Biblia 1873

KONUNG CARL DEN TOLFTES BIBEL

Gamla Testamentet

SALOMOS ORDSPRÅK.

Ordspråksboken, kapitel 1-31.


Gamla Testamentet, välj bok:

1 MOS2 MOS3 MOS4 MOS5 MOSJOSDOMRUT1 SAM2 SAM1 KUNG2 KUNG1 KRÖN2 KRÖNESRANEHESTJOB: PS: 1-7576-150ORDSPREDHVJESJERKLAGHESDANHOSJOELAMOSOBADJONAMIKANAHHABSEFHAGSAKMAL:

Nya Testamentet, välj bok:

MATTMARLUKJOHAPGROM1 KOR2 KORGALEFFILKOL1 TH2 TH1 TIM2 TIMTITFILEMHEBR1 PETR2 PETR1 JOH2 JOH3 JOHJAK: JUDUPP

Ordspråksboken, välj kapitel:

12345678910111213141516171819202122232425262728293031
1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 1. CAPITLET

Vishets källa. Dårars straff.

Ords 1:1. Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;

Ords 1:2. Till att deraf lära vishet och tukt;

Ords 1:3. Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;

Ords 1:4. Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.

Ords 1:5. Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;

Ords 1:6. Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.

Ords 1:7. HERRANS fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.

Ords 1:8. Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;

Ords 1:9. Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.

Ords 1:10. Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;

Ords 1:11. Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;

Ords 1:12. Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara;

Ords 1:13. Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;

Ords 1:14. Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.

Ords 1:15. Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.

Ords 1:16. Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.

Ords 1:17. Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;

Ords 1:18. Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.

Ords 1:19. Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.

Ords 1:20. Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.

Ords 1:21. Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:

Ords 1:22. Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?

Ords 1:23. Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.

Ords 1:24. Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;

Ords 1:25. Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;

Ords 1:26. Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;

Ords 1:27. När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.

Ords 1:28. Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;

Ords 1:29. Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva HERRANS fruktan;

Ords 1:30. Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.

Ords 1:31. Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;

Ords 1:32. Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.

Ords 1:33. Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.

Ordspråksboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜30 ⎜ 31 ⎜ TOP

ORDSPRÅKSBOKEN, 2. CAPITLET

Egen flit och Guds nåd ger vishet.

Ords 2:1. Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,

Ords 2:2. Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.

Ords 2:3. Ty om du far derefter med flit, och beder derom;

Ords 2:4. Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;

Ords 2:5. Så skall du förstå HERRANS fruktan, och Guds kunskap finna.

Ords 2:6. Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.

Ords 2:7. Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;

Ords 2:8. Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.

Ords 2:9. Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.

Ords 2:10. Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,

Ords 2:11. Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;

Ords 2:12. Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;

Ords 2:13. Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.

Ords 2:14. De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;

Ords 2:15. Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;

Ords 2:16. Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;

Ords 2:17. Och öfvergi!ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;

Ords 2:18. Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;

Ords 2:19. Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;

Ords 2:20. Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.

Ords 2:21. Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;

Ords 2:22. Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.

Ordspråksboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

ORDSPRÅKSBOKEN, 3. CAPITLET

Frukta Gud, och sök vishet.

Ords 3:1. Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;

Ords 3:2. Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.

Ords 3:3. Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;

Ords 3:4. Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.

Ords 3:5. Förlåt dig på HERRAN af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;

Ords 3:6. Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.

Ords 3:7. Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta HERRAN, och vik ifrå det ondt är.

Ords 3:8. Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.

Ords 3:9. Hedra HERRAN af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;

Ords 3:10. Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.

Ords 3:11. Min son, förkasta icke HERRANS tuktan, och var icke otålig, då han straffar;

Ords 3:12. Ty hvilken HERREN älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.

Ords 3:13. Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.

Ords 3:14. Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.

Ords 3:15. Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.

Ords 3:16. Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.

Ords 3:17. Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.

Ords 3:18. Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;

Ords 3:19. Ty HERREN hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.

Ords 3:20. Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.

Ords 3:21. Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.

Ords 3:22. Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.

Ords 3:23. Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.

Ords 3:24. Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;

Ords 3:25. Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.

Ords 3:26. Ty HERREN är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.

Ords 3:27. Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.

Ords 3:28. Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.

Ords 3:29. Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.

Ords 3:30. Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.

Ords 3:31. Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;

Ords 3:32. Ty HERREN stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.

Ords 3:33. Uti dens ogudaktigas hus är HERRANS förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.

Ords 3:34. Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.

Ords 3:35. De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.

Ordspråksboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

ORDSPRÅKSBOKEN, 4. CAPITLET

Öfva dygd; fly synd.

Ords 4:1. Hörer, min barn, edars faders tuktan, och akter uppå, att I mågen lära och kloke varda;

Ords 4:2. Ty jag gifver eder en god lärdom; öfvergifver icke min lag.

Ords 4:3. Ty jag var mins faders son, späd, och den endaste for mine moder.

Ords 4:4. Och han lärde mig, och sade: Låt ditt hjerta anamma min ord; håll min bud, så får du lefva.

Ords 4:5. Anamma vishet, anamma förstånd; förgät icke, och vik icke ifrå mins muns tal.

Ords 4:6. Öfvergif henne icke, så skall hon behålla dig; älska henne, så skall hon bevara dig;

Ords 4:7. Ty vishetenes begynnelse är, när man gerna hörer henne, och hafver klokhetena kärare, än alla ägodelar.

Ords 4:8. Akta henne högt, så skall hon upphöja dig, och skall komma dig till äro, om du hafver henne kär.

Ords 4:9. Hon skall ditt hufvud härliga pryda, och hedra dig med en dägelig krono.

Ords 4:10. Så hör, min son, och tag vid mitt tal, så skola din år mång varda.

Ords 4:11. Jag vill föra dig på vishetenes väg; jag vill leda dig på rätta stigen;

Ords 4:12. Så att, när du går, skall din gång icke varda dig tung, och när du löper, skall du icke stöta dig.

Ords 4:13. Anamma tuktan, öfvergif henne icke; bevara henne, ty hon är ditt lif.

Ords 4:14. Kom icke uppå de ogudaktigas stig, och träd icke uppå de ondas väg.

Ords 4:15. Låt fara honom, och gack icke på honom; vik ifrå honom, och gack framom.

Ords 4:16. Ty de sofva icke, utan de hafva gjort illa, och gifva sig icke ro, utan de hafva gjort skada.

Ords 4:17. Ty de föda sig af ogudaktigt bröd; och dricka af vrånghetenes vin.

Ords 4:18. Men de rättfärdigas stig skin såsom ett ljus, hvilket framgår, och lyser allt intill fullan dag.

Ords 4:19. Men de ogudaktigas väg är såsom mörker, och de veta icke, hvar de fallande varda.

Ords 4:20. Min son, akta uppå min ord, och böj din öron till mitt tal.

Ords 4:21. Låt dem icke komma ifrå din ögon; behåll dem i ditt hjerta.

Ords 4:22. Ty de äro lif dem som finna dem, och helsosam deras hela kroppe.

Ords 4:23. Bevara ditt hjerta med all flit; ty derutaf går lifvet.

Ords 4:24. Låt bort ifrå dig en ond mun, och vrånga läppar låt långt vara ifrå dig.

Ords 4:25. Låt din ögon se rätt fram för sig, och din ögnalock se rätt fram för dig.

Ords 4:26. Låt din fot gå lika, så går du visst.

Ords 4:27. Vik hvarken på högra eller på venstra sidona; vänd din fot ifrå det ondt är.

Ordspråksboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

ORDSPRÅKSBOKEN, 5. CAPITLET

Sky horeri; lef kysk.

Ords 5:1. Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;

Ords 5:2. Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.

Ords 5:3. Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;

Ords 5:4. Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.

Ords 5:5. Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet.

Ords 5:6. Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.

Ords 5:7. Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.

Ords 5:8. Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;

Ords 5:9. Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;

Ords 5:10. Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;

Ords 5:11. Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;

Ords 5:12. Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;

Ords 5:13. Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?

Ords 5:14. Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.

Ords 5:15. Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.

Ords 5:16. Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;

Ords 5:17. Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.

Ords 5:18. Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.

Ords 5:19. Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.

Ords 5:20. Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?

Ords 5:21. Ty hvars och ens mans vägar äro för HERRANOM, och han mäter alla deras gångar.

Ords 5:22. Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.

Ords 5:23. Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.

Ordspråksboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

ORDSPRÅKSBOKEN, 6. CAPITLET

Borgen. Lättja. Löshet. Lydnad.

Ords 6:1. Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;

Ords 6:2. Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.

Ords 6:3. Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.

Ords 6:4. Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.

Ords 6:5. Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.

Ords 6:6. Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.

Ords 6:7. Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,

Ords 6:8. Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.

Ords 6:9. Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?

Ords 6:10. Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;

Ords 6:11. Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.

Ords 6:12. En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;

Ords 6:13. Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;

Ords 6:14. Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.

Ords 6:15. Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.

Ords 6:16. Si, sex stycke hatar HERREN, och vid det sjunde hafver han en styggelse:

Ords 6:17. Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;

Ords 6:18. Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;

Ords 6:19. Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.

Ords 6:20. Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.

Ords 6:21. Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;

Ords 6:22. När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.

Ords 6:23. Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;

Ords 6:24. På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.

Ords 6:25. Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.

Ords 6:26. Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.

Ords 6:27. Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?

Ords 6:28. Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?

Ords 6:29. Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.

Ords 6:30. Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;

Ords 6:31. Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.

Ords 6:32. Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.

Ords 6:33. Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.

Ords 6:34. Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;

Ords 6:35. Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.

Ordspråksboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

ORDSPRÅKSBOKEN, 7. CAPITLET

Budets nytta. Skökors akt.

Ords 7:1. Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.

Ords 7:2. Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.

Ords 7:3. Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.

Ords 7:4. Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;

Ords 7:5. Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.

Ords 7:6. Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;

Ords 7:7. Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.

Ords 7:8. Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;

Ords 7:9. I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;

Ords 7:10. Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;

Ords 7:11. Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;

Ords 7:12. Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.

Ords 7:13. Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:

Ords 7:14. Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.

Ords 7:15. Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.

Ords 7:16. Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;

Ords 7:17. Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.

Ords 7:18. Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.

Ords 7:19. Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.

Ords 7:20. Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.

Ords 7:21. Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.

Ords 7:22. Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;

Ords 7:23. Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.

Ords 7:24. Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.

Ords 7:25. Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.

Ords 7:26. Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.

Ords 7:27. Hennes hus äro helvetes vägar, der man nederfar uti dödsens kammar.

Ordspråksboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

ORDSPRÅKSBOKEN, 8. CAPITLET

Guds son är rätta viheten.

Ords 8:1. Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?

Ords 8:2. Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;

Ords 8:3. Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;

Ords 8:4. O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.

Ords 8:5. Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.

Ords 8:6. Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.

Ords 8:7. Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.

Ords 8:8. All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;

Ords 8:9. De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.

Ords 8:10. Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.

Ords 8:11. Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.

Ords 8:12. Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.

Ords 8:13. HERRANS fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.

Ords 8:14. Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;

Ords 8:15. Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.

Ords 8:16. Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.

Ords 8:17. Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.

Ords 8:18. Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.

Ords 8:19. Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.

Ords 8:20. Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;

Ords 8:21. Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.

Ords 8:22. HERREN hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.

Ords 8:23. Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.

Ords 8:24. Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.

Ords 8:25. Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.

Ords 8:26. Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.

Ords 8:27. Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;

Ords 8:28. Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;

Ords 8:29. Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;

Ords 8:30. Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;

Ords 8:31. Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.

Ords 8:32. Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.

Ords 8:33. Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.

Ords 8:34. Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.

Ords 8:35. Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af HERRANOM.

Ords 8:36. Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.

Ordspråksboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

ORDSPRÅKSBOKEN, 9. CAPITLET

Vishets tuktan. Dårskaps fel.

Ords 9:1. Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;

Ords 9:2. Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;

Ords 9:3. Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:

Ords 9:4. Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:

Ords 9:5. Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;

Ords 9:6. Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.

Ords 9:7. Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.

Ords 9:8. Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.

Ords 9:9. Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.

Ords 9:10. Vishetenes begynnelse är HERRANS fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;

Ords 9:11. Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.

Ords 9:12. Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.

Ords 9:13. Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;

Ords 9:14. Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;

Ords 9:15. Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:

Ords 9:16. Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:

Ords 9:17. Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.

Ords 9:18. Men han vet icke, att der äro de döde, och hennes gäster uti djupa helvetet.

Ordspråksboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

ORDSPRÅKSBOKEN, 10. CAPITLET

Desse äro Salomos Ordspråk.

Ords 10:1. En vis son är sins faders glädje; men en galen son är sine moders grämelse.

Ords 10:2. Orätt gods hjelper intet; men rättfärdighet friar ifrå döden.

Ords 10:3. HERREN låter icke de rättfärdigas själar hunger lida; men han omstörter de ogudaktigas arghet.

Ords 10:4. En lat hand gör fattigan; men en idog hand gör rikan.

Ords 10:5. Den som församlar om sommaren, han är klok; men den som i andene sofver, han kommer på skam.

Ords 10:6. Välsignelse är öfver dens rättfärdigas hufvud; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.

Ords 10:7. De rättfärdigas åminnelse blifver uti välsignelse; men de ogudaktigas namn skall förgås.

Ords 10:8. Den af hjertat vis är, han anammar buden; men den en galen mun hafver, han varder slagen.

Ords 10:9. Den der ostraffeliga lefver, han lefver säkert; men den der vrång är på sina vägar, han skall uppenbar varda.

Ords 10:10. Den der vinkar med ögonen, han kommer vedermödo åstad; och den en galen mun hafver, han varder slagen.

Ords 10:11. Dens rättfärdigas mun är en lefvandes källa; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.

Ords 10:12. Hat uppväcker träto; men kärlek öfverskyler all öfverträdelse.

Ords 10:13. Uti de förståndigas läppar finner man vishet; men till ens dåras rygg hörer ris.

Ords 10:14. De vise bevara lärdom; men de dårars mun är hardt när förskräckelse.

Ords 10:15. Dens rikas gods är hans faste stad; men fattigdom gör de fattiga blödiga.

Ords 10:16. Den rättfärdige arbetar till lifvet; men den ogudaktige brukar sina tilldrägt till synd.

Ords 10:17. Hålla tuktan är vägen till lifvet; men den som bortkastar straff, han far vill.

Ords 10:18. Falske munnar skyla hat, och den der baktalar, han är en dåre.

Ords 10:19. Der mång ord äro, der är icke synden borto; men den sina läppar håller, han är klok.

Ords 10:20. Dens rättfärdigas tunga är kosteligt silfver; men de ogudaktigas hjerta är intet.

Ords 10:21. Dens rättfärdigas läppar föda många; men de galne skola dö uti deras galenskap.

Ords 10:22. HERRANS välsignelse gör rikan utan mödo.

Ords 10:23. En dåre bedrifver det ondt är, och gör sig der ett löje af; men den man är vis, som tager der vara uppå.

Ords 10:24. Hvad den ogudaktige fruktar, det vederfars honom; och hvad de rättfärdige begära, det varder dem gifvet.

Ords 10:25. Den ogudaktige är såsom ett väder, det framom går, och är icke mer till; men den rättfärdige består evigliga.

Ords 10:26. Såsom ättika gör ondt tandomen, och rök ögonen, så gör en försummelig dem ondt, som sända honom.

Ords 10:27. HERRANS fruktan förmerar dagarna; men de ogudaktigas år varda förkortad.

Ords 10:28. Dens rättfardigas väntan skall fröjd varda; men de ogudaktigas hopp skall förtappadt varda.

Ords 10:29. HERRANS väg är dens frommas tröst; men de ogerningsmän äro blödige.

Ords 10:30. Den rättfärdige varder aldrig nederslagen; men de ogudaktige skola icke blifva i landena.

Ords 10:31. Dens rättfärdigas mun bär fram vishet; men de vrångas mun skall utrotad blifva.

Ords 10:32. Dens rättfärdigas läppar lära helsosam ting; men de ogudaktigas mun är vrång.

Ordspråksboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

ORDSPRÅKSBOKEN, 11. CAPITLET

Ords 11:1. Falsk våg är HERRANOM en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.

Ords 11:2. Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.

Ords 11:3. Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.

Ords 11:4. Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.

Ords 11:5. Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.

Ords 11:6. De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.

Ords 11:7. När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.

Ords 11:8. Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.

Ords 11:9. Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.

Ords 11:10. En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.

Ords 11:11. Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.

Ords 11:12. Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.

Ords 11:13. En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.

Ords 11:14. Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.

Ords 11:15. Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.

Ords 11:16. Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.

Ords 11:17. En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.

Ords 11:18. De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.

Ords 11:19. Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.

Ords 11:20. HERREN hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.

Ords 11:21. Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.

Ords 11:22. En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.

Ords 11:23. De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.

Ords 11:24. Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.

Ords 11:25. Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.

Ords 11:26. Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.

Ords 11:27. Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.

Ords 11:28. Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.

Ords 11:29. Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.

Ords 11:30. Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.

Ords 11:31. Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?

Ordspråksboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

ORDSPRÅKSBOKEN, 12. CAPITLET

Ords 12:1. Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre.

Ords 12:2. Den der from är, honom vederfars tröst af HERRANOM; men en ond man varder förkastad.

Ords 12:3. Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva.

Ords 12:4. En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben.

Ords 12:5. De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri.

Ords 12:6. De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem.

Ords 12:7. De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes.

Ords 12:8. Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam.

Ords 12:9. Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd.

Ords 12:10. Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt.

Ords 12:11. Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre.

Ords 12:12. Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt.

Ords 12:13. Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest.

Ords 12:14. Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.

Ords 12:15. Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.

Ords 12:16. En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis.

Ords 12:17. Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager.

Ords 12:18. Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam.

Ords 12:19. En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge.

Ords 12:20. De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf.

Ords 12:21. Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda.

Ords 12:22. Falske munnar äro HERRANOM en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl.

Ords 12:23. En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap.

Ords 12:24. En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva.

Ords 12:25. Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar.

Ords 12:26. Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem.

Ords 12:27. Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik.

Ords 12:28. På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död.

Ordspråksboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

ORDSPRÅKSBOKEN, 13. CAPITLET

Ords 13:1. En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.

Ords 13:2. Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.

Ords 13:3. Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.

Ords 13:4. Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.

Ords 13:5. Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.

Ords 13:6. Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.

Ords 13:7. Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.

Ords 13:8. Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.

Ords 13:9. De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.

Ords 13:10. Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.

Ords 13:11. Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.

Ords 13:12. Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.

Ords 13:13. Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.

Ords 13:14. Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.

Ords 13:15. Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.

Ords 13:16. En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.

Ords 13:17. Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.

Ords 13:18. Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.

Ords 13:19. När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.

Ords 13:20. Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.

Ords 13:21. Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.

Ords 13:22. Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.

Ords 13:23. Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.

Ords 13:24. Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.

Ords 13:25. Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.

Ordspråksboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ TOP

ORDSPRÅKSBOKEN, 14. CAPITLET

Ords 14:1. Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.

Ords 14:2. Den som HERRAN fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.

Ords 14:3. Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.

Ords 14:4. Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.

Ords 14:5. Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.

Ords 14:6. Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.

Ords 14:7. Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.

Ords 14:8. Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.

Ords 14:9. De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.

Ords 14:10. När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.

Ords 14:11. De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.

Ords 14:12. Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.

Ords 14:13. Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.

Ords 14:14. Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.

Ords 14:15. En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.

Ords 14:16. En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.

Ords 14:17. En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.

Ords 14:18. De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.

Ords 14:19. De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.

Ords 14:20. En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.

Ords 14:21. Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.

Ords 14:22. De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.

Ords 14:23. Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.

Ords 14:24. Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.

Ords 14:25. Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.

Ords 14:26. Den som HERRAN fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.

Ords 14:27. HERRANS fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.

Ords 14:28. Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.

Ords 14:29. Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.

Ords 14:30. Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.

Ords 14:31. Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.

Ords 14:32. Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.

Ords 14:33. Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.

Ords 14:34. Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.

Ords 14:35. En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.

Ordspråksboken, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜