SECUNDUS CHRONICORUM.

2 KRÖNIKEBOKEN, 1. CAPITLET

Salomos bön, offer, vishet, magt, rikedom.

2Krön 1:1. Och Salomo, Davids son, vardt i sitt rike förstärkt, och HERREN hans Gud var med honom, och gjorde honom ju större och större.

2Krön 1:2. Och Salomo talade med hela Israel, med de öfverstar öfver tusend och hundrade, med domare och alla Förstar i Israel, med de öfversta fäder;

2Krön 1:3. Att de skulle gå, Salomo och hela menigheten med honom, bort till den höjden, som i Gibeon var; ty der var Guds vittnesbörds tabernakel, som Mose HERRANS tjenare gjort hade i öknene.

2Krön 1:4. Ty Guds ark hade David uppfört ifrå KiriathJearim, dit han för honom tillredt hade; förty han hade honom uppslagit ett tabernakel i Jerusalem.

2Krön 1:5. Men det kopparaltaret som Bezaleel, Uri son, Hurs sons, gjort hade, var der för HERRANS tabernakel; och Salomo och menigheten plägade söka det.

2Krön 1:6. Och Salomo offrade för HERRANOM på kopparaltaret, som der för dörrene af vittnesbördsens tabernakel stod, tusende bränneoffer.

2Krön 1:7. I samma nattene syntes Gud Salomo, och sade till honom: Bed, hvad skall jag gifva dig?

2Krön 1:8. Och Salomo sade till Gud: Du hafver gjort stora barmhertighet med minom fader David, och hafver gjort mig till Konung i hans stad.

2Krön 1:9. Så låt nu, HERRE Gud, din ord varda sann till min fader David; ty du hafver gjort mig till Konung öfver ett folk, det så mycket är som stoftet på jordene.

2Krön 1:10. Så gif mig nu vishet och förstånd, att jag för detta folket må gå ut och in; ty ho förmår döma detta ditt myckna folk?

2Krön 1:11. Då sade Gud till Salomo: Efter du hafver detta i sinnet, och hafver icke bedit om rikedomar, eller ägodelar, eller om härlighet, eller om dina fiendars själar, eller om långt lif; utan hafver bedit om visdom och förstånd, att du må döma mitt folk, der jag dig en Konung öfver gjort hafver;

2Krön 1:12. Så vare dig visdom och förstånd gifvet; dertill vill jag ock gifva dig rikedomar, ägodelar och härlighet, så att din like ibland Konungarna för dig icke varit hafver, ej heller varda skall efter dig.

2Krön 1:13. Alltså kom Salomo ifrå höjdene, som i Gibeon var, till Jerusalem, ifrå vittnesbördsens tabernakel, och regerade öfver Israel.

2Krön 1:14. Och Salomo församlade sig vagnar och resenärar, så att han åstadkom tusende och fyrahundrade vagnar, och tolftusend resenärar, och lät dem uti vagnsstäderna, och när Konungenom i Jerusalem.

2Krön 1:15. Och Konungen gjorde, att silfver och guld var i Jerusalem så mycket som stenar; och cedreträ så mycket som mulbärsträ i dalarna.

2Krön 1:16. Och man förde Salomo hästar utur Egypten, och allahanda varor. Och Konungens köpmän köpte samma varor;

2Krön 1:17. Och förde dem utur Egypten, hvar vagn för sexhundrad silfpenningar, och hvar häst för hundrade och femtio; alltså förde man dem ock till alla de Hetheers Konungar, och till de Konungar i Syrien, genom deras hand.

2 KRÖNIKEBOKEN, 2. CAPITLET

Templets arbetare, bruk, verke, byggmästare. Främlingar.

2Krön 2:1. Och Salomo satte sig före att bygga HERRANS namne ett hus, och ett sins rikes hus;

2Krön 2:2. Och afräknade sjutiotusend män till bördor, och åttatiotusend timbermän uppå berget, och tretusend och sexhundrad befallningsmän öfver dem.

2Krön 2:3. Och Salomo sände till Hyram, Konungen i Tyro, och lät säga honom: Såsom du med minom fader David gjorde, och sände honom cedreträ, att han skulle bygga sig ett hus, der han uti bo skulle;

2Krön 2:4. Si, jag vill bygga HERRANS mins Guds Namne ett hus, att honom må helgadt varda, till att röka god rökverk för honom, och till alltid bereda skådobröd, och bränneoffer om morgon och afton, på Sabbather och nymånader, och på HERRANS vår Guds högtider; till evig tid för Israel.

2Krön 2:5. Och det hus, som jag bygga vill, skall vara stort; förty vår Gud är större än alle gudar.

2Krön 2:6. Men ho är dess mägtig, att han bygger honom hus? Ty himmelen och alla himlars himlar kunna icke begripa honom. Ho skulle då jag vara, att jag skulle bygga honom hus? Utan att man må röka för honom.

2Krön 2:7. Så sänd mig nu en vis man, till att arbeta på guld, silfver, koppar, jern, skarlakan, rosenrödt, gult silke, och den som kan utgrafva med de visa, som när mig äro i Juda och Jerusalem, hvilka min fader David beställt hafver.

2Krön 2:8. Och sänd mig cedreträ, furoträ och hebenträ af Libanon; förty jag vet, att dine tjenare kunna hugga trä på Libanon; och si, mine tjenare skola vara med dina tjenare;

2Krön 2:9. Att man tillreder mig mycket trä; ty huset, som jag bygga vill, skall vara stort och härligit.

2Krön 2:10. Och si, jag vill gifva dina tjenare timbermannomen, som trä hugga, tjugutusend corar stött hvete, och tjugutusend corar bjugg, och tjugutusend bath vin, och tjugutusend bath oljo.

2Krön 2:11. Då sade Hyram, Konungen i Tyro, genom skrifvelse, och sände till Salomo: Derföre, att HERREN hafver sitt folk kärt, hafver han gjort dig till Konung öfver dem.

2Krön 2:12. Och Hyram sade ytterligare: Lofvad vare HERREN Israels Gud, som himmel och jord gjort hafver, att han gifvit hafver Konung David en visan, klokan och förståndigan son, som HERRANOM ett hus, och ett sins rikes hus bygga må.

2Krön 2:13. Så sänder jag nu en visan man, som förstånd hafver, nämliga Hyram Abiv;

2Krön 2:14. Ene qvinnos son utaf Dans döttrar, och hans fader hade varit en Tyrer; han kan arbeta på guld, silfver, koppar, jern, sten, trä, skarlakan, gult silke, linnet, rosenrödt: och allahanda utgrafva, och göra allahanda konsteliga, det man honom föregifver, med dina visa, och med mins herras Konung Davids dins faders visa.

2Krön 2:15. Så sände nu min herre hvete, bjugg, oljo och vin, till sina tjenare, såsom han sagt hafver;

2Krön 2:16. Så vilje vi hugga trä på Libanon, så mycket som behöfves, och vilje låta det lägga i flottar i hafvet, in åt Japho; dädan må du låta föra det upp till Jerusalem.

2Krön 2:17. Och räknade Salomo alla främlingar i Israels land, efter det tal då David hans fader dem räknade; och vordo funne hundrade och femtio tusend, tretusend och sexhundrad.

2Krön 2:18. Och han gjorde af dem sjutiotusend dragare, och åttatiotusend huggare på bergena, och tretusend och sexhundrad befallningsmän, som folket vid arbetet höllo.

2 KRÖNIKEBOKEN, 3. CAPITLET

Templets grund, skapnad, prydnad, delar, Cherubim, förlåt, stoder.

2Krön 3:1. Och Salomo begynte till att bygga HERRANS hus i Jerusalem, på Moria berg, det David hans fader utvist var, hvilket David tillredt hade för rum, på Arnans plats den Jebuseens;

2Krön 3:2. Och tog till att bygga i dem andra månadenom, den andra dagen i fjerde årena af sitt rike.

2Krön 3:3. Och alltså lade Salomo grundvalen, till att bygga Guds hus: i förstone, längden sextio alnar, bredden tjugu alnar.

2Krön 3:4. Och förhuset, för breddene af huset, var tjugu alnar långt, höjden var hundrade och tjugu alnar; och bedrog det innantill med klart guld.

2Krön 3:5. Men det stora huset bedrog han med furoträ, och bedrog det med bästa guld, och gjorde deruppå palmar och kedjoverk.

2Krön 3:6. Och bedrog huset med ädla stenar till prydelse; och guldet var Parvaims guld.

2Krön 3:7. Och han bedrog huset, bjelkarna, dörrträn, väggarna och dörrarna med guld, och lät skära Cherubim på väggarna.

2Krön 3:8. Han gjorde desslikes huset till det aldrahelgasta; dess längd var tjugu alnar efter husets bredd, och dess bredd var ock tjugu alnar; och bedrog det med bästa guld, vid sexhundrade centener.

2Krön 3:9. Gaf han också till naglar femtio siklar guld i vigt; och bedrog salarna med guld.

2Krön 3:10. Han gjorde ock uti dess aldrahelgastas huse två Cherubim, efter snickarekonst, och bedrog dem med guld.

2Krön 3:11. Och längden af Cherubims vingar var tjugu alnar; så att en vingen hade fem alnar, och kom intill väggena af huset; den andre vingen hade ock fem alnar, och kom intill vingan af den andra Cherub.

2Krön 3:12. Alltså hade ock en vingen af den andra Cherub fem alnar, och kom intill väggena af huset; och hans andre vinge ock fem alnar, och kom intill vingan af den andra Cherub;

2Krön 3:13. Så att desse Cherubims vingar voro utsträckte tjugu alnar; och de stodo på sina fötter, och deras ansigte voro vänd åt huset.

2Krön 3:14. Han gjorde ock en förlåt af gult verk, skarlakan, rosenrödt och linverk, och gjorde Cherubim deruppå.

2Krön 3:15. Och han gjorde framför huset två stodar, fem och tretio alnar höga, och knappen der ofvanuppå fem alnar;

2Krön 3:16. Och gjorde kedjoverk till choren, och satte ofvanuppå stoderna, och gjorde hundrade granatäple, och satte dem i det kedjoverket;

2Krön 3:17. Och reste de stoderna uppför templet, ena på den högra, och den andra på den venstra sidone; och kallade den på högra sidone Jachin, och den på venstra Boas.

2 KRÖNIKEBOKEN, 4. CAPITLET

Kopparaltar, haf, kettlar, lusastakar. Presternas gård. Tygens tal.

2Krön 4:1. Han gjorde ock ett kopparaltare, tjugu alnar långt och bredt, och tio alnar högt.

2Krön 4:2. Och han gjorde ett gjutet haf, tio alnar bredt, ifrå den ena bräddene till den andra, rundt omkring, och fem alnar högt, och måttet omkring var tretio alnar.

2Krön 4:3. Och oxabeläte voro der nedan under, allt omkring; och voro två radar krusering omkring hafvet, det tio alnar bredt var, hvilke vidgjutne voro.

2Krön 4:4. Och det stod så på de tolf oxar, att tre vändes norrut, tre vesterut, tre söderut, och tre österut, och hafvet der ofvanuppå; och bakdelen af dem allom var inunder.

2Krön 4:5. Tjockheten deraf var en tvärhand, och dess brädd var såsom ens bägares brädd, och en utsprungen ros; och det höll tretusend bath.

2Krön 4:6. Och han gjorde tio kettlar, af dem satte han fem på högra sidone, och fem på den venstra, till att två derutinnan hvad som bränneoffer tillhörde, att de skulle kasta det deruti; men hafvet var till att Presterna skulle två sig deruti.

2Krön 4:7. Han gjorde ock tio gyldene ljusastakar, såsom de vara skulle, och satte dem i templet, fem på den högra, och fem på den venstra sidone.

2Krön 4:8. Ock gjorde han tio bord, och satte dem i templet, fem på högra, och fem på venstra sidone; och han gjorde hundrade gyldene bäcken.

2Krön 4:9. Han gjorde ock en gård för Presterna, och en stor gård, och dörrar i gårdenom; och öfverdrog dörrarna med koppar;

2Krön 4:10. Och satte hafvet på högra sidone österut, sunnantill.

2Krön 4:11. Och Hyram gjorde grytor, skoflar, och bäcken. Alltså lyktade Hyram arbetet, som Konung Salomo hade fått honom, på Guds hus;

2Krön 4:12. Nämliga de två stodar, med bukar, och knappar ofvanpå båda stoderna, och de båda vridna gjordar, till att betäcka båda bukarna åt knapparna, ofvanpå stoderna;

2Krön 4:13. Och de fyrahundrade granatäplen på de båda vridna gjordar, två radar granatäple på hvarjo gjordene, till att betäcka båda knapparnas bukar, som ofvanpå stoderna voro.

2Krön 4:14. Ock gjorde han stolar, och kettlar uppå stolarna;

2Krön 4:15. Och ett haf, och tolf oxar derunder.

2Krön 4:16. Dertill grytor, skonar, gafflar och all deras tyg, gjorde Hyram Abiv åt Konung Salomo, till HERRANS hus, utaf klar koppar.

2Krön 4:17. I den ängden vid Jordan lät Konungen gjuta dem i lerjord, emellan Succoth och Zeredatha.

2Krön 4:18. Och Salomo gjorde all denna tygen ganska mång; så att vigten af den koppar icke utfrågas kunde.

2Krön 4:19. Och Salomo gjorde all tyg till Guds hus, nämliga gyldene altaret, bord till skådobröd;

2Krön 4:20. Ljusastakarna med deras lampor, af klart guld, att de skulle brinna för chorenom, såsom det borde;

2Krön 4:21. Och de blommor vid lamporna, och de näpor voro af guld; allt var af rent guld.

2Krön 4:22. Dertill knifvar, bäcken, slefvar och släcketyg, voro af klart guld; och ingången, och hans dörr innantill, åt det aldrahelgasta, och dörrarna till tempelshuset, voro af guld.

2 KRÖNIKEBOKEN, 5. CAPITLET

Fataburen, arken, tabernaklet, sången, härligheten.

2Krön 5:1. Alltså vardt allt arbetet fullkomnadt, som Salomo gjorde på HERRANS hus. Och Salomo lät komma derin allt det hans fader David helgat hade, nämliga silfver och guld, och allahanda tyg; och lade det in uti fataburen i Guds hus.

2Krön 5:2. Då församlade Salomo alla äldsta i Israel, alla höfdingar i slägterna, Förstar för fäderna i Israels barn, till Jerusalem, att de skulle låta uppkomma HERRANS förbunds ark utu Davids stad, det är Zion.

2Krön 5:3. Och församlade sig till Konungen alle Israels män på högtidene, det är i sjunde månadenom;

2Krön 5:4. Och kommo alle äldste i Israel; och de Leviter togo arken;

2Krön 5:5. Och båro honom upp, samt med vittnesbördsens tabernakel, och all helig tyg, som i tabernaklet voro; och Presterna Leviterna båro det allt med upp.

2Krön 5:6. Men Konung Salomo och hela Israels menighet med honom, församlad inför arken, offrade får och fä, så mycket, att det ingen tälja eller räkna kunde.

2Krön 5:7. Alltså båro Presterna HERRANS förbunds ark uti sitt rum, i husets chor, uti det aldrahelgasta, under Cherubims vingar;

2Krön 5:8. Så att Cherubim utsträckte sina vingar öfver arkens rum; och Cherubim öfvertäckte arken och hans stänger, ofvantill.

2Krön 5:9. Men stängerna voro så långa, att man såg ändarna på dem för choren ifrån arkenom; men utantill såg man dem icke; och blef han der allt intill denna dag.

2Krön 5:10. Och i arken var intet utan de två taflor, som Mose hade lagt deruti i Horeb, då HERREN ett förbund gjorde med Israels barn, den tid de utur Egypten drogo.

2Krön 5:11. Och då Presterna gingo utu det helga; ty alle de Prester, som för handene voro, helgade sig, så att ock skiften icke hållne vordo,

2Krön 5:12. Och de Leviter, med alla dem som under Assaph, Heman, Jeduthun, och deras barn och bröder, voro, klädde med linnen kläder, sjöngo med cymbaler, psaltare och harpor, och stodo österut ifrån altaret, och när dem tjugu och hundrade Prester, som blåste med trummeter;

2Krön 5:13. Och det var, såsom det hade varit allt en som trummetade, och sjöng, såsom man hörde ena röst, till att lofva och tacka HERRANOM; och då rösten upphof sig af trummeterna, cymbaler och annor strängaspel, och af HERRANS lof, att han mild är, och hans barmhertighet varar till evig tid; då vardt HERRANS hus uppfyldt med ett moln;

2Krön 5:14. Så att Presterna icke stå kunde, till att tjena, för molnets skull; ty HERRANS härlighet uppfyllde Guds hus.

2 KRÖNIKEBOKEN, 6. CAPITLET

Salomos tacksägelse och bön vid templets vigning.

2Krön 6:1. Då sade Salomo: HERREN hafver sagt, att han vill bo i mörkrena.

2Krön 6:2. Och jag hafver byggt ett hus dig till boning, och ett säte, der du bo skall till evig tid.

2Krön 6:3. Och Konungen vände sitt ansigte, och välsignade hela Israels menighet; ty hela Israels menighet stod;

2Krön 6:4. Och han sade: Lofvad vare HERREN Israels Gud, som genom sin mun till min fader David talat, och med sine hand fullkomnat hafver, då han sade:

2Krön 6:5. Efter den tiden, att jag mitt folk utur Egypti land förde, hafver jag ingen stad utvalt i alla Israels slägter, der ett hus att bygga, så att mitt Namn der vara skulle; hafver ej heller någon man utvalt, att han skulle vara en Förste öfver mitt folk Israel;

2Krön 6:6. Men Jerusalem hafver jag utvalt, att mitt Namn der vara skall; och David hafver jag utvalt, att han skall vara öfver mitt folk Israel.

2Krön 6:7. Och då min fader David i sinnet hade att bygga HERRANS Israels Guds Namne ett hus,

2Krön 6:8. Sade HERREN till min fader David: Du hafver gjort väl, att du hafver i sinnet att bygga mino Namne ett hus;

2Krön 6:9. Dock skall du icke bygga det huset, utan din son, som utaf dina länder komma skall, han skall bygga mino Namne hus.

2Krön 6:10. Så hafver nu HERREN stadfäst sitt ord, som han talat hafver; ty jag är uppkommen uti mins faders Davids stad, och sitter på Israels stol, såsom HERREN sagt hafver; och hafver byggt ett hus HERRANS Namne Israels Guds;

2Krön 6:11. Och hafver satt deruti arken, der HERRANS förbund uti är, det han med Israels barn gjort hafver.

2Krön 6:12. Och han gick fram för HERRANS altare, i hela Israels menighets närvaro, och uträckte sina händer;

2Krön 6:13. Ty Salomo hade gjort en kopparkettil, och satt honom midt i gården, fem alnar lång och bred, och tre alnar hög: till den samma gick han, och föll neder på sin knä inför hela Israels menighet, och uträckte sina händer upp åt himmelen;

2Krön 6:14. Och sade: HERRE Israels Gud, det är ingen Gud dig liker, antingen i himmelen eller på jordene; du som håller förbund och barmhertighet dinom tjenarom, som vandra för dig af allt hjerta.

2Krön 6:15. Du hafver hållit din om tjenare David, minom fader, hvad du honom sagt hafver; med dinom mun hafver du sagt det, och med dine hand hafver du fullkomnat det, såsom det nu i denna dag tillgår.

2Krön 6:16. Nu, HERRE Israels Gud, håll dinom tjenare David, minom fader, hvad du till honom talat hafver, och sagt: Dig skall icke fattas en man för mig, som sitta skall på Israels stol; dock, såframt din barn förvara sina vägar, att de vandra i min lag, såsom du för mig vandrat hafver.

2Krön 6:17. Nu, HERRE Israels Gud, låt din ord sann varda, som du dinom tjenare David sagt hafver.

2Krön 6:18. Ty menar du ock, att Gud bor när menniskomen på jordene? Si, himmelen och alla himlars himlar kunna icke begripa dig; huru skulle då detta huset göra det, som jag byggt hafver?

2Krön 6:19. Men vänd dig, HERRE, min Gud, till dins tjenares bön, och till hans begär, att du ville höra den bön och bedjande, som din tjenare för dig gör;

2Krön 6:20. Att din ögon måga blifva öppne öfver detta hus dag och natt; öfver det rum, som du lofvat hafver, att ditt Namn der vara skall; att du ville höra den bön, som din tjenare på detta rum görandes varder.

2Krön 6:21. Så hör nu dins tjenares, och dins folks Israels bön, som de bedjande varda i detta rum; och hör dertill ifrå det rum, der du bor i himmelen; och när du hörer, att du ville ock nådelig vara.

2Krön 6:22. Om någor syndar emot sin nästa, och honom varder en ed pålagd, som han svärja skall; och den eden kommer för ditt altare i desso huse;

2Krön 6:23. Att du ville då höra af himmelen, och skaffa dinom tjenare rätt; att du ville vedergälla dem ogudaktiga, och gifva honom hans väg på hans hufvud, och gifva dem rättfärdiga rätt; och att du gifver honom efter hans rättfärdighet.

2Krön 6:24. Om ditt folk Israel för sina fiendar slaget varder, efter de emot dig syndat hafva; och de omvända sig, och bekänna ditt Namn, bedja och begära för dig i desso huse;

2Krön 6:25. Att du ville då höra dertill af himmelen, och vara dins folks Israels synder nådelig, och låta dem komma uti det land, som du dem och deras fäder gifvit hafver;

2Krön 6:26. Om himmelen tillyckt varder, så att intet regnar, efter de emot dig syndat hafva; och de bedja i detta rum, och bekänna ditt Namn, och omvända sig ifrå sina synder, sedan du dem ödmjukat hafver;

2Krön 6:27. Att du då ville höra dem i himmelen, och vara dina tjenares och dins folks Israels synder nådelig, att du lärer dem en god väg, der de uti vandra måga; och låter regna på ditt land, som du dino folke gifvit hafver till besittning.

2Krön 6:28. Om en hunger varder i landena, eller pestilentie, eller torka, brand, gräshoppor, gräsmatkar; eller om deras fiendar i landet belägga deras portar; eller eljest någor plåga eller krankhet;

2Krön 6:29. Den då beder, eller begärar ibland allahanda menniskor, och ibland allt ditt folk Israel, då någor sina plågo och vedermödo känner, och uträcker sina händer till detta huset;

2Krön 6:30. Att du då ville höra dertill af himmelen, af dins bonings säte, och vara nådelig, och gifva hvarjom och enom efter alla hans vägar, efter som du känner hans hjerta; ty du allena känner menniskors barnas hjerta;

2Krön 6:31. På det att de skola frukta dig, och vandra på dina vägar alla dagar, så länge som de lefva i landet, som du våra fäder gifvit hafver.

2Krön 6:32. Om ock en främmande, som icke är utaf ditt folk Israel, kommer af fjerran land, för ditt stora Namn och mägtiga hand och uträckta arms skull, och beder i desso huse;

2Krön 6:33. Att du ville höra dertill af himmelen, af dins bonings säte, och göra allt det, der han dig om åkallar; på det att all folk på jordene måga känna ditt Namn och frukta dig såsom ditt folk Israel, och förnimma att detta hus, som jag byggt hafver, efter ditt Namn nämndt är.

2Krön 6:34. Om ditt folk utdrager i strid emot sina fiendar, den vägen som du dem sändandes varder, och de bedja till dig på den vägen emot denna staden, som du utvalt hafver, och till det hus, som jag dino Namne byggt hafver;

2Krön 6:35. Att du då ville höra deras bön och begär af himmelen, och hjelpa dem till deras rätt.

2Krön 6:36. Om de varda syndande emot dig, efter ingen menniska är som icke syndar; och du varder vred på dem, och gifver dem för deras fiendar, att de föra dem bort fångna uti något land, fjerran eller när;

2Krön 6:37. Och de omvända sig i sino hjerta, uti de lande der de uti fångne äro, och omvända sig, och bedja dig uti sins fängelses land, och säga: Vi hafve syndat, illa gjort och varit ogudaktige;

2Krön 6:38. Och vända sig så till dig af allt hjerta, och af allo själ, uti sins fängelses land, der man dem fångna håller, och de bedja på den väg emot sitt land, som du deras fäder gifvit hafver, och emot den stad, som du utvalt hafver, och emot huset, som jag dino Namne byggt hafver;

2Krön 6:39. Att du då ville höra deras bön och begär af himmelen, af dins bonings säte, och hjelpa dem till deras rätt, och vara dino folke nådelig, som emot dig syndat hafva,

2Krön 6:40. Så låt nu, min Gud, din ögon öppna vara, och din öron gifva akt på bönen i detta rum.

2Krön 6:41. Så statt nu upp, HERRE Gud, till dina ro, du och dins magts ark; låt dina Prester, HERRE Gud, varda iklädde med salighet, och dina heliga glädja sig öfver det goda.

2Krön 6:42. HERRE Gud, vänd icke bort din Smordas ansigte; tänk uppå den barmhertighet, som din tjenare David lofvad är.

2 KRÖNIKEBOKEN, 7. CAPITLET

Eld af himmelen. Salomos offer, högtid. Guds svar, löfte.

2Krön 7:1. Och då Salomo utbedit hade, föll en eld af himmelen, och förtärde bränneoffret och annat offer; och HERRANS härlighet uppfyllde huset;

2Krön 7:2. Så att Presterna icke kunde ingå uti HERRANS hus, så länge HERRANS härlighet uppfyllde HERRANS hus.

2Krön 7:3. Och sågo all Israels barn elden falla neder, och HERRANS härlighet öfver huset, och föllo ned med ansigtet till jordena på golfvet, och tillbådo, och tackade HERRANOM, att han är god, och hans barmhertighet varar till evig tid.

2Krön 7:4. Men Konungen och allt folket offrade för HERRANOM.

2Krön 7:5. Ty Konung Salomo offrade tu och tjugu tusend nöt, och hundrade och tjugu tusend får; och vigde så Guds hus, både Konungen och allt folket.

2Krön 7:6. Men Presterna stodo i sine vakt, ock Leviterna med HERRANS strängaspel, som Konung David hade låtit göra till att tacka HERRANOM, att hans barmhertighet varar till evig tid, med Davids psalmer, genom deras hand; och Presterna blåste i trummeterna emot dem, och hele Israel stod.

2Krön 7:7. Och Salomo helgade medelgården, som för HERRANS hus var; ty han hade der offrat bränneoffer, och det feta af tackoffrena; förty kopparaltaret, som Salomo hade göra låtit, kunde icke räcka till allt bränneoffret, spisoffret, och till det feta.

2Krön 7:8. Och Salomo höll på den samma tiden ena högtid i sju dagar, och hele Israel med honom, en ganska stor menighet, allt ifrå Hamath, intill Egypti bäck;

2Krön 7:9. Och höll på åttonde dagen ena församling; ty altarets vigning höllo de i sju dagar, och högtiden sammalunda i sju dagar.

2Krön 7:10. Men på tredje och tjugonde dagen i sjunde månadenom lät han gå folket i deras hyddor, glädjandes och fröjdandes sig öfver allt det goda, som HERREN med David, Salomo och sino folke Israel gjort hade.

2Krön 7:11. Allt så lyktade Salomo HERRANS hus, och Konungshuset, och allt det i hans hjerta kommet var, till att göra i HERRANS huse, och i sino huse, i goda måtto.

2Krön 7:12. Och HERREN syntes Salomo om nattena, och sade till honom: Jag hafver hört dina bön, och utvalt mig detta rummet till ett offerhus.

2Krön 7:13. Si, om jag igenlycker himmelen, så att intet regnar, eller jag bjuder gräshoppor uppfräta landet, eller låter en pestilentie komma ibland mitt folk;

2Krön 7:14. Att de mitt folk ödmjuka, det efter mitt namn nämndt är; och de bedja och söka mitt ansigte, och omvända sig ifrå sina onda vägar; så vill jag af himmelen höra dertill, och förlåta dem deras synder, och bota deras land.

2Krön 7:15. Så skola nu min ögon öppna vara, och min öron gifva akt på bönerna i desso rumme.

2Krön 7:16. Och hafver jag nu utvalt och helgat detta hus, att mitt Namn skall vara der till evig tid, och min ögon och mitt hjerta skall vara der allstädes.

2Krön 7:17. Och om du varder vandrandes för mig, såsom din fader David vandrat hafver, så att du gör allt det jag befaller dig, och håller min bud och rätter;

2Krön 7:18. Så skall jag befästa dins rikes stol, såsom jag mig förbundit hafver med dinom fader David, sägandes: Dig skall icke fattas en man, som öfver Israel en herre vara skall.

2Krön 7:19. Men om I afvänden eder, och öfvergifven mina rätter och bud, som jag eder förelagt hafver, och gången bort, och tjenen andra gudar, och tillbedjen dem;

2Krön 7:20. Så skall jag utrota dem utu mitt land, som jag dem gifvit hafver; och detta hus, som jag mino Namne helgat hafver, skall jag bortkasta ifrå mitt ansigte, och skall gifva det till ett ordspråk och en fabel ibland all folk.

2Krön 7:21. Och för desso huse, det aldrahögst vordet är, skola sig förskräcka alle de som der framom gå, och säga: Hvi hafver HERREN så farit med desso lande, och med desso huse?

2Krön 7:22. Då skall man säga: Derföre, att de öfvergåfvo HERRAN deras fäders Gud, den dem utur Egypti land fört hade, och togo sig andra gudar, och tillbådo dem, och tjente dem; derföre hafver han låtit allt detta onda komma öfver dem.

2 KRÖNIKEBOKEN, 8. CAPITLET

Salomos städer, trälar, hustrur, offer, Leviter, skepp.

2Krön 8:1. Och efter tjugu år, i hvilkom Salomo HERRANS hus, och sitt hus byggde;