Alla webbadresser tillhörande SKJVB-projektet, men inte begränsade till: BIBELN.ONLINE - BIBELBIBLIOTEKET.SE, använder cookies för att garantera att du får den bästa tänkbara upplevelsen när du besöker webbplatsen. Se vår integritetspolicy för mer information om det här. För att godkänna användningen av icke-essentiella cookies, vänligen klicka "Jag håller med"
* Luc. 3: 23.
* 1. Mos. 21: 2. * cap. 25: 24. * cap. 29: 35.
* 1. Mos. 38: 27. * 1. Chrön. 2: 5. * Ruth. 4: 19.
* Ruth. 4: 13, 17. 1. Chrön. 2: 10, 11, 12.
* 1. Sam. 16: 11. cap. 17: 12.
*2. Sam. 12: 24.
* 1. Kon. 11: 43. * cap. 14: 31. 1. Chrön. 3: 10. * 1. Kon. 15: 8.
* cap. 15: 24. * 2. Kon. 8: 16, 24.
* 2. Kon. 15: 7. 2. Chrön. 26: 23. * cap. 27: 9. * 2. Kon. 16: 20.
* 2. Kon. 20: 21. * 1. Chrön. 3: 14. * 2. Chrön. 33: 25.
* 2. Kon. 23: 30, 34. 1. Chrön. 3: 15, 16. 2. Chrön. 36: 1, 4, 8.
* 1. Chrön. 3: 17. * 1. Chrön. 3: 19. Esr. 3: 2. cap. 5: 2. Hagg. 1: 1.
* Luc. 1: 27, 34, 35.
* 5. Mos. 24: 1.
* Luc. 1: 31. cap. 2 21. * Ap. G. 4: 12. cap. 10: 43. cap. 13: 38, 39.
* Esa. 7: 14.
V. 6. (a) Salomon) Mattheus låter här somliga leder ute, och förer Christi släkt ifrå Salomon, efter Lagen; men Lucas förer henne, efter naturen, ifrå Nathan Salomons broder: ty Lagen kallar dem ock barn som av brodrenom och den igenlevda hustrune födde äro, 5. Mos 25.: 5.
V. 19. (b) Komma henne på skam) Det är, han ville icke skämma henne ut för folket, det han väl hade makt till efter Lagen. Således berömmer S. Mattheus Josephs fromhet, att han för kärlekens skull hade låtit falla sin rätt, och givit henne till.
V. 25. (c) Tilldess) Icke så förståendes, att Joseph därefter hade känt Maria: ty detta är ett sätt till att tala i Skriftene. Såsom 1. Mos. 8: 7. Korpen kom icke igen, tilldess jorden blev torr; menar icke Skriften, att korpen är sedan igenkommen: alltså följer icke, att Joseph hade känt Maria därefter.
* Luc. 2: 1, 2, 4, 6.
* 4. Mos. 24: 17.
* Mich. 5: 2. Joh. 7: 42.
* Ps. 72: 10. Esa. 60: 6.
* 2. Mos. 4: 22. Ose. 11: 1.
* 1. Mos. 35: 19. cap. 48: 7. * Jer. 31: 15.
* 2. Mos. 4: 19.
* Dom. 13: 5. Esa. 4: 2. cap. 11: 1. Jer. 23: 5. cap. 33: 15. Zach. 3: 8.
V. 1. (a) Vise män) Det voro kloke mästare i naturliga konster; sådana som man nu kallar Philosophos.
V. 6. (b) Äst ingalunda) BethLehem var liten påseendes: därföre kallar honom Micheas liten; men Evangelisten haver lagt ingalunda därtill: därföre, att han nu var upphöjd, när Christus blev född.
V. 18. (c) Ute med dem) Desse ord haver S. Mattheus synnerliga indraget, härmed till att betyga, huru det alltid med Christenhetene tillgår: ty det synes allstädes så för världene, såsom det vore ute med Christenhetene: likväl varda de mot all helvetes makt av Gudi underligen uppehållne. Och man ser här på dessa barn, vilket rätt Christeligit väsende som står uti lidandet.
* Marc. 1: 4. Luc. 3: 3.
* Matth. 4: 17. Marc. 1: 15.
* Esa. 40: 3. Marc. 1: 3. Luc. 3: 4. Joh. 1: 23.
* 2. Kon. 1: 8. Matth. 11: 8, 18. Marc. 1: 6.
* Marc. 1: 5.
* Matth. 12: 34. cap. 23: 33. Luc. 3: 7. * Rom. 5: 9. 1. Thess. 1: 10.
* Luc. 3: 8.
* Joh. 8: 39. Ap. G. 13: 26.
* Matth. 7: 19. Luc. 13: 7. Joh. 15: 2,6.
* Marc. 1: 8. Luc. 3: 16. Joh. 1: 26. Ap. G. 1: 5. cap. 2: 4. cap. 11: 16. cap. 19: 4.
* Matth. 13: 30. Luc. 3: 17.
* Marc. 1: 9. Luc. 3: 21.
* Marc. 1: 10. Luc. 3: 22. Joh. 1: 32, 33.
* Ps. 2: 7. Es. 42: 1. Matth. 12: 18. cap. 17: 5. Luc. 9: 35. Col. 1: 13, 19. 2. Pot. 1: 17.
V. 3. (a) I öknene) Detta skulle vara Judomen ett visst tecken till Messie tillkommelse, när de en Predikare hörde, icke i Jerusalem uti Templet, eller i scholan, utan i öknene, den så predikar: HERren kommer: såsom Johannes haver gjort.
V. 4. (b) Gräshoppor) Sådana gräshoppor plägar man i somlig österlanden äta.
V. 7. (c) Huggormars) Desse ormar nämnas i Latinska texten vipera, och äro näppliga namnkunnige på Svensko: dock efter de äro mycket etterfulle och av värsta slaget, varda de här nämnde huggormar. Och hava de den naturen, att i födslone dräpa de modrena: för vilka sak Phariseerna ock här kallas sådana ormars avföda: förty deras fäder plägade dräpa Propheterna, som deras lärefäder voro.
V. 15. (d) Alla rättfärdighet) All rättfärdighet bliver uppfylld, när vi all vår rättfärdighet och äro låte fara: på det Gud allena må varda därföre hållen, att han är rättfärdig, och gör rättfärdiga dem som tro. Detta gör Johannes, i det, att han avhänder sig sin rättfärdighet, och vill varda döpt och rättfärdigad av Christo, såsom en syndare. Detta gör ock Christus, den sig sin rättfärdighet och ära icke uppåtager, utan låter sig döpa och döda, såsom en annar syndare.
* Marc. 1: 12. Luc. 4: 1.
* 2. Mos. 34: 28. 1. Kon. 19: 8.
* 1. Thess. 3: 5.
* 5. Mos. 8: 3.
* Ps. 91: 11.
* 5. Mos. 6: 16.
* 5. Mos. 6: 13. cap. 10: 20.
* Marc. 1: 14. Luc. 3: 20. cap. 4: 14. Joh. 4: 43.
* Esa. 9: 1, 2.
* Matth. 3: 2. cap. 10: 7. Marc. 1: 15.
* Marc. 1: 16. * Joh. 1: 42.
* Luc. 5: 2.
* Matth. 9: 35. Marc. 1: 23. Luc. 4: 16, 33.
* Marc. 3: 7. Luc. 6: 7.
* Luc. 6: 20.
* Esa. 61: 2. Luc. 6: 21.
* Ps. 37: 11.
* Esa. 55: 1. cap. 65: 13. Matth. 11: 28. Joh. 6: 35.
* Jac. 2: 13.
* Ps. 24: 4. 1. Cor. 13: 12. Ebr. 12: 14. 1. Joh. 3: 2.
* 2. Tim. 2: 12. 1. Pet. 3: 14.
* Luc. 6: 22. 1. Pet. 4: 14.
* Jac. 1: 2. * Luc. 6: 23. * Matth. 23: 34. Ap. G. 7: 52.
* Marc. 9: 50. Luc. 14: 34.
* 2. Cor. 4: 6. Phil. 2: 15.
* Marc. 4: 21. Luc. 8: 16. cap. 11: 33.
* 1. Pet. 2: 12.
* Luc. 16: 17. cap. 21: 33.
* Jac. 2: 10.
* Matth. 23: 25. Luc. 11: 39.
* 2. Mos. 20: 13. 5. Mos. 5: 17.
* Ps. 4: 5. Joh. 3: 11, 23.
* Matth. 6: 14. Marc. 11: 25.
* Luc. 12: 58. Eph. 4: 26.
* 2. Mos. 20: 14. 5. Mos. 5: 18.
* Job. 31: 1.
* Matth. 18: 8. Marc. 9: 43, rc.
* 5. Mos. 24: 1, rc. Matth. 19: 7. Marc. 10: 4.
* Luc. 16: 18. 1. Cor. 7: 10.
* 2. Mos. 20: 7. 3. Mos. 19: 12. 4. Mos. 30: 3. 5. Mos. 5: 11. Esa. 65: 16.
* Jac. 5: 12. * Esa. 66: 1.
* Ps. 48: 3.
* Jac. 5: 12.
* 2. Mos. 21: 24. 3. Mos. 24: 20. 5. Mos. 19: 21.
* Ords. 20: 22. cap. 24: 29. * Luc. 6: 29. 1. Thess. 5: 15. 1. Pet. 3: 9.
* Rom. 12: 17. 1. Cor. 6: 7.
* 5. Mos. 15: 7, rc.
* 2. Mos. 34: 12. 5. Mos. 7: 2. Gal. 6: 10.
* 2. Mos. 23: 4, 5. 3. Mos. 19: 18. Luc. 6: 27, 35. cap. 23: 34. Ap. G. 7: 60. Rom. 12: 14, 20. 1. Cor. 4: 12.
* Luc. 6: 32.
* 3. Mos. 11: 44. cap. 19: 2. cap. 20: 7, 26.
V. 2. (a) Lärde dem) I detta capitlet talar Christus icke om den världsliga Överhetenes ämbete eller regemente; utan lärer sina Christna ett rätt leverne för Gud i andanom.
V. 5. (b) Besitta) Världen menar sig besitta jorden, och sitt försvara, när hon våld övar: men Christus lärer, att man skall besitta jorden med saktmodighet.
V. 13. (c) Varmed) När Lärarena vända åter med Guds ords predikande, måste de av människostadgar överfallne och förtrampade varda.
V. 19. (d) Upplossar) Så gör den Påviske hopen: de säga, att desse Christi bud äro icke bud, utan råd.
(e) Den minste) Det är, han skall icke mycket aktas, utan hellre bortkastas,
(f) Stor) Det är, han skall varda mycket aktad.
V. 20. (g) Phariseer) Phariseernas rättfärdighet stod allenast uti utvärtes gärningar och sken: men Christus lärer oss, att vi skole vara rättfärdige och fromme av hjärtat.
V. 22. (h) Racha) Författar alla vredes tecken. En part mena att det kommer av det Ebreiska RIK, id est, vanum & nihil, det som till intet doger.
(i) Dåre) Är hårdare; den icke allenast är odugelig, utan ock skadelig.
V. 25. (l) Benägen) Såsom den är skyldig till att försona, vilken androm haver brutit emot: alltså är han pliktig till att förlåta, och sin goda vilja bevisa, vilkom emot brutit är, att all vrede må förtagas på båda sidor.
V. 29. (m) Riv det ut) Andeligit utrivande är här budit: det sker när ögonens luste varder dödad i hjärtat.
V. 34. (n) Allsintet svärja) Allt svärjande och eder är här förbudit, det människan gör av sig själv: men när kärleken, nöd, vår nästas nytta, eller Guds heder det kräver, står det väl till görandes, lika visst som ock vrede är förbuden, och är dock lovlig, då det sker av kärlek, och till Guds heder.
V. 39. (o) Onda emot) Det är, ingen skall hämnas sig själv, utan Överheten som svärdet haver, skall det göra, Rom. 13: 4.
V. 46. (p) Publicaner) Voro tullenärar, som de Romares tull och ränta förestodo; och voro som mest ogudaktige Hedningar ditsatte av de Romare.
* Rom. 12: 8.
* Luc. 14: 14.
* 2. Kon. 4: 33. Ap. G. 10: 9.
* 1. Kon. 18: 26.
* Luc. 11: 2.
* 1. Tim. 6: 16. 2. Tim. 4: 18.
* Syr. 28: 2. Matth. 5: 23. Marc. 11: 25. Col. 3: 13.
* Matth. 18: 35. Jac. 2: 13.
* Dan. 10: 3.
* Ords. 23: 4.
* Matth. 19: 21. Luc. 12: 33. 1. Tim. 6: 6, 9, 18, 19.
* Luc. 11: 34.
* Luc. 16: 13.
* Luc. 12: 22. Phil. 4: 6. 1. Tim. 6: 8. Ebr. 13: 5. 1. Pet. 5: 7.
* Job. 39: 3. Ps. 147: 9. Luc. 12: 24.
* Ps. 55: 23.
V. 24. (a) Mammon) Mammon kallas rikedomar, på Syriskt mål.
V. 34. (b) Egen plågo) Det är sitt dagliga arbete; och vill säga: Det är nog, att vi dagliga arbete, och intet förvida omsorg have.
* Luc. 6: 37. Rom. 2: 1. 1. Cor. 4: 3. Jac. 4: 11.
* Marc. 4: 24. Luc. 6: 38.
* Luc. 6: 41.
* Matth. 21: 22. Marc. 11: 24. Luc. 11: 9. Joh. 14: 13. cap. 15: 7. cap. 16: 23. 1. Joh. 3: 22.
* Jac. 1: 5, 6.
* Luc. 11: 11.
* Tod. 4: 16. Luc. 6: 31. * Matth. 22: 39. 40. Rom. 13: 8, 10. Gal. 5: 14. 1 Tim. 1: 5.
* Luc. 13: 24.
* Mich. 3: 5. 2. Tim. 3: 5.
* Matth. 12: 33. Luc. 6: 43, 44.
* Matth. 3: 10. Joh. 15: 2, 6.
* Ose. 8: 2. Luc. 6: 46. * Rom. 2: 13. Jac. 1: 22.
* Ps. 6: 9. Matth. 25: 12, 41. Luc. 13: 26, 27.
* Luc. 6: 47, 48.
* Marc. 1: 22. Luc. 4: 32. Joh. 7: 46.
V. 1. (a) Dömer icke) Domen hörer Gudi till: därföre den som dömer utan Guds befallning, han tager Gudi hans äro ifrå.
V. 6. (c) Heligt är) Detta helga är Guds ord, genom vilket allting helgat varda.
(b) Hundarna) Äro de som förfölja Guds ord.
(d) Svin) Äro de, som fördrunkna i deras köttsliga lusta, så att de intet kunna akta ordet.
V. 24 (e) Gör därefter) Här kräver Christus trona: ty där tron icke är, gör man intet buden rätteligen, Rom. 3: 31. Och alla gärningar utan trona gjorda, ehuru goda de synas, äro synd. Tvärtemot, där tron är, där måste rätta goda gärningar följa. Det kallar Christus (göra) av reno hjärta göra; men tron gör hjärtat rent, Ap. G. 15: 9. Och denna fromheten står fast emot allahanda väder, det är, emot all helvetes makt: ty hon är byggd på en fast grund, Christum, genom trona. Goda gärningar utan tro, äro de fåvitska Jungfrurs lampor. Matth. 25: 1, rc.
* Marc. 1: 40. Luc. 5: 12.
* 3. Mos. 14: 3, 4, 10.
* Luc. 7: 1.
* Luc. 15: 19, 21.
* Mal. 1: 11. Luc. 13: 29.
* Matth. 21: 43. * cap. 13: 42. cap. 22: 13. cap. 24: 51. cap. 25: 30. Luc. 13: 28.
* Marc. 1: 30. Luc. 4: 38.
* Marc. 1: 32. Luc. 4: 40.
* Esa. 53: 4. 1. Petr. 2: 24.
* Luc. 9: 57.
* Marc. 4: 35. Luc. 8: 22.
* Job. 26: 12.
* Marc. 5: 1. Luc. 8: 26.
V. 2. (a) Vilt du) Tron vet intet; men hon förlåter sig uppå Guds nåde.
V. 9. (b) Jag säger) Det är: äro min ord så mäktig, huru mycket mäktigare äro din ord.
V. 11. (c) Östan och västan) Det är: Hedningarna varda anammade därföre, att de tro; men Judar och verkhelgon varda förkastade.
V. 19. (d) Evart) Somlige vilja icke följa Christum, utan de äro visse vart: därföre förkastar Christus denna Skriftlärda, såsom den där icke trodde, utan ville tillförene vara viss på sakene.
V. 20. (e) Kulor) Det är, söker du något världsligit, det finner du intet när mig.
V. 22. (f) Begrava) Somlige bära goda gärningar före, att de icke följa eller tro vilja; men Christus tyder sådana för döda och förtappada goda gärningar.
V. 32. (g) Farer) Så kan djävulen icke göra ett svin någon skada, med mindre Gud det vet och tillåter, Job. 1: 12.
* Marc. 2: 3. Luc. 5: 18.
* Marc. 2: 14. Luc. 5: 27.
* Ose. 6: 6. Matth. 12: 7. * cap. 18: 11. 1. Tim. 1: 15.
* Marc. 2: 18. Luc. 5: 33.
* Marc. 5: 22. Luc. 8: 41.
* Luc. 11: 14.
* Matth. 12: 24. Marc. 3: 22. Luc. 11: 15.
* Matth. 4: 23. Marc. 6: 6. Luc. 13: 22.
* Matth. 4: 14. Marc. 6: 34. * 4. Mos. 27: 17. Zach. 10: 2.
* Luc. 10: 2. Joh. 4: 35.
V. 1. (a) Sin egen stad) Capernaum.
V. 13. (b) Syndare) Det är alla människor: ty ingen är from, Rom. 3: 23. Phariseerna hålla sig för fromma, det de icke äro. 1. Tim. 1: 15, säger Paulus: Christus är kommen i världena till att frälsa syndare.
V. 15. (c) Sörja) Det är tveggehanda sorg eller plåga till; en av eget val uppåtagen, såsom Munkereglerna: såsom när Baals Präster stungo sig själva, 1 Kon. 18: 28. Sådant lidande håller hela världen; det höllo ock de Phariseer, så ock Johannis lärjungar för stort: men Gud föraktar det. Det andra lidande, är det Gud oss tillskickar, utan vårt val. Att vi detta godviljeligen lide, är rätt, och Gudi behageligit: därföre säger Christus, att hans Lärjungar fasta intet, medan Brudgummen än är när dem; det är, medan Gud ännu icke haver sänt dem något kors uppå, och Christus var ännu när dem, och beskyddade dem, uppdikta de sig ingen plåga; ty det gäller intet för Gud; men då måste de både fasta och lida, när Christus var död: därföre förkastar Christus de hycklares lidande och fasto, den de själve utvalt hava; Item, var Christus beter sig vänlig, såsom en Brudgumme, där måste vara glädje; men var han sig annorlunda beviser, där måste vara sorg.
V. 16. (d) Ingen lappar) Det är: man kunde icke begripa denna nya lärona med gammal köttslig hjärta; och om man predikade henne köttsligom människom, vordo de allenast värre därav. Som man nu ser, att om man lärer om andelig frihet, tager sig köttet frihetena an, till olydno.
V. 23. (e) Piparena) Sådana pipare plägade man bruka där lik var.
* Marc. 3: 13. cap. 6: 7. Luc. 9: 1.
* Ap. G. 1: 13, rc.
* Matth. 9: 36. cap. 15: 24. Ap. G. 13: 46.
* Matth. 3: 2. cap. 4: 17. Luc. 9: 2. cap. 10: 9.
* Marc. 6: 8. Luc. 9: 3. cap. 10: 4. cap. 22: 35.
* Luc. 10: 7. 1. Cor. 9: 7. 1. Tim. 5: 18.
* Luc. 10: 8.
* Marc. 6: 11. Luc. 9: 5. cap. 10: 11. Ap. G. 13: 51. cap. 18: 6.
* Matth. 11: 24. Luc. 10: 12.
* Luc. 10: 3. * Rom. 16: 19.
* Matth. 24: 9. Luc. 21: 12. Joh. 16: 2.
* Ap. G. 12: 11. cap. 25: 23.
* Marc. 13: 11. Luc. 12: 11. cap. 21: 14. 2. Tim. 4: 17.
* Mich. 7: 5. Luc. 21: 16.
* Luc. 21: 17. * Matth. 24: 13. Marc. 13: 13.
* Luc. 6: 40. Joh. 13: 16. cap. 15: 20.
* Matth. 12: 24. Marc. 3: 22. Luc. 11: 15.
* Marc. 4: 22. Luc. 8: 17. cap. 12: 2.
* 1. Sam. 14: 45. 2. Sam. 14: 11. Luc. 21: 18. Ap. G. 27: 34.
* Luc. 12: 24.
* Luc. 12: 8.
* Luc. 9: 26. 2. Tim. 2: 12. Uppenb. 3: 5.
* Luc. 12: 49, 51.
* Mich. 7: 6.
* Ps. 41: 10. Ps. 55: 14. Joh. 13: 18.
* Luc. 14: 26.
* Matth. 16: 24. Marc. 8: 34. Luc. 9: 23.
* Matth. 16: 25. Marc. 8: 35. Luc. 9: 24. cap. 17: 33. Joh. 12: 25.
* Matth. 18: 5. Luc. 10: 16. Joh. 13: 20.
* 1. Kon. 17: 10. cap. 18: 4. Ebr. 6: 10.
* Matth. 25: 40 Marc. 9: 41.
V. 3. (a) Lebbeus) Är den fromme Judas.
V. 9. (b) Haven icke) Det havandet menar han, såsom de girige hava sin Mammon, vilke med hjärtana hänga där intill, och sörja: sådana förhindrar predikoämbetet: men till nödtorft och rätt bruk, hade Christus själv penningar, pung och bröd.
V. 14. (c) Skudder stoftet) Så allstinges intet skolen I taga utav dem, att I ock deras stoft skudden utav edra fötter; på det de måga besinna, att I icke haven sökt edor nytto, utan deras salighet.
V. 34. (d) Frid på jordena) Somlige anamma Evangelium, icke anseende om det vore fader eller moder emot: Somlige förskjuta det, och förfölja de rätta Christna, och skona varken fader eller moder: därav kommer denna ofriden.
V. 38. (e) Sitt kors) Taga korset uppå sig, är, vara redebogen till att lida motgång för Guds ords skull.
* Luc. 7: 18, 19.
* Esa. 35: 5. * cap. 61: 1.
* Luc. 7: 24.
* Mal. 3: 1. Marc. 1: 2.
* Luc. 7: 28.
* Luc. 16: 16.
* Mal. 4: 5. Matth. 17: 12. Marc. 9: 13. Luc. 1: 17.
* Math. 13: 9, 9, 43. Uppenb. 2: 7.
* Luc. 7: 31.
* Luc. 10: 13.
* Luc. 10: 21.
* Ps. 8: 7. Matth. 28: 18. Joh. 3: 35. cap. 17: 2. * Joh. 1: 18. cap. 6: 46. cap. 10: 15.
* Zach. 9: 9. * Jer. 6: 16.
V. 12. (a) Våld) Samvetet, då det förnimmer Evangelium, söker det där så hart till, att ingen kan thy det förtaga.
V. 25. (b) Detta) Evangelium och trona.
V. 28. (c) Alle) Gud utslutar ingen ifrå salighetenes medel; utan vill att alle människor skola salige varda: ty han är allom god, och förbarmar sig över all sin verk, Ps. 145: 9. 1. Tim. 2: 4. Men orsaken, varföre månge varda förtappade, är den, som Christus här tillförene säger, v. 18, rc.
V. 30. (d) Mitt ok) Korset är en lätt börda, dem, som smaka och känna Evangelium.
* Marc. 2: 23. Luc. 6: 1.
* 5. Mos. 23: 25.
* 1. Sam. 21: 6.
* 2. Mos. 25: 30. * cap. 29: 33. 3 Mos. 8: 31. cap. 24: 9.
* 4. Mos. 28: 9, 11.
* Ose. 6: 6. Matth. 9: 13.
* Marc. 3: 1. Luc. 6: 6.
* Luc. 13: 14. cap. 14: 3. Joh. 9: 16.
* Marc. 3: 6. Joh. 10: 39. cap. 11: 53.
* Esa. 42: 1. Matth. 3: 17. cap. 17: 5.
* Esa. 42: 3.
* Matth. 9: 33. Luc. 11: 14.
* Matth. 9: 34. Marc. 3: 22. Luc. 11: 15.
* Luc. 11: 22.
* Marc. 3: 28, 29. Luc. 12: 10. Ebr. 6: 4. cap. 10: 26. 1. Joh. 5: 16.
* Matth. 7: 17. Luc. 6: 44.
* Matth. 3: 7. cap. 23: 33.
* Luc. 6: 45.
* Matth. 16: 1. Marc. 8: 11. 1. Cor. 1: 22.
* Matth. 16: 4. Luc. 11: 29.
* Jon. 2: 1, rc.
* Jon. 3: 5.
* 1. Kon. 10: 1. 2. Chrön. 9: 1. Luc. 11: 31.
* Luc. 11: 24.
* 2. Pet. 2: 20.
* Matth. 13: 55. Marc. 3: 31. Luc. 8: 19.
V. 8. (a) Över Sabbathen) Så platt står all budords förstånd uti kärlekenom, att ock Guds bud ofta intet binder, där kärleken och nöden kräver.
V. 31. (b) Emot Andan) Synd emot den Heliga Anda är, när man försmädeligen och framgent förskjuter Evangelium, och all salighetenes medel, genom vilka den Helige Ande verkar omvändelsen till Gud, tron och syndernas förlåtelse. Ho som dessa medel ej tillåter i denna världene, honom kan synden icke varda förlåten, utan han bliver evinnerliga förtappad,
V. 32. (c) Eller i den tillkommande) Det Mattheus här säger: Varken i denna, eller i den tillkommande världen; det säger Marcus så: Han bliver saker till evig fördömelse, Marc. 3: 29.
* Marc. 4: 1.
* Luc. 8: 4.
* Matth. 11: 15.
* Marc. 4: 10.
* 1. Cor. 2: 10. 1. Joh. 2: 27.
* Matth. 25: 29. Marc. 4: 25. Luc. 8: 18. cap. 19: 26.
* Esa. 6: 9. cap. 29: 10. Marc. 4: 12. Luc. 8: 10. Joh. 12: 40. Ap. G. 28: 26. Rom. 11: 8.
* Matth. 16: 17. Luc. 10: 23.
* Marc. 4: 3, 14. Luc. 8: 11.
* Marc. 4: 30, 31. Luc. 13: 18, 19.
* Luc. 13: 20, 21.
* Marc. 4: 33, 34.
* Ps. 78: 2.
* 1. Mos. 3: 14. Joh. 8: 44. Ap. G. 13: 10. 1. Joh. 3: 8.
* Joel. 3: 13. Upp. 14: 15.
* Matth. 8: 12.
* Dan. 12: 3. Vish. 3: 7. 1. Cor. 15: 41.
* Phil. 3: 7.
* Matth. 25: 32.
* Marc. 6: 1. Luc. 4: 16.
* Matth. 12: 46. Joh. 6: 42.
* Marc. 6: 4. Luc. 4: 24. Joh. 4: 44.
* Marc. 6: 5.
V. 12. (a) Som haver) Där Guds ord förståndit varder, där förkovrar det sig, och förbättrar människona: men där det icke förståndit varder, där förargas människan.
V. 31. (b) Senapskorn) Intet ord syntes förakteligare än Evangelium; och är dock intet ord kraftigare: ty det gör dem rättfärdiga som tro däruppå. Lagen och gärningarna göra det intet.
V. 44. (c) Skatt) Evangelium är den förborgade skatten, som giver oss nåde och rättfärdighet, utan vår förtjänst: därföre när man det finner, gör det glädje; det är, gott samvet, vilket man icke kan bekomma igenom gärningarna: detta är ock den pärlan.
V. 52. (d) Till Himmelriket lärd) Det är: Himmelriket främja, andra lära, och föra till Himmelriket.
(e) Nytt och gammalt) Är Evangelium och Lagen.
* Marc. 6: 14. Luc. 9: 7.
* Matth. 4: 12. * Marc. 6: 17, Luc. 3: 19, 20.
* Matth. 21: 26. Luc. 20: 6.
* 1. Mos. 40: 20. Marc. 6: 21.
* Joh. 6: 5.
* Marc. 6: 35. Luc. 9: 12.
* Marc. 6: 38. Joh. 6: 9.
* 1. Tim. 4: 3. cap. 6: 17. * Matth. 15: 36.
* Marc. 6: 45. Joh. 6: 16, 17.
* Marc. 6: 53.
* Matth. 9: 21. Marc. 3: 10. Luc. 6: 19.
V. 1. (a) Tetrarcha) Judea med sin tillhöring, var delad i fyra herrskap: därav kallades var herren Tetrarcha: det är Kvarters Förste, eller hövding över fjärde delen av landet.
V. 25. (b) Fjärde väktene) Nattene skifte man i förtiden i fyra väkter; och vardera hade tre timmar.
* Marc. 7: 1.
* 2. Mos. 20: 12. 5. Mos. 5: 16. Syr. 13: 9. Ephes. 6: 2. * 2. Mos. 21: 17. 3. Mos. 20: 9. Ords. 20: 20.
* Marc. 7: 11.
* Esa. 29: 13. Marc. 7: 6.
* Marc. 7: 14.
* Joh. 15: 2.
* Matth. 23: 16. Luc. 6: 39.
* Marc. 7: 17.
* 1. Mos. 6: 5. cap. 8: 21.
* Marc. 7: 24.
* Matth. 10: 5, 6. Ap. G. 13: 46
* Marc. 7: 31.
* Esa. 35: 5. Marc. 7: 32.
* Marc. 8: 1.
* Matth. 14: 19.
V. 5. (a) Till nytto) Det är, Gud giver dig väl något annat i den staden.
V. 13. (b) Planterning) All lära och verk, som Gud icke verkar i människone, är synd: och här ser man, huru platt intet vår fri vilje förmår.
* Matth. 12: 38. Marc. 8: 11.
* Luc. 12: 54.
* Jon. 2: 1. Matth. 12: 39.
* Marc. 8: 14.
* Luc. 12: 1.
* Matth. 14: 17, 20 Joh. 6: 9.
* Matth. 15: 34.
* Marc. 8: 27. Luc. 9: 18.
* Matth. 14: 2.
* Joh. 6: 69. cap 1: 27 Ap. G. 8: 37. cap. 9: 20. 1. Joh. 4: 15. cap. 5: 5.
* 1. Cor. 2: 10.
* 1. Joh. 1: 42. * Esa. 28: 16. 1. Cor. 3: 11. Eph. 2: 20.
* Matth 18: 18. Joh. 20: 23.
* Matth. 17: 9. Marc. 8: 30. Luc. 9: 21.
* Matth. 20: 17, 18. Marc. 8: 31.
* Matth. 10: 38. Marc. 8: 34. Luc. 9: 23. cap. 14: 27.
* Matth. 10: 39. Marc. 8: 35. Luc. 17: 33. Joh. 12: 25.
* Marc. 8: 36. Luc. 9: 25.
* Zach. 14: 5. Matth. 25: 31. cap. 26: 64. Marc. 8: 38. Jud. Ep. v. 14.
* Ps 62: 13. Rom. 2: 6. Uppenb. 2: 23. Marc. 9: 1. Luc. 9: 27.
V. 3. (a) Tidsens tecken) Med dessa tecken, menar Christus sin underverk, som voro förkunnade, att de ske skulle i Christi tid, Esa. 35: 5.
V. 18. (b) Du äst Petrus) Cepha På Syrisko, Petros På Grekisko, betyder ett hälleberg: och var och en som samma bekännelse haver, som Petrus här hade, må ock väl heta Petrus: och är genom den samma bekännelsen byggd på en fast grund, så att helvetes portar, det är, synden, döden, helvetet, världslig visdom, våld, etc. kunna honom icke förmäktige vara.
(c) Uppå detta hälleberget) Det är: uppå denna tron och bekännelsen, eller uppå Christum själv, den Petrus bekände: ty han är Propheternas och Apostlarnas grund, och själve hörnestenen, Eph. 2: 20. Och den andeliga klippan, 1. Cor. 10: 4. Så förstår ock Augustinus dessa orden, Retract. cap. 22.
V. 28. (e) Döden) Det är: Den som tror uppå mig, han skall icke se döden, Joh. 8: 51. cap. 11: 25. cap. 12: 47.
* Marc. 9: 2. Luc. 9: 28.
* Matth. 3: 17. Marc. 1: 11. cap. 9: 7. Joh. 1: 34. 2. Pet. 1: 17.
* Matth. 16: 20.
* Mal. 4: 5. Matth. 11: 14. Marc. 9: 11, 12.
* Marc. 9: 17. Luc. 9: 38.
* Matth. 21: 21. Marc. 11: 23. Luc. 17: 6. 1. Cor. 13: 2.
* Matth. 16: 21. cap. 20: 18. Marc. 9: 31. Luc. 9: 22, 44. cap. 18: 31. cap. 24: 26.
* Matth. 22: 21. Rom. 13: 7.
V. 26. (a) Barnen fri) Ändock Christus var fri, gav han likväl skatt, sinom nästa till vilja. Så är ock en Christen uti mång ting fri på sina vägna; men han giver sig dock välviljog sinom nästa till tjänst.
* Marc. 9: 33, 34. Luc. 9: 46.
* Matth. 19: 14. 1. Cor. 14: 20.
* Matth. 10: 42.
* Marc. 9: 42. Luc. 17: 1, 2.
* 1. Cor. 11: 19.
* Matth. 5: 30. Marc. 9: 43. Col. 3: 5.
* Ps. 34: 8.
* Luc. 19: 10.
* Luc. 15: 4.
* 3. Mos. 19: 17. Syr. 19: 13, 14. Luc. 17: 3. Gal. 6: 1. * 1. Cor. 9: 19. Jac. 5: 19, 20.
* 5. Mos. 19: 15. Joh. 8: 17. 2. Cor. 13: 1. Ebr. 10: 28.
* Rom. 16: 17. 1. Cor. 5: 9. 2. Thess. 3: 14. 2. Joh. 5: 10.
* Matth. 16: 19. Joh. 20: 23.
* Matth. 21: 22. 1. Joh. 3: 22. cap. 5: 14. Jac. 4: 3.
* Luc. 17: 4.
* Matth. 6: 14. Marc. 11: 26.
V. 19. (a) Bedja om) Icke allt det som var och en lättfärdeliga bedes av Gudi: utan det vi bedje efter Guds vilja, och efter hans löfte, 1. Joh. 5: 14. Jac. 4: 3.
V. 20. (b) I mitt Namn) Efter min befallning, och mig till äro; så går det ock allt väl.
* Marc. 10: 1.
* 1. Mos. 1: 27. cap. 5: 2. Mal. 2: 14.
* 1. Mos. 2: 24. Marc. 10: 7. 1. Cor. 6: 16. cap. 7: 10, 11. Eph. 5: 31.
* 5. Mos. 24: 1. Matth. 5: 31.
* Matth. 5: 32. Marc. 10: 11. Luc. 16: 18.
* 1. Cor. 7: 2, 7, 9, 17.
* Marc. 10: 13. Luc. 18: 15.
* Matth. 18: 3.
* Marc. 10: 17. Luc. 18: 18.
* 2. Mos. 20: 13, rc. 5. Mos. 5: 17, rc.
* Matth. 15: 4. Eph. 6: 2. * 3. Mos. 19: 18. Matth. 22: 39. Rom. 13: 9. Gal. 5: 14. Jac. 2: 8.
* Matth. 6: 20. Luc. 12: 33.
* Marc. 10: 24. 1. Tim. 6: 9, 10.
* Jer. 32: 17. Zach. 8: 6. Luc. 1: 37. cap. 18: 27.
* Marc. 10: 28. Luc. 18: 28.
* Luc. 22: 29, 30.
* 5. Mos. 33: 9. Job. 42: 12. Marc. 10: 30.
* Matth. 20: 16. Marc. 10: 31. 1 Luc. 13: 30.
V. 8. (a) Hjärtas hårdhet) Somlige bud lära; somlige förbjuda: en part lära det bästa, somlige förbjuda det onda, att det icke må bliva värre: därföre tillåta de mycket av det onda; såsom ock det världsliga svärdet gör.
V. 12. (b) Sig själva) Det tredje slags snöpande, måste varda andeligit, nämlig, en självvillig kyskhet; eljes vore det ett med det andra, som lekamligit är.
V. 21. (c) Fullkomlig) Fullkomlighet är, att egentliga hålla Guds bud: därföre är klart, att denne ynglingen icke haver hållit Guds bud i grund, såsom han likväl mente. Det betygar honom Christus därmed, att han förehåller honom budordens rätta verk; och dömer, att ingen sådan rik bliver salig; utav vilka ock denne ynglingen är en. Nu bliva ju de salige, som Guds bud hålla.
* Matth. 19: 30. Marc. 10: 31. Luc. 13: 30. * Matth. 22: 14.
*Matth. 16: 21. Marc. 10: 32. Luc. 18: 31.
* Joh. 18: 32.
* Matth. 4: 21. Marc. 10: 35.
* Matth. 26: 39, 42. Joh. 18: 11.
* Marc. 10: 41. Luc. 22: 24.
* Marc. 10: 42. Luc. 22: 25.
* Luc. 22: 27. Marc. 9: 12. Phil. 2: 7. * 1. Tim. 2: 6. Tit. 2: 14. 1. Pet. 1: 19, 21.
* Marc. 10: 46. Luc. 18: 35.
V. 10. (a) Penning) Penningen betecknar alla Guds välgärningar, som han människomen beviser, först i lekamliga måtto: därnäst och besynnerliga Christi och hans heliga Evangelii predikan och uppenbarelse; vilken både Judomen och Hedningomen är vederfaren.
V. 22. (b) Dricka den Kalken) Det är, lida; men köttet vill ju alltid förra härligit varda, än det korsfäst är; och förra upphöjt, än det förnedrat varder.
* Marc 11: 1. Luc. 19: 2.
* Esa. 62: 11. Zach. 9: 9. Joh. 12: 15.
* Joh. 12: 13.
* Ps. 118: 26. Matth. 23: 39. Marc. 11: 9. Luc. 19: 38.
* Matth. 2: 23.
* 5. Mos. 14: 25. Marc. 11: 15. Luc. 19: 45. Joh. 2: 13, 14.
* Esa. 56: 7. * Jer. 7: 11.
* Ps. 8: 3.
* Marc. 11: 12.
* Matth. 17: 20. Luc. 17: 6.
* Matth. 7: 7, 8. cap. 18: 19. Marc. 11: 24. Luc. 11: 9. Joh. 15: 7. 1. Joh. 3: 22.
* Marc. 11: 27, 28. Luc. 20: 1, 2.
* Matth 14: 5. Marc. 6: 20. Luc. 20: 6.
* Luc. 7: 29, 30.
* Luc. 3: 11: 13.
* Ps. 80: 9. Högv. 8: 11, 12. Esa. 5: 1. Jer. 2: 21. Marc. 12: 1. Luc. 20: 9.
* Matth. 26: 3, 4. cap. 27: 1. Joh. 11: 53.
Ps. 118: 22. Esa. 8: 14. cap. 28: 16. Marc. 12: 10. Luc. 20: 17. Ap. G. 4: 11. Rom. 9: 33. 1. Pet. 2: 7.
* Esa. 8: 15. Dan. 2: 34. Zach. 12: 3. Luc. 20: 18.
V. 9, 15. (a) Hosianna) Ack hjälp; eller, ack giv lycko och hälso. Bese till Marc. 11: 9.
V. 31. (b) Förr än I) Möjeligare är, att horor och bovar bliva salige, än högfärdige Helgon: ty de måste på sistone känna deras synder: desse dö i deras egen helighet, om de icke på underligit sätt omvände varda.
V. 44. (c) Som faller) Alle måste stöta sig på Christum; somlige till bättring, somlige till förvärring.
* Luc. 14: 16. Uppenb. 19: 7, 9.
* Ords. 9: 2.
* 2. Cor. 5: 3. Eph. 4: 24. Col 3: 10, 12. Uppenb. 3: 4, 5. cap. 16: 15. cap. 19: 8.
* Matth. 8: 12. cap. 13: 41, 42. cap. 25: 30.
* Matth. 20: 16.
* Marc. 12: 13. Luc. 20: 20.
* Rom. 13: 7.
* Marc. 12: 18. Luc. 20: 27. Ap. G. 23: 8.
* 5. Mos. 25: 5.
* 2. Mos. 3: 6, 16. Marc. 12: 26 Ap. G. 7: 32. Ebr. 11: 16.
* Matth. 7: 28.
* Marc. 12: 28. Luc. 10: 25.
* 5. Mos. 6: 5. Luc. 10: 27.
* 3. Mos 19: 18. Matth. 19: 19. Marc. 12: 31. Luc. 10: 27. Rom. 13: 9. Gal. 5: 14. 1. Tim. 1: 5. Jac. 2: 8.
* Matth. 7: 12.
* Marc. 12: 35. Luc. 20: 41.
* Ps. 110: 1. Ap. G. 2: 34. 1. Cor. 15: 25. Ebr. 1: 13. cap. 10: 12, 13.
V. 12. (a) Bröllopskläder) Det är tron: den henne icke haver, kan med inga sina gärningar täckas Gudi. Ebr. 11: 6.
V. 21. (b) Giver Kejsarenom) Det är: efter I nu ären en främmande Överhet undergivne, så giver honom den skatt som eder pålagd är: och tager icke heller bort, det Gud haver förordnat till Templet och Gudstjänsten.
* Neh. 8: 4.
* Luc. 11: 46. Ap. G. 15: 10. Gal 6: 13.
* Matth. 6: 1, 2, 5, 16. * 5. Mos. 6: 8. * 4. Mos. 15: 38. 5 Mos. 22: 12.
* Marc. 12: 38, 39. Luc. 11: 43. cap. 20: 46.
* Jac. 3: 1.
* Mal. 1: 6.
* Matth. 20: 26, 27.
* Job. 22: 29. Ordsp. 29: 23. Luc. 14: 11. cap. 18: 14. 1. Pet. 5: 5.
* Luc. 11: 52.
* Marc. 12: 40. Luc. 20: 47.
* Matth. 15: 14. * cap. 5: 33, rc.
* 2. Mos. 29: 37.
* 1. Kon 8: 13. 2. Chrön. 6: 2.
* 4. Mos. 18: 21. * Luc. 11: 42. cap. 18: 12.
* Matth. 15: 20. Marc. 7: 4. Luc. 11: 39.
* Luc. 11: 44.
* Luc. 11: 47.
* Matth. 3: 7. cap. 12: 34.
* Luc. 11: 49. Ap. G. 5: 40. cap. 22: 19. 2. Cor. 11: 24, rc.
* Ebr. 11: 4. * 1. Mos. 4: 8. * 2. Chrön. 24: 21, 22.
* Esa. 31: 5. * cap. 65: 2. Jer. 7: 13. Luc. 13: 34.
* Esa. 1: 7. Mich. 3: 12.
* Ps. 118: 26. Matth. 21: 9.
V. 2. (a) Mose stol) Mose lärdom var Guds ord: därföre sägs ingen sitta på Mose stol, utan de som lära Guds ord. Och när de det göra, är man pliktig att lyda dem, som Christus här bjuder: var de något annat lära, besynnerliga där Guds bud med föraktat bliva, är man icke pliktig till att lyda dem; såsom förr berört är, Matth. 15: 3.
V. 13. (b) Tillsluten) Desse nycklar äro den makt till att lära eller predika Himmelriket: det lärde de intet; utan med människoläro förhindrade dem, som den rätta läron gärna hört hade.
V. 15. (c) Proselyt) Så kallades de som omvändes ifrå hedendomen till Guds Lag, som Judarna hade.
V. 24. (d) Som silen) Det är, I gören människomen ett trångt samvet, uti de ringa stycken; och de stora akten I intet.
V. 25. (e) Omåttelighet) Vill säga: Huru de hava allt rivit till sig, och levat i sus, och intet frågat efter Gud och sin själ. Skålar och bägare äro sköne; men maten och dricken, som däruti är, är rov och slemmeri.
V. 34. (f) Jag sänder) Märk vadan Propheter, Visa, och Lärare komma.
V. 35. (g) Barachie) Denne Barachias haver tu namn. Ty 2. Chrön. 24: 20, varder han kallad Jojada.
* Marc. 13: 1. Luc. 21: 5.
* Luc. 19: 44.
* Marc. 13: 5. Ephes. 5: 6. Col. 2: 8. 2. Thess. 2: 3.
* Matth. 10: 17. Marc. 13: 9. Luc. 21: 12. Joh. 15: 20. cap. 16: 2.
* Marc 13: 14. Luc 21: 10. * Dan. 9: 27. cap. 12: 11.
* Marc. 13: 20.
* Marc. 13: 21. Luc. 17: 23. cap. 21: 8.
* Marc. 13: 22.
* Job. 39: 33. Luc. 17: 36.
* Esa. 13: 10. Hes. 32: 7. Joel 2: 31. cap. 3: 15. Marc. 13: 24. Luc. 21: 25. Ap. G. 2: 20.
* Matth. 25: 31. Marc. 13: 26. Uppenb. 1: 7.
* Matth. 13: 41. 1. Cor. 15: 52. 1. Thess. 4: 16.
* Jac. 5: 9.
* Marc. 13: 30. Luc. 21: 32.
* Marc. 13: 31. Luc. 21: 33.
* Marc. 13: 32.
* Luc. 17 26. 1. Pet. 3: 20.
* 1. Mos. 6: 2. * cap. 7: 7.
* Luc. 17: 34, 35.
* Matth. 25: 13. Marc. 13: 33, 35.
* Luc. 12: 39. 1. Thess. 5: 2. 2. Pet. 3 7, 10. Uppenb. 3: 3. cap. 16: 15.
* Luc. 12: 42.
* Matth. 25: 21, 23. Luc. 22: 29, 30.
* Matth. 8: 12. cap. 13: 42. cap. 25: 30.
V. 15. (a) Styggelse) Denna styggelsen för Gud, måste vara ett skönt utvärtes helighets anseende för världen, därmed den rätta heligheten förstörd varder. Såsom Påvens regement, och i förtiden, Judarnas och Hedningarnas avguderi var.
V 20. (b) Om vintren) Det är, på ett ordspråk sägandes: Ser till, att I flyn i rättan tid: ty om vintren är icke gott vandra; och Sabbathsvandrande var Judomen förbudit.
V. 23. (c) Se, här är)
V. 26. (c) I öknene, i kamaren) Det äro de Secter och Orden, som söka ett gott leverne uti utvärtes gärningar, synnerliga på denna tiden, alle de andeliga klosterkamrar. Men öknen, det äro Pelegrimsresor och de Eremiter.
V. 28. (d) Åtelen) Det är ett ordspråk, och vill så mycket säga: Vi finnoms väl: där jag är, där bliven I ock: såsom åtelen och örnarna finnas väl tillsammans, så att man icke behöver lägga dem något besynnerligit rum före.
V 34. (e) Detta sker) Allt detta skall begynna ske i denna tiden, ännu medan I leven: väl förståendes, vad Jerusalems förstöring anbelangar.
* Luc. 13: 25.
* Matth. 7: 23.
* Matth. 24: 42, 44. Marc. 13: 33, 35. Luc. 21: 36. 1. Cor. 16: 13. 1. Pet. 5: 8. Uppenb. 16: 15.
* Luc. 19: 13.
* Matth. 24: 47. Luc. 22: 29, 30.
* Matth. 13: 12. Marc. 4: 25. Luc. 8: 18. cap. 19: 26.
* Matth. 8: 12. cap. 22: 13. cap. 24: 51.
* Zach. 14: 5. Matth. 16: 27. 1. Thess. 4: 16. 2. Thess 1: 7. Jud. Ep. v. 14.
* Rom. 14: 10. 2. Cor. 5: 10. * Högv. 2: 17. Hes. 34: 17, 20.
* Esa. 58: 7. Hes. 18: 7.
* Syr. 7: 39. Jac. 1: 27.
* Ord. 19: 17. Ebr. 6: 10.
* Ps 6: 9. Matth. 7: 23. Luc. 13: 27.
* Dan. 12: 2. Joh. 5: 29.
V. 3. (a) Sina lampor) Lampor utan oljo, äro gärningar utan trona: de måste alle utslockna. Men oljokaren, är tron i samvetena, uppå Guds nåd; hon gör goda gärningar, som bestå kunna. Men såsom här ingen giver dem andra oljo, så måste var och en för sig själv tro.
V. 15. (b) Fem pund) Detta pundet är efter somliga Lärares uttydning Guds befallda ord; den det väl driver, han haver där mycket av, och lärer många andra. Den som låter det ligga, han haver litet av thy: ty i sig självo är det enahanda ord; men det skaffar genom somliga mer, än genom andra. Därföre är det nu fem, nu tu pund kallat.
(c) Varjom efter hans förmågo) Såsom Guds gåvor äro mångahanda, andelige och lekamlige; så utdelar ock han dem efter behag, såsom han ser en eller annan vara skickelig till att utföra större eller mindre ärender. Och bör den som större gåvor fått haver, icke vara däröver förmäten, och högfärdas; ej heller den, som mindre haver, missynna honom som mera ernått.
* Marc. 14: 1. Luc. 22: 1.
* Joh. 11: 47.
* Marc. 14: 3. Joh. 11: 2. cap. 12: 3.
* 5. Mos. 15: 11. * Joh. 12: 8.
* Matth. 10: 4. * Marc. 14: 10. Luc. 22: 3, 4.
* Zach. 11: 12.
* Marc. 14: 12. Luc. 22: 7.
* Marc. 14: 18. Luc. 22: 14, 21. Joh. 13: 21.
* Marc. 14: 20.
* Ps. 41: 10.
* Marc. 14: 22. Luc. 22: 19. 1. Cor. 11: 23.
* Matth. 20: 28. Rom. 5: 15.
* Marc. 14: 25. Luc. 22: 18.
* Marc. 14: 27. Joh. 16: 32. * Zach. 13: 7.
* Matth. 28: 6, 7. Marc. 14: 28. cap. 16: 7.
* Luc. 22: 34. Joh. 13: 38.
* Marc. 14: 32. Luc. 22: 39. Joh. 18: 1.
* Matth. 4: 21.
* Joh. 12: 27.
* Ebr. 5: 7, 8.
* 1. Pet. 4: 7.
* Marc. 14: 43. Luc. 22: 47. Joh. 18: 3.
* Joh. 18: 10.
* 1. Mos. 9: 6. Uppenb. 13: 10.
* Esa. 53: 7, 8, 10.
* Klagv. 4: 20.
* Marc. 14: 53. Luc. 22: 54. Joh. 18: 24.
* Marc. 14: 55.
* Matth. 27: 40. Joh. 2: 19.
* Ps. 110: 1. Matth. 16: 27. cap. 24: 30. cap. 25: 31. Rom. 14: 10. 1. Thess. 4: 16. Uppenb. 1: 7.
* Esa. 50: 6. Matth. 27: 30.
* Marc. 14: 66. Luc. 22: 55. Joh. 18: 17, 25.
* Luc. 22: 56.
* Marc. 14: 30. Luc. 22: 61.
V. 10. (a) God gärning) Där ser man, att allena tron gör gärningarna goda: ty allt förnuft hade fördömt denna gärningena; såsom ock Apostlarna själve gjorde.
V. 12. (b) Begravning) Det är: låt det så vara, det är den sista, som mig något giver: ty jag måste snart dö.
V. 29. (c) Icke dricka) Det är: vi skolom härefter icke hava något lekameligit umgänge med varandra: utan detta skall vara valete.
V. 41. (d) Köttet) Viljen är god; men kroppsens skröplighet vill icke därtill.
V. 52. (e) Svärd) Taga till svärd, är bruka det utan rätta befallning.
(f) Förgås) Det är under svärdsens dom fallen; ändock de, som över svärdet råda, den domen icke alltid utföra, för hans bättrings skull, eller för någon annan orsak: alltså stadfäster Christus svärdet.
V. 53. (g) Legioner) Legio, är ett tal folk, vid sextusend.
* Marc. 15: 1. Luc. 22: 66.
* Luc. 23: 1. Joh. 18: 28.
* Ap. G. 1: 18.
* Ap. G. 1: 19.
* Zach. 11: 12.
* Marc. 15: 2. Luc. 23: 3. Joh. 18: 33, 37. * 1. Tim. 6: 13.
* Marc. 15: 6. Luc. 23: 17. Joh. 18: 39.
* Marc. 15: 11 Luc. 23: 18. Joh. 18: 40.
* Ap. G. 3: 14.
* Marc. 15: 15. Luc. 23: 24, 25. Joh. 19: 16.
* Esa. 50: 6. Matth. 26: 27.
* Marc 15: 21. Luc. 23: 26.
* Marc. 15: 22. Luc. 23: 33. Joh. 19: 17.
* Ps. 69: 22.
* Marc. 15: 24. Luc. 23: 34. Joh. 19: 23, 24. * Ps. 22: 19.
* Marc. 15: 26. Luc. 23: 38. Joh. 19: 19.
* Esa. 53: 12. Luc. 23: 32.
* Ps. 22: 8.
* Matth. 26: 61. Joh. 2: 19.
* Vish. 2: 18.
* Ps. 22: 9.
* Luc. 23: 39.
* Ps. 22: 2.
* Marc. 15: 36. Joh. 19: 29.
* Marc. 15: 37. Luc. 23: 46. Joh. 19: 30.
* 2. Mos. 26: 31. cap. 36: 35. 2. Chrön. 3: 14.
* Marc. 15: 39. Luc. 23: 47.
* Marc. 15: 40. Luc. 8: 2.
* Marc. 15: 42. Luc. 23: 50. Joh. 19: 38.
* Esa. 53: 9.
V. 16. (a) Beryktat) Mattheus vill säga, att Pilatus haver velat ställa dem den argasta mördaren före; på det Judarna icke skulle kunna bedja för honom: men de hade hellre bedit djävulen själv lös, än att de skulle låtit Guds Son lös. Sic & hodie agitur, & semper.
V. 17. (b) Kallas Christus) Pilatus talar spotskeliga till Judarna, och säger: I sägen, att denne är Christus, det är, Konung (som I det kallen); men jag ser, att han är en arm oskyldig man, Marc. 15: 9, 11.
V. 22. (c) Kallas Christus) Johannes uttyder dessa orden så: Skall jag korsfästa edar Konung?
V. 51. (d) Och se) Här vändes det om, och går alldeles på ett nytt sätt: efter Prophetens språk: Hans vila skall vara ära. Esa. 11: 10.
* Marc. 16: 2. Luc. 24: 1. Joh. 20: 1.
* Matth. 12: 40. cap. 16: 21. cap. 17: 23.
* Matth. 26: 32.
* Marc. 16: 9.
* Joh. 20: 17. * Ap. G. 1: 3. cap. 13: 31. 1. Cor. 15: 5.
* Ps. 8: 7. Matth. 11: 27. Joh. 3: 35. cap. 13: 3. cap. 17: 2. Eph. 1: 22. Ebr. 1: 2. cap. 2: 8.
* Marc. 16: 15. Luc. 24: 47.
V. 1. (a) Om Sabbathsaftonen) Skriften begynnar dagen på den aftonen som framliden är; och änden på samma afton är morgonen därefter. Så säger ock här S. Mattheus, att Christus var uppstånden om morgonen, som var aftonens ände, och begynnelsen på första helgedagen: ty de räknade de sex dagar efter den högsta Påskadagen alla heliga, och begynte den första på den nästa efter högsta Påskadagen.