landet Pisidia; och gingo in uti Synagogon, om Sabbathsdagen, och satte sig.

Apg 13:15. Och sedan Lagen voro läsen, och Propheterna, sände de Överste av Synagogon till dem, sägandes: I män och bröder, haven I något att tala till folkets förmanelse, så talen.

Apg 13:16. Då stod Paulus upp, och gav tecken * med handene, att de skulle vara tyste, och sade: I män av Israel, och I som frukten Gud, hörer härtill:

* Ap. G. 12: 17. cap. 19: 33. cap. 21: 40.

Apg 13:17. Detta folks Israels Gud haver utvalt våra fäder, och upphöjt folket, då de främlingar voro uti Egypti land *; och fört dem därut med högom arm. *

* 2. Mos. 1: 1. * cap. 6: 6. cap. 12: 31. cap. 13: 14.

Apg 13:18. Och vid fyratio år långt, led han deras seder uti öknen: *

* 2. Mos. 16: 8. 4 Mos. 14: 34. Ps. 95: 10.

Apg 13:19. Och nederlade sjuhanda folk * uti Canaans land; och skifte deras land emellan dem med lott. *

* 5. Mos. 7: 1. * Jos. 14: 1, 2.

Apg 13:20. Och sedan, vid femtio och fyrahundrade år, gav han dem Domare *, intill Propheten Samuel.

* Dom. 2: 16. cap. 3: 9.

Apg 13:21. Och därefter begärade de Konung *: och Gud gav dem Saul *, Kis son, en man av BenJamin släkte, i fyratio år.

* 1. Sam. 8: 5. * cap. 9: 15. cap. 10: 1. Ose. 13: 11.

Apg 13:22. Och när han satte honom av, uppväckte han dem David till Konung, vilkom han gav vittnesbörd, och sade: Jag haver funnit David, Jesse son, en man efter mitt hjärta *, han skall göra all min vilja.

* 1. Sam. 13: 14. cap. 15: 28. cap. 16: 1. Ps. 89: 21.

Apg 13:23. Av hans säd haver Gud, efter löftet, uppväckt åt Israel en Frälsare, JESUM. *

* 2. Sam. 7: 12. Ps. 132: 11. Esa. 11: 1. Jer. 23: 5. Hes. 34: 23. Matth. 1: 1, 21.

Apg 13:24. Sedan Johannes, före hans inträde, förut predikade bättringenes döpelse för allt Israels folk. *

* Mal. 3: 1. Matth. 3: 1, 2. Marc. 1: 2, 4. Luc. 3: 3. Joh. 1: 23.

Apg 13:25. Och när Johannes hade uppfyllt sitt lopp, sade han: Vem menen I mig vara? jag är det icke, men se, han kommer efter mig *, vilkens skor jag icke värdig är upplösa av hans fötter.

* Matth. 3: 11. Marc. 1: 7. Luc. 3: 16. Joh. 1: 20, 26, 27.

Apg 13:26. I män och bröder, Abrahams släktes barn, och de som ibland eder frukta Gud, eder är denna salighetenes ord sänt. *

* Matth. 10: 6. Ap. G. 3: 26.

Apg 13:27. Ty de som bodde i Jerusalem, och deras Överstar, efter de icke kände honom *, eller Propheternas röster, som alla Sabbather läsas *, uppfyllde de dem med sin dom.

* Ap. G. 3: 17. 1. Cor. 2: 8. 1. Tim. 1: 13. * Ap. G. 15: 21.

Apg 13:28. Och ändock de ingen dödssak funno med honom, beddes de likväl av Pilato, att han skulle dräpa honom. *

* Matth. 27: 20. Marc. 15: 11. Luc. 23: 18. Joh. 19: 6.

Apg 13:29. Och när de hade fullbordat allt det som skrivet var om honom, togo de honom neder av trät, och lade honom i gravena. *

* Matth. 27: 59. Marc. 15: 46. Luc. 23: 53. Joh 19: 38.

Apg 13:30. Men Gud haver uppväckt honom ifrå de döda: *

* Ap. G. 2: 24, 32.

Apg 13:31. Och han haver varit sedder * i många dagar, av dem som med honom uppkomne voro ifrå Galilea till Jerusalem, vilke hans vittne äro till folket.

* Matth. 28: 16. Marc. 16: 6, 14. Luc. 24: 36. Joh. 20: 19. cap. 21: 1. Ap. G. 1: 3. 1. Cor: 15: 5, 6.

Apg 13:32. Och vi förkunnom eder Evangelium om det löfte, * som till fäderna gjort var, att det samma haver Gud fullkomnat oss, deras barnom, i det han uppväckt haver JESUM;

* 1. Mos. 3: 15. cap. 22: 18. cap. 26: 4. cap. 49: 10. 5. Mos. 18: 15, 18. Esa. 4: 2. cap. 7: 14. cap. 9: 6. Jer. 33: 14. Dan. 9: 24, 25.

Apg 13:33. Såsom i andra Psalmen skrivet är: Du äst min Son, i dag haver jag fött dig. *

* Ps. 2: 7. Ebr. 1: 5. cap. 5: 5.

Apg 13:34. Men att han uppväckte honom ifrå de döda, så att han icke skall mer igen komma till förgängelighet, sade han så: Jag skall giva eder Davids trofasta heligheter.

* Es. 55: 3.

Apg 13:35. Därföre säger han ock annorstäds: Du skalt icke tillstädja, att din Helige skall se förgängelse. *

* Ps. 16: 10. Ap. G. 2: 27.

Apg 13:36. Ty då David i sinom tid hade tjänt Guds vilja, avsomnade han *, och vart lagd till sina fäder, och såg förgängelse.

* 1 Kon. 2: 10. Ap. G. 2: 29.

Apg 13:37. Men den som Gud uppväckt haver, han såg ingen förgängelse.

Apg 13:38. Så vare det nu eder vetterligit, I män och bröder, att genom honom varder eder förkunnad syndernas förlåtelse; *

* Luc. 24: 47. 1. Joh. 2: 12.

Apg 13:39. Och av allo där I icke med kunden rättfärdige varda uti Mosi Lag: men vilken som tror på denna, han varder rättfärdigad. *

* Rom. 3: 24. cap. 10: 4. Gal. 2: 16. Ebr. 9: 15.

Apg 13:40. Så ser nu till, att eder icke överkommer det som sagt är i Propheterna:

Apg 13:41. Ser, I föraktare, och förundrer eder, och varder till intet: ty jag skall verka i edra dagar ett verk, ett verk, det I icke tro skolen, om någor det eder förtäljer. *

* Esa. 28: 14. Hab. 1: 5.

V. Månge anamma ordet; men de hårdnackade Judar förfölja Apostlarna, och jaga dem av staden.

Apg 13:42. När nu Judarna voro gångne utu Synagogon, bådo Hedningarna, att dessa orden måtte varda talade för dem på nästa Sabbathen.

Apg 13:43. Men då Synagogon var åtskild, följde Paulum och Barnabam månge Judar, och gudfruktige Proselyter; till vilka de talade, och övertygade dem att de skulle bliva vid i Guds nåd.

Apg 13:44. Men på nästa Sabbathen därefter, församlade sig så när hele staden, till att höra Guds ord.

Apg 13:45. Och när Judarna sågo folket, vordo de fulle med nit, och sade emot det som Paulus sade, emotsägandes och talandes hädelse.

Apg 13:46. Då togo Paulus och Barnabas frimodighet till sig, och sade: Det var nödvändigt att Guds ord först skule talas till eder *; men efter det I driven det ifrån eder, och dömen eder själva ovärdiga till evinnerligit liv, se, så vilje vi vända oss till Hedningarna. *

* Matth. 10: 6. Ap. G. 3: 25, 26. cap. 18: 6. * 5. Mos. 32: 21. Esa. 55: 5. Matth. 8: 12. cap. 21: 43. Rom. 10: 19.

Apg 13:47. Ty HERREN haver så budit oss: Jag haver satt dig Hedningomen för ett Ljus *, att du skalt vara salighet intill jordenes ända.

* Esa. 42: 6. cap. 49: 6. Luc. 2: 32.

Apg 13:48. Och när Hedningarna hörde detta, gladdes de, och prisade HERRANS ord; och trodde så månge, som beskärde (b) voro till evinnerligit liv.

Apg 13:49. Och HERRANS ord vart utspritt över alla den ängden.

Apg 13:50. Men Judarna eggade de gudeliga och ärliga kvinnor, och de Översta i staden; och uppväckte förföljelse * emot Paulum och Barnabam, och drevo dem utu sina landsändar.

* 2. Tim. 3: 11.

Apg 13:51. Men de skuddade stoftet * av sina fötter på dem, och kommo till Iconium. Och Lärjungarna vordo uppfyllde med fröjd, och den Helga Anda.

* Matth. 10: 14. Marc. 6: 11. Luc. 9: 5. Ap. G. 18: 6.

V. 12. (a) Landshövdingen) Han är nu ock utan Lag och förtjänst en Christen och helig, ändock han en Hedninge är, och en världslig Herre.

V. 48. (b) Beskärde, eller ordnade) Gud uppenbarar sitt ord det ena folket förr, det andra sedan, efter sin Gudomeliga vilja, och giver sin anda och sina nåde vem han vill, enom förr, dem andra sedan: såsom man ser, att Paulo blev av Andanom förment tala ordet i Asia, på den tiden, Ap. G. 16. v. 6. Och om Gud ville någon genstörtig låta bliva uti sine ondsko, ho kan honom det förmena, eller vem är härutinnan Guds rådgivare? Rom. 9: 16. & 11: 33. Därföre må ingen lätteliga övergiva Gud, och falla i synd och säkerhet: ty det står icke i vår makt att åter komma på rätta vägen igen, utan hos Gud allena. Dock äre alle ordnade till det eviga livet som Guds ord höra, och låta det hava rum uti sitt hjärta, och icke sätta sig däremot, som desse Judar gjorde. v. 45. och 50.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 14. CAPITLET

SOM de nu begynte predika uti Iconien, vart en tvedräkt uti staden: därföre flydde de, v. 1. Och i Lystra gjorde Paulus en man färdigan i fötterna, v. 8. Då mente folket i staden att de voro gudar, och ville offra dem, v. 11. Men Apostlarna gåvo sig ut ibland folket, och förhindrade det, v. 14. Och någre Judar eggade folket, att de stenade Paulus, v. 19. Därefter drogo de till Derben, Lystram, Pisidien, Pamphylia och Pergen, och sedan till Antiochia, v. 20.

I. Apostlarna predika uti Iconio; men somlige av folket göra upplopp.

Apg 14:1. OCH det hände sig uti Iconio, att de gingo tillsammans in i Judarnas Synagogo, och talade så, att en stor hop både av Judar och Greker trodde.

Apg 14:2. Men de otrogne Judar uppväckte och satte ont i Hedningarnas sinne emot bröderna.

Apg 14:3. Så blevo de där i lång tid, och talade dristeliga, i HERRANOM, som vittnesbörd gav till sina nåds ord, och lät ske tecken och under * genom deras händer.

* Marc. 16: 20. Ap. G. 19: 11. Ebr. 2: 4.

Apg 14:4. Men stadsens hop vart söndrad, och somlige höllo med Judomen, och somlige med Apostlomen.

Apg 14:5. Och då där vart ett upplopp gjort, både av Hedningarna, och Judarna, med deras Överstar, till att förhäda och stena dem. *

* 2. Tim. 3: 11.

Apg 14:6. Förnummo de det, och flydde * till de städer i Lycaonia, Lystra, och Derben, och till landet allt däromkring:

* Matth. 10: 23.

Apg 14:7. Och predikade där Evangelium.

II. I Lystra gör Paulus en krympling färdig i fötterna.

Apg 14:8. Och i Lystra satt en man, krank i sina fötter, halt ifrå sins moders liv, vilken aldrig hade gångit.

Apg 14:9. Denne hörde Paulum tala, vilken, då han fäste sina ögon på honom, och förmärkte att han hade tro till att få sina helbrägdo.

Apg 14:10. Sade med höga röst: Statt upprätt på dina fötter. Och han språng upp *, och vandrade.

* Esa. 35: 6.

III. Hedningarna vilja offra Paulo och Barnaba; men de vägrade det.

Apg 14:11. Och då folket såg det Paulus gjort hade, upphovo de sina röst på Lycaoniskt mål, sägandes: Gudarne äro komne ned till oss i människoliknelse. *

* Ap. G. 28: 6.

Apg 14:12. Och de kallade Barnabam Jupiter; men Paulum kallade de Mercurium, efter han förde ordet.

Apg 14:13. Och Jupiters Präst, som var för deras stad, hade oxar och kransar fram för portenom, och ville samt med folket offra.

Apg 14:14. Men då Apostlarna, Paulus och Barnabas det hörde, revo de sin kläder * sönder, och sprungo ut ibland folket, ropandes;

* Matth. 26: 65.

Apg 14:15. Och sägandes: I män, hvi gören I detta? Vi äre ock människor, lika villkor underkastade med eder, *: och förkunnom eder Evangelium, att I skolen omvändas ifrå dessa fåfängligheter intill levandes Gud, som gjort haver himmel och jord, och havet, och allt det uti dem är: *

* Ap. G. 10: 26. * 1. Mos. 1: 1. Ps. 33: 6. Ps. 146: 6. Uppenb. 14: 7.

Apg 14:16. Vilken i föregångna tider haver låtit alla Hedningar gå sina egna vägar. *

* Ps. 81: 13. Ap. G. 17: 30.

Apg 14:17. Ändock han icke lät sig självan vara utan vittnesbörd (a), i det han gjorde väl emot oss, givandes oss regn och fruktsamma tider av himmelen; uppfyllandes vår hjärta med mat, och glädje. *

* Ps. 104: 27, 28.

Apg 14:18. Och då de detta sade, stillte de folket med plats, att de icke offrade till dem.

IV. Paulus varder stenad; men kommer sig före igen.

Apg 14:19. Så kommo där någre Judar till, utav Antiochia och Iconia; vilke övertalade folket, och stenade * Paulum, och släpade honom utu staden, menandes att han var död.

* 2. Cor. 11: 25.

Apg 14:20. Och vid Lärjungarna stodo där omkring honom, reste han sig upp *, och gick in i staden.

* 2. Tim. 3: 11.

V. Evangelium predikas, och stadfästes på åtskilliga orter.

Och dagen därefter, färdades han dädan med Barnabas till Derben:

Apg 14:21. Och predikade Evangelium i den staden. Och då de många lärt hade, kommo de igen till Lystram, och Iconium, och Antiochiam:

Apg 14:22. Styrkandes Lärjungarnas själar, och förmanandes att de skulle bliva stadige i trone *; och att igenom mycken bedrövelse måste vi ingå i Guds Rike. *

* Ap. G. 11: 23. cap. 13: 43. * Matth. 10: 38. Rom. 8: 17. 2. Tim. 3: 12.

Apg 14:23. Och när de hade utvalt * Äldste för var och en Församling, och hade bedit och fastat, befallde de dem HERRANOM, den de uppå trodde.

* Ap. G. 1: 23. Tit. 1: 5.

Apg 14:24. Och de foro igenom Pisidiam, och kommo in uti Pamphyliam. *

* Ap. G. 13: 13.

Apg 14:25. Och då de hade predikat ordet i Perge, foro de neder till Attaliam.

Apg 14:26. Och dädan seglade de till Antiochiam, dädan de uti Guds nåd befallde * voro, till det verk som de fullbordat hade.

* Ap. G. 13: 2, 3.

Apg 14:27. Och då de där kommo, hade de tillhopa Församlingena, och underviste dem, huru stor ting Gud med dem gjort hade *; och att han upplåtit hade trones dörr för Hedningomen.

* Ap. G. 15: 4. 1. Cor. 16: 9. 2. Cor. 2: 12.

Apg 14:28. Och de blevo där med Lärjungarna en icke liten tid.

V. 17. (a) Vittnesbörd) därföre äro Hedningarna utan ursäkt: ty de kunde av creaturen döma, att en Gud måste vara till, som sådant hade skapat, och kunde det vidmakthålla, Rom. 1: 20.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 15. CAPITLET

OCH där blev ibland bröderna en stor tvedräkt, om man i nya Testamentet behövde hålla omskärelsen och Lagsens ceremonier: därföre sände de Paulum med Barnaba till Jerusalem, v. 1. Där kommo Apostlarna tillhopa; och beslöto, att sådant intet behövdes till saligheten, utan allena Guds nåd och Christi tro, v. 6. Så sände de några män med dem tillbaka, och skrevo dem denna svaren till, v. 22. Några dagar därefter, blev Paulus med Barnaba oens, därföre att han icke ville hava Marcum med sig till Församlingarna: och de drogo ifrå varannan, var på sin väg, v. 36.

I. Brödernas tvist om omskärelsen, och om Lagen

Apg 15:1. OCH någre, som kommo neder av Judea, lärde bröderna: Utan I låten eder omskära efter Mosi sätt *, så kunnen I icke bliva salige. *

* 1. Mos. 17: 10. 3. Mos. 12: 3. * Gal. 5: 1, 2.

Apg 15:2. Då nu ett upplopp vart, och Paulus och Barnabas hade ingen ringa tvist emot dem, skickade de, att Paulus och Barnabas, och någre andre av dem, skulle uppfara till Apostlarna, och till de Äldsta i Jerusalem, för detta spörsmålets skull. *

* Gal. 2: 1.

Apg 15:3. När de nu vordo förfordrade av Församlingene, foro de genom Phenicem, och Samariam, och förtäljde Hedningarnas omvändelse; och gjorde där med allom brödromen stor glädje.

Apg 15:4. Men när de kommo till Jerusalem, vordo de undfångne av Församlingene, och av Apostlarna, och de Äldsta: och de förkunnade huru stor ting Gud hade gjort med dem.

Apg 15:5. Då reste sig upp någre av de Phariseers parti, som trodde, sägandes, att man måste omskära dem, och bjuda uppå, att de hålla skulle Mosi Lag.

II. Apostlarnas möte i Jerusalem.

Apg 15:6. Då församlade sig Apostlarna och de Äldsta, till att rannsaka om det ärendet.

Apg 15:7. Och då det vart mycken tvist, stod Petrus upp, och sade till dem: I män och bröder, I veten att uti förgången tid ibland oss haver Gud utvalt, att Hedningarna hörde Evangelii ord genom min mun, och trodde. *

* Ap. G. 10: 20. cap. 11: 1, 2, 13.

Apg 15:8. Och Gud, som hjärtat känner *, vittnade med dem, givandes dem den Helga Anda, så väl som oss: *

* 1. Chrön. 28: 9. cap. 29: 17. Ps. 7: 10. Jer. 11: 20. cap. 17: 10. * Ap. G. 10: 45.

Apg 15:9. Och gjorde ingen åtskillnad (a) * emellan oss, och dem; utan rengjorde deras hjärta genom trona.

* Ap. G. 10: 43. 1. Cor. 1: 2.

Apg 15:10. Hvi fresten I då nu Gud, till att lägga det ok på Lärjungarnas hals, det varken våra fäder, eller vi bära kunde? *

* Matth. 23: 4. Luc. 11: 46.

Apg 15:11. Utan genom HERRANS JESU Christi nåd * tro vi, att vi skole salige varda, såsom ock de. *

* Eph. 2: 4, 8. Tit. 3: 4. * Rom. 4: 3.

Apg 15:12. Då tigde hele hopen, och hörde på Barnabas, och Paulus, som förtäljde huru stor tecken och under Gud genom dem ibland Hedningarna (b) gjort hade.

Apg 15:13. Och när de tystnade, svarade Jacobus, och sade: I män och bröder, hörer mig:

Apg 15:14. Simeon haver förtäljt, huruledes Gud först sökt haver, till att taga ett folk utav Hedningarna till sitt Namn. *

* Ap. G. 10: 35.

Apg 15:15. Och därmed stämma Propheternas ord överens, såsom skrivet är:

Apg 15:16. Därefter vill jag komma igen, och åter uppbygga det förfallna Davids Tabernakel; och vill bota de revor som därpå äro, och upprätta det: *

* Amos 9: 11, 12.

Apg 15:17. Att de kvarblevna av människorna, skola spörja efter HERRAN; och desslikes alla Hedningar, över vilka mitt Namn (c) påkallat är, säger HERREN, som allt detta gör.

Apg 15:18. Gudi äro all hans verk kunnig, ifrå världenes begynnelse.

Apg 15:19. Därföre dömer jag, att man icke skall bekymra dem som av Hedningarna omvändas till Gud:

Apg 15:20. Utan att man skriver dem till, att de hava återhåll av avgudars besmittelser *, och av boleri *, och av det som förkvavt är, och av blod. *

* 1. Cor. 8: 1. cap. 10: 14, 20, 21. * 1. Thess. 4: 3. * 1. Mos. 9: 4. 3. Mos. 3: 17. cap. 17: 14. 5. Mos. 12: 23.

Apg 15:21. Ty Moses haver av gamla tider i var stad dem som honom predika uti Synagogorna, där han på alla Sabbather läsen varder. *

* Neh. 8: 1. Ap. G. 13: 27.

III. Apostlarnas brev till Antiochiam.

Apg 15:22. Då syntes det Apostlarna och de Äldsta, med hela Församlingene, gott, att sända utvalda män av dem till Antiochiam, med Paulo och Barnaba: nämliga, Judam, som kallades Barsabas, och Silam, som voro ypperste männerna ibland bröderna.

Apg 15:23. Och de skrevo genom deras hand detta: Vi Apostlar, och Äldste, och bröder, önskom dem brödrom som äro av Hedningomen uti Antiochia, och Syria, och Cilicia, hälso.

Apg 15:24. Efter vi hört have, att någre äro utgångne (d) av oss *, och hava förvillt eder med ordom, och förvänt edra själar, bjudandes, att I skolen låta eder omskära, och hålla Lagen, dem vi det icke befallt have. *

* 1. Joh. 2: 19. * Gal. 2: 4.

Apg 15:25. Det syntes oss endräkteliga församladom, att sända till eder utvalda män, med oss älskeligom, Barnaba och Paulo:

Apg 15:26. Som äro de män, som sina själar utsatt hava, för vårs HERRAS JESU Christi Namn.

Apg 15:27. Så sände vi nu Judam och Silam; de som ock med munnen skola säga eder det samma.

Apg 15:28. Ty dem Helga Anda, och oss syntes ingen yttermera tunga lägga på eder, utan dessa stycken som av nödene äro:

Apg 15:29. Nämliga, att I haven återhåll * av thy som avgudom offrat är (e), och av blod (f), och av det förkvavt är, och av boleri (g): för vilken stycke om I eder förvaren, så gören I väl. Farer väl.

* Ap. G. 16: 4. cap. 21: 25..

Apg 15:30. När de nu hade fått sin avsked, kommo de till Antiochiam; och församlade den meniga man, och fingo dem brevet.

Apg 15:31. När de det läsit hade, vordo de glade av den trösten. (h)

Apg 15:32. Men Judas och Silas, efter de ock voro Propheter, förmanade de bröderna med mång ord, och styrkte dem.

Apg 15:33. Och blevo där i någon tid: och vordo sedan igensände med frid ifrå bröderna till Apostlarna.

Apg 15:34. Och Sile täcktes att bliva där.

Apg 15:35. Men Paulus och Barnabas vistades i Antiochia, lärandes och förkunnandes genom Evangelium HERRANS ord, med ock mångom androm.

IV. Paulus och Barnabas varda oenige.

Apg 15:36. Men efter några dagar, sade Paulus till Barnabam: Vi vilje fara tillbaka igen, och söka våra bröder, i alla städer där vi HERRANS ord förkunnat have, huru de hava sig.

Apg 15:37. Men Barnabas rådde, att de skulle taga med sig Johannem, den ock Marcus kallades. *

* Ap. G. 12: 12, 25. cap. 1: 5.

Apg 15:38. Men Paulus aktade det tillbörligt, att de icke skulle taga med sig den, som hade trätt ifrå dem i Pamphylia *, och icke följt dem till verket.

* Ap. G. 13: 13.

Apg 15:39. Och så skarp vart deras träta, att den ene skiljdes ifrå den andra. Och Barnabas tog Marcum till sig, och seglade till Cypren.

Apg 15:40. Men Paulus utvalde Silam, och for sina färde, befallder i Guds nåd av bröderna:

Apg 15:41. Och vandrade omkring i Syria och Cilicia, styrkandes Församlingarna.

V. 9. (a) Åtskillnad) Det är, de äro utan Lag och förtjänst salige vordne.

V. 12. (b) Hedningarna) De som likväl oomskorne voro, och utan Lagen.

V. 17. (c) Mitt Namn) Det är: de som med mitt Namn nämnde varda, såsom ett Guds folk, en Christi Församling, en HERRANS tjänare.

V. 24. (d) Äro utgångne) Märk, att den Helige Ande icke sänder dessa Lagsens predikare; utan kallar dem de Christnas förvillare och förvändare.

V. 29. (e) Offrat är) Ty det var skadeligit, 1. Cor. 8: 9. och 10: 21.

(f) Av blod) Ty det var på den tiden förargeligit, för deras skull som upptuktade voro uti Lagen, Rom. 14: 2.

(g) Av boleri) Ty det var en synd emot det sjätte budet: och gick dock mycket i svang på den tiden, och hölts av mångom för en villkorlig ting, 1. Cor. 6: 15. Läs Luth. lib. de Conciliis.

V. 31. (h) Den trösten) Att de skulle bliva fri för Lagen.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 16. CAPITLET

DÅ Paulus kom till Lystra, omskar han Timotheus, v. 1. Och när han hade styrkt Församlingarna i Asia, v. 4. Drog han in i Macedonia, v. 12. Där omvände han Lydia till Christi tro, uti Philippis, v. 13. Han utdrev ock en spådoms anda av en piga, v. 16. Och blev därföre satt i fängelse, v. 19. Men HERREN halp honom därut, med en jordbävning, v. 25. Vaktmästaren ville dräpa sig själv; men blev omvänd till Guds kunskap, v. 27. Sedan kommo Rådherrarna, och togo dem utu fängelset, och läto dem fara, v. 35.

I. Paulus låter omskära Timotheum; och styrker Församlingarna efter Andans förordning.

Apg 16:1. OCH han kom till Derben, och Lystram *: och se, där var en Lärjunge (a), benämnd Timotheus *, en trogen Judisk kvinnos son *; men fadren var en Grek.

* Ap. G. 14: 6. * cap. 17: 14. cap. 19: 22. cap. 20: 4. Rom. 16: 21. 1. Cor. 4: 17. Phil. 2: 19. 1. Thess. 3: 2. 1. Tim. 1: 2. * 2. Tim. 1: 5.

Apg 16:2. Den samme hade ett gott vittnesbörd av de bröder, som voro i Lystra och Iconio.

Apg 16:3. Då ville Paulus, att han skulle fara med honom; och tog och omskar honom, för de Judars skull * som voro i de rum: ty de visste alle, att hans fader var en Grek.

* 1. Cor. 9: 20. Gal. 2: 3.

Apg 16:4. Och där de foro genom städerna, överantvardade de dem att hålla de stadgar, som av Apostlarna och de Äldsta i Jerusalem beslutne voro. (b) *

* Ap. G. 15: 29.

Apg 16:5. Så vordo nu de Församlingar stadfästa i trone, och förökades på talet var dag.

Apg 16:6. Då de vandrade genom Phrygiam, och Galatie landskap, vart dem förbudit av dem Helga Anda att tala ordet i Asia.

Apg 16:7. Därföre foro de in i Mysiam, och bödo till att fara in i Bithyniam; och Anden tillstadde dem icke.

Apg 16:8. Men då de hade farit genom Mysiam, foro de ned till Troadem. *

* Ap. G. 20: 6. 2. Cor. 2: 12. 2. Tim. 4: 13.

Apg 16:9. Och en syn syntes Paulo om nattena: En Macedonisk man stod och bad honom, sägandes: Kom över in i Macedoniam, och hjälp oss.

Apg 16:10. Och när han hade sett synena, sökte vi strax till att fara in i Macedoniam, visst slutandes, att HERREN hade kallat oss till att predika Evangelium för dem.

Apg 16:11. Då vi nu seglade av Troade, kommo vi vår rätta kos till Samothraciam; och dagen därefter till Neapolim:

Apg 16:12. Och dädan till Philippos, som är ypperste staden av den delen i Macedonia, och en Colonie. Och vistades vi uti den staden några dagar.

II. Purpurkrämerskan Lydia bliver omvänd.

Apg 16:13. Och om Sabbathsdagen ginge vi ut av staden till älvena, där man plägade bedja; och satte oss ned, och talade med kvinnor, som där tillsamman kommo.

Apg 16:14. Och en kvinna, som fruktade Gud, benämnd Lydia, en purpurkrämerska, utav de Thyatirers stad, lydde till: och HERREN öppnade hennes hjärta, att hon gav akt på det som talades av Paulo.

Apg 16:15. Och när hon vart döpt, och hennes hus: bad hon oss, sägandes: Om I hållen mig vara HERRANOM trogen, så kommer i mitt hus, och bliver där. Och hon nödgade oss.

III. Paulus utdriver en spådoms anda.

Apg 16:16. Och hände sig, då vi gingom till bönen, mötte oss en piga som hade en spådoms anda *, och hon drog sina herrar mycken båtning * till, med sin spådom.

* 1. Sam. 28: 7. * Ap. G. 19: 24.

Apg 16:17. Hon följde Paulum och oss efter, och ropade, sägandes: Desse männerna äro högsta Guds tjänare, de där oss förkunna salighetenes väg:

Apg 16:18. Och det gjorde hon i många dagar. Men Paulus tog detta illa vid sig, och vände sig om, sägandes till andan: Jag bjuder dig, vid JESU Christi Namn *, att du far ut av henne. Och han for ut i samma stund.

* Marc. 16: 17.

IV. Paulus och Silas bliva slagne, och kastade i fängelse.

Apg 16:19. Men då hennes herrar sågo, att hoppet var borto till deras båtning, togo de fatt på Paulus och Silas, och drogo dem på torget till de Översta. *

* Phil. 1: 13. 1. Thess. 2: 2.

Apg 16:20. Och antvardade dem Rådherrarna i händer, sägandes: Desse männerna förvilla * vår stad, efter de äro Judar:

* Ap. G. 17: 6.

Apg 16:21. Och lära seder, vilka oss icke är lovligit att anamma eller hålla, efter vi äre Romerske.

Apg 16:22. Och folket vart upprest ihop emot dem; och Rådherrarna revo deras kläder sönder, och befallde att hudflänga dem med ris.

* * 2. Cor. 11: 25.

Apg 16:23. Och när de hade mycket slagit dem, kastade de dem i fängelse, och befallde fångavaktaren, att han skulle granneliga taga vara på dem.

Apg 16:24. Då, efter han fick en sådan befallning, kastade han dem in i innersta fångahuset, och fastsatte deras fötter i stocken.

V. De varda förlossade utu fängelset.

Apg 16:25. Och om midnattstid voro Paulus och Silas i sina böner, och lovade Gud med sång; och fångarna hörde dem.

Apg 16:26. Och med hast vart en stor jordbävning *, så att fångahusets grundvalar bävade: och strax vordo alla dörrarna öppna *, och allas deras bojor vordo lösa. *

* Ap. G. 4: 31. * cap. 5: 19. * cap. 12: 7.

VI. Fångavaktaren fruktar sig; men bliver omvänd till Christi tro.

Apg 16:27. Då vaknade fångavaktaren, och fick se dörrarna på fångahuset öppna, och drog sitt svärd ut, viljandes dräpa sig själv: och mente att fångarna voro bortflydde.

Apg 16:28. Men Paulus ropade med höga röst, sägandes: Gör dig självom intet ont; ty vi äre alle här.

Apg 16:29. Då beddes han ett ljus, och språng in, och föll ned för Paulo och Sile, bävandes:

Apg 16:30. Och han hade dem ut, och sade: Herrar, vad skall jag göra *, att jag må bliva salig? (c)

* Ap. G. 2: 37. cap. 9: 6.

Apg 16:31. Då sade de: Tro på HERRAN JESUM, så bliver du och ditt hus saligt. *

* Joh. 3: 16, 36. cap. 6: 47. 1. Joh. 5: 10.

Apg 16:32. Och talade för honom HERRANS ord, och för allom dem som i hans huse voro.

Apg 16:33. Och i samma stunden om natten, tog han dem till sig, och tvådde deras sår: och lät sig strax döpa, och allt sitt folk.

Apg 16:34. Och hade dem hem i sitt hus, och satte ett bord för dem *; fröjdandes sig, att han med allt sitt hus trodde Gudi.

* Luc. 5: 29. cap. 19: 6.

VII. Rådherrarna förmana Apostlarna gå ut av fängelset.

Apg 16:35. Men då dager vart, sände Rådherrarna stadstjänarena, sägandes: Släpp de männerna ut.

Apg 16:36. Och detta talet förkunnade fångavaktaren Paulo: Rådherrarna hava budit, att I skolen släppas; går fördenskull ut, och farer i frid.

Apg 16:37. Men Paulus sade till dem: De hava hudflängt oss uppenbarliga, odömda, ändock vi äre Romerske *, och kastat oss i fängelse; och vilja nu hemliga driva oss ut! Nej, icke så; utan komme själve, och tage oss härut.

* Ap. G. 22: 25.

Apg 16:38. Då bådade stadstjänarena Rådherromen dessa ord. Då vordo de förfärade, hörandes att de voro Romerske:

Apg 16:39. Och kommo dit, och förmante dem; och förde dem ut, bedjandes att de utgå skulle av staden. *

* Matth. 8: 34.

Apg 16:40. Då gingo de utu fängelset, och kommo till Lydia: och när de hade sett bröderna, och tröstat dem, foro de sina färde.

V. 1. (a) Lärjunge) Utan Lag och oomskoren, av en Hedninge en rätt Christen vorden.

V. 4. (b) Beslutne voro) Om frihet ifrå Lagen, Ap. G. 15: 28.

V. 30. (d) Bliva salig) Denne mannen bliver ock ju salig, utan Lagsens gärningar, igenom tron.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 17. CAPITLET 

DÄREFTER kom Paulus till Thessalonicam, och predikade om Christo i Synagogon, v. 1. Då gjorde Judarna ett upplopp, och ville överfalla honom, v. 5. Men bröderna släppte Paulus och Silas ut: de drogo till Beroeam, och predikade där, v. 10. Dit kommo Judarna, och upprette folket emot dem, v. 13. Därföre flydde Paulus till Athen: och disputerade där, och predikade om Christo, v. 14. Och på Domplatsen, om den okända Guden; om de dödas uppståndelse, och den yttersta domen, v. 22.

I. Paulus predikar i Thessalonica.

Apg 17:1. MEN då de foro genom Amphipolim, och Apolloniam, kommo de till Thessalonicam, där en Judasynagoga var.

Apg 17:2. Och där gick Paulus in till dem, efter som hans seder var; och på tre Sabbather talade han för dem utu Skrifterna:

Apg 17:3. Öppnandes och framställandes, att Christus måste lida *, och uppstå ifrå de döda: och att denne är Christus JESUS, vilken jag förkunnar eder.

* Ps. 22: 7. Esa. 53. Matth 16: 21. Luc. 24: 26.

Apg 17:4. Och somlige av dem trodde *, och gåvo sig intill Paulum och Silam: desslikes ock en mäkta stor hop av gudfruktiga Greker; och icke få av de yppersta kvinnor.

* Ap. G. 28: 24.

II. Judarna stifta uppror emot Paulus.

Apg 17:5. Då vordo de otrogne Judar fulle med nit *, och togo till sig några arga skalkar lös parti, och gjorde ett upplopp, och upprörde staden, och överföll Jasons hus, och sökte att draga dem därut för folket.

* Rom. 10: 2.

Apg 17:6. Men då de icke funno dem, drogo de Jasonem och några bröder till de Översta i staden, och ropade: Desse som hela världena förvända *, äro ock nu hit komne:

* Ap. G. 16: 20.

Apg 17:7. Och dem haver Jason hemliga undfångit; och de alle göra emot Kejsarens bud, och säga av en annan Konung, som är JESUS.*

* Luc. 23: 2. Joh. 19: 12.

Apg 17:8. Och de upprette folket, och Överstarna i staden, som sådant hörde.

Apg 17:9. Och när de togo borgan av Jasone, och av de andra, släppte de dem.

III. Paulus predikar i Berea.

Apg 17:10. Men bröderna sände strax om nattena, både * Paulum och Silam, ut till Beroeam. När de kommo dit, gingo de in i Judarnas Synagogo:

* Ap. G. 9: 25.

Apg 17:11. Ty de voro ädlare än de i Thessalonica; de anammade ordet med all välviljoghet, dageliga sökandes * i Skrifterna, om det så hade sig.

* Esa. 34: 16. Joh. 5: 39.

Apg 17:12. Och månge av dem trodde, och av de ärliga Grekiska kvinnor och män, icke få..

Apg 17:13. Men när de Judar i Thessalonica förnummo, att Guds ord vart ock i Berea av Paulo förkunnat, kommo de ock dit, och upprörde folket.

Apg 17:14. Men bröderna sände då strax Paulum ut, att han skulle gå såsom till havet: men Silas och Timotheus blevo där kvare.

IV. Paulus predikar i Athen.

Apg 17:15. Men de som förfordrade Paulum, förde honom till Athen: och de fingo befallning till Silas, och Timotheus, att de skulle med det snaraste komma till honom, och foro sina färde.

Apg 17:16. Och då Paulus förbidde dem i Athen, vart hans ande förtörnad i honom, då han såg staden avgudadyrkan undergiven vara.

Apg 17:17. Därföre disputerade han med de Judar, och de gudfruktiga uti Synagogon, och på torget, var dag, med dem som kommo till honom.

Apg 17:18. Och någre Philosophi av de Epicureer, och Stoicer, drabbade tillhopa med honom. Och somlige sade: Vad vill denne skvallraren säga? Och somlige: Han synes vara en förkunnare av främmande gudar; därföre att han förkunnade dem Evangelium om JESU, och uppståndelsen.

Apg 17:19. Och de togo honom, och förde honom till Domplatsen, sägandes: Måge vi icke veta, vad denne nye lärdomen är, som du lärer?

Apg 17:20. Ty några främmande ting förer du i våra öron; så vilje vi nu veta vad det vara skall.

Apg 17:21. Och alle de av Athen, och de främmande som där vistades, gåvo sig icke tid till något annat, än att säga eller höra något nytt.

Apg 17:22. Då stod Paulus mitt på Domplatsen, och sade: I män av Athen, jag ser eder i alla stycken vara för mycket vidskepeliga:

Apg 17:23. Ty jag haver gångit omkring, och skådat edor gudsdyrkan, och fann ett Altare, därpå skrivet stod: Dem okända Gudenom. Den I nu dyrken ovetandes, honom förkunnar jag eder.

Apg 17:24. Gud som haver gjort världena, och allt det däruti är *, efter han är HERRE över himmel och jord, bor han icke uti de Tempel, som med händer uppbyggd äro; *

* 1. Mos. 1: 1. Ps. 33: 6. Ap. G. 14: 15. Uppenb. 14: 7. * Esa. 66: 1. Ap. G. 7: 48.

Apg 17:25. Ej heller dyrkas med människohänder, behövandes någon ting *, efter han giver allom liv, och anda *, och allting.

* Ps. 50: 8, 9, 10. * 1. Mos. 2: 7.

Apg 17:26. Och haver gjort allt människosläktet av ett blod, till att bo på hela jordenes ansikte; och beslutit dem förutbestämda tider, och deras bonings gränsor. *

* 5. Mos. 32: 8.

Apg 17:27. På det att de skola söka HERRAN, om de tilläventyrs måtte kunna kännan och finnan *, ändock han är icke långt ifrå varjom och enom av oss.

* Rom. 1: 20.

Apg 17:28. Ty i honom leve vi, och röroms, och have varelse *: såsom ock någre av edra Poeter sagt hava: Ty vi äre ock hans släkte. (a)

* Job. 12: 10. Aratus.

Apg 17:29. Äre vi nu Guds släkte, så skole vi icke tänka, att Gudomen är lik vid guld och silver, eller stenar, vid beläte av konst, och människors fund. *

* Esa. 40: 18.

Apg 17:30. Fördenskull Gud, som haver översett dessa fåvitskhets tider *, han bjuder nu människomen, att alle allestäds (b) skola bättra sig. *

* Ap. G. 14: 16. * Tit. 2: 11, 12.

Apg 17:31. Ty han haver satt en dag före, på vilken han skall döma världene i rättfärdighet, genom den man i vilkom han det beslutit haver *, givandes allom trona före, i det han honom uppväckt hade ifrå de döda. *

* Ap. G. 10: 42. * cap. 4: 10.

Apg 17:32. Men då de hörde nämnas de dödas uppståndelse, gjorde somlige där gäck av; men somlige sade: Vi vilje höra dig åter om detta.

Apg 17:33. Och så gick Paulus ut ifrå dem.

Apg 17:34. Och någre män höllo sig intill honom, och trodde: ibland vilka var Dionysius, en av Rådet, och en kvinna, benämnd Damaris, och andre med dem.

V. 28. (a) Släkte) Det är, vi äre av honom komne, såsom av en fader eller skapare.

V. 30. (b) Alle allestäds) På det vi ju måge veta, att Gud ingen människa utesluter ifrå salighetenes medel, utan med allvar åstundar alla människors salighet, ingen undantagandes. Det samma stadfästa de löfte, som lyda allom människom till. Hes. 18: 23. cap. 33: 11. Matth. 11: 28. Joh. 3: 16. 1. Tim. 2: 4. 2. Pet. 3: 9.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 18. CAPITLET

DÄDAN kom Paulus till Corinthum: där arbetade han hos en paulunsmakare, och lärde i Synagogon, v. 1. Men Judarna talade hädelse emot honom: dock trodde månge av Hedningarna, v. 5. Och Judarna beklagade honom för Landshövdingan; men han ville intet höra dem, v. 12. Därifrå drog han till Syriam; och i Kenchrea, v. 18, lät han raka sitt huvud: drog så igenom Ephesus, Cesarea, Antiochia, Galatia, och Phrygia, v. 22. Då kom till Ephesus en Jude, benämnd Apollo, han talade dristeliga i Synagogon, bevisandes att JESUS var Christus, v. 24.

I. Paulus predikar i Corintho; och vad eljes hans hantverk är.

Apg 18:1. DÄREFTER for Paulus av Athen, och kom till Corinthum:

Apg 18:2. Och där fann han en Juda, benämnd Aqvilam *, bördig av Ponto, den nyliga kommen var av Italia, och Priscilla hans hustru: ty Claudius hade budit, att alle Judar skulle fara ut av Rom; och han kom till dem:

* Rom. 16: 3. 1. Cor. 16: 19. 2. Tim. 4: 19.

Apg 18:3. Och efter han var av samma hantverk; blev han när dem, och arbetade *: ty de voro tältmakare till sitt hantverk.

* Ap. G. 20: 34. 1. Cor. 4: 12. 1. Thess. 2: 9. 2. Thess. 3: 8.

Apg 18:4. Och han disputerade uti Synagogon på var Sabbath, och övertygade både Judar och Greker. *

* Ap. G. 20: 30.

Apg 18:5. Men då Silas och Timotheus * kommo ifrå Macedonia, tvingades Paulus i Andanom, att betyga Judomen, att JESUS var Christus.

* Ap. G. 17: 14, 15.

Apg 18:6. Men då de satte sig emot och hädde *, skakade han kläden *, och sade till dem: Edart blod vare över edart huvud *: Jag är ren; härefter går jag till Hedningarna.

* Ap. G. 13: 45. * Matth. 10: 14. Ap. G. 13: 51. * 2. Sam. 1: 16. Hes. 33: 4.

Apg 18:7. Och så gick han dädan, och kom uti ens mans hus som het Justus, den där var en gudfruktig man, vilkens hus var hart vid Synagogon.

Apg 18:8. Men Crispus *, Översten för Synagogon, trodde HERRANOM, med allt sitt hus: och månge Corinthier (a), som på hörde, trodde och läto sig döpa.

* 1. Cor. 1: 14.

Apg 18:9. Och sade HERREN till Paulum uti en syn om natten: Frukta dig intet *, utan tala, och tig icke:

* Ap. G. 23: 11.

Apg 18:10. Ty jag är med dig, och ingen skall angripa dig, till att göra dig skada: ty jag haver mycket folk i denna staden. *

* Joh. 10: 16.

Apg 18:11. Så blev han där ett år, och sex månader, lärandes ibland dem Guds ord.

II. Paulus varder anklagad för Landshövdingan;

Apg 18:12. Men då Gallion var Landshövding över Achaia, reste Judarna sig upp endräkteliga emot Paulum, och hade honom fram för Domstolen,

Apg 18:13. Sägandes: Denne mannen övertygar människomen att dyrka Gud emot Lagen.

Apg 18:14. Och som Paulus nu aktade upplåta sin mun, sade Gallion till Judarna: Vore någor orätt skedd, eller någor ond skalkhet, så vore väl tillbörligit att jag fördroge eder, I Judar:

Apg 18:15. Men, är något spörsmål om ord och namn, och om edor Lag, där mågen I själve se eder om: ty däröver vill jag ingen Domare vara.

Apg 18:16. Och han drev dem ifrå Domstolen.

Apg 18:17. Då togo alle Grekerna fatt på Sosthenes *, Överstan för Synagogon, och slogo honom framför Domstolen: och Gallion skötte där intet om.

* 1. Cor. 1: 1.

III. Drager till Syriam.

Apg 18:18. Men sedan Paulus hade blivit där ännu i många dagar, tog han avsked av bröderna, och seglade sina färde till Syriam, och följde honom Priscilla och Aqvila; och han rakade sitt huvud i Kenchrea: ty han hade ett löfte. *

* 4. Mos. 6: 2, 8. Ap. G. 21: 23.

Apg 18:19. Och han kom till Ephesum, och där lät han dem bliva: men han gick in i Synagogon, och disputerade med Judarna.

Apg 18:20. Och då de bådo honom, att han skulle bliva i längre tid när dem, samtyckte han icke;

Apg 18:21. Utan han tog avsked av dem, sägandes: Mig bör för allting den instundande Högtiden hålla i Jerusalem: men sedan vill jag komma till eder igen, om Gud vill *. Och så for han ifrån Epheso.

* Ap. G. 19: 21. 1. Cor. 4: 19. Ebr. 6: 3. Jac. 4: 15.

Apg 18:22. Och han kom till Cesaream: och då han hade varit uppe, och hälsat Församlingena, for han ned till Antiochiam.

Apg 18:23. Och sedan han där i någon tid varit hade, for han sina färde, och vandrade igenom det Galatiska landet och Phrygia, efter varandra, styrkandes alla Lärjungarna.

IV. Vad Apollos haft för händer i Synagogon.

Apg 18:24. Då kom till Ephesum en Jude, benämnd Apollos *, bördig av Alexandria, en vältalig man, och mäktig i Skrifterna.

* 1. Cor. 1: 12.

Apg 18:25. Denne var undervist i HERRANS väg; och upptänder i Andanom talade han, och lärde granneliga om det HERRANOM tillhörde, vetandes allenast av Johannis döpelse. *

* Ap. G. 19: 3.

Apg 18:26. Och han begynte dristeliga tala uti Synagogon. Och då Priscilla och Aqvila * hörde honom, togo de honom till sig, och utlade för honom ännu grundeligare Guds väg.

* Rom. 16: 3.

Apg 18:27. Och då han ville färdas till Achaiam, skrevo (b) bröderna, och förmanade Lärjungarna, att de skulle undfå honom. Och då han framkom, halp han mycket dem som trodde genom nådena. *

* 1. Cor. 3: 6.

Apg 18:28. Ty han övervann Judarna skarpeliga, och uppenbarliga bevisade med Skrifterna, att JESUS var Christus.

V. 8. (a) Månge Corinthier) De komma ock till trona, utan Lagsens gärningar.

V. 27. (b) Skrevo) På det att de icke skulle tro de löpare som kommo utan brev.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 19. CAPITLET

NÄR Paulus åter kom till Ephesum, voro där någre som voro döpte med Johannis döpelse: dem lade Paulus händerna uppå; och de fingo den Helga Anda, v. 1. Men Paulus lärde i Synagogon, och i Tyranni skola, och gjorde stor underverk, v. 8. Där voro ock besvärjare, som ville utdriva en djävul; men de kunde intet, v. 13. Månge uppbrände sina böcker där trollkonst uti var, v. 19. På den tiden skedde ett upplopp, det en guldsmed åstadkom, som het Demetrius: ty han fruktade om sitt hantverk, och om Diane Tempel, för Pauli predikans skull, v. 23. Då kom Canceleren, och talade med folket, och stillade bullret, v. 35.

I. Paulus lärer i Epheso; och underviser om Johannis döpelses kraft.

Apg 19:1. OCH begav sig, medan Apollos var i Corintho, att Paulus vandrade genom de övra delarna, och kom till Ephesum: där fann han några Lärjungar;

Apg 19:2. Och han sade till dem: Haven I fått den Helga Anda, sedan I trodden *? Och de sade till honom: Vi have icke ens hört, om någor Helig Ande är till.

* Joh. 7: 39. Ap. G. 10: 44.

Apg 19:3. Och han sade till dem: Vartill ären I då döpte? Och de sade: Till Johannis döpelse. *

* Matth. 3: 11. Marc. 1: 4, 8. Luc. 3: 16. Joh. 1: 26. Ap. G. 1: 5. cap. 11: 16.

Apg 19:4. Då sade Paulus: Johannes döpte väl med bättringens döpelse, och sade folkena, att de skulle tro på den som komma skulle efter honom; det är, på Christum JESUM:

Apg 19:5. Och då de detta hörde, läto de döpa sig i HERRANS JESU Namn.

Apg 19:6. Och då Paulus lade händer på dem, kom den Helige Ande över dem *; och de talade med tungomål, och propheterade.

* Ap. G. 2: 4. cap. 6: 6. cap. 8: 17. cap. 10: 46. cap. 11: 15.

Apg 19:7. Och alle desse voro vid tolv män.

II. Far fort med lärande i Epheso i tu år

Apg 19:8. Och han gick in i Synagogon, och talade dristeliga i tre månader, disputerandes och övertygandes om det som hörer till Guds Rike.

Apg 19:9. Men efter det någre av dem vordo förhärde, och icke trodde *, utan talade illa om den vägen för hopen, gick han ifrå dem, och avskilde Lärjungarna, disputerandes dageliga uti ens mans Skola, som het Tyrannus.

* 2. Tim. 1: 15.

Apg 19:10. Och detta gick så till i tu år: så att alle de som bodde i Asia, hörde HERRANS JESU ord, både Judar och Greker.

Apg 19:11. Och Gud gjorde icke ringa krafter * genom Pauli händer:

* Marc. 16: 20. Ap. G. 14: 3.

Apg 19:12. Så att ock ifrån hans kropp * blevo hämtade svettedukar och skörte till de sjuka: och sjukdomarne gick utav dem, och de onde andar foro ut av dem.

* Ap. G. 5: 15.

III. De besvärjare varda till skam; och de uppbrände sina böcker.

Apg 19:13. Men någre av de kringvandrande Judiska besvärjare, togo sig före att nämna HERRANS JESU Namn över dem som hade de onda andar, sägandes: Vi besvärje eder vid JESUM, den Paulus predikar.

Apg 19:14. Och de voro en Judes sju söner, Sceve översta Prästens, som detta gjorde.

Apg 19:15. Men den onde anden svarade, och sade: JESUM känner jag, och Paulum vet jag; men ho ären I?

Apg 19:16. Och mannen som den onde anden uti var, språng uppå dem, och vart dem övermäktig; och kastade dem under sig, så att de nakne och sargade undflydde utav det huset.

Apg 19:17. Och detta vart allom vetterligit, både Judom och Grekom, som bodde i Epheso: och en räddhåge föll över dem alla, och HERRANS JESU Namn vart storliga prisat.

Apg 19:18. Och månge av dem som trodde, kommo och bekände, och förkunnade sina gärningar.

Apg 19:19. Men månge av dem som förvetna konster brukat hade, båro fram böckerna, och brände upp i vars mans åsyn: och då deras värde räknat vart, vart det funnet till femtiotusend silvpenningar.

Apg 19:20. Så krafteliga växte då HERRANS ord, och kom till makt. *

* Esa. 55: 11. Ap. G. 6: 7. cap. 12: 24.

Apg 19:21. Men då detta fullbordat var, satte Paulus sig före i Andanom *, farandes genom Macedoniam och Achaiam, att resa till Jerusalem *, sägandes: När jag haver varit där, måste jag ock se Rom.

* Ap. G. 18: 21. * Rom. 15: 25. Gal. 2: 1

Apg 19:22. Då sände han till Macedoniam, två av dem som honom tjänte *, nämliga Timotheum, och Erastum; men själv blev han kvar till en tid i Asia.

* Ap. G. 13: 5.

IV. Demetrius förorsakar uppror i Epheso.

Apg 19:23. Och på den tiden vart icke litet buller om den vägen.

Apg 19:24. Ty det var en silvsmed, benämnd Demetrius, som gjorde Silvtempel till Diana, och skaffade hantverkarenom ingen ringa vinning: *

* Ap. G. 16: 16.

Apg 19:25. Vilka han tillhopakallade, och de där slikt arbete plägade bruka, och sade: I män, I veten att vi have vår rikedom av detta hantverket:

Apg 19:26. Och I sen och hören, att denne Paulus haver övertalat, ej allenast i Epheso, utan sånär i hela Asia, och förvänt mycket folk, sägandes, att det är icke gudar, som göras med människohänder. *

* Ps. 115: 4. Jer. 10: 3. Bar. 6.

Apg 19:27. Och det är icke allenast fara, att detta vårt hantverk kommer i förakt; utan ock att den stora gudinnones Diane Tempel skall för intet hållas, och att hennes Majestät skall nederkastas, vilken hela Asia och hela världen dyrkar.

Apg 19:28. Och när de detta hörde, vordo de fulle med vrede, och ropade, sägandes: Stor är de Ephesiers Diana.

Apg 19:29. Och hela staden vart uppfylld med förbistring: och de stormade endräkteliga in på Skådoplatsen, och togo fatt på Gaium, och Aristarchum, som voro Macedonier och Pauli resekamrater.

Apg 19:30. Och då Paulus ville gångit in i hopen till folket, tillstadde Lärjungarna honom det icke.

Apg 19:31. Sände ock någre av de Översta i Asia, som hans vänner voro, till honom, och bådo, att han skulle icke giva sig in på Skådoplatsen.

Apg 19:32. Och andre ropade annat: ty menigheten var förbistrad, och mesta delen visste icke, för vad sak de voro församlade.

Apg 19:33. Och de drogo fram Alexandrum av folket, den Judarna framstötte. Då tecknade Alexander med handene *, och ville försvara sig för folket.

* Ap. G. 12: 17.

Apg 19:34. Men när de förnummo, att han var en Jude, ropade de alle med en röst, så när i två timmar, sägandes: Stor är de Ephesiers Diana.

V. Canceleren stillar upplopet.

Apg 19:35. Och då Canceleren hade stillat folket, sade han: I män av Epheso, ho är dock den människa som icke vet, att Ephesiers stad dyrkar den stora gudinnan Diana, och det beläte som ifrån Jupiter nederfallet är?

Apg 19:36. Så efter detta är oemotsägeligt, måsten I stilla eder, och intet göra något för hastigt.

Apg 19:37. Ty I haven dragit dessa männerna fram, som varken äro kyrkorövare, eller edor gudinnos försmädare.

Apg 19:38. Om nu Demetrius, och de hantverkare, som med honom äro, hava sak emot någon, så hållas rådhusdagar, och där äro Landshövdingar: låter dem anklaga varannan.

Apg 19:39. Men söken I efter om andra ting, då må det åtskiljas uti laglig sammankomst.

Apg 19:40. Ty vi ärom i fara, att vi blive anklagade för upplopp, som i dag skett är, efter ingen sak på färde är, där vi kunne någon skäl av taga till detta upplopp. Och då han det sagt hade, lät han församlingen gå.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 20. CAPITLET

EFTER det upplopet drog Paulus omkring i Macedonia, Grecia, och Asia, v. 1. I Troade uppväckte han en yngling, som föll sig till döds utur ett fönster, v. 7. Sedan drog han till Asson; och dädan till Miletum, v. 13. Där kallade han till sig Prästerna i Epheso, och påminde dem vad han i Asia lidit hade, och ännu lida skulle i Jerusalem, v. 17. Förmanandes dem till stadighet, uti den lära som han dem förkunnat hade: och att de skulle hava akt på Församlingen, v. 25. Så befallde han dem Gud: och när de bedit hade, gick han till skepps, v. 32.

I. Paulus drager in i Macedoniam; predikar, och lärer.

Apg 20:1. DÅ nu upplopet vart stillat, kallade Paulus Lärjungarna till sig, och hälsade dem, och for sina färde till att draga in uti Macedoniam. *

* 1. Tim. 1: 3.

Apg 20:2. Och när han hade vandrat genom de landsändar, och förmanat dem med mycket tal, kom han in i Grekeland:

Apg 20:3. Och han blev där i tre månader. Och efter Judarna hade satt försåt för honom, när han skulle fara in i Syriam, vart det hans mening, att vända om igen genom Macedoniam.

Apg 20:4. Och följde honom allt intill Asiam, Sopater av Berea; och av de Thessalonicer, Aristarchus *, och Secundus, och Gaius * av Derbe, och Timotheus *; och av Asia, Tychicus *, och Trophimus. *

* Ap. G. 19: 29. * 1. Cor. 1: 14. * Ap. G. 16: 1. * Eph. 6: 21. Col. 4: 7, 10. 2. Tim. 4: 12. Tit. 3: 12. * Ap. G. 21: 29.

Apg 20:5. Desse foro framföre, och bidde oss i Troade.

Apg 20:6. Men vi segladom av Philippis, efter Sötebrödsdagarna, och kommom till dem i Troade innan fem dagar; och tövade där i sju dagar.

II. Uppväcker Eutychus i Troade.

Apg 20:7. Men på första dagen i veckona, då Lärjungarna kommo tillsammans till att bryta brödet *, hade Paulus ett tal för dem, efter han ville annan dagen färdas, och utdrog han talet intill midnatt.

* Ap. G. 2: 42, 46.

Apg 20:8. Och månge lampor voro i salen där de församlade voro.

Apg 20:9. Så satt där en yngling uti ett fönster, benämnd Eutychus, som sank i en djup sömn, och vid Paulus länge talade, föll han, överväldigad av sömnen, ned av tredje bottnen, och vart upptagen döder.

Apg 20:10. Men Paulus steg ned, och lade sig på honom, och tog omkring honom *, och sade: Varer icke bedrövade; ty hans själ är uti honom.

* 1. Kon. 17: 21. 2. Kon. 4: 34.

Apg 20:11. Sedan gick han upp igen, och bröt brödet, och åt: och talade sedan länge med dem, tilldess det dagades; och så färdades han.

Apg 20:12. Och hade de den ynglingen fram levandes, och voro icke litet tröstade.

Apg 20:13. Men vi stegom förut till skepps, och forom till Asson, aktandes där intaga Paulum: ty han hade så skickat, viljandes själv gå till fots.

Apg 20:14. Och när han tillhopakom med oss i Asson, togom vi honom in, och kommom sedan till Mitylenen.

Apg 20:15. Och dädan seglade vi, och kommom dagen näst efter gentemot Chium: och så dagen därefter, kommom vi till Samum, och tövade i Trogillio; och nästa dagen efter, kommom vi till Miletum.

Apg 20:16. Ty Paulus hade satt sig före att segla framom Ephesum, på det att han icke skulle tillbringa tiden i Asia: ty han hastade sig, om honom hade varit möjeligit * att vara i Jerusalem om Pingesdagen.

* Ap. G. 21: 4, 12.

III. Förmanar de Präster i Epheso.

Apg 20:17. Men av Mileto sände han bud till Ephesum, och kallade till sig Församlingenes Äldste.

Apg 20:18. Och när de kommo till honom, sade han till dem: I veten, huruledes jag haver varit när eder alltid, ifrå första dagen jag kom in i Asiam; *

* Ap. G. 19: 10.

Apg 20:19. Tjänandes HERRANOM med all ödmjukhet, och med många tårar och frestelser, som mig vederforos av Judarnas försåt.

Apg 20:20. Så att jag haver intet undandragit, det eder kunde vara till nytto, att jag ju haver förkunnat eder, och lärt eder uppenbarliga, och i husen:

Apg 20:21. Betygandes både för Judar och Greker om bättring till Gud, och tro till vår HERRA JESUM Christum. *

* Marc. 1: 15. Luc. 24: 47.

Apg 20:22. Och nu se, jag, bunden i Andanom, färdas till Jerusalem, icke vetandes vad mig där vederfaras skall:

Apg 20:23. Utan att den Helge Ande i alla städer betygar, och säger, att bojor och bedrövelser stå mig före. *

* Ap. G. 21, 4: 11, 33.

Apg 20:24. Dock aktar jag det intet; ej heller är mig självom mitt liv kärt *: på det jag skall fullkomna mitt lopp med glädje, och det ämbete som jag anammat haver av HERRANOM JESU *, till att betyga om Guds nådes Evangelium.

* Ap. G. 21: 13. * Gal. 1: 1. Tit. 1: 3.

Apg 20:25. Och nu se, jag vet, att härefter fån I icke se mitt ansikte, I alle, där jag framfarit haver, och predikat Guds Rike.

Apg 20:26. Därföre betygar jag eder på denna dagen, att jag är ren av allas blod:

Apg 20:27. Ty jag haver icke undandragit mig att förkunna eder allt Guds råd.

Apg 20:28. Så haver nu akt på eder, och på allan hjorden *, i vilkom den Helge Ande haver eder satt till Biskopar * (a), att föda Guds Församling, vilka han haver förvärvat med sitt eget blod. *

* 1. Tim. 4: 16. 1. Pet. 5: 2. * 1. Tim. 3: 1, 2. * Eph. 1: 7. Col. 1: 14.

Apg 20:29. Ty jag vet det, att efter min bortgång, skola inkomma ibland eder svåra Ulvar *, de där hjorden icke spara skola.

* Matth. 7: 15. 2. Pet. 2: 1.

Apg 20:30. Och av eder självom * skola män uppstå, som tala förvända ting, till att draga Lärjungarna bort efter sig.

* 1. Joh. 2: 19.

Apg 20:31. Därföre vaker, och tänker uppå, att jag i try år *, natt och dag, icke haver återvänt förmana var och en med tårar.

* Ap. G. 19: 10.

IV. Tager avsked av dem, och stiger till skepps.

Apg 20:32. Och nu, bröder, befaller jag eder Gudi, och hans nåds Orde, vilken mäktig är uppbygga eder, och giva eder arvedel ibland alla de helgade. *

* Ap. G. 9: 31. Eph. 1: 18.

Apg 20:33. Ingens mans silver, eller guld, eller kläder haver jag begärat. *

* 1. Sam. 12: 3. 1. Cor. 9: 12. 2. Cor. 11: 9. cap. 12: 13.

Apg 20:34. Men I veten själve, att dessa händerna hava tjänt till mina nödtorfter *, och deras som med mig voro.

* Ap. G. 18: 3. 1. Cor. 4: 12. 1. Thess. 2: 9. 2. Thess. 3: 8.

Apg 20:35. Allting haver jag vist eder, att så måste man arbeta, och upptaga de svaga, och tänka på HERRANS JESU ord, som han sade: Saligare är giva än taga.

Apg 20:36. Och när han detta sagt hade, föll han på sin knä, och bad med allom dem. *

* Ap. G. 21: 5.

Apg 20:37. Och vart en stor gråt med allom dem: och de föllo Paulo om halsen, och kysste honom;

Apg 20:38. Sörjandes mest för det ordets skull, som han sagt hade, att de skulle icke mer få se hans ansikte. Och så följde de honom till skepps.

V. 28. (a) Biskopar) På Grekisko står Episkopos, och märker dock icke annat än tillsiare: så heta då Prästerna icke allenast Präster, utan, såsom här står, Biskopar, det är, tillsiare.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 21. CAPITLET

IFRÅ Mileto seglade han till Tyrus, v. 1. Därifrå till Ptolemais, och till Cesaream; och kom i Philippi Evangelistens hus: där propheterade Agabus, vad Paulo hända skulle i Jerusalem, v. 7. Men Paulus lät intet förhindra sig, utan drog till Jerusalem, och hälsade bröderna, v. 12. De gåvo honom råd, att han skulle rena sig med några flere, och gå in i Templet, v. 20. När Judarna fingo se honom, gjorde de ett upplopp, och togo fatt på honom, v. 27. Då Hövitsmannen fick det höra, tog han honom utu deras händer, v. 31. Paulus begärer, och får lov att tala, v. 37.

I. Paulus reser genom åtskilliga orter.

Apg 21:1. SOM nu skedde, att vi lade av dädan, och foro ifrå dem, kommo vi rätta kosen till Coum: och dagen nästefter till Rhodum, och dädan till Patara.

Apg 21:2. Och där finge vi ett skepp som for över till Phenicien, där stegom vi uti, och ladom utav.

Apg 21:3. Och då Cypren kom oss i siktet, lätom vi det på vänstro handena, och segladom till Syriam, och kommom till Tyrum: ty där lossade skeppet upp laddningena.

Apg 21:4. Och efter vi funne där Lärjungar, bleve vi där i sju dagar. Och de sade Paulo genom Andan, att han skulle icke fara upp till Jerusalem. *

* Ap. G. 20: 23.

Apg 21:5. Men då det begav sig, att vi hade fullbordat dagarna, droge vi ut och vandrade: och de följde oss alle, samt med hustrur och barn, tilldess vi kommom utu staden: och på stranden fölle vi på knä, och bådom. *

* Ap. G. 20: 36.

Apg 21:6. Och sedan vi hade hälsat varannan, ginge vi till skepps; och de gingo till sitt igen.

Apg 21:7. Men vi höllom seglatsen fram ifrå Tyro, och kommom neder till Ptolemais: och där hälsade vi bröderna, och blevom där en dag med dem.

II. I Cesarea kommer han till Philippum Evangelisten, varest Agabus förkunnar honom den förestående fara i Jerusalem.

Apg 21:8. Och dagen därefter drogom vi ut, vi som vorom med Paulo, och kommom till Cesaream; och gingom in uti Philippi * Evangelistes hus, vilken en var av de sju, och blevom när honom.

* Ap. G. 6 5. cap. 8: 26, 40.

Apg 21:9. Och han hade fyra döttar, Jungfrur som propheterade. *

* Joel 2: 28. Ap. G. 2: 17.

Apg 21:10. Och medan vi vorom där i många dagar, kom där en Prophete till utav Judea, benämnd Agabus. *

* Ap. G. 11: 28.

Apg 21:11. Då han var kommen till oss, tog han Pauli bälte, och band sig händer och fötter, och sade: Det säger den Helge Ande; den man som detta bältet tillhörer, skola Judarna så binda i Jerusalem, och antvarda honom i Hedningahänder. *

* Ap. G. 20: 23.

III. Emot gjord åtvarning reser Paulus frimodeliga till Jerusalem.

Apg 21:12. Och när vi detta hörde, bådom vi, och de som utav den staden voro, att han icke skulle draga upp till Jerusalem.

Apg 21:13. Då svarade Paulus, och sade: Vad gören I, gråtandes, och bedrövandes mitt hjärta? Ty jag är redebogen, icke allenast bindas, utan jämväl dö i Jerusalem, för HERRANS JESU Namns skull. *

* Ap. G. 20: 24.

Apg 21:14. Och då han icke lät övertala sig, gåve vi oss till frids, sägandes: Varde HERRANS vilje. *

* Matth. 6: 10. Luc. 11: 2. cap. 22: 42.

Apg 21:15. Och efter de dagar, redde vi oss till, och forom upp till Jerusalem.

Apg 21:16. Och kommo någre Lärjungar med oss av Cesarea, de där med sig hade en gamlan Lärjunga, som var av Cypren, benämnd Mnason, när vilkom vi gästa skulle.

IV. Huru han sig i Jerusalem förhållit, och renat haver.

Apg 21:17. Och när vi komme till Jerusalem, undfingo oss bröderna gärna.

Apg 21:18. Och dagen därefter gick Paulus med oss in till Jacobum *; och alle de Äldste församlades.

* Ap. G. 15: 13. Gal. 1: 19.

Apg 21:19. Och då han dem hälsat hade, förtäljde han det ena efter det andra, som Gud gjort hade, genom hans tjänst, ibland Hedningarna.

Apg 21:20. Och då de det hörde, prisade de HERRAN, och sade till honom: Du ser, käre broder, huru mång tusend Judar äro som tro; och alle hava nit * om Lagen.

* Rom. 10: 2. Gal. 1: 14.

Apg 21:21. Men de äro underrättade om dig, att du lärer alla de Judar, som äro ibland Hedningarna, att avfalla ifrå Mose, sägandes, att de icke skola omskära sin barn, och icke vandra efter sederna.

Apg 21:22. Vad är det då? Hopen måste äntliga komma tillsamman: ty de få väl höra, att du äst kommen.

Apg 21:23. Så gör nu som vi säge dig: Vi have här fyra män, som löfte hava på sig. *

* 4. Mos. 6: 2, 13, 18. cap. 24: 18. Ap. G. 18: 18.

Apg 21:24. Dem tag till dig, och rena dig med dem, och bekosta på dem, att de raka sitt huvud: och därav kunna alle veta, att det är intet, som de äro underrättade om dig; utan att du ock så vandrar, att du ock håller Lagen.

Apg 21:25. Men om de Hedningar, som hava trott, have vi tillskrivit, och beslutit, att de intet sådant behöva att hålla: utan att de taga sig vara för det avgudom offrat är, och för blod, och för det som förkvavt är, och för boleri. *

* Ap. G. 15: 20, 29.

Apg 21:26. Då tog Paulus männerna till sig, och lät rena sig dagen därefter med dem *, och gick in i Templet, förkunnandes att reningsdagarna voro fullbordade, tilldess offret blev offrat, för var och en av dem.

* Ap. G. 21: 24. cap. 24: 18.

V. Om Judarnas uppror mot Paulum.

Apg 21:27. Men då de sju dagar när ute voro, och de Judar som voro av Asia, fingo se honom i Templet, upprette de allt folket, och båro händer på honom,

Apg 21:28. Ropandes: I män av Israel, hjälper; detta är den man, som alla allestäds lärer, emot folket, emot Lagen, och emot detta rummet: och därutöver haver han dragit Greker in i Templet, och gjort detta helga rummet oskärt.

Apg 21:29. Ty de hade sett Trophimum * av Epheso i staden med honom; och mente att Paulus hade haft honom in i Templet.

* Ap. G. 20: 4.

Apg 21:30. Och hela staden vart upprörd, och där vart ett sammanlopp av folket, och de togo Paulum *, och drogo honom utu Templet. Och strax vordo dörrarna tillslutne.

* Ap. G. 26: 21.

VI. Huru Hövitsmanen tagit honom utu Judarnas händer i förvar.

Apg 21:31. Och som de sökte att dräpa honom, fick den överste Hövitsmannen för krigsfolket bud, att hela Jerusalem var upprest.

Apg 21:32. Vilken strax tog till sig krigsknekterna och Underhövitsmännerna, och kom löpandes till dem: och när de fingo se den överste Hövitsmannen och krigsknekterna, vände de igen att slå Paulum.

Apg 21:33. Då kom den överste Hövitsmannen när, och tog fatt på honom, och lät binda honom med två kedjor: och sporde ho han var, och vad han gjort hade.

Apg 21:34. Men ibland folket ropade den ene så, och den andre så: och efter han kunde intet förfara det visst var, för sorlets skull, lät han föra honom i borgen.

Apg 21:35. Och när han kom till trapporna, hände sig, att krigsknekterna måste bära honom, för folkets övervålds skull.

Apg 21:36. Ty där följde ganska mycket folk efter, och ropade: Tag bort * honom.

* Luc. 23: 18. Joh. 19: 15. Ap. G. 22: 22.

VII. Paulus begärer, och får tillstånd att tala till folket.

Apg 21:37. Och som nu Paulus skulle bliva införd i borgen, sade han till den överste Hövitsmannen: Är det mig lovligt att säga något till dig? Då sade han: Kant du tala Grekisko?

Apg 21:38. Äst icke du den Egyptiske mannen, som för dessa dagar gjorde ett upplopp, och hade ut i öknena fyratusend mördare?

Apg 21:39. Då sade Paulus: Jag är en Judisk man, av Tarsen * i Cilicia, en borgare i den namnkunniga staden. Men jag beder dig, städ till att jag må tala till folket.

* Ap. G. 9: 11, 30. cap. 22: 3.

Apg 21:40. Och då han tillstadde det, stod Paulus på trappone, och tecknade till folket med handene *. Då nu vart en stor tysta, talade han till dem på Ebreiskt mål, sägandes:

* Ap. G. 13: 16.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 22. CAPITLET

DÅ begynte Paulus förtälja Judomen var han var född och upptuktad; och huru han förföljde de Christna, v. 1. därnäst, huru JESUS syntes honom; och huru han blev döpt av Anania, v. 6. Och huru HERREN syntes honom i Jerusalem, och sände honom till att predika Hedningomen, v. 17. Då begynte åter Judarna ropa på honom; men Hövitsmannen böd hudflänga och rannsaka honom: dock, efter han hörde att han var Romersk, lät han honom lös, och lät förhöra honom för Rådet, v. 22.

I. Paulus förtäljer sin härkomst, upptuktelse, och omildhet emot de Christna.

Apg 22:1. I MÄN, bröder, och fäder, hörer mitt försvar, som jag nu gör för eder.

Apg 22:2. Men då de hörde, att han talade på Ebreisko till dem, blevo de dess mer stilla. Och han sade:

Apg 22:3. Jag är en Judisk man, född i Tarsen * i Cilicia; men uppfödd här i staden, vid Gamaliels fötter *, lärder efter fädernas Lags stränghet, havandes nit * om Gud, såsom ock I alle i denna dag.

* Ap. G. 21: 39. 2. Cor. 11: 22. * Ap. G. 5: 34. * Rom. 10: 2. Gal. 1: 14.

Apg 22:4. Och haver förföljt denna vägen allt intill döden, bindandes och överantvardandes i fängelser, både män och kvinnor. *

* Ap. G. 8: 3. cap. 9: 2. 1. Cor. 15: 9. Gal. 1: 13. 1. Tim. 1: 13.

Apg 22:5. Såsom ock överste Prästen mig vittne är, och hele hopen av de Äldsta: av vilkom jag hade tagit brev till bröderna, och for till Damascum *, att föra ock dem som där voro bundna till Jerusalem, att de skulle bliva näpste.

* Ap. G. 26: 12.

II. Betygar om sin omvändelse; och huru HERREN sänt honom till Hedningarna.

Apg 22:6. Och det hände sig, vid jag var på vägen, och kom in mot Damascum, vid middagstid, att ett stort sken * av himmelen ljungade kringom mig hasteliga.

* Ap. G. 9: 3. cap. 26: 13. 1. Cor. 15: 8.

Apg 22:7. Och jag föll ned på jordena, och hörde ena röst, sägandes till mig: Saul, Saul, hvi förföljer du mig?

Apg 22:8. Och jag svarade: Ho äst du, HERRE? Sade han till mig: Jag är JESUS av Nazareth, den du förföljer.

Apg 22:9. Och de som med mig voro, sågo skenet, och vordo förfärade; men röstena hörde de intet, hans som talade med mig. *

* Dan. 10: 7. Ap. G. 9: 7.

Apg 22:10. Då sade jag: HERRE, vad skall jag göra? Då sade HERREN till mig: Statt upp, och gack in i Damascum; och där skall dig sagt varda, om allt det dig förordnat är till att göra.

Apg 22:11. Och som jag icke såg, för det ljusets härlighets skull, vart jag ledd vid handena av mina följare som med mig voro, och kom in i Damascum.

Ananias.

Apg 22:12. Och där var en, Ananias *, en gudfruktig man efter Lagen, som hade ett gott vittnesbörd när alla Judar som där bodde:

* Ap. G. 9: 10, 17.

Apg 22:13. Han kom till mig, och stod, och sade till mig: Saul, käre broder, hav din syn igen. Och i samma stundene såg jag på honom.

Apg 22:14. Då sade han: Våra fäders Gud haver skickat dig *, att du skalt känna hans vilja, och se den Rättfärdiga, och höra röstena av hans mun:

* Ap. G. 26: 16.

Apg 22:15. Ty du skalt vara honom ett vittne för alla människor, om det du sett och hört haver.

Apg 22:16. Och nu, vad tövar du? Statt upp, och låt dig döpa, och två av dina synder *, åkallandes HERRANS Namn.

* Ap. G. 2: 38.

Apg 22:17. Då hände sig, att när jag var kommen igen till Jerusalem *, och bad i Templet, att jag kom i en dvale:

* Ap. G. 9: 26.

Apg 22:18. Och såg honom, sägandes till mig: Skynda dig, och gack snarliga utu Jerusalem; ty de varda icke anammandes ditt vittnesbörd om mig.

Apg 22:19. Och jag sade: HERRE, de veta själve, att jag drog i häktelse, och hudflängde allestäds i Synagogorna dem som trodde på dig.

Apg 22:20. Och då dins vittnes Stephani blod utgjutet vart, stod jag ock vid, och samtyckte hans död, och vaktade deras kläder som dråpo honom. *

* Ap. G. 7: 58. cap. 8: 1.

Apg 22:21. Och han sade till mig: Gack; ty jag vill sända dig fjärran bort till Hedningarna. *

* Ap. G. 9: 15. cap. 13: 2. Gal. 1: 15. cap. 2: 8. Eph. 3: 8. 2. Tim. 1: 11.

III. Judarnas anskri emot Paulum.

Apg 22:22. Men de hörde honom allt intill detta ordet. Då upphovo de sina röst, och sade: Tag bort * sådana människo av jordene: ty det är icke tillbörligit, att han skall leva.

* Ap. G. 21: 36.

IV. Huru Hövitsmannen förhåller sig emot honom.

Apg 22:23. Och då de så ropade, och kastade sin kläder av, och hovo stoft upp i vädret.

Apg 22:24. Befallde den överste Hövitsmannen att föra honom in i borgen, och sade, att han skulle rannsakas med hudflängelse, att han måtte få veta, för vad sak de hade så ropat på honom.

Apg 22:25. Och då de honom bundit hade med tåg, sade Paulus till Underhövitsmannen som när stod: Är det eder lovligt att hudflänga någon Romersk man, och odömdan? *

* Ap. G. 16: 37.

Apg 22:26. Och då Underhövitsmannen det hörde, gick han till den överste Hövitsmannen, och bådade honom, sägandes: Vad vilt du göra; ty denne mannen är en Romare.

Apg 22:27. Då gick översta Hövitsmannen till honom, och sade: Säg mig, äst du ock en Romare? Då sade han: Ja.

Apg 22:28. Då svarade den överste Hövitsmannen: Jag haver köpt detta borgerskapet med en stor summo. Då sade Paulus: Jag är ock födder (en Romare).

Apg 22:29. Och strax gingo de ifrå honom, som skulle hava rannsakat honom. Men ock den överste Hövitsmannen fruktade, sedan han fick veta, att han var en Romare, och att han hade bundit honom.

Apg 22:30. Och dagen därefter ville han veta förvisso, för vad sak han var beklagad av Judomen: och löste honom utu banden, och böd översta Prästerna komma tillhopa, och hela deras Råd, och förde Paulum neder, och ställde honom fram för dem.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 23. CAPITLET

SOM han nu begynte tala för Rådet, böd överste Prästen att de skulle slå honom på munnen, v. 1. Och efter Paulus sade sig vara en Pharisee, och hava hopp om uppståndelsen, vordo de Phariseer och Sadduceer oense, v. 6. Därföre lät Hövitsmannen åter föra honom i lägret: och HERREN tröstade honom om natten, i en syn, v. 10. Dagen därefter hade Judarna beställt ett försåt, som skulle dräpa Paulum, v. 12. Men när det blev kungjort Hövitsmannenom, v. 16. Lät han något krigsfolk draga med honom, och förskrev honom till Felicem landshövdingan, som var i Cesarea, v. 22.

I. Paulus försvarar sig för Rådet.

Apg 23:1. DÅ fäste Paulus sina ögon på Rådet, och sade: I män och bröder, jag haver vandrat för Gudi med allt gott samvet * intill denna dag.

* Ap. G. 24: 16. 2. Tim. 1: 3.

Apg 23:2. Då böd den överste Prästen Ananias dem, som stodo när honom, att slå honom på munnen. *

* 1. Kon. 22: 24. Jer. 20: 2. Joh. 18: 22.

Apg 23:3. Då sade Paulus till honom: Gud skall slå dig, du vitmenada vägg *: sitter du, och skalt döma mig efter Lagen, och bjuder slå mig emot Lagen? *

* Matth. 23: 27. * 3. Mos. 19: 35.

Apg 23:4. Och de där när stodo, sade: Bannar du Guds översta Präst?

Apg 23:5. Då sade Paulus: Jag visste icke, bröder, att han var överste Präster; ty det är skrivet: Du skalt icke tala ont om dins folks Översta. *

* 2. Mos. 22: 28.

II. De Phariseer och Sadduceer bliva oenige.

Apg 23:6. Men efter Paulus väl visste, att en part av dem voro Sadduceer, och annan parten Phariseer, ropade han uti Rådet: I män och bröder, jag är en Pharisee, en Pharisees son: jag varder dömder för hoppet och de dödas uppståndelses skull. *

* Ap. G. 24: 15, 21. cap. 26: 5, 6. Phil. 3: 5.

Apg 23:7. Och då han det sagt hade, vart ett upplopp emellan de Phariseer, och de Sadduceer; och hopen vart söndrad.

Apg 23:8. Ty de Sadduceer säga, att ingen uppståndelse är *, och ingen Ängel, och ingen Ande; men de Phariseer bekänna båda.

* Matth. 22: 23. Marc. 12: 18. Luc. 20: 27.

Apg 23:9. Och så vart ett stort rop. Och de Skriftlärde av Phariseernas parti stodo upp, och stridde, sägandes: Vi finnom intet ont med denna mannen *: men haver en Ande eller en Ängel talat med honom, så låt oss icke strida emot Gud. *

* Ap. G. 25: 25. cap. 26: 31. * cap. 5: 39.

Apg 23:10. Men då där vart ett stort upplopp, fruktade den överste Hövitsmannen, att de skulle sönderslita Paulum, och böd krigsknekterna gå ned, och rycka honom bort ifrå dem, och föra honom i borgen.

Apg 23:11. Och nattena därefter, stod HERREN när honom, och sade: Var vid ett gott mod *, Paule; ty såsom du haver vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom.

* Ap. G. 18: 9.

III. Judarnas försåt för Paulum.

Apg 23:12. Och då dager vart, slogo sig tillhopa någre av Judarna, och förbannade sig, sägandes att de varken äta eller dricka skulle, tilldess de hade dräpit Paulum: *

* Ap. G. 23: 20, 30.

Apg 23:13. Och voro mer än fyratio män, som så hade svorit sig tillhopa.

Apg 23:14. Desse gingo till de översta Prästerna, och till de Äldsta, och sade: Vi have med förbannelse förbannat oss själva, att ingenting smaka, tilldess vi have dräpit Paulus.

Apg 23:15. Så mån I nu giva tillkänna översta Hövitsmannenom och Rådet, att han haver honom fram för eder i morgon, lika som I villen nogare rannsaka om honom: men förr än han kommer fram, äre vi redo, till att dräpa honom.

Apg 23:16. Men då Pauli systerson hörde sådana försåt; kom han, och gick in i borgen, och bådade det Paulo.

Apg 23:17. Då kallade Paulus till sig en av de Underhövitsmän, och sade: Hav denna ynglingen bort till översta Hövitsmannen; ty han haver något att förkunna honom.

Apg 23:18. Och han tog honom med sig, och hade honom till översta Hövitsmannen, och sade: Paulus som bunden är, kallade mig till sig, och bad att jag skulle hava denna ynglingen till dig, som något haver säga dig.

Apg 23:19. Då tog översta Hövitsmannen honom vid handena, och gick avsides med honom, och frågade honom: Vad är det som du haver att förkunna mig?

Apg 23:20. Då sade han: Judarna hava samfällt sig, att de vilja bedja dig, att du skalt i morgon låta Paulum komma ut för Rådet, såsom de ville utfråga något vissare om honom.

Apg 23:21. Men låt dig icke övertalas av dem: ty mer än fyratio män av dem vilja vara i försåt för honom, de sig förbannat hava, att de icke skola äta eller dricka, tilldess de hava dräpit honom: och nu äro de redo, och vänta, att du det utlova skalt.

IV. Lystas sänder Paulum till Landshövdingan Felix.

Apg 23:22. Sedan lät översta Hövitsmannen ynglingen gå sina färde, och böd honom, att han för ingom säga skulle, att han honom sådant undervist hade.

Apg 23:23. Och kallade till sig två Underhövitsmän, och sade: Görer redo tuhundrade krigsknektar, att de fara till Cesaream; och sjuttio resenärar, och tuhundrade skyttor, ifrå tredje timman på natten.

Apg 23:24. Och tillreder ök, där man kan sätta Paulum uppå, att de måga föra honom oskaddan till Landshövdingan Felicem.

Apg 23:25. Och skrev ett brev vid detta sinnet:

Apg 23:26. Claudius Lysias, dem högmäktiga Landshövdinganom Felici, hälso.

Apg 23:27. Denna mannen hade Judarna gripit, och skulle av dem dödas: då kom jag till med krigsfolket, och friade honom *, efter jag förnam att han var en Romare.

* Ap. G. 21: 33.

Apg 23:28. Och när jag ville veta sakena, varföre de beskyllde honom, lät jag honom komma inför deras Råd.

Apg 23:29. Så fann jag, att han skyllder vart om någor spörsmål i deras Lag: och dock ingen skuld hade som död eller fängelse värd var.

Apg 23:30. Men då det vart mig undervist om försåt, som Judarna hade beställt för mannen, sände jag strax honom till dig, och böd hans åklagare, att vad de hava emot honom, det skola de säga för dig. Farväl.

Apg 23:31. Då togo krigsknekterna Paulum, efter som dem befallt var, och förde honom om nattena till Antipatridem.

Apg 23:32. Och dagen därefter, läto de resenärarna resa med honom, och de kommo igen i borgen.

Apg 23:33. När de kommo till Cesaream, och fingo Landshövdingan brevet, hade de ock desslikes Paulum fram för honom.

Apg 23:34. Och då landshövdingen hade läsit brevet, och frågat honom av vad land han var, och hade förstått, att han var av Cilicia, sade han:

Apg 23:35. Jag vill höra dig när dine åklagare komma ock tillstädes. Och han böd förvara honom uti Herodis Rådhus.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 24. CAPITLET

FEM dagar därefter kom överste Prästen samt några andra, och beklagade honom i Cesarea, v. 1. Då svarade Paulus, att han trodde allt det i Lagen och Propheterna skrivet var, v. 10. Och sade sig vara oskyldig i allt det de beklagade honom före, v. 17. Men Felix sköt saken upp, och hade honom sedan ofta för sig, v. 22. Och han hade honom fången i tu år: sedan levde han honom fångnan Porcio Festo, som blev Landshövding i hans stad, v. 27.

I. Paulus varder beklagad för Landshövdingen genom Tertullus.

Apg 24:1. OCH efter fem dagar, for överste Prästen Ananias ned, med de Äldsta, och med en talare, benämnd Tertullus: vilka viste sig för Landshövdingen emot Paulum.

Apg 24:2. Och då han var förekallad, begynte Tertullus klaga, och säga:

Apg 24:3. Att vi njuta mycken frid genom dig, och redeliga gärningar vederfaras desso folke genom dina försiktighet, Högmäktige Felix; det anamme vi alltid och allestäds gärna, med all tacksägelse.

Apg 24:4. Men på det att jag icke alltför länge skall förhålla dig, beder jag dig, att du hörer oss någor få ord, för din mildhets skull.

Apg 24:5. Ty vi have funnit denna mannen vara en pestilentie, den upplopp uppväcker allom Judom över hela världena; och är en Mästare för de Nazareners parti:

Apg 24:6. Den ock tillbudit haver göra Templet oskärt *; den vi ock gripit hade, och ville dömt honom efter vår Lag.

* Ap. G. 21: 28.

Apg 24:7. Men den överste Hövitsmannen Lysias kom därtill med stort våld, och borttog honom utu våra händer: *

* Ap. G. 21: 32. cap. 23: 10.

Apg 24:8. Bjudandes, att hans åklagare skulle komma till dig; av vilkom du kant själver utrannsaka, och lära känna allt detta, där vi klage honom före.

Apg 24:9. Och Judarna lade ock därtill, och sade, att det så var.

II. Paulus försvarar sig.

Apg 24:10. Då svarade Paulus, när Landshövdingen tecknade honom, att han skulle tala: Efter jag väl vet, att du nu i mång år haver Domare varit för detta folk, vill jag med dess friare mod försvara mig..

Apg 24:11. Ty du kant väl märka, att icke är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem, till att bedja.

Apg 24:12. Och varken funno de mig i Templet disputera med någrom, eller göra något upplopp ibland folket, varken i Synagorna, eller i staden: *

* Ap. G. 25: 8. cap. 28: 17.

Apg 24:13. Och icke heller kunna de bevisa de stycker, där de klaga mig före.

Apg 24:14. Men detta bekänner jag för dig, att jag så dyrkar mina fäders Gud, efter den vägen, som de kalla kätteri, att jag tror allt det i Lagen och Propheterna skrivet är:

Apg 24:15. Och haver samma hoppet till Gud, där de ock själve efter vänta, som är, att de dödas uppståndelse skall ske, både de rättfärdigas, och orättfärdigas. *

* Dan. 12: 2. Joh. 5: 28, 29.

Apg 24:16. Och därutinnan övar jag mig själv, att hava ett oförargeligit samvet inför Gud, och inför människor alltid. *

* Ap. G. 23: 1. 1 Petr. 3: 16.

Apg 24:17. Men nu efter mång år, kom jag, och skulle föra några allmosor * till mitt folk, och offer:

* Ap. G. 11: 29. Rom. 15: 25. Gal. 2: 10.

Apg 24:18. I vilkom de funno mig, att jag lät rena mig * i Templet, icke med upplopp, eller med buller.

* Ap. G. 21: 26, 27.

Apg 24:19. Men någre Judar voro av Asia, vilka nu borde vara här tillstädes för dig, och klaga, om de något hade emot mig.

Apg 24:20. Eller säge desse samme, om de funno någor oskäl med mig, medan jag stod för Rådet.

Apg 24:21. Utan för detta ena ordets skull, som jag ropade, då jag stod ibland dem: För de dödas uppståndelse dömes jag av eder i dag. *

* Ap. G. 23: 6. cap. 28: 20.

III. Landshövdingen gör uppskov i saken.

Apg 24:22. Men då Felix detta hörde, förhalade han dem; ty han visste nogare om denna vägen, och sade: Då Hövitsmannen Lystas kommer härned, vill jag mig undervisa låta om edra sak.

Apg 24:23. Och befallde Underhövitsmannen, att han skulle förvara Paulum, och låta honom hava ro *, och ingen av hans förmena, att vara honom till tjänst, eller gå till honom.

* Ap. G. 27: 3 cap. 28: 16.

Apg 24:24. Och efter några dagar, kom Felix med sin hustru Drusilla, och hon var en Judinna. Då kallade han Paulum före, och hörde honom om trona på Christum.

Apg 24:25. Men då han talade om rättfärdighet, och om kyskhet, och om den tillkommande domen, vart Felix förskräckt (a), och svarade: Gack dina färde i denna resone; när jag får beläglig tid därtill, vill jag låta kalla dig.

Apg 24:26. Men han förhoppades också, att han skulle få penningar av Paulo, på det han skulle giva honom lös: för vilka saks skull, han ock ofta kallade honom till sig, och talade med honom.

IV. Paulus sitter fången i tu år.

Apg 24:27. Men då tu år voro förlupne, kom Porcius Festus i Felix stad: och Felix, viljandes visa Judomen en gunst, lämnade Paulum efter sig bunden. *

* Ap. G. 25: 14.

V. 25. (a) Förskräckt) Där tron icke är, där äro inga goda gärningar; utan förskräckelse, och ett ont samvet.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 25. CAPITLET

STRAX Festus kom i landet, begynte Judarna handla med honom emot Paulum; men han stämde dem till Cesarea, v. 1. Dit kommo de, och beklagade honom, v. 6. Då ville Festus låta honom fara till Jerusalem; därföre sköt Paulus sig till Kejsaren, v. 9. Efter några dagar kom Konung Agrippa ned till Festum; honom berättade han Pauli sak, v. 13. Och hade Paulum fram för honom, v. 22.

I. Paulus varder anklagad för Festus.

Apg 25:1. DÅ nu Festus var kommen i landet, for han efter tre dagar upp ifrå Cesarea till Jerusalem.

Apg 25:2. Då viste sig den överste Prästen, och de ypperste av Judarna inför honom emot Paulum, och förmanade honom;

Apg 25:3. Och bådo om ynnest emot honom, att han ville kalla honom till Jerusalem, sättandes försåt för honom, till att dräpa honom i vägen.

Apg 25:4. Då svarade Festus, att Paulus skulle förvaras i Cesarea; men innan en kort tid, ville han själv draga dit.

Apg 25:5. De som nu kunna ibland eder, (sade han), komme dit ned med oss; och klage då på denna mannen, om där är något ont uti honom.

Apg 25:6. Och sedan han hade tövat där när dem mer än i tio dagar, for han ned till Cesaream: och dagen därefter, satt han på Domstolen, och befallde leda fram Paulum.

Apg 25:7. Och då han framkommen var, stodo de Judar kringom honom, som av Jerusalem nederkomne voro, och båro mång och svår klagomål före emot Paulum, som de icke bevisa kunde.

Apg 25:8. Efter han försvarade sig: Jag haver varken syndat emot Judarnas Lag, eller emot Templet, eller emot Kejsaren. *

* Ap. G. 24: 12.

II. Paulus skjuter sig till Kejsaren.

Apg 25:9. Men Festus, viljandes visa Judomen en gunst, svarade Paulo, och sade: Vilt du fara upp till Jerusalem, och där härom stå till Rätta för mig?

Apg 25:10. Då sade Paulus: Jag står för Kejsarens Domstol, och där bör mig dömas: Judomen haver jag ingen orätt gjort, såsom du ock bättre vetst.

Apg 25:11. Ty om jag haver gjort orätt, eller något det döden värt är begått, då vedersakar jag icke dö: men är det intet sådant, som de åklaga mig före, kan ingen giva mig bort åt dem *: Jag vädjar till Kejsaren.

* Ap. G. 18: 14.

Apg 25:12. Då hade Festus samtal med Rådet, och svarade: Till Kejsaren haver du vädjat; till Kejsaren skalt du fara.

III. Festus förtäljer för Konung Agrippa om Pauli sak.

Apg 25:13. Och då någre dagar voro framlidne, foro Konung Agrippa och Bernice ned till Cesaream, och skulle hälsa Festum.

Apg 25:14. Och medan de dvaldes där i många dagar, förtäljde Festus Konungenom Pauli sak, sägandes: Felix haver låtit härefter sig en man bunden: *

* Ap. G. 24: 27.

Apg 25:15. Om vilken, då jag kom till Jerusalem, underviste mig de överste Prästerna, och Judarnas Äldste, begärandes dom emot honom.

Apg 25:16. Och jag svarade dem: Det är icke de Romerskas sed, bortgiva några människo till att förgöras, förr än den som anklagad varder, haver åklagarena ansikte emot ansikte, och får rum till att försvara sig i sakene: *

* 5. Mos. 17: 4.

Apg 25:17. Därföre då de hit kommo, utan all fördröjelse dagen därefter satt jag på Domstolen, och böd mannen framföras.

Apg 25:18. Om vilken, då åklagarena stodo upp, båro de ingen sak fram, den jag hade tänkt.

Apg 25:19. Men de hade någor spörsmål emot honom om deras egen vidskepelse, och om en JESUS, den död var, och Paulus stod däruppå, att han levde.

Apg 25:20. Men då jag tvivelaktig var om sådana spörsmål, frågade jag honom om han ville fara till Jerusalem, och där stå till rätta därom.

Apg 25:21. Men då Paulus vädjade, att han måtte förvaras till Kejsarens rannsakning, befallde jag förvara honom, tilldess jag kunde sända honom till Kejsaren.

IV. Paulus bliver framhavd för Agrippa.

Apg 25:22. Då sade Agrippa till Festum: Jag ville ock gärna höra mannen. I morgon, sade han, skalt du få höran.

Apg 25:23. Dagen efter kom Agrippa och Bernice med stort ståt, och gingo in på Rådhuset, med de överste Hövitsmännerna, och de yppersta i staden; och vart Paulus efter Festi befallning framhavder.

Apg 25:24. Och sade Festus: Konung Agrippa, och I män alle som med oss tillstädes ären: Här sen I den mannen, om vilken hele hopen av Judarna haver bedit mig, både i Jerusalem, och här, ropandes, att honom borde icke leva länger.

Apg 25:25. Men jag fann honom intet bedrivit hava, det döden värt var: *

* Ap. G. 23: 9. cap. 26: 31.

Apg 25:26. Och efter han själver vädjade till Kejsaren, haver jag beslutit att sända honom. Men vad jag skall skriva Herranom om honom, det visst är, haver jag icke; varföre haver jag nu honom här fram för eder, och mest för dig, Konung Agrippa, att när därom rannsakat är, må jag hava vad jag skriva skall.

Apg 25:27. Ty mig synes oskäligit, att sända en fånge, och icke därmed giva sakena tillkänna, för vilka han anklagad är.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 26. CAPITLET

DÅ talade Paulus för Agrippa om sina tro, och sitt hopp om uppståndelsen, v. 1. Desslikes, huru han förföljde de Christna, v. 9. Och vad honom hände på vägen till Damascum; huru han blev sänd till att predika, v. 12. Detta hans tal var Festo sällsynt: men Agrippa dömde att han väl kunde givas lös, var han icke hade skjutit sig till Kejsaren, v. 24.

I. Paulus berättar för Agrippa, om sin förra ondsko emot de Christna; samt kallelse till Apostlaämbetet.

Apg 26:1. MEN Agrippa sade till Paulum: Dig tillstädjes, att du talar för dig. Då räckte Paulus sina hand ut, och försvarade sig:

Apg 26:2. Jag håller mig nu lycksaligan, att jag skall försvara mig i dag inför dig, Konung Agrippa, i all de stycker, där jag över anklagad varder av Judomen.

Apg 26:3. Allramäst medan jag vet att du äst förståndig på de sedvänjor, och spörsmål, som ibland Judarna äro: varföre beder jag dig, att du ville höra mig tåleliga.

Apg 26:4. Mitt leverne ifrån ungdomen, huru det av begynnelsen ibland mitt folk i Jerusalem varit haver, veta alle Judar,

Apg 26:5. Som mig förr känt hava, om de vilja vittna, att jag efter det strängesta parti uti vår gudstjänst haver levat en Pharisee. *

* Ap. G. 23: 6.

Apg 26:6. Och nu står jag här för rätten, för hoppets skull till det löfte, som skett är till våra Fäder av Gudi: *

* Ap. G. 13: 32.

Apg 26:7. Till vilket de tolv vår släkte förhoppas sig komma skola, tjänandes Gudi stadeliga, natt och dag: för detta hopps skull, Konung Agrippa, varder jag anklagad av Judomen.

Apg 26:8. Hvi varder det hållet av eder otroligit, att Gud uppväcker de döda?

Apg 26:9. Jag mente väl vid mig själv, att jag mycket göra borde, stridandes emot JESU Nazareni Namn: *

* Ap. G. 8: 3. cap. 9: 2. cap. 22: 4.

Apg 26:10. Som jag ock gjorde i Jerusalem: och många av de heliga inneslöt jag i fängelser, därtill jag makt undfick av de översta Prästerna; och då de dräpne vordo, gav jag min röst därtill. (a)

Apg 26:11. Och i alla Synagogor pinade jag dem ofta, och nödgade dem till hädelse; och var så övermåtton rasande emot dem, att jag förföljde dem ock till främmande städer.

Apg 26:12. För vilka sak, när jag for till Damascum, med översta Prästernas makt och förlov:

Apg 26:13. Vid middagstid, o Konung, såg jag i vägen ett sken av himmelen *, klarare än solskenet, skinandes kringom mig, och dem som med mig foro.

* Ap. G. 9: 3. cap. 22: 6.

Apg 26:14. Och när vi alle föllo ned till jordena, hörde jag ena röst tala till mig, och säga på Ebreisko: Saul, Saul, hvi förföljer du mig? Dig är svårt att spjärna emot udden.

Apg 26:15. Men jag sade: Ho äst du, HERRE? Sade han: Jag är JESUS, den du förföljer.

Apg 26:16. Men res dig upp, och statt på dina fötter: ty därtill haver jag uppenbarat mig för dig, att jag skall skicka dig till en tjänare och vittne, både om det du sett haver, och om det jag dig uppenbara skall.

Apg 26:17. Och vill fria dig ifrå folket, och ifrå Hedningarna, till vilka jag nu sänder dig:

Apg 26:18. Att du skalt öppna deras ögon *, att de skola omvändas ifrå mörkret till ljuset *, och ifrå Satans makt till Gud; att de skola få syndernas förlåtelse, och lott ibland dem som helgade äro, genom trona till mig. *

* Esa. 35: 5. * cap. 42: 7. * cap. 60: 1. Eph. 1: 18. Col. 1: 13. 1. Pet. 2: 25.

Apg 26:19. Därföre, o Konung Agrippa, var jag icke ohörig den himmelska synene:

Apg 26:20. Utan begynte förkunna först för dem, som voro i Damasco och Jerusalem *, och över allt Judiska landet, och sedan desslikes Hedningomen *, att de skulle bättra sig, och omvända sig till Gud, görandes bättringenes värdiga gärningar. *

* Ap. G. 9: 20, 28. cap. 13: 14. * cap. 22: 17, 21. Matth. 3: 8.

Apg 26:21. För den sakens skull grepo Judarna mig i Templet, och försökte att dräpa mig. *

* Ap. G. 21: 30, 31.

Apg 26:22. Då jag nu fått hjälp av Gudi, står jag intill denna dag, betygandes både små och stora; intet annat sägandes, än det Propheterna och Moses sagt hava att ske skulle:

Apg 26:23. Att Christus lida skulle, och vara den förste * av de dödas uppståndelse, och förkunna ett Ljus folkena, och Hedningomen.

* 1. Cor. 15: 20. Col. 1: 18.

II. Huru Festus och Agrippa fälla sitt omdöme om Paulus.

Apg 26:24. Då han nu sådant för sig svarat hade, sade Festus med höga röst: Du äst rasande, Paule; mycken lärdom haver gjort dig rasande.

Apg 26:25. Men han sade: Högmäktige Feste, jag är intet rasande; utan talar sanningenes och beskedlighetenes ord.

Apg 26:26. Ty Konungen vet detta, för vilkom jag ock frimodeliga talar: ty jag håller det så före, att intet därav är honom fördolt; ty det är icke skett i en vrå. *

* Joh. 18: 20

Apg 26:27. Tror du Propheterna, Konung Agrippa? Jag vet att du tror.

Apg 26:28. Då sade Agrippa till Paulum: Fögo ting fattas uti, att du övertalar mig, att jag varder Christen.

Apg 26:29. Och sade Paulus: Jag önskade inför Gud, evad där fattas fögo eller mycket uti, att ej allenast du, utan ock alle de som mig höra i dag, vorde sådana som jag är *, undantagne dessa banden.

* 1. Cor. 7: 7.

Apg 26:30. Och när han detta talat hade, stod Konungen upp, och Landshövdingen, och Bernice, och de som såto där med dem.

Apg 26:31. Och vid de gingo avsides, talade de emellan sig, sägandes: Denne mannen gör intet det döden eller band värt är. *

* Ap. G. 23: 9. cap. 25: 25.

Apg 26:32. Och sade Agrippa till Festum: Denne mannen kunde hava blivit lösgiven, om han icke hade vädjat till Kejsaren. *

* Ap. G. 25: 11.

V. 10. (a) Gav jag min röst därtill) Han gav icke allenast sitt samtycke till deras blodsdomar; utan ock förde befallningar omkring, att de skulle bliva verkställde.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 27. CAPITLET

SÅ blev Paulus sänd till Rom med skepp, v. 1. Och efter det var mycket lidit på året, och seglatsen var farlig, ville han att de skulle lägga sig i vinterläger, v. 9. Men de seglade till sjös, och kommo i stor nöd, v. 11. Då talade Paulus med dem, och gav dem god förtröstning, v. 21. När de nu begynte nalkas till landet, kastade de ankar ut, v. 27. Och togo mat till sig, v. 33. Om morgonen, läto de skeppet driva i land, och kommo alle oskadde in på landet, v. 39.

I. Paulus bliver sjöledes sänd till Rom.

Apg 27:1. SEDAN nu beslutet var, att vi skulle segla till Italiam, antvardade de Paulum, och några andra fångar Underhövitsmannenom, som het Julius, av den Kejserska skaren. *

* Ap. G. 25: 12.

Apg 27:2. Och som vi stege uti ett Adramytiskt skepp, och skulle segla ut med Asie sidor, lade vi av: och med oss blev Aristarchus *, en Macedonisk man, av Thessalonica.

* Ap. G. 19: 29. cap. 20: 4. Col. 4: 10.

Apg 27:3. Och dagen därefter, lade vi till Sidonem. Och Julius hölt sig vänliga emot Paulum, och tillstadde, att han gick till sina vänner, och lät göra sig till godo. *

* Ap. G. 24: 23. cap. 28: 16.

Apg 27:4. Och när vi lade dädan, seglade vi under Cypren; ty vädret var oss emot:

Apg 27:5. Och seglade vi över havet, som är emot Cilicia och Pamphylia, och kommom intill Myra som är i Lycia.

Apg 27:6. Och där fick Underhövitsmannen ett skepp som var av Alexandria, och segla skulle till Italiam; där satte han oss in.

Apg 27:7. Och då vi långsamliga seglat hade i många dagar, och som nogast komma kunde in mot Gnidum, för motväders skull, seglade vi in under Creta, vid Salmone.

Apg 27:8. Och kommom som nogast framom, och intill ett rum, som kallas Sköna hamnar; och var staden Lasea icke långt därifrå.

II. Han råder att taga vinterläger

Apg 27:9. Men då mycken tid var förlupen, och seglatsen begynte vara farlig, därföre att ock fastan var allaredo förliden (a), förmanade Paulus dem,

Apg 27:10. Och sade till dem: I män, jag ser att seglatsen vill vara med vedermödo, och stor skada, icke allenast på laddning och skepp, utan jämväl på vårt liv.

III. Andre råda att fortsätta resan: men de komma i svår sjönöd.

Apg 27:11. Men Underhövitsmannen trodde Skepparenom, och Styremannenom, mer än det Paulus sade.

Apg 27:12. Och efter hamnen icke var bekvämlig till vinterläger, föllo de mesta parten på det rådet, att lägga dädan, att de, om någorlunda ske kunde, måtte komma till Phenica, och ligga där i vinterläger; vilken är en hamn på Creta, som vetter emot sydväst och nordväst.

Apg 27:13. Och då sönnanvädret blåste, och de mente hava efter sin vilja, lade de av, och de seglade närmare utmed Cretam.

Apg 27:14. Men icke långt efter, stack sig upp emot henne ett iligt väder, som kallas nordost.

Apg 27:15. Och då skeppet vart begripet, och kunde icke hålla upp emot vädret, gåve vi över, och drevo så;

Apg 27:16. Och lupom under ena ö, som kallas Clauda, och kundom med plats få in båten.

Apg 27:17. Då de tagit den upp, brukade de hjälp, och ombundo skeppet: och då de fruktade, att de skulle komma på sandrävelen (b), struko de seglen, och läto så vräka.

Apg 27:18. Och som stormen gick oss svårliga uppå, kastade de dagen därefter över bord.

Apg 27:19. Och tredje dagen kastade vi skeppredsskapen ut med våra händer.

Apg 27:20. Och då varken sol eller stjärnor syntes i många dagar, och stormen låg oss svårliga uppå, var allt hopp borttaget att vi skulle frälsas.

IV. Paulus tröstar skeppfolket.

Apg 27:21. Och då de nu i lång tid intet ätit hade, stod Paulus upp mitt ibland dem, och sade: I män, I haden bort lyda mig, och icke lagt ifrå Creta, och vunnit denna vedermödon och skadan.

Apg 27:22. Och nu förmanar jag, att I varen vid ett gott mod: ty ingom av eder skall något skada till livet, utan allena skeppet.

Apg 27:23. Ty i denna nattene stod Guds Ängel när mig, den jag tillhörer, och den jag dyrkar, och sade:

Apg 27:24. Frukta dig intet, Paule, du måste ställas fram för Kejsaren: och se, Gud haver givit dig alla de som segla med dig.

Apg 27:25. Därföre varer vid ett gott mod, I män: ty jag tror Gudi, att så sker som mig sagt är.

Apg 27:26. Men uppå ena ö * skole vi vräkne varda.

* Ap. G. 28: 1.

Apg 27:27. Men då fjortonde natten kom, och vi drevoms hit och dit uti Adria, vid midnattstid, tycktes Skeppmännerna, att ett land var dem när:

Apg 27:28. Och kastade ut lodet, och funno tjugo famnar djup; och kommo litet länger fram, och kastade åter lodet, och funno femton famnar djup.

Apg 27:29. Och så fruktade de, att de skulle stöta på skarpa grund, och kastade fyra ankar ut av bakskeppet, och önskade att dagas skulle.

Apg 27:30. Men då Skeppmännerna sökte att fly ifrå skeppet, och kastade ut båten i havet under det sken, att de ville föra ut ankare av framskeppet.

Apg 27:31. Sade Paulus till Underhövitsmannen, och till krigsknekterna: Utan desse bliva i skeppet, så kunnen I icke frälsas.

Apg 27:32. Då höggo krigsknekterna av tågen på båten, och läto honom falla.

V. Råder dem att de få sig mat.

Apg 27:33. Men till dess det vart dag, förmanade Paulus dem allom, att de skulle få sig mat; och sade: Detta är fjortonde dagen, att I haven förbidt, och blivit fastande, och haven intet taget till eder.

Apg 27:34. Därföre förmanar jag eder att I fån eder mat: ty det hörer edra välfärd till: ty ingens edars ett hår skall falla av hans huvud.

Apg 27:35. Och när han det sagt hade, tog han brödet, och tackade * Gud i allas deras åsyn: och då han det brutit hade, begynte han äta.

* Joh. 6: 11.

Apg 27:36. Då vordo de alle vid gott mod, och togo sig ock mat.

Apg 27:37. Och vi vore i skeppet alle tillhopa, tuhundrade sex och sjuttio själar:

Apg 27:38. Och då de voro mätte, lättade de skeppet, och kastade ut vete i havet.

VI. Skeppet drives; och de komma dock oskadde i land.

Apg 27:39. Och när dager vart, kände de intet landet: men de vordo varse ena vik, i vilko en strand var, dit de mente vilja låta driva skeppet, om de kunde.

Apg 27:40. Och när de hade upptagit ankaren, gåvo de sig till sjös, och upplöste tillika roderbanden, och hissade upp seglet till väders, och läto gå åt strandene.

Apg 27:41. Och då de föllo uti ett rum, som hade havet på bägge sidor, stötte de skeppet *: och framskeppet blev ståndandes fast orörligit; men bakskeppet lossades av vågarnas våld.

* 2. Cor. 11: 25.

Apg 27:42. Men krigsknekterna tyckte råd vara slå fångarna ihjäl, att då de utsummo, icke skulle någor undfly.

Apg 27:43. Men Underhövitsmannen ville frälsa Paulum, och förmenade dem ifrå det rådet, och böd, att de som simma kunde, skulle kasta sig först ut, och gå i land:

Apg 27:44. Och de andre, somlige på bräder, och somlige på stycken av skeppet. Och därmed skedde, att de undsluppo alle behållne i land.

V. 9. (a) Fastan var förliden) Härmed utmärkes tiden av denna sjöfarten, som inföll efter Försoningshögtiden om hösten, i vilken högtid Judarna voro befallde att späka sin lekamen, 3. Mos. 16: 29, 31. cap. 23: 27, 29.

V. 17. (b) Sandrävelen) I Grekiskon nämnes Syrtis, och är en farlig sandrävel in under Africa.

17O3RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 28. CAPITLET

NÄR de kommo på landet, förnummo de att det var den ön Melite, v. 1. Där blev Paulus stucken av en orm; men han skuddade ormen i elden, och blev oskadd, v. 3. Han botade ock Publii fader ifrå skälvo, v. 7. Efter tre månader seglade de till Syracusam, v. 11. Därifrå till Regium, och till Puteolos; och sedan till Rom, v. 13. Där kallade Paulus Judarna tillhopa, och gav tillkänna varföre han var dit kommen, v. 17. Och han uttydde dem Skrifterna om JESU, bevisandes att han var Christus, v. 23. Och han predikade obehindrad i Rom i tu år, v. 30.

I. Paulus ankommer till Melite.

Apg 28:1. OCH då de undkomne voro, fingo de veta, att * ön het Melite.

* Ap. G. 27: 26.

Apg 28:2. Och de Barbarer beviste oss icke liten vänlighet: ty de upptände eld, och undfångade oss alla, för regnets skull som oss överkommet var, och för köldens skull.

II. Bliver stucken av en orm, och dock oskadd.

Apg 28:3. Men då Paulus bar tillhopa en hop med ris, och lade på elden, kröp en huggorm ut ifrå värman, och stack hans hand.

Apg 28:4. Men då de Barbarer sågo ormen hängandes vid hans hand, sade de emellan sig: Denne mannen måste vara en mandråpare, vilken hämnden icke tillstäder leva, ändock han nu undkommen är för havet.

Apg 28:5. Men han skuddade ormen i elden, och led intet ont. *

* Marc. 16: 18. Luc. 10: 19.

Apg 28:6. Men de väntade, att han skulle uppsvälla, eller strax falla neder och dö. Men då de länge vänte därefter, och sågo, att honom intet ont vederfors, vände de sig uti ett annat sinne, och sade, att han var en gud. *

* Ap. G. 14: 11.

III. Hjälper Publii fader ifrå skälvo.

Apg 28:7. Men vid det samma rummet, hade den Överste över öna, benämnd Publius, avelsgårdar: han undfick oss, och härbergerade oss vänliga i tre dagar.

Apg 28:8. Och hände sig, att Publii fader låg sjuk i skälvosot och bukrev: till honom gick Paulus in; och när han hade bedit, lade han händer på honom, och gjorde honom helbrägda. *

* Jac. 5: 14, 15.

Apg 28:9. Och då det var skett, kommo ock andre på öne fram, som sjukdomar hade, och vordo helbrägda.

Apg 28:10. Vilke ock hedrade oss med många hedersbevisningar: och när vi forom våra färde dädan, läto de komma in med oss vad nödtorftigt var.

IV. Huru hans resa varder fortsatt till Rom.

Apg 28:11. Och efter tre månader, seglade vi våra färde uti ett skepp ifrån Alexandria, som där under ön hade legat i vinterläge, uti vilkes baner stod Castor och Pollux. (a)

Apg 28:12. Och när vi kommom till Syracusam, blevo vi där i tre dagar.

Apg 28:13. Dädan seglade vi omkring, och kommom till Regium. Och en dag därefter, blåste sunnanväder upp, så att vi kommom den andra dagen därefter till Puteolos.

Apg 28:14. Och efter vi funne där bröder, vorde vi bedne, att vi skulle bliva när dem i sju dagar: och så komme vi till Rom.

Apg 28:15. Och då bröderna fingo höra om oss, gingo de ut emot oss intill Appii forum, och till Tretabern. När Paulus dem såg, tackade han Gudi, och tog tröst till sig.

V. Huru han sig i Rom förhåller.

Apg 28:16. Och när vi kommom in i Rom, överantvardade Underhövitsmannen fångarna Överhövitsmannenom: men Paulo vart tillstatt vara för sig själv *, med en krigsknekt som tog vara på honom.

* Ap. G. 24: 23. cap. 27: 3.

Apg 28:17. Men det skedde efter tre dagar, att Paulus kallade tillhopa de yppersta av Judarna. Och när de kommo, sade han till dem: I män och bröder, ändock jag intet gjort hade emot folket, eller emot fädernas stadgar *, vart jag likväl bunden * överantvardad utur Jerusalem i de Romares händer.

* Ap. G. 24: 12. cap. 25: 8. * cap. 21: 33.

Apg 28:18. Vilke, då de mig rannsakat hade *, ville de släppt mig, efter ingen dödssak fanns med mig. *

* Ap. G. 22: 24. * cap. 23: 9. cap. 26: 31.

Apg 28:19. Men efter Judarna sade däremot, nödgades jag vädja till Kejsaren *; icke så, att jag något haver, där jag vill anklaga mitt folk före.

* Ap. G. 25: 11.

Apg 28:20. För denna sakens skull haver då jag kallat eder, att jag måtte se eder, och tala med eder: ty för Israels hopps skull *, är jag ombunden med denna kedjon. *

* Ap. G. 23: 6. cap. 24: 21. cap. 26: 6, 7. * Eph. 6: 20. 2. Tim. 1: 16.

Apg 28:21. Då sade de till honom: Vi have varken fått brev om dig av Judea; ej heller haver någor av bröderna dädan kommit, och bebådat oss, eller talat något ont om dig.

Apg 28:22. Men begäre vi nu av dig höra, vad du tänker: ty om detta partit är oss vetterligit, att allestäds sägs däremot. *

* Luc. 2: 34. Ap. G. 24: 5, 14.

VI. Huru han predikar för Judarna.

Apg 28:23. Och då de hade utsatt honom en dag, kommo månge till honom i härberget, vilkom han utlade, och betygade Guds Rike; och övertygade dem om JESU, både utav Mosi Lag, och utav Propheterna *, ifrå morgonen och intill aftonen.

* Luc. 24: 27.

Apg 28:24. Och somlige trodde * det som sades; och somlige trodde icke.

* Ap. G. 17: 4.

Apg 28:25. Och då de icke drogo överens, gingo de dädan, då Paulus dem ett ord sagt hade, att den Helge Ande väl talat haver till våra fäder, genom Propheten Esaiam,

Apg 28:26. Sägandes: Gack till detta folket, och säg: Hörandes skolen I höra, och icke förstå; och seendes skolen I se, och icke förnimma. *

* Esa. 6: 9, 10. Hes. 12: 2. Matth. 13: 14. Marc. 4: 12. Luc. 8: 10. Joh. 12: 40. Rom. 11: 8.

Apg 28:27. Ty detta folks hjärta är förstockat, och deras öron höra illa, och deras ögon hava de igenlykt: på det de icke skulle se med ögonen, och höra med öronen, och förstå med hjärtat, och omvända sig, och jag måtte hela dem.

Apg 28:28. Så skall eder nu vetterligit vara, att denna Guds salighet är sänd till Hedningarna *, och de skola hörat.

* Luc. 24: 47. Ap. G. 13: 46. cap. 18: 6.

Apg 28:29. Och när han hade det sagt, gingo Judarna ut ifrå honom, och hade emellan sig mycken disputering.

VII. Förer samma ämbete i Rom obehindrad i 2 år.

Apg 28:30. Men Paulus blev i hela tu år uti sitt eget lejda hus; och undfick alla de som ingingo till honom.

Apg 28:31. Predikandes Guds Rike, och lärde om HERRAN JESU, med all frimodighet, oförbuden.

V. 11. (a) Castor och Pollux) Äro stjärnor på himmelen, som när Hedningarna voro hållne för gudar, vilke synnerligen skulle vara sjömän nådelige.

Ände på Apostla Gärningar.